tisdag 30 april 2013

FOTOT

Dag 120
I går kväll. Vaimos barndomsvän Kitti A hade laddat upp ett gammalt foto av mig på FB. Fotot var från Olympiastadion i Helsingfors. Rådmans skola hade just vunnit gatustafetten i Stefettkarnevalen. Guldgossarna poserade. Jag med lockig frilla och munnen på glänt. Året var 1973, eller 74? Jag blev jätteglad åt bilden. Tror att det beror på att jag börjat springa på nytt. Bad att få se hela laget. Det fick jag. Idel celebriteter framför kameran. Viklunds Leppi, Harjulin, Jenkku, Storstipp och Ukka Holmnäs ramade in min frilla. Stolta grabbar! Coola grabbar! Härliga tider! Jag satt länge och tittade på bilden. Drömde mig tillbaka fyrtio år. På den tiden var fotbollen mitt liv. Löpningen var bara som en bisyssla. Drömde om en plats i Jaros anfall. Snabb som blixten. Hundringen kutade jag som bäst på 12,4. Men. Inte särskilt bollbegåvad. Som junior räckte det bra med att vara snabb. Öste in mål. Några år senare fanns jag med i Jaros representationslag. Gjorde några inhopp i division 2. Sen såldes jag till Esse IK. Tror att esseborna betalade tusen mark för mig? Fortsatte spela i fyran. Ända tills jag bröt benet åttisex. Då var min fotbollskarriär över. Finito! Löpningen hade jag för länge sedan lämnat. Undrade innan jag somnade ifall Esse IK tyckte de fick valuta för tusingen de hostat upp? He va ju myttji penga på ha tiin!
I dag. Skall jag skriva vappen eller valborgsmässoafton, frågade jag vaimo? Hon lät osäker. Hursomhelst. Extra festligt i skolan i dag. Vårdikter och sång kring flaggstången. Hattparad. Elevernas iförda de mest fantastiska huvudbonader. En av dem hade en jättelåda och fyra 1,5 liters limsaflaskor på huvudet. De två bästa hattarna premierades. Dock inte lådkillens. Tyckte lite synd om honom. Han hade ju byggt och släpat lådan till skolan för? Ja, just det. Ingenting! Kanske fick han lite tröst av Pia A i köket som bjöd på mjöd och sockermunkar. Efter jobbet. Rektorsmöte. Mera mjöd och munkar. Maria S bjöd på en hemlagad mjödvariant. Med lime. Jättegod! Min boss Carola H-P klubbade igenom mötet ovanligt snabbt. Hann hem med 4-bussen. Hoppade av bussen vid Skolparken. Rusade in till polishuset. Hann precis få ett könummer strax innan dörrarna stängdes. Hämtade ut ett lotteritillstånd. Sen off till Jarokansliet. Undertecknade en ansökan om servering på TOTO-konserten. Fortsatte till ABC-macken vid Prisma. Tankade Venton för en slät femtilapp. Kollade in Prismas parkering. Knökfullt. Dit vill jag inte. Inte just i dag, for det genom mitt huvud. Sen äntligen. Hem för att fira vappen. Med vaimo. Faktiskt lite konstigt att vara barnlös. Ettan i England, tvåan i Svärje och trean i Turkiet. Vaimo föreslog att vi skulle åka och handla. Det ville ju inte jag. I kyl- och frysskåpet finns e ju så myttji goo. Räcker bra åt två gamla pinnar, drog jag till med. Vaimo suckade. Jag plockade fram en påse räkor ur frysen. Visserligen från förra sommaren. Men "giltiga" till januari i år. Såheså.
I morgon orkar jag nog inte hålla mig borta från asfalten. Kanske jag lyckas lura med Henry M på en liten, liten 1:a majrunda?

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 281,3 km

Mål: + 81,3 km

Kanon: Fotot

Kalkon: Att jag inte sparat fler foton från min ungdom.

måndag 29 april 2013

BASTUCUPEN 15

Dag 119
Kollade på en svensk deckare från TV4 i går kväll. Ett utdraget och ganska dåligt avsnitt av Maria Wärn. Kom i säng först vid halvett-tiden. Slarvigt av mej! Oproffsigt. I kväll skulle jag ju tävla! Bastucupens 15 km. 
Vaknade klockan fem. Långtifrån utvilad. I ärlighetens namn. Jättetrött. Fy tusan vad korkat av mig! Lovade mig själv att aldrig göra om blundern. Lång dag i jobbet dessutom. Många lektioner och ett par timmars planering efteråt. Hemma först vid femsnåret. Käkade en banan och en macka. Packade väskan och bilade till Brahes bastu, startplatsen. Kände mig taggad, men inte så förberedd som jag borde. Mina dryga trettio från i lördags kändes. Mest på lårens framsida. Kollade min starttid. Hade hamnat i startgrupp 14 tillsammans med sju andra herrar. Kände igen Kristian L, Fredrik H, Fredrik K och Johan L. Utgångsfarten var rätt hög, men ändå kontrollerad. Gissar att vi låg strax under 4:20 min/km. Kristian och jag turades om att växeldra. Tror att hela gruppen följdes åt nästan ända fram till vändpunkten vid "burttji" efter knappa 7,5 km. Farten hade nu bedarrat något. Låg på 4:22. Sen stack Fredrik K iväg med mycket lätta steg. Fredrik H var nästa man att lämna gruppen på efterkälken. Jag gjorde ett tappert försök att komma ifatt den senare. Lyckades faktiskt. Men var tvungen att släppa honom på nytt efter ca 12 km. På slutet sjönk också min fart lite till. Den låg därför på 4:24 då jag närmade mig målet. Nu började de löpare som startat längre bak komma ifatt mig. På den avslutande hundrametern passerades jag säkert av tio kanoner. Däribland Bo L, Bjarne H, Peter F och Max P. Lite surt. Men så funkar Bastucupen. Min sluttid var jag däremot nöjd med, 1:02:52. Det är över sex minuter bättre än motsvarande lopp ifjol. Najs!
Nu riktar jag all min fokus på lördagens HCR. Mycket vila, mycket sova och mycket pasta skall det bli. Jag siktar på att klara loppet på 1:40. Det har jag ju lovat Jonas H. Men. Går det riktigt, riktigt bra så kan vi kanske till och med nosa på min rekordnotering från Jakobhalvan fjol, 1:36:04. 

Saldo: 15,0 km

Totalt: 1 281,3 km

Mål: + 91,3 km

Kanon: 1:02:52

Kalkon: Dåliga förberedelser

söndag 28 april 2013

DÄCKADE

Dag 118
Söndagsmorgon. Veckans tredje vilodag. Faktiskt! Vaknade tidigt. Vrålhungrig. Försökte somna om. Misslyckades. Steg upp halv sju. Käkade en megatallrik chiagröt. Fortsatte med ett par mackor. Sköljde ner det hela med kaffe. Ahhh! Väckte trean. Han skulle med fickvännen till Turkiet. Hjälpte honom att packa resväskan. Bredde massor av tågmackor åt paret. Gissar att de kommer hem orörda. Mackorna alltså. Vaimo hade morisskifti. Så efter att brudens mamm å papp hämtat trean, så var jag ensam hemma. Vad göra? Kollade vädret. Verkade bli en kanondag.
- Kanske du far ut å spring na liiti i alla fall, viskade träningsnarkomanen i mitt öra. Bara en lillan beta. Lugnt och försiktigt. Typ återhämtning, fortsatte rösten. 
- Njae. Jag har ju bestämt mig för att vila idag. På måndag är det Bastucup, på lördag HCR och sen ren på tisdag ny tävling i Bastucupen, snäste jag av honom. 
- Okej, okej, men vad gör du då? 
- Jag börjar med att göra det jag hatar mest på jorden och fortsätter med det nästvärsta, hörde jag mig själv replikera.
Sen var det slutdiskuterat. Bäddade både ettans/tvåans och våran dubbelsäng. Noga. Fluffade till och med till prydnadskuddarna. Tack för tipset Lotta! Sen drog jag på mig mina skånogaste kläder och vandrade med beslutsamma steg ner till garaget. Letade reda på domkraften. Tog itu med hatobjekt nummer två, däcksbyte. Började med min risigaste bil, en Vento från nittifyra. Sköt in domkraften där jag trodde att bilen skulle palla trycket. En gång gjorde den det inte! Inte kul! Däcksbytet på Venton gick bra. I rena glädjeyran rattade jag bilen till Neste. In i biltvätten. Konstaterade efteråt att den fortfarande var brandbilsröd. Najs! Kostade mig sexton juuro. Shitt! Fortsatte med vaimos Golf, svärfars gamla. Letade bland däcken i Botaniahusens gemensamma däcksförråd. Visste inte hur däcken såg ut. Funderade på en sommardäckshög, men var osäker. Hann tänka tanken att jag i värsta fall skulle montera grannens däck på vaimos bil.  Skulle vara just typiskt mig. Funderade. Beslöt mig för att kolla med svärfar. Tur var det! Pust! Jag hade kikat på helt fel däckshög. Svärfar gav en noggrann beskrivning på hur däcken såg ut. Det  var  alltså däcken med aluminiumfälgar jag skulle ha! Hade jag ingen aning om. Hjulfesten fortsatte. Efter drygt två timmars svettande var pinan äntligen över. Mina prinskorvsfingrar såg ut som en glad uppsättning mustamakkara. Det bekymrade mig föga. Återvände till lägenheten. Slet av mig allt utom BB-kalsongerna. Letade fram sololjan och nyaste numret av Runners World. Sträckte ut mig i korgstolen på vår balkong. Ensam hemma. I solen. Sköna söndag!
I kväll spelar mitt kära Arsenal en viktig match, hemma på Emirates. Möter Manchester U. Hoppas innerligt att hemmalaget har laddat sina kanoner med riktigt torrt krut. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 266,3 km

Mål: + 86,3 km

Kanon: Att jag lyckades byta till sommardäck på två bilar.

Kalkon: Att mitt solbadande stördes av alltför många moln.

lördag 27 april 2013

TRETTIO KOMMA FEM

Dag 117
Lördag. Långpass på agendan. Riktigt långt, hade jag tänkt. Förberedelserna började redan i går. Vilade benen hela kvällen. Töjde på köksbordet. Pressade apelsinsaft. Mixade till en båbärsbomb. Gömde båda glasen i vårt jääkaappi. På hyllan högst upp. Bakom en halvliters vispgrädde, tacosås och apelsinmarmelad. Inte ens vaimo hittade min gömma. Gick och lade mig strax efter tio.
Steg upp halv sju. Tömde innehållet i mina undangömda glas. Fyllde vätsekebältet med svartvinbärssaft. Stoppade ner allt, plus ett par Maxim energistänger och några chokladkex i en plastpåse. Iväg strax före halv åtta. Plastpåsen gömde jag bakom en sten på "vaimos stig" upp mot Björkbacka. Ville nämligen inte släpa på någonting extra. Vid Kristallen väntade Henry M, Calle W och Jan-Erik G. Tony S anlände strax efter mig. Tillsammans sprang vi Larsmovägen maxi. Jan-Erik hade lite svårt med tempot, så han halkade snart efter. Henry M såg sliten och bekymrad ut. Precis som jag, så skall han springa HCR om en vecka. Nu är han är förkyld och rädd att inte kunna springa. Synd! Vid Framskorsningen lämnade vi av Henry. Tony valde att följa den trötta krigaren hem till Visasbacken. Calle och jag fortsatte ensamma längs den normala rutten. Vi skildes åt vid Svedjenabba. Jag fortsatte ensam. Hittade påsen bakom stenen. Stjälpte i mig en svartvinbärsdrink, spände på mig vätskebältet och fyllde fickorna med chokladkexen och energistängerna. Mina påsavantar lämnade jag däremot bakom stenen. Korkat beslut! Men det märkte jag först senare. Fortsatte in mot centrum. Redan vid torget var fingrarna stelfrusna. Vad göra. Grävde i mina fickor. Hittade en tom fruktpåse som jag lindade runt ena handen. Funkade någorlunda, faktiskt! Men jag behövde en påse till. Kilade in till K-market och rafsade åt mig en till påse. Kassabruden tittade förvånat på mig, men nickade ändå medgivande. Tack! Sen längs Rådhusgatan mot nästa mötesplats, Nikulakorsningen. Bo L redan på plats. Bjarne H kom strax efter mig. Vi fortsatte ut mot Fäboda/Pörkenäs. Jag berättade att jag ville få ihop ca tre mil. Okej. Då kan du svänga vid "burttji", föreslog Bjarne. Jag hade absolut ingen aning om var den fanns, men tyckte det lät som ett bra förslag. Tempot var nu mycket högre än vad vi hade haft längs Larsmovägen. Vi snittade nu ungefär 5 min/km. Ändå kändes allt bra. Bjarne underhöll oss med att berätta vilka fågelläten han kände igen. Själv har jag noll koll på fåglar. För att inte tala om fågelläten. Därför har jag redan glömt vilka fåglar vi hörde, men Bjarne verkade ha en ornitologisk ådra i sig. Efter drygt tjugo kilometers löpning kom vi äntligen till burttji. Det visade sig vara en liten oansenlig låda som hängde på ett träd. Där stannade vi. Drack och käkade. Jag bjöd boyzen smaka på mina energistänger. Rätt goda, men svårtuggade. Sen skiljdes vi åt. Bo och Bjarne skulle fortsätta till "riia". Jag tog sikte på Marstrandsvägen, bara en mil kvar! Sista milen gick trögt. Träffade Ida L strax före Nikulakorsningen. Hon hade sprungit Bastucupens testlopp, ett uppsamlingsheat. Verkade nöjd med sin tid. Strax före Trädgårdsgatan stötte jag ännu på en brud, Benita L som var ute med sin dogg. Jag hälsade. Hon blev förvånad, men kände sen igen mig. Ere Ingo, nog e to taso som springär så dee myttji, utbrast hon leende. Jag höll med och fortsatte den sista kilometern hem. Trött, men mycket nöjd.
Där hemma. Började med att stjälpa i mig två liter svartvinbärssaft, minst! Laddade sen upp mina kilometerar på jogg.se, världens bästa löparsajt. Konstaterade att jag för första gången i år ledde Finlandslistan. Hade passerat Mic S, en kille som sprungit Berlin Marathon på 2:33! Inte illa att ha en sådan kanon bakom sig! Sajten har 92 867 medlemmar. Ingmar Juselius från Finland hittade jag  på plats 64.
Just då jag hittat mig där, ringde det dörren. Jonas H, som jag skall springa med i HCR, kom och hälsade på. Kul! Han hade också just varit ute på ett löppass. Vi bytte telefonnummer. Och så bestämde vi oss för att ringas på fredagskvällen för att bestämma exakt var vi skall träffas strax före starten. Det skall bli kanontrevligt att spring ilag!
På eftermiddagen kollade jag in matchen IFK Jakobstad mot Kauhajoen Karhut. Trean stod i mål. Matchen slutade 3-3 efter att hemmagossarna kvitterat på stopptid.

Saldo: 30,5 km

Totalt: 1 266,3 km

Mål: + 96,3 km

Kanon: Att jag fick ihop ett rejält långpass.

Kalkon: Att jag lämnade bort vantarna för tidigt.

fredag 26 april 2013

RHODOS-78

Dag 116
I går kväll efter backintervallerna. Trött. Trött så in i norden. Pedade i alla fall iväg för att hälsa på mamm och papp på Trädgårdsgatan. Satt en stund hos dem. Sen hem. Lagom till halvåttahosmej. Lade mig bekvämt på soffan. Fyra, eller var det fem kuddar som nackstöd. Hann se reklamen. Sen somnade jag. Vaimo väcke mig vid niosnåret. Tror jag. Sa att kvällskaffet väntade. Jag noterade informationen. Fortsatte sova. Klockan elva slet jag av mig träningsdräkten och stupade i säng.
Vaknade rätt utvilad i morse. Benen var ändå fortfarande trötta. Skönt med en extra löpfri dag! Off till jobbet. Hungrig som en varg. Käkade en stor portion chiagröt och två mackor som jag svepte ner med  kaffe ur min snusmumriksmugg, en gåva från mina kollegor. Redo för en ny arbetsdag. Den varvades med lektioner, kontorsarbete och medarbetarsamtal. Dessutom lite polisarbete. Vi har i skolan en eller flera elever som sportar med att pinka på golvet i stället för i toalettstolen. Vår städerska, jag och mina kollegor har ett fasligt sjå att torka upp efter förövaren. Polisarbetet går trögt. Ännu har jag inte lyckats binda någon till brottet, men jag har mina misstankar. Kanske jag måste göra som min vän Harry Hole och gillra en fälla. Hur nu den skulle se ut? Efter jobbet skyndade jag mig till Jarokansliet. Möte med Niklas S och Kenneth M. Totokonserten på tapeten. Det lär bli en hurja tillställning. Vi behöver nog få en hel del hjälp av Jaros juniorföräldrar för att ro projektet i hamn. Efter mötet slank jag in till Prisma. Köpte ett födelsedagskort åt treans flickvän, min sånakuno, som fyller 18 i dag. De unga tu skall på söndag åka till Turkiet för att skaffa sig klädsamma solbrännor. Precis som jag själv gjorde för 35 år sen. Direkt efter studenten. Hade iofs ingen flickvän på den tiden så jag reste i stället med Dankke L, en klasskompis och mycket god vän. Morsan har senare berättat för mig att jag saknade en riktig resväska. I stället packade jag ner mina attiraljer i en megastor dragspelväska. Fattar inte hur jag orkade släpa på det åbäket! Och att den höll! Utan att avslöja för mycket om resan så minns jag att den blev en riktig höjdare. Vi solade, badade, käkade meloner (för att det var det billigaste vi kunde hitta i matväg) och hålligångade på Rhodos. Dankke brände sin näsa. Den blev grön! Jag brände både fejs och rygg. Röd som kräfta. Ömsade skinn och såg ut som ett fläckigt monster. I blåfärgade solglasögon och nahkatakki. Livet lekte. 
Hemma igen. Fixade käk åt vaimo och trean. I morgon står det långpass på agendan. Har ett nytt upplägg på gång. Så här ser min plan ut. Halv åtta springer jag med Henry M och Tony S längs Larsmovägen, ca 14 km. Sen fortsätter med Bjarne H och hans gäng ut mot Fäboda. Om allt går som planerat så borde jag få ihop nästan tre mil på en dag. Det låter bra i teorin, men få se om jag fixar det i praktiken?

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 235,8 km

Mål: + 65,8 km

Kanon: Min sånakuno blir myndig. Grattis Joanna!

Kalkon: Fastnade i tullen på väg hem från Rhodos, mera avslöjar jag inte här!

torsdag 25 april 2013

PINADE MIG

Dag 115
Väcktes faktiskt av väckarklockan/vaimo i morse. Vet inte riktigt vem som fick mig vaken? Började dagen med att töja lite på köksbordet. Åt en blåbärsjoghurt och läste om Karlebytigrarnas FM-guld i volleyboll. Starkt! Sov i bussen till jobbet. Inget gott tecken! Funderade hur i all sin dar jag skulle fixa mitt backintervallpass senare på dagen. Nåja. Kanske jag piggnar till då jag fått i mig min chiagröt. Efter skoldagens slut. På hemvägen. Somnade på nytt. Väcktes då bussen stannade för att hämta upp Croniseleverna. Trångt i bussen nu. Ändå. Ingen av ungdomarna ville sitta på den lediga platsen bredvid mig. Borde kanske byta dödömärke. Brukar alltid ta den billigaste burken. På väg hem från busstation fick jag plötsligt Oboj-himo. Började längta vansinnigt efter en stor mugg. Visste att burken där hemma var tom. Tog därför en liten avstickare till vår närbutik efter en Big Pack Oboj. Sen hem.
Endast trean hemma. Spelade krigsspel. League of legends. Lät precis som ettan. Använde ord som "jankkar" och "stärvar". Jag bytte i stället om till löpkläder. Käkade lite blåbärsjoghurt. Ut på banan med två roskispåsar i högsta hugg. Mötte Henrik Ö och Isabella M ute på gården. Snackade lite med dem under tiden min Garmin letade satelliter. Föreslog att Henrik skulle byta däck på vaimos och min bil under tiden jag var ute och sprang. Han verkade inte riktigt tänd på idèn. Isabella berättade att hon skulle premiärspringa i ett lopp som heter Midnattsloppet. Det verkar vara ett roligt race som springs i Helsingfors, Stockholm, Göteborg och Malmö. Endast 10 km dock.
Sen bar det iväg. Kände redan från första steget att det skulle bli fruktansvärt jobbigt. Funderade faktiskt på att svänga om redan efter ca hundra meters löpning. På allvar. Har aldrig tidigare haft liknande tankar. Men. Bet ihop. Försökte tänka positivt. Funkade dåligt. På något vis tog jag mig i alla fall till roskgräve. The real one, märk väl! I vinter har jag sprungit mina backintervaller på en angränsande backe, järnvägsbron. Den backen är lite längre men betydligt snällare. Backen vid gamla roskgräve är grym. Bara 250 meter. Men brant som tusan. Senast jag sprang där var i december. Då var jag dessutom tvungen att springa på en oplogad väg. Nu var i alla fall snön väck. Pustade ut lite inför den första intervallen. En bil passerade mig. Körde raka vägen upp till toppen. Jag undrade vad föraren kunde ha för ärende dit? Dags för den första rusningen. Bet ihop och pressade mig uppför backen på en och tio. Flämt, pust, stånk! Uppe på toppen såg jag bilen som nyss passerat. En pappa med sin lilla flicka hade klivit ur. De ägnade sig åt drakflygning. Det såg både lockande och rogivande ut. Funderade vad jag själv håller på med. Nästa intervall blev, om möjligt, ännu jobbigare. Ben och lungor värkte. Tiden ungefär den samma. Upprepade sedan tortyren ytterligare sex gånger. Mina tider blev hela tiden sämre. Efter den sista intervallen slövandrade jag en stund uppe på toppen. Njöt av vädret och utsikten. Njöt framför allt över att intervallerna var undanstökade. Sen begav jag mig hemåt i sakta mak. Vansinnigt trött, men nöjd. På hemvägen mötte jag vaimo och svärmor. De i sin tur var på väg hem från en shoppingdag i Tigerstaden. I vaimos shoppingväska låg...........tat-ta-damm...........två kuddar, förstås!

fotnot:
Med anledning av gårdagens inlägg om färgen orange har Mattis K lärt mig följande:
"Visserligen uttalas ordet "orangea", men "Svenska skrivregler" rekommenderar att lämna ordet oböjt i skriven form eller t.ex. skriva orangefärgat. Samma gäller för andra adjektiv med stumt -e på slutet, typ beige då isf"

Saldo: 9,2 km

Totalt: 1235,8 km

Mål: + 75,8 km

Kanon: Att jag inte vände om.

Kalkon: Mina ben känns som kokt spagetti.

onsdag 24 april 2013

GUBBJUMPPANS AVSLUTNING

Dag 114
Steg upp. Trötta ben. Funderade på loppet igår. Rätt nöjd med min insats. Ändå inte helnöjd. Jag startade för hårt. Fick därför kämpa hela tiden. Tycker att det borde ha gått lättare. Sluttiden 44:01 är heller ingen höjdare. I fjol sprang jag finalen på 42:21. Det blir tufft att komma under den! Kollade ÖT. Stor färgbild på framsidan. Visade bastucupstarten. Hittade mig själv i treans orangea (det stavas faktiskt så) pipo. Najs!
Till jobbet. Ut på en återhämtande morgonlänk. Vacker morgon. Men, fy tusan vad benen kändes tunga. Masade mig runt byn i snigelfart. Fick ihop en mil. Efteråt. En helt vanlig dag på jobbet. Hemma klockan fyra. Till Prisma med vaimo. Storhandlade. Hem igen. Satte igång ett chiabrödsbak. Mitt i baket håxade jag att mina kära frön fanns i skolan. Shitt pommfritt! Nåja. Det finns ju ändå tillräckligt med goda grejs i receptet. Blandade ihop de övriga ingredienserna. Kollade klockan. Kvart före sju skulle jag på säsongens sista gubbjumppa. Tajt! Mina bröd skulle inte hinna gräddas klart innan jag var tvungen att bege mig dit. Stängde av ugnsvärmen, slängde mig på Treken och pedade iväg. Brödbaket fick anstå. Pia-Maria M körde extra hårt med oss i kväll. Vissa övningar var helt omöjliga för mig. Men. Jag gjorde mitt bästa och mer kan man ju inte begära. Slapp dessutom lite lindrigare undan då jag passade på att dokumentera jumppandet med min surfplatta. Gubbarna var lite oroliga för att jag skulle lägga upp mina filmsnuttar på Youtube. Jag lugnade dem och sa att de bara är för privat bruk. I sommar skall jag nämligen i lugn och ro studera och lära mig de olika övningarna. På så vis kommer jag i höst att vara mycket väl förberedd. Vem vet, kanske det är jag som leder hela baletten då! Hur som helst. Vår ledare Pia-Maria avtackades av de svettiga jumppagubbarna med en rungande applåd. Hemma igen lagom till halvåttahosmej. Vaimo hade under tiden gräddat bröden. Vi avnjöt var sin rejäl nygräddad macka till kvällskaffet. Kanongott!
Om en och en halv vecka, den 4 maj skall jag springa i Helsinki City Run. För att vara riktigt pigg i benen då planerar jag att dra ner på löpningen rejält. I morgon kör jag ännu ett tufft backpass. Veckans långpass skall jag springa redan på lördag. Sen har jag ännu Bastucupens 15 km på måndag. Övriga dagar skall jag vila eller springa mycket lätta distanspass. Så har jag tänkt lägga upp det hela. Med tanke på min utmaning så känns det därför bra att jag ligger rejält på plus just nu.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 226,6 km

Mål: + 76,6 km

Kanon: Att jag ligger rejält på plus inför HCR.

Kalkon: Glömde chiafröna på jobbet.

tisdag 23 april 2013

BASTUCUPENS TESTLOPP

Dag 113
Vaknade i normal ordning lite före väckarklockan. Tisdagsinvägning. Förväntansfull. Hade ju bara käkat lite knackorv kvällen före. Klev upp på "domstolen". What! Sjuttiotrekommasex! WTF! No vay! Klev av. Klev upp på nytt. Sjuttiotrekommasex! Hur är det möjligt? Sedan årsskiftet har jag kutat som en galning. Ändå blir jag bara tyngre! Inte mycket. Men tillräckligt mycket för att irritera. I dag skall jag ju dessutom tävla. Då vill jag ju ligga kring sjuttio. Helst lite under! Funderade på en massa tänkbara förklaringar. Kan det vara pillren jag började käka i måndags? De goda havrekexen på lärarrumsbordet? Mehukattisaften jag sörplar? Fel på ämnesomsättningen? Tankarna snurrade i skallen då jag gick ut. Skulle cykla till busstationen. Låste upp cykelskjulet. Mötte nästa överraskning. Var tusan är min ögonsten, Treken? Har skjulet stått olåst i natt? Har jag blivit bestulen? Samlade tankarna. Hade ju liftat hem med Johanna J i går. Ända till trappan. Glömt att cykeln stått fastkedjad vid busstationen. Voi skååni! Kikade på min femtioårspresent, ett Jaro-armbandsur. Sex i sex. Hinner om jag kutar. Annars inte. Lade benen på ryggen. Hann. Sjönk ner på etupenkki med en minut till godo. Vilken skitmorgon!
I skolan flöt allt på som vanligt. På utegymnastiken märkte jag vilket skitväder det var där ute. Eleverna på fotbollsplanen blev både blöta och frusna. Hoppas det blir bättre till kvällen, tänkte jag. På eftermiddagen gjorde jag min första inbetalning till NY-resan. En handpenning på 7 570 svenska riksdaler, ca 888 juuro. Till sista juli skall jag ha ihopskrapat resten.
Efter skolan cyklade jag i regnet till Navitek, varifrån jag köpt min Garminklocka. I söndags hade jag nämligen lyckats med konststycket att pärkka min andra batteriladdare. Guy F bakom disken smålog åt mig. Du är faktiskt den enda kunden som lyckats söndra laddaren. Två gånger dessutom, tillade han förundrat. Jag skämdes och lovade att vara ytterst försiktig i fortsättningen. Laddaren kostade turligt nog bara 15 juuro. Betalade kvickt. Lomade ut ur affären och pedade hem.
Väl hemma försökte jag vila så mycket som möjligt. Läste lite. Sov lite. Töjde lite. Iväg till Brahes bastu kvart över fem. Massor av löpare redan på plats. Idel kända ansikten. Pratade lite med Markus S, Johan M, Juuso A, Cedrik F, Kenneth S, Anders H och Bjarne H. Värmde upp med Bo L.
Ställde mig strax bakom eliten vid starten. Galet högt tempo för mig den första kilometern, 4:10 min/km. Var tvungen att lugna ner mig. Tog rygg bakom Markus. Höll den ett par kilometer. Sen fick jag släppa den också. I fortsättningen pendlade mina kilometertider mellan 4:20 och 4:30. Sluttiden stannade på 44:01. Drygt två och en halv minut bättre än motsvarande testlopp i fjol. Helt okej. Max P var snabbast, 3:58:6. Jag blev trettiosjätte av 134 startande.
Efteråt. Träffade Folke W. Berättade att han dagligen läser min blogg. Kul! Han lovade samtidigt att arrangera Esse Run också i sommar. Det ser jag verkligen fram emot. Hemma igen. Sörplade i mig en rejäl blåbärsbomb. Nöjd och belåten.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 1 216,6 km

Mål: + 76,6 km

Kanon: Testloppet

Kalkon: Batteriladdarstrulet

måndag 22 april 2013

LADDADE

Dag 112
Ligapremiären i går kväll gick jättebra. Jaro vann. Jiiiihaaa! En trött, men lycklig ordningsvakt cyklade hem efter matchen.
Måndag. Lång dag på jobbet. Först en massa lektioner. Sen lite skolning. Och så avslutades dagen med ett par timmars planering. Nästa läsår på tapeten. Återvände hem. Trött. Tur i alla fall att jag är ledig i kväll!
Hemma. Tog det lugnt. Laddade. Förberedde mig både fysiskt och mentalt inför årets Bastucup som ju startar i morgon. Då springs ett testlopp på tio kilometer. I fjol kutade jag motsvarande lopp på dryga 46 minuter. Den tiden borde vara lätt att slå. Jag har ju redan i vinter sprungit snabbare. Det är också viktigt att jag lyckas slå den. Alla som förbättrar sin fjolårstid får nämligen 20 bonuspoäng. Efter testloppet så fortsätter cupen med sträckorna 5, 15, 20 och 10 km. Då startar deltagarna enligt hur man lyckats i testloppet. Långsammaste löparen startar först och den snabbaste sist. Poängen delas sedan ut enligt vilken placering man har i mål. Först i mål får flest poäng = antalet deltagare. Sist i mål får minst poäng. I fjol lyckades jag samla rätt många, 635. Slutade på femte plats och premierades med en Ullmax-tröja. Najs! I år tror jag att det blir tuffare för mig. Men. Jag skall göra mitt bästa. Också i testloppet. 
Fick annars ett trevligt mail från Springtime i dag. Thomas B hade fixat ett jätteförmånligt anslutningsflyg åt oss, Krombi-Arlanda. Kostade bara drygt 200 juuro för två personer, tur-retur. Helt klart dagens kanon!
Dagens kalkon hämtar jag från en annan tävlingsresa jag planerar, Helsinki City Run. Då jag idag beställde hemresan så visade det sig jag måste ta tåget ända till Kokkola. Inget fel på vår grannstad, men allt blir så armadis prackot. Bilen står ju i Pännäinen. Nåja. Problem är till för att lösas. Nu lockar vaimo med knackkorv. Hej tå!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 204,1 km

Mål: + 74,1 km

Kanon: Det billiga Krombiflyget.

Kalkon: Att VR inte alltid stannar i Pännäinen.

söndag 21 april 2013

LIGAPREMIÄR

Dag 111
I går. Vaimo kom hem från jobbet. Inspekterade min bäddning. Fick godkänt. Nästan. En prydnadskudde var felvänd och så hade jag glömt att fluffa till kuddarna. Räddades av mitt chiabrödsbak. Svärmor och svärfar var lyriska över brödet. Den senare hade suttit vid köksbordet med Enilettkniven i högsta hugg och inväntat brödbudet. Svärmor ville genast ha receptet. 
Halv fyra i morse. Väcktes av trean och hans kompisar. Boyzen satt vid vårt köksbord och pratade brudar. Högljutt! Vaimo och jag försökte göra oss så små och osynliga som möjligt. Försökte få kontakt med JB på nytt. Inte så lätt. Till slut försvann grabbarna ut på vår balkong. Jag fick JB-kontakt. Antar att vaimo fick det också?
Söndag 7:00 p.m. KA-BRAAAK! Sen. Ljudet av snabba fotsteg. Någon gjorde ettan. Bra tryck i den sprutan, tänkte jag avundsjukt. Chris någonting, en av treans nattgäster, hade övernattat hos oss. I högsängen. Och ramlat i golvet från II våningen! Okej, bra att han inte slog ihjäl sig och bra att jag blev väckt i god tid, tänkte jag lite själviskt. Började dagen med en blåbärsbomb, kaffe och en chiabröds-leverpastej-smörgare. Underbart gott! Kanonväder ute. Laddade inför långpasset tillsammans med Harry Hole. Trillrigt värre! Heja HH! Halv elva var jag redo för långpasset. I brist på geldrinkar och liknande energibomber stuvade jag ner tre mariannelakritsar i vätskebältet. Startade betydligt hårdare än förra söndagen. Noterade 5:09 min/km då jag svängde ut på Larsmovägen. Kanske jag också kan förbättra sluttiden? Då borde jag komma ner i farter under 4:53. Inte alls omöjligt! Tryckte på lite extra längs Larsmovägen. Kändes kanonbra! Men. Plötsligt. På krönet av min intervallbacke vid roskgräve. Uppfattade ljudet av snabba fötter bakom mig. Aha, tänkte jag. Utan att svänga mig om. Det låter som Grels V, men det kan också vara Bo L eller Bjarne H. Men. Det var ingen av nämnda raketer som passerade mig i backen. Har aldrig stött på killen förr, men han hade verkligen speed under fötterna. Uppskattade hans ålder till max 30. Lite senare såg jag framför mig en välbekant ryggtavla. Världens bästa pappa var ute på sin dagliga motionsrunda. Jag saktade naturligtvis in och gick en bit med honom. Bjöd på en mariannelakrits innan jag kutade vidare. Vid första stoppet låg farten på 4:55. Nu gällde det bara att kapa bort ytterligare tre sekunder. Inte så lätt eftersom jag visste att det blåste motvind längs Furuholmsvägen. Innan jag svängde in på den vägen mötte jag Peter F. Nästan på samma ställe som senaste söndag. Vi stannade och snackade ett par sekunder. Raskt vidare. Nu låg farten på 4:52. Alltså just den fart jag siktat på. Men motvinden var grym. Blåste rakt i fejset. Fick bita ihop ordentligt för att hålla tempot. Det lyckades nätt och jämt. Då jag äntligen fick svänga in mot stan lyckades jag till och med spurta bort två sekunder från snittfarten. Sluttiden på dagens dryga Jakob halva blev 1:43:50, över en minut bättre tid än senast. Najs!
Efter långpasset fortsatte dagen med förberedelser inför Jaros ligapremiär mot KuPS i kväll. Jag hoppas av hela mitt Jarohjärta att Jere och laget får en bra start på ligasäsongen. Tre poäng skulle smaka manna i kväll!

Saldo: 21,5 km

Totalt: 1 204,1 km

Mål: + 94,1 km

Kanon: 1:43:50 på dagens långpass.

Kalkon: Nattsömnen var pga olika omständigheter ingen höjdare.

lördag 20 april 2013

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA

Dag 110
I går kväll. Trött så in i norden. Gick och lade mig klockan åtta. Skulle sova en timme. Det gjorde jag. Steg upp lagom till fredagsmyset. Strax innan vaimo kom från jobbet. Yrvaken. Fortfarande trött. Lade mig i soffan. Knäppte på dumburken. Zappade lite mellan utbudet. Somnade direkt efter kvällskaffet. Inte så värst mysigt.
I morse. Steg upp klockan sex. Kommenderades tillbaka till sänghalmen av vaimo. Hon ville dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro. Det fick hon. Fick stiga upp halv sju i stället. Käkade lätt. Ut på morgonlänk halv åtta. Sammanstrålade med Henry M och Tony S vid Kristallen. Benen kändes förvånansvärt lätta. Risgrynsgröten hade tydligen vandrat vidare till stadens avloppsnät. Vädret visade sig från sin bästa sida. Stämningen var god i trojkan. Den förstördes inte heller av lite motvind på slutet. Vi fick ihop en och en halv mil på var. Najs!
Hemma igen. Svepte i mig en rejäl blåbärsbomb. Fortsatte med kaffe och en leverpastejmacka. Sen tog jag itu med dagens tråkigaste uppgift, att bädda dubbelsängen. Vaimo och jag är överens om det mesta. Men då det gäller att bädda sängar så går våra åsikter i sär. Diametralt. I vaimos värld skall en säng som ingen sover i bäddas. Alltid. Sen skall den inte bäddas hur som helst. Det gäller alldeles speciellt vår säng. Vår säng är en skitdyr amirikasäng, en sängarnas Rolls Royce. Då man bäddar den är noggrannhet därför A och O. Täckena skall vikas på ett visst sätt, sängöverkastet skall ligga på ett visst sätt och kuddarna.....ja kuddarna....nu närmar vi oss pudelns kärna....de T-O-L-V kuddarna måste ligga på E-X-A-K-T rätt plats. Nu tror jag att du anar mitt problem - jag lyckas ju aldrig få allt rätt. Därför hatar jag att bädda. Dessutom. I min värld är en obäddad säng lika med en inbjudande säng. Jag tycker faktiskt om att krypa ner bland tilltrasslade lakan, under färdigt uppvärmda täcken. Sen klarar jag mig lätt med E-N kudde. I nödfall ingen alls. Nåja. Nog filosoferat. Tog itu med bäddandet. Gjorde mitt yttersta. Inväntar domen.
På förmiddagen hann jag ännu med att arrangera ett juniorfotograferingstillfälle vid gymnasiet. Calle B höll i kameran och jag bar bänkar. Sånt är jag bra på! Efter photoshootingen hem via Lidl. Handlade billiga frukter och lite annat smått och gott. Väl hemma satte jag igång med mitt livs tredje Chiabrödsbak. Planerar att samla lite stilpoäng. Skall ge varsitt bröd åt mor och svärmor. Kanske domen över mitt sängbäddande på så vis blir lite mildare.
I morgon söndag har jag ett digert program. Långpass. Talko vid Västra plan. Och sen på kvällen. Ligapremiär, Jaro- KuPS. Kanske bäst att ta det lugnt resten av denna underbart vackra lördag!
Förresten. Syrran fyller femti bast idag. Firar dagen i ett koncentrationsläger, tror jag. Hursomhelst. Grattis så myttji syster Barbro Katarina J-R!

Saldo: 15,0 km

Totalt: 1 182,6 km

Mål: + 82,6 km

Kanon: Syrran fyller femti.

Kalkon: Att bädda vår Amirikasäng.

fredag 19 april 2013

STRESSIGT VÄRRE

Dag 109
Friday. Kort, men stressig dag på jobbet. Bäst av allt var risgrynsgröten till lunch. Jag lassade in två  bautatallrikar. Efter jobbet fortsatte jag att stressa. Ärende till stadens polishus. Skulle lämna in en varulotteritillståndsansökan. Verkade vara lugnt i huset då jag klev in. Lite villrådig. Fick hjälp av en ung Securitaskille. Tog en kölapp. Kollade att jag hade ansökningen och de tusen bilagorna med mig. Jodå. Satte mig ner och väntade. Väntade och väntade. Tjejen före mig hade tydligen problem med lagens långa arm. Verkade aldrig bli klar. Så äntligen. Min tur. Nr 46 spatserade in i någon slags butka med ansökningshandlingarna i högsta hugg. Mötte en bister dam. Hon lusläste mina handlingar. Verkade inte riktigt nöjd. Du saknar föreningens stadgar och ordförandes underskrift, sa hon till slut. WTF! Hur hade jag kunnat glömma stadgarna? Namnunderskriften visste jag inte ens att jag behövde. Fick mina papper tillbaks. Latläxa. Kom på nytt då du har allt med dig, smålog damen. Suck och stön. Hur gör jag nu? Ordförande fick jag inte tag på och stadgarna hade jag i min jobbdator. Löste problemet med hjälp av Gustav S. Han och jag tecknade under ansökan och så printade han ut stadgarna åt mig. Tillbaks till polishuset. Samma procedur. Men ny dam. Minst lika tarkka. Till slut fick jag henne övertygad om att allt fanns med och jag fick lämna in pappershögen. Skönt!
Fortsatte sen till mor och far med en hink risgrynsgröt från skolan. Den hade fått hänga med under mitt polishusspringande. Jag fick ett paket Juhlamokka som tack. Men. Nu var jag supersugen på att springa. Så jag hastade vidare. Först hem efter två omgångar träningskläder. Sen till Fitness Club. Eftersom det var varmt, om än något blåsigt ute hade jag beslutat att skippa löpmattan och springa ute i stället. Löpningen gick inget vidare. Risgrynsgröten låg som ett ankare i magsäcken. Känslan påminde om magknip. Beslöt mig för att aldrig mera springa med risgrynsgröt i magen. Funkade skitdåligt. Sprang i alla fall ihop en dryg mil. Tillbaka vid Fitness. Bytte om. Arbetade lite på min tvättbräda och avslutade med rumptöjningar. Stressen var helt bortblåst.
I dag fick jag också skriftligen bekräftat att jag får springa NYCM redan i höst. Beskedet kom via en saftig räkning. Hela kalaset landade på dryga 40 000 Skr. Men då tillkommer flyget till och från Arlanda. Enbart startavgiften tingade 4 450 Skr. Kirsi S, en mycket god vän till mig, föreslog att jag skulle starta en insamling bland mina bloggläsare. Jag skall fundera på saken, men tror nog inte att den blir av. Däremot skall jag lämna in en bidragsansökan till vaimo. Hon är nämligen tätast i vårt hushåll. Bara jag nu kan hitta våra stadgar! :-)

Saldo: 11,6 km

Totalt: 1 167,6 km

Mål: + 77,6 km

Kanon: Skolan risgrynsgröt.

Kalkon: Att springa med risgrynsgröt i magen.

torsdag 18 april 2013

BLEV FÖRSÖKSKANIN

Dag 108
I går kväll på gubbjumppan. Steppbrädor, hantlar, gummisnoddar och mattor i användning. Gubbarna svettades till Abbalåtar. My kind of music. Pia-Maria M hade satt ihop ett jätteroligt och varierande program. Synd bara att det var säsongens nästsista gubbjumppa. Senare på kvällen. Ettan kom hem. Hungrig som en varg. Fixade käk åt honom och töjde rumpmusklerna på köksbordet. Kollade med ett halvt öga på en PL-leaguematch. I säng först vid midnatt.
I morse. Bilade till jobbet. Där blev jag idag erbjuden att bli försökskanin. Eivor S ville testa ett nytt superpiller på mig, SportZym. Ett slags tillskott vid sport, hård träning och trauma. Alltså jag i ett nötskal. :-) Accepterade erbjudandet och lovade käka 4 piller om dagen. Enligt varudeklarationen så stöttar pillret bl a den muskeloskeletala (!) hälsan. Undrar just om jag kan märka det? I alla fall. Avslutade arbetsdagen med förmansskolning. Temat var utvecklingssamtal / medarbetarsamtal. Helt okej. Efteråt full fart hem. Snaskade i mig en banan. Sen var det dags för dagens löppass, backintervaller i backen vid gamla roskgräve. Kände mig rejält taggad inför pinan. Undrar hur man är funtad egentligen? Plus 6 grader Ett stilla vårregn välkomnade mig där ute Joggade iväg mot tortyrplatsen. Väl framme. Släppte ner pulsen till åttio. Sen var det dags att utmana backen. Hade som mål att klara den 270 m långa backen under minuten. Första gången av åtta. På prick en minut. Pulsen på toppen låg på 157. Upprepade proceduren sju gånger. Låg hela tiden strax under minuten, 57-59 sek. Kände mig skitnöjd med det. Joggade sen hemåt i maklig fart.
Vaimo hälsade mig välkommen med käk. Najs! Frågade om jag mött någon kändis vid roskgräve. Det hade jag inte. "Nå nee, vem aader enn to sko no vaa så taso att a far uut å spring i dehär vedri", konstaterade vaimo. Jag höll med henne samtidigt som jag lassade in proteiner i griskotlettform. Avslutade skrovmålet med en blåbärsbomb a la Benny S. Raap!
Förresten. Glömde berätta att jag idag bokat hotell till HCR. Vaimo och jag ska bo kungligt på Mannerheimvägen i Scandic Hotell Continental. Viktigt att nattsömnen blir god inför årets första riktiga utmaning. Och så måste jag ju också tänka på min muskeloskeletala hälsa. :-)

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 156,0 km

Mål: + 76,0 km

Kanon: Backintervaller i 3:39 min/km-fart.

Kalkon: Att gubbjumppan är på upphällningen.

onsdag 17 april 2013

JAG GJORDE DET

Dag 107
Gjorde det i dag. Först fick jag vaimos välsignelse. Sen anmälde jag mig till NYCM 2013. What a feeling! Knaprade ihop det förmånligaste resepaket jag kunde hitta. Billigaste hotellet. En dag kortare resa. Ingen shoppingtur. Ändå tror jag att notan kommer att landa på dryga femtusen juuro. Sööta öödi! Tänk vad mycket annat kul vaimo och jag kunde ha gjort för de stålarna! Nåja. He e så tå! Nog om det.
I går kväll. Slocknade i TV-soffan innan deltagarna i halvåttahosmej hunnit ge sina poäng. Vaknade därför redan halv fem i morse. Käkade. Blåbärsyoghurt och banan. Morgonlänk vid skolan. Ny rutt. Sprang till Pias Livs, känd för sina Nisses biffar, och tillbaks. Prick en mil. Benen kändes bra och jag kunde hålla en riktigt bra morgonfart. Avslutade igen med några situps och armpressar. Efter jobbet hem. Glad i hågen. Klev in i lägenheten. Nynnandes på Frankie Boys New York, New York. I vanliga fall ogillar vaimo att jag sjunger. Förstår inte riktigt varför! I dag verkade hon förstå att jag var både glad och lättad. Glad över chansen att få springa i världens häftigaste lopp. Lättad över att jag tagit rätt beslut. Tror jag? Lite smolk i glädjebägaren fick jag ändå idag. Peter och Marie S från Kalmar har valt att springa först nästa år. Vi träffades i höstas i NY och det klickade genast mellan oss. Därför skulle det ha varit skitkul att få träffa dem på nytt! Men, man kan ju inte få allt här i livet.
I kväll skall jag på gubbjumppa. Det lär bli en massa hoppande. Det gör jag så gärna. Men först skall jag svepa i mig ett bautaglas med Bennys Blåbärsbomb. Nami, nami!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 144,5 km

Mål: + 74,5 km

Kanon: Drömresan bokad.

Kalkon: Att vi inte får träffa Peter och Marie S i NY.

tisdag 16 april 2013

YES!

Dag 106
"First we take Manhattan then we take Berlin" sjunger Leonard Cohen. Det stämmer nästan in på mig. Fast tvärtom. Efter en orolig natt i sänghalmen har jag äntligen fattat beslutet att springa både i Berlin och NY. Galet? Javisst! Men sån är jag. Kan inte tänka mig att sitta i Jeppis den 3 november och veta att jag i stället kunde stå ute på Verrazanobon*. O hemska tanke!
Beslutet att delta i båda loppen tog jag på känsla. Ivrigt påhejad av mina FB-vänner. Tack för era uppmuntrande kommentarer! Nu skall jag bara se till att fixa anmälningen och stålarna till NY. Vaimo och jag tittade idag på hotellutbudet. Det lutar väl åt ett kärt återbesök till hotel Newton på Broadway. Inte det finaste hotellet i staterna. Men det får duga. Dyrt lär hela kalaset ändå bli. Men jag säger som farsan, "vi får ta av rågan". På något vis skall det lyckas. Men. Det blir nog inga bilköp i sommar, heller. Och inga nöt-inre-fileer på grillen. Det brukar vi iofs heller aldrig ha! I stället. Atrilli, spenatplättar, makaroner och havregrynsgröt. Hoppas innerligt att våra tre skrotbilar inte ger upp.
Bortsett från alla tankar så har jag haft en helt vanlig tisdag. Invägning klockan 6. Vågen på 72,2 kg. Som förr. Till jobbet. Sprang till busstationen. Sen ut på morgonlänk. Vårens första utan handskar. Najs! Benen kändes pigga. I huvudet malde NY-resan, förstås. Men också de skräckbilder jag sett på TV i går kväll. Två bomber hade detonerat vid målet för Boston Martahon. Tre döda och flera allvarligt skadade. Det kan väl ändå inte inträffa i NY också? Eller kan det? Hur som helst. Sprang ihop en mil. Avslutade passet med lite styrketräning, situps och armpressar.
Efter skolan hade jag bokat tid hos Sune E, min hovmassör. Sune gav mig som vanligt valuta för hela pengen. Maken till hårda nypor får man nog leta efter. Men nu känns benen riktigt najsa. Och jag är taggad till tusen. "First we take Berlin then we take Manhattan".

* Startplatsen för ING NYCM

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 134,5 km

Mål: + 74,5 km

Kanon: Att jag fattat rätt beslut.

Kalkon: Det blev ett dyrt beslut.

måndag 15 april 2013

HUR GÖR JAG NU?

Dag 105
Måndag. Vilodag. Mitt i prick! Gårdagens grillning längs Jakob halvan kändes rejält i rumpan och vaderna. Men. Bra att få ett kvitto på att formen är hyfsad. Om knappt tre veckor (4.5) deltar jag i HCR. Tävlingen har lockat ett stort startfält, drygt 17 500 deltagare. En av dessa är Jonas H, fotbollskille och nybliven pappa. Träffade honom häromdagen. Vi enades om att springa tillsammans. Lovade "dra" honom till en sluttid kring 1:40. Borde vara fullt möjligt. Jonas är ung och vältränad. Jag igen är envis som synden. :-) 
Off till jobbet. Lång arbetsdag som avslutades med två möten. Hemma först klockan 17. Kollade min mailbox. Ett mail från Springtime Travel! Verkade intressant. Läste. WTF! Hoppsan! Springtime erbjöd mig en startplats i New York Marathon, redan i november 2013! Det var en minsann en överraskning! Nästa år har jag ju en garanterad startplats på Verrazanobron. Kunde aldrig tro att jag skulle få en plats i år också. Har därför anmält mig till Berlin Marathon i höst. Ur mailet framgick det vidare att Springtime vill ha besked av mig inom april. Hur gör jag nu?  Skall jag delta både i Berlin och New York i höst? Eller. Skall jag spara NY till nästa år? Eller. Skall jag helt skippa Berlin i höst? Eller. En massa frågor snurrade i min skalle.
Hann ännu med ett möte på kvällen, FF Jaro Juniors styrelsemöte. Försökte koncentrera på agendan. Svårt. Mailet från Springtime fortsatte att gnaga. Shitt! Varför har jag så svårt att bestämma mig. Tack vare min utmaning kommer jag antagligen att vara i kanonform hela hösten. Synd att inte utnyttja den i så fall! Men. Att resa till både Berlin och NY kostar. Kostar en massa klöver. Har jag verkligen råd?
Efter styrelsemötet. I TV-soffan. Frågorna fortsatte att mala. Å ena sidan, å andra sidan! Till slut. Gav upp. Skall sova på saken. Hoppas jag är klokare i morgon!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 124,5 km

Mål: + 74,5 km

Kanon: Erbjudandet från Springtime

Kalkon: Att jag inte vet vad jag skall göra.

söndag 14 april 2013

GRILLADES

Dag 104
Uppe klockan sju. Långpass med Bo L på agendan. Tankade med chiagröt, kaffe och två rågbrödsmackor. Kollade in nyaste numret av Runners World. Vårens skotest och flera inspirerande artiklar. Brukar faktiskt läsa tidningen från pärm till pärm, ibland flera gånger. Kollade också vädret. Några plusgrader. Svag vind och uppehåll. Najs! Laddade ett par timmar och sen bar det av.
Eftersom jag inte känt mig särskilt pigg efter urladdningen i torsdags så beslöt jag mig för att starta lugnt och försiktigt. Det gjorde jag verkligen, 6:20 min/km. Ända tills jag mötte Bo vid Pedersöre kyrka. Han skruvade genast upp farten. Jag hakade på. Förstås! Längs Larsmovägen låg farten strax under 5 min/km. Men sen. Längs Furuholmsvägen in mot stan. Jag fick springa för livet. Pulsen låg stadigt kring 160, som högst 165. Snabbaste kilometern gick på 4:26. Bo bara skrattade och tyckte att det gick ovanligt lätt i solskenet. Min sluttid stannade på 1:44:56, alltså bara två sekunder sämre än förra söndagen. Detta trots att jag idag startat i snigelfart.
Väl hemma tog jag mig tid att jogga ner ett par minuter. Lär vara bra efter riktigt hårda ansträngningar. Sen blandade jag till en smoothie åt mig och vaimo. Receptet har jag lånat från min bloggvän Benny S. Testade med att blanda i lite honung i min egen smoothie. Det behövdes inte. Den är nog god som den är.
En massa kändisar såg vi ute på banan i dag. Först mötte vi Johanna och Minna S som var ute och traskade med sina kidz. HOP-HAB-fantomerna Grels V och Peter F mötte vi två gånger. Jag tror att de också sprang Jakob halvan, men fel väg! Juuso A kom springande med sin kännspaka "vattentunna" på ryggen. Så stötte vi på Gerd och Jalle R. Just då var farten så hög att jag knappt orkade hälsa. Det var den också då jag mötte Gretel K. Slutligen. Utanför Fitness Club mötte jag ännu Maria H som tyckte att jag såg sliten ut. Det var en riktig iakttagelse Maria! Jag hade då 21 km bakom mig och Bo hade grillat mig i nitton av dem!
Nu skall jag på talko till Centralplanen. VIP-tältet skall upp och ett som annat skall dammas av. Nästa söndag startar ligasäsongen. Go Jaro go!

Bennys Blåbärsbomb
(hämtat från tidningen Birka)

Blanda i en mixer:
- 1 påse (35g) minutgröt med blåbär och äpple
- 2 dl naturell yoghurt*
- 2 dl mjölk*
- 1,5 dl djupfrysta blåbär
- 1 banan*

* använd gärna ekologiska produkter, om du jöutas

Saldo: 21,5 km

Totalt: 1 124,5 km

Mål: 84,5 km

Kanon: Bennys Blåbärsbomb

Kalkon: Synd att jag startade så långsamt.
 

lördag 13 april 2013

VAIMOS VÄGRAN

Dag 103
Lördag. Ut med HOP-HAB Team halv åtta. Plus en grad och svag nordöstlig vind. Helt okej. Träffade Henry M och Tony S vid Kristallen. De var mitt inne i en livlig diskussion om vår flyktingpolitik, tror jag. Märkte knappt att jag joinade. Lite längre fram mötte vi Bo L. Han kom springande i ett par neongröna dojor. Lyste som en julgran. Jag slog följe med Bo. I stället för flyktingpolitik diskuterade vi dojor och löpning. "Politikerna" svängde av in mot stan vid Svedjenabbakorsningen. Bo och jag fortsatte en bit till. Då vi närmade oss centrum skildes även vi åt. Bo skulle springa ännu längre. Innan vi skiljdes beslöt vi iaf att springa Jakob halvan tillsammans i morgon bitti. Jag fortsatte hemåt. Rätt nöjd, men fortfarande ganska sliten.
Efteråt. Calle B och jag skulle fota Jaros juniorlag i gymnasiets matsal. Shootingen gick bra. Bara en spelare som inte ville vara med på bild. Sen. Vaimo och jag var ensamma hemma. Trean på match i Vasa. Fixade käk. Pasta Bolognese. Vaimo tvättade och städade. Yhtäkkiä! En tanke utformades i min skalle. Hur skulle det vara om jag bjöd in en gästskribent till min blogg, typ vaimo? Hon skulle då få skriva om hur hon upplever sin vardag tillsammans med en springande gubbe. Alltså min utmaning, men sett ur hennes perspektiv. Ju mer jag tänkte på grejen desto mera intressant framstod den. Kanske jag åxå kunde få mina boyz eller morzan att skriva lite? Presenterade tanken för vaimo. Erbjöd henne att skriva dagens inlägg. Hon tackade nej. Men. Skam den som ger sig. Jag tror nog att jag skall få henne att skriva. Charm och lite ryggmassage brukar bita på vaimo.
I kväll spelar Jaro årets sista träningsmatch. Jag drar som vanligt på mig ordningsvaktjackan och känner mig viktig. :-)

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 103,0 km

Mål: + 73,0 km

Kanon: Gästbloggartanken

Kalkon: Att jag inte lyckades övertala vaimo att skriva idag.

fredag 12 april 2013

SEGT

Dag 102
Torsdagskväll. Efter Cupfinalen. Lycklig över personbästat, men jättetrött. Vaimo iväg på nattjobb. Ensam hemma. Kollade halvåttahosmej. John B hälsade på. Han vägrade ta bort sängöverkastet och miljoner kuddar i dubbelsängen. Jag orkade inte. Somnade i stället i tvåans obäddade. Drömde om nya tävlingar. Drömde om ära och berömmelse. Förlåt, nu skojade jag!
Fredag. Till jobbet. Berättade åt busschaffisen om min pepparburksblunder. På finska. Han trodde nog att jag skojade. Ei voi olla totta! Direkt efter jobbet till Fitness. En lugn mil på löpmattan och lite styrketräning hade jag tänkt mig. Så blev det inte riktigt. Löpningen gick sämre än någonsin. Hela kroppen protesterade. Ville inte springa. Jag vred ner hastigheten till knapp styrfart. Ändå kändes det jobbigt. Helt otroligt! Jag fick pina mig ordentligt för att komma i mål. Styrketräningen skippade jag helt. Stretchade i stället. Det gick hyfsat bra. Sen satt jag en god stund i bastun. Funderade över hur löpformen kan växla så mycket från dag till dag. I förrgår kändes det skit. I går persade jag. I dag presterade jag mitt sämsta pass, ever. Tror inte att det finns någon entydig förklaring på fenomenet. Jag får väl acceptera att min kropp är och förblir en gåta. Hemma igen. Fixade käk åt vaimo, trean och mig själv. Fortsatte kvällen i soffan framför dumburken. Fredagsmys kallas det visst? I morgon bitti skall jag ut med HOP-HAB:arna. Det ser jag fram emot.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 091,5 km

Mål: + 71,5 km

Kanon: Att alla pass inte är som dagens.

Kalkon: Dagens träningspass blev en rejäl flopp.

torsdag 11 april 2013

FINAL

Dag 101
Tävlingsdax. Cupfinal. Fullt fokus direkt från morgonen. I kväll skall jag igen försöka kapa bort ett par sekunder av min bästatid i HOP-HAB CUP. Började därför dagen med att kolla värdeleksutsikterna för kvällen. Verkade lovande. Ett par plusgrader och svag nordvästlig vind utlovades. De yttre förutsättningarna fick därmed klart godkänt. Men hur var det med de inre? Alltså är jag redo? Fysiskt och mentalt. I går. Tungt, segt och jobbigt längs Larsmovägen. Kan jag få upp tempot i kväll? Jag borde ju snitta 4:36 min/km för att persa. Är det möjligt? Nåja. I kväll vet jag.
Efter jobbet. Köpte bananer, gröt och Tupla. Då jag kom hem sa vaimo att jag fått ett paket. Najs! Julaftonsfeeling. Slet upp paketet. En T-pajto! Från jogg.se. Ursnygg. Endast för stjärnmedlemmar. Inte alla som har en sån, tänkte jag stolt. Tre timmar till tävlingsdax. Laddade. Slappade. Lite Harry Hole. Tog en rejäl powernäpp. 
Off till Brahes bastu i god tid före starten. Kände mig redo. Taggad till tänderna. Väl framme fick jag startlistan av ordförande Leif K. Jag skulle starta med bara två löpare bakom mig, Peter F och Grels V. Visste att jag nog skulle få svårt att hålla dem bakom mig. Slängde mig iaf ut på banan. Bära eller brista. Gasade på från första steget. Pulsen rusade. Flåsade. Tuff början. Hann inte kolla tempot. Hoppades att det var tillräckligt högt. Efter ett par kilometer. Kände flås i nacken. Visste att det var Peter F. Visste att han startat ännu hårdare. Kollade min fart, 4:23 min/km. Najs! Peter och jag följdes åt ända tills en dryg kilometer återstod. Då lade han i en växel till. Jag var chanslös. Lämnade efter. Lyckades ändå hålla tempot någorlunda. Bara 300 meter kvar av racet. Hörde välbekanta tassande steg mot asfalten. Visste att nu var också Grels ifatt mig. Grels hade startat två minuter efter mig. Ändå lyckades också han passera mig på upploppet. Lite knäckande faktiskt! Inte minst med tanke på att han faktiskt passerat 60-strecket! Nåja. Jag fick glädjas åt ett nytt personbästa på sträckan, 42:18. Snittade 4:24 min/km.
Nu ställer jag om fokus på Bastucupens testlopp om knappa två veckor. Då skall jag försöka slå min tid från ifjol.

Saldo: 9,6 km

Totalt: 1 081,5 km

Mål: + 71,5 km

Kanon: Nytt PB, 42:18.

Kalkon: Att komma sist i mål är aldrig kul.

onsdag 10 april 2013

HOS Dr P

Dag 100
I går kväll. Jättetrött. Somnade halv tio. Mitt i Harry Holes jakt på djävulsstjärnan. Vaknade först vid sexsnåret. Ingen panik. Skulle vara hos Dr P först om fyra timmar. Käkade apelsin och banan. Drog sen på mig springkläderna. Ut på banan klockan sju. Fortfarande svinkallt på morgnarna. Hela kroppen verkade seg. Löpningen gick trögt. Tankarna malde. Hur skall besöket hos Dr P gå? Vad har labbsystrarna hittat i mitt pissprov? Svängde ut på Larsmovägen. Solen i fejset. Najs! Började fundera på min tisdagstabbe. Alltså pepparburksgrejen. Hur kunde burken plötsligt börja läcka? Den måste ju ha spruckit. Plötsligt! Ett ljus gick upp för mig. En förklaring utkristalliserades i min skalle. Jag är ju ingen fysiker. Men visst är det så att kraftiga temperaturväxlingar kan söndra? Kan söndra t ex en mustapippuriburk. Lett mii exxplejn. Burken blev först varm av mitt nattpiss. Sen sa vaimo åt mig att lägga in den (alltså burken) i kylskåpet. Då blev den ju förstås kall. Efter det placerade jag burken i min varma ficka. Och där sprack den. Inte mycket, men ändå alldeles tillräckligt! Tadamm! Där hade jag likt Harry Hole löst pepparburksgåtan! Nöjd. Fortsatte löpningen. Ett bekymmer mindre på mina axlar. Farten ökade genast.
Hemma igen. Duschade. Käkade. Chiagröt med äppelmos, gojibär och sesamfrön. Vaimo skjutsade mig till Pörhön Auto. Hämtade ettans Golf från verkstaden. Tvåhundranittio juuro. Tack! Fortsatte sen till Malmskas kirurgiska poliklinik. Anmälde mig vid luckan. Höll 27,50 i handen. Ville betala puhtaana käteen. Det fick jag inte. Fick en faktura i stället. Sen till väntrummet. Vilket väntrum? Letade. Både länge och väl. Hittade till slut en syster som visste vart jag skulle. Bad mig strila i en bautatratt. Inte en chans att missa den! Sen fick jag sätta mig och vänta på Dr P. Bet på naglarna. Doktorn kallade in mig. Smajlade igenkännande. Jag försökte grina tillbaks. Lyckades inget vidare. Fick mina provsvar. Nu. Nu kommer domen, tänkte jag. Men. Strålande resultat. Mitt PSA hade gått ner. Najs! Sen. Dr P undersökte mig. Både framifrån och bakifrån. Nöjd med mig. Jag drog en djup suck. En lättnadens suck. Frågade om jag borde komma tillbaks nästa år. Det tyckte inte Dr P. Tyckte att jag gott kunde vänta till tjugohundrasexton. Tyckte att jag var en helt normal femtiotreårig gubbe. Om han bara visste! Bockade, tackade och backade ut från mottagningen. Kom ut i en korridor. Vad nu? Vart tusan hamnade väntrummet jag just suttit i? Tittade åt höger, tittade åt vänster. WTF! Vart har jag nu hamnat? Frågade en syster. Frågade en syster till. Den senare hjälpte mig tillrätta. Borde nog någon gång kolla upp mitt lokalsinne. Eller så inte! :-)
Hursomhaver. Glad i hågen bilade jag sen till jobbet. Ringde vaimo och morsan. Gudd njuuvs! Vaimo och morsan jublade. I morgon skall jag springa årets sista HOP-HAB CUP. Då skall all min fokus ligga på löpningen. Min något förstorade prostata får nog bara hänga med.

PS
Glömde berätta att jag i går kväll skrev under uppropet för könsneutrala äktenskap. Så nu vet du kära läsare min åsikt i den frågan.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1071,9 km

Mål: + 71, 9 km

Kanon: PSA-värdet

Kalkon: Mitt lokalsinne

tisdag 9 april 2013

ETT-TUSEN-SEXTIOÅTTA BESÖK

Dag 99
I går kväll. Chillade med vaimo i pensionärskuvösen. Gjorde i princip nada. Kollade fejan. Kollade bloggstatistik. Chockad! Mitt nittioåttonde inlägg lockade massor av läsare till bloggen. Massor av uppmuntrande kommentarer på FB. Glad. Stolt. Tacksam. Samtidigt lite skrämd. Etttusensextioåtta besökare! Fantastiskt! Men. Hur skall jag kunna följa upp detta? Även om jag är en klantskalle så springer jag ju inte omkring med pissflaskor i fickorna varje dag! Knappast lika kul att läsa om mina löprundor. Ibland händer det ju faktiskt inte så mycket. Tänkte också på vad mina närmaste tycker om mitt klantande. Skäms de för mig? Trean gör det definitivt. Vaimo lite grann. Vad tycker morsan och farsgubben? Tankarna malde i mig. Ända tills Helge Skoog i Halvåttahosmej tog över min hemma-slappar-kväll.
Vaknade fyra-fyrtiofem i morse. Min kropp har äntligen övergått till sommartid. Sedvanlig tisdagsinvägning. Sjuttiotvå komma fyra. Precis som på nyårsdagen. Jag får nog snart ge upp min kamp om att komma under sjuttio. Hjälps inte. He e så tå. På med löparkläderna och iväg till jobbet. Jättekallt ute. Nästan ännu kallare i vaimos Golf. Frös hela vägen till jobbet. Drog därför på mig en extra tröja, en extra mössa och tjockare vantar då jag kom fram. Skulle morgonspringa. Ut på banan prick sex. Sprang den normala Bosundrundan. Plussade på ett par kilometer för att få ihop en tisdagsmil.Efteråt. Chiagröt. Kaffe och prickigkorvmackor. Höll sen en mattelektion. Fortsatte med rektorsmöte. Sen fler lektioner och skrivbordsarbete. Skall avsluta dagen i förskolan. Överföringsmöte med dagmammor och förskollärare. Lär bli sent innan jag får slänga upp fötterna på TV-soffan.
I morgon bitti skall jag besöka Doktor P. Då får jag kanske provsvaren från labbesöket i går. Undrar om systrarna hittat brödsmulor eller svartpeppar i mitt pissprov? :-)

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1060,4 km

Mål: + 70,4 km

Kanon: Antalet bloggbesökare i går.

Kalkon: Nervös inför mötet med Dr P.

måndag 8 april 2013

PISSIGT VÄRRE

Dag 98
Söndagskväll. Kom hem från Activexpomässan. Dödstrött efter en intensiv dag. Drygt 21 kilometers landsvägslöpning och nio timmars talkoarbete hade satt sina spår i min gamla kropp. Fötterna värkte mest. Stupade i säng. Kunde inte somna. För trött. I morgon (alltså idag) skall jag vara vid Malmskas labb. Klockan 7:30. Opissad. Hur sjutton skall jag klara det? Min sista tanke innan jag slutligen kravlade mig upp i John Blunds sköna famn.
I morse. Vaknade prick sex. Blåsan full. Värkte. Försökte tappert ignorera känslan. Men gav upp. Började leta efter lämpliga "pottor". Muminmuggen? Njae. Måste ju ha ett kärl med lock/kork. Min sportdrycksflaska. För stor. Letade febrilt. Blåsan värkte. Hittade till slut en tom mustapippuriburk med lock. Den får duga. Strilade försiktigt i burken. Aaaah! Tog sen en tom brödpåse som jag knöt om burken. He får dåga!
Käkade och bilade sen till Malmskas labb. Kön utanför labbdörren var inte så värst lång. Jag lyckades få en bra plats nära dörren. Pissburken hade jag stoppat i mina farmare. Kollade med jämna mellanrum att locket pekade mot taket. Prick sju tretti öppnades labbdörrarna. Slängde mig fram. Lyckades få nummer sex. Helt okej. Pustade ut. Borde hinna i god tid till jobbet. Satte mig i väntrummet. Plötsligt! WTF! Kände något vått på mitt högra byxben. I fickhöjd. Just där pepparburken låg. Hur är det möjligt? Burken av glas. Locket fastskruvat. Pekade mot taket. Innuti en bödpåse. Ändå! En våt fläck framträdde. Slet upp burken. Försökte samtidigt dölja för alla övriga i väntrummet vad jag pysslade med. Inte det lättaste. Nummer fem i tur. Tyckte att det tog en evighet för den gamla tanten. Äntligen min tur. Gick fram till syster i receptionen. Håvade fram Kelakortet och min läckande pissburk. Stammade fram någonting om att jag vaknat så tidigt och inte kunnit hålla mig. Systern sur. Så här får man inte göra, sa hon. Vi kommer inte att godkänna det här provet. Du borde ha hämtat en burk av oss i förväg. Fattade inte skillnaden. Fick i alla lämna ifrån mig pepparpissburken. Noterade att det kommit en och annan droppe på det papper jag fått från sjukhuset. Skämdes som en hund. Satte mig på nytt. Väntade på att få komma in till pickasyster. Väntade på att få komma ut!
På väg till jobbet lovade jag mig själv att ligga lågt under resten av dagen. Inget spring. Absolut. Ingenting. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1050,4 km

Mål: + 70,4 km

Kanon: Resten av dagen

Kalkon: Min morgon

söndag 7 april 2013

DRAGHJÄLPEN

Dag 97
Söndagsmorgon. Sovmorgon. Najs! Steg upp vid sjusnåret. Chiagröt, kaffe, mackor och ÖT. Långpass på agendan. Laddade. Letade fram mina nya Asics DS Trainer. Beundrade dem på köksbordet. Söta öödi va di e grann, tänkte jag. Funderade lite på hur hårt jag skulle springa i dem. Beslöt att dagsformen får avgöra.
Väntade. Väntade på att gröten skulle ramla ner i karburatorn. Hade tänkt ge den tre timmar, men den fick bara två och en halv. Sen orkade jag inte vänta längre. Ut på banan. Där ute beslöt jag mig för att starta lite hårdare än senast. Första kilometern gick på 5:15. Bättre än senast, men inte optimalt. Försökte öka. Funkade. Sen. Jätteflax! Anette och Bo L svängde ut från Ejdevägen. Bara cirka hundra meter framför mig. Wow, tänkte jag. Där har jag världens bästa draghjälp. Gasade på för att hinna ifatt dem.  Busvisslade. Ingen reaktion. Gasade på ännu lite. Busvisslade på nytt. Jess! De hörde mig. Stannade. Jag sprang ifatt dem. Beställde fem minuters fart. Både Anette och Bo hade sprungit sina långpass i går. I dag tänkte de bara ta det piano och återhämta sig. Ändå. Farten skruvades upp rejält efter Larsmovägen. Vi låg hela tiden under fem minuter per kilometer. Tionde kilometern blev den snabbaste, 4:40. Anette och Bo vek sedan av vid Sunds trädgård. Jag fortsatte ensam min färd norrut. Nu gällde det att hålla speeden på egen hand. Inte det lättaste. Men. Det borde gå. Utanför Schaumans mötte jag Åke F som nyligen börjat springa. Åke såg pigg ut. Antar att han var i början av sitt långpass. Själv var jag ganska sliten. Pressade mig ändå. Lyckades hålla farten uppe ända in i kaklet. Sluttiden på den 21,5 långa sträckan kröp under 1:45. Inte illa!
Hemma igen. Vid köksbordet. Studerade mina kilometertider. Hade lyckats hålla under 5 minuters fart i 17 km. Endast de fyra första låg över. Tack Anette och Bo! Värmde upp ett rejält pastalass. Käkade. Vilade lite. Alltför lite kändes det som. Klockan ett var jag på plats i Tellus. Antar att jag sen får tillbringa resten av dagen här. Först som ordningsvakt i fyra timmar. Sen som diversearbetare. Minst lika länge. Hela hallen skall tömmas och snyggas upp. Om allt går bra borde jag vara hemma till läggdax. Huh-huh!

Saldo: 21,5 km

Totalt: 1050,4 km

Mål: + 80,4 km

Kanon: Draghjälpen jag fick av Anette och Bo.

Kalkon: Vilan efter långpasset blev alltför kort.

lördag 6 april 2013

SORG OCH GLÄDJE

Dag 96
Lördagsmorgon. Steg upp klockan 6. Chiamacka och kaffe. Ut på banan. Sammanstrålade med Henry M, Tony S och för första gången, Kenneth H. Kallt men vackert i soluppgången. Jag hade lovat Kenneth en skön morgonlänk i pratfart, 6 min/km. Det löftet kunde jag nästan infria. Tony och Henry hade massor av spring i benen. Jag var tvungen att lugna ner dem. Vi snittade 5:52 på den normala lördagsrundan, Larsmovägen maxi. Kenneth hängde bra med. Verkade trivas i gänget. 
Efteråt. Duschade och mikrade havregrynsgröt under tiden. WTF! Mjölken slut! Lämnade gröttallriken orörd. Drog på mig ordningsvaktjackan. Off till Activexpo. Klockan 10 öppnade mässportarna. Jag strövade omkring i hallen. Ordningsvaktade. Inte speciellt ansträngande. Hörde musik från hallens norra ända. Någon spelade på synth. Sjöng. Inte speciellt vackert. Fortsatte patrullera. Hamnade så småningom i norra ändan. WTF! Är det inte? Jo, det är det. Bygglovs-Willy! Plötsligt lät sången riktigt bra. Willy klämde i för kung och fosterland i en smäktande ballad. Körde med inspelat komp. Flinade. Ett par mässbesökare hade gjort samma upptäckt som jag. Folk flockades nu kring scenen. Höjde sina Aj-föuns och filmade. Willy klämde i lite extra i sluttonerna. Vilken showman!
Sen var det dags för mig att avbryta mitt pass som ordningsvakt. Bråttom. Skyndade hem. Bytte till mustapuku. Skulle med vaimo på en god väns begravning. Mycket folk i kyrkan. Många grät. Närmare Gud till dig. Blomsterhyllningar i massor. Tonfallet sjöng. Vackert! Prästen predikade om vita och svarta dörrar. En ung kille sjöng Håll mitt hjärta. Alla grät. Ute på begravningsplatsen. Strålande vårväder. Härlig är jorden. Gav en bautakram åt änkan.
Hem igen. Via vår närbutik. Mjölk och köttfärs. Fortsatte in till centrum. Köpte en prinsesstårta till kvällens födelsedagskalas för trean. Fixade käk. Spagetti med morosås. Efter maten. Siesta på balkongen. Harry Hole i knäet. Nu skall jag och vaimo fixa till lägenheten inför kvällens partaj. Känns konstigt med både begravning och kalas på samma dag. Men det är väl så livet kan gestalta sig ibland. Såheså.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1028,9 km

Mål: + 68,9 km

Kanon: De vackra sångerna.

Kalkon: Mjölken slut.

fredag 5 april 2013

MONSTERFRUKTER

Dag 95
I morse. Vaknade. Huvudvärken väck. Skönt! Off till jobbet. Började arbetsdagen med attgöra det som blev ogjort igår. Delade ut matteprovet. Morgonsamling. Mina elever var jätteduktiga! Sen Lite historia och lite skrivbordsarbete. Sen var arbetsveckan slut.
Direkt efter jobbet. Till Fitness. Många kända ansikten i salen. Cay H, Hanna och Eva-Maria E, Jari T och Ari L. Hanna med foten i paket. Akillessenan hade gått av i en futsalmatch. Kämpade på en då. Ulrika L-S morsade också på mig. Berättade att hon av en slump kommit in på min blogg. Tyckte den var läsvärd. Tackade henne så mycket. Roligt med feedback. Påbörjade mina backintervaller på löpmattan. Först sex kilometers uppjogg. Farten måttlig. Höjde sedan mattans lutning till 4%. Sprang tolv gånger en minut med en halv minuts vila. Farten stegrades hela tiden. Började med 14,6 km/h och avslutade med 15,7 km/h. Kändes helt okej även om de avslutande löpningarna var rätt jobbiga. Efteråt forsatte jag med några magövningar, situps och plankan. Avslutade med bastu.
Trean fyllde år i dag, 19 bast. I morgon skall vi ha kalas hemma. I dag ville han bara käka pizza me mamm å papp å Joanna. Det gjorde vi på hans favoritplejs Una Delicatess. Jag beställde bernaisepizzor åt alla. Vid salladsbordet föll mina ögon på en skål med röda små frukter. De liknade gojibär, alltså ett kinesiskt hälsobär som innehåller 500 gånger mer C-vitamin än apelsiner. Jag blev nyfiken, förstås! Testade försiktigt ett bär. Fy och tvi! Vad är detta? Aldrig i mitt liv har jag smakat något starkare. Den lilla frukten innehöll små, små frön. Frön som brände. Frön som brände som eldarnas eld. I gommen, på tungan, på läpparna - ja hela käften min brann. Letade febrilt något att spotta i. Hittade inget. Hittade bara min hand.
Sen fick jag en idé. En Ingoidé. En korkad idé. Tog med mig några frukter till de andra som väntade vid bordet. Bjöd dem att smaka. Trean tackade nej. Joanna tackade nej. Vaimo tackade ja. Hennes reaktion var, om möjligt, ännu kraftigare. Försökte få bort smaken med att sörpla i sig min äppellemonad. Det hjälpte inte. Inte ens vatten hjälpte. Vaimo tyckte att mitt skämt var uruselt. Jag var beredd att hålla med henne. Saknade min skämskudde.
Bernaisepizzorna var i alla fall jättegoda. På väg ut. Passade på att stoppa ner några monsterfrukter i jackfickan. Vet inte riktigt vad jag skall ha dem till. Kanske jag bara slänger dem. Men jag skulle bra gärna vilja veta vad frukterna heter. Frågade nog pizzabagaren. Han bara skakade på huvudet och skrattade. Kvällen avslutade jag med några timmars talkoarbete i Tellus. Lade ett golv. Ställde bord och bänkar på plats vid vårt mattorg. I morgon klockan 9 skall jag vara på plats som ordningsvakt. Men innan dess blir det morgonlänk från Kristallen. I morgon skall jag också hinna med en begravning och så treans kalas, förstås!

Saldo: 10,0 km

Totanlt: 217,4

Mål: + 67,4 km

Kanon: Bernaisepizza

Kalkon: Att jag bjöd vaimo på monsterfrukterna.

torsdag 4 april 2013

TRÖTT

Dag 94
Torsdagsmorgon. Uppvaknandet gick trögt. Trögt så in i norden! Rejält trött. Tur i alla fall att jag har vilodag från löpningen, tänkte jag. Lassade på rejält med chia på morgongröten. Halvsov i bussen till jobbet. I vanliga fall brukar jag sitta längst fram och jidddra med busschaffisen. I morse, bara smalltalk.
Stressigt i jobbet. Började dagen med att förbereda en morgonsamling. Fortsatte med lektioner. Australiens delstater. Sen jumppa. Eleverna gillade inte att vi skulle skida. Gnälligt värre. Jag fick huvudvärk. Matteprov. Huvudvärken tilltog. Beslöt mig för att avsluta dagen. Lämnade kvar en hög orättade prov. Tog tvåbussen hem. Sov hela vägen. Hemma. Huvudet dunkade. Stupade i säng. Sov ännu en timme. Vaknade. Fortfarande trött. Fortfarande huvudvärk.
Activexpotalko next! Slängde i mig ett par chiamackor och en kaffemugg. Kände mig lite piggare. Cyklade till Centralplan. Träffade Lasse B där. Transporterade bord, bänkar och en korvvagn till mässan. Kul att jobba med Lasse. Alltid glad och positiv. Glömde nästan bort mitt värkande huvud. Passade på att leta efter min försvunna I Love NY-mössa i Tellus upphittatlåda. Njet! Saknar faktiskt min mössa. Efter tre timmars kånkande av bord och bänkar pedade jag sen hem. Trött och sliten efter min "vilodag".
I morgon fyller trean 19 år. Det skulle jag gärna göra också!    

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1007,4 km

Mål: + 67,4 km

Kanon: Lasse B, vilken kille!

Kalkon: Huvudvärken

onsdag 3 april 2013

HUNDRA SPRACK

Dag 93
I morse. Vaknade i god tid. Benen kändes sega. Funderade. Skall jag strunta i löpningen idag? Njae. Kanske ändå inte. Men jag tar det piano. Beslöt mig för en lätt morgonlänk i Bosund. Nöjd med mitt beslut. Pressade ett par apelsiner. Åt en Chiquita. Sen off med Haldins gula.
Kallt ute. Startade löpningen på en ishal skolgård. Inga Icebugs. Bambi on ice. Fortsatte längs byvägens asfalt. Då jag svängde in på nya båthamnsvägen mötte jag ett nytt  istäcke. Tack och lov! Inte lika halt som på skolgården! Följde noggrant med siffrorna på min Garmin. Efter prick två komma sex kilometers gnuggande utbringade jag en symbolisk skål i solens riktning. Skål! På utmaningens nittiotredje dag hade jag just passerat 100 mil eller 1000 km. Det kändes riktigt bra!
Men. Mina ben kändes långtifrån bra. De var absolut inte på festhumör. Kändes fortfarande sega. Och för första gången i vinter. Jag frös om tårna. Segade mig i alla fall framåt. Ömsom is, ömsom asfalt. Snittfarten låg på strax under 6 min/km. Förlängde ändå min normala Bosundrunda (8,2 km) så att jag skulle få ihopskrapat en mil. Återvände till skolan. Tårna hade tinat, men benen kändes kaputt. I morgon måste jag vila.
Efter jobbet. Till posten. Hämtade ut två påsar chiafrön som jag beställt från en verkkokauppa. En före detta elev bakom Itelladisken. Hon kände igen mig. Nej, men Ingo! Verkade glad. Jag kände igen henne. Kunde till och med namnet. Jess! Tjejen frågade om ryktet att jag sprang till skolan varje dag stämde. Jag sa att det nog var en aning överdrivet. Har ju faktiskt bara sprungit några gånger från S-market i Holm.
Ikväll har jag Manpower (fd gubbjumppa) på agendan. Hoppas också hinna spendera lite tid med Harry Hole.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1007,4 km

Mål: + 77,4 km

Kanon: Att jag fixat över 100 mil på 93 dagar.

Kalkon: Mycket sega ben.

tisdag 2 april 2013

MORGONDRAMATIK

Dag 92
Tisdagsmorgon. Arbetsdag. Min inbyggda väckarklocka väckte mig som vanligt 4:50. Aber! Klockan på mobilskrället visade 5:50! WTF! Varför hade den inte ringt? Sommartid! Voi skååni! Kroppen ju inställd på normaltid. Frågorna sköljde över mig då jag slängde mig ur sänghalmen. Hinner väl inte till 6-bussen? Eller? Jag försöker. Hade tänkt kliva av bussen till S-Market och springa till jobbet. Inte att tänka på nu. I stället. Hoppade i mina civila paltor. Kalsongerna aviga. Skitsamma. Plockade på mig kännykkäuslingen, godisdosan, nyckelknippan och plåmso. Har jag allt nu? Militärstuk över hela operationen. Får jag igång Venton på max 10 försök så borde jag väl hinna? Den startade redan på femte försöket! Tack gamle vän! Till saken hör att jag i normala fall brukar få försöka upp till tjugo gånger innan vännen behagar vakna. Gasade på till busstationen. Hann registrera att bensintanken var så gott som tom. Kom fram i alla fall. Slängde mig ur bilen. Kutade de sista metrarna till bussen. Hann. En minut till godo. Pust!
Slog mig ner på etupenkki. Kollade mobilskrället. Just så. Jag hade ställt skrället på väckning klockan 7. Alltså. Boven i dramat var mina grön-blå-gråa. Där hade jag min selitys. Kroppen kunde förstås inte lastas. Inställd på normaltid. Passade på att kolla ifall jag fått med det nödvändigaste. Saknade egentligen bara tandborsten. Skönt!
Kom till jobbet. Tyst i huset. Smörjde lite tandkräm på gaddarna. Gurglade och käkade chiagröt. Dagen fortsatte enligt gammalt mönster. Matte, gymnastik, religion, ett par möten och lite skrivbordsjobb.
Efter jobbet. Mötte trean. Han hade faktiskt varit ute och sprungit. Påstod att det var en skittråkig motionsform. Jag äntrade lite med honom om den saken.  Borstade sen tänderna med massor av Pepsodent. Gjorde min tisdagsinvägning. Bättre sent än aldrig. Prick 72. Treje veckan i rad. Sen. Var tvungen att lugna ner nerverna. Drog på mig Kinvarorna. Vackert ute. Kutade en dryg mil längs Larsmovägen. Kändes skönt för kroppen. Men framför allt för själen.
Vinterlediga vaimo hade under tiden ställt fram potatismos med ugnstekt korv åt mig. Mmmmm! Finns int na myttji gooare! Käkade ute på balkongen. I solskenet. Tillsammans med Harry Hole, antihjälte i Jo Nesbos kriminalromaner. Morgonstrulet var som bortblåst.

Saldo: 11,6 km

Totalt: 997,4 km

Mål: + 77,4 km

Kanon: Ugnstekt korv med potatismos, i solen med Harry Hole.

Kalkon: Att vara i jobbet en hel dag med smutsiga gaddar är ingen höjdare.

måndag 1 april 2013

REKORDMÅNAD I HAMN

Dag 91
Påskannandag. Första april. Rekordmånad takana. Sprang i mars 334,6 km fördelat på 28 pass. Det är jag rätt nöjd med, faktiskt. Vaknade vid sjusnåret. Två muggar kaffe och en chiabrödsmacka. Började gräva i vaimos gömmor efter Compeedplåster. Efter febrilt letande hittade jag till slut asken. Öppnade den med spänning. Jess, två plåster kvar! Precis vad jag behövde. Tack vaimo!
Drog på mig mina favoritskor, Saucony Kinvara III. Gick ut i god tid. Lunkade sakta till samlingsplatsen vid Kristallen. Stretchade framlåren i strålande sol. Skönt påskväder i år! Glädjande många HOP-HAB-killar kom lunkande till samlingsplatsen. Henry M, Calle V, Grels V, Bo L och Bjarne H. Kul! Off mot Lannäslund. De tre sistnämnda skulle springa Jakob halvan. Henry, Calle och jag tänkte nöja oss med en kortare sträcka. Till en början joinade jag långskrubbarna. Rätt hög fart efter Larsmovägen. Snabbaste kilometern på 4:41. Kändes lätt ändå. Jag tackade för mig vid korsningen i närheten av Sunds trädgård. Svängde om. Sprang tillbaka. Mötte Henry och Calle. Joinade dem. Tempot betydligt lägre nu. Calle vek av vid Svedjenabba. Jag följde Henry till Visasbacken och vände sen hemåt. Kunde konstatera att jag faktiskt fått ihop drygt 16 kilometer. Bra start på april!
Hemma igen. Hängde upp löparkläderna på balkongen. Soligt och skönt där. Käkade chiagröt med gojibär och äppelmos. Bokförde mina kilometrar på jogg.se. Sajten har 91 959 löpare som registrerat sina kilometrar. Konstaterade att jag låg på plats 68. Inte illa! Det skulle vara kul om flera finländare kunde komma med. För tillfället är vi bara 118.
Påskannandagens eftermiddag. Låg och dåsade i bara kallingar och strumpor på vår inglasade balkong. Läste slutet på boken 42 195 Berlin. Författaren sprang i mål på 3:49:52. Bättre tid än vad jag hade i Stockholm 2011. Tog ner julbelysningen från balkongräcket. Vaimo fixade käk. Gott! Efterrätten bäst. Pasha. Jag slevade i mig ett bautastort lass. Raap!

Saldo: 16,6 km

Totalt: 985,8 km

Mål: + 75,8 km

Kanon: Vaimos pascha.

Kalkon: Jag har kanske latat mig lite för mycket i dag.