EN MÅNAD KVAR

Dag 241

Vaknade med trötta och slitna ben. Bestämde mig för att ta ut en vilodag. Redan i går kände jag mig sliten efter tisdagens snabbdistans. Off till jobbet i vanlig ordning. Höll tre mattelektioner på raken. Lunchen blev skoldagens höjdare. Korv med mos. Klämde in tvenne makkara och ett rejält lass med potatismos. Grälade på några pojkar som roat sig med att slänga stora stenar på taket av ishockeysrinkens avbytarbås. Efter jobbet fortsatte jag till VM Sport. Ville få bort gnisselljudet från Trekens skivbromsar. Blev uppmanad att försöka putsa skivan med Sinol. Vad tusan är Sinol, frågade jag cykelkillen. En slags brännvätska. Finns att köpa i gröna butiken och HH. Ja överallt, upplyste killen mig. Okej, men jag vill ändå boka in en  reparation hos dig. Visste så väl att jag inte skulle lyckas få bort gnisselljudet på egen hand. Fick tid till nästa onsdag. Fortsatte till HH. Träffade morsan på gågatan. Hon bad mig komma och hälsa på efteråt. Ok. Letade länge i HH-hyllorna. Gav upp. Fick hjälp av Tage A att hitta Sinolen. Flaskan var alltför stor, men fick duga. Betalade och pedade iväg till m & p på Trädgårdsgatan. Hämtade en födelsedagsgåva. Som jag skall överräcka i morgonkväll. Tillsammans med ett kort med en riktigt trevlig sångvers. Samma som Henry M sjöng för mig då jag hade bemärkelsedag. Mindes inte melodin. Det gjorde inte morsan heller. Jag ringde H. För att be honom sjunga visan en gång till. Marjamäki, svarade en skrovlig Bonnie Tyler-röst. Hu haar du e? Rokot. Horo tå? Ja e så snoro. Okej. Ingen gemensam långlänk på lördag då? Nope, svarade H. Okej, men kan du sjung ha di beta du sjungd åt me tå ja fyllt? He e selvä he, sa H och klämde i. Jag grymtade med i sången. Efter bästa förmåga. Svårt då man ju har sångförbud! Vaimo lyssnade i keittiö. Smålog åt oss. Jag bad att få ringa upp Bonnie T på nytt i morgon. För en ny telefon-samövning. Vill ju för allt i världen inte göra bort mig inför alla inbjudna gäster.

Halv fem var det dags för ett nytt möte i Jarokansliet. På agendan denna gång. En ny kampanj för att få in mera stålar till föreningen. På väg till mötet ringde jag Harry N, en av Jaros allra trognaste eldsjälar. Hörde mig för hur han mådde. Berättade om mötet i går kväll. Efter kanslimötet kollade jag ännu upp hur vår fyrverkeriförsäljning vid gröna butiken lyckades. Köpte lite fil. På väg ut ur gröna butiken träffade jag kusin Ann-Britt F, jubilarens vaimo, jämte dotter Sandra. Jag hörde mig för beträffande trakteringen i morgonkväll. Blev lovad kalvdans. Bland annat. Najs!
Då jag kom hem fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. Från Niklas B i Bosund. Han ville att jag skulle delta i ett löppass tillsammans med de anställda vid Baltic Yachts. Hoppades att jag skulle inspirera arbetstagarna till att i bästa fall börja springa. Eller till att åtminstone börja röra på sig regelbundet. Jag tackade naturligtvis ja. Kände mig mycket hedrad över uppdraget. Nu gäller det bara att leva upp till företagsledningens förväntningar. 
I dag är det prick en månad kvar tills jag står på Strasse des 17.Juni i  BMW Berlin Marathon. Tänk. Bara en månad. Planerar att köra på som vanligt fram till mitten av september. Springer det sista långpasset den 15:de. Nästsista veckan kör jag tre-fyra lätta pass. Sista veckan springer jag bara två. Och så har jag naturligtvis bokat in besök hos min hovmassör Sune E, strax före och efter mitt livs andra maraton. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 486,3 km

Mål: + 76,3 km

Kanon: Uppdraget jag fick av Niklas B.

Kalkon: Trekens bromsar gnisslar värre en någonsin.