lördag 31 augusti 2013

PARTYT

Dag 243
I går kväll. I vita, inte så rostiga, Golfen. På väg till Greger F:s femtioårspartaj i Överesse skola. Ringde Henry. Lyssnade till sången. Memorerade melodin. Kände mig redo. Svängde in på skolgården. Fullsmockat med folk. En femtio meter lång gästkö utanför entrén. Ställde mig i kön. Harklade. Letade efter ettstrukna A på paddan. Snart så! Fick syn på jubilaren och hans vaimo. Hälsade gästerna välkomna. Inget annat. Inga tal. Ingen sång. Voi skåånis! Då kan ju jag inte heller framföra min låt. Suck. Hälsade. Och stövlade in i skolan. Långbord framdukade i gymnastiksalen. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Avvaktade. Fick syn på Pia D. Hälsade och frågade om jag kunde slå mig ner bredvid henne och hennes make Niklas. Det fick jag. Hämtade kaffe och tårta. Najs! Snackade lite med paret D. Mest om löpning. Frågade Pia om hon kunde vikariera mig under Berlin och NY. Det lovade hon. Kanon! Massor av fint program på scenen. Gregers barn, släkt och vänner. Jubilaren överöstes av lovord. Och lovsång. Hälsningar från partiledningen, regeringskansliet, sjukvårdsdistriktet och församlingen. Uppe på scenen framfördes allt vackrare tal. Själv sjönk jag längre och längre under bordet. Hur i hundan skall jag våga framföra min låt i dylikt sällskap. Brukar ju inte skämmas i första taget. Men upp på scenen vågade jag mig inte. Galen är jag, men inte så galen! I stället koncentrerade jag mig på kalvdansen som framdukats. Mmmmmm. Glufsade i mig en rejäl laddning som jag sköljde ner med Pommac. Träffade faster Linnea L. Snackade en stund med henne. Vid tiosnåret började gästerna troppa av. Jag samlade ihop mig. Letade fram pianot på paddan. Nu eller aldrig. Now or never. Stegade fram till jubilaren. WTF! Ännu ett tal. Inväntade det. Sen klämde jag i med min sång. Första versen gick åt fanderns. Men. Jubilaren höll god min. Hittade tillbaks till melodin i andra. Pust! Tackade för mig. Bilade hem i vita, inte alltför rostiga, Golfen. Slängde mig på soffan då jag kom hem. Halvsov resten av ilta. 
Vaknade kvart över åtta i morse. Shitt. Lite för sent. Nu hinner jag inte med någon långlänk innan jag måste iväg till gröna butiken. Okej. Det får bli en kortare tur idag då. Kollade matchvikten. Hoppsan! Sjuttio-komma-åtta! Najs! Är jag äntligen på väg mot min drömvikt, sextionio? Njaee, knappast. Det är nog bara en tillfällighet. Men gladde mig ändå åt lördagsinvägningen. Ut på banan halv tio. Kutade Larsmo Maxi, elva och en halv kilometer. Kändes riktigt bra. Snittade 5:15. Innan jag skyndade mig till gröna butiken hann jag ännu svepa i mig en tallrik snålsoppa. Och att hjälpa vaimo med någon slags partybelysning till pensioärskuvösen. Anlände till gröna strax före tolv. I går hade Österbottens Räddningsvek utfärdat ett fyrverkeriförbud riktat mot landskapet Österbotten. Berörde alltså de flesta av våra tilltänkta kunder. Men. Strax norr om landskapsgränsen. Typ i Kokkola. Gällde inte förbudet. Vilket jädrans hyckleri! Jag är fullständigt övertygad om att arrangörerna för venetsiaden i K-by spelat under täcket med Räddningsverket. Såheså. Det blev i alla fall en lugn eftermiddag för mig i gröna butiken. Vi hade kunder. Men inte alls i den utsträckning vi brukar ha. Tack så mycket Österbottens Räddningsverk! Kusin Ann-Britt ringde. Ville överlämna lite mat som blivit över från festen i går. Bad henne komma till butiken. Med en hel styroxlåda fullproppad med godsaker. Tackade henne och jubilaren. Dels för godsakerna. Dels för den fina festen. Förde varorna till personalmatsalens kylskåp. Klockan sex avslutade vi försäljningen. Jag stannade kvar en god stund efteråt och plockade ihop överblivna pjäser. Hämtade styroxlådan från personalmatsalen. Klockan halv åtta pedade jag hem. Varorna hamnade jag att lämna utanför kauppan. Vind för våg. Helt omöjligt att cykla med styroxlådan och ett stort kalvdansfat. Återvände med vita, inte så rostiga. Plockade upp grejsen. Då jag äntligen kom hem smakade jag lite av varje. Men kalvdansen sparade jag. Lade mig i stället på soffan. Slöt ögonen. Tror bestämt att jag håller på att bli riktigt gammal. Riktigt, riktigt gammal.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 506,1 km

Mål: + 76,1 km

Kanon: Kalvdans med hjortronsylt.

Kalkon: Österbottens Räddningsverk

fredag 30 augusti 2013

GREGER F

Dag 242
I går kväll. Gick och lade mig i tid. Direkt efter Kockarnas kamp. Klockan tio. Somnade bums. Vaknade mitt i natten. Sendrag. Oaaaajjj! Spjärnade emot. Smärtan fortsatte. Fortsatte spjärna. Till slut släppte det. Pustade ut! Fortsatte sova.
Vaknade halv fem. Helt utvilad. Jess! Steg upp. Käkade fil och ett par mackor. Kaffe och ett glas havtornssaft. Iväg till jobbet. Fredagsfeeling bland kollegorna. Jens L och hans son Ivar dök upp med en bullalängd. Genast efter kaffet placerade jag honom framför min jobbdator. Bad honom hjälpa mig med schemaläggningsprogrammet. Jens fixade mina buggar på ett par minuter. Tack, så raatis! Själv fortsatte jag dagen med musik, finska och engelska. Inte världens enklaste kombination! Avslutade med lite kanslijobb. Hem med tvåbussen. Väntade på den utanför bybutiken. Kollade klockan. WTF! Bussen borde ju varit här för flera minuter sedan! Väntade ett par minuter till. Voi raatis! Jag har missat den! Och jag som har så bråttom idag. MÅSTE hinna springa på eftermiddagen. MÅSTE hinna öva på mitt sångframträdande i kväll. Voi skrääpi! Då jag bannades som värst kom bussen förstås. Rullande nerför backen. Chaffisen ursäktade sig. Hade hamnat bakom polisen och någon slags "leveä kuljetus". Jag förlät honom. Så klart. Steg ombord. Pustade ut. Lugnade ner mig. Sov hela vägen hem.
Plockade upp den färdigt packade träningsväskan hemifrån. Pedade till Fitness. På med löpkläderna. Ut längs Larsmovägen. Soligt och vackert väder. Tog sikte på järnvägsbron vid gamla roskis. Väl framme kutade jag sexton korta backintervaller, bara knappt 100 meter. Kändes riktigt bra. Fortsatte tillbaks till Fitness. Körde Szalkais styrkeprogram. Töjde lite. Duschade och skyndade mig hem.
Laddade ner ett gratisprogram på paddan, Go Piano. Ringde Henry M. Ville samträna på sången jag skulle framföra. Int har ja tiid me te no, svarade H. Shitt! Men kan jag ringa dig på nytt. Kvart över sex? Strax före performansen. Låten MÅSTE ju sitta ikväll. Ja, ja, suckade H med sin Bonnie Tyler-röst. Ring tå! Men. För varmuuden vuoksi. Ringde jag morsan. Nu mindes hon melodin. Sjöng den för mig ett par gånger. Jag klinkade med på I-Paden. "Ny är din dag och nytt är ditt år, det är den finaste gåvan du får. Gåvan du får att bära." Så sant. Så sant. Så är det ju. Faktiskt! Bad morsan om orden till andra versen också. Det fick jag.
I kväll skall jag alltså på 50-årskalas till Överesse skola. Kusin Ann-Britts stora rakkaus Greger F fyller femti. Det skall bli riktigt kul. Såtillvida jag inte misslyckas med sången. Såtillvida jag inte gör bort mig. Tavalla tai toisella. Risken är överhängande. I morgon vet vi hur det gick. To be continued.

Saldo: 8,3 km

Totalt: 2 494,6 km

Mål: + 74,6 km

Kanon: Den fina låten.

Kalkon: Sendraget i natt.

torsdag 29 augusti 2013

EN MÅNAD KVAR

Dag 241
Vaknade med trötta och slitna ben. Bestämde mig för att ta ut en vilodag. Redan i går kände jag mig sliten efter tisdagens snabbdistans. Off till jobbet i vanlig ordning. Höll tre mattelektioner på raken. Lunchen blev skoldagens höjdare. Korv med mos. Klämde in tvenne makkara och ett rejält lass med potatismos. Grälade på några pojkar som roat sig med att slänga stora stenar på taket av ishockeysrinkens avbytarbås. Efter jobbet fortsatte jag till VM Sport. Ville få bort gnisselljudet från Trekens skivbromsar. Blev uppmanad att försöka putsa skivan med Sinol. Vad tusan är Sinol, frågade jag cykelkillen. En slags brännvätska. Finns att köpa i gröna butiken och HH. Ja överallt, upplyste killen mig. Okej, men jag vill ändå boka in en  reparation hos dig. Visste så väl att jag inte skulle lyckas få bort gnisselljudet på egen hand. Fick tid till nästa onsdag. Fortsatte till HH. Träffade morsan på gågatan. Hon bad mig komma och hälsa på efteråt. Ok. Letade länge i HH-hyllorna. Gav upp. Fick hjälp av Tage A att hitta Sinolen. Flaskan var alltför stor, men fick duga. Betalade och pedade iväg till m & p på Trädgårdsgatan. Hämtade en födelsedagsgåva. Som jag skall överräcka i morgonkväll. Tillsammans med ett kort med en riktigt trevlig sångvers. Samma som Henry M sjöng för mig då jag hade bemärkelsedag. Mindes inte melodin. Det gjorde inte morsan heller. Jag ringde H. För att be honom sjunga visan en gång till. Marjamäki, svarade en skrovlig Bonnie Tyler-röst. Hu haar du e? Rokot. Horo tå? Ja e så snoro. Okej. Ingen gemensam långlänk på lördag då? Nope, svarade H. Okej, men kan du sjung ha di beta du sjungd åt me tå ja fyllt? He e selvä he, sa H och klämde i. Jag grymtade med i sången. Efter bästa förmåga. Svårt då man ju har sångförbud! Vaimo lyssnade i keittiö. Smålog åt oss. Jag bad att få ringa upp Bonnie T på nytt i morgon. För en ny telefon-samövning. Vill ju för allt i världen inte göra bort mig inför alla inbjudna gäster.
Halv fem var det dags för ett nytt möte i Jarokansliet. På agendan denna gång. En ny kampanj för att få in mera stålar till föreningen. På väg till mötet ringde jag Harry N, en av Jaros allra trognaste eldsjälar. Hörde mig för hur han mådde. Berättade om mötet i går kväll. Efter kanslimötet kollade jag ännu upp hur vår fyrverkeriförsäljning vid gröna butiken lyckades. Köpte lite fil. På väg ut ur gröna butiken träffade jag kusin Ann-Britt F, jubilarens vaimo, jämte dotter Sandra. Jag hörde mig för beträffande trakteringen i morgonkväll. Blev lovad kalvdans. Bland annat. Najs!
Då jag kom hem fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. Från Niklas B i Bosund. Han ville att jag skulle delta i ett löppass tillsammans med de anställda vid Baltic Yachts. Hoppades att jag skulle inspirera arbetstagarna till att i bästa fall börja springa. Eller till att åtminstone börja röra på sig regelbundet. Jag tackade naturligtvis ja. Kände mig mycket hedrad över uppdraget. Nu gäller det bara att leva upp till företagsledningens förväntningar. 
I dag är det prick en månad kvar tills jag står på Strasse des 17.Juni i  BMW Berlin Marathon. Tänk. Bara en månad. Planerar att köra på som vanligt fram till mitten av september. Springer det sista långpasset den 15:de. Nästsista veckan kör jag tre-fyra lätta pass. Sista veckan springer jag bara två. Och så har jag naturligtvis bokat in besök hos min hovmassör Sune E, strax före och efter mitt livs andra maraton. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 486,3 km

Mål: + 76,3 km

Kanon: Uppdraget jag fick av Niklas B.

Kalkon: Trekens bromsar gnisslar värre en någonsin.

onsdag 28 augusti 2013

HUNDRATUSEN!

Dag 240
För tredje kvällen i rad gjorde jag samma misstag. Stannade uppe för länge. Dumburkens fel. Måste förstås kolla hur det gick för Arsenal i CL-kvalet. Gick som väntat. Kanonjärerna vann komfortabelt. Najs!
Lika väntat var det att jag nog helst skulle ha fortsatt sova i morse. Men det fick jag ju inte. Steg upp. Käkade. Läste ÖT. Tog det lugnt. Spelade ett par omgångar Ruzzle. Ett ordspel på paddan som jag fastnat för. Rejält. Har spelat 3 584 matcher. Vunnit lite fler än hälften. Pedade sen iväg till busstationen. I makligt tempo. Kollade klockan. WTF! Fem-femtionio-någonting. Jag hade väl 200 meter kvar. Ställde mig på pedalerna. Trampade för kung och fosterland. Svängde in framför Kokkola-buss-nosen. Viftade så att Ari S vid ratten skulle se mig. Det gjorde han. Pust! Jag parkerade Treken. Dubbel-låste. Kokkolabussen körde iväg. WTF! Jag kutade perässä. Kom ikapp. Ari stannade. Släppte mig ombord. Flinade förnöjt. Got you! Jag förlät honom och sjönk ner på etupenkki.
Kom till skolan halv sju. Kanslijobbade till åtta med "Svensktoppen 50 år" i bakgrunden. Höll en mattelektion. Sjuans tabell. På tid. Trettio sekunder. Nervösa elever. Men alla fixade utmaningen. Snabbaste eleven på dryga tio. Efter mattelektionen bytte jag om till träningskläder. För att undvika nyfikna frågor angående mina fantomenbyxor smög jag nu ut på baksidan av skolan. Kutade fyra varv kring skolans skidspår, drygt en mil. Tog det piano. Snittade fem och en halv. Duschade och svepte i mig en tallrik fisksoppa. Lagom till skollunchen dök också vår omtyckte skolfarfar Yngve S upp. Jag hälsade honom välkommen. Sade att jag längtat efter lite karastöd. Yngve sken upp. Snajade min point. Inte alldeles enkelt att vara ensam man bland en massa kvinnor. Farfar reciterade en vers ur den heliga skrift. Apokryferna, Syraks bok. "Som en sandig backe för en åldrings fötter är en trätsam kvinna för en stillsam man". Kvinnorna kring lärarrumsbordet vred sig av skratt. Jag bad farfar skriva ner visdomsorden. Inte för att kvinnorna i min omgivning skulle vara speciellt trätsamma. Men de kan sometimes vara lite knepiga att förstå sig på. Eller. Den stillsamme mannen är kanske en aning trög i bollen!
Tog fyrans buss hem. Fortsatte direkt till ett möte kring årets Julgala, ett samarbetsprojekt mellan Jaro, Jeppis Hockey och Brahe. Efter mötet fortsatte jag att kolla lite bloggstatistik. Gladde mig åt att jag har läsare i många länder. Finland och Sverige förstås. Men också i USA, Ryssland, Tyskland, Italien, Norge, Polen och Storbritannien. Undrar just vem som står för de över tusen sidvyerna i Ryssland och Polen! Noterade också att bloggen i dag passerat hundratusen sidvyer. Wow!

Saldo: 10,3 km

Totalt: 2 486,3 km

Mål: + 86,3 km

Kanon: Min blogg passerade hundratusen sidvyer.

Kalkon: Blåsningen i morse.

tisdag 27 augusti 2013

TIO-I-TOPP

Dag 239
I går kväll. Ringde Jan-Håkan H i Californien. Klämde i med "Happy Birthday to You". Tror att JHH blev glad. Sen gjorde jag samma misstag som kvällen innan. Stannade uppe allt för länge. Manchester U versus Chelsea. Boring game! Ended 0-0. I säng först efter midnatt.
Dödstrött i morse. Kravlade mig upp. Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-noll. Tja. Ungefär som väntat. Käkade och tog bussen till jobbet. På vägen dit kollade jag in platsen för incidenten igår. Vägen är inte så bred. Men sikten var det inget fel på. Ryste till. Men bara lite.
En helt vanlig dag på jobbet. Njae. Inte helt vanlig. Jag hade en mattelektion i ettan. Min första någonsin. En liten kille berättade att han hittat en död fågel som krockat med ett fönster. I ett huj hade jag tjugo händer i luften. Ivriga ettor som också hade sett döda fåglar. Tog minst en kvart att lyssna på allas berättelser. Först sen kunde vi börja räkna. Fler-färre-lika många. Lätt som en plätt. Tog två-bussen hem. Fortsatte sen direkt till Centralplan. På vägen dit vek jag in till Sy-Fix. Lämnade in två löparbrallor med hål i grenen. Då jag kom ut igen håksade jag att jag glömt mina Adizeros hemma i skåpet. Shitt! Vände om. Hämtade dojorna. Soligt och vackert på Centralplan. Coach Szalkai hade lagt in ett riktigt tufft snabbdistanspass på dagens agenda. Jag började med två kilometers uppvärmning. Borde egentligen ha varit tre, men jag fuskade. Fortsatte med dynamisk rörlighet och ett par koordinationslopp, 3 x 100 m. Sen var det dags för själva huvudnumret. Åtta kilometer på 36-38 minuter. Krävde att jag snittade 4:30-4:45. Jag låg hela tiden stadigt på kilometertider som pendlade mellan 4:32-4:38. Kände mig inte riktigt nöjd med tiden, 36:39. Även om den låg inom Szalkais gaffel. Hade nog hoppats springa betydligt snabbare. Men man får ju inte alltid som man vill. Avslutade med en dryg kilometers nedjogg. Töjde, duschade och pedade hemåt. Gjorde en avstickare till Sportia Mattssson. Beställde ett par långa Asics kompressionstights. Kom hem vid sextiden. Käkade lite pasta.
Sen slängde jag mig ner på soffan. Pustade ut. Kollade fejan. Gladde mig åt alla uppmuntrande kommentarer jag fått på gårdagens blogginlägg. Tack så armadis myttji! Fyrahundratjugofem sidvisningar gör att inlägget hoppade upp på en fin tionde plats på min tio-i-topp-lista.

TIO-I-TOPP 
(27.8.2013 klockan 18:00)

1.  PISSIGT VÄRRE (8.4) - 1 251 sidvyer
2.  FÖRLÅT HELSINKI (11.8) - 657
3.  JEPPIS PRIDE (16.8) - 647
4.  FÖRLOVNINGEN (1.8) - 638
5.  PERSADE (26.7) - 531
6.  PINSAMT I KUBIK (21.8) - 528
7.  SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA (20.4) - 466
8.  R.I.P. (20.8) - 465
9.  GULA-FLODEN-DYKET (5.5) - 439
10. NÄRA ÖGAT (25.8) - 425

Sidvyer totalt: 99 462 (!)

Sent i kväll spelar Arsenal returmatch i CL-kvalet. Hemma på Emirates. Borde gå vägen med tre mål i ryggen. I morgon startar fyrverkeriförsäljningen i gröna butiken. Jag har mina två pass först på lördagseftermiddagen och kvällen. Gissar att jag får svettas rejält då.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 476,0 km

Mål: + 86,0 km

Kanon: Alla uppmuntrande kommentarer från mina läsare. 

Kalkon: Att CL-kvalet spelas så sent på kvällen.

måndag 26 augusti 2013

NÄRA ÖGAT

Dag 238
Avslutade gårdagen med fotboll. Och Wallander förstås. Läckan. Spännande värre! Kom i säng först halv ett. Alldeles för sent! Att jag aldrig lär mig!
Steg upp kvart före fem. Trött. Käkade fil och ett par rostbröd. Kaffe. Och ett glas havtornssaft. Förstås. Livsandarna återvände. Skulle springa halva jobbvägen. På med träningskläderna. Packade de civila i ryggsäcken. Pedade till bussen. Mulet och dimmigt. Men varmt väder. Rätt skönt faktiskt. Förklarade mitt upplägg för Haldins chaffis. Selvä peli. Jag droppar din ryggsäck på vägrenen mitt i byn. Jag hoppade av vid S-Market i Holm. Kände mig redan betydligt piggare. Planerade hålla god fart. Kanske ner mot fem minuter/kilometer. Startade i fem-tretti-tempo. Men skruvade upp farten vartefter. Allt flöt på riktigt bra. Vid Gertrudsbron nära Inre Missionshemmet snittade jag redan fem-femton. Fortsatte norrut. Strax före skolan i Näs, upphör cykelvägen. En sträcka på 300 meter saknar det trygga alternativet. Ibland svänger jag därför in på en mindre väg som kurvar förbi skolan. Kanske femtio meter längre, men betydligt säkrare. Det gjorde jag inte idag. Tyvärr! I stället fortsatte jag rakt fram. Längs Larsmovägen. Ett vägval som kunde slutat illa. Riktigt illa. Kutade på i bra fart. Mötte inga bilar. Men. Just då jag passerade Näs skola hörde jag ljudet av en bil som kom från Jeppishållet. Alltså bakifrån. Lugna puckar. Högertrafik. Jag befann mig långt ute till vänster. Ljudet växte snabbt i styrka. Gummi mot asfalt. Växte. Till ett öronbedövande vrål. WTF! Vad händer. Slängde huvudet snett bakåt. I samma ögonblick. En svart bil, jeepmodell, fräste förbi min högra axel. Kändes som karossen nuddade min orangefärgade Asicsjacka. Ohyggligt nära var det i alla fall. Det svarta monstret körde om Ekmans Vippare. Samtidigt som den höll på att ramma min femtiofyra åriga kropp. Hujedamej! Hjärtat i halsgropen. Ordentligt skrämd. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så nära Pärleporten. Tror inte att bilföraren ens såg mig. Körde minst hundra km/h. Alltså, minst! Jag fortsatte att springa. Ända tills jag kom i säkerhet på cykelbanan igen. Då stannade jag. Inte för att jag var trött. Inte för att släppa ner pulsen. Men för att lugna nerverna. Märkte att jag var rejält skärrad. Tänk om! Tänk om jag vinglat till. Tänk om jag klivit snett. Whatever. Kommit en halv meter in i körbanan. Då skulle jag nog ha stått framför Sankte P nu. Därför lovade mig själv. Att aldrig mera att göra dylika korkade vägval. Aldrig! Kände mig samtidigt väldigt lättad över att allt slutade bra. Tacksam över änglavakten. Fortsatte mot Bosund. Tankarna kretsade mest kring incidenten. Hämtade upp ryggsäcken från vägrenen mitt i byn. Klev in på rektorsexpeditionen halv åtta. Hade snittat fem-och-tio på mitt morgonpass. Men den tiden kändes helt oväsentlig. Huvudsaken var att jag fortfarande levde.
Måndagsfeeling på jobbet. Många elever var trötta och okoncentrerade. Jag berättade på personalkaffet om trafikincidenten. Avslutade dagen med ett planeringsmöte. Hem med halv-fyra bussen. Gjorde ett kort hembesök. Trean hade under dagen varit med vaimo till PF i Vasa. Skrivit in sig som universitetsstuderande. Najs! Då jag kom hem var han på väg till sin underofficersutbildning. Jag fortsatte vidare till gröna butiken. Talko för Jaros juniorer. Förberedde veckoslutets fyrverkeriförsäljning. Kenneth M, Jan L, Sam S, Calle och Björn B på plats. Släpade en massa smällare, grytor och raketer ur två containrar. Prissatte produkterna. Tog oss drygt två timmar. Handlade lite på hemvägen. Där hemma följde jag med hur Jaro torskade borta mot Inter med uddamålet. Synd! En seger skulle ha fört upp laget på bronsplats. Nu blev det inte så.

Saldo: 11,6 km

Totalt: 2 464,5 km

Mål: + 84,5 km

Kanon: Att jag lever.

Kalkon: Jaros bortaförlust mot Inter.

söndag 25 augusti 2013

SEX-NOLL-ÅTTA I HAMNSKOGEN

Dag 237
I går kväl. Klockan tjugotre-tjugo kurvade vår buss från Dragsvik in till Pietarsaaren Linja-auto-asema. Välförtjänta applåder åt Dallas och Pettersson. Trean stod och väntade. Lite nedstämd efter det negativa beskedet om tjänstgöringstidens längd. Joanna K, vaimo och jag gjorde vårt bästa för att trösta krigsmannen. Vet inte om det hjälpte. Tog vaimos svarta, rostfria hem till Marstranden. Ettan mötte oss med ett flin. Verkade gilla att lillabror visat framfötterna. Retades. Trean tog det piano. Sen stupade vi alla i säng.
Vaknade först klockan åtta. Käkade, städade och förberedde dagens träning. Läste Aftonbladet på nätet. Arsenal hade i går öppnat poängkontot i årets PL. Besegrat Fulham med 3-1. Gillade jättemycket Arsene Vengers kommentarer om massmedias hysteri angående klubbens uteblivna värvningar. "Du begår inte självmord bara för att en tjej du har försökt dejta väljer någon annan" och "Jag har ingenting emot att öppna plånboken, men fotboll handlar inte bara om det". Så talar bara en riktig lagbyggare. En som förstått innebörden av ordet laganda och teamspirit. 
Bestämde mig för ett rejält intervallpass i Hamnskogen. Pedade dit klockan elva. Värmde upp ett varv. Nollställde klockan. Siktade på att fixa varvtider (1450 m) på ungefär sex-och-en-halv minut. Startade det första av fem kierrosta. Bra fart. Kände mig lätt i mina FiveFingers. Första varvet på 6:21. Stannade. Släppte ner hjärtat till 80 slag i minuten. Under andra, tredje och fjärde varvet sjönk farten med ett par sekunder, 6:23-6:24-6:28. Inför det femte och sista varvet beslöt jag mig för att ge allt. Siktade på att komma under 6:20. Tyckte att jag gick ut hårdare än förr. Flåsade och frustade som en travhäst. Fortsatte ändå att ösa på. Då knappt hundra meter återstod, låg pulsen på 170. Vilket är viittä vaille maxpuls för mig. Kände också att hjärtat inte riktigt orkade. Var tvungen att sakta in de sista metrarna. Tog mig ändå i mål på en kanontid, 6:08. Jag är inte hundra. Men misstänker att jag aldrig sprungit snabbare i Hamnskogen. Åtminstone inte på tjugohundra-talet. Joggade ner ett varv, töjde lite och pedade hem. Back-on-track-feelis.
En tallrik snålsoppa väntade på mig där hemma. Kollade reprisen av CL-kvalmatchen, Ferenbahce-Arsenal. Gillade vad jag såg av mina Fantasy PL-spelare Walcott och Cazorla. Gillade förstås också slutresultatet, 0-3. Även om det, som sagt var, bara handlade om en repris.
Sen kollade jag hur mitt Fantasylag hade pärjännyt i går. Åhå! Fyrtiotvå points. Det är ju femton bättre än premiärveckans. Ingos Dream Team hade dessutom jumboplatserna i både PeFF-ligan och Jeppisligan.
Nästa vecka är det villa-avslutningsvecka. För mej betyder det massor av talkojobb. Från onsdag till lördag skall Jaros juniorföräldrar sälja raketer i Prisma. Men. Redan på måndagskvällen skall allt ställas i ordning. Vet faktiskt inte hur jag skall hinna träna. Antar att det blir till att kuta på natten. Inte världens bästa upplägg. Men he får dåga. Såheså.

Saldo: 10,3 km

Totalt: 2 452,9 km

Mål: + 82,9 km

Kanon: Sex-noll-åtta-varvet i Hamnskogen.

Kalkon: Oroar mig för inkommande arbetsvecka.

lördag 24 augusti 2013

FÖRENINGEN FÖR STADGADE MÄN

Dag 236
I går kväll. Tidigt i säng. Somnade bums. Vaknade halv tre. Steg upp. Kokade gröt och kaffe. Bredde mackor åt vaimo, sånakunon och mig själv förstås. Två på var. Softade. Kvart över fyra rattade jag och vaimo hennes Golf till busstationen. Dallas och Pettersson tog emot de morgontrötta Dragsviksresenärerna. Hittade bra platser bak i bussen. Läste ÖT. Sov sedan till Vasa. Käkade mackor. Bussbolaget bjöd på kaffe. Pausade i Pori. Snackade med John-Erik J, också på väg till sin soldat. Peffanminnen. Ett gäng lärarstuderande som bildade en förening, FFSM. Föreningen För Stadgade Män var en slags sammanslutning för alla vi som redan under studietiden hade vårt på det torra. Kilade stadigt, som man säger i Svärje. Till skillnad från de stackars medlemmarna i UKK, UngKarlsKlubben. Inriktningen på våra möten var inbördes beundran. Vi hade ett avancerat poängsystem. Medlemmarna fick poäng för t ex förhållandets längd, relationsstatus och barnantal.  Poängen delades ut i form av stjärnor. Ordförande John-Erik hade flest. Kanske för att det var just han som delade ut stjärnorna. Men. Man kunde naturligtvis också tappa sin stjärnstatus. För olämpligt uppträdande. Otrohet var den värsta synden. Ett avbrutet förhållande renderade i omedelbar uteslutning. Tack och hej! Så långt behövde vi lyckligtvis aldrig driva ett ärende. Har för mig att eventuella tidigare förbindelser inte heller sågs med blida ögon av styrelsen. Ordförande mindes att medlem Markku K en gång tappade hela två stjärnor. För olämpligt beteende. Stackars Maku hade under ett så kallat studiebesök i Umeå urinerat på öppen gata. Då ärendet kom upp på styrelsebordet  åberopade ledamöterna dessutom "försvårade omständigheter" eftersom incidenten hade inträffat samtidigt som den svenska kungen hade befunnit sig i björkstaden. Något styrelsemöte har FFSM inte hållit sedan vi fick ut våra lärarpapper. Men. Ifall John-Erik kommer på den tanken. Då skall jag utmana honom och ta strid om ordförandeklubban. Vigselring, tre kläppar och ett i övrigt oklanderligt leverne torde rankas väldigt högt. Synd bara att jag ännu inte har några barnbarn att stoltsera med!
Efter Poristoppet tog jag fram min bok "Berlin 42 195". Läste den på nytt. Memorerade hela marathonbanan en gång till. Klockan tolv var vi framme. Vackert väder. Varmt. Väntade på att programmet skulle starta. Satt och dåsade under en stor björk. Drack kaffe och åt en Sputnik-bullo för ein-å-sexti. Raatis billi. Å säädans go! Försökte få syn på trean bland de paraderande. Lyckades inte. Funderade på att göra en Zackeus. Klättra upp i björken. Men. Hejdade mig. Ville inte skämma ut trean. Så jag lät bli. Efter krigsmanna-eden och "Vår Gud är oss en väldig borg" fick vi äntligen träffa  den nybakade krigsmannen. Som stolt förevisade sin blårutiga Hästens. Därefter dags för den efterlängtade ärtsoppan. Kön till  grytan var minst tvåhundra meter. Men väntandet uppvägdes med råge av den gröna sörja som serverades. Kostade dessutom bara en femma. Inkluderade pannkaka. Jättenajs! Då vi ätit fick trean bråttom. Fick en blixtinkallelse till sin pluton. Kutade iväg som ett rapaskott. Skulle få veta om han får äta ärtsoppa i sex eller tolv månader. Vi skiljdes åt ovetandes hur det skulle gå. Kvart över fyra rattade Dallas vår buss ut från parkeringen. I samma stund SMS:ade trean sin flickvän att han nog skulle få äta ärtsoppa i ett helt år. Vi tyckte alla lite synd om honom. Men. Pappa var ändå lite stolt över att trean visat framfötterna. Precis som kersantti Juselius gjorde för över trettio år sedan. Tycker nästan att FFSM borde belöna dylika uppoffringar för fosterlandet med minst en stjärna.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 442,6 km

Mål: + 82,6 km

Kanon: Kaffe & Sputnik-bullo för ein-å-sexti.

Kalkon: Förtvivlat långt till Dragsvik.

fredag 23 augusti 2013

STRASSE DES 17 JUNI

Dag 235
Halv sex i går kväll. Stod vid spisen tillsammans med vaimo. Snålsoppa och potatismos med morosås puttrade. Henry M ringde. No kombär du väl på sommarfesten? What? HOP-HAB:s sommarfest vid SSJ:s stugo, förstås! Göta Petter, den hade jag helt glömt bort! Vilken tid startar vi? Vi far ut å spring om en halv tiima, upplyste H mig. Nej, raatis. Ja sprang ju ti arbeiti i morist. Men ja kan kåma lagom ti bastun å itasi. Göra he tå, avslutade H. Skyndade mig att äta en tallrik snålsoppa. Packade lätt. Tog röda, rostiga ut till SSJ:s stuga vid Pavis. Klev upp på bastulaven. Gemytligt värre. Skämten haglade på bastulaven. Jag berättade om min pinsamhet i kubik. Uppskurade traskade vi sedan över till Pavis för en bit mat. Beställde en jägarsmörgås. Satt mittemot nestorn Markus K. Ni vet han som sprungit massor av maror. Personbästa på 3:68! Vi kom att prata om Berlin Marathon. Som han naturligtvis också sprungit. Äntrade om loppets startgata. Den heter Strasse des 6 Juni. Ska vi slå vad, tusen juuro sade Markus. Sträckte fram kardan. Nope, sa jag. Den heter Strasse des 7 juni. Bjarne H  blandade sig i äntrandet. Precis som Markus har jag sprungit loppet. Vi startade på Unter der Linden. Visade en karta. Startgatan heter helt varmasti Unter der Linden. Aldrig i livet, sa jag. Hjälper inte hur många gånger ni kutat loppet! Startgatan heter ändå Strasse des 7 Juni. Jag har läst en bok om loppet. Tro mej! Diskussionen fortsatte i evigheter. Ingen gav med sig. Fattig och feg som jag är vågade jag ändå inte greppa den gamle bankirens karda. Var dessutom osäker på siffran. Gåtan förblev olöst vid Pavis. Glömde det hela. Bilade hem. Ända tills Bo L ringde. Ni har alla fel. Start och målgång i Berlin Marathon sker på Strasse des 17 Juni. Såheså.  Kände ändå att jag hade mest rätt. Bara en futtig etta från die Warheit!
Fredagsmorgon. Kikade in i jääkaappi kvart för fem. Tomt! Så förtvivlat tomt! En ensam sillburk samsades med ett Enilettpaket och en flaska ketchup. Kaffe och knäckebröd fick duga till aamupala. Off till jobbet. Förberedde dagens lektioner. Fredagsfeelis på jobbet. Glada kollegor. Spralliga, men snälla elever. Fick min havtornsbärs-laddning. Efter skoldagens slut stoppade jag halva laddningen i ryggväskan. Vandrade mot bussen. Nöjd och belåten med arbetsveckan.
Gjorde en pikasväng hemma. Packade träningsväskan. Slängde in havtornssaft-kuberna i frysen. Off till Fitness. Mycket folk i gymmet. Lyfte skrot i alla möjliga ställningar. Jag drog i stället på mig mina Fivefingers. Klev upp på löpmattan. Kutade en mil. Sen följde jag mitt styrketräningsprogram. Till punkt och pricka. Raka situps, sneda situps, rumplyft, rygglyft, armpressar, armpendlingar, tåhävningar, utfallssteg, rak planka och sidoplanka. Allt i ett kör. Utan vila. Utan skrot. Svetten sprutade. Avslutade med att töja lite. Efteråt satt jag en god stund i bastun. Endorfinstinn och nöjd.
I kväll blir det som vanligt fredagsmys. Har siktat in mig på att få ratta in Hauskat kotivideot och Doobidoo. Men först skall jag med vaimo till gröna butiken. Vårt kylskåp gapar fortfarande tomt.
I morgon bitti bär det av till Dragsvik. Krigsmannaförsäkran, krigsmannaedgång och fältgudstjänst på agendan. Öppna portarnas dag. Jag ser dock mest fram emot ärtsoppan. Och att träffa krigsmannen förstås. Väckning halv fyra. Det blir tufft! Hamnar nog trots allt att skippa Doobidoo. Man är ju ingen ungdom längre, precis.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 2 442,6 km

Mål: + 92,6 km

Kanon: Havtornssaften

Kalkon: Att jag tänkte missa HOP-HAB Teams sommarfest.

torsdag 22 augusti 2013

SPRANG TILL JOBBET

Dag 234
I går kväll. Jaro kryssade mot KuPS. Låg under med två mål, men lyckades ändå knipa en pinne. Ännu bättre gick det för Arsenal borta mot turkiska Fenerbahce i CL-kvalet. Vann övertygande med 3-0. Kanon! Innan jag gick och lade mig kollade jag e-posten en sista gång. Hittade ett meddelande från Springtime angående NY-resan. SAS slutar flyga från Krombi i september, men ni har plats på ett flyg från Vasa i stället. Helt okej, men de nya biljetterna blev mer än dubbelt dyrare! Shitt! Somnade ändå med ett ganska brett leende på läpparna.
Steg upp först halv sex i morse. Fyllde depåerna med fil, kaffe och två rostade mackor. Ingen buss att passa. I stället skulle jag springa till jobbet. Brukar oftast springa mina långpass på lördagarna. Men. Just inkommande lördag skall jag hälsa på trean i Draka. Öppna Portarnas dag tillsammans med vaimo och rekrytens girlfriend. Därför beslöt jag i går att köra passet redan i dag. Fyllde vätskebältet med två flaskor HartSport och två Alpen-patukkuna. Drog på mig de gula Kinvarorna. De som jag skall ha på fötterna i Berlin och NY. Ut på banan kvart-över-sex. Tjugotre kilometer skön asfalt låg framför mina fötter. Toppenväder, solppgång och lätt medvind väntade. Siktade på att snitta 5:30. Lunkade iväg. Lugnt och försiktigt. Första kilometern på 6:10. Sen tog smekmånaden slut. Speedade upp. Kilometer för kilometer. Kinvarorna trummade på. Bromsade in vid dryga milen. Fyllde tanken med Alpen och HartSport. Fortsatte norrut  Allt bättre tempo. Andra och sista tankningen vid Pias Livs. Fem kilometer kvar. Bästa kilometertiden på den tjugoandra kilometern, 4:59. Kurvade in på skolgården tjugofem före åtta. Hade snittat 5:16. Najs! Töjde framlåren i gymnastiksalen. Duschade. Redo för en ny arbetsdag. Höll ett par lektioner. Kanslijobbade. Och. Bäst av allt. Beställde fyra liter havtornssaft av Marita B, kollega. Får antagligen saften redan i morgon. Med hjälp av havtornen skall jag nog hålla mig frisk hela hösten. Vill ju för allt i världen inte dra på mig någon förkylning just nu. 
Tog tvåans buss hem. Gjorde sen en avstickare till m & p på Trädgårdsgatan. Drack kaffe med dem. Vaimo och ettan mötte mig där hemma. Jag sjönk ner i pensionärskuvösen. Öppnade glasluckorna. Slet av mig pajto. Catcade bruna. Lyssnade på gamla svensktoppslåtar. Vita Rosor från Aten, Mjölnarens Irene och Dover Calais. Hade det riktigt gott i solen. Somnade till Där björkarna susa. Förstås!

Saldo: 23,0 km

Totalt: 2 432,6 km

Mål: + 92,6 km

Kanon: Långpasset i morse.

Kalkon: De nya flygbiljetterna blev dubbelt dyrare.

onsdag 21 augusti 2013

PINSAMT I KUBIK

Dag 233
I går kväll. Ringde Håkan i Kalifornien. Fick tag på honom bilen på väg till Santa Cruz. Jag beklagade naturligtvis sorgen. Berättade att de anhöriga overthere finns i våra tankar. Hälsade. Avslutade med Håkans och min avskedsfras på pedesi; HEJ TÅ! Suckade. Knäppte på svenska Idols. Kom på andra tankar. Vilka knäppgökar det finns i Svärje!
Trött i morse. Halvsov mig genom filkoppen. Släpade mig iväg till bussen. Piggnade till. Snackade löpning med chaffisen, Markus W. Genast då jag kom till skolan satte jag på en kaffepanna. Käkade knäckebrödsmackor. Förberedde dagens lektioner. Efter den första bytte jag om till halvlånga tajts. Drog på mig mina gamla Kinvaror. Klev ut på gården strax före nio. Rast i Bosund skola. En hop tjejer från de lägre årskurserna kom genast rusande emot mig. Ska du ut å spring, Ingo? Hu langt ska du? En av tjejerna tittade storögt på mina kläder. Tyckte väl att jag liknade Fantomen. Men hennes blick var som fastklistrad vid min ........ gren. Pinsamt i kubik! Och. Jag anade att det skulle bli värre. Mycket riktigt. Va har du ti-dee? frågade bruden. Pekade mot familjelyckan. Ääähummm .... försökte förtvivlat hitta en utväg ..... Det är ett snöre som gör att byxorna hålls uppe, fick jag till slut framkrystat. Tjejen nöjde sig inte med mitt svar. Tyvärr! Nehepp, he e snoppen. Så de brukar papp miin gaa tär hejm, påpekade hon sakkunnigt. Vet inte om de övriga småtjejerna fattade vad vi snackade om. Åtminstone visade de inga sådana tecken. Minns inte heller hur jag tog mig ur det hela. Antar att jag inte låtsades höra. Antar att jag började mixtra med min Garmin. Antar att jag på något vis fick den frågvisa tjejen på andra tankar. Men. Jag minns att jag kutade iväg som en skrämd hare över skolgården. En hare i tajts!
Fortsatte att hålla bra fart runt byn. Hade tänkt mig ett lugnt distanspass. Det blev det inte. Benen kändes plötsligt väldigt pigga. Skruvade upp farten vartefter. Sjunde kilometern på 4:19. Snittade 5:16. Joggade ner med ett varv kring skolans terrängspår. Töjde ute på skolgården. Gladde mig åt att den frågvisa tjejen hade lektion. Beslöt att aldrig mera visa mig i tajts. Åtminstone inte för småflickorna i Bosund.
Höll ännu ett par lektioner och kanslijobbade. Stängde rektorsexpeditionen tjugo över tre. Vandrade iväg till bussen. Sov hela vägen hem. Fortsatte direkt till Centralplan. Ligamatch. Jaro-KuPS. Spännande värre, lär det bli ikväll.

Saldo: 10,9 km

Totalt: 2 409,6 km

Mål: + 79,6 km

Kanon: Bra fart idag.

Kalkon: Den frågvisa tjejen.
 

tisdag 20 augusti 2013

R.I.P.

Dag 232
I går kväll. Vaimo firades rejält. Våra föräldrar doppade. Smörgåstårta, jordgubbstårta och massor med skurigutt. Pilsner-sockerdricka och kaffe. Ettan joinade sällskapet. Uppsluppen stämning. Glada skratt. Ända tills. Rrrrr. En mobil ringde i svärfars bröstfickan. Såg på numret. Steg upp. Det är från min syster, René. Hallå! Vi övriga hörde genast att något var på tok. Sorgebud från Aptos, California. Svärfars blick tårades. Våras likaså. Vaimos fasters make hade somnat in. Vi tände ett ljus för Jan-Erik Höglund från Tjiivas i Vestersundsby. R.I.P. Will miss you so much! Jag skickade en FB-hälsning åt Jan-Eriks anhöriga. Fick genast kontakt med barnbarnet Lisa. Försökte också ringa Håkan, sonen, men mobilen var avslagen. Bestämde mig för att göra ett nytt försök i kväll. Kollade ännu lite PL-fotboll innan jag gick och lade mig.
I morse. Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-sex. Suck! Utsåg smörgåstårtan till main-suspect. Käkade fil. Funderade på festen som kom av sig. Att skillnaden mellan glädje och sorg kan vara så hårfin. Att man nog skall vårda sina relationer. Så länge det finns något att vårda. Dagens ÖT fick mig att för stunden glömma det tråkiga. Ett reportage från Lokal-Tapiola-turneringen. Reportern Sören B hade intervjuat mig efter matchen mellan Rockets och Tigers. Hade till och med citerat domaren. "Det var en annorlunda och fin upplevelse. De visade en sådan fantastisk glädje över minsta framgång." Najs att bli citerad av lokalpressen. Men. Sen blev det bråttom. Hade suttit alldeles för länge med filkoppen och tidningsskriverierna. Skyndade till bussen. Hann precis. Sjönk ner på etupenkki. Funderade hur jag skulle lyckas klämma in dagens träningspass. Måste bli mellan jobbet och två styrelsemöten i kväll. Måste nog stänga rektorsexpeditionen lite tidigare idag. Jobba lite intensivare i stället. Tog tvåans buss hem. Bråttom, bråttom. Bytte om i ett huj. Ut på banan kvart före tre. Härligt sensommarväder. Drygt fem kilometers uppvärmning. Kände mig ovanligt seg. Stannade. Släppte ner pulsen. Kutade sen uppför järnvägsbron nära stadens gamla avstjälpningsplats. Branta sidan. Trettiofem sekunder upp till toppen. Fem sekunders vila. Joggade ner. Fem sekunders vila. Upp igen. Upprepade proceduren tio gånger. Slet rejält på krafterna. Efter den sista intervallen joggade jag hem i maklig takt. Skippade töjandet för att hinna käka lite före kvällens första styrelsemöte.
Förresten det glömde jag. Fick faktiskt en försenad födelsedagsgåva av mina svärföräldrar. Blåbär och ett presentkort till Sportia Mattsson. Najs!

Saldo: 10,7 km

Totalt: 2 398,7 km

Mål: + 78,8 km

Kanon: Att bli citerad i ÖT.

Kalkon: Stressig dag

måndag 19 augusti 2013

VAIMOS DAG

Dag 231
I går kväll/natt. Kollade ett par PL-matcher. Slöade och slappade. Ända tills jag dök i säng klockan tio. Somnade genast. Vaknade halv tre. Steg upp. Kokade gröt och kaffe. Inväntade ÖT. Gick och lade mig på nytt halv fem. Sov en trekvart.
Vaimos födelsedag i dag. Jubilaren sov fortfarande. Borde jag sjunga upp henne? Nej, för böveln! Jag har ju sångförbud. Satte i alla fall fram ett gratulationskort med en småfräck text på bordet. "Vad är 17 cm och får dig att le då du håller det i handen?" Tillsammans med en blombukett. Och ett paket. Förstås! Inget vidlyftigt. En pocket, Mord i Central Park av Patricia Cornwell.  På med långa tajtsen. Stort hål i grenen. Irriterande! Packade en ryggsäck med civila kläder. Off till busstation. Taru vid spakarna. Lovade slänga av min ryggsäck mitt i byn. Jag hoppade av vid S-Market i Holm. Mulet, fuktigt, varmt och lite medvind. I stället för ett kvalitetspass med kort backe valde jag att i stället springa ett distanslopp på drygt 11 km. Kutade i hyfsad fart mot Bosund. Benen kändes pigga efter söndagsvilan. Ökade tempot vartefter. Hämtade ryggsäcken vid vägrenen. Jestas, vad jobbigt det var att springa med fem kilo på ryggen! Snittade 5:16 på min morgonlänk. Helt okej. Töjde lite på rektorsbordet. Sit-upsade magfläsket. 
Måndagsfeeling i skolan. Livligt värre i matsalen. Ungarna blev knappast lugnare av att Cirkus Renz slog upp sitt tält på fotbollsplanen. Höll ett par lektioner. Avslutade skoldagen med ett långt samplaneringsmöte. Missade bussen. Men fick lifta hem med en kollega, Charlotte R.
I kväll skall vi födelsedags-partaja tillsammans med våra föräldrar. Tja. Partaja är väl att ta i. Våra bjudningar tenderar numera att utmynna i allehanda släktutredningar. Då jag äntligen kom hem fick jubilaren en rejäl födelsedagskram. Det gillade hon. Tillsammans med blommorna, pocketboken och gratulationskortet. Innuti kortet fanns svaret på frågan, "Detta kort. Grattis på födelsedagen!"

Saldo: 11,7 km

Totalt: 2 388,0 km

Mål: + 78,0 km

Kanon: Morgonlänken

Kalkon: Hålet i grenen på tajtsen.

söndag 18 augusti 2013

ROCKETS v TIGERS

Dag 230
I går kväll. Tidigt i säng. På dåligt humör efter Arsenals torsk. Mitt Fantasy Premier Leaguelag, Ingos Dream Team, hade dessutom bara samlat ihop tretton poäng. Vet inte om det är bra eller dåligt. Antar det senare. Så här ser laget i alla fall ut: Hart från Manchester City i mål. I backlinjen Koscielny (Arsenal), Johnson (Liverpool) och Jagielka (Everton). På mittfältet: Sidwell (Fulham), Cazorla (Arsenal), Walcott (Arsenal), Mata (Chelsea) och Arfa (Newcastle). Mina två anfallare heter Berbatov (Fulham) och Cisse (Newcastle). Vi spelar i PeFF-ligan tillsammans med trettiofyra andra lag. Efter gårdagens matcher låg Ingos Dream Team på trettiotredje plats.
Steg upp klockan sju i morse. Vaimo i jobb. Vilodag. Men tre domaruppdrag på agendan. Off till Rådmansgärdet halv nio. LBK-EIK först ut. Larsmolaget vassare. Vann med 5-1. Följande match blev en höjdare i min domarkarriär. Jaro Rockets versus GBK Tigers. Otroligt bra stämning både på och utanför planen. Rockets började bäst. Tog ledningen. Vild glädje bland de röda. Men tigrarna från norr replikerade snabbt. Kvitterade och tog ledningen. En av Tigers-spelarna tyckte att domaren trillade ivägen. Pois tieltä tuomari, skrek hon åt mig. Och fullbordade sitt hat-trick. Tigrarna vann matchen med 4-1. Jag tackade de bägge lagen för en fantastisk föreställning. Var glad åt att just jag hade fått döma matchen. Hörde också att spelarna gillat domaren. Kände hur jag växte. Både som domare och människa. Det gjorde jag också i dagens tredje och sista match. GBK Tigers versus VPS Futarit. Tigrarna hade i och med segern mot Rockets fått upp ångan ordentligt. Öste in massor av mål på de stackars Vasaborna. Som ändå inte visade några sura miner. Fair Play i massor på planen. Det visade också tigrarna. Dömde en fifty-fifty-boll till målspark åt Karlebylaget. Nej, nej domarn! Det skall vara hörna åt VPS. Jag kände att bollen tog sist i min fot, upplyste en tiger mig. Korrigerade domslutet. Tigrarna fortsatte ändå att ösa in mål. Matchen slutade 14-0. Tror jag. Bokförde ännu en minnesvärd match.
Pedade hem igen. Glad i hågen. Fortsatte direkt till gröna butiken. Köpte en födelsedagspresent åt vaimo. Som fyller i morgon. Fixade käk åt ettan. Skjutsade honom till jobbet. Fortsatte söndagen med att kolla PL-fotboll. Passade på och sålde Koscielny från mitt FPL-lag. Killen blev ju utvisad igår! Köpte Evertons Coleman i stället. Sparade en halv miljon pund på affären. Lade in pengarna på Bank of England. Onödigt att ha med en spelare som inte får spela.
I morgon fortsätter jag förberedelserna inför Berlin. Kort backe på agendan. Besluter i morgon om jag kör passet på morgonen eller kvällen.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 376,5 km

Mål: + 76,5 km

Kanon: Matchen Jaro Rockets - GBK Tigers.

Kalkon: Ingos Dream Team

lördag 17 augusti 2013

FANTASY PREMIER LEAGUE

Dag 229
Fredagsmyste med vaimo i går kväll. Däst och mätt efter pizzan. Zappade mellan Moskva VM och Hauskat kotivideot. Mo Farah blev kvällens behållning. De två sista varven på 5000-meters loppet gick galet fort, en fyrtionio! Det skulle han ju för böveln bli finländsk mästare på!  Lyckade hålla konkurrenterna bakom sig på målrakan. Jag skrek av förtjusning då Mo sprängde målsnöret. Vilken fenomenal löpare. Vaimo höll med mig. Joinade hyllningskören. Att han sen är en hängiven Arsenal-supporter gör ju inte saken sämre. Förstås.
För att orka med dagens tidiga långpass ville jag gå och lägga mig direkt efter Mos ärevarv. Det fick jag inte. Stopp och belägg, vi har ju inte ens druckit något kvällskaffe, upplyste vaimo mig. Okejdå, suckade jag. Sörplade i mig kaffet. Kollade på Doobidoo. Sen fick jag lov att  krypa ner mellan lakanen. Aaaagh!
I morse. Skuttade ur dubbelsängen kvart över fem. På med långa tajtsen. Slängde ner två sockrade filkoppar och en halv liter kaffe i tanken. Ut på banan en halv timme senare. Soligt och skönt. Just ingen trafik. Borde få ihop 2,7 mil. Första tian i riktigt lugnt tempo. Tankade med russin och sportdryck. Tog upp Nokian. Ringde Henry M. Som genast lade på luren. Konstigt! Sov han fortfarande? Strax efteråt. H ringde upp. Lät yrvaken. Frågade om han var nykter. Det var han. Hade mycket riktigt försovit sig. Men hann ändå. I går kväll hade vi diilat om att vi startar klockan 7. Var och en från sin kämppä. Nu var klockan 20 före. Jag kommer, fick H framkrystat. Najs. Jag fortsatte ut mot Schaumans. Försökte öka farten lite. Enligt Szalkais program borde jag ligga på 5:20-5:31 min/km i dag. Njae! Det går nog inte, tänkte jag. Nittonde kilometern blev min bästa, 5:20. Vid Strandiskorsningen mötte jag, en fortfarande yrvaken, H. Vi följdes åt längs Larsmovägen. Snackade mycket. H drog några mindre rumsrena vitsar. Gillade. Lämnade H vid Marstrandsvägen. Tack och förlåt! Då jag svängde in på gårdsplanen visade min Garmin 26,5 km. Snittfart 5:39. Shitt! En halv kilometer för kort. Och 8 sekunder för långsam snittfart. Inget att göra åt. För nu hade jag mer än bråttom. Klockan var halv nio. Om en halv timme skulle jag döma en knattefotbollsmatch, Jaro P10 mot PeFF. Slet av mig kläderna redan i hissen. Hoppade i duschen. Drack en liter sportdryck. På med torra kläder. Som genast blev våta igen. Jälkihiki. Svettades på nytt som en gris. Hängde en visselpipa runt nacken. Trampade iväg till Rådmansgärdet. Anlände dit 15 minuter före kick off. Lätt stressad. Hade glömt min dosa hemma. Tiggde till mig en prilla av Niklas K. Domaruppdraget klarade jag bra. Matchen var lättdömd. Jaro vann med 12-0. Tror jag. Hem igen. Käkade ägg, bacon. Drack kaffe. Vilade. Fixade käk åt ettan. Spagetti med morosås. Resten av dagen fyllde jag med att vara domare. Och titta på premiäromgången av Premier League. Började inget vidare för kanonjärerna. Torskade hemma mot Aston Villa. Tror inte heller att jag samlade så värst många poäng med mitt första Fantasy PL Team, Ingos Dreamteam.
I morgon fortsätter jag och dömer ytterligare tre matcher. Ser speciellt fram emot att få vissla matchen Jaro Rockets versus GBK Tigers.

Saldo: 26,5 km

Totalt: 2 376,5 km

Mål: + 86,5 km

Kanon: Att jag hann med långpasset så länge det var uppehåll.

Kalkon: Arsenals torsk hemma mot Aston Villa.

fredag 16 augusti 2013

JEPPIS PRIDE

Dag 228
I går kväll. Vaimo kom hem klockan nio. Slog sig ner i soffan med E. Serverade henne kaffe. Tog själv min mugg och en kanelskorpa till treans rum. Slukade skorpan. Drack halva kaffemuggen. Och somnade. Sov som en stock till klockan fyra på morgonen. Oerhört najs!
Inväntade Nokiasignalen i dvala. Steg upp. Pigg och utvilad. Kokade gröt. Läste ÖT. Fastnade redan på första sidan. Ett reportage om Jeppis Pride. Läste vad de sex intervjuade tyckte om karnevalståget. Gladde mig åt att de flesta var positivt inställda. Kaplan Boris Salo intervjuades inne i tidningen. Han skulle inte kunna tänka sig att gå i paraden. Men ville ändå visa respekt för de som gör det. Fattas bara, tänkte jag. En kyrkans man måste väl ändå visa respekt för alla människor. Plötsligt knäppte det till i skallen på mig. Ploff! Ur texten framgick det ju att alla, oavsett sexuell läggning, fick paradera. Jag kan nog tänka mig att gå med i paraden. Nej. Förresten. Jag vill absolut gå med i paraden. Och jag vet att vaimo joinar. Särskilt om jag lovar att vi går hand i hand. Tanken, som först kändes helt absurd, kändes med ens så självklar. Klart som korvspad att vi skall paradera. Amen! Klockan var kvart över fem på morgonen. Min gröt hade kallnat. 
Pedade iväg till busstation. Tänkte på reportaget. Snörvlade lite. Satte mig på etupenkki i bussen. Kaj A vid ratten. Snackade med honom. Om allt mellan himmel och jord. Glömde morgontidningens skriverier. Tomt och ödsligt i skolan då jag kom dit. Förberedde mina lektioner och nästa veckas planeringsmöte. Åtta började min första lektion. Sjöng Hej-Baberiba med fyrorna. Höll sen en finska- och en engelskalektion. Eleverna var jätteduktiga och motiverade. Budskapet gick fram. Poletten trillade ner. Najs. Tog tvåans buss hem. Passade på att gå med i en FB-grupp, JA! till Pridefestivaltåget i Jakobstad. Jag blev medlem 534. Bjöd in vaimo också. Sen nickade jag till i bussvärmen.
Gjorde en blixtvisit hemma. Henry M ringde. Ville ha ut mig på länk i morgon bitti. OK. Men då måste vi starta redan klockan sex. För jag skall vara domare klockan nio. Intjärivääde, så pöllo e ja int enttå. Okej, men sju då, försökte jag. Selvä peli, sa H. Jag fattade inte att en futtig timme kunde ha så stor betydelse. Szalkai har sagt att jag måste få ihop 2,8 mil i morgon. Ingen lätt match. Det betyder att jag nog ändå måste starta redan vid sexsnåret. Sedan får jag försöka hitta H någonstans i Larsmo. Om det inte regnar förstås. Då stannar H hos sin vaimo. 
Gjorde också en blixtvisit till Fitness. Sprang en dryg mil på mattan. Ja, jag vet att jag borde ha vilat idag. Men det gjorde jag ju senaste natt! Tack E! Nu blir det fredagsmys. Vaimos pizza och hauskat kotivideot. Nukkumaan vid niosnåret. Precis som riktiga idrottare gör.

Saldo: 10,1 km

Totalt: 2 349,8 km

Mål: + 69,8 km

Kanon: Jeppis Pride

Kalkon: Borde nog ha vilat idag ändå.

torsdag 15 augusti 2013

JOBBIGT

Dag 227
I går kväll. Trött. Gick och lade mig tidigt. Somnade genast. Sov som en stock. Kände mig ändå långtifrån utvilad då jag masade mig upp kvart före fem. Käkade ett par filkoppar. Off till Bosund med Haldins. Bytte om till löpkläder. Fortfarande lite blöta efter gårdagens kvällspass. Kutade runt byn. Försökte hålla bra fart. Men. Det lyckades inget vidare. Borde nog lägga in en vilodag inför helgens långpass. Jobbig dag i rektorsexpeditionen. Telefonen ringde i ett kör. Stress. Fick en brinnande huvudvärk. Tryckte i mig ett par huvudvärkspiller. Hjälpte. Strax före halv fyra stängde jag rektorsexpeditionen och ställde mig för hemfärd. Ett våldsamt regn mötte mig där ute. Shitt! Letade reda på en sopsäck. Drog den över huvudet. Funkade någorlunda bra. Slocknade, som vanligt, i bussen. Gjorde en blixvisit hemma. Käkade en macka. Skyndade mig sedan till Mässplan. Baltic Yacts sommarfest. Jag skulle talkojobba som parkeringsvakt tillsammans med Ronny S. Dirigerade bilarna i regnet. Träffade jättemånga föräldrar från Bosund. De verkade förvånade över att se rektorn som parkeringsvakt. Avslutade uppdraget då alla gäster anlänt. Snackade ännu lite med Ronny. Han hade anmält sig till Stockholm Marathon 2014. Jag började fundera om jag också borde ta efter. Skulle vara kul att springa i Stockholm på nytt. Eftersom jag inte har någon egen klass i år så skulle det dessutom passa jättebra. Måste nog besluta mig snart. Bilade hem. Regnet hade äntligen upphört. Trött och hungrig. Stekte ägg och bacon. Käkade framför Moskva VM. Prisutdelning i damernas stavhopp. Jelena Isinbajeva högst upp. Sjöng, skrattade och grät. Mäktigt. Herrarnas höjdhoppsfinal. Bondarenko. OMG! Ukrainaren flög ju över ribban. De andra hoppade nästan lika bra. Vilken tävling!
I morgon borde jag egentligen köra lite styrka i Fitness. Men. Med tanke på lördagens långpass. Och med tanke på hur sliten jag känner mig. Kanske jag vilar. Får se hur det känns i morgon. 
Nu gäller det att ha kaffet klart tills vaimo kommer hem. Antar att hon skall sitta i TV-soffan tillsammans med barfotagubben.

Saldo: 8,5 km

Totalt: 2 339,7 km

Mål: + 69,7 km

Kanon: Höjdhoppsfinalen

Kalkon: Huvudvärken

onsdag 14 augusti 2013

MIXTRADE

Dag 226
I går kväll. Såg första delen av dokumentären en Svensk Klassiker. Jätteintressant. Handlade om några vanliga svenska killar och tjejer som skulle utföra fyra riktiga mandomsprov. Cykla runt Vättern (300 km), simma Vansbrosimmet (3 km), springa Lidingöloppet (30 km) och skida Vasaloppet, 90 km. Första delen handlade om Vätternrundan. Imponerades mest av sextioåringen Anders Gyhlenius. Svårt sjuk, men vilken inställning! Har hört att Jonas Colting har genomfört de fyra delmomenten direkt efter varandra. Tog honom lite över ett dygn.
Off till jobbet i vanlig ordning. Trött. Halvsov i bussen. Snackade lite med chaffisen. Fick syn på tre älgar genom bussfönstret. Ståtliga djur! Började arbetsdagen med kanslijobb. Hämtade en mapp ur arkivet. Fick syn på en sladd som stack ut ur en kameralåda. WTF! Är det inte? Jo det är det, jippie! Laddningssladden till min Garminklocka. Har varit spårlöst försvunnen sedan i våras. Letat och letat efter sladden. Hur i helskotta har den hamnat i kameralådan? Fattade nada. Men blev jätteglad över att få sladden tillbaks. Förberedde mina lektionspass. Riggade upp en ljudanläggning. Massor av kablar och trådar. Hade ingen aning om vilka trådar som skulle vart. Chansade. Prövade. Funkade förstås inte! Precis som i går. Voi raatis! Saknade någon att fråga. Prövade med ett par av mina kvinnliga kollegor. De bara himlade med ögonen. Skakade på huvudena. Hur skulle jag veta det, var svaret jag möttes av. Fortsatte själv att mixtra med piuhuna. Ibland skrällde det till i någon av högtalarna. Ibland slog det gnistor. Hur svårt kan det vara? Ringde Jens L. Inget svar. Mixtrade lite till. Ringde igen. Nope! Min musiklektion närmade sig. Stress. Stress. "Hey Jude Hey jude, don't make it bad. Take a sad song and make it better. Remember to let her into your heart......". Min kännykkä-signal. Jens ringde. Jess! Jag beskrev noggrant mitt nya dilemma. Jens förklarade. Med en ängels tålamod. Förmanade mig. Ha inte strömmen påkopplad då du experimenterar! Någon fas (?) kunde kuulemma gå sönder. Okej. Jag lydde. Förstås. Följde sen hans beskrivningar. Flyttade en röd kabel från reikä A till reikä B. Vips. Ljudanläggningen funkade. Jag pustade ut. Mission kåmmpliited. Musiktimmen gick sen riktigt bra. Vi sjöng Barfotavisan. Jag lät eleverna ta av sig strumporna.
Fortsatte på eftermiddagen med rektorsmöte. Mitt under mötet fick jag ännu en trevlig överraskning. Håkan S hade äntligen hittat min kära bortslarvade jacka. Efter mötet hämtade jag den från Kråkholmen. Därifrån fortsatte jag till Centralplan. Körde ett tufft pass, progressiv och stegrad distansfart i åtta kilometer. Enligt programmet skulle jag kuta åttan på 38-39 minuter. På så vis att farten hela tiden ökade. Jobbigt, jobbigt. Lyckades i alla fall hyfsat, 38:04. Efteråt snackade jag lite med Filip V och en kompis till honom. De körde åttahundra-meters intervaller på två och fyrtio. Avundades deras tempo.
Fortsatte hem via gröna butiken. Där hemma paistade jag bacon och ägg. Tänkte kolla på Friidrotts VM. WTF! Inget kvällsprogram i dag. Tråkigt! Lade mig på soffan i stället. Mediterade. Skulle faktiskt väldigt gärna vilja pröva på en Svensk Klassiker. Men. Då skulle jag först behöva lära mig att cykla, skida och simma!

Saldo: 10,4 km

Totalt: 2 331,2 km

Mål: + 71,2 km

Kanon: Att jag fick min tillbaks min Stockholm Marathon-jacka och Garminsladden.

Kalkon: Att jag varken kan simma, skida eller cykla (tillräckligt bra).

tisdag 13 augusti 2013

DJÄCKPÅTTEN

Dag 225
Väckning fyra fyrtiofem. Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-fyra. Suck! Gröt, kaffe och mackor. Off till busstation. Tore L vid ratten. Berättade om Vättern Runt, en pedastävling på trettio mil. Fattar inte att någon kan cykla så långt. Lugnt och stilla i skolan då jag kom dit. Förberedde dagens program. Skrev ett välkomsttal. Bar ut en högtalaranläggning. Testade den. Funkade inte. Kråtade en stund. Funkade fortfarande inte. Typiskt! Ringde Jens L. Fick igång ljudet. Letade sen efter Finlands flagga. Överallt. Ingen flagga. Typiskt! Flaggan hade fått fötter. Ringde fastighetsskötaren Sigge B. Jo, då. Kolla flaggstången! Voi raatis, raati. Där hängde ju den blå-vita. Klockan nio samlades hela skolan och ettornas föräldrar på skolgården. Höll mitt välkomstanförande. Anknöt till stavhoppsfinalen i Moskva VM. Ville att eleverna skulle höja sina ribbor. Anstränga sig lite extra. Lovade att vi vuxna skulle vara deras stavar. Hjälpa dem att flyga riktigt högt. Kände mig jättenöjd med den liknelsen. Men. Vid närmare eftertanke. Eleverna fattade nog knappast vad jag yrade om. Avslutade med ett par strofer ur Kentas låt, "Just idag är jag stark". Anspelade på läsårets första dag. "Jag har väntat så länge på just den här dan. Och det är skönt att den äntligen kommer. Väntat så länge på just denna dag. Den ger lust när den kommer." Borde nog i tiderna ha sökt in till Teologiska Fakulteten i stället. :-)  Resten av dagen vistades jag i rektorsexpeditionen. Tog fram min kristallkula. Kollade vilket timresursbehov vi har läsåret 2016-17. Kristallkulan var i grumligaste laget. Men jag yxade till med några tjusiga siffror. Kollade också in läroplanen för finska i årskurs fyra. Jag har inte undervisat så mycket i finska. Kände mig lite epävarma. Pratade lite med skolans finskalärare. Fick lite tips av henne. Tror nog att det skall lyckas, joten-kuten. Klockan ett samlade jag alla lärarna till ett planeringsmöte. Korrigerade lite timmar och slog fast julfestdatumet. Sen var den första arbetsdagen på mitt trettionde år som lärare i hamn. Packade ihop mina pinaler. Travade iväg till bussen. Sjönk ner. Slöt ögonen. Sov hela hemresan.
Hemma. Fortsatte en stund i vågrätt läge. Min pappa brukar kalla dylika vilopauser för "en stunds minut". Senare på kvällen kom han till Marstrands Bed & Brekfast med ett paket Juhla Mokka. Ville bli barberad. Borde nog tillfoga ett "& Spa" till företagsnamnet. Jag hann också springa några varv i Hamnskogen. Tusans blött efter alla åskskurar. Men Fivefingers verkade trivas i vätan. Det gjorde jag också. Pinnade på riktigt bra uppför backarna. Massor av syre i luften. Najs! Hem via lähikauppa. Handlade lite. Fick en juuro tillbaks av kassörskan. Stoppade den i äppelmaskinen. Fick sexdubbelt tillbaka. Jiihaa! Djäck-pått! Jag, som aldrig brukar vinna något på spelen. Rafsade snabbt åt mig kolikkona. Pedade hem. Nöjd och glad.
I morgon väntar ett riktigt tufft kvalitetspass, progressiv och stegrad distansfart i 8 kilometer. Måste kolla lite ännu i kväll vad Szalkai menar med det.

Saldo: 10,2 km

Totalt: 2 320,8 km

Mål: + 70,8 km

Kanon: Djäckpåtten.

Kalkon: Den försvunna flaggan.

måndag 12 augusti 2013

BACK TO SCHOOL

Dag 224
I går. Anlände till Pännäinen enligt tidtabell. Bilade hem i vaimos svarta. Lugnt och fridfullt vid Marstrands Bed & Brekfast. Städpersonalen hade uppenbarligen varit veckoslutslediga. Vaimo suckade. Jag stönade. Men. Sen bet vi ihop. Spottade i nävarna. Disk- och tvättmaskinen fylldes i ett huj. Sängar bäddades. Askfat tömdes. Ut med roskis. Köörling på maximum level. Efter ett par timmars slit kunde vi urskilja konturerna av vår kämppä. Pust! Under tiden hade trean klivit upp från soffan. Skjutsats till Drakabussen av flickvännen Joanna. Hann skicka med pengar till vaimos och min  ärtsoppa på "Öppna Portarnas dag" om två veckor. Skyndade sen till ett styrelsemöte med FF Jaro Junior. Avslutade söndagskvällen med Varg Veum. Somnade innan Varg fångat alla bovarna.
Steg upp halv sju. Liftade med grannen Jan L till en fortbildningsdag på Sursikbacken. Sexhundra lärare på plats. Hittade min bredvid bröderna Käld. Hoppades på lite fotbollssnack. Det blev inte så mycket av den varan. Desto mera pedagogik. Professor Mikael U filosoferade från talarstolen. Helt okej. Men syret i salen tog slut. Längtade ut i friska luften. Halv timmes paus. Töjde baklåren. Aaaagh!  In igen. Bob K från UBS pratade om ett utvecklingsprojekt, Toppkompetens. Heavy stuff! Syret tog slut igen. Magen kurrade. Äntligen lunch! Gott med skolmat, laxsoppa. Käkade en rejäl portion tillsammans med Henry, Juuso A och en lärare jag inte kände. Efteråt liftade jag med Jens L till Bosund. Träffade kollegorna över en kopp kaffe. Lite praktiska förberedelser för skolstarten i morgon. Innan jag stängde rektorsexpedition letade jag en halv timme efter mina nycklar. Gav upp till slut. Nyckelknippan som bortblåst. Lånade en reservnyckel. Liftade en tredje gång. Nu med Johanna J-D.
Vaimo och ettan hemma. Jag fortsatte direkt till Centralplan. Korta intervaller på agendan. Tre kilometer uppvärmning, löpskolning, dynamisk rörlighet, tre korta koordinationslopp. Sen dags för intervallerna, 3 x 5 x 200 meter. Mo Farah, britten som vann  10 000 meter i Moskva-VM kutade den sista tvåhundringen på 26 sekunder. Helt otroligt! Själv skulle jag försöka springa mina tvåhundringar på fyrtio. Det klarade jag. Men det satt hårt åt. Joggade ner ett par kilometer. Töjde i gräset efteråt.
I morgon kommer eleverna. Jag skall som vanligt hålla ett välkomsttal vid flaggstången. I år skall jag för första gången inte ha någon egen klass. Få se hur det blir. Senare på kvällen knäppte det till i skallen igen. Minnet återvände. Jag hade ju med mig min Stockholm Marathon-jacka till Sursik. Och i den fanns förstås nyckelknippan. Men, men. Jackan finns nu på Sursikbacken. Ringde skolans rektor Håkan S. Bad honom kolla i morgon bitti. Skämdes lite.
 
Saldo: 9,0 km

Totalt: 2 310,6 km

Mål: + 70,6 km

Kanon: Att jag klarade mina tvåhundringar under fyrtio.

Kalkon: Glömde jackan och nyckelknippan.

söndag 11 augusti 2013

FÖRLÅT HELSINKI!

Dag 223
Sent i går kväll. Maten kom till slut. Den var god. Gillade speciellt jälkiruokan. Gillade också tjejen som betjänade oss. Ursäktade för att vi fått vänta så förtvivlat länge. Jag lugnade ner mig. Innan jag gick och lade mig ställde jag min Nokia Antique på herätys, 06:00. Somnade mätt och belåten i rum 526.
Väcktes av Nokian. Mörkt i rummet. Förvirrad. Var är jag? Hissen gick upp. Ahaa. På hotell. Dags för morgonlänk. För att jag inte skulle tvilla bort mig hade jag i går kväll klurat ut hur jag skulle springa. Jag skulle helt enkelt följa spårvagnsskenorna. Från Böle till Mannerheimvägen. Sen vika av och kuta ett par rundor runt Tölöviken. Planen var vattentät. Inte en chans att jag misslyckas! Vaimo vaknade då jag i misstag tände hennes sänglampa. Du är galen, mumlade hon. Och vände sig mot väggen. Ut längs spårvägsskenorna kvart över sex. Upp på Mannerheimvägen. Då. Just då. Kände jag det igen. En välbekant feeling. Oh no! Big one på gång. Vad göra? På Mannerheimvägen. Visserligen rätt lite människor i farten. Men ändå. Måste knipa ihop till träden kring Tölöviken! Går det? Knappast! Halvsprang. Kikade in i varenda portgång. Lite stövaraktigt faktiskt. Nej. Ei käy. Galen är jag. Men att göra tvåan i en portgång. På stadens paradgata. Där går gränsen för mej. Plötsligt knäppte det till i skallen. I går. Då vi gick hem från matchen. Passerade vi ju ett bajs-ställe. Ett stort grönt plåtskåp. Minns att jag kollade in texten på skåpet. "WC, EI MAKSUA/ INGEN AVGIFT". Borde ju ligga just här. Hittade fram. Jess! Hallelujah! Slet upp dörren till INVA-sidan. Brukar använda den delen. Oftast större och snyggare utrymmen. Drog ner löparbrallorna till knäna. I det samma genomskars plåtskåpet av värsta larmet. Skar genom hammaren och städet. Genom märg och ben. Ett helt galet tjutande fyllde hela plåtskåpet. Ja hela mig. Inte en tanke på att vare sig spola ner skiten eller torka avloppet. Drog upp brallorna någorlunda. Rusade ut. Trodde jag skulle springa rakt i famnen på stans biffigaste väktare. Någon måste ju ha hört oljudet. Sauli och Jenni? Nope! Ingen. Absolut ingen. Inte en själ verkade ha noterat mitt brott. Drog en lättnadens suck. Drog upp brallorna ordentligt. Kollade plåtskåpet från utsidan. Larmet tjöt fortfarande. Hittade texten "AVGIFT/MAKSU 50 CENT/CENTTIÄ". WTF! Så stod det ju inte i går! Olen varma. Antog att jag blivit filmad med brallorna nere. Och att jag kan vänta mig en bajs-bot på posten. Undrade hur stor den skulle bli? Fortsatte sen längs spårvagnsskenorna till Tölöviken. Kutade två varv runt den. Lätt i kroppen. Förstås. Men fortfarande lite skärrad. Efter bajs-fadäsen hade jag glömt att starta min Garmin på nytt. Gissar att jag hann springa en dryg kilometer innan jag märkte det. Hittade i alla fall tillbaks till hotellet. Satt en god stund i hotellets bastu. Ensam. Töjde och funderade. Varför just jag är en av de klantigaste människorna på maapallo! 
Då jag kom upp från bastubadet hade vaimo också vaknat. Berättade om mitt klantande. Vaimo kiknade av skratt. Men berömde mig sedan. För att jag hittat tillbaks till hotellet. Hon visste inte att jag bara hade följt spårvagnsskenorna. Efter aamupalan traskade vi uppför Pasilabron till IR 47. Som skall ta oss tillbaka till tryggheten i lilla Jeppis.
I dag tar sommarlovet slut. I morgon väntar jobb. Kan blicka tillbaks på en sommar med mycket spring, många skratt, nattgäster, resor och roliga/pinsamma episoder. Sitter som bäst på tåget till Pännäinen. Vaimo sover. Fattar inte hur hon orkar sova så mycket. 

Saldo: 10,5 km

Totalt: 2 301,6 km

Mål: + 71,6 km

Kanon: Att jag inte tvillade bort mig i morse.

Kalkon: Fadäsen i plåtskåpet.

lördag 10 augusti 2013

SUPERMATCHEN

Dag 222
I går kväll. Fredagsmys. Hauskat kotivideot. Romantisk rulle från TV3. Trean kom hem halv tolv. Nästan kalju. Med tyttöystävä. Jag ställde mobilen på väckning, 6:30.
D-day. JJK-JARO i Jyväskylä. Sandra springer försök på 3000 meter hinder i Moskva. Och. Sist men inte minst. Supermatchen på Olympiastadion i Helsingfors, Manchester City versus Arsenal FC, PL-league laget i mitt hjärta. Allt sedan nittonhundra-sjuttio-två. Då med. Bob Wilson mellan stolparna. Pat Rice och Bob McNabb som ytterbackar. Frank McLintock (C) och Peter Simpson som mittbackar. Allan Ball, George Armstrong, Peter Storey och George Graham på mittfältet. John Radford och min stora idol Charlie George i anfallet. Laget tränades av Bertie Mee. Ray Kennedy satt på avbytarbänken. Kanonjärerna spelade i röda tröjor med långa vita ärmar. Oj, vad jag längtade efter få se mina idoler i Tipsextra på lördagseftermiddagarna. I dag skulle jag för första gången få se mitt favoritlag Live. Hallelujah!
Kokade gröt. Drack kaffe. Bredde tågmackor. Redan klockan sju var jag redo för avfärd. Vaimo långtifrån klar. Packade, duschade, mejkade, letade regnkläder, letade brillor, fyrade. Två timmar senare bilade vi iväg till Pännäinen. Inväntade juna från Rovaniemi. Ajoissa, för ovanlighetens skull. Klev på vagn tre. Letade oss fram till sjuan. Träffade Fredrik B, en likasinnad Gunnersfan. Snackade lite med honom. Bad en gammal brud kliva upp från min sittplats. Hon fattade nada så jag övergick till suomen kieli. Det funkade bättre. Den gamla bruden häipyi. Redan i Jeppo ville vaimo smaka mina smörgare. Jag bad henne snällt vänta med dem till Östermyra. Det accepterade hon. Grävde fram mackorna där. Traskade iväg till ravintolavaunu. Kaksi kahvia. Viisi kaksikymmentä, sa VR-kvinnan. WTF! Viisi kaksikymmentä. För två kaffe. Över trettio mark! Två släta koppar! Ei pullaa, försökte jag. Viisi kaksikymmentä, upprepade VR-kvinnan. Jag sträckte upp händerna. Maksade. Balanserade sen den svindyra drycken till sjuans vagn. Käkade mackorna. Sörplade det svindyra. Klockan 13:46 klev vaimo och jag av i Böle. Letade fram Askungens dojor. Och spanade efter ägarinnan. Hittade två aspiranter vid utgången. Gav skorna åt den som gav mig en Fazers blå. Fortsatte till hotellet. Hittade bra tack vare paddans GPS-funktion. Checkade in. Klockan tre travade vi ut från Hotell Pasila igen. Off till Olympiastadion. Go Gunners go!
Härlig inramning. Nästan 40 000 på läktaren. Arsenal värmde upp nedanför oss. Mönstrade en stark öppningselva. Theo Walcott scorade i första halvlek. Aron Ramsay och Oliver Giroud förde upp kanonjärerna i en tremålsledning i andra. På slutet reducerade City. Men gultröjade Arsenal var bättre för dagen. Gav mig ett fint minne. Vaimo inte lika exalterad. Höll på att somna i slutet av första halvlek. Vaknade till först då vågen började rulla. Via Livescore fick jag veta att Jaro kryssat i Jyväskylä. Helt okej. Enda smolken i dagens glädjebägare var att Sandra Eriksson inte lycades ta sig till finalen på 3000 meter hinder i Moskva. Tråkigt!
Efter matchen var vi båda hungriga som vargar. Vi sökte oss till hotellets restaurang. Bara halvfullt med matgäster. Ändå fick vi vänta över en halv timme på menyn! Maten har vi ännu inte sett röken av. Gissar att vi får vänta på den hela natten. Kan inte låta bli att jämföra kundbetjäningen med den vi fått under våra två USA-resor. Som natt och dag. Minst!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 291,1 km

Mål: + 71,1 km

Kanon: Arsenals 3-1 mot Manchester City

Kalkon: Servicen på hotellets restaurang Sevilla var skitdålig.

fredag 9 augusti 2013

PÖRKENÄS T-R

Dag 221
Tog en tupplur i går kväll också. Passade på då kvinnotjusaren i TV4 larvade sig som allra mest. Siktade på att vila ögonen i max 10 minuter. Det blev i stället 10 timmar. Hur jag kom i säng minns jag inte. Antar att vaimo släpade mig dit. 
Vaknade och steg upp klockan sju. Långpass på agendan. Pörkenäs tur-retur. Käkade. Gröt, kaffe och mackor. Sen tillbaks till sängen. Aaagh! Låg en god stund med Liza M. Spännande värre. Inväntade stora toalettbesöket. Då det var avklarat drog jag på mig springkläderna. Velade lite. Men drog på mig kompressionsstrumporna också. Har inte märkt någon större skillnad med dem. Men på ett långpass kan det säkert vara bra om blodet får lite hjälp. Prick tio var jag redo.
Szalkai ville att jag skulle springa den tjugofem kilometer långa sträckan på 127-131 minuter. Alltså på drygt två timmar. Enligt Szalkai medelhård fart. Räknade ut att jag borde snitta 5:05-5:11 min/km. Borde jag nog fixa. Om jag springer klokt. Min taktik var att börja försiktigt i 5:20-fart. Första femman gick lite för lusigt, 5:24. Vid sex kilometer låg min första flaska. I går hade jag ju kört ut fyra dricksflaskor. Gömt dem nära vägen. Under den andra femman lyckades jag kapa bort tre sekunder. Låg nu på 5:21. Då jag svängde i Pörkenäs låg jag en dryg minut efter schemat. Men hade gott om krafter kvar. Drack min andra flaska. På tredje femman kapade jag ytterligare fyra sekunder. Drack min tredje flaska vid nitton kilometer. Just den kilometern lyckades jag för första gången pressa mig under 5 min/km, 4:52. Vid tjugokilometerspasseringen var jag bara två sekunder från Szalkais gaffel, 5:13. Sista femman blev min snabbaste. Drack min sista flaska vid 22. Avslutade med min bästa kilometertid, 4:41. Sluttiden stannade på 2:09. Alltså 129 minuter. Alltså inom gaffeln. Jess! Pust! Töjde lite på balkongen. Lyssnade till dansband, Elisa's. Önskade att jag kunde dansa. Men he kan ja int.
Käkade sedan en megaportion av vaimos goda Zuccini/Auberginegratäng. Sen pedade jag in till stan. Till Henry M:s jobb. Hämtade ett par dansas-skoa. Inte Henrys alltså. Utan en av hans döttrars. Glömde fråga ägarinnans namn. Skorna skall jag ta med till Helsingfors i morgon. För att få reda på ägaren får jag väl göra som prinsen i Askungen. Fortsatte hem. Tvättade kläder. Kokade kaffe. Bäddade dubbelsängen, med kuddar och allt. Vaimos uttryckliga order. Har slarvat rejält med bäddandet i sommar. Men nu måste jag skärpa mig, säger hon.
I kväll kommer trean hem på permis. Antar att jag får skjutsa honom direkt till bruudes. Och i morgon skall jag för första gången få se mitt kära Arsenal FC. På riktigt. Nu skall jag ped iväg till gröna butiken. Och leta efter na goov. Som jag kan äta på tåget ner till Hki i morgon bitti. Sen blir det fredagsmys för hela slanten. Dock ingen tupplur. Tå får jag nog stryk, av henne.

Saldo: 25,0 km

Totalt: 2 291,1 km

Mål: + 81,1 km

Kanon: Långpasset

Kalkon: Tio-timmars-tuppluren

torsdag 8 augusti 2013

DRÖMLOPPET

Dag 220
I går kväll halv sju. Skulle ta en tupplur. Max tio. Blev i längsta laget, tre timmar. Yrvaken. Pladdade mig ner i TV-soffan. Kvällskaffi och en gammal klassiker på dumburken, American Pie 2. Sett den förut. Men. Skrattade ändå hejdlöst åt ungdomarnas dråpligheter. Vred mig i soffan då Jim Levenstein klistrade fast handen innanför kalsipperna. Vaimo, inte lika road. Gick och lade sig. Joinade henne efter filmen. Somnade faktiskt genast. Men vaknade klockan tre. Låg och vred mig en god stund. Steg upp halv fyra. Kokade havregrynsgröt. I kastrull för omväxlings skull. Skitgott med blåbär och hallon på! Avrundade med kaffe. Lade mig i treans säng. Läste Toves, Sandras och Bennys bloggar. Tove hade förra veckan kutat 22,4 mil. Helt otroligt! Min utmaning kändes med ens rätt futtig. Sandra hade skrivit ett långt klagoinlägg från VM i Moskva. Var missnöjd med det mesta. Käket, hotellet, trängseln, luften och träningsmöjligheterna. Tyckte att världens bästa idrottare var värda bättre förhållanden. Jag är beredd att hålla med henne. Lycka till i försöken på lördag Sandra! Benny hade lagt upp några fina YouTube-klipp som handlade om Haile Gebreselassie. Sprang världsrekord i Berlin 2008, 2:03:59.  Vilken löpsteg! Vilken kille! Avslutade morgonpasset med ett par sidor ur Liza Marklunds bok "Du gamla, du fria". Sen somnade jag på nytt. Drömde faktiskt. I drömmen sprang jag till en början som Gebreselassie. I första startledet. Bland eliten. Tog täten av en långhårig kille nästan genast. Men sen tog likheterna slut. Som ledare hade jag svårt att hitta rätt väg. Bannade arrangörerna för den dåligt utmärkta banan. Som också innehöll frågestationer, typ sådana man har på naturvandringar. Kommer bara ihåg en station. Inne i en stuga. På en vägg hängde tre navkapslar med Mercedeslogo. Kände genast igen logotypen. Skrev Mercedes och mitt efternamn på en lapp. Fortsatte. Ända tills jag var tvungen att byta skor! Varför minns jag inte. Skobytet blev en katastrof. Tog ofantligt länge. Passerades av hundratals löpare. Då jag äntligen kom iväg märkte jag att fötterna var nedstuckna i två jättestora vita reklam-plastpåsar. Dessa i sin tur inne i ett par riktigt uttjänta ljusblågråa länkkare. Modell sådana man borde slänga på soptippen. Men sparar. Eftersom man fantiserar att man kan behöva dem en vacker dag. Tyvärr minns jag inte om jag tog mig i mål. Men knappast!
Vaknade på nytt vid åttasnåret. Utvilad. Fortfarande mätt. Tog vita, inte så rostiga, bilen till Centralplan. Långa intervaller på agendan. Uppvärmning, dynamisk rörlighet, löpskolning och ett par koordinationslopp. Sen var jag redo för den första av sex stycken 1000 meters intervaller. Szalkai ville att jag skulle springa intervallerna på 4:10-4:20. Den sista skulle vara den snabbaste. En minuts ståvila mellan loppen. Första på 4:02. Andra på 4:13. Tredje, fjärde och femte på 4:08. Samlade mig inför den sista. Lyckades pressa mig under fyra minuter, 3:53. Najs. Joggade ner. Töjde lite före duschen. Fortsatte direkt till Sune E i Fagernäs. Fick tillbaks mina svarta solbrillor som jag lämnat där senaste gång. Upp på britsen. Framlåren först. I vanlig ordning ålade jag mig som en mask. Ylade som en varg. Oaaaaj! Svettades. Blötte ner två papperslakan. Efteråt bokade jag in fyra nya besök, två i september och två i oktober. Alla blev perfekt inprickade med tanke på mina lopp i Berlin och New York. Fortsatte hem.
Vaimo i jobb. Men. Hade hunnit göra en smarrig Zucchini/Aubergine-gratäng. Käkade två portioner. Ettan kom förbi matbordet. Fnyste åt skapelsen. På eftermiddagen hann jag ännu med att besöka mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Fick min första födelsedagsgåva. En första-hjälp väska. Passar bra åt en drulle som jag. Hämtade sen billiga bananer och sportdryck från gröna butiken. Då jag kom hem ringde tvåan och ville ha mitt recept på broilerpasta. Berättade att han fixat en ny lägenhet. Najs! Skickade receptet på fb.
Eftersom jag reser med vaimo till Helsingfors på lördag så har jag lagt in veckans långpass redan i morgon. Långpassen tarvar ofta lite förberedelser. Nu tänkte jag förbereda mig till max. Fyllde fyra flaskor med sportdryck. Nollställde rostiga rödas tripmätare. Bilade ut mot Pörkenäs. Droppade första flaskan vid sex och andra vid vändplatsen efter tolv kilometer. Trean vid aderton och den sista vid tjugoen. Kanon! Nu behöver jag inte bära med mig någon dricka i morgon. Borde få ihop två-komma-fyra mil. Efter utfärden till Pörkenäs kände jag mig så där kvällstrött igen. Lade mig på soffan. Skall ta en tupplur. Max tio.
 
Saldo: 10,3 km

Totalt: 2 266,1 km

Mål: + 66,1 km

Kanon: Intervallerna

Kalkon: Att jag nog aldrig får veta hur drömloppet slutade.

onsdag 7 augusti 2013

SPRINGING IN THE RAIN

Dag 219
I går. Firade en underbar födelsedag vid villan i Vexala. Fick massor av gratulationer. Från när och fjärran. Dock inga paket. Gissar att det är Itella som slarvat. Innan vi åkte hem till Allsången, premiärdoppade jag mig i havet. Värmde upp kroppen rejält före med styrketräning på stranden. Vaimo skrattade åt mitt sprättande. Efter simturen kände jag mig riktigt trött. Tog en rejäl tupplur. Som vaimo förevigade.
I morse. Steg upp halv sju. Bilade till jobbet. Schemaläggning på agendan. I början av juni kämpade jag länge för att få allt klart. Men gav upp. Andreas H, rektorskollega, hade lovat hjälpa mig på traven. Han kom direkt från hammaslääkäri. Med naama helt förvridet. Bedövning, sluddrade Andreas. Hujedamej! Själv har jag en obotlig skräck för tandläkarstolen. Brukar fråga min tanddoktor Stefan B om jag bara kan få betala. Alltså, utan att kliva upp. Antar att min rädsla bottnar i minnen från barndomen. Minns de tandläkarresor vi gjorde i skolan. Tidigt på morgonen. Hela skolan stuvades in i ett par minibussar. Off till tandläkarmottagningen. Där skulle vi stanna. Hela skoldagen och lite till. I ett pyttelitet väntrum. Luktade eter, svett och vånda. Namnupprop. Hoppades alltid att mitt namn trillat bort från tandsköterskans lista. Det gjorde det aldrig! JU-SEEE-LIUS! En efter en klev vi barn upp i tortyrstolen. Gaa-pa, gaa-pa, GAAA-PAA! Här har det visst slarvats rejält med tandborstningen! Tanddoktorn vrålade väl inte. Men tonen var skarp. Rosenborrar, sylvassa nålar, bomullstussar i massor. Allt stuvades in i våra munnar.  Medan doktorn rotade och letade efter Karius och Baktus, två troll som bodde i våra tänder. Som grävde svarta hål i gaddarna. En efter en stapplade vi sen ut i friheten. Ut i väntrummet. Bleka som lakan. Bomullstussarna kvar i käften. Blod i mungipan. Möttes av klasskompisar med uppspärrade ögon. Skräckslagna. NÄSSTAA! Bedövning. WTF! Det visste vi barn ingenting om. Jag minns också att jag där hemma hade en blå sköljmugg. Med texten "det blir aldrig hål i en ren tand". Pyttsan. Minns att jag hade åtta hål en gång. Minns också att jag hade en kompis som hade hål i varenda tand, nästan.
Men. Tillbaka till verkligheten. Andreas stannade i rektorsexpeditionen en god stund. Hjälpte mig med schemaläggningen. Kanon! Hoppas jag någon gång får tillfälle att tacka honom ordentligt. Fortsatte arbetet på egen hand. Klockan två hade jag fått ihop alla klassers scheman. Kände mig jättenöjd. Publicerade arbetet och fortsatte med övrigt kontorsjobb. Hann också boka tågbiljetter och hotell till Arsenal-Manchester City nu på lördag. Halv fyra stängde jag rektorsexpeditionen. Bilade hem.
Genast jag kom hem bytte jag om till träningskläder. Enligt Szalkais upplägg borde jag ha vilat idag. Men eftersom jag också har min utmaning att tänka på. Så skulle jag ut på ett lätt distanspass, Larsmo maxi. Tunga regnmoln hängde över mig i starten. Skönt och varmt ändå. Men Tor hade plockat fram storsläggan. Körde trumsolon. Efter bara ett par hundra meters löpning drog vår H ur proppen. Regnet öste ner. Stundtals vräkte det ner. Till all lycka hade Sankte P ställt termostaten på prick 38 grader. Kändes som en lång dusch. Var ändå glad över lippalakkin som jag för ovanlighetens skull tagit på mig. Vet inte om det berodde på regnet. Men. Jag var tvungen att slå flera drillar under resans gång. Var tredje kilometer hojtade blåsan att nu var det dax igen. Lyckades i alla fall ta mig runt banan. Klafsade in i lägenheten. Blev stoppad av vaimo i tamburen. Tryckte in mig i bastun. Där, där får du lämna dina paltor! Åtlydde ordern. Struntade i töjandet. Satte mig i stället vid köksbordet. I bara mässingen. Slevade i mig två portioner snålsoppa. Kollade posten. Inga paket idag heller. Får nog slå en signal till Stefan H, Itellachefen.
Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 255,8 km

Mål: + 65,8 km

Kanon: Hjälpen jag fick av Andreas.

Kalkon: Inga paket, idag heller.

tisdag 6 augusti 2013

FEMTIOFYRA BAST

Dag 218
För femtiofyra år sedan. Den 6 augusti. Anno Nitton-hundra-femtio-nio. På dagen prick fjorton år efter Hiroshimabomben. Klev jag ut. Från barnbördshuset. På Kväänbacka. Nära vatutooni. I Jeppis. En tung krabat. Nästan fem kilo. Mest muskler.
I morse. Klev jag också ut. Från Marstrands Bed & Brekfast. Room-söörvisen hade visst ledigt idag. Sov. Så jag tassade upp. Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-två. Perhana! Fil och hallon. Kaffe och rågbröd. Drog på mig tåånaskooa. Kämpade en god stund med lilltårna. Vägrade hitta sina fållor. Gav upp kampen. Vara vann ni vill tå, väste jag åt det trilskande paret. Klockan åtta pedade jag iväg till Hamnskogen. Strålande väder. Nu har jag beslutat mig för att börja följa Szalkais träningsupplägg inför NYCM. Men. För att klara av min utmaning måste jag dessutom lägga in ett par extra distanspass i veckan. Och. Inför Berlin Marathon i slutet av september måste jag naturligtvis trappa ner ordentligt. I Hamnskogen var det lugnt. Kutade sju varv i makligt tempo. Kände mig både lätt och stark i Fivefingers. Fortsatte med lite dynamisk rörlighet. Sen mätte jag upp en åttiometers sträcka. Kutade den i maxfart fyra gånger. Avslutade med lite styrketräning och töjningar. En tjej kom springande i barfotaskor. Frågade henne hur hon trivdes med skorna. Kanonbra! Hon hade också testat skorna på asfalt, en mil. Hade inte funkat så bra då. Vaderna hade tagit för mycket stryk. Men ändå. Jag skall nog snart också testa mina på asfalt. Inte en mil. Men kanske en halv. Till att börja med. Efteråt kollade jag min kännykkä. Ett missat samtal. Henry M. Ringde upp honom. Mitt vänstra öra möttes av en sjungande H. Inte "Ja må han leva" eller "Med en enkel tulipan" eller någon annan känd fyllarlåt. Det var en, för mig, helt ny visa. Med vackra ord. Till mig. Kände mig rörd. Vem tusan har lärt dig dendär, var det enda jag fick ur mig. Jo, ser du. Den här sången sjunger vi åt alla i min familj. Det är Carolin som lärt oss den. Hennes lärare Tua L sjöng den då någon skulle firas i klassen. Ok. Tack! Det var en najs visa. Kan du skicka den åt mig? fick jag fram. Selvä peli, svarade H. 
Genast jag kom innanför dörren därhemma, så ringde tvåan. Grattade mig så mycket. Berättade att lägenhetsbytet runnit ut i sanden. Och att han var på jakt efter en ny bostad. Önskade honom lycka till. Förmanade honom att han måste äta mera Falukorv, eller vått-evär. Både vaimo och jag tycker nämligen att han magrat rejält under sommaren. 
Vaimo hade under tiden kokat en rejäl snålsoppskastrull. Åt två stora portioner. Sen ville jag ha blåbärspaj. Har du något resefft, frågade jag. Nope, men jag kan googla fram ett åt dig. Jag ställde mig vid bakbordet. Öste upp enligt vaimos beskrivningar. Någonting gick snett. Sket sig. Pajdegen blev som en klibbig välling. Som fastnade på alla fingrarna. Som jag förtvivlat försökte få bort. Hujedamej, stönade vaimo. Det där vill inte jag äta! Men hon tog över baket ändå. Fyllde på med ett halv kilo mjöl, minst. Sedan började det faktiskt likna en deg. Jag övergick till att plocka ur diskmaskinen. Min tekopp!
Efter lunchen bilade vaimo och jag ut till sommarstugan i Vexala. Farsan var redan där. Men mestadels i blåbärsskogen. Tordes knappt berätta för honom att jag redan hade blåbär i frysen. Mina bär hade dock vandrat via Prismas kyldisk. Drack ettmeddaskaffi med vaimo och farsan. Blåbärspaj och Carnevalkex. Letade genom halva kexlådan innan jag fann skeppet. Sen hjälpte jag farsan rensa blåbär. Hujedamej. Vad jobbigt! Men tillika gemytligt. 
Efter rensandet kollade jag min FB-sida. Gratulationerna hade strömmat in. De ivrigaste gratulanterna hade startat redan igår. Mängden gratulationer tillsammans med en svag internetuppkoppling medförde att jag inte orkade vänta på att sidan skulle laddas upp. Men. Ett ödmjukt tack till er alla. Ingen nämnd. Och ingen glömd.
Senare i kväll har jag faktiskt tänkt fira med att förverkliga årets premiärdopp i Kvarken. Men är inte riktigt säker på om doppet blir av. Jag är nog världens badkruka. Vill helst ha kroppstempererat vatten. Ni vet. Samma temperatur som barnmorskans badvatten hade. I barnbördshuset. På Kväänbacka. Nära vatutooni. I Jeppis. För femtiofyra år sedan. Prick.

Saldo: 10,3 km

Totalt: 2 244,3 km

Mål: + 64,3 km

Kanon: Alla gratulationer jag fått.

Kalkon: Pajdegen

måndag 5 augusti 2013

KANGBACKAN

Dag 217
Prick en vecka kvar av sommarlovet. En av tio! Steg upp halv sju. Samtidigt som vaimo pilade över vägen till jobbet. Efter lördagens långpass och gårdagens tröskel-dito kändes det bra att ha en löpfri måndag. Tio före åtta ringde morsan. Jag hade lovat hjälpa till och klippa granhäcken vid mommos gamla stuga. På Kangbackan i Vexala, Munsala. Bilade ut till mommos. Pappa vid ratten. Strålande augustiväder.
Genast vi kom fram började jag snoka i mommos gamla stuga. Hittade massor av spännande prylar. Vissa av dem helt obekanta. Jo, det där är en ko-kotiparturi, förklarade morsan tålmodigt. Jag hade absolut ingen aning om att kossorna var så fåfänga! Kollade naturligtvis också in skivsamlingen jag berättade om i fredags. Kunde genast konstatera att både Beatles och Artur Erikssons alster saknades. Däremot hittade jag storheter som Nikolai Gedda och Fride Häggblom. Två artister som nog ramlar utanför min annars rätt breda musiksmak. Men så hittade jag Margareta Kjellbergs skiva. Det var en EP-skiva med fyra låtar. Första låten hette "Alpens ros". WTF! Skall den inte heta "Alptoppens ros"? Skrapade mig på flinten. Har jag missat något? Sen slog det mig. Det är ju två helt skilda låtar. Den senare var ju Owe Thörnqvists låt. Det var den låten jag joddlade på min kusins femtio-års-party. Alpens ros däremot var en stillsammare låt. Handlade om olycklig kärlek. Fruktansvärt många verser. Brudparet dog. Det var den jag lyssnade till i mommos kök. 
Efter snokandet tog farsan och jag varsin häcksax. Angrep den tjocka granhäcken från öst och väst. Morsan räfsade. Massor av bilar körde förbi. Alla verkade vara på gott humör. Folk viftade, hejade och tutade åt oss. Knappast åt mig, men åt mina föräldrar. Några stannade. Snackade. Mest med farsan. Grannen från andra sidan vägen kom och hälsade på. Greven på Kangbackan. Stig G, sjuttioplussare, jakt- och friluftsmänniska. Och obotlig ungkarl. Berättade att det fanns gott om hallon. Att han plockat massor av blåbär. Jag tänkte på den knappa decilitern jag själv fått ihop. Förresten. Att Stig förblivit ungkarl hade han en glasklar förklaring till. Jo, för då skall hon ju i så fall ha hälften av bären. Klart som korvspad, tänkte jag. Morsan och farsan skrattade.
Då häcken var klar, käkade vi i mommos kök. Ägget på bordet rullade i golvet. Så pass mycket lutade stugans golv. Men det kändes ändå fint att sitta vid mommos bord igen. Högtidligt. Mindes somrarna då drack där. Alltid klockan halv åtta. Jag, syrran och mina kusiner kunde knappt bärga oss tills kaffet var framdukat. "E de vassågo, va?" Frågade vi stup i kvarten. Ända tills någon vuxen bjöd oss till bords. Nu är det vassågo! Ivriga barnahänder sträcktes efter bullafatet. Carnevalkex med figurer på baksidan tog slut i ett huj. Skeppet var, som Fredde i Solsidan skulle ha uttryckt det, top-notch. Ballerinan, hon på ett ben, klart sämst. En skam att få henne, tyckte jag.
Efter maten visade farsan hur jag skulle slå gräs med lie. Det gick inget vidare. Korjaan. Det sket sig. Grässtråna hann alltid ducka för mina svep. Farsan tog över. Gav mig en räfsa i stället. Det gick betydligt bättre. Då släpkärran var fullastad med granbarr och gräs, fortsatte vi hem. Jag somnade genast. Kroppsarbete is uppenbarligen not my cup of Tea. 
Väl hemma fixade jag käk åt ettan. Lyssnade till Violents. En sextiotalsgrupp vars instrumentala version av Alpens ros nådde femte plats på Tio-i-Topp. Året var 1961. Året därpå joinade en viss Jerry "I can jive" Williams gruppen. Gissar att Jerka tog bort låten på gruppens repertoar.
På kvällskvisten fortsatte jag med vaimo till gröna butiken. Fick fem kilo blåbär. Som en förtidig födelsedagsgåva. Carnevalkex stoppade hon också i kärran. I morgon. På min femtiofjärde födelsedag. Skall kexen finnas framdukade. Ja se on varma se!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 234,0 km

Mål: + 64,0 km

Kanon: Greven på Kangbackan

Kalkon: Att jag blandat ihop låtarna. Förlåt!