tisdag 31 december 2013

FINALEN

Dag 365
I går kväll. Dagen före den stora finalen. Kände mig rastlös. Samma feeling som inför ett maratonlopp. Ville springa, men måste ju spara en dryg tia till nästa dag. Kollade på TV. Halvsov i soffan. Kravlade mig upp. Ställde Nokian på fem. Låg och vred mig i sänghalmen. Somnade till slut.
I morse. Finaldagen. Väcktes av Nokian. Studsade upp ur bädden. Drillade och utförde årets sista tisdagsinvägning. Sjuttio-en-komma-åtta. På ett år har jag gott ner ett paket stekmalet! Tja, nöjd är jag inte. Men är man en gottegris så är man. 
Började värma en åttaliters kastrull med glögg. Väntade. Och väntade. Och väntade. I fyrtiofem minuter. Hällde upp glöggen i en jättetermos. Shitt, shitt! He taar fö läng! Tog en mindre kastrull. Rymde bara hälften. Men på snabbplattan gick det på tio minuter. Fortsatte med den lilla kastrullen. Öste upp tjugosex liter glögg. He måno räck, tänkte päronskallen. Lassade glöggtermosarna i röda, rostigas baksäte. 
Käkade sen chiagröt och smörgare. Morgonkaffe till morgontidningen. Drog på mig min R90:a och rattade till Fitness Club. Milla J redan på plats. Snackade med henne en stund. Och med Ari L och Pontus B som också jobbar där. En efter en droppade löpare in genom dörren. Päronskallen välkomnade alla. Prick klockan nio samlades vi för gruppfoto. Sen bar det av. Lätt snöfall. Men annars riktigt bra löparväder. Glada ansikten. Löparglädje då den är som allra bäst! Markus S, Christer N, Bjarne H, Örjan R, Kristian K, Fredrik A, Ola S, Philip M, Grels W, Kim V, Filip V, Folke W, Maria A, Christian D, Juuso A, Henry M, Thorolf F, Tommy F, Mimmi Ö, Johanna R, Bo L, Annette L, Kurt K, Andreas H, Anders H, Ari L, Niklas K, Tony S, Christian N, Jens P, Tom L, Carl-Anton M, Henrik W, Ronny S, Stefan B, Henrik, Lotta W och Herr Hund. Sex-minuter-per-kilometer-fart verkade passa dem alla. Även om jag tyckte att Herr Hund flåsade oroväckande. Jag försökte springa socialt. Och snacka med så många som möjligt. Hann med rätt många. Och hamnade rätt långt bak. En kilometer kvar. Jii-haaa! Hundra meter kvar. Möttes av mina löparvänner. Som ställt upp sig på två led. Bildade Eriksgata ända fram till mål. Där jag möttes av en jättevacker kranskulla, Ida-Marie J. Fick en kram av henne. Sen åxå av Milla och Nelia E. Göta Petter vad stolt och lycklig jag kände mig! Uffe Snellman, Cika W-S, Gerd R, Malin H, Ingo F, Ida-Marie J, Stefan S och Jaana S kom fram och grattade. Malin gjorde en kort intervju för ÖT. På sin lediga dag. Tack så myttji!
Bjöd alla på glögg vid receptionen. Sen fortsatte vi till gymnastiksalen. Milla och Nelia överräckte ett årskort till Fitness. Otroligt generöst! Tusen tack! Sen var det dags att avslöja nästa års utmaning. Harklade mig. "Jo, hör ni. Jag har funderat en hel del kring nästa års grej. Jag har haft vilda planer om att kuta jorden runt, Norden runt eller Finland runt. Alltså virtuellt. Jag har också funderat på springa personbästa på milen eller vått ever. Men. Så sent som i förrgår bestämde jag mig. Jag känner att jag hör ihop med en-mil-om-dagen. Naa-leiss. Jag har dessutom älskat utmaningen. Och vill därför inte skiljas från den. Därför har jag i stället valt att skruva upp insatsen. Nästa år skall jag därför springa EN DRYG MIL OM DAGEN. I praktiken betyder det att jag i snitt skall springa en-komma-en mil om dagen. Det blir 4 015 kilometer. Ingen futtig sträcka. Men fullt realistisk. Ifall jag får vara frisk. Beträffande bloggandet så fortsätter jag som förr. MEN. Jag lovar inte ett inlägg varje dag. Det fixar jag helt enkelt inte." 
Applåder. Åhörarna verkade gilla. Pust! Nelia visade oss sen hur en elitgymnast töjer. Jag bad alla presentera sig. Inte för mig. Men för varann. Henry slapp. För vem känner väl inte honom?
Bastu efteråt. Vi satt som packade sillar. Men WTF! Jag hade åtminstone inga problem med det. Juuso och jag satt längst. Efter bastun tog jag röda, rostiga till Sportia Mattsson. Träffade Uffe Stenman och Stefan B. Som överraskade mig med en jättefin Asicströja. Tack så myttji! 
Hem sen. Fick genast en grattiskram av tvåan. Vaimo, ettan och trean grattade också. Tror att de är rätt stolta över päronskallens prestation. Även om de suckar ibland.
Senare på ett-meddaaan hämtade jag överbliven glögg från Fitness. Och en kamera jag glömt  dit. Fortsatte till gröna butiken. Nyårshandlade. Fixade sen käk. Lade mig på soffan efter maten. Röjkte och funderade. Vart tusan skall jag springa i morgon?

Gott Nytt År!
Ingo

PS
EN MIL OM DAGEN går nu i graven. Men redan i morgon kan du följa med päronskallen på nya äventyr i EN DRYG MIL OM DAGEN.

Saldo: 10,6 km

Totalt: 3 650,0 km

Mål: 0,0 km

Kanon: Uppslutningen i morse. 

Kalkon: Jag tror att vi var 38 och en hund ute och sprang i morse. Kan alltså ha missat en deltagare?

måndag 30 december 2013

HEMLIGHETEN

Dag 364
På bio med vaimo i går kväll. Fullsmockat i Red One. Hundraåringen tog biopubliken med storm. Päronskallen skrattade. Mest hela tiden. Hinken från mc-gänget Never Again gillade han också skarpt. Avslutade söndagskvällen med pizza och "Så skall det låta".
Måndag. Men päronskallen hade blivit vikovill. Och trodde att det var tisdag. Körde därför sedvanlig tisdagsinvägning. Jublade åt siffrorna, sjuttio-en-komma-två. Loggade resultatet på sin viktdagbok. Och publicerade hela året på naamakirjan. Först sen gick det upp för honom att det faktiskt bara var måndag. Raderade inlägget fortare än kvickt.
Käkade sen och skyndade mig till gröna butiken. Fyrverkeriförsäljning i tre timmar väntade. Fick hjälp av två trevliga juniorföräldrar. Kommersen si-så-där. Körde sen hem via Navitek. Köpte en ny laddnings-sladd till min Garmin. Försäljaren visste genast vad jag var ute efter. Päronskallen har nämligen lyckats med konststycket att pärkka fyra eller fem sladdar. Minst! Fortsatte till Auto Center. Köpte en lampa åt vita, inte alltför rostiga. Gustav S skruvade fast lampan åt mig. För säkerhets skull, sa han. Avslutade förmiddagspasset med att boka en besiktning åt nämnda bil. Bäst att passa på då alla lampor lyser!
Fortsatte hem. Käkade lövbiff med vitlöks-päärona. Gillade inte den starka löksmaken. Fortsatte mitt bil-pynjade. Nu skulle röda, rostiga med trasigt avlopp äntligen få sina nya vindrutetorkare. För en tid sedan hade en av mina fejanvänner förfasat sig över att jag inte klarat av att byta torkarbladen. Trots att jag står och drillar! Nu var det hög tid att putsa upp den skamfilade fasaden. Började utomhus. Slet och drog i de gamla torkarbladen. Nehepp. Läste instruktionsboken. "Fäll ut bladen så att de är vågräta. Tryck in sprinten. Tryck sedan bladen neråt mot vindrutan." Ok. Men, nehepp. Bladen satt som fastgjutna. Gjorde ett sista desperat försök. Klonk! Jihaaa! Hade lyckats få loss blad nummer ett. Men nu var mina prinskorvsfingrar stelfrusna. Omöjligt att fortsätta! Beslöt mig för att köra in rosthögen i garaget. Fortsatte inomhus. Klonk. Fick loss torkarblad nummer två. Letade fram de nya bladen från hatthyllan. Hmmm? Hmmm? Päronskallen kliade sig i den begynnande flinten. Hur tusan skall jag få fast de nya? Prövade med de gamla bladen. Testade. Hur tusan? Kollade instruktionsboken på nytt. Där fanns inget skrivet om hur man fäster fast de nya. Shitt! Kollade torkar-förpackningen. En massa bilder. Och pilar. Pekade hit och dit. Päronskallen fattade nada. Slängde förpackningarna tillbaks på hatthyllan. Testade på nytt. Försökte med olika strategier. Inget. Absolut ingenting funkade. Voi skåånis! Vad gör jag nu? En bil utan vindrutetorkare är ju sjufallt värre än en bil med trasiga torkarblad! Måste få hjälp. Farsan? Njaaee. Han är förkyld. Sven-Olof S, som hjälpt mig så mycket? Njaaee. Han har säkert fullt upp med sina egna projekt. Gustav! Jag ringer honom och ber om hjälp igen. Jag har ju faktiskt köpt de nya bladen från hans kauppa. Rattade röda, rostiga med trasigt avlopp och utan torkarblad till Auto Center. Gustav och en annan försäljare monterade bladen. Under två sekunder! Jag lovar. Päronskallen bara gapade. Gustav tröstade. Höödu Ingo. Det här gör vi varje dag. Och jag skall berätta en hemlighet för dig. Det är många "karar" som inte klarar av att byta torkarblad. Men vet du vad de gör? Jo, de skickar sina brudar för att köpa nya! Och så hjälper vi dem i stället, förstås. Ahaaa! Päronskallen kravlade sig upp ur stövelskaften. Andades vårluft mitt i vintern. Då är jag alltså inte den enda med snopp som inte klarar av att byta torkarblad? Nope, svarade Gustav. Najs, den hemligheten måste jag nog avslöja på min blogg. Ja gissa nog he, sa Gustav med ett smajl.
Rattade sen hem. Nöjd och belåten över allt jag uträttat. Men en grej återstod. Att springa drygt en kilometer. Tänkte först strunta i att byta om och bara kuta i farmarna. Men det kändes fel, naa-leiss. Bytte därför till träningskläder. Gamla R90:an och Kinvarorna. Kutade ett varv runt Fitness. Kände mig stark som en oxe.
I morgon bitti klockan nio. Ingos grande finale. Jag har ingen aning om hur många vi blir. Men jag vet att vi blir många. Över trettio deltagare har bekräftat deltagandet på Uffes evenemangs-sida. Och fler lär det bli. Jag har tjugofyra liter glögg i pensionärskuvösen. Hoppas, hoppas att det räcker åt alla! Längtar.

PS
Förlåt Gustav att jag avslöjade hemligheten! Men jag gjorde det för att trösta alla "karar" som inte kan byta torkarblad. Det är ingenting att skämmas för! Såheså.

Saldo: 1,1 km

Totalt: 3 639,4 km

Mål: - 0,6 km

Kanon: Gustav S

Kalkon: Viktfadäsen på fejan.

söndag 29 december 2013

KALSONGSTRUL

Dag 363
I går kväll. Kollade PL-matchen Norwich-Manchester U. Hade en varma ykkönen på stryktipset. Det blev en tvåa. Morsan och farsan kom på besök. Bjöd på glögg och kvällskaffi. Avslutade kvällen framför dumburken. Tröttnade fort på det dåliga utbudet. Gick och lade mig i stället.
I morse. Sov länge. Chiagröt, chiabröd och kaffe. Läste ÖT i sängen. Farsan kom på besök. Med ett kaffepaket i handen. Hade bokat tid till Marstranden Bed & Brekfasts klippotek. Vaimo fixade till farsans nyårsfrilla. Päronskallen tog röda, rostiga med trasiga avloppet till gröna butiken. Fyllde på hotellets mjölk-och glöggförråd. Fortsatte sen till stans biograf. Reserverade två platser till kvällens föreställning av Hundraåringen som klev ut genom fönstret.
Hemma igen. Skulle dra på mig träningskläderna. Shitt! De var dyngsura. Hade glömt att ta in dem från pensionärskuvösen. Letade i stället fram min gamla R90-dräkt. Kortkalsare och en sliten t-pajto. Ut på banan vid ett-snåret. Larsmovägen Maxi låg framför fötterna. Kutade iväg. Shitt. Efter hundra meter. Kalsipperna hade rasat ner till knäna. Drog upp dem. Samma visa. Voi skåånis. Jag hade för stora kalsonger! Drog upp dem ända till kainalona. Spände snöret på R90-byxorna. Funkade faktiskt, naa-leiss. Vinden i ryggen längs Larsmovägen. Pressade mig lite extra. Höll Berlin-fart, 5 min/km. Kändes riktigt bra. Och kalsongerna hölls uppe, naa-leiss. Svängde in på Marstranden. Rätt nöjd.
Vaimo hade under tiden fixat käk. Duschade och åt med god aptit. Loggade mina kilometrar. Åhå! Jag har bara knappt tolv kilometer kvar att löpa. I morgon får jag bara springa 1,1 km! Får och får. Jag får väl springa hur långt jag vill. Men tanken är att jag på nyårsafton skall kuta Larsmo Classic, 10,6 km. Och komma i mål vid Fitness på prick tre-tusen-sex-hunda-femti.
Efter käket bänkade jag mig framför dagens viktigaste PL-match, Newcastle-Arsenal. Kanonjärerna vann med uddamålet. Och får fira New Years Eve som serieledare, Top of the League! Kanon!
Nu skall jag och vaimo på söndags-bio. Och. Om filmen bara är hälften så bra som boken så får vi nog se en kanon-rulle. Såheså.

PS
Mitt stryktips sket sig rejält, förstås. 

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 638,3 km

Mål: + 8,3 km

Kanon: Top of the League.

Kalkon: Kalsipp-strulet

lördag 28 december 2013

STRYKTIPSADE

Dag 362
Fridaynight. Satt framför dumburken. Försökte lista ut vart de tävlande i På spåret var på väg. Hängde inte alls med. Klarade bara ett par frågor. Fick ihop typ tre poäng. Dåligt TV-utbud resten av kvällen. Gick och lade mig i stället. Somnade heti.
I morse. Steg upp kvart över sex. Käkade en tallrik havtornskräm. Läste ÖT. Plockade disk. Drog på mig träningskläderna. Hörde att det blåste rejält där ute. Kollade temperaturen, plus fem grader. Hoppades att snöslasket från i går hade blåst bort. Ut på banan kvart över sju. Träffade Henry M och Kari V. Off längs Larsmovägen Maxi. Avslöjade för boyzen min nästa utmaning. De verkade inte alltför imponerade. Antog att de inte riktigt fattade. Och lät det bero. Norrut längs Larsmovägen. Skönt med den kraftiga vinden i ryggen! Benen kändes inte alls lika pigga som igår. Men vi tog det ganska lugnt. Tackade för mig vid Marstranden. Stopp, stopp skrek Henry. Du skall ju för tusan följa mig hem också! Åållrajt! Vände om och följde med boyzen in till stan. Fick på så vis tre extra kilometrar. Påminde grabbarna om finalen på ny-års-aftons-morgonen. Ja, ja, vi kombär nog! Hej tå! Jag fortsatte hem till Marstranden. Käkade chiagröt och ett par smörgare. Kaffe förstås. Kände mig sliten efteråt. Tog en av mina julklappsböcker, "Mannen som slutade ljuga." En bok om Sture Bergwall. Alias Thomas Quick. Killen som erkänt trettio-nio mord. Läste första kapitlet. Jätteintressant! Men sen knackade John B mig på axeln. Och föreslog att jag skulle krypa upp i hans knä. Bara en liten stund. Päronskallen var inte speciellt svårövertalad. Tog en rejäl tupplur. Vaknade ett par timmar senare. Fortsatte dagen med att uträtta småärenden. Tankade röda, rostiga. Noterade att motorn brummade ovanligt fult. Antagligen har avgassystemet rostat sönder. Ok, det får väl hänga där så länge det hänger. Något nytt avgasrör köper jag inte! Det kostar ju skjortan. Fick sen ett infall. Och lämnade in en stryktipsrad. Min första rad på jättelänge. Gissar att jag har ett eller två rätt på den. Handlade mera glögg i gröna butiken. Jag har nu tjugo-fyra liter i pensionärskuvösen. Det borde väl staka till min grande finale? Kontaktade Uffe S. En god vän som är jätteduktig på IT. Bad honom om hjälp med en viktig detalj jag funderat länge på. Uffe var genast med på noterna. Fixade grejen på fem röda. Thanx!
Ringde morsan. Och bjöd mina föräldrar till främands senare på kvällen. Kollade sedan med ett öga på PL-matchen, Norwich-Manchester U. Vågade inte berätta för ettan att jag plitat ner en varma ykkönen på min stryktipslapp. Speciellt inte om de röd-svarta skulle springa på pumpen. 

Saldo: 14,50 km

Totalt: 3 626,8 km

Mål: + 6,8 km

Kanon: Julklappsboken verkar riktigt lovande.

Kalkon: Röda, rostiga blir allt rostigare.

fredag 27 december 2013

I GRÖNA BUTIKEN

Dag 361
Julannandagen. På kvällen. Ögonen värkte efter tre PL-matcher. Drack kvällskaffi med vaimo. Gick och lade mig. Fullproppad med russin, nötter och praliner.
I morse. Steg upp halv åtta. Käkade. Tog röda, rostiga till gröna butiken. Ställde i ordning vår försäljningsplats, nära sportavdelningen. Bar raketlådor. Prismärkte. Och donade. Strax efter nio dök juniorföräldrarna upp. Hyfsad kommers. Vi sålde raketpaket, grytor och smällare. Brandmyndigheterna kom för att granska vårt plejs. Alles in ordnung. Pust! Senare på dagen passade jag på att tömma fotbollen i anknytning till flaskinlämningen. Dit kunderna stoppat sina flaskkvitton. Bad juniorföräldrarna Kim M och Johan L ordna upp lapparna. Returnerade dem till infon. Och kvitterade ut en ansenlig summa pengar lite senare, 329 €. Meddelade summan åt föreningens ordförande Kenneth M. Just nu i Tobago. Tack folks! Sen passade jag på att handla glögg, röda Marimekko-muggar och pepparkakor till "Ingos grande finale" på nyårsaftonen. Stoppade också ner en broiler i kassarna. Då jag handlat klart var min efterträdare Calle B redan på plats. Jag lämnade över nycklarna. Tog min kassar. Och skyndade hem. 
Hemma igen. Vaimo sov. Sliten efter en jobbig arbetsdag. Lämnade broilern åt ettan och trean. Packade träningsväskan. Och fortsatte direkt till Fitness Club. Drog på mig fivefingers. Klev upp på mattan. Fick sällskap av Mari B, min frus brorsdotter. Bjöd in henne till eventet på nyårsafton. Jo tack, men tå he e bara gambäl gubba täär! Ahaa! Mari skulle nog säkert vara bland de yngre deltagarna. Men naan ska ju vara he å. Hur som helst. Jag kutade vidare på lätta ben. Skruvade upp farten efter varje kilometer. Fick ihop en mil. På femti minuter. Töjde efteråt. Och gjorde trettiosju armpressar. Avslutade Fitnesspasset på bastulaven. Med en Novelle friss i näven. Aaagh!
Skyndade mig hem. 91:an hade just kommit hem från staden i norr. Tog honom med mig till min moster på kaffi. Jättetrevligt på Rådhusgatan 42. Fin gran. God glögg. Smarriga kakor. Intressanta diskussioner. Hem via gröna kauppan. Nittio-ettan behövde en ny partakone. Raketförsäljningen fortfarande i full gång.
I morgon bitti ska jag ut med Henry M. Årets sista lördagslänk. Hoppas att det inte blir alltför slaskigt längs Larsmovägen Maxi.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 3 612,3 km

Mål: + 2,3 km

Kanon: Löpningen kändes fantastiskt bra.

Kalkon: Vädret är i tristaste laget.

torsdag 26 december 2013

FICK TRÄNINGSTIPS

Dag 360
Juldagskvällen. Tvåan och Mattis K körde till staden i norr. Ettan och trean for ut på stan. Vaimo kollade in reprisen på Silvias fyllasi. Jag detaljplanerade min nästa utmaning. I säng vid midnatt. 
Julannandagen. Steg upp sju. Packade träningsväskan med ombyteskläder, en handduk. Och en av våra tusen konfektaskar. Drog på mig träningskläderna. Och tomtemössan. Tog vaimos svarta till HOP-HAB Teams traditionella julannandags-springasi. Flera medlemmar redan på plats. Henry M, Bo L, Fredrik A, Thorolf F och Jan-Erik G. Plus hjältarna från Honolulu Marathon Bjarne H, Christer N och Grels W. Jag började genast fråga ut dem om loppet. Prick åtta begav sig gänget ut på banan. Näsorna vändes mot Schaumans. Eftersom min Garmin inte hittade sina satelliter direkt blev jag rejält efter i starten. Kutade upp det sista paret, Thorolf och Jan-Erik. Valde att springa med dem. Jättelugnt tempo. Fick ihop en knapp mil. Julbastu efteråt. Eftersom herrarnas bastu renoveras som bäst, så fick vi nöja oss med damernas. På bastulaven passade jag på att intervjua Grels om hans uppladdning inför Honolulu. Han hade ju sprungit otroligt bra over-there. Och kommit på andra plats i sin åldersklass. Grels berättade att han bara tränat två månader före själva loppet. Hans första på ett-och-ett-halvt år! Långa, tjugo-kilometers-länkar i bra fart. Kombinerat med ett längre pass. Och ordentligt med vila däremellan, rekommenderade silvermedaljören. Hmmm. Det skall jag också försöka tänka på i fortsättningen Efter bastun öppnade jag konfektasken. Trugade pralinerna på gubbarna. Fick tidningen Juoksijas septembernummer av Bo. Han bad mig läsa artikeln, Luovaa huluutta.
Rattade hem igen. Käkade chiagröt och lade mig på soffan. Tyngde i mig två nävar av nöt-russinblandningen. Somnade mitt i den andra. Vaknade. WTF! Vad tusan har jag i käften? Första gången jag vaknat med munnen full av halvtuggade nötter och russin. Slötittade på en australiensisk tecknad film, Happy feet. Började gilla filmen alltmer. Handlade om en tondöv pingvin. Som kompenserade sin defekt med ett stort hjärta och snabba fötter. Till slut kunde jag inte slita mig från filmen. Lyckligt slut.
Men. Men. Till slut kallade plikten. Lunchdags på Marstranden Bed & Brekfast. Ställde mig vid spisen. Trollade fram lunchen av rester. Ropade efter ettan och trean. Lyckades efter viss möda få dem till köksbordet. Själv nöjde jag mig med en tallrik risgrynsgröt. Från förra veckan.
Läste artikeln i Juoksija. Den handlade om en sextiofyraårig kille från Ranua i Lappland, Seppo Harjumaa. Han har kutat varje dag. I tjugoåtta år! Plötsligt kändes mina trettio dagar väldigt futtiga. Än värre är den brittiska maratonstjärnan Ron Hill. I december nästa år har han sprungit varje dag. I femtio år! Inte konstigt att artikeln rubricerades "Luovaa huluutta".
Eftermiddagen och kvällen fortsatte med PL-fotboll. Tre matcher på raken. Tur för vaimo att hon hade kvällsskift! Hon gillar nämligen inte alls ljudet av den finska kommentatorn. Jag gladde mig förstås mest åt Arsenals bortaseger mot West Ham.
I morgon bitti startar årets nyårsraketsförsäljning. Jag skall prångla smällare i gröna butiken från nio till tre. Huh, huh!

Saldo: 9,7 km

Totalt: 3 602,3 km

Mål: + 2,3 km

Kanon: Julannandags-springasi

Kalkon: För mycket stillasittande.

onsdag 25 december 2013

JULMAT & PIDRO

Dag 359
Julaftonskvällen. Efter julklappsutdelningen. Blandade till en jätteskål med nötter och russin. Lade mig på soffan. Fötterna i högläge. Njöt av julfriden på Marstranden. Halvsov framför dumburken. Svärmor och svärfar kom på besök. Vaimo bjöd på glögg och kvällskaffi. Avslutade julaftonen med svenskt familjedrama, Tomten är far till alla barnen. Skrattade hejdlöst åt filmen. Trots att jag sett den så många gånger. I säng vid midnatt.
Juldagsmorgon. Sov till åtta. Tassade upp. Tog det piano. Käkade chiagröt. Drack kaffe och åt två skinksmörgare. Jessica K:s supersmarriga jullimpa. Tack så myttji! Rattade sen rostiga, röda till jobbet. Kanslijobbade ett par timmar. Betalade en massa räkningar. Hämtade tre stora pumptermosar. Borde räcka till glöggen på nyårsafton. Mitt evenemang "Ingos grande finale" har väckt ett glädjande stort intresse. Just nu har tjugoen FB-vänner bekräftat sitt deltagande. Helt najs! Men jag gissar att vi blir betydligt fler.
Fick ett SMS av Jonas H. Han ville ut och springa. Ringde honom. Jo, jag kan nog klämma in en runda. Möt mig vid lähikauppan tio över tolv. Selvä peli! Rattade hem i rekordfart. Bytte om på två röda. Tomteluvan fick hänga med på nytt. Plus fem grader utomhus. Alltså dubbfritt. Jess! Hann ännu med en vända till Fitness. Sa åt Milla J att jag fixat pumptermosarna. Och att jag värmer glöggen hemma på spisen. Benpendlade lite så länge jag väntade på Jonas. Han hade sina nya, röda Adidas Adizero Adios II på fötterna. Off längs Larsmo Classic. Samma rutt som Larsmo Maxi, men man skippar uppförsbacken i Staffansnäs. Mäter tio-komma-sex. Jonas och Tomten höll bra fart. Drygt 5 min/km. Så hårt har jag inte sprungit sen den första milen av NYCM. Benen kändes riktigt okej. Flåset likaså. Avslöjade lite om mina planer för nästa år åt Jonas. Jag är nu nästan säker på vad jag vill göra. Och jag lovar att den utmaningen blir minst lika galen som årets. Jonas och jag skiljdes åt vid Marstranden. Jag skyndade mig hem. Duschade. Och bytte om till gå-bort-kläder på två sekunder. Vaimo, jag, boyzen och Mattis K skulle nämligen på julmiddag till Björnvägen, svärmor och svärfars plejs.
Trevligt kring middagsbordet. Svärmor lassade upp köttbullar och skinka åt alla gästerna. Vaimos bror med fästmö och dootro var också på plats. Efter maten spelade vi Pidro. Päronskallen bildade par med undersergeanten. Mötte 87:an och 91:an, alternativt 87:an och Mattis K. Två-två. Alla var nöjda efteråt. Eventuellt inte ettan som brukar titulera sig dubbel Vasamästare i det ädla kortspelet?
I morgon bitti träffar jag HOP-HAB Team-gubbarna vid Brahes bastu. Traditionell julannandags-jogg på agendan. Hoppas att dambastun är varm efteråt. För herr-diton renoveras som bäst.

Saldo: 10,6 km

Totalt: 3 592,6 km

Mål: + 2,6 km

Kanon: Tempot på dagens pass.

Kalkon: Julmaten har tyvärr gett ett kraftigt utslag på vågen.

tisdag 24 december 2013

JUL PÅ MARSTRANDEN B & B

Dag 358
På kvällen. Dan före dopparedan. Barna Hedenhös och BingoLottos uppesittarkväll. Arsenal mot Chelsea, Päronskallen versus trean. Elektrisk spänning i TV-soffan. Men matchen var ingen höjdare. Slutade oavgjort, 0-0. Kanske lika bra. För julfridens skull. I säng vid midnatt.
Julaftonsmorgon. Nokian väckte mig klockan sex. Eller. Egentligen. Nokian väckte vaimo. Som i sin tur knuffade mig ur sängen. Göta Petter så trött jag var! Skulle garanterat ha sovit minst till tie annars.   Suckade. Armadis Henry M, jordens morgonpiggaste varelse! Håxade att det var tisdag. Och släpade mig upp på vågen. Prick sjuttiotvå. På årets nästsista invägning. Drog på mig träningskläderna. Icebugs på fötterna. Sen håxade jag. Det är ju julafton. Då kunde jag ju göra som Janne S, busschaffisen. Bära tomteluva. Jepp, det gör jag. Tog hissen ner till källaren. Letade fram två röda luvor, med bjällror på. Alldeles för små. Men lyckades ändå dra ner min luva, naaleiss. Off till trafikljusen vid lähikauppan. Gav den morgonpigge en luva. Och tomteduon begav sig iväg. Fredrik A mötte. Najs! Just inga bilar i farten. Vi bestämde oss därför att skippa cykelbanan. Och sprang på vägen i stället. Mycket bättre plogat där. Löpningen kändes ändå jobbig. Antagligen för att jag halvsov. Vi kutade Larsmo Maxi med en avstickare till Henrys kämppä. God Jul! Vi ses på annandagen vid Brahes bastu. Ok! Fredrik och jag fortsatte en bit till. Mötte Kristian B och Anders H på hemvägen. Bjöd in dem båda till löpningen på nyårsafton. Uffe S har på FB gjort happeningen till ett evenemang, Ingos grande finale. Fyra vänner har redan meddelat att de kommer. Och så päronskallen förstås. Kristian skulle gärna ha joinat, men jobbar. Anders kommer, om han får för sin vaimo. :-) Efter jul-länken loggade jag mina kilometrar. Konstaterade att jag nu är på plus igen. Äntligen! Jag har faktiskt varit på minus ända sedan den 16 oktober. En jättefin julklapp!
Käkade sen chiagröt och drack kaffe med två limpsmörgare. Fortsatte till gröna butiken. Marstranden Bed & Brekfasts mjölkförråd tarvade påfyllning. Passade på att överlämna en julblomma och lite senap åt min moster på Rådhusgatan. Sen hälsade jag på hos mina föräldrar. Syrran Barbro J-R på besök. Bytte julklappar med dem. Och drack glögg. God Jul!
Sen hem till julfirandet på Marstranden Bed & Brekfast. Den hulda vid spisen. Trollade fram julskinka och en massa goda julgrejs. Men min efterrätt. Havtornskrämen hade som vanligt blivit till soppa. Julklappsutdelning next. Päronskallen drog på sig sin svettiga tomteluva på nytt. Och agerade jultomte. Överraskades av att far i huset fick de flesta klapparna. I hans jättehög låg bl a en bok som hette "Mannen som slutade ljuga". Hmm? Grabbarna fick var sitt par handskar. Tomten utlovade på stående fot en ansenlig penningsumma åt den som längst håller reda på sitt par. Det blir antagligen prisutdelning före nyårsafton! Vaimo gladde sig mest åt ett par sidenlakan. De tre brödformarna som päronskallen lagt under granen rönte däremot föga uppskattning. Påstod att det var tomten som förstört de gamla. Tja, så är det väl.
Efter julklappsutdelningen åkte 87:an till jobbet. Trean satte sig framför ett krigsspel på datorn. Jag blandade till en russin-nötter-skål. Och bänkade mig tillsammans med den hulda framför Kalle Anka. Tänk vad tiderna förändras! I morgon har tjänstefolket på Marstranden Bed & Brekfast julledigt. Svärmor rycker in.

God Jul!

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 582,0 km

Mål: + 2,0 km

Kanon: Äntligen på plus!

Kalkon: Havtornskrämen blev till soppa, igen.

måndag 23 december 2013

PÅ MITTUPSLAGET

Dag 357
I går kväll. Drack glögg. Vaimo klädde vår vita (!) julgran. Jag kollade på "Så ska det låta". Nynnade med i jullåtarna. Fortsatte med "Jägarna 2". Gillade. Kom i säng först vid ett-tiden.
Imorse. Dan före dopparedan. Steg upp klockan sju. Tvåan redan vaken. Hämtade tidningen. Håxade att den var extra tjock. En julbilaga. Kan det vara? Bläddrade förbi alla annonserna. Kom till mittuppslaget. Jepp! Malin H:s reportage och Johan B:s bilder. Päronskallen fyllde tre hela sidor. Kände mig stolt och hedrad, naaleiss. Visade bilagan åt tvåan. Ahaa, mitt namn finns med. Sen struntade han i den övriga texten. Vaimo kom upptassande. Oj, va kul! Men texten innehåller ett litet sakfel. Det står att du kom till NY före ovädret, men så var det ju inte! Jag instämde. Nej, det borde förstås ha stått efter ovädret (Sandy). 
Efter att ha lusläst reportaget två gånger tog jag mig samman. En bråd dag låg framför mina blå-tå-naglade fötter. Tog röda, rostiga till BW-bageriet i Sandsund. Köpte sex bruna papperspåsar till mina nybakade chiabröd.  Passade också på att inhandla fem varma gisar. Modell VG (världens godaste)! Fortsatte till lähikauppan. Köpte mjölk, juice och pasta. Från lähikauppan till Fitness. Träffade Milla J. Förklarade mitt ärende. På nyaftonsmorgonen har jag tänkt samla ihop mina vänner. Springa en mil med dem. Och sedan bjuda dem på bastu med glögg. Milla var genast med på noterna. Jag bjuder på bastun och så kan jag värma glöggen åt er. Kanon! Vilken service! Tackade så mycket. Fortsatte hem. Hälsade alla mina vänner på fejan välkommen till happeningen, tisdagen den 31.12 klockan nio vid Fitness. Många tackade genast ja. Kanon! Det blir spännande att se hur många vi blir!
Fixade sen käk åt grabbarna. Sen åkte vaimo, jag och tvåan till staden i norr.  Den sistnämnde skulle fira jul hos sina svärföräldrar. Medan vaimo och jag skulle passa på att handla våra sista julklappar. Lassade bilen full med tavara. Off längs Larsmovägen. Skitdåligt väder. Bedrövlig sikt. Vindrutetorkarna gjorde den, om möjligt, ännu sämre. Halvvägs. Pappaaa! Tvåan märkte att han glömt sina julklappar. Jag drog ett par suckar. Avgrundsdjupa. Marstranden Taxi gjorde en U-sväng. Mot Jeppis igen. Hämtade de kvarglömda klapparna. Päronskallen lät grisarna joina. Och julglögg. I brist på annan dryck. Off norrut igen. Kände att magen kurrade. Svepte en BW-gris. Sköljde ner den med kall blåbärsglögg. Vaimo gillade inte. Men tog sen själv en possu. På väg till svärföräldrarna svängde plötsligt en bautastor bil ur framför nosen på röda rostiga. Päronskallen girade häftigt undan. Och lyckades med nöd och näppe undvika en rejäl smäll. Den hulda vid min sida imponerades av den gamles reflexer. Jag bryystade upp mig. Och väste. Armadis kokkola-booa!  Fast det kunde ju lika väl ha varit någon från Ylistaro. Kippade sen av vaimo vid en supermarket. Och fortsatte till svärföräldrarna. Önskade dem och tvåan en riktigt god jul. Och lovade att Marstranden Taxi dyker upp igen om fyrtio-åtta timmar.
Resten av dagen vill både vaimo och jag helst glömma. Vi rusade ut och in i allehanda kokkola-kauppor. Jagade julklappar åt boyzen. Julstressade som aldrig förr. Återvände till Jeppis. Hittade den sista julklappen och de sista julblommorna i gröna butiken. Jag vill väl inte säga att jag hatar julen, men i dag var den känslan rätt nära.
Återvände hem till Marstranden. Lägenheten upp-och-ner. Suck! Marstranden Bed & Brekfasts städavdelning fixade till den. Jag packade min träningsväska. Och vandrade med lätta steg iväg till Fitness. Höll upp dörren åt en tjej. Vassågo! Möttes av ett öronbedövande jubel från Nina S och Ronja E bakom disken. WTF? Bara för att jag varit i ÖT:s julbilaga? Njaaaeee! Tjejerna i receptionen hade jublat åt bruden jag just hållit upp dörren åt. Päronskallen landade med ett brak på jorden igen. Drog på sig tåånaskoa-skooa. Och kutade en dryg mil. Lätt som en plätt. Avslutade med 36 armpressar, lite töj och bastu. Kände att jag var med i matchen igen. 
I morgon bitti klockan sju skall jag och Henry M springa in julen. Och jag gissar att jag får fira julafton på plus. Inte illa! Men först skall jag kolla in vad som döljer sig bakom lucka tjugotre hos Barna Hedenhös.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 569,0 km

Mål: - 1,0 km

Kanon: Reportaget

Kalkon: Julklappsrallyt

söndag 22 december 2013

BAKADE

Dag 356
I går kväll. Kollade med ett halvt öga på PL-omgången. Mitt Arsenal spelar först på måndag. Drack kvällskaffi. Marstrandens Taxi skjutsade trean till stan. Och läste nyaste numret av Runners World. Benny S var månadens läsarprofil. Najs att få komma med i en ansedd löpartidning.
Gick och lade mig vid midnatt. Hann precis somna innan trean ringde och ville ha skjuts hem igen. Uppfattat. Marstranden Taxi har åxå öppet dygnet runt. Förstås.
Söndag, fjärde advent. Sov till nie. Najs! Sträckte på mig som en frass i sängen. Och masade mig upp. På med träningskläderna. Satsade på dubbfritt. Kutade iväg. Tusans halt! Trots att termometern visat på plus? Shitt! Det här blir int ti naa! Vände om. Efter bara tvåhundra meter. Hämtade Icebugsen. Klokt beslut. Kutade iväg mot gröna butiken. Långsamt och stelt. Ut mot Sunds. Och vidare söderut längs Larsmovägen. Stannade uppe på backen vid gamla roskgräve. Benpendlade. Ser lite fånigt ut. Men det gör gott åt mina stela höfter. Ökade på tempot efteråt. Fick ihop tolv kilometer. Prick.
Käkade chiagröt då jag kom hem. Medan 91:an duschade. Sen väntade jag. Och väntade. Och väntade. Typ en timme. Minst. Innan jag slapp till badrummet. Ja, ja. Tjänstefolket på Marstranden Bed & Brekfast vet nog sin plats. Sköljde av den intorkade svetten. Och skyndade mig till gröna butiken. Köpte ingredienser till dagens chiabrödsbak. Passade också på att köpa julklappar. Åt boyzen och vaimo. Grabbarna fick var sitt litet paket med en slant instoppad. Vaimos klapp blev en trippelklapp. Alltså, typ tre par strumpbyxor eller tre kuddar.
Då jag kom hem tog jag genast itu med brödbaket. Gjorde två satser chiabrödsdeg. Massor av grejs att hålla reda på. Linfrön, solrosfrön, chiafrön, havregryn........ Men efter drygt tre timmars slit vid köksbänken var bröden äntligen klara. Fixade käk åt boyzen. Köttbullar och potatismos, köttbullar och spagetti, köttbullar med fransk-päärona. Allt efter hotellgästernas behag. Havtornskräm med gräddskum till efterrätt. Gästerna valde att inte komma till köksbordet denna gång. Två åt i soffan. En krävde rumsbetjäning. Uppfattat.
Tvåan meddelade att han inte skall fira julen hemma. Och ville att jag genast skulle fixa fram en julblomma åt hans svärföräldrar. Ååållrajt. Då får jag väl bege mig till gröna butiken igen då. Tog vita, inte så rostiga dit. Tvåan joinade. Jag lämnade av honom vid Trädgårdsgatan, mina föräldrars plejs. Jag fortsatte till kauppan. Köpte två blomkorgar. Identiska. Varmuuden vuoksi.
Återvände själv till Trädgårdsgatan. Drack kvällskaffi. Gladde mig åt att tvåan var så artig mot gambälfolttji. Sen hem igen. Vaimo i jobb. Trean hos flickvännen i Larsmo. Ettan skulle till en kaveri i stan. Huh-huh. Päronskallen lade sig på soffan. Fullständigt utpumpad. Efter jullovsdag två. Tyngde in en rejäl göteborgare under läppen. Äntligen! Äntligen lite lugn och ro för tjänstefolket på Marstrandens Bed & Brekfast!
Kollade på Barna Hedenhös. Spännande värre. Pappa Ben for iväg med statsministerns raket. Resten av familjen stannade kvar i nutid. Hur tusan skall detta drama sluta? Sen märkte jag att magen kurrade våldsamt. Antagligen för att jag bara käkat en gröttallrik, i morse.
 
Saldo: 12,0 km

Totalt. 3 457,5 km

Mål: - 2,5 km

Kanon: Chiabröden lyckades bra, tror jag.

Kalkon: Det är jobbigt att driva hela hotellet ensam.

lördag 21 december 2013

KOKKADE

Dag 355
I går kväll. Fredagsmys tillsammans med vaimo och tvåan. På spåret. Och glögg. Amanda Jensen var gäst hos Niklas Strömstedt. Sen somnade päronskallen på soffan. Vaknade vid midnatt då trean ringde. Hämtade honom från bussen. Och stupade i säng. Somnade med ett brett leende på läpparna.  87:an hemma. 91:an hemma. 94:an hemma. Vaimo snusade vid min sida. Marstranden Bed & Brekfast hade äntligen öppnat för julen, 24 h/d.
I morse. Steg upp halv sju. Samtidigt som vaimo trippade över Västerleden till jobbet. Läste ÖT. Klockan nitton-elva i kväll är det vintersolstånd. Sen går vi igen mot ljusare tider. Ut på banan. Lite på minus. Och påfruset. Glad åt att jag valt Icebugsen. Sammanstrålade med Henry M och Kari V. Off mot Pedersöre kyrka. Gubben i full-månen log mot trion. Som genast förvandlades till en kvartett. Då Bo L joinade. Löpningen kändes någorlunda okej. Henry, som varit snoro de senaste veckorna, valde att vika av redan vid Peders. Vi övriga fortsatte vidare längs Larsmo Maxi. Skiljdes från grabbarna vid Marstranden. Nästa gång jag träffar dem blir på julaftons-morgon. Men det är inte säkert. För Henry vill starta ren kockan sju. Och det är inte Bo och Kari så pigga på.
Klev in i lägenheten. Grabbarna sov fortfarande. Jag käkade gröt med morsans äppelsylt. Nami! Tog sen röda, rostiga till ett talko i gröna butiken. Jokki K, Thomas K, Henrik S och Björn B på plats. Gänget hjälptes åt att fylla butikens raketskåp med fyrverkeripjäser. Som vi sen skall sälja under mellandagarna. Uppdraget tog precis två timmar. Sen hem igen.
Fixade käk åt grabbarna. Bryggarestek med potatismos. Stod sen vid matbordet och beundrade alla tre. Så lika, men ändå så olika! Ett halleluja-moment. Fotade tilldragelsen. Och fortsatte att Ernst-pynja vid spisen. Först gjorde jag ett nytt försök med havtornskrämen. Blandade i mer socker och mer potatismjöl. Tja, riktigt gott tillsammans med vispgrädde. Dagens tredje utmaning var att göra en senap a la min kollega, Jens L. Hans senap är makalöst god. Följde receptet någorlunda. Tror inte att jag fick till en lika god senap som hans. Men min blev också riktigt smarrig. Såheså.
Mitt inlägg "Julkyrkan" i går fick många trevliga kommentarer. Tack Stefan W, Janne N, Krister L, Monica F-H, Kurre W, Elisbeth H med flera! Päronskallen rodnade då han läste de vackra orden. På ansiktsboken hittade jag också en filmsnutt från sjungandet och trummandet. Tack Lena S! Päronskallen hade tyvärr blandat ihop psalmerna. Vi sjöng aldrig "O hur saligt att få vandra". Även om jag kände mig rätt salig efteråt. Däremot nog psalm 28 "O du saliga".  Jag fick åxå reda på vem som startade applåden i kyrkan. Det var en av mina två huvudmisstänkta, Mathias S. Tack Timppi!
Det återstår nu bara tio dagar av min utmaning. Fortfarande vet jag inte hur jag gör efter nyår. Jag har nog fått många förslag. Tack folks! Men jag har ju, som sagt, ännu tio dagar på mig att röjk och fundeer.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 345,5 km

Mål: - 4,5 km

Kanon: Halleluja-ögonblicket vid matbordet.

Kalkon: Att jag har så svårt att bestämma mig hur jag gör nästa år.

fredag 20 december 2013

JULKYRKAN

Dag 354
I går kväll. Kollade på Barna Hedenhös med tvåan och vaimo. Skurade kåpan på spisfläkten, bytte en lampa i lilla hemlighuset och kollade ett läckande avlopp. Som inte läckte. Tror jag. Medan vaimo satt och fluktade på Ernst. Tidigt i säng. Somnade heti.
Fredag. Höstterminens sista dag. Kände mig utvilad efter en god natts sömn. Lite nervös inför trummandet i Julkyrkan. Käkade gröt. Och tog röda, rostiga till jobbet. Kanslijobbade lite. Klockan åtta åkte hela skolan till kyrkan. Onödigt tidigt. För vi fick vänta där en god stund. Päronskallen blev allt mera nervös. Passade på att ge ett presentkort åt Näs skolas rektor Andreas H. Som tack för att han hjälpt mig med Wilmastrulet.  Äntligen tog Max-Olav L till orda. Och efter "O hur saligt att få vandra" var det dags. Eleverna sjöng först en sång utan trumma. Vackert! Sen tände några elever ljus i gångarna. Päronskallen klev fram till sin trumma. På darrande ben. Men försökte ändå inta en nonchalant ställning. Lutade sig mot skranket framme vid altaret. Gitarrkompet till Triads klassiska jullåt strömmade ut ur högtalarna. Päronskallen greppade trumpinnen. Vispade till med högerhanden. Tre gånger. Pom-på-pom. Undvek att lyssna till barnens sång. Pom-på-pom. Koncentrerade sig i stället på att hålla takten. Ett par gånger sket det sig. Men barnen sjöng vackert. Och publiken verkade strunta i felslagen. Efter sången vandrade hela kören ner igen. Någon började applådera. Det var den första applåden jag hört i Larsmo kyrka. Päronskallen sträckte på sig. Gick ner till kyrkbänken. Stolt som en påsktupp i en julkyrka. Sjöng med  i julsångerna. Gillade alla låtarna.
Efter julkyrkan käkade vi julgröt. Jag slevade i mig två stora portioner. Och köpte sen hem två liter till. Avslutade höstterminen kring lärarrumsbordet. Bjöd mina kollegor på julglögg. Glöggen smakade pyton. Eftersom päronskallen värmt den i skolans gamla, rostiga vattenkokare. Men. WTF. Det är ju tanken som räknas.
Hem med röda, rostiga. Körde försiktigt för att inte risgrynsgröten skulle rinna ut på takapenkkin. Lämnade den ena litern åt mina föräldrar. Fortsatte sen till Fitness. Drog på mig fivefingers och kutade en dryg timme. Benen kändes jättelätta. Speedade upp tempot vartefter. Fick ihop en dryg tolva. Töjde lite och körde några armpressar efteråt. Det har jag faktiskt hållit på med i ett par dagar. Vaimo garvar alltid åt mig då jag pumpar på. Fattar inte varför? Jag försöker i alla fall bättra på med en press varje dag. I går trettiofyra, idag trettiofem och i morgon trettiosex. Om ett år fixar jag typ fyrahundra. Men det vill jag nog inte. Och knappast den hulda heller. Såheså.
Avslutade fitnesspasset i bastun. Och precis som senast så började Paul McCartney yla i omklädningsrummet. Shitt! Displayen visade Henry M. Päronskallen klämde i med ett. "Howdy! Välkommen till Jultomtens verkstad. Tervetuloa!" Och tog med kännykkän upp på bastulaven. Henry ville ut och spring igen. Åållrajt. I moro halv åtta vi juuse? Sovittu.
Halsade sen en Red Bull. Och begav mig hem till fredagsmyset på Marstranden. Såg att ettans vita, inte så rostiga kommit hem. Najs! Senare i kväll kommer också trean. Eller borde jag kalla honom US Juselius? För han har nyligen befordrats.
Väl hemma igen. Vaimo kommenderade mig direkt till spisen. Vi e hongro. Jag lydde förstås. Trollade fram ris och broiler åt sällskapet. Själv nöjde jag mig med en slät kaffe. Senare i kväll skall jag nämligen frossa i Pia A:s goda risgrynsgröt. Tur att den inte rann ut på takapenkkin!

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 534,0 km

Mål: - 6,0 km

Kanon: Bosundelevernas sånger i Julkyrkan.

Kalkon: Glögg med smak av rostig vattenkokare.

torsdag 19 december 2013

THE DRUMMERBOY

Dag 353
Sent i går kväll. Sov en timme på soffan. Vaimo väckte. Nu måste vi åka iväg till Vasa. Jag steg upp. Vansinnigt trött. Gäspade som besatt. Klockan var elva. Drog på mig jackan. Hasade mig nerför trapporna till röda, rostiga. Tänkte. Hur tusan ska jag orka köra fram och tillbaks till Vasa i det här tillståndet? Mörkt och ruggigt. Kallt i bilen. Vindrutetorkarna funkade inte alls. Jag borde ha bytt dem för typ ett år sen. Och har ett splitternytt par på hatthyllan. Men vet inte hur man gör. Så därför samlar de damm på hyllan. Gäspade och frös. Var tvungen att stanna vid ABC i Oravais. Köpte tre Red Bull, kylarvätska och en Panterpåse åt vaimo. Kände mig betydligt piggare efteråt. Frös fortfarande. Trots att jag fyllt på kylarvätskan. Stockholmsflyget hade redan landat då vi äntligen kom fram. Spejade ivrigt efter tvåan och hans vän. Kärt återseende. Kram. Kram. Rattade hemåt igen. Inte alls trött längre. Svängde in på Marstanden kvart över två. Kröp genast i säng. Zzzzzz.
I morse. Nokian väckte.  Kravlade mig ur sängen. Silmät ristissä. Skippade morgongröten. Off till jobbet med gula. Henrik P bakom ratten. Jag halvsov. Piggnade till under vandringen upp till skolan. Kokade gröt och kaffe. Livsandarna återvände. På förmiddagen generalrepeterade hela skolan inför julkyrkan i morgon bitti. Jag ställde mig bakom jättekören med min lilla trumma. Bäst så. Försökte hålla takten, naaleiss. Lyckades ibland. Bäst gick det då då jag inte tänkte på vad jag gjorde. Efteråt kom kantorn Hans W fram till mig. Hör du IngEmar! Du är ju skolans rektor! Du skall stå längst fram. Inte längst bak. Dessutom så försvinner ju ditt trummande helt. Hasse tog trumman. Och stoppade den på första parkett. Voi skåånis! Det var ju precis så jag INTE hade tänkt. Min plan var ju i stället att varken synas eller höras. Nu är risken för ett rejält klavertramp överhängande. Nästan oundvikligt. Men eleverna sjöng fantastiskt bra. Päronskallen passade på att kolla in kören uppifrån predikstolen. Wow. Vilken utsikt! Borde kanske ha sökt till Teologiska. Njaaee. Något retoriskt fenomen har jag nog aldrig varit.
Köttsoppa till skollunch. Käkade två stora portioner. Och köpte hem en liter överbliven soppa åt gambälfolttji på Trädgårdsgatan. Avslutade dagen med en gymnastiktimme i trean. Åkte sen hem med jultomten Janne S. Päronskallen sov förstås. Men stannade och snackade lite skola med Janne efteråt. Fortsatte sen hem. Tyst i lägenheten. Gissade att vaimo och tvåan var och handlade. Drog på mig träningskläderna. Mötte handlarna i trappan. Hjälpte dem med matkassarna. Och begav mig ut på banan sen. För tjugotredje dagen i följd! Mörkt ute. Plusgrader. Ändå snöade det. Stora, blöta flingor. Najs! Jag hade lämnat Icebugsen hemma. Saknade dem lite. För det var riktigt halt, både här och där. Löpningen kändes bättre än i går. Konstigt? Kutade Larsmovägen Maxi.
Direkt efteråt skyndade jag mig till ett amöte om årets julgalor. Eftersom vi fått väldigt mycket ros och bara lite ris var arrangörsföreningarnas representanter nöjda. Nya datum för nästa års galor slogs fast. Jag fortsatte hem. Tvåan hade fixat middag, spagetti med bacon. Najs! Sen drack vi glögg förstås. Vaimo, tvåan och päronskallen.
I morgon bitti skall Bosund skolas elever uppträda i årets Julkyrka. Trumpojken skall göra mitt bästa för att inte skämma ut dem. Pom-på-pom.....pom-på-pom......pom-på-pom. Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.....Pom-på-pom.....pom-på-pom......pom-på-pom.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 521,5 km

Mål: - 8,5 km

Kanon: Att tvåan är hemma.

Kalkon: Har förtvivlat svårt att hålla takten.

onsdag 18 december 2013

JOBBIGT PÅ MATTAN

Dag 352
I går kväll. Försökte göra havtornskräm. Blev till soppa. Men. Smaken var det inget större fel på. Borde funka bra ihop med helmigröt. Drack kvällskaffi med vaimo. Och bjöd den hulda på soppan. Hon överlevde. Men var inte speciellt impad. Sen kollade jag med ett halvt öga på Timell och hans pyntgäng. Voi huh, huh! Tänk om jag skulle vara tvungen att spika ihop en träbock. Och sen klä in den med grankvistar. Skulle sen kolla på en ny engelsk kriminalare. Men somnade. Vaknade. Ringde tvåan. Kollade ankomsttiden. Påminde om kuriruppdraget. Ta inte portionsvarianten! Det är lugnt farsan! Nati, nati!
Onsdag. Tre dagar till jullov. Skippade morgongröten. Off till jobbet med gula. Kaj A bakom ratten. Började dagen med att göra de sista (?) korrigeringarna på mellanbetygen. Värmde gröt i ettans mikro som jag släpat till rektorsexpeditionen. Käkade sen den skippade morgongröten vid skrivbordet. Sen betalade jag flyget och inkvarteringen under GöteborgsVarvet. Kostade skjortan. Trots att jag valt ett vandrarhem i stället för hotell. Förlåt vaimo! Höll ett par lektioner. Käkade lax till skollunch. Gott! Fortsatte dagen med mera kontorsarbete. Tog gula hem. Janne S bakom ratten. Med tomteluva. Najs! Janne hade frågat chefen för gula bussarna om han kunde få ha på sig hela tomtemunderingen. Men fått tummen ner. Synd! Jag tycker att Janne är en jättekul typ. Och. Tomtar bakom ratten skulle säkert innebära ett rejält uppsving för kollektivtrafiken. Såheså!
Hämtade träningsväskan från Marstranden. Tog ett par smörgare i handen. Och traskade iväg till Fitness. Kollade att bastun var på. Och klev upp på mattan. Kändes tungt. Vilket det aldrig brukar göra på mattan. Beslöt mig för att springa riktigt sävligt, 10 km/h. Först efter nästan åtta kilometers löpning började det kännas bättre. Och kunde öka farten rejält under den avslutande sträckan. Fick ihop elva och en halv. Det betyder att jag nu bara ligger en futtig mil på minus! Najs! Avslutade passet med lite benpendlingar och armpressar. Sen satt jag och röjkte för mig själv i bastun. En god stund.
Traskade hemåt igen. Kom in i lägenheten. Vaimo låg och sov. Jag ställde mig vid spisen och gjorde helmigröt åt oss. Bjöd sen på helmigröt med iskall havtornssoppa. Tycker du faktiskt att det här är gott, utbrast den hulda. Ja, för tusan. Gröten är ju skitgod och havtornssoppan är helt okej. Lite sur kanske. Men WTF! Jag är ju ingen Mat-Tina.
Efter maten traskade vaimo och jag över till grannhuset. Pehr och Gun-May L hade bjudit in alla på Marstranden till en glöggafton. Familjärt och gemytligt. Gillar verkligen mina grannar.
Senare i kväll/natt skall jag åka till Vasa för att hämta tvåan och hans vän från flyget. Om allt går som det ska, landar svärje-planet tjugo före ett. Räknar med att komma i säng tidigast vid tre-snåret. Shitt! Det blir nog jobbigt att stiga upp klockan fem. Men. Som man bäddar får man ligga. Såheså.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 510,0 km

Mål: -10,0 km

Kanon: Janne S

Kalkon: Tungt på mattan.

tisdag 17 december 2013

FAST TVÄRTOM

Dag 351
I går kväll. Fick ett mail av min rektorskollega Andreas H. "I morgon då du kommer till skolan kan du skriva ut betygen med ett leende på läpparna. De är nu in på rätt ställe och fastställda." Göta Petter! Vad glad jag blev! Andreas hade suttit flera timmar med mina betyg. Hur tusan skall jag kunna tacka honom? Firade det glada beskedet med glögg. Och ett lass pepparkakor. Avslutade kvällen med Morden i Sandhamn. Slutet gott, allting gott.
Tisdagsinvägning i morse. Sjuttiotvå-komma-åtta. Har alltså gått upp sexhundra gram sen nyårsdagen. Undrar hur jag skulle ha sett ut om jag inte sprungit? Käkade chiagröt. Och skyndade mig till jobbet. Taru bakom gula ratten. Bjöd på julkonfekt, Fazerina med mintsmak. Kiitos!
I jobbet. Printade ut elevbetygen. Allt fungerade perfekt. Jippie! Ny samövning inför julkyrkan. Trummandet funkade, naaleiss. Efter jobbet tog jag rostiga, röda till Jarokontoret. Skrev på några papper och hjälpte Victor E skriva julkort. Gjorde sen ett besök på Henry M:s arbetsplats. Hoppades få med honom på kvällslänk.  Men Henry var upptagen. Och dessutom snoro. Å liiti fisi! :-) Träffade hans vaimo i stället. Nog så trevligt! Fortsatte till Sportia Mattsson. Skulle skaffa ett presentkort. Åt en god vän. Som hjälpt mig med en grej. Snackade lite löpning med Stefan B. Fick mitt presentkort. Och stövlade iväg till röda, rostiga. Satte mig bakom ratten och körde iväg. Typ tio meter. Shitt pommfritt! Jag hade ju glömt min älsklings-mössa i affären. Mindes till och med att jag lagt den i en korg nära disken. Hamnade att köra ett varv runt kvarteret. Hade tur. Och hittade en ledig parkeringsplats. Stövlade tillbaks till affären. Nappade åt mig mössan. På väg ut hörde jag en välbekant röst. "Höödö Ingo. Om femto daga så ha ja kopieera ha di utmaa-ninje diin ...... fast tvärrtt-om.....????......Tå ha ja int sprunji eitt inda steg på heila ååri!" Stort jubel i kauppan. Den välbekanta rösten tillhörde Mats-Erik Maturi Ö. En god vän. Brukar säga att "en riktian kaar ska väga minst 0,125 Ton!"
Sen fortsatte jag hem. Skrattade fortfarande. Drog på mig träningskläderna. Funderade på skorna och på vädret. Under dagen hade det blivit kallare. Förmodligen förädiskt halt där ute? Tog mina gamla Icebugs Anima. Som jag faktiskt gillar bättre än mitt nya par. Ut på banan. Kolmörkt. Trots fullmåne. Trots att klockan bara var lite över fyra. Men löpningen kändes riktigt bra. Sprang Larsmo Maxi. Och plussade på med en avstickare till mina föräldrar. Bad morsan förklara hur man gör kräm. Jag visste nog på ett ungefär. Men var lite osäker på proportionerna. Efter pikabesöket på Trädgårdsgatan fortsatte jag min löprunda mot Marstranden. Loggade dagens saldo. Jag har nu sprungit tjugoen dagar i sträck. Nytt personbästa!
Vrålhungrig. Slukade tonfisk, havregrynsgröt, ett par smörgare, ett pepparkaks-lass och glögg. Raaap! Tog den sista dosan Göteborgs Rapé ur frysen. Bra tajmat!  Redan i morgon borde jag få en ny sändning från Svärje. Tvåan är min kurir denna gång. Han kommer hem lagom till jul. En hemsk tanke slog mig. Tänk om kakkonen glömmer bort sitt viktiga uppdrag! Tänk om jag tvingas fira en snusfri jul! Kanske bäst att jag ringer och påminner. Varmuuden vuoksi. Men först skall jag ta itu med krämen. Det skall bli havtornskräm. Som jag sen ska överraska vaimo med.
 
Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 498,5 km

Mål: - 11,5 km

Kanon: Hjälpen jag fick av Andreas H.

Kalkon: Matchvikten går åt fel håll.

måndag 16 december 2013

POSERADE

Dag 350
I går kväll. Vaimo och jag käkade Helmigröt. Jag slevade i mig en jätteportion. Ville ha mer. Harmades över att jag bara kokat för sex personer. Tröstade mig med en skinkmacka. Bredde Jens L:s hemmagjorda senap på. Mmmmm. Kvällen fortsatte tillsammans med Barna Hedenhös, Solsidan och Så ska det låta. Synd att de två sistnämnda visades samtidigt. Var tvungen att zappa mellan kanalerna. TV-kvällen avslutades med Johan Falk. Blodigt värre.
I morse. Steg upp fem. Käkade chiagröt. Tog röda, rostiga till jobbet. Sista veckan på hösterminen väntade. Tog genast upp kampen mot Wilma. Tvingade in vitsorden i programmet. Lyckades printa ut fyrornas betyg. Pust! Bara fem klasser kvar. Sen hade vi sångövning inför julkyrkan. Eleverna skall sjunga. Och rektorn skall spela golvpuka i Triads klassiska "Tänd ett ljus". Hade vissa svårigheter att hålla takten. Kände mig ändå säkrare än senast. Mindes tillbaks till en skolavslutning. Antagligen i seklets början? Skolans elever skulle uppträda med ett par vackra vårsånger. Larsmo kyrka var fullsatt. Elever med sina lärare. Mammor och pappor. Stämningsfullt. Andäktigt. Vid pianot. Framme vid altaret. Satt päronskallen. Händerna skakade. Prinskorvarna darrade. G blev till A. Fiss blev till F. Typ. Men det värsta av allt. Mitt i sången tappade han alla sina notpapper. Hamnade på golvet. I normala fall ingen katastrof. Jag brukar spela på gehör. Men just till den här sången behövde jag nötterna. Försökte krafsa upp pappren med vänstern. Medan högern letade tangenter. Till slut lyckades han få upp sina notpapper. Och kom ikapp kören. På sista G-et. Efter den fadäsen har han aldrig uppträtt som kyrkomusiker. Men. På fredag. Nu på fredag är det igen dags. Päronskallens comeback. Det kan ju knappast bli så mycket värre!
Mitt på dan. Halv tolv. Rattade röda, rostiga mot kommungården. Min boss Carola H-P skulle bjuda på jullunch. En fin tradition. På hemlig ort. Denna gång i Nyykaabi. Minns inte vad plejset hette. Men det låg intill vägen på höger sida, strax före Himmelsbacken. Maten var jättegod. Päronskallen berömde de saftiga broilerbitarna. Det var kalkonbröst. Okej, men de är nog mer kanon än kalkon, tyckte päronskallen. Stuvade ner sitt tredje bröst.
Efter Nyykaabi-keikkan fortsatte jag till Fitness. Klev upp på mattan. Och kände genast att jag ätit alldeles för mycket. Kalkonbitarna dansade tango. Skruvade ändå upp farten. Kilometer för kilometer. Bitarna lade sig så småningom till ro. Fick ihop en dryg tolva. Töjde. Snackade lite med Philip utan h och Jonas H. Upp på bastulaven sen. Njöt av värmen. Hörde Paul McCartneys stämma i omklädningsrummet. Rusade i bara mässingen till Nokian. ÖT:s fotograf Jonas B ville komma och ta lite fler bilder av mig. Till reportaget? Okej. Jag kan nog springa lite till. Passar det? Det passade utmärkt. Jag drog på mig min dyngblöta Asicströja. Kutade lite till. Medan Jonas tog fler bilder. Sen fortsatte vi båda till Marstranden. Jag lade mig i soffan. Loggade mina kilomterar på paddan. Medan Jonas fortsatte sitt knäppande. Väntar med spänning på reportaget. Hoppas det kommer snart!
I dag har jag också fixat transporten och inkvarteringen till GöteborgsVarvet. Vaimo och jag flyger dit från Vasa. Mellanlandar på Arlanda. Vi kommer att bo billigt på ett vandrarhem, Linné Hostel. Perfekt läge. Nära Slottsskogen. Där start- och målområdet ligger.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 485,5 km

Mål: - 14,5 km

Kanon: Kalkonen

Kalkon: Våravslutningen i början på seklet.

söndag 15 december 2013

LÅNGSAMT OCH STYVT

Dag 349
I går kväll. Förlusten i PL störde. Försökte tänka på annat. Men lätt var det inte. Slötittade på dumburken. Hade kaffet klart då den hulda kom hem från jobbet. Gick och la mig vid midnatt. Trots att jag inte var speciellt trött.
I morse. Klockan sex. Väcktes av vaimo. Som ville låna mina gamla icebugs till jobbet. Det fick hon. Så klart. Jag vände mig på andra sidan. Somnade om. Vaknade tre timmar senare. Käkade chiagröt. Drack kaffe. Tillbaks till dubbelsängen. Läste ÖT. Malin H hade gjort ett jättefint reportage. Handlade om en tjej som ville vara kille. Sen letade jag efter hotell i Göteborg. En tjej här på bloggen hade tipsat mig om ett fint hotell mitt i stan, Scandic Europa. Kostade visserligen skjortan, 2200 Skr per natt. Men WTF! Jag får väl lägga på ett kol med tomburkarna.
Två timmar senare hade chiagröten och mackorna rutschat vidare till stadens reningsverk. Jag drog på mig träningskläderna. Och kollade varifrån det blåste. Hmmm. Sydliga vindar och nollgradigt. Då får det bli norrut längs Larsmovägen. Vet inte varför? Men just idag. Ville jag springa i min gamla R90-jacka. Min första riktiga löparjacka. Som jag i fjol försett med bokstäverna FIN på ryggen. Och HOP-HAB TEAM på bringo. Allt med tanke på att päronskallen faktiskt skulle representera sitt fosterland i New York Marathon. Men, men. Loppet ställdes ju in. Och jackan med de stolta bokstäverna blev naaleiss överflödig. Har inte använt den sen dess. Kanske för att den påmint mig om debaclet?
Men nu. Nu plötsligt ville jag bära den igen. Drog på mig jackan. Röjkte och fundeerade lite. Inte kan jag väl lunka omkring med en FIN-jacka. Det är ju nästan som ett hån mot mina löpande landsmän? Jepp. Så är det. Drog på mig en reflexväst som gömde bokstäverna. Nåjaa. Nu kan väl ingen få för sig att jag tillhör det finländska spring-landslaget. Innan jag begav mig ut på banan smörjde jag ännu Ola S:s hästsalva på vaderna. Stackrarna ömmade rejält efter fivefingers-passet i går.
Väl ute möttes jag av nysnö. Shitt! Shitt! Ei auta. Tog sikte på Pedersöre kyrka. Och lunkade iväg. Vartalon kändes helt okej. Bemödade mig om att springa på tårna. Slog en drill strax innan jag svängde norrut längs Larsmovägen. Stannade uppe på bron vid gamla roskgräve. Gjorde en massa  benpendlingar. Fy tusan vad styvt det kändes. Inte alls som i somras. Då jag pendlade titt som tätt. Nu är jag både långsam och styv. Hmmmm. I går på julmarknaden. Just då jag som intensivast spanade efter vaimo. Då mötte jag ju Kaj N. Och han poängterade för mig att jag måste jobba mycket med min rörlighet. Han hade nog helt rätt. För efter pendlandet uppe på bron så kändes löpningen extra bra. Och. Det gjorde den ända till Marstranden. Faktiskt.
Fixade sen käk åt korpralen, spagetti och morosås. Lånade hans kängor. Och begav mig ut på enrisjakt. Den hulda har tjatat länge på mig om att hämta ris till pensionärskuvösens vita krukor. Päronskallen har slingrat sig. Och sagt att det är förbjudet att plocka enris. Att det nog är fridlyst. Det vet han visserligen inte. Men han gillar inte skogsplockning. Oavsett om det handlar om bär eller buskar.
De förbjudna (?) buskarna hittade han i alla fall rätt nära Marstranden. Päronskallen låtsades att det regnade. Och kapade, kvickt som en kobra, några frodiga exemplar. Traskade sen hemåt. Tittade i marken. Och hoppades att det inte skulle finnas några vittnen till brottet.
Tog sen itu med årets jul-korts-skrivande. Knåpade ihop ett dussin. Alla likadana, en tomte, en katt och en bofink. Sittandes på en gärdsgård. Klockan fyra skjutsade jag korpralen till Drakabussen.
I morgon börjar höstterminens sista skolvecka. I rektorsexpeditionen fortsätter jag min Wilmakamp. Förlorar jag den? Så blir eleverna utan mellanbetyg! Hemska tanke! Nååjaa. Så illa skall det väl ändå inte gå. Hoppas jag.

PS
Jag blev nyfiken på hur det egentligen förhåller sig med enriset. Är det fridlyst eller inte? Så här skriver Lappfors egen naturbloggare, Mattias Kanckos:
"En av de mest seglivade och märkligaste sägnerna och felaktiga föreställningarna jag ofta stöter på här i Österbotten när man diskuterar med folk är att enen och enriset skulle vara fridlyst. Detta hör jag överallt där jag rör mig bland folk. Jag får varje år samtal om saken och igår ringde också en stugägare och frågade om han kan hugga bort enriset från sin tomt då han hade den uppfattningen att enriset skulle vara fredat. Men, enriset är och har aldrig varit fridlyst utan man får hugga ner det hur som helst på sin egen mark. Själva enriset har aldrig varit fridlyst i Finland, men däremot var trädformiga enar fridlysta fram till och med 2005 och är så fortfarande på Åland."
 
Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 473,0 km

Mål: - 17,0 km

Kanon: Gillade Mattias naturblogg (även om jag inte är någon naturkille).

Kalkon: Att jag slarvat med min rörlighetsträning.

lördag 14 december 2013

PÅ JULMARKNAD

Dag 348
I går kväll. Efter kvällslänken. Och dykningen vid parentesen. Armbågen och högra höftkulan hade tagit emot den värsta smällen. Kulan värkte lite och armbågen var blodig. Men annars var jag oskadd. Kollade på "Barna Hedenhös" och väntade på att trean skulle komma hem. Drack glögg. Klockan nio var det dags för "På Spåret". Päronskallen hängde med till Malmö. Och vaknade upp i Santiago. Shitt! Hade missat nästan hela programmet. Nåja. Kollade i stället på Marie Fredriksson som var gäst hos Niklas Strömstedt. Vilken tuff femtio-plussare! Kvart över elva ringde trean. Jag hämtade honom från Drakabussen. Han var lite besviken över att han tvingats avbryta Barrettmarschen. Sträckning i ljumsken.  Men Korpral Juselius var desto stoltare över sin första vinkel. Det var vaimo och jag också.
Lördagsmorgon. Både vaimo och jag snarkade till klockan nio. Sen blev det bråttom. Den hulda ville att vi skulle hinna handla och besöka julmarknaden på Södermalm. Och då var det bara att hänga på. Förstås. Vi började med marknaden. Knökfullt med folk där. Jag tappade bort vaimo. Både en och två och tre gånger. Den tredje var värst. Ställde mig på en terrass. För att se bättre över folkhavet. Spanade tills ögonen värkte. Nope. Den hulda var uppslukad i folkvimlet. Försökte ringa. Men fick inget svar. Visste att vaimo hade bråttom till jobbet. Och att hon antagligen letade efter mig. Hur kunde hon missa mig där högt uppe på terrassen? Till slut bestämde jag mig för att gå tillbaks till svarta, inte alls rostiga. Hittar en stressad vaimo. Jag fattade nada. Du har ju för böveln varit precis lika borta från mig......som jag från dig! Eller? Det tyckte inte den hulda. Drog mig iväg till gröna butiken. Du släpper inte taget om kärran. Och går bakom mig. Precis hela tiden. Päronskallen lydde. Vaimo lassade gröna kärran full med tavara. Och så rattade ekipaget hemåt igen.
Sen var den hulda tvungen att skynda till jobbet. Och jag sökte mig till Fitness. Möttes av ett skohav i vindfånget. Lika knökfullt där som på Södermalm. Men de flesta besökarna var på väg hem efter en julfest. Jag drog på mig fivefingers och klev upp på ställets bästa matta. Kutade drygt tretton kilometer. Kändes hur lätt som helst. Töjde lite. Och satt en god stund i bastun efteråt. Köpte en läsk på väg ut. Och fick en julgåva av Milla J. En stilig FC-väska. Den kan du ta med dig till Göteborg, tipsade hon. Jag tackade så mycket. Najs!
Efter Fitnessbesöket skyndade jag mig hem till Machester City mot Arsenal. Matchen blev en målrik tillställning. Tyvärr fick kanonjärerna det mest hett om öronen. Loosade. Och släppte in sex mål! Shitt, shitt! Två förluster den här veckan. Det sliter hårt på ett inbitet kanonjärhjärta.
Gjorde käk åt trean. Tillbaks till stan. Besökte föräldrarna på Trädgårdsgatan. Och gjorde ett nytt besök i gröna kauppan. Köpte julkort. Dem skall jag skriva senare i kväll. Om jag orkar.
Loggade mina kilomterar på jogg.se. Konstaterade att jag nu ligger bara knappa tjugo kilometer på minus. Det räcker alltså med elva kilometer om dagen för att fixa utmaningen. Borde inte vålla några större problem. Tror jag.

PS
Med anledning av "incidenten" på Södermalm tror jag det är bäst för mig att kaffet står klart då vaimo återvänder från kvällsskiftet. 

Saldo: 13,3 km

Totalt: 3 461,5 km

Mål: - 18,5 km

Kanon: FC-väskan

Kalkon: Manchester C - Arsenal, 6-3.

fredag 13 december 2013

FREDAGEN DEN TRETTONDE

Dag 347
I går kväll. Skolans julfest blev en dundersuccé. Julevangeliet. Lucia med följe. Eleverna sjöng som änglar. Och agerade med frimodighet i teatrarna.  Päronskallen skrattade sig halvt fördärvad åt de väl inövade replikerna. Publiken gillade. Jag förlät mina kollegor för att de lämnat mig i sticket med glöggen och elevstolarna. Efter julfesten samlades skolfolket i lärarrummet. Damerna sparkade av sina högklackade. Rektorn drog på sig träningsbyxorna. Sedan samlades vi kring en gigantisk smörgåstårta. Tack Monica L-L! Tack alla för en magnifik tillställning! Tog röda, rostiga hem. Glad. Och väldigt stolt.
Väl hemma. Drack kvälls-kaffi med vaimo. Letade efter flyg och "naa stans ti sova" i Götet. Fick inget napp. Gick och lade mig vid tolvsnåret. Somnade heti.
Fredagen den trettonde. Under natten hade det stormat rejält. Jag hade vaknat. Klivit upp. Tagit en slurk ur juiceburken. Och slagit en drill. Men glömt att stänga kylskåpsdörren. Och att spola. Fick lite bannor av den hulda. Tja. Fredagen den trettonde! Ren otur!
Off till jobbet med gula. Stormen hade bedarrat. Kaj A bakom ratten fick ändå hålla ordentligt i ratten. Anlände till jobbet. Klev in i rektorsexpeditionen. Hörde ett tjutande läte bakom mig. WTF! Det är ju larmet! Varför slår det på nu? Vände om. Blixtsnabbt. Rusade tillbaks till vindfånget. Till larmdosan. Knappade in koden. Prinskorvarna darrade. Inte trycka galet nu! Larmet upphörde. Päronskallen drog en lättnadens suck. Fredagen den trettonde.
Höll ett par lektioner. Fick besök av skolans lucia med följe. Sjöng bara för mig. Vilken ära! Resten av arbetsdagen brottades jag med Wilma. (ett program vi använder för bl a betygsgivning). Om prick en vecka skall betygen vara utprintade och klara. Nu var alla siffrorna helt uppåt väggarna. Frågade hjälp av min tekniske rådgivare Jens L. Också han gick bet på uppgiften. Voi raatis, raati! Till slut bestämde jag mig för att själv mata in alla siffrorna (vitsorden) åt eleverna på nytt. Ett jättejobb. Matade in siffror tills fingrarna blödde. Nästan i alla fall. Avslutade dagen med att test-printa ut några betyg. De såg fortfarande bedrövliga ut. Shitt! Stängde dörren till rektorsexpeditionen med en smäll. Stressad som en råtta i bur. Tröstade mig med att det på måndag inte är fredagen den trettonde.
Sprang till gula. Benen kändes lätta! Najs! Unga Markus W bakom ratten. Vi snackade löpning hela vägen. Uppmanade honom att anmäla sig till något race. Markus är nämligen en jätteduktig löpare. Tja, vi får se, svarade nuorukainen anspråkslöst. 
Möttes där hemma av en stolt vaimo. Visade en tavla hon fått för lång och trogen tjänst åt staden. Motiv från Jeppis. Kanske därför jag också gillade tavlan.
Sen skyndade jag mig att byta om till träningskläder. Drog på mig icebugsen. Och begav mig ut i decembermörkret. Några minusgrader, men snöfritt. Benen kändes hundrafallt bättre än i tisdags. Halleluja. Antagligen Sune E:s, min hovmassörs, förtjänst. Kutade Larsmo Maxi.  Plussade på en extra runda. Det borde jag inte ha gjort. Vid parentesen. Strax före korsningen Storgatan-Trädgårdsgatan. Päronskallen intog "framstupa sidoläge". Helt enligt första hjälpens instruktionsvideo. Slog i armbågen och höger höftkula. Kabraak! Tackade min skapare för de tjocka påsavantarna från Erkkis butik. Å andra sidan. Vem tusan hade skakat ner den tjocka grenen från björken? Som mina icebugs sedan trasslat in sig i. Tja! Eller handlar det bara om fredagen den trettonde?

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 448,2 km

Mål: - 21,8 km

Kanon: Skolans julfest

Kalkon: Wilma

torsdag 12 december 2013

MOT NYA MÅL

Dag 346
Förskolans julfest i går kväll. Allt gick riktigt bra. Barnen var livliga. Men skärpte sig då de skulle uppträda. Föräldrarna var stolta. Med all rätt. Päronskallen gjorde inga större tabbar. Tror jag.
Senare på kvällen. Satt och svettades i TV-soffan. Det var typ en halv minut kvar av CL-matchen Napoli-Arsenal. Italienarna hade just gjort sitt andra mål. Ifall de skulle göra ett mål till så skulle kanonjärerna åka ur Champions League. Vågade knappt tänka tanken. Än mindre vågade jag titta på slutsekunderna. Hjärtat bultade som besatt. Kunde inte sitta längre. Steg upp. Spottade ut en prilla i diskhon. Tu-tu-tu-duuuuttt. Där gick slutsignalen. Päronskallen sjönk ihop i soffan. Bland alla nagelbitarna. Lättad. Så otroligt lättad. Gick och lade mig. Men. Hade svårt att somna. Mitt kanonjär-hjärta klappade fortfarande våldsamt.
I morse. Sov till sju. Skönt. Steg upp. Käkade chiagröt. Hade schemat glasklart. Klockan åtta öppnar Fitness. Då skall jag vara på plats. Skall springa en dryg timme. Sen. Direkt till "ta-två-men-betala-för-tre-butiken". Julfestskjorta med slips står det på inköpslistan. Klockan tio skall jag vara redo att sträcka ut apostlahästarna hos Sune E, min hovmassör. Det blir tajt, men det skall gå! Naa-leiss.
Till en början gick allt som planerat. Bland de allra första gästerna i Fitness. Bara Markku O hann kila före. Sprang tolv-och-en-halv. Nemas problemas. Duschade i raketfart. Hoppade i röda, rostiga. Rattade iväg till "ta-två-men-betala-för-tre-butiken". Sen sket planeringen sig. Kauppan var stängd. WTF! Öppnade först klockan tio! Voi skåånis! Det är ju mitt på daan! Ok. Inget att göra åt. Då fick jag tio minuter extra tid. Rattade vidare mot Larsmo. Vek in till S-butiken i Holm. Köpte en banan och en Red Bull. Förtvivlat god dryck, men armadis dyr! Fortsatte till Sunes. Klev upp på britsen. Lite skakig. Eftersom jag sprungit rätt mycket på sistone. Sune hittade "knutar" både här och där. Jo, då. Flera ställen att jobba med. Oooo-aaaaa-jjjj! Sune tröstade. Dina ben ser väldigt slimmade ut. Betydligt mindre fläsk på dem än i somras! Najs! Ljuv musik för mitt ego. Men. Hmmm. Då måste ju fläsket ha vandrat uppåt? För jag väger ju precis lika mycket. Nu som då. Tja, du har ju blivit mycket rundare kring bältet, retades Sune. Det kan nog stämma. Jag har ätit rätt okontrollerat på sistone. Oboj, mackor, glögg och en massa julgodis. Klart som korvspad att fläsket bytt plats.
Efter besöket hos Sune rattade jag tillbaks till stan. Till "ta-två-men-betala-för-tre-butiken" Köpte en julfestskjorta och en slips och en slipsnål. Och två par strumpor. Men betalade naturligtvis för tre.
Tillbaks till Larsmo. Via kommunkansliet till jobbet. Bara köks- och städpersonalen i skolan. De bjöd på pizza. Najs. Fixade sen till kalhygget med kotiparturin. Skrivbordsjobbade ett par timmar. Anmälde mig till GöteborgsVarvet. Ta-ta-damm! Visserligen fulltecknat. Men om man lovade springa för ett välgörande ändamål så gick det bra. Betalade ett-tusen-ett-hundra-riksdaler för kalaset. Hälften till Stadsmissionen. Vem vet? Kanske jag får tummen upp av någon uteliggare.
Sen blev det bråttom igen. Skulle fixa glögg åt typ 300 gäster. Och plocka in massor av elevstolar till festsalen. Glöggkokandet började illa. Vred på fel spisratt. Naturligtvis! Trots att Pia A i köket noga visat mig vilken som gällde. Upptäckte misstaget innan det var för sent. Pust! Sen rev jag tag i stolarna. Bar som besatt i en halv timme. Voi huh-huh! Var tusan är mina kollegor?
 
Saldo: 12,5 km
 
Totalt: 3 435,2 km
 
Mål: - 24,8 km
 
Kanon: Startplatsen i GöteborgsVarvet.
 
Kalkon: Startplatsen blev onödigt dyr.
 

onsdag 11 december 2013

GÖTEBORGSVARVET?

Dag 345
I går kväll. Låg och vilade mina stackars ben i treans säng. Kollade sen på Barna Hedenhös. Drack kvällskaffi. Letade efter intressanta lopp. GöteborgsVarvet! Hmm? I fjol världens största långlopp, efter att NYCM tvingades ställa in, 44 093 deltagare. Ett lopp jag länge haft i skallen. Visserligen bara en halvmara. Men. Det skulle vara kul ändå. Springs nästa år den 17 maj. Kollade deras hemsida ifall loppet redan var fulltecknat. Verkade inte så. Hmm? Måste ta ett allvarligt snack med vaimo. Har för mig att IKEA har en filial där. I så fall lyckas jag nog locka med henne. Fast till jordens ände. Sen gick jag och lade mig. Armadis tröitto.
I morse. Steg upp. Kollade utetemperaturen. Plusgrader. Hörde takdropp. Garanterat halt där ute. Käkade chiagröt. I går träffade jag en kollega, vars kompis undrat hur jag tillreder min chiagröt. Tja. Det är inte så sexigt som det låter. Det är helt enkelt en vanlig havregrynsgröt som jag strör chiafrön på. I stället för eller tillsammans med strösocker/bär eller vad jag nu råkar hitta i frysen. På tal om havregrynsgröt. I går käkade jag havregrynsgröt både på morgonen och kvällen. I dag samma visa. Anledningen är att jag i tyysk-boode hittat jätte-smarriga kaurahiutaleita. Det står Guldsol på paketet och grynen är valmistettu Suomessa.
Fortsatte till jobbet med gula. Fruktansvärt halt på småvägarna. Prill-Jokki bakom gula ratten fick gasa på ordentligt för att ta sig uppför backarna i Bosund. Jag önskade honom lycka till i halkan. Och rutschade iväg upp till skolan. Där hade vi generalrepetition inför julfesten i morgon. Jag skulle spela blockflöjt till en av sångerna. Det sket sig kapitalt. Måste nog öva på stycket också. Efter skoldagens slut skyndade jag mig till stan. Skulle köpa röda engångsmuggar till festen i morgon kväll. Letade i HH:s hyllor. Hittade nada. Voi raatis! Gick i stället till tingel-tangel-butiken i gamla Stockmanshuset. Passerade en damkauppas förföriska skyltfönster. Fullsmockat med röda alusvaatteet. Det ena plagget mer vågat än det andra. Voi Göta Petter! Men jag aktade mig noga för att stirra tuu match. Man vet ju aldrig vad folk kan få för sig! Såheså.
Frågade en expedit i tingel-tangel-butiken efter röda engångsmuggar. Röda? Tja, du vet röda som underkl......som passar till julglögg, stammade jag fram. Ahaa! Expediten visade mig vägen till hyllan med engångsmuggar. Jättesnygga. Med julmotiv och allt. Men kostade skjortan. Päronskallen räknade snabbt vad trehundra muggar skulle kosta. Njaaee. De är nog för dyra. Tack för hjälpen! Lämnade kauppan och tänkte att jag ju kan fortsätta dö mugg-hunting tu-måråu. Men sen ångrade jag mig. Vände om. Lassade korgen full med muggar.  Och betalade snällt.
Efteråt skyndade jag till Fitness. Klev upp på löpmattan. Ari L på mattan bredvid. Sprang i five-fingers. Vi snackade en hel del. Ari avslutade med att önska mig lycka till med min utmaning. Och att komma ihåg att vila ordentligt efteråt. Han har nog rätt. Just nu är jag nog så nedtränad man överhuvudtaget kan bli.
Fortsatte direkt tillbaks till jobbet. Förskolans julfest. Jag skall hälsa välkommen, leda allsången och agera hovfotograf. Måtte det gå vägen! Senare i kväll spelar Arsenal borta mot Napoli i CL. Det lär blir en riktig nagelbitarkväll. I soffan. På Marstrandsvägen nie.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 422,7 km

Mål: - 27,3 km

Kanon: Guldsol kaurahiutaleita

Kalkon: Vädret

tisdag 10 december 2013

KORKAT BESLUT

Dag 344
I går kväll. Jag kollade på Barna Hedenhös och Halvåtta-hos-mej. Sen kom vaimo hem med en massa städprylar som hon inhandlat på "tuppervarepartyt" hos grannens. Jag sa inget. För snart tjugo år sedan var jag själv på en rengörings-medels-demonstration. Kom hem med en flaska Super-10. En flaska alla moderna hem måste ha. Kostade skjortan. I vårt städskåp finns fortfarande en skvätt kvar. Luktar pyton.
Avslutade kvällen tillsammans med Morden i Sandhamn. Vaimo somnade på soffan. Hon tror nämligen att jag är småkär i Nora (en av huvudpersonerna).
Tisdag. Vaknade till Nokians jämrande. Tusans trött. Dags för invägning. Förra veckan hade jag ju ett riktigt bottennapp, sjuttiotre-komma-åtta. Ett kilo lättare i morse. Tja. Käkade och traskade iväg till busstation. Skitkallt, men jag hade byltat på mig ordentligt. Tänkte på trean och hans barettmarsch. Kanske amfibieskolans killar just nu står och huttrar i någon isvak? Hujedamej! Brrr. Satte mig i gula. Fällde ryggstödet bakåt. Njöt av värmen.
I skolan förberedde vi oss för julfest. I morgon är det förskolans tur. Jag skall hälsa välkommen och leda allsången. På torsdag fortsätter skolbarnen festandet. I dag lyckades jag med lite hjälp fixa buggen i Wilma. Äntligen! Min rektorskollega Andreas H kom till undsättning. Jag utnämnde honom genast till dagens kanon. Efter skolan liftade jag hem med en kollega, Charlotte R.
På eftermiddagen hade det snöat lite. Jag hade svårt att bestämma mig om jag skulle springa ute eller inne. Bestämde mig till slut för det senare. Drog jag på mig utekläderna. Och begav mig ut i decembermörkret. Det var ett korkat beslut. Borde ha valt löpmattan i stället. Benen protesterade nämligen våldsamt. Ville absolut inte springa idag. Och definitivt inte i lössnö. Jag försökte ta det riktigt, riktigt lugnt. Batteriet i Garminen gav upp. Så jag vet inte exakt hur långsamt jag gnetade mig framåt längs Larsmovägen. Men fruktansvärt sävligt gick det. Var tvungen att stanna ofta. Sprang en kilometer. Vilade. Sprang en kilometer till. Vilade igen. Benen kändes som två ankare. Försökte komma upp på tårna. Orkade ett par meter. Och sjönk ner på hälarna igen. Djupt ner i nysnön. Fruktansvärt jobbigt. Efter sju sorger och åtta bedrövelser siktade jag äntligen Marstranden. Hängde i hissen upp till andra våningen. Stupade in i lägenheten. Kollade köksklockan. Den drygt elva kilometer långa rundan hade tagit nästan en halv timme längre än normalt! Satte mig på tvåans säng. Slet av mig träningskläderna. Voi huh-huh! Hur skall detta sluta?
Duschade. Käkade chiagröt och drack Oboy. Röjkte och funderade. Hur tusan skall jag orka/hinna med de tvåhundrafemtiofem kilometrarna som återstår? Jag hamnar nog att beta av rätt många på löpmattan. Inte så kul. Men nöden har ingen lag. Och jag kan ju inte balla ur nu. Med bara drygt tjugo dagar kvar.
 
Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 410,2 km

Mål: - 29,8 km

Kanon: Andreas H

Kalkon: Mina stackars ben.

måndag 9 december 2013

KALLELSEN

Dag 343
Loppet i Honolulu startade redan klockan fem på morgonen. Antagligen på grund av värmen overthere. Under styrelsemötet med FF Jaro Junior höll jag ena ögat på mellantiderna och med det andra på PL-matchen Arsenal-Everton.  Bjarne H och Christer N sprang ungefär som jag hade tänkt. Sprängde målsnöret på 3:44:13 och 4:04:28. Grels W sprang galet fort, 3:16:08. Det ger en snittfart på 4:40 min/km. Oerhört imponerande av en kille som trycker ner över sextio ljus i sin tårta! Alla tre fick förövrigt fina placeringar. I klassen M60-64 (1174 deltagare) kom Grels på andra plats, Bjarne på tolfte och Christer fyrtioandra plats. Heja HOP-HAB-Team!
I PL-matchen lyckades mitt Arsenal inte besegra Everton. Krysset pärttade lite. Efter styrelsemötet skyndade jag mig hem till Solsidan. Innan jag gick och lade mig kollade jag ännu lite på Johan Falk.
Måndag. Steg upp redan halv fem. Käkade och klädde mig varmt. Nästsista veckan i skolan före jullovet. Redan på onsdag och torsdag har vi julfest. Tog gula till jobbet. Först i bussen märkte jag hur trött jag var. Gäspade hela vägen till Bosund. Fattade inte varför? Efter ett extra långt veckoslutslov. Så borde det ju inte vara? Jobbade under dagen en hel del med mellanbetygen. Wilma (skol-administrations-programmet) strulade som vanligt. Försökte få hjälp av min tekniske rådgivare Jens L. Inte ens han fixade buggen. Ringde datastödet. Ingen hjälp därifrån, heller. Ne-hepp! Då får jag hoppas på bättre lycka i morgon. Tröttheten från i morse tilltog. Jag gäspade som besatt. Avslutade dagen med ett elevvårdsmöte. Pust! Gäsp.
Hem med gula. Kvicksilvret kröp stadigt neråt. Tänkte på trean. I morgon skall han gå sin barettmarsch. Det blir nog ingen angenäm vandring om kung Bore är lika sträng där nere i gummilandet. Tur att jag skickade med rånarluvan jag köpte i Erkkis butik!
Direkt till Fitness. Drog på mig Five-fingers. In i salen. Mycket folk. Och. Alla löpmattor upptagna. Gjorde några sit-ups medan jag väntade. Det behövde jag inte göra så länge. Började försiktigt och skruvade upp tempot för varje kilometer. Efter nio löpta var farten uppe i 15 km/h. Jag hade fullt sjå att hålla balansen. Plötsligt tvärstannade bandet. Tjoff! Till all lycka lyckades jag greppa handtagen vid sidan om. Annars skulle jag väl ha fortsatt ända ut till Messukenttä. Och landat i elefant-skiten. Maskinen verkade vara helt död. Voi raatis! Har jag sprungit sönder den dyra löpmattan? Kollade att lektris-sladden satt i ordentligt. Det gjorde den. Niklas K kom till undsättning. Han hittade en on/off-knapp. Tryckte på den. Voila! Löpmattan funkade igen. Kutade den återstående sträckan. I betydligt lugnare tempo. Duschade och sökte mig sen hemåt.
Tyst i lägenheten. Gissade att vaimo var på "tupper-vare-party" hos naapuri. Eller någonting liknande. På köksbordet låg två brev. Båda med päronskallens namn. Det ena var en räkning. Det andra var (gissade jag). Gulp! En exklusiv kallelse till Doktor Stefan B:s privata tortyrkammare. Öppnade kuvertet. Mycket riktigt. "Din Tandläkare Kallar Dig torsdagen den 9.1 2014 kl 14:00." Shitt, shitt! Alltså. Det är absolut inget fel på min tandläkare och inte på tandsköterskan (eller vad det nu heter). Men jag är livrädd för allt annat i deras arbetsrum. Alla mackapärer. Allt från tortyrstolen och rotfyllningsstickorna till rosenborren. Och nu. Eftersom jag vet. Måste jag ju gå och ha den-nionde-januari-klockan-fjorton i skallen. Under en hel månad. Jul. Nyårsafton. Voi arma dagar!
Försökte skingra tandläkar-tankarna med lite glögg. Testade en ny från tyysk-boode, Jouluaittas punainen glögijuoma. Gillade. Och placerade den på andra plats bland de glöggar jag testat i år. Sen gick jag för att kolla avsnitt nio av Barna Hedenhös.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 398,7 km

Mål: - 31,3 km

Kanon: HOP-HAB Teams framgångar i Honolulu.

Kalkon: Kallelsen

söndag 8 december 2013

HONOLULU MARATHON

Dag 342
I går kväll. Softade i TV-soffan med vaimo. Loggade in på Honolulu Marathons hemsida. Kollade vilka startnummer mina HOP-HAB-vänner hade fått. Hittade dem alla. Och skickade en lycka-till-hälsning på fejan. "Lycka till Bjarne H, Christer N, Grels W och alla i den medföljande supporterskaran! God bless you all!" Sen kollade jag in hemsidans Hawaii-vyer. Armadis grannt! Helt klart en plats värt ett besök! Men då måste jag nog intensifiera min pantburksinsamling. Noterade att grabbarna springer på söndag. Men eftersom Hawaii ligger tolv timmar västerut så lär det nog dröja innan de är i mål. Gick och lade mig vid midnatt. Sträckte ut mina värkande ben. Zzzzz.
Vaimos Nokia väckte mig halv sex. Den hulda skulle i jobb. Jag svängde bara andra sidan till. Och fortsatte sova. Najs! Sov till nie. Steg upp. Hämtade ÖT. Och fortsatte i sängen. Steg upp igen. Kollade utetemperaturen. Nästan minus tie. Shitt! Hur gör jag med löpningen idag? Benen protesterade. Men päronskallen tystade ner gnällspikarna. Ute eller inne? Larsmo Maxi eller löpmatta? Kollade temperaturen igen. Elva-komma-åtta. Shitt! Det blir ju för tusan bara kallare! Drömde mig bort. Till Hawaii. Till palmer och stränder. Till sol och värme. Till shorts, tåånaskoa och bar bringa. Till löpning i lugnt tempo. Till dansande hula-hula-flickor........... Nej, Nej. Stopp och belägg! Nu skärper du dig! Du har ju för böveln en utmaning att fullfölja. Klä på dig! Å laga de ut! Okej, okej. Jaa, jaa. Jag skaa.
Pälsade på mig ordentligt. Och begav mig ut i kylan. Kändes inte så kallt faktiskt. Men benen gillade förstås inte. Fortsatte gnälla. Vi vill inte springa. Vi vill bara ligga på soffan. Vi vill kolla på världscupen i skidor. Jag struntade i deras gnäll. Och tog sikte på gröna butiken. Sen fortsatte jag ut mot Larsmovägen. Stannade då jag kom dit. Tre-komma-sex. Hämtade andan. Benen slutade äntligen gnälla. Kutade vidare söderut.  Passerade järnvägsbron vid roskgräve. Mötte Kari V. Vände om och slog följe med honom. Najs! Vi skiljdes åt vid Fitness. Jag återvände till Marstranden. Någorlunda fräsch.
Duschade. Och ställde mig vid spisen. Fixade käk åt trean och mig själv, broiler med ris. Broilern lyckades någorlunda. Riset sket sig. Sen skjutsade jag trean till Drakabussen. Han oroade sig för veckans program, barettmarschen. En sjuttio kilometers pina med full packning.
Efteråt gjorde jag ett besök hos mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Senare i kväll skall jag på Jaro juniorernas styrelsemöte. Och i natt så skall jag följa hur det går för mina vänner i Honolulu Marathon. Hoppas att de startar på morgonen. Annars orkar jag nog inte vaka. Aloha!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 385,7 km

Mål: - 34,3 km

Kanon: Under veckan loggade jag dygt nio mil.

Kalkon: En fullspäckad vecka väntar.

lördag 7 december 2013

EN VIT JULGRAN

Dag 341
I går kväll. Lyssnade med ett halvt öra på Självständighetsdagens konsert. Tråkigt och stelt. Loiri är nog betydligt bättre som Turhapuro. Såheså. Drack billig VIP-glögg. Kanon! Käkade Söderrmans pepparkakor. Smarriga! Följde På Spåret. Kul! Sen kollade jag slutet på Idolsfinalen. Fel finalister. Fel vinnare. Intetsägande vinnarlåt. Gillade absolut inte! Beslöt att gå och lägga mig i stället.
Sov länge. Najs! Steg upp halv tio. Käkade chiagröt. Efterlyste plogade cykelvägar på ansiktsboken. Fick flera tips. Najs. Sen ville vaimo prompt ha mig med till stan. För att köpa en vit julgran. En vit, vadå? En vit julgran, upprepade den hulda tålmodigt. Över min döda kropp, försökte jag. Den kommentaren struntade vaimo i. Nå, klä på dig nu! Jag skall ju snart ti arbeiti. Päronskallen suckade. Jag är säker på att det är barfotakillen eller den där Timell som tutat i dig att man skall ha en vit gran! Det är ju rena dårskapen! Nope, svarade den hulda. Det är Benny S. Jag har kollat hans blogg. Och Benny har en vit julgran. Voi huh-huh! Men vi har ju redan en grön plastgran. Duger inte den? försökte jag. Lätt desperat. Även om jag visste att jag redan förlorat kampen. Nope! Klä på dig nu! Ja, ja. Drog på mig treans gröna militärpajto. Och backade ut vaimos svarta. Off till Erkkis kauppa.
I kauppan hittade jag ett par påsa-handskar och en rånarluva med två små hål för ögonen och ett för munnen. Kostade bara en knapp femma. Den ska jag ha vid minus tjugo eller lägre. Vaimo fann sin Benny-gran. Off till kassan. Stopp, stopp, sa vaimo då jag försökte smuggla rånarluvan och handskarna tillsammans med granen. De där prylarna får du betala själv! Ja, ja. Betalade. Och. Fick sen en black-out. Just då jag passerat kassa-bruden. Började leta efter granen. Vart tusan försvann missfostret? Snurrade runt ett par varv. Inte hos vaimo. Inte hos mig. Inte hos kassörskan! WTF! Men den ligger ju där. Precis där den ska. På kassabandet. Suckade den hulda uppgivet. Hon skämdes nog lite över virrpannan. Ahaa! Sen skyndade vi oss båda ut ur kauppan. 
Hem via tyysk-boode. Köpte nybakat bröd. Najs. Visste inte att kauppan hade fått eget bageri. Fyllde på kärran med lite annat smått-och-gott. Väl hemma fick vaimo brått till jobbet. Medan jag ställde mig för dagens löpning.
Ut på banan vid tolv-snåret. Rejält påpälsad. Icebugs på föötre. Jag gladde mig åt att plogbilarna jobbat bra under natten och morgonen. Och att cykelvägarna verkade vara snöfria. Det hade jag inte förväntat mig. Sprang först in mot stan. Benen kändes tunga. Sen ut mot Scaumans. Benen kändes ännu tyngre. Och så fortsatte jag via Sunds ut till Larsmovägen. Jobbigt värre. Gnetade på ändå. Steg för steg. Fick ihop drygt sexton kilometer. Återvände till lägenheten. Rätt nöjd ändå. 
Duschade och käkade lite spagetti. Sen tog jag itu med de uppgifter vaimo delegerat åt mig. Du skall hämta julsakerna från källaren och garaget. Och. Så skall du plocka ihop gröna plastgranen. Fixade uppgifterna i ett huj. Sen tog jag dessutom itu med julgransbelysningen. Ett av mina stora hatobjekt. Kämpade en god stund med ljus-härvan. Sen gav jag upp. Det var ju ändå bara en bonusgrej. Lade mig i stället i tv-soffan. Kollade på Premier League i stället.
Ända tills trean kom och bad mig skjutsa honom och några stads-frassar till ett party i Larsmo. Det gjorde jag förstås. Noterade att grabbarna hade täys-pakkaus. Och lovade hämta dem senare. Tror knappast att jag behöver göra det.

Saldo: 16,2 km

Totalt: 3 374,2 km

Mål: - 35,8 km

Kanon: Plogade cykelvägar.

Kalkon: Vita julgranar.

fredag 6 december 2013

BASTUFUNDERINGAR

Dag 340
I går kväll. Vaimo satt fastklistrad framför dumburken. Sög in alla tips hon fick av sin idol, barfotssnubben. Ville sen att vi genast skulle börja göra marsipanknyten, müsli och apelisinknäck. Jag lyckades till slut lugna ner henne. Men misstänker att jag nog snart får leta fram mitt apelsin-knäcks-förkläde. Hämtade trean från Drakabussen. Han var glad åt att få en extra lomapäivä. Sen i säng. 
Sov ända till nie på självständighetsmorgonen. Skit-skönt. Käkade chiagröt och en smörgare. Kaffe och havtornssaft. Sen kröp jag tillbaks till sänghalmen. Låg och latade mig i nästan en timme. Laddade upp min trailer THE CHALLENGE på naama-kirjan. Fick en massa tummar upp. Sen fixade jag käk, Lindholms limpa med potatismos. Gott, gott. Vaimo fortsatte till jobbet. Och jag skulle springa. Skulle gärna ha sprungit utomhus. Men. Eftersom det snöat en hel del. Och. Eftersom jag gissade att cykelbanorna var oplogade så fick det bli löpmattan igen. Fitness Club höll söndagsöppet. Väntade därför tills klockan blev två. Och begav mig sen dit. Fick sällskap av Juuso A på mattan bredvid. Najs! Startade passet extra tufft, 13 km/h. Skruvade upp vartefter. Sista kilometern var jag uppe i 15 km/h. Kände mig ändå rätt bekväm i tempot. Najs! Varvade ner med tio minuter på en cross-trainer-apparat. Sida vid sida med Mr Jaro, Alexei E. Töjde lite och gjorde några armpressar innan jag knölade mig upp på bastulaven. Juuso joinade. Han frågade om utmaningen stressade mig. Jag funderade lite. Nej, det gör den faktiskt inte. Jag vet ju att jag kommer att fixa den. Tavalla tai toisella. Däremot stressar det mig att jag inte vet hur jag skall fortsätta efter nyår. Det enda jag vet är att jag kommer att fortsätta springa. Men i vilken utsträckning? Och. Hur blir det med bloggen? Skall jag lägga ner den? Fortsätta som förr? Skapa en ny? Minska på inläggen? Att skriva ett inlägg om dagen är inte något man gör med vänsterhanden. Det är sådana frågor som päronskallen brottas med. Och. Det är dylika frågor som stressar mig.
Efter Fitnesspasset hämtade jag ett par mjölklitrar från ABC. Knökfullt med folk där. Stötte på Fredrik H och hans syrra. Han undrade hur det går med min utmaning. Bara bra, svarade jag. Och fortsatte till mjölkhyllan. Sen besökte jag mamma och pappa på Trädgårdsgatan. Kollade lite på president-mottagningen med dem. Hujedamej vilken stel tillställning! Men. Visst skulle det vara kul med en inbjudan. Kanske jag slipper dit? Naan-gang. Som avec åt vaimo? Då hennes snålsoppa vunnit FM-kulta. Eller. Då Jennie bjuder in henne. För att hon stannat vid en päronskalles sida i över trettio år.
Fortsatte hem till Marstranden. I ett ymnigt snöfall. Voi raatis, raati! Cykelvägarna kommer nog inte att vara plogade i morgon heller. He pärttar me mest just no.

Saldo: 13,5 km

Totalt : 3 358,0 km

Mål: - 42,0 km

Kanon: Bra fart på mattan.

Kalkon: Oplogade cykelvägar.

torsdag 5 december 2013

LINDHOLMS LIMPA

Dag 339
Bakom lucka fyra i Barna Hedenhös fanns en dörr till museets hemlighus. Fortsatte ensam-hemma-kvällen med Halv-åtta-hos-mej och Uppdrag granskning. Vaimo kom hem från sin julfest. Med en prydnadsgris under armen. Jag fortsatte framför dumburken. Full Premier League omgång. Kollade Manchester U mot Everton. Och höll ett vakande öga på livescore, Arsenal-Hull. Kanonjärerna vann. Jag gick och lade mig. Med ett leende på läpparna. Somnade heti.
Torsdag. Steg upp på stela ben. Antagligen för att jag sprungit åtta dagar utan vila. Vilket jag hamnar att fortsätta med. Om jag inte naa-lejss lyckas klämma in ett långpass. Käkade havreflakes, drog på mig jeansen. MItt enda par. Borde nog förnya min garderob snart. Funderade lite på att springa till bussen. Testade lite. Ryggväskan störde. Ångrade mig. Och gick i stället. Bussen försenad. Huttrade i snålblåsten tillsammans med två andra passagerare. Till slut dök den efterlängtade gula upp.
Massor av kanslijobb väntade i rektorsexpeditionen. Och. Samöving i gymnastiksalen inför julfesten nästa vecka. Jag hamnade att spela trumma på en låt. Och blockflöjt på en annan. Trots att päronskallen nog försökte gömma sig under ett bord då uppgifterna delades ut. Voi skåånis! Vid skollunchen aktade jag min tallrik noga. Livrädd för att upprepa tappet från i går. Skippade därför påfyllningen. Pia och Sofia i köket skrattade åt mina funderingar .
Hem med gula. Ett extra långt veckoslut väntade. Hämtade träningsväskan. Käkade en tallrik havreflakes. Fasligt vad mycket havreflakes det blivit på sistone! Och en banan. Fortsatte direkt till Fitness. Också idag var alla löpmattor upptagna. Men, till skillnad från i måndags, hade jag ingen större brådska. Satte mig. Och. Snackade lite med Philip M utan h. Fick snart tag på en matta. Klev upp och började kuta i Berlinfart (5 min/km).  Niklas L sprang på mattan till höger. Förevisade sina superlätta Saucony Hattori, 125 g. Hmmm. Till sommaren skall jag nog testa ett par. Vi höll båda rätt bra fart. Jag fick ihop en dryg tolva. Töjde lite efteråt. Något jag slarvat med på sistone. Förlåt Sune! Avslutade passet i bastun. Skönt.
Hem via lähikauppan. Köpte en stekbit, mustapekka och två tjeckiska mörka öl. Grejsen skulle jag ha senare på kvällen ha till mitt bravurnummer vid spisen, Lindholms limpa. Maträtten har fått sitt namn efter min kollega Jens L som gav mig receptet. Jag tror att den egentligen kallas bryggarestek. Men Lindholms limpa låter ju så mycket godare. Då jag kom hem stod vaimo redan vid spisen. Tillredde lutfisk med vitsås. Och kommenderade mig ner i källaren efter tro, hopp och kärlek. Letade som besatt bland alla lådorna där. Gav till slut upp. Återvände till den hulda. Har du redan tagit upp symbolerna? Nope, svarade vaimo tvärsäkert. Men någon har igen pinkat utan att spola. Jag struntade i försvarstalet. Och lomade tillbaks till källaren. Hur tusan kan en sån stor låda bara försvinna? Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade jag till slut lådan med tro-hopp och tjäälek. Återvände till lägenheten. Och tog itu med upphängandet. Hade, kuten aina, ingen aning om åt vilket håll jag skulle svänga korset och hjärtat. Vaimo höll en snabblektion. Hjärtat skall alltid komma närmast Jakobstads kyrka. Och??? Vaimo tröttnade på att förklara. Visade mig i stället hur symbolerna skulle hänga. Handgripligen. Ahaaa. Hoppets lampa lyste inte. Vad nu det kan betyda?
Sen åt vi lutfisk med vitsås. Och. Plommonkräm med gräddskum till efterrätt. Göta Petter vad gott det var! Jag satte stekbiten i en kattila. Hällde soja, svartvinbärssaft och det tjeckiska ölet över. Fyra timmar skall steken stå och puttra.
I morgon på Itsenäisyyspäivän skall jag unna min slitna vartalo en sovmorgon. Men först skall jag titta på Barna Hedenhös. Och. Sen skall jag hämta trean från Drakabussen. Den hulda får jag däremot strunta i. Hon kommer ändå att sitta som fastklistrad framför fötterna på Barfota Ernst.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 344,5 km

Mål: - 45,5 km

Kanon: Lindholms limpa

Kalkon: Symbolstrulet