onsdag 31 juli 2013

KRIISIT

Dag 212
I går kväll. Bad-rums-stång-projektet hade uppenbarligen gett vaimo blodad tand. Fått Ernst-vittring. Nu ville hon ha mer. Vi har ju ett par hyllor i min fammos stuga. Någon av dem kanske passar i kuvösen. Och så kunde vi ju på samma gång ta hem motionscykeln. Så att jag kan cykla på den i vinter. Jag dubbelsuckade. Åt hyllorna. Och åt cykeln. Tänkte krysta ur mig ett  "he vaar int ti naa". Men lät bli. Tog en bit av tungan i stället. Okej. Ska bara se om jag hittar dragkärran någonstans i stan. Det gjorde jag. Utanför Jarokontoret. Vaimo hittade också en massa hyllor i stugan. Nöjde sig, till min stora lättnad, med två. Jag kånkade motionscykeln upp på dragkärran. Sen for vi hem. Kollade på Allsången och en krigsfilm. Vaimo tröttnade genast på skuutandet. Hoppade i dubbelsängen tillsammans Allas kryssbilaga. Jag fortsatte ensam i TV-soffan. 
Väckning klockan sex i morse. Fil, kaffe och bacon. Sammanstrålade med Jonas H vid SuperMarket, vår lähikauppa. Vart ska vi spring? frågade Jonas. Vi kör väl Larsmo Maxi, drygt elva. Passar det? Jo, bara jag är hemma till halv tio, svarade småbarnspappan. Som sedan kutade iväg. I tävlingsfart! Jag hade fullt sjå att hänga med. Efter typ nio kilometers löpning var jag tvungen att medge det också. Hördu, jag är inte speciellt pigg i benen i dag. Kan vi ta det lite lugnare, stönade jag fram. Det gjorde Jonas. I typ tio meter. Sedan gasade han på igen. Jag lyckades ändå bita ihop och följa med ända till Marstranden. Tackade Jonas för tempopasset. Förmodar att jag nog blir tvungen att ta en vilodag i morgon. Tyst i lägenheten då jag kom hem. Vaimo sov fortfarande. Drömde väl om någon Allas-novellfigur. Eller om barfota-ernst. Jag töjde en god stund på parveke. Lyssnade på Muse, Eagles. Och Chisu. Låten "Kriisit" spelade jag flera gånger. Gillade rytmen. Gillade lyriken. Även om jag inte fattade allt. Tror faktiskt inte att jag, sen Kaija Koo viskade att hon hade "Kylmä ilman sua", lyssnat på en finskspråkig artist. Vi snackar alltså om tjugo år sedan! 
Till slut vaknade vaimo också. Började genast rulla köttbullar. Jag gav henne rejält med kredd för det. Och för bullarna förstås. Även om de var i plattaste laget. Sen bar det av till Prisma. Jag tog med mig en oöppnad skumppalåda från treans studentfest. Tänkte försöka sälja den tillbaks till staten. Damen i LillPrisma-kassan såg frågande på mig. Skall du returnera flaskorna? Jepp. Har du något kvitto på att du köpt dem av oss? Nope. Du förstår väl att folk kan ju komma hit med dricka man köpt billigt i Estland, förklarade kassadamen tålmodigt. Jo, men jag har ju nästan aldrig varit i Estland. Bara en. Eller två gånger. För längosaan. Försökte se väldigt trovärdig ut. Kassadamen smälte. Okej. Jag tror dej. Och jag köper dina flaskor. Minus tio procent. Och nästa gång måste du ha kvittot med! Uppfattat. Hyggligt. Tack! Fick nästan en femtiolapp för lådan. Viftade glatt med pengarna. Åt vaimo som flytt fältet. Satt och tryckte utanför kauppa på parkeringen. För så här mycket klöver kan jag gärna skämmas fler gånger, utropade jag glatt. Rattade hem röda, rostiga. Nynnade Kriisit. Väldigt tyst. "Viidenkympin kriisit tunnistaa siitä..."
I morgon byter vi blad i aal-nackon. Sista juli blir till första augusti. Vaimos och min förlovningsdag. Dagen till ära skall jag skippa löpningen. Nåjå-jaa! I ärlighetens namn beror det nog mest på att Hällund körde ner mina framlår rejält i morse. Men. För brännvinsslantarna kanske jag bjuder vaimo på en vaniljglass. Bakom Centralplanens läktare. Där vi förlovade oss. För trettio-tre år sedan.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 187,0 km

Mål: + 67,0 km

Kanon: Kriisit

Kalkon: Alkojuttun

tisdag 30 juli 2013

STÖVAREN

Dag 211
I går kväll. Syrran bjöd på middag vid O'Learys. Bobby Orrs Baconburger. Nami! Efteråt kaffe och tårta på Trädgårdsgatan. Farsan berättade att han sett min målgång på Jakob halvan. "Du sprang som en stövare, med sidan före." Gillade beskrivningen. Även om sanningen smärtade. Försvarade mig med att jag var fruktansvärt trött på slutet. Då är en bra löpteknik inte prio uno. Då gäller det bara att knöla sig över mållinjen. Tavalla tai toisella. Och. Det är fullt tänkbart att jag kom i mål med sidan före. Det skall jag däremot INTE göra i Berlin och New York. 
Efter besöket på Trädgårdsgatan slängde jag mig i TV-soffan. Lotta på Liseberg och sen en Bond-rulle, Casino Royale med Daniel Craig. Trodde filmen aldrig skulle ta slut. Virrig handling. Precis alla utom dåbbel-ou-seven och månney-penni var skurkar. Snyggaste bruden dog genast. Ändå. Kämpade jag. Höll mig vaken till The End. Strax före två stöp jag äntligen i säng. Arg på mig själv för att jag inte haft vett att trycka på off-knappen.
Vaknade åtta. Tisdagsinvägning. Sjuttioenkommasex. Verkar som om viktminskningsprojektet avstannat igen. Bobby Orr och morsans jordgubbstårta fick idag iklä sig syndabocksrollen. Funderade på dagens pass. Det dåliga vädret fick bestämma. Pedade iväg till Fitness. Träffade Jonas H som just avslutat sitt pass. Snackade lite med honom. Beslöt att vi skulle länka tillsammans i morgon. Visade honom mina FiveFingers. Jonas bara fnyste åt dem. Borde nog låna Coltings bok åt honom. Värmde upp med två kilometers lätt jogg. Kände mig otroligt lätt. Undrade om det berodde på att jag skippat morgongröten i morse. Njae. Så enkelt kan det ju inte vara. Valde sedan ett halvtimmes trailpass på löpmattans display. Maxfart: 14 km/h. Maxlutning: 6,0. Svettades floder. Men passet kändes ganska lätt ändå. Avslutade med två kilometers jogg. Fortsatte med styrketräning för mage, rygg och ben. Körde lite åt armarna också. Testade en övning jag hittat i nyaste Runners World. Stod på stället. Hade en tiokilos hantel i vardera handen. Kutade enbart med armarna. Så många armpendlingar jag orkade. Upprepade övningen ett par gånger. Eventuellt borde jag ta lite lättare hantlar nästa gång. Töjde lite. Avslutade passet med tio minuter på en maskin som skakar benen. Kändes helt najs. Men vet inte om skakan-maskinen gör någon skillnad. Duschade och fortsatte hem.
Hemma. Käkade mikro-hönssoppa. Toppade den något spartanska anrättningen med Koskenlaskijas voimakas murennettua sulatejuustoa. Uutuus. Rekommenderas till alla soppor. Slappade en stund på parveke. Ända tills vaimo dök upp. Hördu, skulle du inte kunna sätta upp den där handduksstången jag köpte för två år sedan? Nope. Mitt svar kom rappt. Innan vaimo ens hann påbörja någon övertalningsprocess. Vaimo suckade. Visste att tjat inte biter på mej. Det skulle passa utmärkt en sån här regnig dag, försökte hon tamt. Nope. Du vet att jag bara strular till det. Borrar fel i badrumskaklet. Vilket jag garanterat gör. Då förstörs ju hela badrummet! Vaimo var tvungen att hålla med mig. Resignerade. Tog ett korsord. Jag fortsatte slappandet i kuvösen. Men. Ju mer jag slappade desto mer dåligt samvete fick jag. Okej, sa jag till vaimo. Jag gör det. Hämtade minst tusen verktyg från garaget. Vaimo letade fram stången. Jag mätte och siktade var jag skulle borra. Tog minst en timme innan jag vågade starta borrmaskinen. Var livrädd för att träffa någon vatten- eller elledning. Till slut hade jag åstadkommit fyra riktigt fula hål i kaklet. Du måste nog sätta silikon i hålen också, sa vaimo. WTF! Måste jag det? Tror du verkligen att jag kan pissa så högt? Nej, men det kan bli fuktigt ändå, förklarade vaimo tålmodigt. Okej. Jag strosade igen iväg till garaget. Hittade tre tuber som påminde om silikon. Tog upp alla tre. Vilken skall jag ta? Vaimo valde en åt mig. Kämpade med tuben en god stund. Hände nada. Hur mycket jag än klämde. Shitt! Innehållet måste ha torkat. Tittade på en liten oöppnad tub i stället.  Det stod faktiskt silikon på den. Greppade den i stället. Trottade in geggamojan i hålet. Sen någon slags propp. Och till slut skruvade jag fast vägghållarna. Vaimo hjälpte mig med själva stången. Speciellt rak blev den inte. Särskilt stadig blev den inte heller. Vaimo förmanade. Det är inte stången du skall hålla i då du tömmer blåsan! Jo, tack. Det fattade till och med jag. 
Efter äventyret med badrumsstången fick jag en glad överraskning av Bjarne H. Han skickade mig ett fint foto från Jakob halvan. På bilden syns jag tillsammans med Bjarne och Folke W. Är inte riktigt säker på var den knäppts. Men antar att det är strax före slutspurten. Lade ändå upp den på fb. Även om jag ser rejält sliten ut, springer jag inte som en stövare, med sidan före. :-)

Saldo: 10,1 km

Totalt: 2 175,5 km

Mål: + 65,5 km

Kanon: Fotot från Jakob halvan.

Kalkon: Badrumsstången håller max en liten kökshandduk.

måndag 29 juli 2013

TRÖSKELPASS

Dag 210
Skjutsade tvåan till Vasa i går kväll. Hann snacka med honom en hel del på vägen. Najs! Bjöd honom på kaffe och tjiiskejk då han väl checkat in sin nya sextionio juuros resväska. Flyget något försenat. Sen fortsatte jag hem. Ensam. Lyssnade på Thorleifs i bilen. Galade, som vanligt, med i refrängerna. "Med dig vill jag leva all den tid jag har". Tiden flög fram. I den röda, rostiga bilen. I den varma, vackra sommarkvällen.
I morse. Vaknade halv åtta. Fortfarande ensam. Men nu i dubbelsängen. Steg upp. Vaimo gjorde tvärtom. Kom inklampande från nattvak. Dödstrött. Mens jag kände mig pigg och utvilad. Babymassageoljan hade gjort underverk med mina ben. Kändes som nya. Jess!
Käkade två filkoppar toppade med djupfrysta bär. Ägg, bacon och kaffe. Minimalt med kolhydrater. Klockan nio sammanstrålade jag med Esse S, Kenneth M, Harald F, Jimmy W, Leif N, Calle B och Olli N vid Centralplan. Bar bort kravallstaket. Transporterade bort de mobila läktarna. Fick höra av Esse att fyra Jarospelare skulle magnetröntgas idag. Segern mot VPS blev sannerligen dyrköpt. Efter ett par timmars slit fortsatte jag med dagens träningspass, ett tröskelpass.  Det innebär snabb men kontrollerad fart. Snäppet lugnare än snabbdistans men klart snabbare än distanslöpning. "Tröskel" anger att man ska precis ligga på eller strax under den fart där kroppen börjar ansamla mjölksyra. Värmde upp med två lätta kilometrar. Fortsatte med dynamisk rörlighet och tre koordinationslopp på hundra meter. Konstaterade med en viss besvikelse att det numera tar nästan tjugo sekunder att springa en hundring för mig. I min ungdom kutade jag samma sträcka på drygt tolv. Men. Det var då det. Nu är nu. Och nu var det dags för den första av två tre-kilometers trösklar. Siktade på att springa 4:45-4:50 min/km. Redan från första steget kände jag att löpningen flöt riktigt bra. Lite för bra tillochmed. Första kilometern på 4:08. Tog det lite lugnare de två följande. I mål på 13:14. Snittade 4:25. Alltså tjugo sekunder snabbare fart än vad Szalkai rekommenderat. Vilade en minut. Dags för den andra tröskeln. Började inte lika hårt denna gång. Sprang jämnare. Tog sju sekunder längre. Snittade 4:27. Kände mig både pigg och nöjd efteråt. Joggade ytterligare två kilometer. Sen slängde jag mig raklång på magen i gräset. Bredvid träningsväskan. I den satt Thorleifs. Drog upp båda fötterna mot avloppet. Töjde framlåren en god stund. Ända till någon klappade mig på axeln. Va ligger tu jär å latar de? Vände mig och kisade mot rösten. Den tillhörde Bo L. Som precis hade anlänt till Centralplan. Bo vann Jakob halvans fyrtioårsklass på den utmärkta tiden 1:25:10. Skulle ha placerat sig sjätte i allmänna klassen. Vi snackade en stund om loppet och om hur våra kroppar kändes dagen/dagarna efteråt.
Fortsatte direkt till jobbet. Fixade en hel del pappersarbete. Betalade räkningar. Ringde och pynjade. Stannade på i rektorsexpeditionen ett par timmar. Klockan halv fyra var jag klar. Styrde den röda rostiga mot Jeppis igen. I kväll bjuder lillasyster Barbro J-R på mat. Syrran passerade redan i april femtioårs-strecket. Men ännu har vi inte haft tid att uppmärksamma den milstolpen. Det gör vi i kväll på O´Learys. Sen blir det tårta hos m & p på Trädgårdsgatan.
 
Saldo: 10,3 km
 
Totalt: 2 165,4 km
 
Mål: + 65,4 km
 
Kanon: Tröskelpasset
 
Kalkon: Många skadade Jarospelare

söndag 28 juli 2013

TOG SIKTE PÅ BERLIN

Dag 209
I går. Tillbringade resten av kvällen på soffan. Trean ringde från stan. Ville att jag skulle bädda soffan åt två brudar. Som eventuellt skulle övernatta hos oss. Gissa om jag gjorde det. Somnade innan huvudet nådde kudden. Sov som en stock till nio. Kravlade mig mödosamt upp ur bingen. Kikade försiktigt ut genom sovrumsdörren. Låg det några tjejer i vardagsrummet?  Nope!  Däremot en skäggig etta. Som snarkar. Efter aamupuuro satt jag på balkongen. Lyssnade till Göingeflickorna via Spotify. Kände hur själen blev harmonisk av stämsången. För att inte väcka vaimo nynnade jag tyst med som fjärde stämma. "Kära mor! Så började mitt brev, enda brev jag till mitt hemland skrev." Funderade på dagens agenda. Tvåan och trean skall iväg. Tvåan till sin nya lägenhet i Husby. Trean till Draka. Antog att jag får agera kusk. Vilket jag gärna gör. Funderade vidare. Framlåren kändes fortfarande väldigt slitna. Önskade att jag skulle slippa till Sune E. Men han är tyvärr på loma. Tänkte om. Springer lite. Töjer mycket. Masserar framlåren själv. Så får det bli. Ut på banan klockan tolv. Träffade våra grannar Jan och Monica ute på gården. De första löpstegen stapplade jag fram. Grannarna smålog. Tog sikte på Hamnskogen. Masade mig i knapp styrfart dit. Joggade tre varv. Fortsatte hem rakt genom stan. Vid O'Learys stötte jag på tvåan och Mattis K. Grabbarna skulle dinera ute. Vi snackade lite. Sen joggade jag vidare hem. Töjde rätt länge på gräsmattan. Allt fokus på framlåren. Duschade. Letade fram lite babyolja. Från nittiotalet, antar jag. Knådade framlåren en god stund. Till tonerna av Göingeflickorna. Kändes riktigt bra efteråt. Sen letade jag en god stund efter de officiella resultaten från loppet igår. Hittade till slut. Sluttiden var en sekund sämre än vad jag själv klockat. Hade kommit femma i M50. Sjuttonde i allmänna klassen. Inte alls illa. Bland damerna skulle jag faktiskt kommit tvåa. Kände att nu är det dags att ställa om sig. Om två månader och en dag, den 29 september skall jag vara redo för mitt livs andra maraton, BMW BERLIN MARATHON. Fram till dess skall jag försöka få in några längre långpass. Sen är det förstås mina extrakilon. De skall vara ett minne blott då jag står på startlinjen. En linje som finns utritad på den sex filer breda paradgatan "Strasse des 17.Juni". Passade på att kolla loppets hemsida. Fanns jag på startlistan? Jodå. Ingmar Juselius. FIN. 1959. 42 Lauf. Men ännu inget startnummer.
Lite före fyra skjutsade jag trean till Drakabussen. Tyckte rejält synd om honom. Full mundering i högsommarvärmen. Själv bar jag Nike-shorts. Inget annat. Vid busstationen väntade flera svettiga rekryter. Trean och jag klev ur Golfen. Jag tänkte vänta för att vinka av grabben. Laga de heim to no, väste trean i mitt öra. Åtlydde befallningen. Även om den som sagt kom från en rekryt. Även om jag titt som tätt brukar skryta över mina tre vinklar.
Senare ikväll skall jag skjutsa tvåan till flyget i Vasa. Eftersom jag varit väldigt upptagen de senaste dagarna har jag inte hunnit träffa boyzen speciellt mycket. Hoppas i alla fall att de uppskattat de få curlingförsök jag ändå hunnit med! Och. Ettan bor ju fortfarande kvar. Ligger ännu och snarkar. På soffan. Jag bäddat. Åt två brudar!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 2 155,1 km

Mål: + 65,1 km

Kanon: Nöjd med placeringen i M50.

Kalkon: Bäddade i onödan.

lördag 27 juli 2013

STORPUBLIK OCH JAROSEGER

Dag 208
I går kväll. Kände mig rejält trött efter Jakob halvan. Mina framlår hade tagit ordentligt stryk. Kollade en film med Morgan Freeman, "Olympus has fallen". Handlade om några nordkoreanska terrorister som ockuperade Vita huset. Tog presidenten som gisslan. Helt najs movie. Gick och lade mig efter filmen.
Österbottniskt fotbollsderby i dag. Jaro-VPS. Vaknade halv nio. Framlåren ömmade fortfarande. Men annars kände jag mig någorlunda pigg. Off till Prisma med vaimo. Storhandlade. Klockan tolv begav jag mig av till Centralplan. Kärrade en massa dricka till ölstugan. Jobbigt och varmt. Svettades som en gris. Redan före två var de första åskådarna på plats. Frågade vilken tid portarna öppnades. Då vi är klara, förklarade jag tålmodigt. Halv tre var vi redo att släppa in den förväntade storpubliken. Folk strömmade in genom de nio portarna. En massa törstiga sökte sig till ölstugan. Försäljarna fick slita hårt. Sålde dricka i massor. Jag kärrade fram mera. Jobbade för två. Minst. Matchen inleddes med en tyst minut. Jaros mångårige kassör Leo A somnade in natten till fredag. Frid över Leksas minne! Noterade en otroligt fin stämning runt planen. Av själva matchen såg jag i princip ingenting. Men. Efter fyra minuters spel fick publiken anledning att jubla rejält. Ett-noll till Jaro. Med tjugo minuter kvar att spela fick publiken jubla på nytt. Två-noll till de röd-vita. Matchen kändes avgjord. Men. Tio minuter senare reducerade VPS. Den avslutande kvarten blev en pärs. Fjärde domaren signalerade åtta minuter extra speltid. Trots att jag bara såg en bråkdel av planen vågade jag ändå knappt titta ditåt. Samlade i stället ihop tomburkar. Efter nittioåtta minuters kamp fick de fyratusen-femhundra-tjugofem i publiken  jubla en tredje gång. Det jublet ville aldrig ta slut. Jaro hade besegrat VPS med två-ett.
För mig återstod det att städa upp kring ölstugan. Bar en massa tomburkar till vår container. Sjönk till slut ner i läktarkorridoren. Voi huh-huh! Kände mig alldeles matt. Trött. Slutkörd. Nästan lika trött som efter Jakob halvan i går. Käkade en Panini och två plättar. Pedade hem med lite överbliven mjölk och några Paninis i ryggväskan. I kväll är det högläge som gäller för mina stackars ben. Ingen människa i världen kommer att kunna locka bort mig från TV-soffan. Inte ens vaimo. Ja se on varma se.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 145,1 km

Mål: + 65,1 km

Kanon: Derbysegern

Kalkon: Mina framlår

fredag 26 juli 2013

PERSADE

Dag 207
I går kväll. Var inbjuden till en nostalgimatch mellan Jaros och PeFFs sjuttiosjuor. I slutet av åttiotalet coachade jag Jarospelarna. Våra svåraste matcher spelade vi mot PeFF på Falli. Hemmalagets trupper leddes av Stig H. Ulf W skötte oftast domarjobbet. Vi förlorade jämt våra matcher mot PeFF. Så var det bara. I går kväll skulle vi äntligen få en efterlängtad revansch. Det började bra för bortalaget. Petter L var säkerheten själv i målet. Mikki J prickade in ettan åt Jaro i mitten av andra halvlek. Allt såg ljust ut. Ända tills det återstod en minut av matchen. Då rammade PeFFs anfallare vår målvakt. Domar-Ulf blåste straff åt PeFF! Och till råga på allt. Delade ut ett gult kort åt stackars Mål-Petter. Straffen gick i mål. Vilket betydde oavgjort. Och straffsparkar. Tre per lag. Rasse T satte sin straff säkert. Jaros två andra straffläggare misslyckades. PeFF hade samma utdelning. Ställningen efter straffläggningen var 2-2. Förblev 2-2. Sjuttiosjuorna tackade varandra för god kamp. Tränarna och domaren fick blommor. Gemensam bastu och mat i Jugend efteråt. Jag satt länge i bastun och snackade med mina forna adepter. Lämnade gänget då maten dukades fram. En jättetrevlig kväll! Tack grabbar!
I dag. Jakob halvan. Start klockan tre. Laddade med en rejäl frukost. Lyssnade till Kenta. Och. Eftersom jag var ensam hemma vågade jag trotsa sångförbudet. Galade.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Orden kändes som om de var skrivna just åt mig. Delade den på FB. Önskade mina medtävlare lycka till. Klockan tio pedade jag iväg till stan. Hämtade mitt tävlingsnummer. Strosade sen lite på gågatan. Fick lite mera Parmaskinka från den italienska killen. Grazie! Lika gott idag. Skippade lunchen. Åt bara en banan och en blåbärs-risifrutti. Laddade på soffan. Längtade efter loppet.

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer


Off till Centralplan klockan två. Soligt och varmt. Väldigt varmt. Många löpare redan på plats. Många var oroliga för värmen inte jag. Däremot oroade jag mig för tiden jag vitt och brett utlovat springa, 1:36:03. Skulle jag fixa den trots värmen? Prick klockan tre rusade drygt sexhundra löpare iväg. Trångt på löparbanorna i början. Lusig fart. Men så fort vi kom ut på Pedersesplanaden kunde jag gasa på lite. De fyra första kilometrarna kändes bra, 4:20-4:27. Men. Redan då vi svängde in på Larsmovägen så sjönk farten. Vid min sida sprang en kille som morsade på nästan alla. Jag tror att hen heter Peter J och att han är orienterare. Vi sprang jättelänge tillsammans. Snackade lite. Mellan fem och tolv kilometer låg tiderna 4:23-4:34. På den trettonde kilometern tog det roliga slut. Benen stumnade. Ingen ork. Ingen energi. Garminen visade 4:43. Shitt! Blev rejält orolig för min sluttid. Grävde i bakfickan efter en gelpåse. Tyngde i mig två doser av den äckliga sörjan. Det hjälpte faktiskt. Kilometertiderna hölls nu mellan 4:28 och 4:34. Såg en bekant rygg, Bjarne H. Kom ikapp honom. Lite senare såg jag ännu en bekant rygg, Folke W. Kom ikapp honom också. Sprang de avslutande kilometrarna tillsammans med mina idoler. Vilken ära! På den näst sista och sista kilometern tog jag helt slut. Funderade faktiskt på att gå en bit. Men bet ihop och lyckades följa med idolerna. Bjarne och Folke orkade ännu spurta i mål. Tror att Folke var först. Jag fick nöja mig med att ta mig i mål. De två sista kilometrarna gick på 4:39 och 4:48. Men! Precis som Kenta sjunger. Just i dag var jag stark. Jag sprang in på ett nytt prydligt personbästa, 1:34:42. Medelpulsen på 166 och maxpulsen på 174.

En stund efter målgången började jag spana efter mina vänner, Jonas H och Philip M. Letade och letade. Fick till slut höra av Stefan S att Philip hade förts bort i ambulans. Jag rusade till "olycksplatsen", ca 300 meter före målet. Träffade Philles föräldrar där. Fick höra att deras pojke kroknat. Troligen av värmen och en förmodad vätskebrist. Hoppas innerligt att incidenten inte avskräcker Philip från att fortsätta springa. Han har ett löpsteg som jag avundas. Ett löpsteg som garanterat kommer att föra honom i mål på bra tider framöver. Ringde ännu och pratade med Jonas H. Han visste berätta att Philip stannat på sjukhuset för observation.

Saldo: 21,1 km

Totalt: 2 145,1

Mål: + 75,1 km

Kanon: Personbästat på Jakob halvan

Kalkon: Att jag inte lyckades besegra mina idoler Bjarne H och Folke W.

torsdag 25 juli 2013

UPPLADDNING

Dag 206
Som det kanske framgick av gårdagens blogginlägg så syndade jag rejält i går kväll. Kvällsfrossandet syntes naturligtvis på vågen. Efter två steg framåt klev jag därför i morse ett steg bakåt. Vågen visade sjuttiotvå. Voi raatis, raati, raati! Jag får nog ge upp min dröm om att väga 69 då startskottet för Jakob halvan avfyras i morgon klockan tre. Rejält irriterad är jag på min dåliga karaktär. Hjälps inte. Efter viktkollen bilade jag ut till Nätihamnen. Drack en slät kaffekopp där. Tog sedan farväl av mina och vaimos amerikanska vänner. Skickade två ex av Jeppisvinden till Californien.
Fortsatte dagen med att ladda upp inför loppet i morgon. Jag har skrutit för rätt många att jag siktar på att springa snabbare än i fjol, 1:36:04. Nu skulle det gälla att leva upp till det skrytet. Vädersajterna  har lovat sol och värme. Men. Nordliga vindar lär det bli. Visserligen svaga, men det betyder motvind längs hela Larsmovägen. Shitt! Men det ska gå ändå! Tog fram kotiparturi. Ställde in den på sex milli. Körde över kalufsen. Tvättfatet fylldes av gråa strån. Kollade resultatet. Tja! Tur att man hann få tag på kvinno siin i unga år. Ettan kom hem från jobbet. Fick syn på min fjuniga hjässa. WTF! Ditt huvud ser ju ut som ett ägg! Jo, men det är ju insidan som räknas, försökte jag försvara mig. Iddes inte förklara vad äggformen beror på. Ettan bara fnyste åt mig. Gick för att sova på soffan. Jag tog i stället itu med dagens lunch. Ägg och bacon. Alltså ingen sedvanlig uppladdnings-pasta. Tog en tupplur i kuvösen. Efteråt pedade jag till stan. Kollade in mattorget på Storgatan. Smakade någon slags italiensk skinka. Fantastiskt god! Smälte i munnen. Märkte att jag glömt min dosa hemma. Fick syn på Ola S och hans vaimo. Tiggde en pris av Ola. Han hade bara en nikotinfri variant. Men hans vaimo bjöd mig på en oanvänd portionsprilla i stället. Tackade så mycket. Fortsatte till scenen mitt i stan. Lyssnade på Back to sixties eller något liknande. En grupp som sjöng hellre än väl. Precis som jag. Sen jagade jag svettarmband. Räknar nämligen med att loppet i morgon blir en svettig tillställning. Först till Mattsons. Hittade inte riktigt vad jag sökte. Fortsatte till VM Sport. Fick ett knallrött par. Helt gratis! Tackade igen. Därifrån vidare till Prisma. Köpte bananer och energigel. Och svarta svettband. Kommer nog att använda dem i stället för de knallröda. Måste ju tänka lite på outfiten också. I kväll skall jag till Falli. Där skall jag coacha ett gäng 77-födda spelare som jag tränade i början av nittiotalet. Grabbarna skall spela mot dåvarande ärkerivalen PeFF. Efteråt blir det mat i Jugend. Funderar på att skippa käket. Risken är annars stor att jag föräter mig på Sandlins goda  rätter. Snål som jag är.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 124,0 km

Mål: + 64,0 km

Kanon: Vädret

Kalkon: Matchvikten är långtifrån vad den borde vara.

onsdag 24 juli 2013

PARADISE ON EARTH

Dag 205
I går kväll. Stannade på juniortränarträffen till nio. Hann också gå i bastun där. Ensam. Töjde ut mina lårmuskler på laven. Aaagh! Bilade hem. Hade ju bara pimplat röd lemonad. Kollade in Allsången innan jag gick och lade mig. Magnus Uggla ägde Sollidenscenen. Sjöng om sin far.
Steg upp klockan sju. Tillbaks till AK:s vaktstuga. Städade plejset. Samlade ihop en massa tomburkar. Fortsatte till Centralplan med en massa roskispåsar. Sen till HH med några tomlådor och därifrån till Prisma för att panta. Tuttu paikka. Fick ihop trettotre juuro. Fortsatte in i butiken för att handla stuff till kvällens grillfest i Vexala. Oles biffar, hamburgerbröd, tomat, sallad, gurka, rödlök, hamburgerkastike, cheddarost, bacon. Och så förstås bananer, fazers blå och vispgrädde. Stoppade också ner två päroncider åt damerna. Håkan hade lovat bjuda herrarna på Karjala. Från Prisma vidare till Shell på Rådhusgatan. Fyllde på en gasflaska. Sen var jag klar.
Fortsatte hem. Ettan och tvåan hade anlänt. Vaimo i jobb. Ettan sov. Curlade lite för tvåan. Kokade kaffe, gjorde mackor och öppnade plånboken åt honom. Innan jag hastade vidare till Fitness Club hann jag ännu förbereda kvällen. Skivade tomaterna, gurkorna och rödlöken. Packade. Vid Fitness. Ingen löpträning i dag. Sneglade lite på löpmattorna, men kunde hålla mig borta från dem. I stället körde jag ett styrketräningspass. Magen och ryggen tackade. Avslutade passet med att töja.
Klockan tre kom vaimo från jobbet. Samtidigt kom Håkan och Bobbi i sin vita Opel. Vi bilade ut till Vexala. Håkan vid ratten. Underbart vackert där ute. I det närmaste perfekta förhållanden. Solsken, men lite blåsigt. Våra gäster gillade vad de såg. Paradiset på Jorden. Paradise on Earth. 
Ännu bättre blev det då jag serverade Ingos Baconburger XXL De Luxe with franskpärona. Desserten Grilled Chocolate Bananas & Grömtti gräddo gick inte heller av för hackor. Resten av kvällen chillade vi på klipporna medan solen sakta sänkte sig ner i det iskalla havet. Utan överdrift en kanonkväll med kanonvänner.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 124,0 km

Mål: + 74,0

Kanon: Kvällen i paradiset.

Kalkon: Håkan änd Bobbi are leaving tomorrow. Will miss you guys!

tisdag 23 juli 2013

THORLEIFS

Dag 204
I går kväll. Föräldragruppens sommarmöte vid Alholmens Krafts vaktstuga. Helt okej kväll. Föräldrarna gillade KorvGörans kebab. Det gör väl alla. Jag kom hem vid elvasnåret. Dök nästan genast i säng efter en stressig dag.
Tisdag för mig betyder vägning. Upp på vågen klockan sju. Förväntansfull. Bulla-och brödstoppet borde ju rimligtvis ge ett rejält utslag. Njae! Vågen stannade på prick sjuttioen. Hade förväntat mig att den skulle landa på sjuttio. Men. En klar förbättring från förra veckans 73,2. Jag har nu avhållit mig från bulla- och brödfatet i fyra dagar. Tror att jag äntligen är på väg neråt. Men. Det är bara tre dagar kvar till Jakob halvan. Så det blir tajt att komma under sjuttio.
Efter invägningen käkade jag gröt, bacon och ägg. Plus en mumin-mugg kaffe. Raap! Sen. Off till Nätihamnen med dagens och gårdagens ÖT. Amerikanarna var som vanligt på språng någonstans. Jag ringde Håkan. Vi är i biblioteket. Ok. Jag kommer dit. Träffade mina USA-vänner som hastigast i bibliotekets foaje. Frågade om de  i morgon kväll hade lust att besöka paradiset. Alltså mina föräldrars sommarställe i Vexala. Det  ville de gärna. Frågade också om de gillade bananas, choclate & cream. Jess! Jag har nämligen tänkt bjuda dem på grillade chokladbananer. En av mina många laster i livet. Efter att vi enats om avfärdstid skildes vi åt. Jag fortsatte hem. Fixade till en broilerpasta. Fortsatte till Centralplan. Sista träningspasset före Jakob halvan på fredag. Korta intervaller på programmet. Värmde upp med tre kilometers jogg. Fortsatte med löpskolning. Sen lite dynamisk rörlighet och tre koordinationslopp på 80 meter. Dags för själva huvudnumret, 3 x 5 stycken 200-meters intervaller. Trettio sekunders vila mellan varje tvåhundring. Nittio sekunders vila efter fem och tio löpta tvåhundringar. Tempot jag skulle hålla var 40 sek / intervall. Låter ju inte så farligt. Men rejält tufft för en 53-årig gubbe. Det blåste dessutom en rejäl motvind på ena långsidan. Det betydde i praktiken att varannan intervall lyckades jag springa under 40 sek, varannan gick på 41-42 sek. Kände mig ändå rätt nöjd efteråt. Töjde och lyssnade på Thorleifs via Spotify. "Gråt inga tårar." Sjuttiotal. Forsby på toppen. Varma sommarnätter. Vaimo och jag. Tjiik-tu-tjiik. Fiilis. Nostalgimusik. Efter töjandet stegade jag in i läktaren. Stötte på stans mest hängivne hårdrockare, Cay H. Trodde han skulle smälla av då han hörde vad jag spelade på paddan. WTF Ingo! Lyssnar du på dansband? Cay var rejält upprörd. Jag tänkte förklara för honom att jag är en musikalisk allätare. Lyssnar på allt från Iron Maiden och Deep Purple till Jokkmokks Jokke och Flamingokvintetten. Lät bli. Bytte i stället samtalsämne. Skruvade ner volymen på paddan. Efter träningspasset fortsatte jag hem. Skickade iväg ettan på fotbollsmatch till Ylivieska. Bilade sen iväg till juniortränarträffen vid Alhomens Krafts vaktstuga. Väl framme käkade jag för andra dagen i följd KorvGörans kebab med ris. Två portioner. Riset i svarta påsen. Finells Transport hämtar.

Saldo: 8,5 km

Totalt: 2 124,0 km

Mål: + 84,0 km

Kanon: KorvGörans kebab 

Kalkon: Träffen med Heavy-Cay

måndag 22 juli 2013

GALET STRESSIGT

Dag 203
I går kväll. Hämtade tvåan från flygfältet i Vasa. Kände mig vrålhungrig på ditvägen. Längtade efter kolhydrater. Nöjde mig med ett äpple från flygfältets kantina. På hemvägen stannade vi i Oravais. Mitt sällskap käkade smörgåsar, munkar och kakor. Jag höll till godo med en pytteliten saftflaska. Tvåan berättade att han skall flytta till en ny lägenhet i Stockholm. Lägenheten finns i Husby. Platsen för upploppen i våras. Då vi kom hem vrålade min mage som besatt. Kunde inte motstå frestelsen att äta upp resterna från ettans skrovmål. Steika pärona och malatjöti. Aaaaagh!
Sov gott i natt. Steg upp klockan sju. Direkt ur sängen till närbutiken. Köpte bacon och ägg. Tillredde ett skrovmål åt mig och tvåan. Sen iväg till Jarokansliet. Hämtade två flyttlass därifrån till gamla stället på Södermalmsgatan. Svetten lackade. Jag hade skitbråttom. Hann ändå träffa Håkan och Bobbi. Gav dem gårdagens ÖT. Visade bilden från Jeppisvindens pressinfo. Kolla vem det är som sitter där i grön pajto! Håkan tittade både länge och väl på bilde. E-re-tu, frågade han till slut. Tu er int liik de naa. Trots att H bott långt över femtio år i Amirika är han en mästare på pedesisvensk. Kvart över tolv sammanstrålade jag med tvåa, trean och vaimo vid After Eight. Käkade lasagne. Gott! Vaimo fortsatte till jobbet. Vi övriga bilade iväg till Prisma. Handlade lite bussproviant åt trean och en ny kappsäck åt tvåan. Skyndade hem. Bråttom, bråttom.
Off till hamnskogen. Sprang sju varv i mina FiveFingers. Snittade 5:29 min/km. Kändes bra. Funderar på att ta det riktigt lugnt fram till Jakob halvan på fredag. Eventuellt vilar jag helt både på onsdag och torsdag. Däremot kommer jag inte att göra någon traditionell kolhydratladdning. Ni vet då man vräker i sig en massa pasta inför ett lopp. Enligt Jonas Colting är dylika pastapartyn helt onödiga. Ja rentav skadliga. Vet inte riktigt om jag skall tro på honom. Men. Nu gör jag såhär. Få se hur det lyckas. 
Hem igen för att vinka av trean som skulle tillbaks till Draka. Nästa punkt på min agenda var Jaros  sommarmöte för vår föräldragrupp ute vid Alholmens Krafts vakstuga. Pedade dit. Med en helt galen motvind i nama. Tungt så in i norden. Anlände till vakstugan en dryg timme före sommarmötets kickoff. Föreningen skall bjuda på kebab med ris från KorvGörans. Hoppas juniorföräldrarna uppskattar trakteringen. Och att det blir en lyckad kväll. För att höja stämningen kommer jag att spela TOTO-låtar och Jeppisvinden för dem.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 2 115,5 km

Mål: + 85,2 km

Kanon: Att springa med FiveFingers i Hamnskogen.

Kalkon: Har stressat otroligt mycket idag.

söndag 21 juli 2013

ÄNTLIGEN PÅ VÄG NER!

Dag 202
I går kväll. Kaffebjudning hos svärmors. Vågade inte tacka nej till allt doppasi. Men doppade smart.  Saldot blev tre kex och en hyfsat stor tårtbit. Dissade blåbärspajen, bullagrisarna, rulltårtan och glasyrkakan. Blåbärspajen var svårast att avstå från. 
Då vi kom hem var lägenheten fullsmockad med glada ungdomar. En satt med vaimos IKEA-fruktkorg på huvudet. Vaimo och jag gjorde oss så osynliga som möjligt. Ändå kunde vi inte undgå att höra ungdomarnas kortspelstjut. Det lät som "peck - pukuu - kakaa". Vaimo och jag fattade nada. Efter en dryg timmes auditiv tortyr fortsatte ungdomarna ut på stan. Suck av lättnad. Tills vaimo frågade. Tvättar du något? Nope. Men tvättmaskinen är ju igång? Vi gick båda för att se efter. Mycket riktigt. Någon av de unga hade satt igång maskinen. Vi såg en badrumsmatta virvla förbi. WTF, utropade vaimo! De har säkert spillt något på mattan....eller....hemska tanke.....någon har spytt ner den! Jag ryckte på axlarna. Värre kunde det ha varit. Jag gladde mig i stället åt drivorna av pantburkar som översvämmade diskbänken. Plockade snabbt ihop fyra plastkassar. Sen gick vi båda till sängs. Väl medvetna om att nattsömnen kunde komma att bli kortvarig. 
Vilket den blev. Bara några timmar senare. Vid halvfyrasnåret tassade fem festprissar in. Efter det var det svårt att sova. Både vaimo och jag gav upp. Vi käkade morgonmål samtidigt som ungdomarna äntligen gick och lade sig. Efter morgonmålet kunde jag inte låta bli att kolla matchvikten. Jess! På väg neråt. Glad i hågen gick jag ner till garaget med pantburkarna. Och för att putsa upp bil två. En oerhört smutsig WW Vento. Rullat imponerande 300 546 km. Tror faktiskt att den inte dammsugits / skurats invändigt på över ett år. Kämpade med smutsen i drygt två timmar. Ren blev den inte. Men lite mindre grisig. Sen var det dags för den andra frukostdukningen hos Marstrands Bed & Brekfast. Ungdomarna verkade gilla servicen.
Själv fortsatte jag till Prisma för att panta burkar. Och för att köpa dricka till föräldragruppens sommarmöte och en juniotränarträff i början av nästa vecka. Pantandet gav mig drygt elva juuro. Sen handlade jag dricka tillsammans med Stefan S. Den senare betalade. Tackade honom så mycket.
Från Prisma rattade jag vidare till Centralplanen. Ville testa formen ordentligt inför Jakob halvan på fredag. Värmde upp med tre kilometers lätt jogg. Sen var tanken att jag skulle kuta 5 kilometer i den fart jag planerat springa på fredag. Löpningen kändes jättebra. Jag hade inga som helst svårigheter med att hålla tempot, 4:30 min/km. Sprang de fem kilometrarna på 22:07, alltså 23 sekunder snabbare än planerat. Jiihaa! Joggade ner. Töjde. Smålog för mig själv i duschen. Jag blir farlig på fredag!
Då jag kom hem fick jag dagens andra glada överraskning. Badrumsvågen visade nu prick sjuttio kg. Helt otroligt! Två dagars bröd- och bullastopp har tagit bort drygt två kilo fläsk. Aldrig kunde jag väl tro att Sune E:s råd skulle ge resultat så snabbt. Jag hade ju dessutom ätit en tårtbit och tre kex i går kväll. Nu känner jag äntligen att jag är på rätt väg. Övervägde att fira framgången med en tårtbit. Men lät bli.
I kväll klockan 20:15 landar tvåan på Vasa flygfält. Vaimo, jag och Mattis skall möta honom där. Skall bli jättekul att få se honom igen. Och att ettan, tvåan och trean skall sova hemma i natt. Hur najs som helst!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 2 105,5 km

Mål: + 85,5 km

Kanon: Svårt att välja kanonämne idag. Får bli styrkebeskedet från Centralplanen.

Kalkon: Ingen vidare nattsömn, men det gör ju inget då man har sommarlov.

lördag 20 juli 2013

JEPPISVINDEN

Dag 201
Ingen bullaskiva till kvällskaffi i går. Ersatte bortfallet med fyra knackkorvar. Goda, javisst. Men kanske inte som kaffetilltugg. Kollade film med vaimo. Last Passenger, the ride to hell och The Call med Halle Berry. Jag gillade båda. Vaimo bara den senare. Strax över elva kom trean hem från Dragsvik. Möttes av pussar och kramar. De flesta från flickvännen förstås. Jag tyngde ännu i mig ett ägg innan bingen kallade. 
I morse. Havregrynsgröt med stora buskblåbär. Inga mackor till kaffet. Bara fyra baconslimsor. Voi huh huh! Fortsatte till Prisma. Stoppade kött, mjölk och juice i vagnen. Och massor av djupfrysta grönsaker. Dom skall jag knapra på då mina insulinvärden är i botten. Skyndade mig hem. Rörde ihop en lasagnette. Vidare till Centralplan. Där träffade jag Kurt B, hans vaimo Sirkku och sångaren Kari L. Trion har skrivit en trallvänlig låt som heter Jeppisvinden. Låten skall framföras för första gången i samband med Jeppisdagarnas invigning. Jaros P10-juniorer skall sälja cd-skivan. Intäkterna går till deras turneringskassa. I ett av omklädningsrummen under läktaren hade jag förberett en presskonferens. Den gick riktigt bra. Reportrarna verkade gilla låten.
Efter presskonferensen tog jag på mig mina splitternya gula Kinvaror. Kutade ut mot Pedersöre kyrka. Passade på och gjorde en kort avstickare till RMG. Där pågick Minibolls VM. Jaros B-juniorer skötte serveringen. Jag kollade att allt var i sin ordning. Det var det. Fortsatte min löprunda. Skorna kändes alldeles super. Lätta och sköna på foten. Försökte hålla god fart längs Larsmovägen. Lyckades sisådär. Återvände till Centralplanen. Kutade ett extra varv runt planen. Då ringde vaimo. Berättade att vi skulle få lunchgäster. Ingen panik, sa jag. Jag gjorde ju en stor lasagnetteform i morse. Det räcker gott och väl till oss alla. Avslutade springandet. Konstaterade att jag snittat 5:04 min/km. Duschade och bilade hem. Då jag kom hem hade gästerna Miki och Jessica redan ätit. Tackade och sa att de gillat maten. Ja, ja, man kan ju int vara roko på allt praktiskt heller, tänkte jag för mig själv. Käkade sen själv lasagnetten. Konstaterade att den var i torraste laget. Nåja. En slät kopp kaffe till efterrätt. Av Kurt hade jag fått ett eget ex av Jeppisvinden. Spelade den för ungdomarna och vaimo. "Ej Vasa, ej Karleby, ej Åbo, ej Kauhava, jag vill stanna kvar i Jeppis. Det är min stad. Ej Vasa, ej Karleby, ej Åbo, ej Kauhava. Jeppis, ja där vill jag bo." Galade själv med i refrängen. Backup vocals featuring Ingo. Matgästerna gillade låten skarpt. Ettan däremot skämdes som en hund över mitt sångframträdande. By the way. Har jag berättat att vaimo har utfärdat sångförbud i lägenheten åt mig? Jasså inte! Det har hon nämligen. Förbudet är dessutom permanent. For lajf! Inkluderar recitation av allehanda dikter och sångtexter. Undrar just varför? Nåja. Resten av eftermiddagen gick åt till vila. Och till att få tyst på en liten ful filur med horn. Som sitter vid mitt vänstra öra och väsande viskar. "Visst finns det några kvarglömda chokladkex i kakburken? Med ditt namn på!" I skrivande stund har jag lyckats få tyst på honom/henne i snart trettio timmar. Men i kväll skall vaimo, jag, Håkan och Bobbi till svärmors på kaffi. Då blir det tufft vill jag lova! 

Saldo: 12,3 km

Totalt: 2 095,5 km

Mål: + 85,5 km

Kanon: Jeppisvinden

Kalkon: Sång- och recitationsförbudet.

fredag 19 juli 2013

BULLASTOPP

Dag 200
Sov jättedåligt i natt. Ettan kom hem med sina kompisar någon gång vid tvåtiden. Käkade vårrullar. Kollade någon film. Försökte nog viska. Men glömde bort sig med jämna mellanrum. På morgonkvisten lyckades jag äntligen finna vägen tillbaks till JB:s famn. Väcktes av mobilen halv åtta. Steg upp och käkade. Kollade vågen. Sjuttiotre-komma-två! Voi raatis, raati! I går hade jag bara käkat höns- och ärtsoppa. Sprungit sjutton kilometer. Ändå hade jag gått upp. Fortsatte morgonbestyren med att curla. Fixade morgonmål åt ettan och hans kompisar.
Sen iväg till Sunes. Han hade läst min blogg. Och fattat att mina framlår var risigaste laget. Tvärtemot gängse kutym började han därför med dem. Jag ålade som en mask på behandlingsbritsen. Stönade. Störde friden i Fagernäs med ett och annat högljutt skrik. Efter en trekvart var det värsta äntligen över. Framlåren kändes som nya igen. Jag rullade över på magen. Sune passade på att byta det svett- och massageoljedränkta papperslakanet jag legat på. Vaderna och baklåren kändes betydligt piggare. Trots att jag sprungit och gått en hel del i mina nya FiveFingers. Jag passade på att beklaga mig över min matchvikt. Okej, sa Sune. Vad åt du igår? Jag upprepade gårdagens meny. Alltså höns- och ärtsoppa. Okej, sa Sune. Men åt du något bröd till sopporna? Javisst. Jag käkade två mackor på morgonen, två till lunchen och ett halvt fransbrö till ärtsoppan. Till kvällskaffet hade jag dessutom unnat mig två rostade fransbrös-skivor med apelsinmarmelad. Men det berättade jag inte åt Sune. Som skrattade och sa. Ett halvt fransbrö! Lämna bort brödet så visar vågen under sjuttio nästa gång du kommer hit! Garanterat! Då jag bilade hem funderade jag på rådet jag fått. Beslöt mig för att följa det. Alltså. Från och med idag. Fram till fjärde november, dagen efter NYCM, är det bröd- och bullastopp som gäller. Alltså. Jag måste ju få käka tårta då jag fyller. Och. Jag kan ju inte tacka nej till morsans och svärmors kaffedopp. Men i övrigt skall jag hålla mig i skinnet. Svårt lär det bli. Kanske till och med tuffare än min utmaning. Jag älskar mina chiabrödsmackor. Berlinermunkar är jag också väldigt svag för. Listan på goda bakverk kunde göras hur lång som helst. Men. Nu har jag fattat ett beslut. Nu återstår det att se vilken karaktär jag har. Bävar redan för kvällskaffet.
Eftersom jag beslutat att inte springa något idag så begav jag mig istället till Fitness. Körde igenom Szalkais styrketräningsprogram. Raka sit-ups, sneda sit-ups, rumplyft, tåhävningar, snabba armpendlingar, ryggresningar, armpressar och utfallssteg. Gånger två. Tog mig en timme. Töjde och bastade efteråt. Vandrade hemåt. Hungrig som en varg. 
Gjorde Pasta Bolognese. Åt en megaportion, typ tre gånger större än vad normalfinnen äter. Men ingen tjiiskejk till efterrätt. Bara en slät kaffekopp. Senare på kvällen bilade jag ut till Nätihamnen med dagens tidning. Ingen hemma. Gissade att amerikanarna passat på att njuta lite av den fina kvällssolen som äntligen tittat fram.
I morgon skall jag testa mina nya Kinvaror. Men bara na liiti. Och i morgon bjuder svärmor på kaffe. Då vågar jag nog inte säga nej tack till bullafatet.
 
Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 2 083,2 km
 
Mål: + 83,2 km
 
Kanon: Besöket hos Sune.
 
Kalkon: Är långtifrån säker på att jag klarar min nya utmaning.
 

torsdag 18 juli 2013

KÖPTE TÄVLINGSSKOR

Dag 199
Vaknade åtta. På förmiddagen träffade vaimo och jag våra amerikanska gäster vid polisstationen. Håkan hämtade ut sitt nya finländska pass. Fortsatte till Stadsbiblioteket. Amerikanarna skötte sina e-postärenden. Under tiden kikade vaimo och jag in Hembygdssamlingen. Ett rum som innehöll en omfattande samling av litteratur skriven av Jakobstadsbor eller om Jakobstad. Najs! Via Jakobstads Bokhandel till After Eight. Håkan bjöd på lunch. Efter lunchen splittrades gänget. Vaimo skulle jobba. Bobbi och Håkan skulle till Prisma. Själv fortsatte jag till VM Sport. Saucony Kinvara 4 hade just inkommit. Köpte ett knallgult par. Antagligen kommer jag att springa Jakob halvan, Berlin och NYCM i dem. Och därför tänker jag inte springa så värst mycket i skorna ännu. På tal om Jakob halvan. Efter besöket hos VM Sport anmälde jag mig till årets Jakob Marathon. Jag skall springa halva distansen i M50-klassen.
Min dag fortsatte med mindre trevliga uppgifter. Städa tre bilar. Började med ettans vita (tror jag) Golf. Dammsög och skurade den invändigt. Tog mig nästan två timmar. Sen räddade Henry M mig. Ville ha mig med ut och springa. Mesama! Jag var inte svårflirtad. Slängde in dammsugaren och skurhinken i garaget. Drog på mig min gamla DS Trainers och skyndade mig till Kristallen. Off i maklig takt. Henry pratade i telefonen. Så vi fick gå ända upp till Pedersöre kyrka. Sen fortsatte vi med vinden i ryggen längs Larsmovägen. Henry hade laddat upp för långlänk. Inte jag. Fick sockerpiller och en saftflaska av HM. Tack broder! Långlänken fortsatte via Guldkusten och landade på knappt sjutton kilometer. Efteråt. Då jag töjde därhemma på gräsmattan dök ettan, Miki och Jessica plötsligt upp. Ungdomarna skulle hämta bärs från vår närbutik. Antar att de kommer att ha en trevlig torsdagskväll. Men jag säger som Tony Richardsson, jag är inte bitter. Däremot känner jag mig rätt sliten just nu. Undra på! Jag har kutat tolv dagar i sträck, nästan hundrafemtio kilometer. Därför skall jag unna mig en vilodag i morgon. Jag har också bokat tid hos Sune E, min hovmassör. Längtar att få kliva upp på hans bänk. Nu måste jag skynda mig och lägga upp kaffepannan. Då vaimo kommer hem från jobbet vill hon sjunka ner med Ernst och en kaffe i tv-soffan. Jag....en toffelhjälte? Javisst! 
Saldo: 16,9 km
Totalt: 2 083,2 km
Mål: + 93,2 km
Kanon: Fann mina tävlingsskor.
Kalkon: Att tvätta tre bilar utan tillgång till rinnande vatten.

onsdag 17 juli 2013

FIVEFINGERSFRÄLST

Dag 198
Började dagen med att paina iväg till Larsmo. Stannade vid kommunkansliet. Träffade Monica F i infon. Betalade ett par räkningar över disk. Kvitterade ut en lunchkupong till Köpmanholmen. Som jag genast slarvade bort. Letade och letade efter den. Monica hjälpte till. Gav upp. Fick en ny kupong av henne. Tackade och bilade vidare norrut.
Tyst och fridfullt i skolan. Stannade där ett par timmar. Rensade skrivbordet. Lånade en cd-spelare och en videotykki. Fortsatte sen hem via Prisma. Magen kurrade. Kom ihåg ett enkelt ärtsoppsrecept jag sett i Toves blogg, Rock´n´roll Running.  Kokade upp vatten och en buljongtärning. Hällde i två frysta ärtpåsar. Stavmixade. Toppade soppan med en rejäl klick crème fraîche. Skar upp två skivor täysijyväinen kauraleipä. Kletade ett tjockt lager Ingmariini  på skivorna. Mums!
Kollade min kännykkä som jag glömt hemma i morse. Två missade samtal. Kollade upp dem. Båda från Håkan som ringt från Strandis. Hade tänkt bjuda mig på lunch. Voi raatis! Hittade också ett SMS från polisen. Håkans pass fick avhämtas.
Sen var det spring-tajm. Bestämde mig för intervaller. Till Centralplan via poliskamarn. Försökte få ut Håkans nya pass. Det fick jag inte. Damen i luckan ville överräcka passet direkt åt ägaren. Jag iddes inte tjafsa med henne. På Centralplan. Värmde upp med tio varv i mina nya FiveFingers. Fortsatte med dynamisk rörlighet och tre koordinationslopp på åttio meter. Bytte om till Adidas Adizero. Kutade 6 x 800 meter med en minuts ståvila. Klarade nätt och jämt av att hålla önskad fart, 4:15 min/km. Avslutade med FiveFingers på fötterna några varv på gräsmattan. Töjde och duschade sen i läktaren.
Bilade ut till Nätihamnen. Hade med mig ÖT. Lånade min telefon åt Håkan. Så att han kunde ringa hem till sin mamma och pappa i staterna. Under tiden bjöd Bobbi mig på Karjala. Innan jag rattade vidare beslöt vi att träffas i morgon vid polishuset för att hämta ut passet. På väg ut från Håkans och Bobbis fick jag syn på ett par gråa FiveFingers i tamburen. WTF! Vems är dom här? Håkan visste berätta att det var hans svåger Jays skor. Jay var tidigare en riktigt duktig marathonlöpare. Sprang Jakob Marathon på strax över tre timmar. Tänk att han också förlitat sig på FiveFingers! Tror bestämt att jag är inne på rätt väg! Jag har nu testat mina nya barfotaskor på fyra olika underlag. Tvärt emot alla olyckskorpars utsagor känns vaderna hur sköna som helst. Ända sjuka stället just nu är utlopps-deltat. Men det beror nog enbart på de utfallssteg jag gjorde under mitt Fitnesspass i går.
Hemma på gårdsplanen stötte jag på min granne, Johan M. Som berättade att han just fått tag på den senaste modellen av Saucony Kinvara. Gula och granna! Gissar att VM Sport får ett besök av mig i morgon! FiveFingers vågar jag inte ännu använda på asfalt.
 
Saldo: 10,3 km
 
Totalt: 2 066,3 km
 
Mål: + 86,3 km
 
Kanon: Inga problem med vaderna.
 
Kalkon: Mitt minne är superkort.

tisdag 16 juli 2013

TILLBAKA TILL NATUREN

Dag 197
Vaknade. Skitväder. Invägning. Sjuttiotvå-komma-sex. Snart struntar jag i vägandet. Händer i princip ingenting! Någon där uppe har bestämt att Juseliusas pojttji ska väga sjuttiotvå-och-ett-halvt-kilo. Oavsett hur mycket han äter, sover, springer!
Efter morgonbestyren bilade jag till Sportia Mattsson. Stefan "Fefa" B bakom betjäningsdisken. Jess! Sade att han väntat på mig sen igår. Plockade genast fram ett par svarta Wibram Five Fingers Speed, storlek 42. Jag berättade att jag utan framgång provat ett par senaste sommar. Fick inte på mig skorna helt enkelt! Okej, men gör så här! Fefa visade hur han brukar trä på sina skor. Jag försökte ta efter. Nope! Inte en chans. Försökte igen. Långsamt. Försiktigt. Tre kunder i butiken kikade nyfiket på mina förehavanden. Smålog åt min kamp med tårna. Jag kände hur mina svettkörtlar öppnades i pannan och på selkä. Slängde av mig jackan. Nu jäääv........lar! Nope! Fefa greppade resolut min högra stortå. Styrde in den i sin fålla. Fortsatte med grannarna. En i taget lirkade han försiktigt in de trilskande odjuren. Efter en dryg halvtimmes kamp hade han fått på mig högerdojan. Jippii! Tog ett par stapplande steg. Skon kändes lite lös. Ähummmm....har du storlek fyrtioett också? Fefa suckade, men letade fram ett par fyrtioettor åt mig. Proceduren upprepades. De tre kunderna kikade inte längre nyfiket på mig. De stod nästan dubbelvikta av skratt. Men. De mindre skorna var faktiskt lättare att få på. Tog mig typ fem minuter! Passade dessutom perfekt. Kände mig oerhört nöjd och belåten. Betalade. Traskade ut ur butiken. Tånaskooa på föötre.
Fortsatte hem. Drog på mig en lang-ärma-pajto och tajtsen. Bilade i ösregnet till Hamnskogen. Hade tänkt springa två försiktiga varv. Det blev fyra. Kände mig oerhört nöjd med mitt inköp. Fortsatte hem. Skvättade lite vatten och dödö under armarna. Klockan halv ett träffade jag Gerd, Calle, Miki, Jessica och moster Gretel på torget. Kusin Gerd ville också ha ett par FiveFingers. Jag visade vägen. Plockade själv ut ett par trettionior ur hyllan. Förberedde henne att provandet kommer att ta lång tid! Tog en trekvart för mig. Gerd drog på sig skorna på fyrtiofem SEKUNDER! Jag bara gapade. Hur i fridens dagar? Jag fattade nada. Skorna passade dessutom perfekt. Nöjda och belåtna fortsatte hela gänget till After Eight. Moster bjöd på mat. Jättegott! Avrundade med coffee änd tjiiskejk ätt Marstrands Bed & Brekfast. Jag passade på att visa mitt bildspel från NYCM 2012. Gerd högläste lite ur min blogg.
Sen var det dags för dagens andra pass. Stoppade in tåånaskooa i ettans vita crocks, storlek XXL. Tog bilen till Fitness. Lyxigt, javisst. Men ville inte blöta ner mig och de nya skorna i ruskvädret. Kutade en dryg halv mil på löpmattan. Funkade precis lika bra som i Hamnskogen! Fortsatte med lite styrketräning för mage, ben och armar. Avslutade passet med att töja. Hem via Fitnessbastun. Vaimo hade maten klar. Atrillikorv i ugn. Tja, inte precis vad jag längtade efter, men höll god min och åt snällt. Skitvädret fortsatte.

Saldo: 11,4 km

Totalt: 2 056,0 km

Mål: + 86,0 km

Kanon: Vibram Five Fingers Speed

Kalkon: Skoprovandet

måndag 15 juli 2013

I BLÅBÄRSSKOGEN!

Dag 196
Ändrade planer i dag. Inget flaskpantande. Inget barfotasko-letande. Började i stället dagen med att hjälpa Håkan & Bobbi att komma iväg på sin resa till Rovaniemi. Vi tankade hyrbilen och fyllde en reservdunk. Varmuuden vuoksi. Håkan ville köra riksåttan. Jag visade åt vilket håll den låg. 
Fortsatte hem. Snabbpackade. Träningsväska, två atrillikorvar, en vatudunk och en halv påse Mozartkugeln. Off till mammas och pappas villa i Vexala. Där ettan och hans kumpaner vistats i fyra dagar. Ville kolla att de städat efter sig. Befararade det värsta. Svängde in på den sista vägstumpen. Såg att någon vinkade åt mig från en grannvillorna. Stannade Golfen. Klev ur. Träffade min kusin Gerd N från Halmstad. Satt och pratade en stund med henne. Mest om våra ettor. Efteråt fortsatte vi till vår villa. Inspekterade. Lite sand i bastun, en upphittad bilnyckel och en kvarglömd Karhu. Vi enades om att godkänna städningen. Inte en tia och inte en nia, men en stark åtta. 
Sen skulle Gerd hämta sin mamma från Vexala. Vi skildes åt. Men beslöt att ses över en bit mat i morgon. Jag fortsatte med ta livet av tusen krankar i villan. Använde Raid för att inte smutsa väggarna med myggblod. Sen sopade jag ur bastun. Kämpade en god stund med att få eld i ugnen. Lyckades, då jag nästan hade gett upp. Drog på mig mina DS Trainers och begav mig ut längs Härihällvägen. Kyligt och småregnigt. Men benen kändes överraskande bra efter gårdagens långpass. Kutade förbi ett häst-och-kärra-ekipage. Inte var dag man gör det! Morsade glatt på kusken. Sprang en dryg halv mil och sedan samma väg tillbaks. Struntade i att töja. I stället krängde jag av mig de våta kläderna och dök in i bastuvärmen. Aaaagh! Efter bastandet skulle jag käka min matsäck (de två korvarna som jag värmt på bastu-ugnen). Hittade en kvarglömd ljummen pilsner, men ingen senap! Voi raatis, raati! Grillkorv utan senap finns inte i min värld. Kutade därför iväg till moster Gretel. Fick en rejäl senapsklick. Samtidigt fick jag träffa nästan hela Halmstadsgänget, Calle, Miki och hans flickvän Jessica. Tillbaks till bastun. Käkade korvarna och mådde som en prins. Avrundade med sju-åtta-nio Mozartkugeln från i julas. Mmmm!
Packade sen ihop mina grejor och förberedde hemfärden. Innan jag klev in i Golfen överraskade jag mig själv. Plockade en och en halv deciliter (1,5 dl) blåbär. Det blir gott till morgongröten, peppade jag mig själv, medan jag kämpade för att få engångsmuggen fylld. Brukar i normala fall plocka mina bär direkt ur Prismas frysdiskar. Brukar säga att jag bara plockar bär i apelsinstorlek. Nu vet jag inte riktigt vad som flög i mig. Hoppas i alla fall att det inte är något allvarligt! På hemvägen gjorde två strandhugg. Det första gjorde jag på en plats jag besökte som barn, Korsörsudden. Kände inte riktigt igen mig. Nästa gjorde jag vid Glasbruket Resort. Armadis grant täär!
Väl hemma överraskade vaimo mig med en jättegod succhinilasagne. Det fick bli dagens kanon. Trots att jag idag hade många bra alternativ.

Saldo: 10,4 km

Totalt: 2 044,6 km

Mål: + 84,6 km

Kanon: Vaimos succhinilasagne

Kalkon: Tråkigt juliväder.

söndag 14 juli 2013

LÅNGPASS MED MOZART

Dag 195
Vaknade redan klockan fem i morse. Borde nog reparera min mat-och-sov-klocka. Ena dagen halv elva och nästa fem! Käkade gröt och gottade mig åt ÖT:s skriverier om gårdagens Jaromatch. För två år sedan besegrades RoPS med 8-2, men jag tycker nästan 7-1 mot Lahtis smäller ännu högre. Efter ÖT-gottandet fortsatte jag med Coltings bok, "Den nakna hälsan". Ju mer jag läser desto mer intresserad blir jag av att skaffa mig ett par Vibram Five Fingers. Förra sommaren provade jag ett par  vid Mattsons. Men gav upp eftersom mina tår inte hittade sina "fållor". Alltså majoriteten av tårna hittade nog. Men aldrig samtidigt. Och högra lilltån verkade vara fastvuxen med grannen babords. I morgon skall jag i alla fall göra ett nytt försök. För att underlätta påträdandet, skall jag låna vaimos liktornsringar och placera dem mellan mina tår.
På förmiddagen hann jag ännu med ett besök hos mina föräldrar och en tripp ut till Håkans & Bobbis i Nätihamnen. Det senare paret var inte hemma, men jag lämnade i alla fall lördagens och söndagens blad åt dem på trappan. På vägen hem mötte jag de frånvarande på Rådhusgatan. De skulle besöka Soile B tillsammans med Denise och Kaj L. Håkan berättade att de i morgon skulle åka till Rovaniemi för att hälsa på Joulupukki. Hoppas att Bobbi får se en älg också. Det vill hon så gärna! Ringde sen Henry M och funderade kring dagens löjpo. Vi stämde träff klockan tre vid Kristallen. Före det hann jag ännu med lite julförberedelser. Borrade och satte fast en krok i pensionärskuvös-taket. På kroken hängde jag sedan en ljuskrona. Kände mig belåten över projektresultatet. Ända tills vaimo kom och inspekterade. Nehepp! Du har ju borrat snett, påstod hon. Men ljuskronan hänger väl ändå rakt? försökte jag. Jo, men du ser väl att du skruvat in kroken snett? Okej, du får väl ringa Ernst då, suckade jag resignerat.
Klockan tre sammanstrålade Henry och jag för dagens löjpo. Rätt kyligt, faktiskt. En av oss frös lite i sin kortärmade skjorta. Jag hade bunkrat upp för ett långpass med två IsoFantti-saftflaskor och tre Mozart-Kugeln från i julas. Vi sprang den vanliga rundan ut mot Staffansnäs och sen längs Larsmovägen. Första piss- och tankapausen tog vi vid Svedjenabba. Jag överraskade Henry med att bjuda på en marsipankula. Frågade om han gillade marsipan. Möttes av en grimaserande huvudskakning. Men också av en framsträckt hand som nappade åt sig den grådaskiga kulan. Fy-och tvi-vale! Henry spottade ut julgodiset bland brännässlorna. Uäääkk! Okej! Då kan jag med gott samvete mumsa i mig de två återstående kulorna, tänkte jag förnöjt. Vi fortsatte längs Larsmovägen och sen in mot stan. Jag droppade av marsipanhataren vid Visasbacken. Fortsatte ensam. På nytt ut mot Lannäslundsbackarna. Stannade vid 15 kilometer. Slängde in den sista Mozartkulan. Sköljde med IsoFantti. Gasade på lite extra i tre kilometer, 5:00 min/km. Sen fortsatte jag i något lugnare takt hem till Marstranden. Fick ihop drygt tjugotvå kilometer. Snittade 5:35 min/km. Töjde en stund på gräsmattan. Kände hur endorfinerna strömmade till.
Då jag stod i duschen kom ettan hem från sin fyra dagars villakeikka i Vexala. Han erbjöd mig att sköta pantandet. Man blir så rörd! Hur som helst. I morgon förmiddag skall jag ockupera flaskinlämningen vid Prisma. Panten skall gå till välgörande ändamål.
 
Saldo: 22,6 km

Totalt: 2 034,2 km

Mål: + 84,2 km

Kanon: Långpasset kändes riktigt bra.

Kalkon: Borrhålet

lördag 13 juli 2013

SJU-ETT

Dag 194
Det blev sent i går kväll. Kollade två filmer på SweFilm, "A Hijacking" och "Mördaren ljuger inte ensam". Somnade mitt i den andra. Vaknade först klockan tio i morse. Shitt! Alldeles för sent. Men. Underbart lugnt och fridfullt på Marstrand Bed & Brekfast. Ettan vid fammos och faffas villa. Tvåan i Stockholm. Trean i Dragsvik. Både vaimo och jag uppskattar verkligen att vara barnlösa ett tag! Off till Prisma. Lördagshandlade åt två pinnar. Vaimo betalade.
Sen fick jag bråttom. Jaromatch på agendan i dag. Kick off redan klockan fyra. Innan dess borde jag hinna springa lite. Bestämde mig för att göra det på Centralplan. Kutade tjugotvå varv i 5:00 min/km-tempo. Kändes riktigt bra. Duschade och bytte om i en rasande fart. Sen kärrade jag ut en massa dricka till ölstugan. Förde ut biljettkassorna. Tog på mig min ordningsvaktsväst. Redo att möta publikanstormningen. Sålde ett par öl till de tillresta Lahtisanhängarna. Sen kom vaimo och Jeanette H-M och tog över ruljangsen. Innan matchen startade hann jag ännu hälsa på Håkan och Bobbi. Matchen blev en minnesrik tillställning. Lahissupportrarna, som hade belägrat ölområdet, var till en början väldigt sturska. Överöste Jeppispubliken med fula tillmälen.  Men i takt med att matchen startade och hemmalaget började göra mål, tystnade klacken avsevärt. Redan i halvtid var ställningen 3-0 till de röda krigarna. Slakten fortsatte i den andra. Då domaren blåste av matchen och då krutröken lagt sig över Centralplan, visade resultattavlan sju mål för hemmalaget mot ett ynka för gästerna. Minns inte när Jaro senast gjort sju mål i Veikkausliiga, men kul var det. Lahtissupportrarna hade för länge sedan tystnat. En av dem kom fram till mig och bad om en prilla. Jag gav honom hela burken.

Saldo: 8,8 km

Totalt: 2 011,6 km

Mål: + 71,6 km

Kanon: FF Jaro- FC Lahti, 7-1

Kalkon: Mathias K:s röda kort i slutet av matchen.

fredag 12 juli 2013

JOHANNA & PETER = SANT

Dag 193
Sov överraskande gott i natt. Steg upp åtta. Soligt och vackert väder. Föreslog åt vaimo att vi skulle åka ut till Fäboda. Vaimo ville inte. Okej. Läste vidare i Coltings bok. Och slappade tills aamupuuron hade nått utloppet. Sen tog jag itu med dagens löpning. Pedade iväg till Centralplanen. På vägen dit kom jag ifatt mina föräldrar. De skulle äta ute. Jag avrådde dem från det lunchställe jag besökt i förrgår. M o P lyssnade och valde ett annat. 
Intervaller på dagens agenda, 6x800 meter. Värmde upp med tio varv kring planen. Sen lite dynamisk rörlighet. Kollade på paddan en instruktionsfilm. Funkade skitbra. Fortsatte med tre koordinationslopp, 3x80 meter i närapå maxfart. De sex intervallerna gick också bra. Strax under 3:20. Vilade en minut mellan varje. Sista intervallen gick snabbast, 3:08. Då jag var klar med mitt pass töjde jag på gräsmattan. Tre av bröderna Mäenpää dök upp. De skulle också intervallspringa, men betydligt hårdare. Fortsatte sen med cykeln till Nätihamnen. Hade med dagens ÖT åt Håkan och Bobbi. Blåste rejäl motvind. Tungt. Då jag äntligen kom fram, möttes jag av en tom stuga. Ingen fara. Stack in tidningen mellan några fönsterspröjs. Cyklade tillbaks. Nu gick det betydligt lättare.
Hemma igen. Slängde i mig en filkopp. Letade efter finkläder. Hittade en skrynklig vitskjorta, ett par mörka farmare, uddarock och dansas-skooa. He måno dåga! Min kollega Johanna J skulle gifta sig med sin Peter klockan fyra. Och jag hade tänkt kolla in vigseln. Kom till kyrkan tjugo före fyra. Konstigt. Var är alla bröllopsgästerna. Väntade lite på utsidan. Har jag missat tidpunkten? Är jag vid rätt kyrka? Okej. Bäst att ta reda på. Klev in i kyrkan. Tomt! Hörde röster från sakristian. Gick dit. Vågade inte gå in. Knackade på. Ingen reaktion. Knackade på igen. En kille kom ut. Såg frågande på mig. Ähumm, skall det inte vara ett bröllop .... förlåt vigsel här klockan fyra? stammade jag fram. Nej, vi hade just en och i morgon klockan fyra en annan...ett finskt brudpar. WTF, tänkte jag. Jag måste ha tagit fel kyrka. Kan det vara så att vigseln sker i Pedersöre kyrka? Jo, det kan det mycket väl vara, svarade killen från sakristian. Hoppas du hinner dit! Kollade klockan. Femton-fyrtioåtta. Borde gå, svarade jag medan jag rusade ut till min Trek. Pedade som ett jehu genom stan. Anlände till Fattiggubben vid Pedersöre kyrka sju minuter i fyra. Rättade till nama och stegade in i kyrkan. Sjönk ner i första lediga bänk, strax bakom mina kollegor. De tittade förvånat på mig. Rektorn brukar ju i regel vara först på plats, såg jag att de tänkte. Pustade ut. Inväntade tonerna av Mendelssohns brudmarsch. Klämde sen i som Mr Bean i psalmen. Tror att Stina S, som satt framför mig, skämdes lite över sin gamla lärare. Men, hon sa inget. Vigseln gick helt enligt planerna. Brudparet fick varandra. Strålade av lycka. Översköljdes med tygblommor i stället för ris! Modernt påfund. Gråsparvarna lär ha protesterat. Jag cyklade hem med kantorn Henrik Ö. Vi var rörande överens om att texten i femte versen av psalm 539 "En vänlig grönska rika dräkt" hade suttit som en smäck.
Väl må förblekna sommarns glans, och vissna allt förgänligt: min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis, han god och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera.
Tänk om man själv kunnat skriva så vackert!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 002,8 km

Mål: + 72,8 km

Kanon: Passerade 2000 km.

Kalkon: Satsade på fel kyrka.

torsdag 11 juli 2013

KROMBIDAGEN

Dag 192
Steg upp tidigt. Käkade en rejäl frukost. Chiagröttallrik med blåbär och hallon, två stekta ägg, bacon, mackor och kaffe förstås. På dagens agenda fanns en Krombikeikka med våra amerikanska vänner. Efter frukosten slappade jag ett par timmar i soffan. Läste Jonas Coltings bok "Den nakna hälsan". Boken handlar om att vi behöver skala av "det onödiga" som i längden gör oss svaga och sjuka. Jag var naturligtvis mest nyfiken på JC:s tankar kring löpning. Colting är en hängiven barfotalöpare och dessutom en väldigt duktig föreläsare. På en av sina föreläsningar fick han frågan: "Aha! Jag har fått höra om det här med Vibram Fivefingers (barfotaskor) och barfotalöpning. Det är ju det här nya sättet att springa på, va?" Svaret blev: "Nej, det är det väldigt gamla sättet att springa på". I boken hittade jag också triathleten Clas Björlings lista över vad man bör tänka på som idrottare. Punkt sex fastnade på näthinnan. "Bli inte slav under endorfinkickarna utan våga vila!" Det kände jag igen. Så sent som i förrgår syndade jag.
Ut på banan klockan nio. Sprang Larsmovägen Maxi i lugnt 5:40-tempo. Loppet i går kändes i benen. Stannade ett par gånger för att vila. Ett sista stopp gjorde jag vid Kristallen. Träffade farsan som var ute på en av sina otaliga promenader. Växlade några ord med honom. Spurtade sen de sista metrarna hem till Marstranden. Hann inte med något töjande utan skyndade mig att byta om. Drog på mig min nya Santa Cruz-skjorta. Sen sammanstrålade vaimo och jag med våra amerikanska vänner ute på gårdsplanen. Off till Krombi. Vaimos mamma och pappa joinade oss vid ABC. Jag visade Håkan hur man skall tanka. Han förfärades över vårt hutlösa bensinpris. Första anhalt i Krombi var Håkans mormors barndomshem. Väldigt vackert där. Vi stannade en god stund vid älven. Håkan och Bobbi gillade skarpt. Håkan tog massor av foton som han skall sen skall visa åt sin mamma. "Så att hon ska få grååt na liiti", sa han. Därifrån fortsatte vi till Kronoby kyrka och gravgård. Lugnt och stilla där. Vidare till Hästöskata. Där käkade vi. Underbart god salmon (lax). Fantastisk efterrätt. En varm chokladdröm med vaniljglass. Via en riktigt gammal gravgård för människor som drabbats av lepra (spetälska), Korpholmen. Sen tillbaks till Jeppis. Avslutade med kaffe och bärtårta vid Café Örtagården. Våra gäster verkade vara helnöjda med utfärdsdagen.
Hemma igen. Läste vidare i Coltings bok. Gillade den skarpt. Kanske för att den var så enkel att förstå.  Kapitel ett. Den nakna sanningen. JC:s analys av den moderna människan var i sin enkelhet glasklar. Tillvarons tre hörpelare. Sömn, mat och träning. Ett kontinuerligt fokus på dessa är en investering. Man blir en piggare och mer effektiv person både yrkesmässigt och privat. Instämmer. Amen!
Efter att jag läst det första kapitlet kände jag mig riktigt trött. Tog därför en rejäl tupplur. Vaknade vid åttasnåret. Kände mig inte särskilt pigg och effektiv just då!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 991,3 km

Mål: + 71,3 km

Kanon: Lunchen vid Hästöskata.

Kalkon: Gissar att det kommer att bli lite si och så med nattsömnen. 

onsdag 10 juli 2013

HÅKAN & BOBBI

Dag 191
I dag har vaimo och jag haft fint främmande från Amirika. Vi träffade Jan-Håkan "Håkan" H och hans Bobbi på torget i morse. Vaimos mor och far var också där. Håkan flyttade som nioåring med sina föräldrar till Californien. Men trots att han bott långt över femtio år overthere talar han fortfarande en flytande pedesidialekt. Imponerande! Nu skall han och Bobbi tillbringa resten av juli vid hans föräldrars villa i Nätihamnen. 
Först en del praktiska ärenden. Vi besökte bank, polis, Foto Elite och JNT:s butik. Bobbi köpte en ny kamera och Håkan en cellphone. Lunch på ett lokalt hotell. Ingen höjdare! Kaffe på Marstrandsvägen. Många glada skratt. Underbara gäster! En riktigt trevlig dag, tyckte både vaimo och jag.
På kvällen deltog jag i Esse Run, 9 km. Vaimo joinade som hejarklack. Soligt, men lite blåsigt. Bra stämning på tävlingsplatsen. Många ville springa. Tror faktiskt att tjejerna var i majoritet. Jag hoppades kunna förbättra min tid från i fjol, 38:37. Det betydde att jag måste snitta under 4:17 min/km. Svårt, men inte omöjligt!  Första kilometern på 4:07. Andra på 4:08. Onödigt tuff öppning! Sen fick jag vinden i nama. Farten sjönk rejält under tredje, fjärde och femte kilometern. Sjätte på 4:15, sjunde på 4:21 och åttonde på 4:19. Nu var jag tvungen att gasa på rejält! Det lyckades. Sista kilometern spurtade jag på 4:05. Sluttiden blev 37:40. Snittade 4:14. Jess! Nytt personbästa med nästan en hel minut! Fick en guldmedalj runt halsen. Placerade mig inte så högt i resultatlistan, trettionionde plats. Men jag var nöjd ändå. Vaimo och jag bilade hem.
Jag fortsatte sen direkt ut till Nätihamnen. Lånade min mobil åt Håkan. Han ringde hem till sin mamma Renee i Californien. Kul att höra hur de talade pedesidialekt med varandra!
I morgon skall vi åka med amerikanarna till Krombi. Där skall vi leta släktrötter. En lunch vid Hästö-Skata finns också på agendan. Hoppas den lunchen är bättre än dagens dito.

Saldo: 11,0 km

Totalt: 1 979,8 km

Mål: + 69,8 km

Kanon: Håkan och Bobbi

Kalkon: Lunchen på det lokala hotellet.

tisdag 9 juli 2013

HÄLSODAG

Dag 190
I morse. Vaknade. Kollade klockan. WTF! Långa på tolv och korta på tio. Visste inte om jag skulle jubla eller gråta. Bestämde mig för det första alternativet. Antar att jag behövde sova ut ordentligt. Tackade JB och tog itu med morgonbestyren. Däribland tisdagsinvägningen. Upp på vågen, sjuttioen pilkku sex. Inget att jubla över, men bättre än senast.
Fortsatte dagen med att besöka mina föräldrar. Morsan bjöd på glass. Jag lyckades kleta ner gungstolen och bringo på pajto miin. Sen pedade jag vidare till Prisma. Letade upp Matti J för att kolla att allt var ok med fyrverkeriförsäljningen i samband med veneziansk. På väg ut från butiken föll mina ögon på några färgglada burkar. Liknade snusdosor. Jag har varit slav under snus-oket lika länge som Mose vandrade i öknen, 40 år. Har nog gjort ett par halvhjärtade försök att sluta. Men inga allvarligt menade. Nu har jag börjat fundera om snusandet eventuellt inverkar negativt på mina löpresultat. Kanske, kanske skulle jag prestera bättre om jag slängde mina burkar? De burkar jag nu kikade på verkade vara rena hälsokuren. Innehöll tio olika vitaminer, tre olika mineraler och ginseng. Tjugofyra hälsoprillor för fem å niitti. Efter viss tvekan slog jag till. Köpte en blå burk. Direkt efter kassan stoppade jag in min första hälsoprilla. Tja! Vi får väl se. Eventuellt har jag sluppit oket, men knappast!
Hälsotemat fortsatte då jag kom hem. Vaimo hade kokat snålsoppa. Jag slevade i mig en jätteportion. Efter maten kände jag mig ofantligt trött. Med tanke på den goda nattsömnen, lite konstigt. Slängde mig i treans säng. Somnade heti. Sov ett par timmar! Vaknade. Utvilad och ganska rastlös. Ville springa, men hade tänkt vila eftersom jag ju skall tävla i morgon. Intalade mig själv att jag nog behöver gasa på lite i dag också. Speciellt svårövertalad var jag inte. Pedade iväg till Centralplan. Sprang tio riktigt lugna varv. Sen två tuffa. Just då jag höll på med de tuffa varven så dök Tony R upp vid banan. Efter målgången kom han fram till mig. Hördu Ingo, ursäkta men jag måste få säga att det såg fruktansvärt tungt ut! Jag höll med honom. Visste inte riktigt om han menade att min löpning såg tung ut eller om han menade att jag tränade tufft. Bestämde mig för det senare, men tror nog innerst inne att han tyckte jag sprang som den gamla gubbe jag är. Träffade också Janne P. Han tyckte jag såg vältränad ut. Det gillade jag däremot att höra. Fattas bara. Jag har ju övergått till hälsoprillor. Avslutade med ännu fem lugna varv. Fick ihop drygt sju kilometer.
Hem igen. Nu var det slut på hälsotjafset. Stoppade i mig två hot-dogar a la double de luxe, kaffe och en stor blåbärsbulle med kvarg. Nami!
I morgon kväll är det som sagt tävlingsdags, Esse Run. Då skall jag kuta som galen. Men före det skall vaimo och jag luncha med två trevliga jenkkare, Jan-Håkan och Bobbi. Ser verkligen fram emot att få träffa dem.

Saldo: 7,2 km

Totalt: 1 968,8 km

Mål: + 68,8 km

Kanon: Hälsoprillan kan bli min räddning.

Kalkon: Snus-oket

måndag 8 juli 2013

I FARS FOTSPÅR

Dag 189
Tidigt uppe i morse. Servade trean och hans tyttöystävä. Bussen till Dragsvik skulle avgå kvart över sex. Massor av kortsnaggade frassar väntade på att få kliva in i Lehtimäkis Drakabussar. Oroliga mammor, pappor, flickvänner tog farväl av de blivande rekryterna. Träffade Joannas pappa. Snackade lite militärminnen med honom. Lehtimäkis bussar kurvade ut från busstationen. Det lär dröja minst ett par veckor innan vi får se trean igen. 
Fortsatte morgonbestyren med att städa treans rum. Obeskrivlig röra! Typ Zits i ÖT. Det tog mig över två timmar att få de tolv kvadratmetrarna i någorlunda skick. Pust, suck, stön! Men, sen kände jag mig riktigt nöjd. Här kan jag ju i fortsättningen tupplura! 
Bytte om till löpkläder. Garminen försvunnen. Letade och letade. Letade precis överallt. Till och med i jääkappi. Var nära att ge upp. Gjorde en sista koll i toaletten. Och där. På bottnen av en toalettväska låg den och tryckte. Vem tusan hade stoppat den dit! Troligtvis den jag ser i spegeln. Nåja. Skitsamma. Backintervaller och löpskolning på agendan i dag. Joggade ut mot Staffansnäs. Kändes trögt. Otroligt trögt. Matta ben. Hur tusan skall jag kunna tävla med dessa styltor i övermorgon? Nåja. Fortsatte ändå mot Larsmo. Stannade på den flacka sidan av järnvägsbron. Började med lite löpskolning. Hopp och skutt. Sprang sedan uppför backen åtta gånger. Nästan maxfart. Fortsatte sedan hemåt. Töjde lite på gräsmattan utanför vårt hus. Käkade och drog på mig kompressionsstrumporna.
Kollade dagens post. Trean hade fått ett brev från ÅA. Måste vara besked om inträdesförhöret till klasslärarutbildningen. Slet med darrande fingrar upp kuvertet. Och där stod det svart på vitt. "Du har antagits som studerande till Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Du har studierätt till klasslärare och ......". I går kväll hade trean, via skolans hemsida, fått veta att han godkänts. Vaimo och jag hade berättat den glada nyheten för våra föräldrar. Men vi hade enats om att inte gå ut med nyheten till allmänheten innan vi fått ett entydigt besked från ÅA. Nu satt jag alltså med entydigt besked i min hand. Jasså, ettan och trean skall gå i mina fotspår!  Uppenbarligen har jag inte gjort alltför dålig PR för läraryrket. Kände mig lite stolt. Mission almost completed, typ.
I kväll skall jag ut på stora havet. Åtminstone nästan. Tillsammans med de övriga ur FF Jaro Juniors styrelse skall jag åka med ordförande Kenneth M:s skuta ut till Mässkär. Eftersom det blåser rejält i dag, så sitter jag nu och hoppas på att vinden skall slå sig till ro illa kvickt. Jag känner redan hur det vänder sig i min landkrabbemage.
I övermorgon skall jag tävla igen. Då är det dags för mitt andra Esse Run. Minns att det var ett tufft, men trevligt race. Sprang den nio kilometer långa sträckan på 38:37. Det blir tufft att matcha den tiden. Men försöka slå den skall jag i alla fall göra. Med tanke på hur trögt det kändes i morse så antar jag att jag måste samla krafter i morgon. 

Saldo: 11,3 km

Totalt: 1 961,6 km

Mål: + 71,6 km

Kanon: Att trean sluppit in till Peffan.

Kalkon: Trötta ben, varför vet jag inte!

söndag 7 juli 2013

MILITÄRMINNEN

Dag 188
I går kväll. Trött så in i Norden. Somnade på soffan framför dumburken. Missade Usain Bolts tvåhundrameters lopp i Golden League. Shitt! Sov som en stock. 
Vaknade sju. Skallebank. Två Burana, ägg, bacon och kaffe. Läste konsertrecensionerna. Överlag positiva tongångar. Sjätte och sista TOTO-arbetsdagen, åtminstone för mig. Iväg till Centralplanen klockan 9. Samlade in resten av staketen. Bar tusen cementklumpar. Efter tre timmars slavande var jag i det närmaste klar. Skön känsla. Hem till vaimo. Käkade senapssill och potatis. Överraskade vaimo med att föreslå att vi skulle åka ut till mina föräldrars villa i Vexala. Skulle gärna ha doppat mina cementtyngda fötter i Bottniska vikens iskalla blå. Nope, sa vaimo. Vi skall på födelsedagskalas klockan tre. Min brosdotter fyller. Okej. Då hinner jag ju springa före partyt. Bytte snabbt om. Ut på banan. Mina framlår hade uppskattat vilan. Kändes mycket bättre nu. Varmt. Solen brände. Tur att jag tagit på mig en skjorta som skyddade mina helt sönderbrända axlar. Snittade 5:10 på den drygt elva kilometer långa banan. Sen off till födelsedagspartyt. Satt i skuggan. Käkade två bitar av Mari B:s goda jordgubbstårta. Nami.  Hem för att via Livescore följa med Jaros bortamatch mot IFK Mariehamn.
I morgon bitti skall trean rycka in i armén. Bussen till Dragsvik avgår 6:15. De första veckorna brukar vara tuffa. Minns så väl hur det var då jag själv joinade VaaRPsto, Vaasan Rannikkopatteristo. Januari anno nittonhundrasjuttionio. Smällkallt. Tillsammans med Ove A och Kari V steg jag nyrakad på bussen till Vasa. Nervös. Vilket man naturligtvis inte visade för någon. Väl framme. Uppställning på kaserntorget. Lång väntan i kylan. Frös som en hund. Allt på finska. Jag kunde nada finska. Än mindre soldatfinska. Grammatik, kyllä. Men. Tala finska. Ei onnistu! Äntligen fick vi gå in i värmen. Fick en massa persedlar. Pellepuku, maastopuku, runkkupuku, mantteli, saappaat, mikki-hiiri, kenttäpakki, kenttäpullo jne. Alllt, precis allt, skulle sen passas/tråmas in i ett skåp, modell småål. Det lyckades förstås inte. No way! Men övning ger färdighet. Alla plagg måste nämligen vikas på ett speciellt vis. Annars fick man göra om det. Vilket jag gjorde. Gång på gång på gång. Ibland helt fel plagg. Eftersom jag inte förstod vilket plagg den ilskne alikessun (undersergeanten) menade. Sängen. Ett kapitel för sig. Bäddandet var en pina. Stöddiga undersergeanter som rev upp allt ifall de inte var nöjda med resultatet. Eller bara för att jävlas! Sängöverkastet skulle alltid vikas enligt formeln poikki-halki-halki-poikki. Sedan placeras precis på pallen vid sänggaveln. Kant i kant. På millimetern.
Ju mer jag drömde mig tillbaka, desto mer empati kände jag för den blivande rekryten. Trean har aldrig bäddat en säng. Trean har aldrig, faktiskt aldrig, ens hängt upp ett plagg! Nåja. Han får väl göra som far sin och lära sig kantapään kautta. Får ju dessutom tala sitt modersmål. I kväll skall jag i alla fall steka plättar åt honom och hans tyttöystävä, Joanna K.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 950,2 km

Mål: + 70,2 km

Kanon: Mari B:s jordgubbstårta

Kalkon: Borde ha lärt trean bädda säng och vika kläder.

lördag 6 juli 2013

NIO-TUSEN-SEXHUNDRA-EN

Dag 187
TOTO-konserten i går kväll. En publiksuccé. Jag gissade att över niotusen personer fanns på Keskuskenttä. Nästan halva Jeppis befolkning! Vid biljettinsläppet träffade jag många glada människor. Glada Jessica J berättade att hon följer med min blogg och att hon själv gärna skulle springa mer. Jessica har spelat fotboll på riktigt hög nivå och har samlat över hundra landskamper. Jag kände mig därför väldigt hedrad. Efter att Geir Rönning rockat loss med "Dancing in the dark" äntrade grabbarna från Amirika scenen. I samma veva deporterades jag till Idrottsgården för att hålla bort småglin som klättrade på taket. Betydde i praktiken att jag posterades på husets terrass. Såg nada av konserten. Men då Africa spelades så svek jag min post och kunde blicka ut över det mäktiga publikhavet. "I bless the rain down in Africa". Tusentals händer luften. Allsång. Kvällens höjdpunkt för mig. Ja, ett minne för livet. Klockan kvar över tolv avslutade TOTO sin spelning med låten Brave of the home. Genast bandet lämnat scenen rusade jag till nästa uppgift, lastandet av ljud och ljus. Mötte Nathan East, basisten. Morsade på honom. Han smajlade bara. Nere på lastningsområdet var tempot otroligt högt. Vi sprang efter grejorna. Lastade dem i tre långtradare. Var sak på sin plats. Lite som Tetris. Två timmar senare var vi klara. Då var klockan kvart över två. Fortsatte nattjobbandet med att slänga in över sextio säckar med tomburkar i två kylbilar. Klockan tre pedade jag hem. Luktade apa då jag kröp ner till vaimo. Somnade som en stock ändå.
I morse. Vaknade först klockan nio. Direkt till Centralpan. Strålande sol. Scenrivandet i full gång. Jag deltog inte i det arbetet. Däremot jobbade jag med tusen andra saker. Rev staket, sorterade burkar, bar en massa saker. Fick bra träning då jag lyfte och forslade en massa cementklossar. Vid lunchtid kom Niklas S och berättade att vi hade haft niotusensexhundraen beökare i går kväll. Helt otroligt! Hela lördagen fortsatte jag att slita med undanstädningen. Hann knappat käka. Vaimo kom och hälsade på. Antar att hon saknade mig. Eller så inte. Klockan sex på lördagskvällen, knappt 18 timmar efter att spelningen slutat, hade Jaros talkogäng frilagt hela planen. Imponerande. Gräsmattan såg helt okej ut. Pedade hem halv sju. Trött i huvud, axlar, knä och tår. Men nöjd. Orkade i alla fall inte springa något i dag. Även om jag tänkt göra det. Okej, jag har ju kilometrar till godo ändå. 
Undanstädandet efter konserten fortsätter ännu i morgon. Jag har ännu en hel del att fixa, men hoppas  naturligtvis hinna springa ändå.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 938,8 km

Mål: + 68,8 km

Kanon: Publiksiffran 9 601

Kalkon: Att gräva i roskisar efter tomburkar


fredag 5 juli 2013

D-DAY

Dag 186
D-Day. Vaknade klockan fem. Kollade himlen. Tja. Kunde ha sett bättre ut. Kunde ha varit värre. Kollade ÖT. TOTO hade anlänt med privatflyg till Krombi i går. Hade snackat med pressen redan på flygplatsen. I natt hade de slaggat eller partajat i Jeppis. 
I väg till Centralplanen halv åtta. Kände viss nervositet. Tänk om jag gör bort mig. Tänk om jag pärkkar David Paich keyboard eller Steve Lukathers Gibson! Hemska tanke. Nåja. Lovade mig själv att ta det försiktigt. Inte stressa. Det behövde jag heller inte göra. Avlastningen av ljus och ljud gick till en början segt. Många kaffepauser och mycket väntande. En av TOTO:s busschaufförer vaknade vid tiosnåret. Den yrvakna chaffisen visade sig vara från Skottland. Han ville till backstage. Jag följde honom dit. Han tackade mig så mycket. Lämnade ljud- och ljusbyggandet. Fortsatte i stället med att ordna fram fler sittplatser. Transporterade och riggade upp fyra mobila läktare. Jokki K och Ari M hjälpte till. Käkade fisksoppa. Klockan halv två pedade jag hem. Tog en timmes tupplur på soffan. Najs! Tillbaks till konsertplatsen. Började med att kolla in scenen. Såg en bekant typ framför scenen. Är det inte? Jo, visst var det Simon Phillips, trummisen i TOTO. Livslevande. Ett par meter bakom mig. He va naa he! Hjälpte sedan till med biljettinsläppets portar. Täckte ingången med jättelånga tältdukar. Fortsatte till ingången där talkofolket skulle samlas. Massor av otåliga arbetare. Jag fick uppbåda hela min charm för att hindra dem från rusa in utan att ha fått nödvändig information. Två timmar senare. Strax efter klockan sju öppnades portarna. Folk strömmade in. Min uppgift var att kolla väskor. Slående många damer kom med snusdosor. En bjöd mig en pris. Tackade. 
Nu väntar alla på att förbandet med Geir Rönning skall börja spela. Bjarne S frågade oss ordningsvakter om det var någon som ville ta en kaffepaus. Gissa vem som genast anmälde sig? Avslutar bloggandet för dagen. I morgon lär jag ha mycket att berätta om. PUK!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 938,8 km

Mål: + 78,8 km

Kanon: Mötet med Steven Phillips

Kalkon: Saknade solen

torsdag 4 juli 2013

DAY BEFORE D-DAY

Dag 185
Day before D-day. Steg upp sex. Solen sken. Käkade. På plats vid Centralplan strax före åtta. Träffade Niklas S, Leif N och Stig N på läktaren. Varmt. Efter mötet fortsatte jag att plocka bort de skyddsmattor som blivit över från i går. Något scenbyggande blev det inte för mig denna gång. Arbetet med mattorna tog ett par timmar. Sen jagade jag västar åt våra ordningsvakter. Fick till slut låna extra västar från IF Brahe. Sen hem en sväng. Med vaimo till Prisma. Storhandlade. Därefter klämde jag in dagens löppass. Följde igen Anders Szalkais upplägg inför NYCM. Dagens program upptog löpskolning och backintervaller i flack backe. Började med drygt fyra kilometers uppvärmning. Mina framlår kändes som stenar. Sökte förklaringar. Hittade två tänkbara. Ett. Mina Saucony Kinvara treor är slut. Jag har sprungit långt över 1000 km med dem. Två. Då jag senast var till Sune E, min hovmassör, så jobbade hans mest med baklåren. Borde kanske ha gett mer tid åt "framtassarna". Nåja. Kanske de känns bättre efter uppvärmningen, tänkte jag. Det gjorde de. Stannade vid järnvägsbron vid roskgräve. På den flacka sidan. Nu var det dags för något nytt i mitt löparliv. Szalkai kallar det löpskolning. Vilket innebär en massa mer eller mindre fjantiga hopp. Jag kollade noga att trafiken var minimal då jag startade mina hopp. Började med "låg skip". Förenklat kan man säga att jag trippade fram på tårna med kraftig armföring. Fortsatte med "hög skip". Då lyfte jag knäna högt i stället. Fortfarande med kraftig armföring. Sen kom det överlägset fjantigaste momentet, "sprettsteg". Det är lite svårförklarat. I sprettsteg skall benen var raka och sprätta framåt. Armarna skall jobba som under normal löpning. Påminner lite om "uvertyren" i ringleken "Räven raskar över isen". Bara med den skillnaden att då håller man ju händerna i midjan. Efter sprättandet fortsatte jag med "mångsteg". Då kutade jag uppför backen med långa, höga kliv. Avslutade löpskolan med "hälkick". Vilket betyder att man sparkar sig själv i ändan. Sen var det dags för intervallerna. Kutade i nästan maxfart uppför den 300 meter långa backen. Vände om joggade ner. Ingen vila. Upprepade löpningen fem gånger. Pust, stånk, stön! Joggade sen hem. Fick ihop en dryg mil. Efter suihku smörjde jag framtassarna med Icepower. Drog på mig kompressionsstrumporna. Sen tillbaks till Centralplan. Scenbygget i det närmaste klart. Jag kom lagom till middagen. Fisksoppa och glasspinne. Nami!
I morgon lär jag skippa löpningen. Programmet på D-day är för min del mer än tajt. Klockan åtta är jag med och riggar konsertens ljud och ljus. Gissar att det tar 5-6 timmar. Klockan 17-24 är jag ordningsvakt. Direkt efter konserten skall ljud- och ljusgrejorna nedmonteras och skickas vidare till H:fors. Då är vi redan långt inne på dag 187. Hoppas jag överlever!

Saldo: 10,4 km

Totalt: 1938,8 km

Mål: 88,8 km

Kanon: Slapp scenbyggandet och sparade på så vis krafter till D-day.

Kalkon: Sprettstegen kändes kalkonaktiga. Hoppas ingen såg mig!