torsdag 31 oktober 2013

TRÄFFADE MIN HUSGUD

Dag 304
I går kväll. Flög till Stockholm med SAS. Både vaimo och jag var vrålhungriga. Beställde därför ostmackor av flygvärdinnan. Trots att jag anade att beställningen skulle kosta mig skjortan. Etthundratio krnonor, tack! WTF! Det blir ju typ 12 juuro för två smörgare! Betalade, men begärde i samma andetag att få en full kaffekopp och inte en halv. Käkade min dyraste macka, ever. Vaimo skrattade bara. Hon känner nämligen till mitt snåla sinnelag. Träffade Jon och Mattis i Cityterminalen. Kram. Kram. Nu ville vi alla ha käk. Började vid Vapiano. Fullsatt. Fortsatte till en annan favorit, Pizza Hut. Fick samma bord som senast. Och en ursnygg servitris. Vaimo käkade en vegetarisk pizza och jag satsade på en Bea Lovers Medium. Bjöd naturligtvis också killarna. Vågade inte kika på notan. Men dyrt var det. Garanterat. Tog tuben till grabbarnas studielya vid Universitetet. Riktigt mysigt där. Kollade lite på TV. I säng klockan tio.
I morse, torsdag. Vaknade, som vanligt, klockan fem. Väntade på tvåan. Som visade gambälfolttji vägen till T-banan. Sjysst! Tack och hej! Kram. Kram. Lycka till med löpningen pappa! Irrade lite i T-Centralen. Men fann till slut gejten till Flygbussarna. Och. Halv nio äntrade vi terminal fem vid Arlanda AirPort. Drygt två timmar innan vårt plan skulle lyfta. Incheckning gick bra. Trots att jag fortfarande såg ut som en jugge-maffioso i passet. Vaimo smet iväg till Victoria's Secrets. Medan jag köpte Martina Haags "Heja, Heja!" i pocketbutiken strax intill. Den hulda återvände med två förföriska väskor. Två! Antagligen väska nummer 897 och 898! Hämtade moriskaffe och två mackor från Roberts Coffee. Vågade inte titta på notan, nu heller. Off till gejt sixty-two. Sörplade i mig kaffet. Käkade ostfrallan. Då. Plötsligt stod han där. Anders Szalkai, min husgud. Ståtlig och vältränad. Oerhört najs! Funderade på att gå fram och presentera mig. "Tjeenare mannen, Ingo från Jeppis. Ö big fann of yours!" Men vågade inte. Massor av löpare vid gejten. Med Asics- Reebook eller Nikedojor på fötterna. Kände igen Maria från Berlinloppet. Och folk från Springtime. Efter lite velande tog jag ändå mod till mig. Frågade vaimo om hon kunde ta en pikktjur av mig och min husgud. Vaimo vägrade. Du skämmer ju ut oss! Det sket jag i. Gick i stället fram till en av Springtimeledarna. Räckte fram paddan. Och bad henne fota Anders och mig. Samtidigt berättade jag för honom att jag följt hans 3:30-program inför Berlin. Men att jag landade på 3:36. Anders skrattade. Och lovade att göra vissa justeringar i programmet. Lät sig dessutom fotas tillsammans med femtiofyra-åringen från Jeppis.
Flygresan över Atlanten tog nästan nio timmar. Jag kollade på movies, sov lite, käkade godis och skrattade åt En man som heter Ove. Halv tre landade vi på Newark Liberty International AirPort. Jag tog på mig mitt mest neutrala smajl. Slängde fram tummarna. Och gjorde mig redo för mötet med biffarna från FBI. Det funkade. Welcome Mister Juselius and wajf! Hälsade en mycket trött och oinspirerad ung kille. Pust! Då vi väntade på bussen till Manhattan stötte jag på ännu en celebritet, Kristin Kasperssen. Alltså Lill-Babs dootro. Har för mig att Kristin skall springa på söndag. Men henne vågade jag absolut inte krama. För då hade jag nog fått vaimo i nacken. Checkade in på Hotel Newton på Broadway halv sex. Träffade Lasse, en jättetrevlig ledare jag lärde känna i fjol. Han kände igen mig också. Sa han. I receptionen såg jag också en massa ungar som firade Halloween. Tiggde candy av hotellpersonalen. En stor Halloweenparad lär också hållas i staden. Vi hade tänkt gå och se på den. Men orkade inte. I stället sjönk vi båda ner i den sköna hotellsängen. Senare i kväll skall vi gå på stan. Och I morgon bitti blir det morgonjogg i Central Park. Hoppas natten går riktigt fort!

PS
Mina blogg-uppdateringar kommer att vara rätt sena de närmaste dagarna. Det beror inte på att jag är slö utan på att Manhattan-booa e liiti bakett. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 129,8 km

Kanon: Att få träffa Szalkai.

Kalkon:

onsdag 30 oktober 2013

TUPLA

Dag 303
I går kväll. Packande ner de sista grejorna. Försökte tänka på allt. Funderade om Juhlamokka-paketen skulle passera handbagagekontrollen. Kollade oljan i vita, inte så rostiga. Måtte den ta mig till Vasa i morgon! Gick och lade mig. Tusans resfebrig.
I morse. Både vaimo och jag steg upp klockan fem. Käkade. Och lastade in våra väskor i baksätet på vita, inte så rostiga. Fick nätt och jämnt plats. Off till jobbet. Möttes av en lapp på skrivbordet. Någon kissnödig hade igen tömt sig i roskisen på pojkvessan. Och dessutom klottrat fula ord på toalett-sitt-kransen och skolans väggar! Suck och stön! Då man rett upp ett ofog så väntar nästa kulman takana. Och inte nog med det. Eija N, vår duktiga städare, kom och berättade att någon gjort ett fult hål i dörren till gymnasikförrådet. Antagligen med skaftet till en innebandyklubba. Voi huh-huh! Vad är det för fel med nutidens ungdomar då ingenting får vara ifred? Höll en mattelektion. Direkt efter lektionen bilade jag iväg till Sune E, min hovmassör. Berättade om alla mina krämpor. Sune fundersam över mina framlår. Kunde inte fatta att de var så hårda efter så lite spring. Tummade också på högersidans ischiasnerv. Oaaaajj! Patienten vrålade av smärta. Slingrade sig som en berusad mask. Göta Petter! Jag dör. Sune övergick till den vänstra sidan. Inte lika illa ställt där. Efteråt kändes mina apostlahästar riktigt bra. Hoppas bara de är lika ystra i morgon. Återvände till jobbet. Höll ett par lektioner. Och käkade Pias makkara-laatikko. Jättegott!
Skyndade mig hem efter sista lektionspasset. Kollegorna önskade mig lycka till. Najs! Då jag kom hem stod den hulda färdigt krigsmålad. Kanon! Rattade vita, inte så rostiga mot Vasa. Solen lyste genom den skitiga framrutan. Men humöret var det inget fel på.
Anlände till Vasa helskinnade. Ringde ettan. Som, mot förmodan, svarade. Lovade dessutom att skjutsa oss till lentokenttä. Najs! Vaimo och jag hann kika in i hans studielya, Fabriken. Ettan ville att vi skulle ta av oss skorna. Trodde jag hört fel, men lydde naturligtvis. Off till flyget med röda, fruktansvärt rostiga. Ettan bakom ratten. Beställde lingonsnus. Det skall han naturligtvis få.
Checkade in våra röda kappsäckar. ESTAN var i kraft! Najs! Firade med varsin Tupla. Tog en stor första tugga. WTF! Tulpan var hård som granit. Hade dessutom kostat mig hela två daaler. Tänkte gå och klaga. Men lät bli. I stället kom jag att tänka på en suverän morgonsamling i skolan. Den hölls av kaplan Marko S. Som traskade in till morgonsamlingen med en Tupla-patukka i kardan. Berättade om en TV-reklam från sextiotalet. "UUSI TUPLA ON NIIN HYVÄÄ - RIITTÄÄ KAHDELLE!" Men Marko hade också sett en ny, modern och helt annorlunda Tuplareklam. Från vår tid, tjugohundratalet. "NYA TUPLA MEGA MAXI - VARFÖR NÖJA MIG MED EN BIT DÅ JAG KAN FÅ TVÅ!" Den jämförelsen gillade jag. Jättemycket. Även om den inte hedrade nutidsmänniskan.
Nu sitter vaimo och jag och väntar på flyget till Stockholm. I kväll skall vi träffa tvåan. Och i morgon lyfter vi mot NY. Spänningen stiger. Epäilemättä.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 119,8 km

Kanon: Tupla-liknelsen.

Kalkon: Ofoget i skolan.

tisdag 29 oktober 2013

ÖVER TIO MIL BACK

Dag 302
Kunde inte släppa tanken på ESTA i går kväll. Päronskallen målade upp hemska bilder. Som den hämtade från Newark Liberty International Airport. FBI-killar. Biffiga. Bredbenta. Pistolförsedda.  Bistra, självsäkra nunor.
- Mister Juselius, You are not welcome here!  
- WTF.... Sorrry....But, but....?
- Mister Juselius, calm down, read my lips! You änd Your vajf are not allowed to enter the United States of Amirika.
- But, but....why?
- Mister Juselius. You have been verry, verry greedy. You have not paid 14 daalers for Your ESTA.
Läste att en ny ESTA-ansökan måste göras 72 timmar före avfärd. Shittt, shitt! Det är ju för böveln mindre tid kvar innan vi åker. Gjorde genast en ny ansökan åt oss båda. Kostade mig tjugoåtta daalers. Men tänkte att det kan nattsömnen vara värd.
I morse. Tisdagsinvägning. Fruktade ett jättebakslag. Vågade knappt titta på de röda araberna. Som grinade mig ilsket i ögonen. Sjuttiotvå-komma-åtta. Perhana. Det här betyder att jag, utöver alla mina skadeproblem, också får släpa med mig tre kilo extrafläsk genom stadsdelarna i NY, minst! Voi huh-huh! Efter bakslaget fortsatte jag till jobbet. En av mopedkillarna ringde och bad om ursäkt för sitt tilltag bakom skolan. Jag accepterade ursäkten. Och uppmanade honom att pusha på sina två medbrottslingar. Påpekade att senast i dag vill jag höra av dem. Höll ett par lektioner. Testade ett nytt program på I-paden, Educreations. Funkade rätt bra. Förutom att bilden ställde sig på tvären i videoprojektorn.
Efter skoldagens slut tog jag bussen hem. Sov hela vägen. Tomt och tyst i lägenheten då jag klev in. Kollade in Simones framfart. Drog en lättnadens suck. Antagligen kommer hon inte alls att störa vår resa. SMHI:s utlovade skräckscenario hade uteblivit. Och Simone hade nedgraderats. Najs! Sen ringde jag Linda på Springtime. Bad henne kolla min och vaimos ESTA-status. Varmuuden vuoksi. Jo, då sa Linda. Ni har den båda i kraft ända till 18 oktober 2015. Najs igen!
Då vaimo kom hem förde jag svarta bilen till Yrkesskolans bilavdelning. Lämnade den på gårdsplanen. Ringde Henry M för att kolla vilken tid han och Calle W skulle länka i kväll. Tja, om femton minuter startar vi från Kristallen. Själv skulle jag inte springa idag, heller. Men tog Treken och pedade med grabbarna i snålblåsten. Sen fortsatte jag till Sportia Mattsson efter sportgél. Valde länge. Stannade för fyra engångsdoser Enervit med apelsinsmak. Och en tub med energitabletter. Pedade vidare till Trädgårdsgatan. Bad farsan hämta svarta bilen från Yrkes på torsdag. Morsan frågade efter mitt startnummer. Men det mindes jag inte.
Hem sen. Kollade upp startnumret, 25132. Gjorde tacos. Och smörjde in låren med hästsalva. Den huldas axlar fick också en omgång. Verkade gilla hästsmörjan. Senare på kvällen ringde de två övriga mopedligisterna. Jag uppmanade dem båda att tänka efter var de kör nästa gång. Tror faktiskt att de förstod.
I morgon startar mitt och vaimos andra NY-äventyr. Klockan två rattar jag vita, inte så rostiga mot Vasa. Ettan har lovat att skjutsa oss till flygfältet. På så vis slipper jag pysäköinti-maksun. Sen. Om allt går som planerat träffar vi tvåan i Stockholm. Och övernattar i hans kämppä. Sen på torsdag förmiddag avgår vårt flyg till Newark Liberty International Airport. Flygresan beräknas ta nästan nio timmar. För Mister Juselius änd vajf väntar spännande tider.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 109,8 km

Kanon: Simone och ESTA raderades från min bekymmerkarta.

Kalkon: Över tio mil back.

måndag 28 oktober 2013

SIMONE & ESTA

Dag 301
Gick och lade mig tidigt i går kväll. Direkt efter Helenius hörna. Och då var klockan tio. Fast egentligen var den ju elva. Eller så var den tio. Jag blir inte klok på det här gycklandet med sommartid och vinterdito. Tog med mig En man som heter Ove i sängen. Vi trivdes bra tillsammans. Skrattade gott åt Oves funderingar. Kände faktiskt igen mig, na liiti. Läste annars i söndagens ÖT att författaren Fredrik Backmans blogg har över 50 000 läsare varje dag. Dit har jag en bra bit. Just nu ligger min på 469,35 läsare / dag. Den siffran är jag oerhört stolt över.
Vaknade tio före fem i morse. Helt otroligt att min femtiofyra-åriga body känner på sig när det är dags att stiga upp. Käkade fil och rågbröd. Kaffe, förstås. Och alla kost-tillskotten. Lade fyrahundra juuro på köksbordet. För att vaimo skulle minnas att gå till banken efter "daaalers". Undrade hur många det skulle bli. Har nämligen noll koll på dollarkursen. Till jobbet med Haldins gula. Chaffisen Mäki var nedstämd. Berättade att hans elva år gamla hund skulle vidare till hundhimlen i dag. Jag försökte nog trösta honom. Men hade svårt att hitta de rätta orden. I stället pratade vi väder och vind. Jag berättade att Simone, en storm som väntas svepa in över oss i morgon, oroade mig. Mitt förra NY-äventyr (2012) förstördes ju faktiskt av en annan storm-brud, Sandy. På onsdag startar vaimo och jag vårt nya äventyr med att flyga till Arlanda. Jag hoppas verkligen att Simone har gått och lagt sig då!
Klev in i rektorsexpeditionen. Och. Möttes av en massa ogjort pappersjobb. Så blir det då man skall vara kung i baren. Tog genast itu med högarna. Pust. Sen ansökte jag om tjänsteledighet, höll ett par lektioner och planerade schemat för min vikarie Pia D. Vid personalkaffet visade jag karaktär och skippade/sparade wienerbrödet. Jag har ju invägning i morgon. Efter den egentliga skoldagens slut fortsatte jag med ett kort lärarmöte och ett internt fortbildningstillfälle. Bjöd kollegorna på båtgodis. Tror att de gillade.
Hem med fyrabussen. Från busstationen fortsatte jag direkt till Centralplan. Hjälpte till med att ta ner VIP-tältet och reklamväxlarna. Hem sen, via lähikauppan. Mötte Isabella M och Johan M på gården. De frågade om jag var nervös inför loppet. Jepp, jag är väldigt osäker på formen just nu. I oktober, alltså efter Berlin, har jag bara sprungit drygt 100 kilometer. Alltså en tredjedel av min normala träningsdos. Dessutom har jag haft problem med framlåren och vänstra skinkan. Isabella tröstade mig och sa att jag nog kommer att ha nytta av mina vilodagar. Hoppas hon har rätt. En annan grej som bekymrar mig är huruvida mitt ESTA är i kraft. ESTA är en online-ansökan för att förundersöka alla innan de tillåts inträde till Amirika. Jag tror att mina och vaimos handlingar är i skick. Men, tänk om de inte är det? Beslöt mig för att kolla med Springtime i morgon. Varmuuden vuoksi.
Där hemma svepte jag ihop en omelett och käkade lite havre-flakes. Beslöt mig för att testa hästsalvan. Gned in framlåren. Värmde och luktade riktigt gott. Doften påminde mig om ungdomsåren. Då man lirade boll. Och ville lukta som riktiga futis-spelare. Har för mig att vi då strök Trafuril på våra fjuniga tonårsben.
Senare på kvällen fick jag ett textmeddelande från Mats S, en hygglig polis jag känner. Han berättade att de tre mopedligisterna "infångats". Och att killarna snart skulle ringa mig. Antar att det inte blir något roligt samtal för någon av dem. Men. För att lugna de skyldiga och deras föräldrar. Jag har bestämt mig för att inte vara alltför sträng och fördömande. Det tror jag man skall vara. Ibland.
PS
På köksbordet låg ten stycken fifty US-dollars.
Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 99,8 km

Kanon: Hjälpen jag fick av Mats.

Kalkon: Oroar mig för Simone och ESTA.

söndag 27 oktober 2013

LUGNANDE BESKED

Dag 300
Jaros årsfest i går kväll. Trevligt sällskap. Prisutdelning. God mat. Försökte tänka på vad jag proppade i mig. Lyckades sisådär. Drack bara vatten. Ett jätteduktigt band från Norrland uppträde. Sjöng Delilah. Femtiofyraåringen gillade. Gapade förstås med i refrängen. Täysillä. 
My, my, my, Delilah.
Why, why, why, Delilah.
I could see that girl was no good for me
But I was lost like a slave that no man could free.
 
Redan klockan elva var den hulda och jag redo för hemfärd. Sökte oss i regnet till vita, inte så rostiga. Kungen från Ålandsbaren hade reducerats till en trött gammal gubbe. Som bara ville krypa ner i sänghalmen. Som dessutom slocknade genast. Som en klubbad oxe.
I morse. Dag trehundra på min utmaning. Tatt-ta-daa! Skål! Och. Prick en vecka kvar till NYCM. Vaknade klockan sex. Kokade gröt och ägg. Stekte bacon. Bryggde kaffe. Rostade bröd. Röjkte. Och fundeerade hela förmiddagen. Skall jag springa något idag? Och i så fall. Var och hur? Tja. Egentligen skulle jag ju vilja kuta intervaller på Centralplan. Bara för att kolla hur benen reagerar. Men. Tänk om jag river upp rumpan igen. Tänk om framlåren börjar protestera. Borde jag helt låta bli att springa? Velade fram och tillbaks.
För att skingra tankarna började jag i stället packa mina NY-väskor. Riktigt smart, var tanken. Började med att klassa grejsen. Kinvarorna, biljetterna, pengarna och passet fick priority one. Ner i handbagaget. Resten klassades som priority two. Typ. Medicinskåpet, dansas-skooa, reserv-kalsare & -strumpona, grötpåsarna, etc. Det stuvade jag ner i stora, röda Jaro-kappsäcken.
Fortsatte dagen med att hälsa på mina föräldrar Puutarha-kadulla. Överlämnade några foton från vårens studenthippa. Fick ett resebidrag till NY. Fick också ett par kaffepaket att överlämna åt tvåan i Stockholm. Tack så myttji! Jag måste nog ha världens snällaste parents! Såheså.
Springasi blev en kompromiss. Packade träningsväskan och checkade in på Fitness. Klev upp på löpmattan. Kände mig lite nervös. Hur kommer det här att kännas? Kommer jag alls att kunna springa? Benen lugnade mig genast. Det här gillar vi! Visserligen kände jag lite av sträckningen i rumpan, men ytterst lite. Dessutom blev känslan allt diffusare efterhand. Kutade en halv mil. Även om jag gärna skulle ha sprungit det dubbla. Den sista femhundringen kutade jag i Berlintempo, 5 min/km. Helt najs! Fortsatte i stället med magen. Långa, svettiga serier. Träffade Dan B, en före detta elev från Bosund. Dan var tillsammans med en tjej som jag inte kände. Tänkte mig noga för innan jag vågade fråga; "Är det här din dotter eller flickvän?"  Dan skrattade. Tjejen log. Tackade för komplimangen. Så skall en slipsten minsann dras! Såheså.
Efteråt i bastun träffade jag en jättetrevlig kille från Risöhäll. Snackade löpning på laven. Namnet minns jag inte, men killen hade i alla fall sprungit Jakob halvan på 1:36. Fortsatte hem. Via lähikauppan. Mötte en massa elever från Bosund. Berättade för mig att de var på mööti. Ok. Jag fyllde en kasse med ägg, rågbröd och havreflakes.
Käkade ägg och fil då jag kom hem. Sköljde ner med en magnesium-shot och Juhla-Mokka. Resten av söndagskvällen tillbringade jag tillsammans med paddan, PL i dumburken, Runners World och En man som heter Ove. 

Saldo: 5,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 89,8 km

Kanon: Att löpningen kändes någorlunda okej.

Kalkon: Har inte sprungit något kvalitetspass i oktober.

lördag 26 oktober 2013

GÅVAN

Dag 299
I går kväll. Hemresa från Turun satama. Tillsammans med ett fyrtiotal trötta rektorskollegor, en del kungar från baren. Själv kände jag mig rätt pigg. Initierade ett nytt pidrospel. Fick genast gehör. Frank H och jag tog oss an Andreas H och Mika J. Första gången ever för Mika. Vi förklarade reglerna noggrant. Monica K assisterade nybörjaren. Ändå kunde ingenting hindra mig från min fjärde raka pidroseger. Vilket jag ljudligt. Och oftade påpekade. Herrasmies Mika gav sedan över åt Maria Ö. Ha, en brud i motståndarlaget! Borde nog inte vålla några större bekymmer att ro hem min femte voitto. Och Franks andra. Fick genast en kanonhand. Hertta ässä, kung, dam, knekt, en sjua och tvåan. Bjöd fjorton. Med ett överlägset leende. Fick budet. Slängde ut mina fyra högsta kort på en gång. Inväntade min medspelares jubel. WTF! Frank hade ett ynkligt hjärterkort, Andreas två. Räknade tyst i skallen. Göta Petter! Hemska tanke. Onko mahdollista? Maria har fem kort! Och än värre, hjärter-tian på topp. Jag har gjort bort mig igen. Rejält. Dessutom. Skamfullt. Förnedrande. Maria var också medveten om vad som höll på att hända. Radade ut fyra skit-hjärtrar. Och på femte varvet slängde hon då.....med ett kilometerlångt  smajl på läpparna....ut sin hjärter-tia. Tack och god-natt! Försökte försvara mitt agerande. Men fann inga ord. I bara farten lyckades Maria och Andreas sen tillfoga vårt lag en svidande statistikförlust. Voi skåånis!
Efter det samlade lag Juselius-Frank ihop sina sista krafter. Fick en liten revansch. Tog hem den sista matchen. Då hade klockan redan passerat två. I bussen snarkade de andra rektorerna ikapp.
I morse. Liftade hem från bussen med Mikael och Siv M. Tack! Klev in i lägenheten. Tyst. Och beckmörkt. Tände lampan i hallen. Ögonen föll genast på en röd burk med vitt lock. Som stod och hälsade mig välkommen. Vad tusan? Det är ju en burk Pferdesalbe (hästsalva)! Burken som jag letade efter så länge på mässan i Berlin. Var tusan har den kommit från? En vit lapp fastsatt på locket. Med texten: 

TJEENARE MANNEN!!! 
NU NÄR DU SNART SKALL FARA OCH 
SPRINGA DIN UPPSKJUTNA MARA.
DÅ LÅREN ÄR EJ SOM DE BORDE VARA
BORDE DU PROVA PÅ DENNA VARA.
SMÖRJ FÖR ATT BLI VARM OCH MJUK
BÖR EJ APPLICERAS PÅ DIN *U*!!!

VTF! Tusen tankar for genom pidro-päron-hjärnan. Vem tusan är så otroligt omtänksam? Någon out-there har tagit sig tid att skaffa fram en burk hästsalva åt mig. Överlämnat den personligen. Och till råga på allt skrivit en fenomenalt trevlig hälsning. Göta Petter, vilka fina vänner jag har! Kände mig både glad och väldigt rörd. Vände på lappen. För att leta efter en avsändare. Läste:

BUK!!!

HÅLL TILL GODO INGO!!!
HOPPAS DEN GÖR SUSEN :-)

Kröp ner hos vaimo i sänghalmen. Frågade vem jag fått burken av. Det hade den hulda heller ingen aning om. Burken hade bara funnits där utanför dörren till vår lägenhet, en dag. Okej. Det får jag lov att forska i vidare i morgon. Slöt ögonen. Klockan var tre.
Vaknade fem timmar senare. Steg upp. Smög mig till vågen. Fruktade det värsta. Sjuttiotre-komma-åtta! Precis som jag fruktat. Massor av käk kombinerat med ännu mer stillasittande syntes tydligt på vågen. Nästan tre kilo till att bära på. Shitt, shitt, shitt! Okej. Men MÅSTE jag nog tänka efter vad jag stoppar i mig under hela veckoslutet och nästa vecka. Började med att skippa aamupalan. Pedade i stället till Keskuskenttä. Bar staket och ställde i ordning inför årets sista ligamatch, Jaro-RoPS. Tog ett par timmar. Hem igen. Käkade ägg och bacon. Smörjde lite kylgél på rumpan. Tillbaks till matcharenan, Västra plan. Drog på mig gula ordningsvaktjackan. Inväntade en busslast med supportrar från Rovaniemi. Träffade Ola S, killen som bett mig leta efter hästsalva åt honom i Berlin. Vilket jag gjorde. Men utan resultat. Berättade för honom om den burkmysteriet. Ola såg ut som ett levande frågetecken. Kunde inte hjälpa mig att lösa gåtan. Rovaniemi-supportrarna anlände strax innan kick-off. Jag bryystade opp mig. Och. Ställde mig bredbent framför klacken. Struntade i alla gliringar. Bad i stället de hormonstinna lapparna att rauhoittua. Vilket de nog inte gjorde. Strax före halvtid kom Ola tillbaks. Smajlade brett. Ville bekänna en grej. "Det var nog jag som lämnat burken och dikten åt dig." WTF Ola, tack så väldigt mycket. Den gesten kommer jag aldrig att glömma. Hade du skrivit dikten själv också? Jepp. Till saken hör att Ola jobbar som polis. Antar att de på polisskolan får lära sig att hålla masken. För jag hade nog redan avskrivit Ola från min lista över potentiella burk-donatorer.
Själva matchen då. Jo, Jaro vann äntligen. Pedade hem i regnet. Nöjd över den efterlängtade segern. Men också glad över att ha fått svaret på häst-salve-mysteriet. 
I kväll skall kungen i baren och hans hulda gå på Jaros årsfest. En tre-rätters-middag har utlovats. Voi huh-huh. Hur tusan skall jag göra för att den inte skall synas på vågen i morgon bitti? 

PS
Skönt i alla fall att det onda i vänster skinka nästan helt försvunnit! 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 905,2 km

Mål: - 84,8 km

Kanon: Olas gåva.

Kalkon: Viktökningen.

fredag 25 oktober 2013

KUNGAR I BAREN

Dag 298
I går kväll. Finlands Kommunförbund bjöd på en tre-rätters. Najs! Efter att rektorerna slickat tallrikarna fortsatte kvällen. Prat och skratt, sång och dans. "Kung, kung, kung, i baren". Rektorerna skakade rumpa. Ja kunnolla! Jag träffade flera klasskompisar från Peffantiden. "Tänk att så många av oss i dag jobbar som rektorer!" "Tänk att det nästa höst är trettio år sedan vi fick ut våra papper!" Testade Stallhagen. Najs! Kvällen flög fram. Men. Men. Men. Min lycka var inte fullständig. En grej irriterade. Jättemycket. Störde feststämningen. En liten, liten sträckning i vänstra skinkan. Hur tusan fick jag den? Frågade råd av Henry K från Nykaabi. "Tja, jag föreslår att du kyler ner skadan. Och sen kan du försöka massera bort det onda." Uppfattat. Tack! Sörplade i mig sista Stallhagen-droppen. Lämnade rumpskakarna. Go natt folks! Tassade in i rum 415. Min rumskompis Kari R sov redan. Aktade mig för att väcka honom. Ställde Nokian på sju. Drog upp täcket. Somnade tvärt.
I morse. Vaknade strax före sju. Stängde av Nokian. Checkade den vänstra avloppshalvan. Shitt! Det onda fanns kvar. Ingen morgonlänk. Ingen aamusauna. Bara hotellfrukost. Efter det fortsatte dagen med studiebesök. Tre bussar väntade utanför hotellet. Jag klev in i den som skyltade för Ytternäs skola, en lågstadieskola som satsat stenhårt på lästräning. Rektorn Anders E, före detta ligaspelare i Jaro, hälsade välkommen. Berättade att Diego Forlan (fotbollsstjärna) besökt skolan. Och. En väldigt engagerad bibliotekarie berättade hur man jobbar för att stimulera barnens läslusta. Åhörarna gillade skarpt. Och skolans mysiga bibliotek imponerade på oss alla.
Efter studiebesöket skyndade jag mig till stan. För att leta efter Burana och något kallt åt skinkan. Fick ögonen på en terveyskauppa. Dök in där. Impulsköpte en påse chiafrön. Och frågade vägen till  drugstore. Fick en enkel vägbeskrivning. Hittade. Jess! Slängde in två buranor redan i kauppan. Köpte också en flaska kylgél. Dagen fortsatte med ännu ett par föreläsningar. Tror att de handlade om läroplansarbete och om den fria bildningen.
Tog adjö av Ahvenanmaa på eftermiddagen. Klev ombord på Grejsen kvart över två. Direkt till restaurangen på däck tio. Käkade lammfiléer i konjakssås. Och vaniljglass i en kola/chokladsörja. Vansinnigt gott! Men gissar att tisdagsinvägningen blir en smärre chock. Förutsatt att jag inte gör något radikalt under veckoslutet. Efter käket fortsatte jag till båtens skattefria kauppa. Satsade på en mega-panterpåse åt vaimo och chokladpraliner till lärarrumsbordet. Sen uppsökte jag en kara-toalett. Drog ner pantsen. Bredde en rejäl klick kylgél på handen. Letade efter det onda. Klämde och tryckte på avloppshalvan. Men kunde inte hitta det onda. Vilket kanske var bra. Gned därför in kylgélen på hela vänsterskinkan. Sen letade jag efter någonstans att ta en liten tupplur. Hittade en bekväm stol strax utanför kongress-centret på däck nio. Drog av mig dojorna. Slängde upp apostlahästarna på ett närstående bord. Slöt ögonen. Somnade. Förstås. Vaknade. Shitt! Rektorsdagarnas sista pass hade redan börjat i kongress-centret. Och jag hade försovit mig. Voi raatis! Ålade mig in i rummet. Tyst och försiktigt. Möttes av en massa flinande blickar. Antagligen hade nog alla i församlingen noterat att Bosundrektorn slocknat. Alla platser var redan upptagna. Satte mig därför längst bak i salen. Hamnade bakom en massa rektorsrockar. Hörde föreläsarna. Men såg nada. Vilket inte störde mig ett dugg. I stället kunde jag ju passa på och töja ut framlåren. Lite senare fick jag sällskap. Mika J från Edsevön koulu var också myöhässä. Jättetrevlig typ. Visade honom min blogg. Tror att han gillade den. Klockan åtta på kvällen beräknas Grejsen anlända till Åbo hamn. För de österbottniska rektorerna väntar en lång resa hem.
I morgon spelar Jaro sin sista match i årets fotbollsliga. Klockan nio är det samling vid Västra Plan. Hur tusan skall jag orka stiga upp då?

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 905,2 km

Mål: - 74,8 km

Kanon: Föreläsningen i Ytternäs.

Kalkon: Har garanterat dragit på mig ett par extra kilon under resan.

torsdag 24 oktober 2013

DAM-DIDIDAM

Dag 297
I går kväll. Klev in i Vikingterminalen vid åttatiden. Kände att jag behövde göra the little one. Fick nästan genast syn på hemlighuset. Klev in. Inga andra gäster. Tre bås. Men inga pissoarer? Ok. Valde mittenbåset. Drillade. Någon ryckte i dörren. WTF! Ser päronet inte att det är upptaget, rött? Nytt ryck i dörren. Nä-nuu! Två päron på en minut! Avslutade drillen. Klev ut ur båset. Möttes av tre......brudar! Som stirrade på drillaren. Som om de sett ett spöke. Kände igen Kristiina H, rektorskollega. Oh nou! Hissen gick upp. Här borde jag INTE vara. Shitt! Kristiina kom genast till min undsättning. "Nämen sidu Ingo, nu har du nog gått fel!" Vände sig sen till de övriga brudarna. "Han är inte alls farlig!" Jag hummade någonting instämmande. Ursäktade mig. Så förfärligt mycket. Slank ut ur damtoaletten. Som en oljad blixt. I vänthallen utanför. Hundratals väntande resenärer. Såg i ögonvrån hur flera av dem pekade finger, skrattade och viskade. Också flera rektorskollegor. Som sannerligen inte drog sig för att piikka den stackars dam-rums-drillaren.
Kvällen fortsatte med en buffé ombord på Viking Grejs. Digert utbud. Joinade kusinerna Hjulfors och Andreas pappa Torvald. Vrålhungrig. Käkade därför som en hevonen. Satsade mest på lammfiléerna. Jättegoda! Avslutade med glass. Raap!
Efter skrovmålet kände jag mig jättetrött. Kollade slutet av CL-matchen, RealMadrid-Juventus. Fortsatte till karaokebaren. Satt och lyssnade på en massa låtar på finska. Kände inte igen en enda! Är inget större fan av finsk musik. Och gillade definitivt inte det som framfördes. Låtarna saknade allt jag vill ha. Ingen melodi. Ingen refräng. Absolut ingenting! Jo, en fruktansvärt massa långa, svåra ord som radades upp efter varandra. Låt efter låt. Vad tusan är detta? Dam-dididam-dididam-dididamdamdamdam-dam. Dam-dididam-dididam-dididamdamdamdam-dam. Minä lähden Pohjois-Karjalaan, vaihdan farkut verkkarihousuun. Kotiseudulle Pohjois-Karjalaan, juon kaljaa auringon nousuun. Matkustan pohjoiskarjalaan, vaihdan farkut verryttelyhousuihin. Jag fattade nada. Låt på låt. Text på text. I samma stil. Hur tusan kan någon gilla detta? Lämnade karaokebaren. Ännu tröttare. Landstigning i Långnäs klockan ett. Därifrån till hotell Arkipelag. Stupade i säng klockan två. Bestämde mig för att skippa morgonlänken. 
Efter morgonsim, morgonbastu och  morgongröt var det hög tid att söka sig till förmiddagens föreläsningspass. Letade mig fram till hissen. Tryckte på hissknappen. Väntade på att buren skulle komma upp till fjärde våningen. Dam-dididamdamdamdam-dam. Dam-dididamdamdamdam-dam. Vad tusan? Tryckte på hissknappen. En gång till. Hårt! Väntade. Dam-dididamdamdamdam-dam. Nej nu! Hur länge skall hiss-eländet dröja? Kollade hissknappen ännu en gång. Jah-haaa. Jag har ju för tusan stått och painat på belysningen. Voi huh-huh. Tryckte på rätt knapp. Hissade. Och gick över gatan. Lagom till invigningen av årets Rektorsdagar. 
Förmiddagen upptog två föreläsningar. Kurt Torsell inledde med en slags paragraf-safari. Sen en mycket intressant föreläsning. Gabriella Ekström från Uppsala, "Skolledare som lagbyggare - en Zlatan gör inget lag." Gillade speciellt då hon citerade Sacha Guitry, en fransk skådespelare. "Klokheten har vi fått från våra erfarenheter. Erfarenheterna kommer från våra dumheter." Jag gör ju för tusan dumheter stup i kvarten. Kanske det finns hopp för mig då? 
Efter Gabriella var det dags för "na itasi" igen. Tänkte nästan att skippa den. Men. Var tvungen att smaka på de inbjudande laxkotletterna. Mmmmm. 
Eftermiddagen fortsatte med en ny föreläsning, "Chefens välmående - hur orka med vardagen som rektor." Föreläsaren hette Tony Dunderfelt, psykolog. Som hävdade "att må bra/att känna sig energisk och kapabel är en universell mänsklig förmåga". En förmåga som dagligen behöver tränas. Och då snackar vi väl mental träning. Borde jag lägga in ett mentalt pass i veckan? Nästa programpunkt handlade om ett försök med årsarbetstid för rektorer. Tja, varför inte? Skulle passa mig riktigt bra. Dagen avslutades med ett seminarium kring vad man gjort på Åland för att höja lärarnas digitala kompetens.
Efter seminariet var det dags för en gemensam kvällslänk. Äntligen! Prick en vecka sedan jag sprang senast. Kusinerna Hjulfors och Niklas N följde med. Eller. Egentligen var det nog jag som följde med  dem. Annars hade det gått galet. Garanterat! Kanonväder i Maiehamn. Fick nästan sommarfeeling.
Efter länken. Kände mig nöjd över att framlåren verkade ok. Lite bekymrad över en liten sträckning i vänster rumpa. Men det behöver inte betyda något. Skyndade mig ner till bastun. Stängt! Shitt! Duschade i stället. Och rollade lite dödö under kainalona. Vandrade sen över gatan till Alandica. Dags fö "na itasi". Taas! Dam-dididamdamdamdam-dam. Enerverande låt. Faktiskt!

Saldo: 8,1 km

Totalt: 2 905,2 km

Mål: - 64,8 km

Kanon: Det positiva beskedet från framlåren.

Kalkon: Damtoalettbesöket.

onsdag 23 oktober 2013

THE HUG

Dag 296
I går kväll. Satt på ett jättelångt styrelsemöte i Jarokansliet. Kände mig ändå ganska pigg då jag kom hem. MSM? Packade min träningsväska inför resan till Ahvenanmaa. Funderade om jag skulle ta med träningskläderna. Velade hit och dit. Till slut beslöt jag mig för att ta med dem ändå. Vet ännu inte om jag skall springa där. Men. Bäst att vara förberedd på det scenariot också. Resten av kvällen kollade jag på Champions League, Milan mot Barca. Och följde med Arsenal-Borussia Dortmund på pekplattan. Kanonjärerna föll med uddamålet. Shitt! I säng vid midnatt.
I morse. Steg upp kvart före fem. Hann läsa ÖT och dricka moris-kaffi innan vaimo joinade mig vid köksbordet "i hälsokostbutiken". Den hulda tycker att jag överdriver piller-trillandet. Hon har förmodligen rätt. Men. Jag tror inte att vitaminpillren är så farliga. Och. Jag MÅSTE ju vara i skick om tio dar! Såheså.
Den hulda och svärmor skulle sen iväg till Kamprads kauppa i Haparanda. Vaimo på jakt efter en ny kökslampa. Gav henne min välsignelse. Trots att jag inte kan se något större fel på vår gamla.  Skjutsade henne till busstation i röda, rostiga. Slaskföre i kubik. Träffade Markus W och Tore L där. Snackade lite med dem. Önskade Markus lycka till med nya jobbet. Fortsatte sen med rostbilen till jobbet. Började dagen med att torka mina syltvåta strumpor och att tvätta farmarna. Förberedde dagens lektioner, kanslijobbade och svarade på en enkätundersökning. Höll dagens första lektion. Matematik i fyran. Provgenomgång. Eleverna drog benen efter sig då det blev dags för rast. Ville inte ut i snöslasket. Jag förstod dem. Men. Ei auta. I Bosund skola är eleverna alltid ute på rasterna. För att få ut eleverna tog jag därför till ett patenterat knep. Ett som alltid funkar. Alltid! "Den som är sist ut på skolgården får en kram av skolans rektor." Eleverna är livrädda för mina kramar. Brukar kuta som skållade råttor ut ur klassen. Så även idag. På ett par sekunder var klassrummet tömt......så när som på en liten flicka. Som inte rörde en min. Trots att jag måttade en bamsekram. WTF! Har hon hört fel? Eller inte alls uppfattat mitt hot / löfte? Men hon måste ju ha uppfattat att alla andra eleverna försvann! Tydligen inte? I stället kom hon lugnt gående. Rakt mot mig. Gav mig en rejäl omfamning. Log med hela ansiktet. "Va sko e-tee vaa!" Ett par andra elever hade upptäckt det oerhörda. Trodde nog inte sina ögon. En elev som kramar sin lärare! Är det möjligt? Jo, då. Mitt allra bästa trumfkort var utspelat. Och. Nu var isen definitivt bruten. En till  liten tjej kom fram. Och gav mig en till bamsekram. Göta Petter! Vad händer? Har på känn att jag kunde ha fått fler kramar. Men. Det fick räcka så. Skyndade mig ner till rektorsexpeditionen. Riktigt glad i hågen. Vilken grej!
Avslutade skoldagen med en musiklektion. Fortsatte sen i ilfart till Jeppis. Lämnade in en ansökan om föreningsbidrag till idrottsnämnden. Parkerade rostbilen på Marstranden. Rusade in i lägenheten. Slog en pika-drill. Bredde ett par chiamackor. Slängde en kortpacka och reflexvästen i träningsväskan. Halvsprang i regnet till påstigningsplatsen vid Oxhamns skola. Hade flax. Mötte rektorsbussen vid gamla Neste, Södra tullen. Hivade upp peukalon. Och fick kliva på redan där. Najs! Sökte mig bak i bussen. Till pidrobordet. Förstås. Rev fram min kortlek. Och. Letade efter tre pålitliga medspelare. Valet föll på kusinerna Hjulfors och Glenn S. Andreas H och jag bildade par. Vi sopade banan med motståndarna, 3-0 till larsmorektorerna. Kaffepaus i Lappfjärd. Satsade på en kierrepulla till kaffet. Nami! 
Senare i kväll åker vi med Viking Grejs till Ahvenanmaa. Båten anländer till Långnäs strax efter klockan ett. Därifrån jatkar vi till hotell Arkipelag. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall springa något i den åländska arkipelagen. Men. Det lutar nog åt att jag endera dagen drar på mig Kinvarorna. Och drar med mig Niklas N och Andreas H på en piku-liten springtur. Bara för att testa framlåren. Längtar så vansinnigt mycket efter att få kuta.
  
Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 62,9 km

Kanon: Kramen.

Kalkon: Jag börjar ligga rejält back i min utmaning.

tisdag 22 oktober 2013

FORTSATTE LIGISTJAKTEN

Dag 295
I går kväll. Henry M ringde. Ville ha ut mig på länk nästa dag (alltså i dag). Nope. Jag vågar inte riskera någonting. Benen börjar kännas någorlunda okej nu. Dessutom har jag ett styrelsemöte på kvällen. Ok. Henry accepterade mitt beslut. Jag fortsatte måndagskvällen med halv-åtta-hos-mej. Mejlade tvåan. Frågade om det var okej att den hulda och jag övernattade hos honom i Tukholma Natten innan vi flyger till NY. Det gick bra, lovade tvåan. Men ta med er så mycket kaffe ni kan hemifrån! He e klart he! Sen kröp jag i säng med oktobernumret av Runners World.
I morse. Inledde dagen med invägning. Sjuttio-en-komma-två. Tvåhundra gram tyngre än senast. Tja. He får dåga. Radade upp mitt hälsokostlager på köksbordet. Sköljde ner en ansenlig mängd preparat med fil, havtornssaft och kaffe. Kallt ute. Drygt minus fem. Klädde mig varmt. Pedade iväg. Rädd att vurpa i halkan. Men det gick bra. Off till Bosund med Haldins gula.
På jobbet. Fortsatte jakten på moped-ligisterna. Informerade hemmen om mopedgängets framfart. Förberedde dagens lektioner. Kollade min kalender. Läste "Optima".WTF! Vad tusan kan det betyda? Sen gick det upp ett ljus i min arma skalle. Voi skåånis! Nu har jag missat mig igen. Denna gång handlade det om en tid jag bokat från Optimas bilavdelning. Hastighetsmätaren på vaimos svarta har inte toimat på ett halvt år. Det skulle Optimakillarna åtgärda idag. Ringde vaimo. Men eftersom hon var i jobb så var det försöket lönlöst. Shitt! Shitt! Bara att ta skeden i vacker hand. Ringde till bilavdelningen. Förklarade läget. Ursäktade mig tusen gånger. Tror att det hjälpte. För jag fick en ny tid redan nästa vecka. Sitter visserligen just då i NY-flyget. Men det skall nog lösa sig ändå. Naa-lejss. Höll ett par lektioner i trean och fyran. Sen tog jag itu med att planera för torsdagen och fredagen. Då skall jag nämligen på Rektorsdagar. Tillsammans med över tvåhundra finlandssvenska kollegor till Ahvenanmaa. På Rektorsdagarna brukar jag alltid morgonlänka tillsammans med några av mina kollegor. Men den grejen hamnar jag nog att skippa nu. Skit-surt! Kontaktade min vikarie. Postade schemat åt henne.
Hem med fyrans buss. Käkade taco-rester då jag kom hem. Sköljde ner resterna med en magnesium-shot. Lade mig på soffan. Och kollade in höstens skonyheter i Runners World. Hittade många fina löparskor. Men. Inget par som tände mig lika mycket som de röda Adidas Boston-dojorna i Sportia Mattssons hyllor. Skulle gärna satsa en slant på dem. Men. Eftersom jag knappast kommer att hinna testa skorna före NYCM. Så antar jag att mina gula Kinvaror får förnyat förtroende. Fortsatte sen till badrummet. Tog fram kotiparturin. Ställde bladet på nio millimeter. Och angrep min yviga, gråsprängda kalufs. Ropade åt vaimo att hon skulle komma och hjälpa mig med nackhåren. Den hulda dök genast upp. Men, hotade avsluta att avsluta nödhjälpen med omedelbar verkan då jag förklarade att jag ju måste vara till min fördel på de röda båtarnas dansgolv. Vaimo fortsatte ändå med nackhåren. Antagligen för att hon vet att jag dansar som en elefant. Oavsett om nackhåren spärrar eller ej. Sen pedade den nyekiperade iväg till Jarokansliet. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 52,9 km

Kanon: Tror att framlåren börjar vara återställda.

Kalkon: Optimamissen.

måndag 21 oktober 2013

JAGADE LIGISTER

Dag 294
I går kväll. Satt i soffan och deppade efter Jaroförlusten. Kollade på Solsidan. Där man begravde Alex mamma. Inte speciellt muntert, förstås. Det var egentligen bara Ove "Tjeenare mannen" Sundberg som fick mig att dra på smilbanden. Sen rullade jag in mig i sänghalmen. Tog avsked av ännu en löpfri dag, en riktig paska-dag! Såheså.
Väcktes av Nokian, viideltä. Kollade genast framlåren. Tja. De kändes bättre än i går morse. Men. Inte optimala. Käkade fil med sesamfrön och gojibär, en magnesiumshot, vitaminpiller, kaffe och chiabröd. Off till busstation. Halt. Tog det jätteförsiktigt med Treken. Morsade på Helena G. Som är ute och går, joka aamu. Imponerande!
Inledde dagen med detektivarbete. Under veckoslutet hade gräsmattan bakom skolan haft påhälsning. För andra gången inom loppet av en vecka! Mopedhjul hade rivit upp fula sår i gräset. Suck! Tog med mig min kollega Jens L. Kollade igenom det inspelade materialet från skolans övervakningskameror. Rätt snart dök tre mopedister upp i rutan. Bingo!
Lämnade detektivarbetet och övergick till mera normala arbetsuppgifter. Förberedde lektioner och eftermiddagens lärarmöte. Skolans reserv-sjuksyster Eivor S radade upp de utlovade kosttillskotten på lärarrumsbordet. Hmmm. Köpte B12-vitaminer och en burk MSM (Metyl-Sulfonyl-Metan). Nu tusan skall jag väl bli i skick! På väg hem efter lärarmötet stötte jag på en ledsen och uppgiven städare. "Nu har någon varit i pojkvessan och kissat på golvet........och i papperskorgen. Igen!" Suck-Pust-Stön! Dagens andra fall. Papperkorgs-kiss-fallet. Nåja. Det får jag ta itu med i morgon. Lämnade skolan. Med ännu en avgrundsdjup suck.
Tog fyrabussen till Jeppis. Väl hemma packade jag träningsväskan. Och smällde i mig min första MSM-dos. Borde ha varit en kvarts tesked. Men jag dubblerade den till en halv. Kanske därför det smakade pyton i kvadrat. Pedade iväg till Fitness. Jättemycket folk där. Mest fotbollsspelare som rehabbade. Jag jobbade, som vanligt numera, endast med midjefläsket. Fläsk och fläsk. Snart slår jag Paolo Robertos tvättbräda. Bastade och pedade hem. Benen kändes faktiskt riktigt bra just då. Hoppas, hoppas att den känslan stannar!
Tyst och mörkt i lägenheten. Vaimo kvällsjobbade. Åkte till gröna butiken efter lite taco-atti-raljer. Och. Äntligen! Hittade oktobernumret av Runners World i butikshyllan. Hem igen. Gjorde tacos. Sparade en åt vaimo också. Förstås!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 42,9 km

Kanon: Att mina framlår verkar vara på bättringsvägen.

Kalkon: Ofoget i skolan.

söndag 20 oktober 2013

TRAMPADE VATTEN

Dag 293
I går kväll. Hälsade på hos gambälfolttji ätt Trädgårdsgatan. Syrran med make också där. Visade mina foton från Berlin. Käkade marsipan. Nami!
Vaknade redan halv sju i morse. Kollade framlåren. Inget pickande. Men benen kändes bortdomnade. Inte bra! Jag blir galen! Vad är detta? Prick två veckor till NYCM. Och jag är definitivt inte på G. Kollade matchvikten. Sjuttioen blankt.  Med tanke på att jag kutat väldigt sparsamt på sistone. Helt okej. Käkade fil, vitaminpiller och magnesiumpulver. Som jag spolade ner med kaffe och havtornssaft. Packade träningsväskan. Off till Uimahalli kvart före åtta. Satte mig i simhallsbastun. Röjkte och funderade. Henry M joinade. Visade mig ett par blå fotplattor. Femtiofyraåringen blev nyfiken. Vad tusan är det där? Det är vattenlöpningsskor. Ahaa! Ska du använda dem idag? Nope! Jag glömde mina extra strumpor hemma. Såg min chans. Får jag testa dem. Vassågo! Men dina strumpor blir våta. Nemas problemas. Jag pedar hem utan strumpor. No big deal. Henry hjälpte mig på med de klumpiga vattendojorna. Instruerade mig i användningen. Funkade sisådär. Trampade och trampade. Men. Kom ingenvart. Fick en flytväst på mig. Då funkade det betydligt bättre. Vandrade ett par varv i stora bassängen. Rätt kul faktiskt! Sen lade jag mig i bubbelpoolen. Fortsatte att röjka och fundeera. Försökte få vattenstrålarna att massera mina framlår. Funkade dåligt. Avslutade simhallspasset i bastun. Duschade framlåren med magnesiumolja. Pedade hem.
Hemma. Vaimo och trean hade vaknat. Jag ställde mig vid spisen. Trollade fram potatismos och grisinnerfilé i mustapekkasås. Nami! Avrundade med kaffe och kanelskorpor. Off till Centralplanen tillsammans med vaimo. Då vi kom dit fick vi höra att Jarokiosken igen haft påhälsning av tjuvar. Andra besöket inom en vecka! Men. Till skillnad från tidigare besök hade farbror Blå lyckats knipa en av besökarna. Killen på 14 bast låg och tryckte under en gran då han greps. Hoppas han åtminstone skämdes ordentligt. Off till Vasa med Svanbäcks taxi. VPS mot Jaro, lokalderbyt. Elva Jarofunktionärer i röd-vita Jarohalsdukar. Lagom förväntansfulla. Soligt, men kallt då vi kom dit. Jag hittade en tjock plånbok på marken. Kollade att den tillhörde en närpesbo. Ropade efter honom. En äldre herre gav sig så småningom till känna. Jag gav honom lompakkon. Fick ett tack. Mutta siinä kaikki. Hade nog förväntat mig en liten löytöpalkkio. Men. Gubben tänkte väl inte på det. Matchen vill nog de tillresta Jarosupportrarna helst glömma. VPS klart bättre. Vann med tre mål mot noll. Firade sen bronspengen. Rakt framför näsan på oss. Inte alls kul! Jarogänget återvände till Jeppis tomhänta och besvikna. Jag försökte pigga upp dem med mitt bildspel från Berlin. Gänget var föga imponerat. Nu återstår bara en match i årets Veikkausliiga. RoPS hemma nästa lördag. Då måste det bli en hemmaseger! 
Både vaimo och jag var vrålhungriga då vi kom hem. Borde nog ha köpt en grillkorv på av VPS-damerna. Men där tog min generositet slut. Drack kaffe och en magnesiumshot. Fyllde ut magsäcken med chiabröd och ett par kanelskorpor. Nu hoppas jag att premiäravsnittet av nya Solsidan skall få mig på lite bättre humör. Annars blir jag nog tvungen att lägga söndagen den 20 oktober till handlingarna som en suckarnas dag.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 32,9 km

Kanon: Tja, inte mycket. Men bra att kiosktjuven greps av farbror Blå.

Kalkon: Förlusten i lokalderbyt.

lördag 19 oktober 2013

HJULFÄSTADE

Dag 292
I går kväll. Fredagsmys. Med vaimo, "Hauskat kotivideot" och "Idol". Jag halvsov i TV-soffan. Deppade lite. Vaimo försökte trösta. Kom med sina pillerburkar. B- och D-viaminer. Påminde om rödbetorna i kylskåpet. Kokade kaffe. Bjöd på nötter. Najs! Det hjälpte. Avslutade kvällen med att spraya magnesiumolja på framlåren. Stöp i säng vid elvasnåret. 
Lördag. Sov till halv åtta. Käkade sen chiagröt. Och en massa kosttillskott. En god vän hade varnat mig för att överdriva pillerätandet. Inte så bra för levern, kuulemma. Tja. Inte så lätt att veta vad man skall tro. Men mina ben är inte i skick. Det är bombsäkert. Och något måste jag ju göra. 
Efter gröt-och-piller-frukosten återvände jag till sänghalmen. Vaimo joinade. Jag lusläste en informationsfolder från Springtime. Om resan och om själva loppet. Noterade att det i dag är femton dagar kvar till starten. Lekte med tanken att inte springa en meter före det. I så fall får jag nog skippa alla planer på att springa fort. Och. I så fall kommer jag att ligga drygt 170 kilometer på minus. Då blir det jobbigt att komma ikapp. Men inte omöjligt. Tänkte jag.
Steg upp 10 a.m. Drog resolut på mig varma kläder. Dags för däcksbyte. Kallt ute. Började med röda, rostiga. Voi, huh, huh. Frös om rumpan. Kranen droppade. Bara jag inte drar på mig en förkylning också. Det får bara inte ske! Däcksbytet gick ändå rätt smidigt. Pust! Sen fick jag brått. Skulle hinna till Ekorosk med ett skrotlass. De hade öppet till ett. Hade inte tid att surra fast lasten. Men körde försiktigt. Det funkade bra. Ända tills jag kom upp på Larsmovägen. Stressades av en bil som låg bakom mig. Tryckte ner gaspedalen lite till. Såg i backspegeln hur en jättestor vit sitt-säck (eller vad det nu heter) flög av peräkärryn. Voi skåånis! Stannade och hämtade säcken. Skämdes lite. 
Efter Ekorosk-resan fortsatte jag med att byta däck på vaimos svarta. Sen till automat-tvätten jag moittade på senast. Som stamkund hade jag nämligen fått en gratistvätt, De Luxe. Nu funkade allt perfekt. Vaimos svarta blev som ny. Jess! Körde in den i garaget. Mission compleeted.
Sen käkade jag broilerpasta och drack dagens andra magnesiumshot. Henry M ringde. Ville ha mig med på länk i morgon bitti. Nope, jag måste nog stå över i morgon också. Okej, då far vi till simhallen i stället. Ååållrajt. Då kan jag ju testa lite vattenlöpning.
Fortsatte lördagseftermiddagen med att kolla på fotboll. Lite besviken över att man visade ManU i stället för mina älskade kanonjärer.  Senare i kväll skall den hulda och den mindre hulda till morsans och farsans på Trädgårdsgatan. Då skall jag visa mitt bildspel från Berlin. Åt gambälfolttji och åt syrran med make. Hoppas de gillar mitt upplägg.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 22,9 km

Kanon: Arsenal-Norwich, 4-1.

Kalkon: Slarvet med skrotlasset.

fredag 18 oktober 2013

ANLITADE EXPERTIS

Dag 291
I går kväll. Vaimo skulle jobba natten. Vilket betydde att jag hamnade att dricka mitt kvällskaffe, ååll-baj-maj-self. Röjkte och fundeerade. Magnesiumolja? LPG? Eller någon slags hästkur? Tja. Något måste jag hitta på. För tusen miljoner nålar pickar inne i mina framlår. Efter ett superlätt distanspass!  Sökte mig mot sänghalmen strax efter elva. Ställde Nokian på väckning. Noterade ett SMS. Från trean. "Du får hämt me från bussen runt 12!" Okej, men menar han redan i natt? Eller först i morgon? Som vanligt. Ringde upp avsändaren. Ingen svarade. Men. Det brukar iofs varken ettan, tvåan eller trean göra då jag ringer. Okej. Han ringer väl om det är redan i natt. För nu måste jag sova. Dök ner i sänghalmen. Somnade heti. Väcktes heti. Trean ringde. Nu får du koma ett me! Ja, ja. Tog röda, rostiga. Hämtade hem soldatgossen. Som ivrigt berättade om sina strapatser. Tyckte lite synd om honom. 
I morse. Off till jobbet. Pedade försiktigt i nysnön. Onödigt att bryta benen. Även om de just nu är i taskigt skick. Fortsatte med Haldins gula. Prill-Jokki, en gammal klasskamrat, vid ratten. Fick sitt smeknamn i högstadiet. Eftersom han var den av oss som ivrigast borrade ner sina tonårsfingrar i den klassiska röd-svarta burken med etiketten Strengbergs Grov. Fredagsfeeling på jobbet. Startade med en musiktimme i fyran. Överraskade eleverna med Rod Stewarts "Sailing" i stället för den normala Gubben Höst-repertoaren. Eleverna verkade gilla. Mannagrynsgröt och bärsoppa till skollunch. Eleverna åt som om de aldrig sett mat tidigare. Jag var inte ett dugg sämre. På matrasten kom Eivor S fram till mig. Eivor jobbar som skolgångsbiträde. Men. Har också en hel del medicinska kunskaper. Hon berättade att hon läst om mina återhämtningsbekymmer i bloggen. Frågade hur mycket magnesium jag äter. Tja, det blir ju en 400 mg:s Diasporalpåse varje kväll. Okej, sa Eivor. "Med tanke på att du troligen tömde dina depåer i Berlin så är det på tok för lite. Kroppen kan nämligen inte förvara magnesiumet mer än ett par timmar. Sen är det borta. Du borde åtminstone tredubbla ditt intag. Typ morgon, middag, kväll. Då verkar det betydligt bättre." Okej, sa jag. Det gör jag. Även om det kommer att kosta skjortan. Men finns det något annat jag borde fylla på? "Jo, du borde försöka få i dig lite B12-kosttillskott också. Och så vill jag att du läser en artikel om MSM. Det står för Metyl-Sulfonyl-Metan. Det kan faktiskt vara så att dina svaveldepåer också behöver fyllas på." Jag följde naturligtvis Doktor Eivors rekommendationer. Laddade ner artikeln. Läste. MSM verkar antiinflammatoriskt, ökar blodcirkulationen och höjer mjölksyratröskeln. Detta visar sig i form av ökad ork och pigghet. Det finns en vetenskaplig studie gjord på tävlingshästar där man konstaterar att de hästar som fick MSM, sänkte sina varvtider med i genomsnitt 2,5 sekunder. Hästarna får även mindre muskelinflammationer och återhämtar sig snabbare. MSM har av just denna anledning blivit mycket populärt i trav- och galoppkretsar. Det är inte dopingklassat. 
Allrajt! Det låter ju skitbra, tänkte jag. Om det funkar på hästar så vem vet. Kanske det funkar på gamla gubbar också? Eivor lovade ta med sitt digra kosttillskottlager på måndag. "Jag tar med lite kalcium också. Det kan ju hända att du har brist på det också." Kanon, sa jag. Tänkte. Jag kanske borde börja dricka mjölk till maten?
Fortsatte sedan arbetsdagen med icke kostrelaterade spörsmål. Stängde kaffekokaren och dörren till rektorsexpeditionen. Arbetsvecka 42, min kaffevecka, i hamn.
Hemma igen. Stjälpte genast i mig en magnesiumshot. Tog rostiga, röda till Sporta Mattson. Köpte en flaska magnesiumolja. Vidare till Fitness. Träffade Jonas H och Philiph M. Snackade om mina bekymmer med dem. Efter bastun hade jag bokat in en LPG-behandling åt mina framlår. Slet av mig byxor och skjorta. Du kan gärna behålla skjortan på, skrattade LPG-tjejen. Oj, javisst. Blev visst lite för ivrig. Behandlingen var jätteskön. Tackade, betalade och fortsatte hem. Ännu en magnesiumshot, köttsoppa och chiabröd väntade på köksbordet. Sen samlade jag mod. Ringde Henry M. Tjeeenare mannen!  Du får springa ensam i morgon bitti. Jag skall rehabilitera mig. Såheså! (Tystnad) Ok. Då har jag hjulfäst i stället. Henry verkade inte alltför ledsen. Nu skall jag smörja magnesiumolja på mina framlår. Kanske bäst att jag inte gör det i nya hörnsoffan.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 12,9 km

Kanon: LPG:n

Kalkon: Återhämtningen kostar skjortan.

torsdag 17 oktober 2013

NU ÄR GODA RÅD DYRA

Dag 290
Gick och lade mig tidigt i går kväll. Kände mig därför rätt pigg i morse. Käkade en rejäl gröt-tallrik. Sen off till jobbet. Noterade att det snöat under natten. Shitt. Gillar naturligtvis inte att springa i snöslask. Men. Inget att göra åt. Hoppas att slasket torkar upp till i kväll. För då ska jag ut på ett lugnt distanspass med Henry M. Dallas bakom gula-buss-ratten. Berättade att kollegan Markus W sagt upp sig från chaufförsjobbet. WTF! Markus? He va todella leissamt! Jag som alltid brukar ha så trevliga konversationer med honom. Hoppades att Dallas fått det hela om bakfoten.
Ännu mera snöslask då jag kom till Bosund. Blev våt om fötterna. Brukar inte ha några speciella vinterskor. Det borde jag haft i morse. Inget monster vid ingången i morse. Tack och lov! Klev in i värmen. Satte igång min bordsdator. Kokade kaffe. Dukade lärarrumsbordet. Och tog itu med dagens agenda. Eleverna gillade nysnön. Gjorde allt för att kringgå snöbollsförbudet. Jag har nog en viss förståelse för det. Rekommenderade dem att göra snögubbar i stället. Första lektionen hade jag matematik i ettan. Började timmen med att lyssna på en massa ivrigt skvaller. Om vilka som syndat mot snöbollsförbudet. Först sen kunde vi börja räkna. Kalkonsoppa till lunch. Helt okej, faktiskt. Köksorna hade dessutom bakat ett riktigt gott bröd till soppan. Najs! Avslutade dagen med innegymnastik åt treorna. Tunnelboll, brännboll och lite löpning.
Tillbaks till Jeppis med Haldins gula. Sov. Men väcktes då Croniz-eleverna klev på. Hörde att en av dem snackade om mig. Trodde väl att jag fortfarande sov. Sidu, he de ir gambäl lärarn miin. Ja, ja. Gammal och gammal. Allt är relativt. Moses blev väl hundra-tjugo bast. För att inte tala om Abraham som hade hundrasjuttiofem ljus på sin födelsedagstårta. Då är man först gambäl. Och. Abraham blev visst pappa i samband med sitt hundraårsparty.
Då jag kom hem tog jag hissen upp till andra våningen. Vet inte riktigt varför? Brukar annars alltid ta trapporna. Men. Strax jag klev in i hissen kände jag doften av vaimo. Jag var bombsäker. Hon har skaffat en ny parfym. På Arlandas tax-free, tror jag. Trots att jag är skitdålig på att urskilja dofter så kände jag igen denna. Tänkte att. Hon måste nyligen ha använt hissen. Klev in i lägenheten. Joh-hooade. Fick genast svar. Du har just varit i hissen, hasplade jag ur mig. Tvärsäkert. Och? Den hulda såg på mig med ett förvånat uttryck. Jo, för att jag kände igen din parfym, triumferade jag. Tat-ta-daa! Ahaa, sa vaimo. Du tycker den luktar illa. Njaee, det sa jag ju inte. Jag sa att jag kände igen den. Nåå, vad tycker du om den då? Tjaa.....(tänk på vad du säger nu, för böveln).... jag vet inte. Om jag tycker om den eller inte. Men den är speciell. Den hulda verkade nöja sig med mitt svar. Faktiskt. Kanske för att vi väl alla vill vara lite speciella.
Sen tog vi tillsammans itu med treans student-tack-kort. Vaimo, vars stavar är betydligt tjusigare än mina, fick hålla i kynän. Medan jag letade fram adresser. Sen tog jag röda, rostiga till posten. Och så var den saken ur världen. En grej störde mig i samband med postbesöket. Breven fick inga riktiga frimärken. I stället klistrade postflickan skitfula pappersremsor på mina fina brev. Vem tusan har kläckt fram något så korkat?
På väg hem från posten ringde Bo L. Ville joina Henry M och mig på vår inplanerade kvällslänk. Najs! Senare på kvällen sammanstrålade vi vid trafikljusen intill lähikauppan. Hoppades att benen äntligen skulle kännas fräscha. Det gjorde de inte. Bo tipsade om en magnesiumolja som eventuellt kunde vara till hjälp.  Då jag svängde in till Marstranden  mötte jag bröderna Johan och Thomas M. På väg till skidspåren i Vuokatti. Enligt Johan sitter anledningen till att mina ben känns trötta - läs och begrunda - korvien välissä. Hoppas verkligen att han har rätt. Men. I morgon skall jag ändå leta rätt på magnesiumoljan. För nu är goda råd dyra!

PS
Hoppsan. Höll nästan på att glömma. Jag fick ett trevligt brev från Springtime idag. Ur brevet framgick det att Mr Ingmar Juselius, age 54, tilldelats startnummer 25132. Han startar ute på Verrazanobron söndagen den 3 november klockan 10:05 a.m. Måtte det gå vägen den här gången!

Saldo: 11,2 km

Totalt: 2 897,1 km

Mål: - 2,9 km

Kanon: Brevet från Springtime.

Kalkon: Framlåren

onsdag 16 oktober 2013

PAKKASELLA TAAS

Dag 289
I går kväll. Försökte komma fram till dumburken. Till VM-kvalmatcherna. Trodde att det skulle gå som en dans. Men vaimo triumferade med tv-staka (fjärrkontrollen). Skulle prompt titta på Korrespondenterna från tvåan. Trots att det var uppsnack inför Sverige-Tyskland på fyran. Hämnades genom att gömma en Panterpåse jag handlat. Enkom åt min hulda i lähikauppan. Besinnade mig senare. Visade storsinne. "Panterpåsen finns städskrubben". Belöningen kom lite senare. Då jag fick se andra halvlek. Hann dessutom med halva Finlandsmatchen. Sen i säng. Svårt med nattsömnen. Precis som jag gissade. Vred mig runt i sänghalmen. Tankarna snurrade. Letade långa ord. Som skulle ge mig multum poäng. Precis som i Ruzzle, ett ordspel jag fastnat för. Sov sammanlagt ett par timmar. Max.
I morse. Steg upp klockan fem. Trött. Orkade inte koka gröt. Käkade fil i stället. Fyllde ryggväskan med en massa tavara. Prickig korv, tomater, en gurka, två skålar nötter, pepparkakor, paddan, en pappersbunt, engångsmuggar och engångsfat. Letade länge efter brillorna. Hittade dem till slut under en klädhög. Skyndade till busstationen. Kallt och mörkt ute. Markus W bakom bussratten. Visade mitt nya bildspel åt honom och en medresenär. Najs, tyckte Markus. Sen satt vi och gäspade ikapp ända till Bosund. Jag traskade den sista biten upp till skolan. Gick och drömde i min ensamhet. Men. Väcktes brutalt. Grrrrr! Vaff. Vaff. Dubbel-Grrrr! En varelse lösgjorde sig ur skuggorna vid huvudingången. En man som heter Ingo fick hjärtat i halsgropen. Gulp! WTF! Varelsen visade sig vara en megastor.......tax. Tja, stor och stor. Taxen var väl typ normalstor. Men monstret skällde för två. Minst. Vad göra? Måste ju slippa in i skolan. Tavalla tai toisella. Ordnade upp rynkorna. Stirrade monstret rakt in i ögonen. Samtidigt som jag oändligt försiktigt började söka mig mot köksingången. Vidundret tog ett par steg mot mig. Men backade genast bakåt då jag spände ögonen ännu mer. Lyckades ta mig helskinnad till köksdörren. Dök in. Och låste om mig. Varmuuden vuoksi. Pust! Grinade sen åt taxen genom fönstret i rektorsexpeditionen. Tröttheten var hetkessä som bortblåst.
Fortsatte arbetsdagen med att koka kaffe, duka lärarrumsbordet, skära upp chiabrödet och förbereda mina lektioner. Berättade åt köksan Pia om taxen. Hon skrattade. Och. Påstod att hunden inte sagt ett knyst åt henne. Orättvist! Kollegorna sade att de gillade mitt chiabröd. Vad annars skulle de säga. De tyckte också att jag dukat fint, engångsmuggar med mumin-motiv. Bättre än vanligt!
Höll mina tre lektioner. Avslutade musiktimmen i fyran med att berätta lite om min resa och om själva rejset. Sen startade jag bildspelet, vred jag upp högtalarvolymen. Och lät Joey Tempest vråla ut sin nedräkningssång. Eleverna verkade gilla. Applåderade efteråt. Femtiofyraåringen pöste av stolthet.
Tog sen tvåans buss hem. Sov hela vägen. Med munnen som en abborre på land. Märkte jag först efteråt. Pedade hem. Ylade ett patenterat ett joh-hooo för att kolla om vaimo var i jobb eller inte. Eftersom det inte kom något svarsvrål utgick jag från att hon nog jobbade. Packade träningsväskan och pedade iväg till Foto-Elite. Hämtade treans student-tackkort. En grej jag borde ha gjort för länge sedan. Vidare till Fitness. Träffade Johan B i entrén. Vi har rätt olika mål med vår gymträning. Johan vill bli stor som ett hus. Medan jag vill bli liten som en......tax. Ändå gick det bra att träna tillsammans. Helt najs träningspass, faktiskt. Även om jag kastade avundsjuka blickar mot killarna och tjejerna på löpmattan. Efter gymbesöket bastade jag. Och skyndade sen till lähikauppan. För att komplettera lärarrumsbordet med fler godsaker. Där stötte jag på Jonas H, hans fru Laura och dottern Hilma. Vi hann snacka lite löpning i kassakön. Jonas föreslog vattenlöpning som en alternativ träningsform. Tja, det borde ju passa mig. Eftersom simning inte riktigt är min tekopp.
Fortsatte sen hem till den fortfarande tomma lägenheten. Stillade den värsta hungern med ett par kanan-munaa. Loggade in på jogg.se. Konstaterade att jag halkat ner långt på listan över sprungna kilometrar 2013. Brukar normalt ligga på ungefär plats sjuttio. Nu låg jag sjuttionia. Noterade också att killen som för tillfället ligger etta har samlat på sig över 5000 kilometer. Det ger i snitt 17,5 km om dagen. Gissar att han inte har många vilodagar bakom sig. Men mest störde det mig att jag nu ligger back i min utmaning. Tror att det senast hände den 17 januari, vaimos och min bröllopsdag. Då skrev jag i min blogg "att ligga back suger". Det gör det verkligen!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 885,9 km

Mål: - 4,1 km

Kanon: Att jag överlevde tax-angreppet.

Kalkon: Att ligga back suger, fortfarande.
 

tisdag 15 oktober 2013

PYNJADE

Dag 288
I går kväll. Käkade chiabröd till kvällskaffet. Mmmm. Pedade iväg till morsans med ett smakprov. Verkade bli uppskattat. Kollade sen på halvåttahosmej och på ett avsnitt av Släktforskarna. Skitsnygga Alexandra Rapaport sökte sina polska rötter. Intressant. Sen var det läggdags. Sov oroligt. Vaknade med jämna mellanrum. Slog drillar. Vrålhungrig. Käkade en filkopp. Ja, ja. Så här blir det då man är höstlovsledig. Och inte bemödar sig om att stiga upp som folk på morgnarna! Jag slår dessutom vad om att jag i morgon bitti är tröttare än jag var före lovet. Eimenn!
I morse. Kravlade mig upp halv åtta. Hade till slut lyckats hitta tillbaks till JB:s famn. Vaimo i jobb. Jaha. Vad skall jag hitta på idag då? Beslöt mig för att åka till skolan och kanslijobba. Men först. Tisdagsinvägning. Upp på vågen. Sjuttioen blankt. Helt okej med tanke på hur lite jag kutat på sistone. Slängde sen en gröttallrik, kaffe och chiabröd i nama. Off till jobbet i vaimos rostfria, svarta. Jobbade hela förmiddagen. Skrev protokoll, betalade räkningar och städade lite. Både i rektorsexpeditionen och i lärarrummet. Och. Eftersom jag den här veckan har kaffevecka så rensade jag också bort allt onödigt tavara från diskskåpet. Brukar annars i stället för porslin köra med engångsmuggar. Inte så fint, men praktiskt. Fortsatte dagen med att uträtta ett par stadsärenden. Hem sen. 
Då jag klev in i lägenheten möttes jag av en glad överraskning  Mina foton från loppet i Berlin låg och väntade under brevinkastet. Jess. Tog genast itu med att organisera dem till ett bildspel. Laddade ner Europes The Final Countdown till pekplattan. Sen gällde det att få bilderna att synka ihop med musiken. Pynjade och synkade bilderna i flera timmar. Blev inte helt nöjd med slutresultatet. Men fick duga för stunden. Henry M ringde. Jag blir försenad i kväll. Orkar du vänta till sju? Jepp, jag väntar. Fortsatte att pynja med mitt bildspel. Vaimo kom hem. Visade det halvfärdiga bildspelet åt henne. Du ser ju riktigt sportig ut, berömde den hulda.
Kvart före sju träffade jag Henry utanför Kristallen. Off kring Larsmovägen maxi. Kyligt och blåsigt. Benen kändes lätta. Vinden i ryggen. Lätt att springa. Härligt att springa. Vi ses igen på torsdag, föreslog Henry då vi skildes åt. Ok. Jag fortsatte med ännu en sväng. Till vår närbutik. Köpte pålägg till lärarrummet. I morgon skall jag bjuda kollegorna på chiabröd till kaffet. Kanske de inte gråter alltför mycket över engångsmuggarna då?

Saldo: 12,5 km

Totalt: 2 885,9 km

Mål: + 5,9 km

Kanon: MarathonPhoto-cd:n innehöll många pärlor. 

Kalkon: Saknar kvalitetspass sedan Berlin.

måndag 14 oktober 2013

HOTET

Dag 287
I går. Trean tog VR till Dragsvik. Jag skjutsade honom och hans lumpar-polare Alex H till Pännäinen. Senare på kvällen bilade ykkönen till Vasa. Jag var glad över att jag hunnit få vinterdäck under vita, inte så rostiga. Tystnaden lade sig över Marstranden. En tystnad jag är rätt bekväm i. Men inte vaimo. "Sej naa", kommer som ett brev på posten! Okej, men va-tå? Tja, va-som-helst, insisterar min hulda. Då brukar jag be henne komma ihåg vilket råd vår vigselpräst gav oss framme vid altaret, anno nitton-hundra-åttio-sju. Den 17 januari, eller var det februari? Hur-som-haver. Svinkallt var det i alla fall. Kyrkoherden läste högt ur den heliga skrift. Har för mig att det var aposteln Paulus ord. Ville att min blivande vaimo och jag skulle dela på allt i vårt gemensamma elämä. Räknade upp en massa saker som vi skulle dela på. Och. Till slut....med en liten konstpaus.....bad kyrkoherden oss också att dela på tystnaden. Ejmenn!
Jepp. Tystnaden, vaimo! Kom ihåg vad prästen sade. Vi måste dela på tystnaden. Vaimo suckade. Den påminnelsen är hon alltför bekant med. Nästa gång jag träffar vår vigselförrättare skall jag minsann dra honom i örat. Hårt, dessutom! Vi fortsatte i alla fall kvällen i apostelns fotspår. Jag kollade på en svensk-dansk serie, Bron. Medan vaimo studerade en Kamprad-katalog.
I morse. Sovmorgon. Gillar ju egentligen inte höstlovet. Men en sovmorgon är alltid välkommen. Käkade chiagröt, drack kaffe, läste ÖT, songpopade lite. Sen packade jag träningsväskan. Slängde i mina sjuttiotals simppare åxå. Jobbade en timme med magfläsket. Stenhårt. Tänkte att. Fortsätter min träning så här så har jag snart en Paulo-Roberto-mage! Töjde lite efteråt. Pedade sen från Fitness direkt till Uimahalli. Då jag fyllde femti fick jag av Tove J ett kort som innehöll tio simturer. Thanks Tove! Hoppades att kortet gick att nyttja ännu, fyra år senare. Det gick alldeles utmärkt. Jag ser att du inte simmat så flitigt de senaste åren, sa killen i simhallskassan. Bara en gång på fyra år! Tja, simning är nog inte riktigt min grej. Nott-maj-kapp-åff-tii! Hur-som-haver. Jag bastade och simmade som en galning. Det senare var skitjobbigt. Räknade att jag behövde trettio simtag för att ta mig från kakel till kakel, 25 meter. Vilade efter varje tjugofemma. Fick ihop 600 meter. Vilket jag var rätt så proud över.
Efter simhallsbesöket gjorde jag en mini-shoppingrunda. Började vid favoritkauppan, Sportia Mattsson. Snackade lite med Stefan B. Testade ett par dojor, Adidas Boston. Skitsköna. Och ett par New Balance. Också väldigt bekväma. Fortsatte till en hälsokostaffär. Köpte en pytteliten påse chiafrön. Kostade skjortan. Avslutade shoppingrundan vid Jakobstads Bokhandel. Hittade en bok jag var nyfiken på, "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Sen pedade jag hem igen. Käkade lite rester till lunch.
Efter rest-lunchen. Off till gröna butiken med vaimo i hennes inte alls rostiga, svarta. Handlade ingredienser till ett chiabrödsbak. Och rödbetor! Vaimo hade läst någonstans att rödbetor var bra för återhämtningen. Tja. Why not! För mig gäller det ju att vända på alla stenar.
Hemma igen. Henry M ringde. Ville ha mig ut på länk i morgon kväll. Tja. jag kan ju testa lite hur det känns. Sen bakade jag och vaimo chiabröd, together. Funkade jättebra. Nästan bättre än då vi delade tystnaden i går kväll! Såheså.

PS
Tror inte att vaimo gör allvar av sitt uttalade hot om präst-ör-dragning. Hon är rätt huld, min vaimo.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 873,4 km

Mål: + 3,4 km

Kanon: Ingos chiabröd.

Kalkon: Mina pluskilometerar håller på att ta slut!

söndag 13 oktober 2013

TRE VECKOR KVAR

Dag 286
Lauantai-ilta. Efter vaimos trerätters kollade vi på en svensk långfilm från 2008, "Maria Larssons eviga ögonblick". Handlade om en arbetarkvinna i början av 1900-talet. Gift med diversearbetaren Sigfrid Larsson. En kvinnokarl och periodare. Som inte drog sig för att slå sin fru. Maria stannade ändå kvar i äktenskapet. Tog emot smällarna och sju barn. Och. Med hjälp av en kamera lärde hon sig att se världen med nya ögon. Tröstades av de vackra ögonblick hon fångade. Gillade rullen. Som vid Guldbaggegalan 2009 fick fem baggar. Marias öde var fängslande. Och jag lyckades hålla mig vaken ända till the end, kvart över tolv. Nästan i alla fall.
Sunnuntai-aamu. Vaknade. Checkade min vartalo. Utvilad? Jepp. Sov bra och länge i natt. Tack JB. Benen? Det har gått två veckor sedan jag sprang i Berlin. Men de arma benen är fortfarande inte återställda. Extremt irriterande. Och. Till råga på allt. Om bara tre veckor skall jag springa i NY. Hur i helskotta ska det gå? Jag kan ju inte bara ligga på soffan. Och dra på mig en massa kilon. Suck! Bestämde mig i alla fall för att inte springa idag. Men. Inte bara ligga på soffan. Försöka vara aktiv. Käkade chiagröt, kaffe och mackor till aamupala. Lyssnade på en blueslåt jag hittat på American Idol. "It hurt so bad" med Kree Harrison. Diggade skarpt mellan grötskedarna. Sen var det dags för min aktiva dag. Började i autotalli. Fullproppat med tavara. Röjde där en god stund. Hämtade min peräkärry från RMG. Fyllde den med bråte. För det till Ekorosk i morgon, tänkte jag. Fortsatte med ettans vita, inte så rostiga. Bytte till vinterringar. Som vanligt var jag livrädd för att domkraften skulle ge vika. Och att bilen skulle ramla ner på mina extremiteter. Däcksbytet gick bra. Pust! Biltvätt next. Vita bilen inte längre vit. Snarare askgrå. Köpte avfettningsmedel från gröna kauppan. Som jag sprutade på de värsta partierna. Fortsatte till en automatisk biltvätt. Valde kevyt harjapesu. Kostade skjortan. Körde in den askgråa. Tadamm, tadamm. Körde ut..... en lika askgrå. WTF! Miten on mahdollista? Jag har betalat en förmögenhet för att få bilen ren. Ändå ser den fotfarande ut som stryk! Körde hem. Arg som ett bi. Tog två hinkar med varmt vatten. Blandade i lite Fairy. Gned bort skiten. Fick bilen någorlunda ren. Vaimo kom ut. Fick syn på peräkärryn med Eko-rosk-tavarat. Vad har du tänkt göra med det lasset? Hmm. Det har jag tänkt slänga. Anade oråd. Annars får du ju inte in din bil i vinter, försökte jag. Trots att jag visste att slaget var förlorat. Nope, sa vaimo. De där grejorna skall ju trean ha då han börjar studera nästa höst. Suck och stön! Ja, ja.
Avslutade därmed min aktiva dag. Satte mig i soffan. Songpopade i stället. Tävlade mot vaimos brorsdotter. Jag valde låtar från femtiotalet. Ägde spelet. Ända till telefonen ringde. Kenneth M på tråden. Har du glömt bort vårt styrelsemöte i kväll? Shitt Pommfritt. Var det i kväll? Jag trodde vi flyttat det till i morgon, försökte jag. Nope, laga de hiid! Tog röda, rostiga. Hastade iväg till mötet.
Efter mötet skyndade jag mig hem. Möttes av en stressad etta. Var har du varit? På styrelsemöte. Jo, men du har ju tagit med dig nyckeln till vita bilen och jag skall till Vasa i kväll. Åhå, sori! Hittade bilnyckeln i fickan. Ähumm, varför ringde du inte, försökte jag. Det gjorde jag, men du hade ju glömt telefonen hemma, ditt päron! Suck och stön. Borde jag trots allt kontakta den där minnestränaren jag snackade om i går?

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 873,4 km

Mål: + 13,4 km

Kanon: Att jag fick gjort en hel del idag.

Kalkon: Kevyt harjapesu.

lördag 12 oktober 2013

TESTADES

Dag 285
I går kväll. Fredagsmys. Hauskat kotivideot, Postkodmiljonären och Idol. Trean kom hem med sin girlfriend, Joanna K. Ställde Nokian på 6:30. Stupade i säng direkt efter Idols resultatshow.
I morse. Släpade mig upp ur sänghalmen. Drog på mig träningskläderna. Åt en tji-kiita. Ögnade igenom dagens ÖT. Fastnade länge i ett reportage om minnesträning. Hum, hum. Jag har ju märkt att mitt minne sannerligen inte håller toppklass. Och att det nog inte har det blivit bättre med åren. Jag har t ex jätteproblem med att lära mig namnen på mina elever. Dessutom. Glömmer jag trivialiteter jämt och ständigt. Typ. Var lade jag ifrån mig nyckelknippan? Läsglasögonen? Plånboken? Men också sådant som kan irritera andra. Typ. Spola efter vessabesök. Att kulörtvätt inte betyder att man fritt kan blanda vaimos vita, röda och illgröna behåar. Och. Hur gammal jag egentligen är. Ur reportaget framgick det att man faktiskt kan få hjälp med att träna minnet. Av en minnesskötare. Ahaa! I reportaget fanns också en checklista för när man bör fundera på att undersöka sitt minne. Läste med stigande oro. "Du glömmer mer än personers namn." Jepp. "Du glömmer avtalade möten." Jepp. "Du måste vid bilkörning fundera på vart du är på väg." Nope. "Du inte minns hur man kommer till en plats." Jepp. "Föremål som plånbok och nycklar, gång på gång försvinner." Dubbel-Jepp. "Du har betydligt svårare än tidigare att lära dig nya saker." Definitivt. "Du försöker dölja minnesproblemen." Nope. Noterade att jag svarat jakande på fem av sju påståenden. Borde jag ringa en minnesskötare? Vaimo berättade ju att det bor en på Kyrkostrand.....eller var det i Kivilös? Okej. Jag får fundera på det. Senare. Om jag nu kommer ihåg det.
Ut på banan kvart över sju. Morgonlänk på agendan. Förlåt Vesa B! Men min självutnämnde coach Henry M vågade jag inte trotsa. Skulle träffa honom halv åtta. Joggade genom staden. Trissade mellan marknadsstånden på torget. Oändligt lugnt och försiktigt. Henry kom ut ur sin kämppä. Precis då jag stannade utanför hans port. Vi fortsatte ut mot Schaumans. Lugnt och försiktigt. Henry blev inte ens andfådd. Fick ihop en knapp mil. Najs!
Tillredde en jättefrukost då jag kom hem. Chiagröt med morsans äppelmos, ägg, ett paket bacon, kaffe och ett par rostade brödskivor. Skitgott! Raap. Vaimo åxå vaken. Surfade. Kollade ett havreflakes-paket från Axa. Hittade ett intressant hälsotest på bolagets hemsida, "Så här är din frukost." Utsåg moi till testkanin. Ok. Kör. Vaimo matade in mina strategiska mått och ikä. Plus. Allt jag ätit till frukost. Fick resultatet i en stilig taulukko och i ett snofsigt cirkeldiagram. Hoppsan! Jag låg rejält över vad man borde äta till frukost. Mitt kalori-intag i morse landade på 250 %. Alltså 150 % över det rekommenderade. Inte konstigt att jag har problem med vikten. Uppdelat på olika näringsområden blev resultatet. Kolhydrater 161 %, fett 353 %, protein 370 %, fibrer 272 %, kalcium 392 % och järn 311 %. Voi huh-huh! Det enda jag inte förätit mig på var C-vitaminer. Där låg jag under, 80 %. Läste att jag borde få i mig ytterligare hela fyra gram C-vitamin. Analyserade resultaten i soffan. He va naa he. Och jag som alltid trott att man måste äta en rejäl frukost!
Vandrade sedan iväg till stan med vaimo. Handlade magnesium på apoteket. Svindyrt. Nästan en juuro per dos. Stötte sen på svärmor bland marknadsstånden på kävelykatu. Vaimo och svärmor började genast klura ut nya sätt att bränna pengar. Plötsligt kommer vaimo släpandes med en megalång matta. En till matta! Vi har ju miljoner mattor, försökte jag desperat. Eller är det din morsa som handlat den? Nope, den skall till vårt kök. Jag fick den på prov, replikerade min hulda. Femtiofyraåringen suckade. Men bar mattan snällt till svärmors bil. Ville inte veta vad den kostat.
Fortsatte lördagen med att fixa käk åt vaimo, ettan, trean och treans girlfriend. Broilerpasta med bacon. En klassiker ätt Marstrands Bed & Brekfast. Med tanke på min överkonsumtion i morse. Så käkade jag själv bara en apelsin. Där fick jag väl i mig de fyra saknade grammen. Songpopade och töjde på köksbordet. Ända tills jag kom ihåg att det var kiellettyä. Klockan tre ringde vi på hos mor och far på Puutarhakatu. Jag hade med mig en födelsedagspresent åt farsan. En gummimatta till bagageutrymmet i hans nya bil. Märkte att jubilaren blev glad åt presenten. Men ännu gladare blev gambälfolttji över att både ettan, trean och Joanna dök upp. Partajade ett par timmar. Ettan berättade om sina studier. Och trean om sitt krigande.
Hem i röda rostiga. Lite besviken över att det inte kommer någon PL-fotboll i kväll. Men tröstades av  vaimo som senare på kvällen förförde mig. Med en trerätters. Avocado. En smarrig blomkåls-broccoli-soppa. Och. En hallon-blåbärs-banan-smoothie. Yammy! Laif is gudd!

Saldo: 9,6 km

Totalt: 2 873,4 km

Mål: + 23,4 km

Kanon: Att ha 2/3 av boyzen med till farsans följare.

Kalkon: Mitt resultat i Axa-testet.

fredag 11 oktober 2013

GULP!

Dag 284
I går kväll. Föräldragruppens höstmöte gick bra. Livliga diskussioner. Engagerade föräldrarepresentanter. Efteråt städade jag undan i möteslokalen. Tog röda, rostiga hem. Lagom till veckans sista avsnitt av Halv-åttahos-mej.  Avslutade kvällen med ännu ett matprogram, Mästerkockarnas kamp. Jämnt och spännande värre. Nästa gång blir det final. Direkt i säng sen, klockan tio. Måste ju vila.
I morse. Upp ur sänghalmen klockan fem. Trött. Trots att jag sovit nästan sju timmar. Sparade frukosten till jobbet. Där jag sen käkade gröt. Fredagsfeeling på jobbet. Nästa vecka har vi dessutom höstlov. Visserligen bara två dagar. Men ändå. Fattar inte pointen med lovet. Och. Jag gillar definitivt inte att man i skolvärlden bryter rutiner i tid och otid. Det har jag klart deklarerat, både till höger och vänster. Men. Det är svårt att ta bort något man en gång infört, typ höstlov. Så därför har jag, mer eller mindre, gett upp min kamp för höstlovet utrotande. Men ett galet påfund är det. Såheså! 
Efter gröttallriken fortsatte fredagen med lektionsförberedelser, lite detektivarbete och några undervisningstimmar. Tog tvåans buss hem. Somnande genast. (GP* vad jag sover mycket!). Vaknade. Panik. Rusade upp ur buss-sätet. Hjärtat i halsgropen. Har jag försovit mig? Och missat att kliva av vid busstationen i Jeppis. Och att jag nu var på väg till Vasa! Pustade ut. Då jag märkte att bussen bara stannat vid gamla stadsbastun. Ett par hundra meter kvar alltså.
Direkt hem till Marstranden. Klev in i lägenheten. Inget "Tjeenare mannen" i dag. Vaimo i jobb. Ettan hemma. Men. Han låg och sov. hade jobbat två arbetsskift på raken. Hörde ett brummande från badrummet. WTF! Tvättar ettan kläder? Tja, eller så har vaimo glömt att stänga av maskinen då hon gick till jobbet. satte mig vid köksbordet. Käkade havreflakes. En rejäl annos. Och en till. Förbajskat gott! Slurp, slurp. Smack, smack. Plötsligt dyker vaimo upp. Från nou-veer. Den havreflakes-ätande femtiofyraåringen, som inte gillar höstlov, fick hjärtat i halsgropen. Igen. Va tusan! Är du hemma? Jepp, det ser du väl, kontrade, den något yngre, hulda makan. Tvättmaskinsmysteriet löstes i alla fall.
Efter de två hjärtförflyttningarna fortsatte jag till Fitness. Trampandes dit ringde jag Henry M. För att berätta att jag skippar den gemensamma länken i morgon bitti. Ei onnistu, svarade Henry. Jag skickar ett SMS och meddelar vilken tid vi startar. Okej tå. Men då springer vi otroligt långsamt. Kyllä, hej tå. Henry avslutade samtalet. Medan jag fortsatte färden  med ett fånigt leende på läpparna. Jag är nog världens mest lätt övertalade femtiofyraåriga rektor.
Träffade Philip M i Fitness. Berättade om Berlin. Och om mina återhämtningsproblem. Phille och hans springaskaveri Jonas H har anmält sig till Stockholm nästa år. Gissar att de kommer att springa skitbra där. Mitt styrketräningspass gick riktigt bra. Jobbade mest med mag- och sidfläsket. På väg ut stötte jag ännu på min kollega Charlotte R och Juuso A. Den senare hade sprungit Lidingöloppet. Just före loppet hade han sträckt sin rygg. Men fullföljt ändå. Starkt! avslutade mitt styrketräningspass i Fitnessbastun. Aaaagh!
Sen pedade jag hem via Lähikauppan. Havreflakes, bacon. Och. Eftersom ettan var hemma. En massa kulutusmaitoa. Hemma på gården. Träffade mina grannar, Jan och Monica. Samt. Jans son Zacharias Och. Monicas etta Jens med fru Ellinor och deras lill-tjej Adela. Ellinor berättade att hon läst min blogg. Och att hon lekt med tanken att springa i NY. Typ, om tolv år då hon fyller fyrtio. Dags för dagens kalkon. Ta-da-damm! Min kommentar till Ellinor. "Oj, är du så ung!" Gulp! Det menade jag ju verkligen inte säga. Shitt pommfritt! Jag borde ju ha sagt. "Oj, är du så gammal!" Voi skåånis. Mitt arma päron! Måste lära mig att tänka efter före. Före jag öppnar truten. Och. Alldeles extra mycket före-tänk.  Då jag uttalar mig om brudars åldrar. Men, men. Nu blev det som det blev. Sori Ellinor! Sori folks!
I kväll kommer trean hem. Tror jag. Och i morgon bitti skall jag nöta asfalt med min (självutnämnde) träningschef. Som just nu meddelade att vi startar prick-halv-åtta-hos-mej. Sen skall jag på kalas. Till världens bästa pappa. Som fyller 79 bast imorgon. Varken mer eller mindre.

* GP = Göta Petter eller Göteborgs Posten eller Grand Prix........

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 863,8 km

Mål: + 23,8 km

Kanon: Styrketräningspasset.

Kalkon: Kommentaren på gården.
 

torsdag 10 oktober 2013

OVE SUNDBERG

Dag 283
I går kväll. Kände mig enormt besviken efter passet i Hamnskogen. Bestämde jag mig för att ta en ordentlig paus från löpningen. Hur länge vet jag inte. Vi får se. Under tiden
Trött i morse. Benen värkte. Käkade gröt. Off till jobbet. Härligt varmt löpväder ute. Störde mig lite! Inget speciellt på jobbet. Kanslijobb blandat med undervisning. Tog tvåans buss hem. Sen direkt till HH. Handlade lite godsaker till föräldragruppens höstmöte, senare på kvällen. Fortsatte till Öströms. Valde och beställde minnespris åt Jaros juniorer. Därifrån till idrottsgårdens mötesrum. Ställde i ordning videokanonen. Plockade fram limsa, pepparkakor och nötterna jag handlat vid HH. 
En pika-sväng till Marstranden. Såg att vaimo var hemma. Klämde därför i med en klämkäck hälsning, à la Ove 'Solsidan' Sundberg. En hälsning jag själv gillar skarpt. Brukar använda den. Jämt och ständigt. Tjeeenare mannen! Vaimo gillar den inte! Speciellt inte idag. Hungrig och trött efter en arbetsam dag på jobbet. Därför. Kommenderade hon mig tillbaks till ytterdörren. Kom in som folk! Och använd din egen röst! Jag accepterade. Lomade tillbaks till dörren. Låtsades komma in på nytt. Hälsade. Heeej, med min egen röst, tyckte jag själv. Faktiskt! Det tyckte inte vaimo. Tillbaks! Toinen yritys. Samlade ihop rynkorna och dubbelhakan. Lade rösten på exakt rätt tonläge. Hälsade. Hej! Hej själv, replikerade vaimo. 
Satte mig vid köksbordet. Käkade de sista dropparna av snålsoppan från i tisdags. Fortfarande armadis gooov. Plus en kevytviili. Vilade lite på soffan. Funderade på alternativa träningsformer för de dagar jag måste avstå från löpningen. Cykel? Njae, jag har ju en fin cykel. Men att trampa är ju  skitjobbigt för benen. Simning? Tja, varför inte. Men då borde man ju kunna simma. Ut och gå. För töögot! Styrketräning? Jo. Det kan jag nog tänka mig. Även om det inte är någon höjdare. Men. Magen och ryggen mår säkert bra av det. Skippar benövningarna. Så får det bli. Styrketräning för keskivartalo. Plus eventuellt någon kort simtur. Tjugofem meter hundsim fixar jag nog. 
Ettan ringde. Från Jepu. På väg hem. Skulle vikariera i någon stadsskola. Ville kolla att vi hittat hans nya bankkoder, bruna paret skor och en vindtät jacka. Det hade jag förstås inte. Vilket ettan inte gillade. Påstod i sten att jag hade gömt bort eller kastat grejorna. Suck!
Halv sex tog jag röda, rostiga. Åkte tillbaks till Idrottsgården. Gjorde de sista förberedelserna inför höstmötet. Träffade Lena L eller R i dörren till uimahalli. Tjeenare....Lena! Kom med på Pilates, föreslog hon. Tja, det skulle kanske passa mig bra. Huu nous!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 863,8 km

Mål: + 33,8 km

Kanon: Solsidan lär snart komma med nya avsnitt.

Kalkon: Värkande ben.

onsdag 9 oktober 2013

TILLBAKA TILL RUTA ETT

Dag 282
I går kväll. Efter den gemensamma länken och snålsoppan. Drog på mig kompressionsstrumporna. Kröp upp i TV-soffan. Songpoppade. Kollade Halv-åtta-hos-mej. I Vasa, najs! Kvällskaffe. Lyssnade på Spotify medan vaimo fluktade på Martin T:s snickarbrallor. Stjälpte i mig en magnesium-shot. I säng vid elvasnåret.
I morse. Käkade havreflakes. Eikä muuta. Off till jobbet. Varmt ute. Minst tio plus. Markus W bakom ratten i gula bussen. Berättade att han för en dryg vecka sedan kutat en halvmara på drygt 1:33. Imponerande! Sista kilometern på 4:04. Är säker på att han nog har kapacitet att kapa bort flera minuter från den sluttiden.
I jobbet väntade massor av pappersexercis. Besvarade två enkätundersökningar från Utbildningsstyrelsen. Fruktansvärt enerverande. Krångliga frågor. Frågeställningar om fysikaliska, biologiska och kemiska agenser. Agenser? WTF är det? Slog upp ordet i NE. Läste betydelsen, "verksam eller utlösande faktor". Jaha! Och? Kryssade mig fram efter bästa förmåga. Aktade mig noga för essäfrågor. Skickade in mina svar. Höll tummarna för grönt ljus. Jesss! I bara farten besvarade jag två undersökningar till från UBS. En om skolbibliotek och en om teckenspråk. Sen hade jag fått nog. Fortsatte arbetsdagen med att undervisa. Räknesättens ordningsföljd, lokalkasus i finska och lite blockflöjt. Sen hade jag min arbetsdag "på sticko."
Hem med fyrabussen. Käkade ett par filkoppar då jag kom hem. Tyst i huset. Vaimo på vift med svärmor. Till Kokkola. Förstås! Drog på mig träningskläderna. Lunkade iväg mot Hamnskogen. Lätt duggregn. Märkte nästan genast att den goda känslan från igår var som bortblåst. Löpningen kändes igen ansträngd. Voi raatis, raati. Jag som trodde att jag äntligen sluppit det tyska oket. Nu kändes det som i söndags igen. Trögt. Förtvivlat segt. Hasade mig uppför hamnskogs-backarna. Allt kortare steg. Allt tyngre kropp. Enorm besvikelse. Hur sjutton skall jag klara av ett helt maratonlopp om tre veckor. Tankarna malde i skallen medan jag gnetade vidare uppför backarna.
Naturligtvis vet jag vad jag måste göra. Jag måste följa de råd jag fått av mina bloggvänner. Råden kan sammanfattas i två ord. Våga vila! Thats it! Eikä muuta. Nu måste jag våga vila. Sluta chansa. Sluta stirra mig blind på kilometrar. Och på min (galna) utmaning. Pluskilometrarna skulle jag  använda just nu! Så var det ju tänkt. Och. Om jag ligger på minus efter NYCM så har jag ju gott om tid att komma ikapp igen. Kanske spurta med tomtefar. Naturligtvis. Så får det bli. Här skall vilas. Ända in i kaklet, som en viss Tommy S uttryckte det.
Efter det misslyckade träningspasset lovade jag vaimo att fixa middagen. Värmde upp snålsoppan från igår. Kahdessa minuutissa. Vaimo tyckte det var fusk. Men. Soppan var, om möjligt, ännu godare. Nu blir lots of vila framför Vasa-kockarna i halv-åtta-hos-mej.

PS
I går berättade jag om en film från sjuttiotvå, "Deliverance". Jag hade för mig att filmen hette "Den djupa floden" på svenska. Men. I dag fick jag via FB en korrigering på den svenska titeln. Filmens hette "Den långa färden". Du har så rätt Björn V. Tror att namnförväxlingen kommer från finskan. Där hette filmen faktiskt "Syvä joki". Såheså.


Saldo: 11,0 km

Totalt: 2 863,8 km

Mål: + 43,8 km

Kanon: Tja, varmt höstväder.

Kalkon: Att vara tillbaka på ruta ett.