söndag 29 september 2013

AUF WIEDERSEHEN!

Dag 273
Efter loppet i går. Chillade med vaimo på hotellrummet. Sov lite. Senare på kvällen. Festmåltid med Springtimegänget på en gemytlig tysk ölstube, Gasthaus Krombach. Genast vi satte oss till bords fick jag en jättestor öl framför mig. Utan att jag ens behövde beställa. Johanna från Springtime hälsade oss välkomna. Lovade att hur mycket dricka som helst ingick. Hoppsan! Serveringspersonalen var väldigt trevlig. Och effektiv. Dukade fram trerättersmiddagen i ett huj. Sallad-wienerschnizel-glass. Jami! Sen var det dags för Springtimes prisutdelning. Priserna gick till alla som just klarat sin första mara, till snabbaste killen och dito tjejen. Och ett pris som Johanna kallade, "mest valuta för pengen". Gick till en 78-årig kille som just fixat sitt livs första mara. Och som, föga överraskande, varit ute på banan rätt länge. Vaimo och jag bröt upp vid tiotiden. Traskade tillbaks till hotellet längs Kurfürstendamm. Vaimo föntershoppade, förstås. Själv hade jag fått hicka. Men. Hickan försvann genast då vi kom upp med hotellhissen. I korridoren. Två långbenta brudar. En ljus, en mörk. I bara underkläderna! Och inte vilka underkläder som helst! Dessutom en kille med kamera. Tjejerna log och hälsade på den gloende femtiofyraåringen. Som grymtade någonting tillbaka. Samtidigt som han sökte vaimo med blicken. Hjälp! Tiden stannade. Göta petter! Drömmer jag? Vaimo föste in mig i hotellrummet. Låste dörren. Sedan brast vi båda ut i skratt. Jag hitta på olika anledningar att lämna rummet. Men vaimo genomskådade mina taffliga utbrytningsförsök. Själv gick hon nog ut på nytt. Orättvist tyckte jag. Men kanske bäst så. Ställde Nokian på åtta. Somnade bums. 
Monntag. Steg upp sieben Uhr. Vaimo fortsatte sova. Gick ner till receptionen efter tre tyska morgontidningar. Två av dem hade den nya världsrekordhållaren på framsidan. Dock ingen bild på finnen! Tragglade mig igenom den ena, Berliner Zeitung. Sen gick för att väcka vaimo till Frühstücken. Käkade två tallrikar Corn Flakes, kaffe och mackor. På väg upp till unsere Zimmer fick jag syn på pyjamasbrudarna igen. Påklädda. Tyckte att gårdagens outfit passade dem betydligt bättre! Klockan tio checkade vi ut och lämnad bagaget i väskförvaringen. Ögonshopping på dagens agenda, hävdade vaimo. Ville till KaDeVe, Europas näststörsta varuhus. Jag kvävde en djup suck. Höll god min i varuhuset. Livsmedelsavdelningen var faktiskt riktigt najs. Megastort utbud. Massor av försäljare. Många som glodde. Men. Jag såg ingen som storhandlade. En liten ostkant kanske. Men inga fullproppade megakärror som i gröna butiken. Antagligen för dyrt! Trots att vaimo sagt att vi bara skulle ögonshoppa köpte vi ett par konfektaskar åt gambäl folttji. Vaimo satsade dessutom några tior på ett par tygkassar och en hiusharja. Tror också att hon fick med sig en bit av muren. På hemvägen stannade vi vid Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Där käkade jag zwei currywurstar mit brot. Jami! Vaimo inte lika förtjust. Nöjde sig med eine tasse kaffee och några korvtuggor. Fortsatte sen tillbaks till hotellet. Inväntade hemfärden. Um vier Uhr åker hela Springtimegänget ut till Tegel, flygplatsen. Två timmar senare flyger vi mit Lufthansa till Svärje. Därifrån fortsätter ich und meine vaimo vidare till Vasa. Då vi sent om sider arrivar dit så har måndagen redan övergått i tisdag. Hoppas att vaimos svarta startar. För femtiofyraåringen skall vara på jobbet. Um sieben Uhr. Såheså!
Till slut några tankar om löpningen. Först i övermorgon startar jag uppladdningen inför NYCM. Men redan i morgon har jag prickat in en rehabmassage hos Sune E. Sen tänker jag följa i stort sett samma upplägg som inför Berlin. Om möjligt, skippar jag Buranakäkandet. Misstänker att det inte kan vara bra i längden att knapra i sig piller. Skall också försöka klämma in ett riktigt långpass i mitten av oktober. Både i Stockholm 2011 och nu i Berlin kroknade jag ju rejält på slutet. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 791,0 km

Mål: + 61,0 km

Kanon: Currywurstarna.

Kalkon: Att hela Kaiser-Wilhelmkyrkan var gömd bakom byggställningar.

40 BMW BERLIN MARATHON

Dag 272
I går kväll. Vaimo och jag joinade ett gäng svenskar. Gick till en jättetrevlig restaurang på Kudamm. Käkade tagliattelli och carbonara. Fruktansvärt gott var det. Innan vi gick och lade oss plockade jag fram alla tävlingskläderna. Velade mellan långärmat och ärmlöst. Stannade för alternativ ett. Ställde Nokian, paddan och vaimos kännykkä på väckning, 5:15. Smällde in mina två sista Buranasoldater. Tackade för hjälpen. De hade vunnit en jordskredsseger över snorogubbarna.
Vaknade tio över fem. Förstås! Hade ändå sovit som en stock. Fortsatte velandet mellan långärmat och ärmlöst. Flyttade nummerlappen till ärmlöst. Men ångrade mig. Flyttade tillbaks till långärmat. Gick ner till Frühstücken. Käkade Corn Flakes och ett par mackor. Snackade lite med ett par svenskar. De skulle alla springa ärmlöst. Eller i linne, som de uttryckte det. Tillbaks till rummet. Flyttade nummerlappen en sista gång. Det fick bli ärmlöst. Även om jag visste att jag skulle frysa rejält före starten. Vid samlingen i receptionen hade alla, precis alla andra, extrakläder på sig. Men finnen kom i ärmlöst! Kände mig lite korkad. Ingen ovanlig känsla precis. Men, höll god min. Sa att mina förfäder ju krigade i minus fyrtio. Drog på mig en genomskinlig regnrock som Springtime delat ut. Lite värmde den. Men inte mycket. Off till startplatsen med buss. Två timmar kvar. Letade reda på min startfålla. Gjorde både ettan och tvåan. Minst hundra gånger bland buskarna i Tiergarten. Eftersom startfållan låg i skugga frös finnen som en hund. Joggade lite för att få upp värmen. Hittade till slut en huppari som någon slängt. Klockan 8:45 gick äntligen starten. För eliten, startgrupp A-E. Jag fick vänta ytterligare tio minuter. Men sen bar det iväg. Göta Petter! Känslan var enorm. Solen värmde. Breda gator. Glada medtävlare. Orkestrar överallt. Kutade på i fem-minuters tempo. Kändes hur lätt som helst. Bananer, vatten, sportdryck, te och gel med jämna mellanrum. Vilken service! Men bäst av allt var ändå publiken. Har absolut ingen aning om hur många som hejade på oss. Men de var grymma! Tjoade, tjimmade, applåderade, highfivade och skrek uppmuntande ord på vägen. Man formligen bars fram. Lyckades hålla mitt fem-minuters-tempo i 33 kilometer. Sen bedarrade finnens fart. Kilometertider kring 5:20 blev allt vanligare. Den trettionionde kilometern gick långsammast, 5:43. Nästan en minut långsammare än den femtonde, 4:45. Orkade ändå med en liten spurt då jag skymtade Brandenburger Tor. Fällde en tår då jag passerade mållinjen strax efteråt. Nej, nu ljuger jag. En finne gråter inte. Mutta lähellä oli.
Sluttiden då. Jag hade som officiellt mål att klara 3:45. Men mitt inofficiella mål var betydligt vassare, 3:30. Nu blev det lite mittemellan, 3:36:11. Med den tiden placerade jag mig på plats 8305. I min egen Altersklasse hade jag framför mig 931 snabbare femtioplussare. Tja. Klockan ljuger ju inte. Bättre än så här är jag inte. Såheså. 
Efter målgången fick jag en stilig medalj och en påse med diverse nyttigheter. Sen letade jag mig ut till Berlin Hauptbahnhof. Hade flax. Fick genast tag på en taxi. Sjönk ner i taxin och slukade en påse salta pinnar. Bäst jag mumsade på pinnarna slog det mig. Ditt arma päron! Du har ju inte lämnat tillbaks chipet för tidtagningen! Nu hamnar du ju att punga ut med trettio juuro i onödan! Donnerwetter! Taxin tog mig i alla fall tillbaks till hotellet. Fick en kram av vaimo! Trots att jag luktade kloak.
Duschade. Och så gick vi ut på stan. På konditori. Eine Tasse kaffe und NY Cheesecake, bitte! Vaimo fotade skyltfönster på Kudamm. Prada, Armani, Louis Vuitton och vad de nu hette. Då vi återvände till hotellet hörde jag i receptionen att Wilson Kipsang vunnit loppet på 2:3:23, nytt världsrekord med femton sekunder. Tänk ändå. Att jag tävlat mot honom. De ni!
I kväll skall vi med Springtimegänget på en brakmiddag. Men sen ställer finnen in allt fokus på nästa utmaning, ING New York Marathon den 3.11. Det är ju snart det!

PS!
Jag vill passa på och tacka för alla uppmuntrande ord jag fått av mina läsare både före och efter loppet. De värmer otroligt mycket. Danke sehr schön!


Saldo: 42,2 km

Totalt: 2 791,0 km

Mål: + 71,0 km

Kanon: Nya personbästat.

Kalkon: Att jag inte fixade 3:30.

lördag 28 september 2013

LADDADE

Dag 271
Nur eins Tag kvar. I går kväll. Tidigt i säng. Läste ett par kapitel i boken Berlin 42 195 m. Sov sedan som das Stock i zen stunden. 
Heute. Vaknade um sieben Uhr. Off till Frühstücken. Ingen gröt! Sheisse! Käkade Corn Flakes i stället. Drei Tasse Kaffee und zwei mackona. Sen iväg med buss till en stor frukostjogg. Tusentals joggare hade samlats utanför Charlottenburg Palace. Huttrade lite i morgondimman. BMW-ballonger i händerna, zambatoner och en uppsluppen stämning. Själv var jag lite bekymrad. Dels för att jag bara hade shorts på mig, dels för att jag lämnat vaimo helt ensam. Hon skulle följa med en dansk buss till målet för fukostjoggen, Olympiastadion. Visste inte hur vi skulle kunna hitta varandra där i det enorma folkvimlet. Fem minuter till start. Kända toner dånade ur högtalarna. Tö-dö-dö-döö, tö-dö-döddö-döö, tö-dö-dö-döö, tö-dö-döddö-döö. Joey Tempests stämma. We're leavin together, but still it's farewell, and maybe we'll come back to earth, who can tell....." Kände rysningar i hela kroppen. Av välbehag. Tänkte att. Om man känner så här under en simpel frukostjog. Hur skall det då inte kännas vid starten i morgon? Gemensam nedräkning. Vier-drei-zwei-eins. Tusentals BMW-ballonger släpptes mot den numera klarblå Berlinhimlen. Wow! Tusentals joggare tog sina första stapplande steg. Jag slog följe med en av Springtimes ledare, Mårten Hoffmann. Jättetrevlig Stockholmare. Planerade springa 3:10 på söndag. Men idag var det makligt tempo som gällde. Målgången blev helt fantastisk. Inne i Hitlers skrytbygge, Olympiastadion från 1936. Kunde inte slita blickarna från platsen där dårfinken invigningstalat. I samma ögonblick kände jag att någon knackade på min rygg. Svängde mig om. Fick syn på en leende vaimo. WTF! Hur i helgoland lyckades du hitta mig här i folkvimlet? Tja, det var väl meningen, log vaimo. Vi fortsatte zusammen till en ny frühstück. Picnic i gröngräset. Hur najs som helst. Tillbaks till hotellet för en stunds vila.
Citysightseeing stod närmast på programmet. Vi kurvade runt Berlin i typ tre timmar. Såg muren, Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche, Fernsehturm, Holocaust Memorial, Checkpoint Charlie, Brandenburger Tor och Potsdamer Platz. Plus en hel drös andra historiska platser. Vår guide från dalarna, men sen fyrtio år sedan bosatt i Berlin, var helt fantastisk. Kunde precis allt om sin stad. Vid Checkpointen käkade vaimo och jag currywurst. Smakade riktigt bra. Jag lyckades också överlista en tysk bankautomat. Fick hårdvaluta. Vilket jag så väl tarvade. Tyskarna verkar nämligen inte gilla mitt Visa-kort. Återvände till hotellet. Med en massa intryck i skallen.
Morgens. Kvart före nio startar BMW Berlin Marathon. Jag är redo. I kväll skall jag ut på pastajakt. Med vaimo. Och en massa tankar kring morgondagen. Auf wiedersehen!

Saldo: 5,4 km

Totalt: 2 748,8 km

Mål:+ 38,8 km

Kanon: Att vaimo fann mig i Hitlers skrytbygge.

Kalkon: Google tror att någon försökt kapa mitt konto. Från Berlin!

fredag 27 september 2013

TRÄFFADE TOVE

Dag 270
I går kväll. Käkade Burana. Hämtade trean från Drakabussen. Kom i säng kvart före ett. Ställde Nokian på väckning två timmar senare. Kort natt för hypokondrikern. 
Steg upp kvart före tre. Väckte vaimo. Kollade strupen. Kändes okej. Najs! Skänkte en varm tanke till de tappra Buranakrigarna som tydligen lyckats nedtvinga snorogubbsarmén. Käkade gröt med chia och morsans äppelmos. Kaffe och ett par mackor. Burana, magnesium, havtornssaft och vitaminbrus. Off till Vasa i vaimos svarta. Regnigt och mörkt. Läskigt att köra. Kom lyckligt fram, 45 minuter för departure. Checkade in. Incheckningstjejen frågade oss ifall vi kunde ta ett senare plan. Vår flight var kuulemma överbokad. WTF! Hur tusan kan planet vara överbokat? Tja, vi brukar räkna med att några passagerare uteblir selittäde tjejen. Vi ersätter er naturligtvis. Hundrafemtio juuro puhtaana käteen och ett presentkort på samma summa, fortsatte hon. Jag tittade på vaimo. Som nickade. Okej, sa jag. Vi kan ta den senare flighten. Skit samma om vi väntar här eller på Arlanda. Tjejen lyste upp. Tack så mycket! Men jag bokar ändå in er som planerat. Ni slipper med om det finns plats. Ok, svarade jag. Gick ut för att parkera vaimos svarta. Medan ägarinnan ställde sig i sekjuuriti-tjecken. 
Vi kom med den tidigare flighten. Jag fick plats bredvid en trevlig tjej från Kimo. Hon skulle också till Berlin. Önskade henne lycka till då vi ärrajvade ätt Arlanda. Vaimo och jag fortsatte vårt nystartade äventyr med att leta oss fram från terminal 5 till terminal 2. Plötsligt fick hypokondrikern panik. Vid incheckningen i Vasa hade tjejen ju frågat om vi flyger med SAS från Stockholm. För i så fall kunde hon checka in våra röda kappsäckar direkt till Berlin. Jag, mitt päron, hade nickat. Jo då. Det gör vi. Nu slog det mig att det gör vi ju inte alls. Från Arlanda anlitar vi ju Air Berlin! Hur går det nu med våra röda kappsäckar? Alla träningskläderna och mina Kinvaror! Letade upp en informationsdisk. Frågade vad jag borde göra. Informations-disk-tjejen lugnade ner mig. Kappsäckarna kommer nog fram ändå, var det lugnande beskedet jag fick. Pust! Tjejen visade också vägen till terminal två. Checkade in på nytt. Ringde hem till Trädgårdsgatan. Allt väl.
De resterande morgontimmar chillade jag med vaimo i terminal två. Satsade en mindre förmögenhet på svenskt kaffe och en rågbrödsmacka. Den senare torrare än snus. Kaffet lämnade vi båda odrucket. Svenskt kaffe ist da shitt! Såheså. För att ladda paddan sökte jag mig en bit bort från vår kaffeplats. Återvände då paddan fått sin mat. Ett bekant rosa hårsvall satt typ en meter från vaimo. Kunde inte tro mina ögon. Göta petter. Det var Tove ROCK'N'ROLLRUNNING Langseth och hennes make Olle. Tove satt och pillade på sin I-Phone. Såg mig inte. Skulle jag våga ge mig till känna? Velade. Både länge och väl. Men. Fegade ur. Sa inget. Vaimo och jag klev ombord på AirBerlin. Jag fick fönsterplatsen. Magnifikt väder. Såg hela Skåne svepa förbi. Käkade chips, rosmarinkryddade. Goda! Och ett glas apelsinjuice. Tog en lite tupplur. Kvart över tolv landade vi på Berlin Tegel Airport, mitt i stan. Off till väskutlämningen. Väntade länge på våra röda. Hann bli riktigt bekymrad. Plötsligt dyker Tove igen upp vid min sida. Nu kunde jag inte hålla mig längre. Gav mig till känna. Femtiofyraåringen från Finland. Hej, hej! Läser din blogg varje dag. Är SÅ imponerad av din löpning. Önskade lycka till på söndag. Tove kände faktiskt igen mig. Verkade uppriktigt glad. Hade läst min blogg. Grej of the dej. So far.
Incheckning på Hotel Bogota. Ett mycket gammalt, men samtidigt oerhört charmigt hotell. Vaimo gillade inte att rummet saknade WC. Inget större minus för mig. Men höll med henne om att det var rätt kallt i rummet. Gladde mig åt att det trådlösa funkade utmärkt.
Med U-bahn till nummerlappsutdelningen vid Tempelhof. Otroligt mycket folk i farten. I samband med nummerutdelningen en gigantisk sportmässa. Gigantiskt utbud av allehanda löpgrejor. Vaimo köpte ett par skor, Nike Free. Själv letade efter liniment åt Ola S, Pferdesalbe. Entschuldigen Ola. Hittade nicht hästsalvan! Köade för mitt startnummer, minst en halv timme. Käkade panini, brownies och en lokal spezialitet, käsebrezel. En slags ostkringla. Efter besöket på nummerlappsmässan tog vaimo och jag en taxi tillbaks till hotellet. Vågade helt enkelt inte lita på att vi skulle hitta tillbaks med U-bahn. Chaffisen körde som en galning. Tutade och svor åt övriga trafikanter. Bara några ynka millimeter från en rejäl krock. Vaimo och jag satt tysta. Likbleka. Trodde att chaffisen skulle hoppa på den tjejen som svängt in framför nosen på Mercedesen. Genast vi kom tillbaks till hotellrummet så somnade vaimo. Um sieben Uhr!
Morgens skall hela Springtimegänget ut och jogga, 6 km. Med målgång och frukost på Olympiastadion. En mäktig skapelse med plats för 100 000. Färdigställdes till Sommar OS 1936. En viss Adolf H invigde skrytbygget. Och en viss Jesse O vann fyra guld där. Efter morgonjoggen och stadionbesöket skall vi på sightseeing. Auf wiedersehen!

PS
Noterade att Jaro hade torskat rejält borta mot Lahtis. Es tut mir leid! :-(

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 743,4 km

Mål: + 43,4 km

Kanon: Att få träffa sin idol, livslevande.

Kalkon: Jaros kräftgång i Veikkausliiga.

torsdag 26 september 2013

DER KRIEG

Dag 269
Tre dagar kvar. I går kväll. Förkylningskänslan tilltog. Vaimo gjorde en slags häxblandning åt mig. Har för mig att den varma koppen innehöll ingefära. Riktigt gott. Faktiskt. Slötittade på Bonde söker fru. Rätade upp mig lagom till Halvvägs till himlen. Samtidigt som jag på paddan följde med kanonjärernas bortmatch mot WBA, Capital One Cup. Avslutade TV-kvällen med Sportspegeln, förstås. Och två Burana som sängfösare.
I morse. Vaknade. Kollade strupen. Nja! Någonting illavarslande är definitivt på gång. Hoppas mina Buranakrigare, stärkta av vaimos häxbrygd, står emot fiende-angreppet! Kollade vädret. Regnigt och blåsigt. Shitt! Mest med tanke på att vaimo och jag ska flyga från Vasa till Arlanda i morgon bitti. Planen är ju inga jumbo-jettar precis! Käkade gröt och två stora prickig-korv-mackor. Hade fått en hälsning av Henrik W på FB. "Hypokondrisk snuva och halsont HÖR TILL förberedelserna inför en mara, såheså!" Log för mig själv. Svarade. Hoppas du har rätt Henkka!
Off till jobbet. Taru bakom gula buss-ratten. Blåsigt värre i Pesäsalmi. Hamnar nog att skippa utejumppan idag. Inledde dagen med att förbereda mina lektioner. Fortsatte med kanslijobb. Carola i Spotifyhögtalarna. Skollunch. Makaronilåda. Perfekt! Höll mina lektioner.Tog tvåans buss hem. Off till Jarokansliet. Skickade ut kallelse om en funktionärsresa till VPS-Jaro. Träffade Niklas S, Jukka och Jimmy med vaimo. De lovade hålla tummarna på söndag.
Hem sen. Packade ner mina löpkläder, en stickatröjo och ett par strump- och kalsongomgångar. Thats it! Vasaplanet lyfter redan klockan sex i morgon bitti. Därför hamnar vi att stiga upp vid tresnåret. Vaimo gillar inte. Men för mig är det inga större problem. Kollade ifall vi skulle ha sluppit till Vasa med Burkkis Taxi. Jo, då. Men eftersom vi skulle blivit ensamma i taxin så blev det onödigt dyrt för min klena ekonomi. I stället tror jag vi tar vaimos, inte alls rostiga. Måste bara fråga först.
Klockan halv sex hade jag tid hos Sune E, min hovmassör. Tog rostiga, röda ut på landet. Sune föreslog att han skulle ta det lite försiktigare än vanligt. Jag nickade tacksamt. Vänstra framlåret fick sig dock en rejäl genomkörare. Vaderna också. Efteråt kände jag mig i alla fall oerhört pigg i benen. Men. Kände samtidigt att min Burana-armé var nere i brygga. Försökte stoppa en storoffensiv från snorogubbarna. Gick inget vidare. Överhängande fara för reträtt! På hemvägen gjorde jag därför en raid till gröna butikens drugstore. Värvade trettio nya soldater. Sköljde ner ett par krigare med havtornssaft. Få se hur striden utvecklas efter mörkrets inbrott!
Jeppisvädret har i alla fall stabiliserat sig under dagen. Det är positivt. Minst lika glädjande är väderleksutsikterna för själva loppet. Sol och måttliga vindar utlovas. Men säkert ganska kallt vid starten, 08:45 lokal tid. Nååjaa. Hypokondrikern med startnummer 32619 är nog redo för alla väder. Såheså.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 743,4 km

Mål: + 53,4 km

Kanon: Massagen

Kalkon: Att man inte kan flyga från Krombi i stället.

onsdag 25 september 2013

NÄRA ÖGAT

Dag 268
Fyra dagar kvar. I går kväll. Föräldramöte i Bosund skola. Många i publiken var mina gamla elever. Lyckades hålla mig någorlunda fokuserad inför åhörarskaran. Och tragglade mig igenom PPT-presentationen. Utan att skämma ut mig desto mer, tror jag. Liftade hem med Johanna J-D. Stupade i säng. Trött och hungrig. Om denna svältdag inte ger utslag på vågen så vet jag inte vad jag tar mig till! Innan jag somnade tryckte jag ännu i mig tre Burana. Bara för säkerhets skull. Vill absolut inte bli förkyld just nu! 
Vaknade fyra. Steg upp. Kollade matchvikten. Sextionio-komma-åtta. Okej, ett litet utslag. Men inte alls vad jag förväntat mig. Gick och la mig på nytt. Sov en timme till. Upp igen. Käkade en filkopp. Plus havtornssaft, en vitaminbrustablett och en påse magnesium. Två Burana slank också ner. Drog på mig träningskläderna. Verkade vara kallt ute. Satsade därför på långkalsongerna och den långärmade undertröjan jag fått av vaimo. Det visade sig vara ett klokt beslut. Svinkallt ute. Nordlig vind och nära noll. Traskade iväg till Haldins gula. Dallas bakom ratten i dag också. Lovade droppa min väska vid vägrenen i byn. Hoppade av vid S-Market i Holm. Började sen kuta norrut. Benen kändes lätta och fina. Höll fem-och-en-halvminuters tempo. Men. Redan efter ett par kilometer kände jag mig märkligt orkeslös. Fick stanna ett par gånger. Antagligen berodde orkeslösheten på gårdagens kolhydrattömning och det sparsamma morgonmålet. Strax efter Näs skola fick jag syn på en fyrbent varelse som ville över vägen. Gissade på ett rådjur, typ Bambi. Men kunde lika gärna ha varit en älgkalv. Någon naturmänniska har jag aldrig varit! Nåja. Vått-Evär! Bambi glömde i alla fall att titta åt båda hållen innan hen skuttade över vägen. Såg inte den blå bilen som närmade sig norrifrån. Jag höll andan. Fruktade ett blodbad. Men. I absolut sista sekunden blev föraren i den blå bilen varse om vad som höll på att hända. Bromsade. Fick ner farten en aning. Och. Med typ en tiondels sekund till godo lyckades Bambi undvika ett besök till de sälla jaktmarkerna. Det femtiofyraåriga vittnet pustade ut. Och fortsatte sin strävsamma resa norrut. Kom till skolan strax före halv åtta. Dushade, lade träningskläderna i skolans tvättmaskin. Förberedde dagens lektionspass. Av någon konstig anledning kände jag mig inte hungrig längre. Det var jag däremot tre timmar senare. Käkade två tallrikar hönssoppa. Den godaste hönssoppan! Ever. Planerade mina lektioner till fredag och måndag. E-postade receptet åt min vikarie, Pia D. Tog sen tvåans buss hem. Sov hela hemresan. Väl framme i Jeppis gjorde jag en avstickare till Trädgårdsgatan. Morsan och farsan väntade kaffegäster. Jag stannade för att få träffa min farbror Lars J och hans vaimo Myrtel. Det är typ hundra år sen jag senast såg farbror Lars. Som, precis som sina två bröder, var en strålande löpare i sin ungdom. Jag stannade en god stund och pratade med gamlingarna. Farsan berättade att han köpt en ny bil, en silverfärgad Peugeot 308. Morsan överräckte ett bidrag till Berlinresan. Danke schön!
Efter Trädgårdsgatebesöket gjorde jag en vända hem. Men, fortsatte omedelbart till gröna butiken. Fil, bananer och tre påsar marjasekoitus i korgen. Och så två geltuber, jordgubbssmak. Men smakar bajs. Borde räcka mer än väl. Köpte också ett medel mot diarre i gröna kauppans drugstore. Tror att det hette Immodeum. Då jag kom hem hade vaimo maten på bordet. Slevade i mig en tallrik spenatsoppa och trenne ägg. Skulle lätt ha fått i mig en dubbelranson, men bärgade mig.
Först i morgon startar jag min kolhydratpåfyllning. Skall käka pasta i tre dagar. Spänningen stiger. Inga fler "riktiga" löppass före söndag. Sista jobbdagen i morgon. Sune E skall ge mina framlår en sista behandling. Som sagt. Bara fyra dagar kvar! Nu skall jag hämta upp resväskorna från källaren. Och visst är det dags för lite Buranapåfyllning. Varmuuden vuoksi.

Saldo: 11,7 km

Totalt: 2 743,4 km

Mål: + 63,4 km

Kanon: Att Bambi överlevde.

Kalkon: Anar en förkylning. Eller så inbillar jag mig.

tisdag 24 september 2013

KOLHYDRATTÖMNING

Dag 267
Fem dagar kvar. I går kväll. Letade fram passet. Kollade på det tio år gamla passfotot. Ryggade tillbaks. En fyrkantig, plufsig nuna grinade mot mig. Kortnaggad som en juggemafioso. Undrar just om der Pass-Polizei släpper in en sådan typ. Nåja. Måste väl grina upp mig. Har ju mitt patenterade ber-så-hemskt-mycket-om-ursäkt-smajl. Letade sen också fram startbeviset, flygbiljetterna och diverse papper från Springtime. Kompletterade högen med das Buch "Berlin 42 195" och Prismas tysk-svenska / svensk-tyska ordbok. 
Sen orkade jag inte stå emot kylskåpets locktoner längre. Vrålhungrig. Gjorde en megastor tacorulle. XXXL minst. Rulle och rulle. Päronet fyllde tacoplätten med halva kylskåpet. Inte en chans att rulla ihop den. Tog därför en sked. Lassade in geggamojan. Glufsade i mig den sista tuggan i samma ögonblick som vaimo kom hem från stan. Kollade sen lite på TV. Skralt utbud. I säng halv elva.
Vaknade. Visste inte vad klockan var. Mörkt i rummet. Men inte såå mörkt! Har jag försovit mig igen? Rusade upp med hjärtat i halsgropen. Pust! Bara halv fyra. Slog en piku-liten drill. Spolade inte! Tillbaks till sängvärmen. Somnade genast. Väcktes av Nokian klockan fem. Steg upp på nytt. Nu spolade jag! Tisdagsinvägning. Nu gäller det! Inväntade att de röda siffrorna skulle stabilisera sig. Sjuttio-komma-två. Tangerat årsbästa. Men jag var ändå inte nöjd. Matchvikten borde ju ligga på sextionio nu. Mindes gårkvällens mega-tacorulle. Shitt och åter shitt! Inte minst med tanke på att jag onsdag-torsdag-fredag-lördag kommer att käka extra mycket kolhydrater. Då kommer ju vikten att skjuta i höjden! Raatis! Bara en sak att göra. I dag och fram till och med onsdagsmorgonen gör jag en kolhydrattömning. Jag har läst en teori om att en sådan tömning gör att de tömda musklerna reagerar med att lagra in lite extra energi. Tja! Jag vet inte. Men. Det kan vara värt ett försök. Och då borde jag ju åtminstone få lite rum för pastan. Så gör jag. Det får bära eller brista.
Off till skolan. Dallas vid ratten. Han berömde mina väluppfostrade elever. Najs! Väl framme på jobbet började jag förbereda kvällens föräldramöte. Gjorde en Powerpoint. Och fyllde knoppen med en massa kloka tankar och ord. Käkade köttfärssås och morotssallad till skollunch. Helt okej kombo! Höll ett par lektioner. Fortsatte sen planera kvällen. Efter skoldagens slut stannade jag kvar i rektorsexpeditionen. Skrev en massa tjänstemannabeslut. Men. Klockan fyra var jag tvungen att få något i min protesterande vatsa. Käkade två filkoppar och ett par skivor prickig korv. Hungerkänslan lättade något. Men kunde inte låta bli att undra. Hur skall detta sluta! Orkar jag vara skärpt under hela föräldramötet? Kanske jag borde inleda kvällen med att förklara läget. Njae. Bosundföräldrarna är nog rätt vana med att rektorn inte alltid vet vad han snackar om.
 
Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 2 731,7 km
 
Mål: + 61,7 km
 
Kanon: Väderleksutsikterna för Berlin har ljusnat.
 
Kalkon: Hungrig

måndag 23 september 2013

ÄRTMINNET

Dag 266
I går kväll. Kollade på nystarten av "Bron", en svensk-dansk teveserie. Verkade lovande. Direkt i säng sen. Måndagsmorgon. Sex dagar kvar. Vaknade. Nästan lika utsvulten som igår. Men orkade inte göra en lika furstlig aamupala som då. Nöjde mig med en fil och ett par mackor. Kaffe och havtornssaft förstås. Stoppade ett rågbröd och prickig korv i ryggsäcken. Klädde på mig. Varma kläder. Reflexväst. Ville varken frysa. Och kanske dra på mig en förkylning. Eller bli ihjälkörd. Kollade att jag hade med mig allt. Plåmso-Paddan-Purkki. Tänkte på Sällskapsresan. De två fnittriga damerna på Arlandas dam-lilla-hus. De tre p:na. Check! Ropade Auf Wiedersehen åt vaimo. KA-BOMM! Smällde igen ytterdörren. Och trappade ner och ut till Treken. Letade efter nyckelknippan. Shitt. Den blev kvar i lägenheten. Traskade tillbaks. Väl medveten om att vaimo inte blir glad över att störas. Särskilt inte mitt i morgontoaletten. Plingade på dörren. Väntade. En evighet. Vaimo öppnade till slut. Sa inget. Men såg nog att jag inte stod särskilt högt i kurs. Krafsade åt mig nycklarna. Hastade iväg till Haldins gula. Som tog mig till jobbet.
Normal måndagsyrsel på jobbet. Flera elever var både trötta och hungriga efter veckoslutets strapatser. En hen berättade att hen inte käkat på tjugo timmar. Och hoppat över morgonmålet. För att hen inte var hungrig. Gissar att hen var det då skollunchen serverades! Såg många som lassade upp ordentligt med pasta och köttfärssås. Själv åt jag två lass. Lärarmötet på eftermiddagen drog ut på tiden. Så jag blev något försenad till fyra-bussen. Liftade hem med Emma M-L.
Väl hemma käkade jag en filkopp. Packade träningsväskan. Tog en knäckebrödsmacka i handen. Och skyndade mig iväg till Centralplan. KA-BOMM! Voi Raatis! I samma lägenhetsdörren slog igen. Gick det upp ett ljus. Armadis nykälknippo! Shitt pommfritt. Vaimo var visserligen hemma. Men då jag lämnade lägenheten låg hon på soffan. Dödsslut efter en jobbig jobbmåndag. Tvekade lite. Vågar jag ringa på en gång till? I samma ärende! Velade lite. Men tryckte sen försiktigt på dörrklockan. Väntade. En god stund. Ingen reaktion inifrån. Tryckte en gång till. Mera pondus denna gång. Lite längre. Korrigerade ansiktsmusklerna. Till ett neutralt, ber-så-mycket-om-ursäkt-smajl. Äntligen öppnade vaimo lägenhetsdörren. Studerade mitt ber-så-hemskt-mycket-om-ursäkt-smajl. Suckade sen djupt. Men sa inget. Jag tassade förbi henne. Krafsade åt mig nyckelknippan. Bannade de tre p:na. Voi raatis! Hur dåklo får man vaa!
Låste upp Treken. Off till Centralplan. Korta intervaller på dagens agenda. Tre kilometers uppjogg. Dynamisk rörlighet och tre koordinationslopp på det. Sen var det intervalldags, 2 x 5 x 200 m. Varje tvåhundring skulle springas på 40 sekunder. Det klarade jag ganska lätt. Snittade 37-38 sekunder per tvåhundring. Joggade ned. Töjde. Duschade. Och pedade hem. Ställde in Treken i Botanias uteförråd. Snackade lite med bröderna M på gårdsplanen. Trappade sen upp till lägenheten. Letade efter nyckelknippan. EI VOI OLLA TOTTA! Jag hade glömt nyckelknippan igen! Denna gång hängde råttboet i uteförrådets dörr! Ingen katastrof. Det var ju bara att traska efter den. Men att glömma samma sak tre gånger på en dag är definitivt tuu-mattch. Även för mig. I kväll skall jag därför snällt be att vaimo klistrar upp en post-it-lapp vid utgången. Såheså.

PS!
För att trösta vaimo gjorde jag senare på kvällen supersmarriga tacorullar.

Saldo: 7,5 km

Totalt: 2 731,7 km

Mål:  + 71,7 km

Kanon: Träningspasset gick överraskande lätt.

Kalkon: Mitt ärtminne.

söndag 22 september 2013

STUDIERTE DEUTSCH

Dag 265
Sju dagar till Berlin. Kollade en svensk film igår. "Hur många lingon finns det i världen?" Jättefin. Och berörande. Hittade en ny pärla i den svenska musikskatten. "Du är allt" med text och musik av Sonja Aldén. I filmen sjöngs låten av Glada Hudik-teaterns två sångfåglar. Kanonvackert! Stöp i säng direkt efter filmen.
I morse. Höstdagjämning. Vaknade åtta. Benen kändes som potatismos. Blev lite bekymrad. Bara jag inte tog i FÖR hårt i går! Lugnade ner mig. Det är ju ändå en hel vecka kvar till starten. Drillade. Och. Helt enligt vaimos post-it-lapp, spolade. Kollade matchvikten. Sjuttio-komma-fyra. Men. Jag var fruktansvärt hungrig. I går hade jag utöver morgonmålet bara käkat en tacorulle, en grillkorv och två knäckebrödsmackor. Lassade upp en mega-aamupala. Gröt med äppelmos och chia, havtornssaft med två brustabletter (magnesium och multivitaminer), två stekta ägg, ett paket bacon, en filkopp med blåbär och två muggar kaffe. Avrundade skrovmålet med en Mariannekaramell och en bamsing under överläppen. Sen gick jag ner i källaren. Kollade SMHI:s långtidsprognos för söndagen den 29:de. Aj, aj, aj! Regnigt och blåsigt väder utlovades för den tyska huvudstaden. Shitt! Hoppas utsikterna ändras till det bättre under den kommande veckan! Trappade ner till källaren. För att leta efter tvåans Ixus. Hittade den inte, förstås! Men ett tyskt-svenskt lexikon. Kollade lite in das Buch. "Vo ist der Startplatz von dem Berliner Marathon?" Heter det så? Njae, knappast. Min tyska har legat 35 jahren im das träda. Bäst att ta med das Buch till Deutschland.
Der Dreite hade vaknat då jag kom upp från der Keller. Er möchte Pizza. Opera Speziale von Elif nahe Wurst-Gœrans. Jag tog das rostiges, rotes Auton zu dem Elifpizzerian. Själv nöjde jag mig med dagens andra filkopp till lunch. Och kanterna av treans pizza.
Sen blev det fotboll för hela slanten. Först ut. Arsenal-Stoke. Skulle Arsene Vengers mannar kliva upp i förarsätet av Premier League? Bra start på matchen. Hemmalaget tog ledningen efter bara fem minuter. Stoke kvitterade. Men Arsenal återtog kommandot och vann matchen. Jess. Upp i topp efter fem omgångar. Sen startade The Battle of Manchester på Eithad Stadium. Pågår som bäst. Blå laget leder. Men. Hoppas det blir kryss.
I dag är det också prick hundra dagar kvar av min utmaning. Jag har fått många frågor om nya mål. Men jag vet faktiskt inte. Just nu är jag så fruktansvärt fokuserad på mina lopp. Tror jag skall plugga lite mer tyska i halvtid. Auf wiedersehn!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 724,2 km

Mål: + 74,2 km

Kanon: Kanonjärerna i serieledning.

Kalkon: Meine rostiges Deutsch.

lördag 21 september 2013

COOPERS TEST

Dag 264
Åtta dagar kvar. I går kväll efter tuppluren. Rusade upp. Hann överraska vaimo med tacos. Kollade Idol. Fantastiska deltagare. Bäst var unga Erik Rapp. Sjöng Sam Cookes låt "Nothing can change this love". Femtiofyraåringen, Bard och Baggarna satt alla med gåshud. Senare på kvällen kom trean hem. Berättade om veckans äventyr i bushen. Avundades honom inte direkt! I säng vid midnatt.
I morse. Tassade upp vid åttasnåret. Direkt till lilla huset. Möttes av en post-it-lapp på väggen. "Kom ihåg att spola!" Ja, ja. Det är vaimo som tröttnat på mitt dåliga kom-i-håg. Har börjat tapetsera lägenheten med påminnelser. En annan lapp finns vid tvättmaskinen. "Kom ihåg. Blanda inte mörka och ljusa kläder" lyder påminnelsen där. Visst tusan vet jag det. Men eftersom jag inte märkt någon skillnad på plaggen då jag blandat lite, så tycker jag det är onödigt att sortera. Lika onödigt tycker jag det är att spola efter varenda liten drill. Vattenräkningen är nog tillräckligt hög ändå. Men post-it-lapparna har faktiskt funkat på mig. Numera spolar jag alltid, nästan. Och så har jag helt överlåtit tvättandet åt vaimo, nästan.
Käkade gröt med morsans äppelmos och chiafrön. Skitgott! Kaffe och ett par knäckebrödsmackor. Raap! En rejäl mullbänk under läppen. Aaaagh! Fortsatte med lite hushållssysslor. Plockade disk. Ut med roskis. Och dylikt. Klockan tio kände jag mig redo för dagens löppass. Plockade träningskläderna i väskan. Pedade till Centralplan. Snabbdistans på agendan. Först tre kilometers uppvärmning. Dynamisk rörlighet och tre hundra meters koordinationslopp. Över till själva huvudnumret. Snabbdistans. Fem kilometers löpning. Szalkai ville att jag skulle fixa sträckan på 22-24 minuter.
Själv hade jag en högre målsättning. Nämligen att klara tre kilometer i Coopers Test. Det har jag inte gjort sedan tonåren. Men. Just i dag kände jag mig redo för ett allvarligt försök. Öppnade därför i ett våldsamt tempo. Första kurvan försvann i ett huj. Sen lugnade jag ner mig något. Första kilometern på 3:52. Kändes bra. Även om pulsen låg nära max. Andra något långsammare, 3:57. Men fortfarande någorlunda pigg. Tredje kilometern blev jobbigast. Första kilometern över fyra minuter, 4:08. Men. Den starka öppningsfarten gjorde att jag klarade målsättningen. Sprang tre kilometer på 11:57. Jippie! Funderade lite på att stanna. Men skippade tanken. Fortsatte som planerat. Två kilometer till. Nu ville jag spränga 20 minuters-vallen på fem kilometer. Såg att jag hade en rejäl chans. Men den fjärde kilometern gick för långsamt, 4:11. Då hjälpte det inte att jag spurtade på den sista, 3:58. Sluttiden blev ändå 20:05. Alltså ynka fem sekunder för långsamt. Men ändå den bästa tid jag någonsin sprungit på femman. Gamla rekordet på 20:55 var från fjolårets Bastucup. Hallelujah!
Joggade ned ett par kilometer. Töjde lite. Och så var jag klar för suihku under läktaren. Letade efter handduken. Som jag lämnat hemma! Shitt! Fick en idé. Grävde lite i vaktmästarnas upphittat-låda. Hittade en handduk. Som såg någorlunda ren ut. Den får duga. Dushade. Torkade mig med lånehandduken. Funkade förträffligt. Och pedade sen hem. Mycket nöjd med dagens pass.
Där hemma fixade jag tacos åt trean. Slappade sen en liten stund. Klockan två pedade jag igen till Centralplanen. Jaro-IFK Mariehamn i Veikkausliiga. Oflytet grinade hemmaspelarna i ögonen. Förlorade med uddamålet. Shitt!
Kollade Premier League på kvällen. I morgon möter Vengers mannar Stoke på Emirates. Då hoppas jag att de stolta kanonjärerna klättrar upp till toppen av PL-tabellen. Själv har jag vilodag.

Saldo: 10,2 km

Totalt: 2 724,2 km

Mål: + 84,2 km

Kanon: Att jag klarade tre kilometer på tolv minuter (Coopers Test).

Kalkon: Att jag inte klarade fem kilometer på tjugo minuter.

fredag 20 september 2013

MORGONRUMBAN

Dag 263
Nio kvar nu. I går kväll. Kom i säng onödigt sent. Måste skärpa mig! Somnade innan huvudet hann sjunka ner i örngottet.
I morse. Slog upp korpgluggarna. Undrade vad klockan var? Kände mig rätt pigg. Faktiskt. Tog det lugnt. Inväntade Nokiaväckningen. Slappade. Vaimo också vaken. WTF! Det brukar hon ju inte vara? Anade ugglor i mossen. Plirade på Nokian. Urskiljde nätt och jämt siffrorna. Fem femtio-två. WTF! Med ens klarvaken. Varför har jag inte hört någon signal? Åtta minuter på mej. Från sänky till etupenkki i Haldins gula. Kan gå. Borde gå. Har fixat det på sex en gång. Men det var rätt länge sen. Skuttade upp ur tuplasänkyn. Off till lilla huset. Ställde mig i morgon-drill-asento. Bannades det dåliga trycket. Dit for minst två minuter! Sex kvar. Hoppade i blåbyxorna. På med T-pajto. Srumporna i byxfickan. Nike Free på föötre. På med jackan. Fyllde på med plåmso, runda burken, nyckelknippan och kännykkän. Paddan under armen. Fyra minuter kvar. Rusade ner till röda, rostiga. Som startade på första. Jess. Thanks brother! Gasade på längs Västra Ringvägen. Kurvade in till busstationens parkering. Drygt trettio sekunder kvar. WTF! Ingen buss? Inte ens Vasabussen?? Kollade klockan på nytt. Fortfarande några sekunder kvar till sex. WTF! I det samma svängde de båda linjebilarna in på vändplanen. Jag pustade ut. Satte mig bekvämt till rätta på etupenkkin. Hungrig. Inte helt fräsch. Men nöjd. Drog på mig strumporna. Chaffisen Mäki berättade om en kille som har en utmaning liknade min. Han kallar den för "en timme om dagen". Går ut på att killen skall motionera minst en timme varje dag. Det låter ju najs!
Fredagsfeeling på jobbet. Både eleverna och lärarna på gott humör. Höll ett par lektioner. Nekande presens och klockan på finska. Numbers and colours på inglish. Hade lite problems med kålårerandet. Visste inte skillnaden på purple och violet. Så dem hoppade jag över. Lite sång och blockflöjt på det. Sen kanslijobbade jag resten av päivän. Innan jag tog fyrabussen hem ringde jag ännu till Springtime. Alltså, den svenska researrangör jag anlitat för att komma till Berlin och NY. Saknade fortfarande mitt startbevis till Berlin. Det måste jag ha för att få springa. Fick tag på Linda L. Som sade att de tyska arrangörerna tydligen hade fått problem med postandet av handlingarna. Men Linda hade i alla fall fått beviset. Och lovade att e-posta det åt mig, heti. Vilket hon också gjorde. Läste inbjudan. "Lieber Teilnehmer. Sie sind zum 40. BMW BERLIN-MARATHON 2013 unter der im Adressenfeld genannten Startnummer registriert." Kollade startnumret unter der Adressenfeld. 40061??? Jag hade för mig att mitt nummer skulle vara 32619. Nåja! Det lär väl nog klarna så småningom. Stängde rektorsexpeditionen. Gick visslande till busshållplatsen. Purple rain, purple rain.
Halvtomt i fyra-bussen hem. Markus W bakom ratten. Snackade löpning med honom. Jämförde tider. Berättade om morgondagens snabbdistanspass. Piise-off-kejk, konstaterade Markus. Klart inspirerad av mina bloggcitat. Jag instämde. Fortsatte sen till Trädgårdsgatan. Där man tvättade windows. Såg halvfarligt ut. Lämnade tillbaks reservnyckeln. Fick en burk äppelmos av morsan.
Möttes av en tom hemmaplan. Vaimo iltavurossa. Läste ÖT. Tog en tupplur i treans säng. Eller rättare sagt. Somnade. Väcktes av trean. Som ringde från drakabussen. På väg hem. Najs! Kollade klockan. Halv nio! Voj raatis! Dit for den fredagskvällen!

Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 2 714,0 km
 
Mål: + 84,0 km
 
Kanon: Startbeviset
 
Kalkon: Morgonrumban

torsdag 19 september 2013

GIDEON

Dag 262
Nedräkningen till Berlin har börjat på allvar nu. Bara tio dagar kvar till själva loppet. I går hade jag som sagt en ny vilodag. Tog en rejäl tupplur på kvällen. För att orkar följa med Arsenals svåra bortamatch på Stade Vélodrome. Mindes då jag själv satt som åskådare där under Fotbolls VM 1998. Vaimo, ettan och jag hade lyckats komma över biljetter till matchen Holland-Syd-Korea. Vi kombinerade VM-upplevelsen med en veckas semester i staden Nice på Franska Rivieran. Mindes också det våldsamma trafiktempot på motorvägen mellan Nice och Marseilles. Jag vid ratten. Arto H vid min sida. Vaimo och ettan på takapenkki. Jag körde hela tiden med gaspedalen nedtryckt i asfalten. Ändå körde det bilar om oss på båda sidorna! Hujedamej vad vi var rädda. Inte minst vaimo på takapenkki.
Spelarna i Arsenal behövde knappast frukta de franska bilisterna. Kanonjärerna flög nog direkt från London. Lyckades dessutom få hem tre sköna poäng från den franska häxkitteln. Starkt. Jag gick och lade mig med ett brett leende på läpparna.
I morse. Off till jobbet i vanlig ordning. Den borttappade nyckelknippan hittade jag i musiksalen. Precis som jag gissade. Tog itu med dagens program. Dagens svåraste utmaning var nog religion i trean. Skulle handla om Gideon. Hade helt glömt bort vem killen var. Fick läsa in mig ordentligt. Aha. Det var killen som lade ut ull på gräset. Som ledde israeliternas frihetskamp. Som tackade nej till 32 000 soldater och i stället nöjde sig med 300. Som med sin lilla armé ändå lyckades besegra fienden. Hade viss hjälp från ovan.
Ugnstekt lax till skollunch. Nami! Emma M-L hade dessutom bakat supergoda kakor till lärarrummets kaffebord. Mmm! Hade lite dåligt samvete efter att jag stoppat i mig en, men tröstade mig med att jag skulle till Fitness på eftermiddagen. Tog tvåans buss hem. Gjorde en kort avstickare till Marstranden. Vaimo hemma. Strök gardiner. Eller något liknande. Jag käkade en filkopp och en knäckebrödsmacka. Pedade sen till gymmet. Drog på mig fivefingers, svarta halvlånga och blå ärmlösa. Upp på löpmattan. Tre kilometers uppvärmning. Sen ställde jag bandets lutning på åtta. Skruvade upp farten till 15 km/h. Trettio sekunders löpning. Trettio sekunders vila. Sexton gånger. Svetten sprutade. Men det kändes ändå ganska lätt. Varvade ner med ännu ett par kilometers löpning. Bytte till gula ärmlösa. Styrketräning. Helt enligt Szalkais order. Mest mage, men också lite åt benen och ryggen. Avslutade passet med att töja i spegelsalen. Och med att sitta en god stund i bastun.
Hem via närbutiken. Köpte tortillas och näkkileipä. Vaimo hade lämnat gardinstrykandet. Fixade nu käk i stället. Ropade just att jag måste komma och duka bordet. Annars blir jag utan. Det tror jag väl inte, men bäst att lyda ändå. Och. Lite måste man ju bidra till hushållsarbetet. Trots att jag har någonting stort på gång. Tänk, bara tio dagar kvar!

Saldo: 8,3 km

Totalt: 2 714,0 km

Mål: + 94,0 km

Kanon: Backintervallerna funkade bra på mattan.

Kalkon: I morse hade jag igen gått upp ett halvt kilo.

onsdag 18 september 2013

LITE VARDAGSSTRUL

Dag 261
Efter styrelsemötet i går kväll kollade jag på Idol och Champions League. I säng först vid halv-tolv-snåret. Somnade tvärt. Kände mig allt annat än utvilad då Nokian skrällde klockan fem i morse. Fil, havtornssaft, kaffe och ett par knäckebröd i nama. Bannades lite över att ÖT-utdelaren tydligen försovit sig. Men det är ju mänskligt. Lånade tvåans gamla telefon, Nokia Xpress Music. Och treans hörlurar. Pedade sen iväg till Haldins gula. Lyssnade på det inspelade materialet. Det mesta förstod jag mig inte på. Steve Porter, Flexitones, Original Broadway Cast, Eskapism, Bill Crushers, The Hooks, Matenrou Opera. Varför duger inte Queen, Beatles och Abba längre? Men en låt gillade jag faktiskt. Please, Mr Jailer från en film som heter Cry Baby med Johnny Depp. Jädrans skön låt! Kom till busstationen. Markus W bakom ratten. Glodde förvånat på mina blå hörlurar. Jag förklarade att jag bara testar. Om man skulle kunna springa med lurarna. Markus köpte min selitys.
Stressigt på jobbet. Elevstatistiken skulle in. Räknade och räknade för att få med alla eleverna. I rätt kolumn, på rätt rad och med rätt diagnos. Sen höll jag ett par lektioner. Matteprov, klockan på finska och lite blockflöjt. Hastade hem med tvåans buss direkt efter blockflöjten. Malinen bakom ratten. Jag hejade på honom. Men sjönk sedan ner i bänken. Somnade till tonerna av Mötley Crue. Vaknade först på Jakobsgatan. Och klev av som sista man vid busstation. WTF! Malinen satt INTE bakom ratten längre. I stället en chaffis från Vasatrakten. Jättetrevlig kille. Vet inte vad han heter. Va tusan? Har jag blivit crazy? På riktigt? Vasakillen skrattade. Jo, Malinen och jag bytte buss vid Cronhjelmskolan. Men då snarkade du väl som allra bäst! Ahaa! Okej. Tackade för skjutsen och irrade vidare till Treken. Letade efter nyckelknippan. Shitt pommfritt! Hittade den inte. Tänkte efter. Antingen har jag tappat den i bussen eller så har jag glömt den i skolan. Trodde mera på alternativ b. Men. Återvände till treans buss. Varmuuden vuoksi. Letade där jag snarkat. Nope! Då hänger den väl i dörren till blockflöjtsförrådet. Lämnade kvar Treken. Traskade till Trädgårdsgatan. Morsan och farsan hemma. Lånade en reservnyckel till vår lägenhet. Farsan berättade att han fått bilfeber. Morsan igen frågade vad jag menar då jag skriver om gröna butiken i min blogg. Förklarade att det är gamla Sokos, alltså Prisma. Sen traskade jag hemåt. Ringde Emma M-L. Frågade om jag fick låna hennes skolnyckel. Behöver nämligen skolnyckeln i morgon bitti eftersom jag i regel är först på plats. Det fick jag. Träffade henne senare i vår lähikauppa. Då jag kom hem hade ÖT kommit. Och. Ett brev från skatteverket. Slet upp brevet. Jess! Skatteåterbäring. Fyrahundra-trettio-nio juuro. Puhtaana käteen. Nästa glada överraskning blev ett mail från Bjarne H. Kom till min firma om du vill ha ett sveittband. Jag lånade vaimos svarta, inte alls rostiga, och rattade iväg till Bjarnes ingenjörsbyrå. Snackade lite löpning med Bjarne. Som visade mig ett stiligt diplom från Berlin Marathon. Han hade sprungit loppet på 3:05. Och kutat in på en fin femtioåttonde plats i sin ålderklass. Starkt! Överräckte två sveittband med firmans logo på. Passade perfekt på mitt ägghuvud. Tackade och fortsatte till Henry M:s firma, vägg i vägg. Bara för att stajla lite med pannbandet. Stövlade in hos till firman. Började genast "mannekänga" mig. Ända tills jag märkte att H satt i möte med ett par kunder. Ursäktade mig. Skämdes lite över mitt burdusa uppförande. Lovade återkomma. Och lomade ut på gatan. Tänk att jag aldrig lär mig! Vidare till gröna butiken. Handlade fil och riktigt billigt kaffe.
Returnade till Marstranden. Vaimo hade också fått skatteåterbäring. Dubbelglädje. Men så värst glad åt det billiga kaffet blev hon inte. Tyckte dessutom att jag såg töntig ut i mitt stiliga sveittband. Ja, ja. Men hon är nog bara avundsjuk! Nu skall tönten i alla fall ta sig en välbehövlig tupplur före Arsenals svåra bortamatch mot Marseille i Champions League. 
I dag har jag alltså igen vilat helt från löpningen. Och liknande fysisk ansträngning. Henry lyckades inte ens få med mig på gubbjumppan i kväll! I morgon kör jag veckans andra kvalitetspass. Det innebär kort backe och styrka. På fredag vilar jag igen. Sen på lördag springer jag ett sista snabbdistanspass på fem kilometer. Och så är det bara en vecka kvar till Berlin!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 705,7 km

Mål: + 95,7 km

Kanon: Skatteåterbäringen eller sveittbandet.

Kalkon: Borttappade nyckelknippan.

tisdag 17 september 2013

JOANNA

Dag 260
Jaro fick det faktiskt hett om öronen. Loosade med 3-1. Trots att de röda kämpade och sprang riktigt bra. Efter matchen tog jag röd, rostiga hem till Marstranden. Sjönk ner i TV-soffan. Besviken. Gick och lade mig strax efter elva.
Upp igen klockan fem. Tisdagsinvägning. Sjuttio-komma-åtta. Okej. Tangerat årsbästa. Men fortfarande nästan två kilo från målet. Och bara tolv dagar kvar. Borde jag joina Painonvartijat? Njaae. Off till skolan med Haldins gula. Terho H vid ratten. Tillbaks från en längre tids sjukfrånvaro. Hyvällä tuulella. Snackade med honom om allt mellan himmel och jord. Larsmoskolornas idrottsdag på agendan i dag. Fungerade som uppropare vid starterna. Joanna A:s löpning på 750 meters loppet fastnade på min näthinna. Vilket driv och vilket klipp i steget! Strax under 2:40. Långt före konkurrenterna. Imponerande. Holm skolas Ta Nay Thah var också jätteduktig. Sprang 60 meter på drygt 8,5 sekunder. Lagtävlingen mellan de fyra skolorna vanns av Näs. Bosund skola kom jumbo. Men "naan ska ju kåma he å". Nästa år skall vi satsa ännu hårdare. Efter prisutdelningen satt jag på med Dallas till Jeppis. Konstaterade att vi hade många gemensamma vänner från Vexala. Byn som Ingvald (för så heter han egentligen) växte upp i och byn där jag tillbringade mina barndomssomrar. Konstigt att vi aldrig sågs då.
Från busstationen fortsatte jag direkt till Centralplan. För att springa intervaller, fem gånger tusen meter. Värmde upp med tre kilometers lätt löpning. Dynamisk rörlighet och ett par koordinationslopp följde. Szalkai ville att jag skulle börja med en tusing på 4:15. Sedan krypa ner mot fyra minuter. Femte och sista intervallen under fyra. Sprang första på 4:13. Sen blev tiderna bättre och bättre, 4:12 - 4:06 - 3:57. Den sista kutade jag på 3:47. Avslutade med ett par kilometers nedjogg. Töjde lite på Centralplanens gräsmatta. Fortsatte hem. Gjorde en avstickare till Trädgårdsgatan. Träffade farsan. Där hemma vilade jag sen en stund på soffan. Och käkade lite. Ikväll skall jag ännu på ett styrelsemöte med Liga-Jaro. Och i morgon har jag igen vilodag från löpningen. Tur att jag ligger rejält på plus i min utmaning!

Saldo: 10,9 km

Totalt: 2 705,7 km

Mål: + 105,7 km

Kanon: Joanna A:s löpsteg.

Kalkon: Att jag har så svårt att komma ner till min drömvikt.

måndag 16 september 2013

INLEDDE FORMTOPP

Dag 259
Hämtade bilen från busstation i går kväll. Naturligtvis var den automatväxlad. Och tusans stor. Rymde åtta sittplatser, minst! Jan-Erik G vid ratten tröstade mig. Påstod att den var busenkel att köra. Visade och instruerade mig omsorgsfullt. Uppmanade mig att inte använda vänsterfoten. Ätt åålll. Lät mig sen testa på den stora bussvändplanen. Jag körde runt,runt. Varv efter varv. Startade, stannade, parkerade. Om och om igen. Till slut. Kände jag mig redo. Svängde ut på striiten. Skjutsade hem J-E. Det gick riktigt bra. Men. Sen skulle jag ju hem till Marstranden. Körde längs en skitsmal väg i Svidinabba. Såg två bilar parkerade. På varsin sida av vägen. Hjälp! Ryms min monstertruck mellan bilarna? Backa tillbaka? Nope, har ju inte alls tränat på backandet. Out off kvesstjån! Hjälp! Sniglade mig fram mellan de parkerade fordonen. Svettades floder. Inväntade skrapljudet. Som aldrig kom! Jess. Aj mejd itt! Körde hem monstertrucken. Tränade att backa. Låste dörren. I morgon gäller det.
Klockan sex i morse rattade jag monstertrucken till Bosund. Körde tusans sakta. Men pääsi perille. Oskadd. Låste monstret. Lade nyckeln på eturengas. Traskade upp till skolan. Förberedde dagens lektioner. Och eftermiddagens lärarmöte. Käkade skollunch. Korvfrestelse med grekisk sallad. Konstig kombo. Men gott! Käkade ett rejält lass. På lärarmötet försökte jag övertyga lärarna om att börja ge läxor också via nätet. Förslaget sågades. Enhälligt. Var tvungen att retirera. Saknade flankstöd från min vapendragare Jens L. Tjänstledig. Skyndade mig hem med fyrabussen. Sen. Rattade röda, rostiga till Centralplan. Jaro-Honka i Veikkausliiga. Gjorde en avstickare till Foto Elite. I går hittade jag en digikamera i tvåans skrivbordslåda. Misstänkte att den inte funkade. Misstanken var befogad. Shitt! Annars skulle jag ha varit beredd att hosta upp en liten slant för den. Fortsatte till Keskuskenttä. Laddade ölstugan. Fyllde biljettkassorna. Posterade mig som ordningsvakt utanför. Gissar att Jaro får det hett om öronen ikväll. Motståndarna från Esbo är inte att leka med.
Från och med idag kommer jag att trappa ner löpningen rejält. Kallas visst formtoppning. Allt med sikte på Berlin Marathon, 29.9. Planerar att springa tre eller fyra pass. Varav bara två kvalitetspass. Nu följer jag också Szalkais råd till punkt och pricka. Hoppas bara att jag inte börjar klättra på väggarna. Jag är också livrädd för bli förkyld. Bäst att jag går och hämtar en pipo. Kick off om tio minuter. Gör mål Jaro!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 694,8 km

Mål: + 104,8 km

Kanon: Lärde mig köra automatväxlat.

Kalkon: Att kameran inte funkade.

söndag 15 september 2013

TVÅ VECKOR KVAR

Dag 258
Kollade halva Körslaget i går kväll. Tidigt i säng. Ställde Nokian på två-och-femton. Somnade tvärt. Inte så kul att stiga upp mitt i natten. Men hade lovat Eremenko Cup-arrangörerna att ta ett vaktpass i antingen Rådmans eller Oxhamns. Kände mig betydligt piggare efter en rejäl gröttallrik, mackor, havtornssaft och kaffe. Ettan kom hem. Från en bastukväll med PeFF. Tittade förvånat på sin far. Kunde väl inte fatta att man kan sitta och käka gröt klockan halv tre på natten.
Tog träningsväskan och rattade vita, inte så rostiga, till Rådmans skola. Mötte Calle B och Ann-Kristin B. Du skall till Oxhamns, var beskedet jag fick. Ok, synd! Hade annars gärna vaktat i min gamla skola. Mindes högstadietiden där. Den första veckan var en mardröm. Långa ändlösa korridorer. Trodde aldrig jag skulle lära mig hitta i labyrinten. Mindes mina högstadielärare med värme. Och att jag gillade huslig ekonomi bäst. Lärarinnan hette Maj-Lis G. Det första vi gjorde var att baka scones, ett slags skorpor. Som man skulle knapra på till en najs köpp-åff-tii, lärde oss Maj-Lis. Vi fick också lära oss att tvätta våra kläder. I ett handfat. Och. Hur en slickepott används. Och. Hur man hänger upp en disktrasa. Jag gillade nog Maj-Lis. Även om hon var i strängaste och petigaste laget. Har för mig att tycket var ömsesidigt. Det antagandet bygger jag på att Maj-Lis en gång hejade ljudligt på mig under en skolidrottsdag. Jag sprang 100 meter. Min paradgren under ungdomsåren. Tolv komma fyra som bäst. Med den tiden var jag nästsnabbast i stan. Det var bara Jan-Erik "Janski" A som klådde mig. Och så Monica "Pippo" G. Men hon tävlade ju i flickklassen! 
Nåja. Off till Oxhamns i stället. A-K joinade. Tiden gick snabbt. Alla spelarna sov som stockar. Dock inte alla tränare. Klockan fyra bultade nämligen en trojka från Joensuu på dörren. Släppte in herrarna. Trots att de nog inte bara druckit gul jaffa under kvällen. De hade i alla fall vett att smyga in till sitt lag. Och jag såg att de skämdes över sin våta kväll.
Klockan sex var mitt vaktpass över. Bytte om till träningskläder. Fyllde vätskebältet med Gatorade och två chokladstänger som jag köpt av turneringsarrangören. Tjugosju kilometer asfalt väntade. På 142-144 minuter. Szalkai ville dessutom att jag skulle göra en tre kilometers fartökning efter löpta 80 minuter. Löpningen kändes riktigt bra redan från början. Kunde lätt hålla tempot. Pausade efter tolv kilometer. Drack Gatorade och käkade ena chokladpatukkan. Fortsatte fyra kilometer till. Mellan sexton och aderton kilometer speedade jag upp rejält, 4:22-4:25-4:31 min/km. Sen tog jag det lite lugnare igen. Käkade den andra patukkan. Avslutade med femton varv runt Centralplanen. Då var jag rejält sliten. Men i mål låg jag ändå tre minuter under gaffeln, sluttid 139 minuter. Alltså två och nitton. Pustade ut och duschade i Centralplanens läktarutrymmen. Töjandet sparade jag tills jag kom hem.
Fortsatte dagen med Eremenko Cup. JaroP14 mot Skonto Riga i semifinal. Spännande värre! Hemmalaget vann på straffar. Slocknade på soffan då jag kom hem. Kollade en ny film med trean och hans girlfriend, We’re The Millers. Kul rulle! 
Nisse B från Bosund ringde. Ville att jag skulle köra en bil till byn i morgon bitti. Jag lovade att hjälpa honom. Men. Sen slog det mig. Bara den inte är automatväxlad. Det fixar jag nämligen inte! Har en gång i livet försökt köra en automatväxlad. Den gången sket det sig totalt. Nåja. I morgon får du läsa hur det gick. Eller, inn vöörst kejs, så inte!
Dagens långpass var mitt sista före Berlin. Kollade att jag sedan januari samlat ihop trettioen pass längre än 15 km. Under de två veckor som återstår till D-day skall jag trappa ner löpningen rejält. Därför att den 29 september skall femtiofyraåringen prestera på max. Inte är jag lika snabb som då Maj-Lis hejade på mig. Men jag är uthålligare än någonsin! Såheså.

Saldo: 27,0 km

Totalt: 2 694,8 km

Mål: + 114,8 km

Kanon: Långpasset kändes bra.

Kalkon: Tränartrojkan från Joensuu.

lördag 14 september 2013

FYNDADE I SKINNSTADEN

Dag 257
Yesterday evening. Garvade åt Hauskat Kotivideot. Och sen åt deltagarna i Doobidoo. Mest åt Knut Angered från Galenskaparna. Vilken kille! Mindes att jag en gång faktiskt suttit fastspänd bredvid honom under en flygresa till Göteborg. Då var han inte lika rolig. Sov största delen av resan. Och jag var för feg för att våga väcka honom.
Strax efter elva dök trean och hans flickvän upp. Berättade att han sovit bara en timme under de två senaste dygnen. Tyckte lite synd om honom. Vid midnatt joinade jag vaimo i dubbelsängen. Trodde att hon sov. Men. Innan jag hann sluta ögonen. Kom det en vädjan från vänsterkanten. Alltför välbekant. "Sku vi kuna fara ti Kokkola i moro? Ja sko behööv na arbeits-skooa." Suck och stön! Kokkolareisor gillar jag inte! Men. Eftersom jag ville sova. Så grymtade jag fram ett medgivande.
Sov gott till klockan sju. Steg genast upp. Mindes mitt löfte. Fick upp vaimo. Nu skyndar vi oss till K-by!  Ville ju för allt i världen inte pila hela lördagen med att tålla på i Anttilas rulltrappona. Vaimo tvekade. Öppnar inte butikerna först klockan tio? Nej, nej. De är nog redan öppna, drog jag till med. Ljög inte, men chansade lite. Efter aamupalan. Off till skinnstaden. Hittade en gratisparkering. Skickade ut vaimo på skojakt. Hon återvände rätt snabbt. Tittade anklagande på mig. De öppnar ju först klockan tio. Jag visste det! Hoppsan, utbrast jag. Men, kolla den där hälsokostbutiken har ju öppnat redan! Vaimo suckade. Medan jag pilade iväg till hälsokauppan för att leta efter chiafrön. Hittade faktiskt en påse. Aber. Den kostade skjortan. Funderade lite. Snålpelle vann. Lämnade kauppan chialös. Nu ville vaimo till Chydenia. Aj, aj kapten! Körde galet. Tänkte nog på Kallen tori. Hamnade ändå rätt till slut. Parkerade vita, inte så rostiga, i en parkeringsgrotta. Vaimo off på skojakt. Jag off till HH. Köpte ett par nya brillor. Röda. Kvinnliga, sa vaimo. Jag tyckte de var snygga. Så jag sket i omdömet. Kompletterade inköpet med Rexona-dödö, Axe-partavettä och en brun Fazerina. Intersport next. Där fick jag ögonen på en knallgul, ärmlös, Asics-springaspajto. Tusans dyr. Men puoleen hintaan. Borde matcha mina gula Kinvaror. Hmmm? Snålpelle loosade. Köpte pajto. Vaimo fortfarande på skojakt. Kauppa ut och kauppa in. Femtiofyraåringen började misströsta. Ville hem. Men vaimo ville göra ett sista försök vid Anttila. Jag sökte mig genast till sportavdelningen. Blev jättebesviken. För där fanns i princip ingenting. Gick i stället till elektronikavdelningen. Kollade på en digikamera, Canon Ixus. Visade den åt vaimo. Hon blev förtjust. Men någon kauppa blev det inte. Fortsatte hem till sköna Jeppis. Handlade lite käk i gröna butiken. Hemma igen halv två. Trean sov fortfarande.
Drog på mig nya, knallgula. Passade perfekt. Ihop med mina fivefingers. Pedade till hamnskogen. Vaimo joinade. Promenixade runt banan medan jag kutade backintervaller. Femton stycken. Kändes riktigt bra. Hem via Rådmansgärdet. Eremenko Cup käynnissä. Jaro mot FC Espoo. Hemmasönerna vann med 3-2. Min kväll fortsatte i fotbollens tecken. Premier League. Sunderland versus Arsenal. Debut för Mesut Ösil. Jublade stort då han passade till kanonjärernas första mål. Bidrog till att det blev bortaseger med 3-1. Najs!
I natt skall jag hjälpa till med arrangemangen av Eremenko Cup. Skall vara nattvakt i Rådmans skola, tre till sex. Ingen sovmorgon för mig alltså. Planerar att käka gröt klockan halv tre. Direkt efter nattvaktandet skall jag nämligen fortsätta med en långlänk. Sista långpasset före Berlin.

Saldo: 10,1 km

Totalt: 2 667,9 km

Mål: + 97,9 km

Kanon: Knallgula, ärmlösa springaspajton.

Kalkon: Att det lär bli rokot med nattsömnen i natt.

fredag 13 september 2013

BARA HUNDRA MIL KVAR

Dag 256
I går. Tågresan hem från pääkaupunki gick bra. Jag satt tillsammans med Andreas och två ynglingar från Tekniska avdelningen. Följde på Livescore med första halvleken av Jaros bortamatch mot MyPa. Ett-noll till hemmalaget redan efter fem minuter. Killarna från Tekniska och jag suckade. Liftade hem från Pännäinen med paret Jalle och Gerd R. Den senare lärde sig på tåget att min hemmagjorda förkortning JB står för John Blund. När jag kom hem kastade sig vaimo om halsen på mig. Nå-nee. Men hon frågade om jag hade några tuliaisia med mig. Det hade jag förstås. Två produkter jag nappat åt mig från utställningsmontrarna. En tub "Shower Gel With Pomegranate" och en trasa som man kan putsa glasögonen, eller någonting annat skåånot, med. Vaimo blev måttligt förtjust. Drack i alla fall kvällskaffe med mig innan hon skulle på nattskift. Jag kollade lite på TV innan jag störtdök ner i dubbelsängen. Tållade in vartalon bland lakanen. Aaaaaaghhh! 
Fredagen den trettonde. Vaknade vid femsnåret. Off till jobbet med Haldins. Eriksson vid ratten. Snackade som vanligt om allt mellan himmel och jord. På vägen upp till skolan tömde jag den överfulla postlådan. Mest reklam. Städade skrivbordet. Jobbade med budgeten. Förberedde dagens lektionspass. Ringde en massa telefonsamtal. Lämnade in budgeten. Inte riktigt nöjd. Men tillräckligt. Kvart över tre stängde jag arbetsveckan och rektorsexpeditionen. Vandrade iväg till fyrabussen. Som för en gångs skull inte var proppfull och stekhet. Bredde ut mig på två säten. Zzzzzzzz. 
Från busstation fortsatte jag direkt till SyFix. Hämtade mina R90-byxor och ett par långa Asics-tajts som haft stora hål vid avloppet. Nu var båda byxorna som nya igen. Billigt var det också. Från SyFix direkt till Centralplan. Korta intervaller på agendan, 3x4x300 m. Varje trehundring skulle löpas på 64-66 sekunder. Och med fyrtiofem sekunders vila mellan varje intervall. Började med tre och en halv kilometers uppjogg. Fem minuters dynamisk rörlighet. Sen var det intervalldags. Kände mig riktigt stark. Har ännu inte kollat några exakta tider. Men jag är rätt säker på att alla intervallerna hölls inom gaffeln. Joggade ned i tre kilometer. Töjde som hastigast. Snackade lite med Leif B angående vitsen med den sk löpskolningen. Ni vet det där då man springer med höga knälyft, hälkickar och liknande. Jag tycker det ser rätt fjantigt ut. Så därför brukar jag försöka sköta min löpskolning så diskret som möjligt. Leif förklarade att löpskolningen har tre funktioner. Att träna och befästa riktiga löprörelser, styrka och uppvärmning. Okej, det stämmer nog, tänkte jag. Men sen var jag tvungen att hasta vidare till duschen. Bråttom till Apoteket. Mina ben kliar nämligen fortfarande. De är dessutom varma och lite uppsvällda. Vaimo har tipsat mig om en salva, Hydrocortison. Handlade en tub på vägen hem. Gjorde också en avstickare till lähikauppan. Fil och bacon i korgen. Kvart över sex var jag äntligen hemma igen. Käkade en megatallrik med risgrynsgröt. Visserligen två veckor gammal. Men med smör, kanel och socker på smakade den ändå himmelskt! Nu väntar jag bara på Hauskat kotivideot skall börja och att trean skall komma hem på loma.
Förresten. Idag passerade jag två-tusen-sexhundra-femtio- kilometers-skylten. Det betyder att jag har mindre än hundra mil kvar på min utmaning. Inte illa!

Saldo: 10,1 km

Totalt: 2 657,8 km

Mål: + 97,8 km

Kanon: Kände mig stark idag.

Kalkon: Nippona på beine kliar.

torsdag 12 september 2013

VID MARSKENS BORD

Dag 255
I går kväll. Köpte en tub Aloe Vera från Sokos. Smetade geggamojan på mina kliande ben. Kändes genast lite bättre. Resten av kvällen i en italiensk restaurang, Gastone. Tillsammans med ett gäng förmän från Larsmo. En superb tre-rätters middag stillade min varghunger. Gillade efterrätten bäst, lingon-pannacotta. Juttade mest med Andreas H, Rasmus T, Carola L och Gun K. Jättetrevligt! Bröt upp halv elva. Släckte nattlampan vid midnatt. Men före det. Ställde min Nokia på herätys. Kvart före sex blir perfekt! Kröp upp i JB:s trygga famn. Trött, mätt och belåten. Zzzzzzzz.
Väcktes av Nokian. Helt borta. Var är jag? Var är vaimo? Men fann mig rätt snabbt. Jag är ju på Kommunmarknad i Hesa. Och det är Andreas som ligger vid min sida. Men. Varför är jag så fruktansvärt trött? Låg och funderade en stund. Latmasken i mig passade på. Talade till mig. Skall du verkligen stiga upp redan? Skulle det inte vara bättre för dig att sova i stället? Du kan ju för böveln springa i morgon i stället! 
Till sist hade jag bestämt mig. Svingade mig resolut ur den sköna sängen. Famlade en stund i mörkret. Hittade till slut alla träningspaltorna. Kastade en blick på TV-apparatens klocka. WTF! De gröna siffrorna lyste i mörkret. Fyra-fyrtioett! Va tusan? Kollade min Garmin. Fyra-fyrtiotvå! Voi raatis, raati. Jag har ju stigit upp över en timme för tidigt! Inte så konstigt att det var så mörkt. Och att natten varit så raatis kort. Nåja. Oma vika. För att inte väcka Andreas, tassade jag ut ur rummet. Tyst och försiktigt. Varpailla. KA-BOOOM! Hotellrumsdörren slog igen bakom mig. Hördes varmasti till Tjiina!
Varmt och skönt morgonväder. Nästan nada folk ute. Kutade samma runda som igår. Fyra varv runt Tölöviken. Inte trångt ätt ååll. Räknade till två brudar och en femtiofyraåring. Återvände sen till hotellrummet. Andreas sov fortfarande. Smög iväg med en handduk kring halsen. Stängde dörren. Oändligt tyst och försiktigt! Ner till gymmet. Fortsatte med sidfläskjobbet. Sen till saunan. Ingen tysk i sikte. Ingen annan nationalitet heller. Najs. Klev in i värmen. Tja. Värme och värme. Knappt trettio grader på översta våningen. Shitt! Okej. Jag sitter väl och töjer en stund i alla fall. I det samma öppnades en stor lucka på bastu-ugnen. Varm luft vällde ut. Rakt i nama på mig. Jätteskönt! Temperaturen steg snabbt. Med fyrtio grader på tio minuter! Otroligt najs! Fortsatte morgonbestyren med en rejäl hotellfrukost. Gillade de amerikanska pännkejksen bäst. Efter frukosten slängde jag mina persedlar i Asicsväskan. Checkade ut. Och traskade på nytt iväg till Kommunernas Hus. Ny föreläsning. Om kreativa lärmiljöer. Tror jag. Efteråt hämtade jag ännu en flaska Tehojuoma. Och käkade en rökt laxstjärt. Sjuttons torr. Nästa anhalt var ett besök på Försvarsministeriet. Gun K tog emot Larsmodelegationen. Som bänkade sig runt marskens bord. Alltså samma bord som General C.G. Mannerheim använde att veckla ut sina strategiska stridskartor på. I päämajan. Under jatkosotan. Gun berättade om sitt arbete. Och. Bäst av allt. Överräckte en stilig slips åt alla med snopp. Brudarna fick scarfar. Applåder. Efter ministeriebesöket hann Andreas och jag ännu kolla in utbudet på Intersport och Stadium. Halv fyra tuffade Pendolino iväg mot Pännäinen. Fällde ner ryggstödet. JB, here I come! 

Saldo: 10,6 km

Totalt: 2 647,7 km

Mål: + 97,7 km

Kanon: Slipsen från försvarsministeriet. Tack Gun!

Kalkon: Väckningen.
 

onsdag 11 september 2013

HUNGRIG SOM EN VARG

Dag 254
Kvart över fyra i morse. Nokian väckte mig. Kunnanmarkkinat i rikets huvudstad på dagens och morgondagens agenda. Min arbetsgivare maksade. Tack, tack Larsmo kommun! Packade ner träningskläderna. Käkade lite av vaimos maustamatonta jogurttia. Uääkk! Sköljde ner eländet med kaffe, havtornssaft och dagens ÖT. Off till busstationen. Träffade Markus W. Växlade några ord med honom. Hoppade i Ekmans taxi. Johan H joinade vid gamla Neste. Snackade lite med honom på vägen till Pännäinen. Fortsatte med Pendolino till Helsinki. Satt med mina rektorskollegor i vagn fyra. Kommunens specialundervisning avhandlades. Halv tio var vi framme. Genast off till Kommunernas Hus. Strosade lite bland alla utställarna. Fortsatte med en föreläsning. "Kan kommunerna upprätthålla välfärdssamhället?" Sen lunch. Hungrig som en varg. Ställde mig i lunchkön. Läste menyn. "Riistakäristystä & täysijyvä-riisi". Tja! Det skall väl slinka ner. Tavalla tai toisella. Kom fram till disken. WTF! Riistakäristystän var slut! Fick syn på något annat längre fram. Kåldolmar. Hmmm! Det har jag inte käkat på typ hundra år. Satsar på dem i stället. Fyllde min lautanen med dolmar. Hittade en ledig plats i matsalen. Tog en premiärtugga av den förmodade kåldolmen. Hujedamej! Vad är detta? Så här brukar inte morsans kåldolmar smaka! Vilken nitlott. Smakade apa. Skuffade dolmarna till tallrikskanten. Käkade bara lite sallad. På väg ut kollade jag menyn på nytt.  "Grönsaksdolmar gratinerade med honung och smetana." Tur att man inte är vegetarian. Efter den misslyckade lunchen slog jag mig ner i en inbjudande stol. En brud med kamera och ett bautaobjektiv dök upp. Frågade om hon fick föreviga min vartalo. Det fick hon. Förstås. Grinade upp mig. Värsta Hollywood-smajlet. Sen strosade jag vidare bland montrarna. Nappade åt mig en flaska finländsk sportdryck, Tehojuoma. Återvände till montern. Tog en flaska åt Andreas också. Hoppades att monterkvinnan inte hade tunnistanut mig.
Klockan tre tackade jag för mig. Lämnade kommunhuset. Följde järnvägen tillbaks hotellet. Funkade jättebra.  Kände mig mäkta stolt över att inte tvillat bort mig. Checkade in på Holiday Inn. På med träningskläderna. Iväntade Andreas H, min tillfälliga dubbel-sängs-partner och lenkkibroder. Andreas har förresten en vaimo som man inte lurar i första taget. Minns då jag träffade Helena för allra första gången. Efter presentationen fick jag för mig att skoja lite med henne. Därför klämde jag till med ett "jo, Andreas har berättat sååå mycket gott om dig!" Men, men. Helena genomskådade mitt taffliga lismande. Tryckte i stället upp ett "jo, jag önskar att jag kunde säga det samma om dig!" rakt upp i nyllet på mig. Utan att blinka. Gissa om jag blev mållös.
Halv fyra tog Andreas och jag sikte på Tölöviken. Tyvärr hade jag bara mina långa kompressionsbyxor med mig. De kändes alldeles för varma i det vackra vädret. Vi kutade fyra varv kring viken. Sen återvände vi till Holiday Inn. Jag fortsatte direkt till ett litet gym i källaren. Jobbade lite med sidfläsket. Sen i bastu. Då jag steg in i bastun låg en 50-plussare raklång på översta våningen. Det såg ut som om han sov. I alla fall rörde han sig inte. Jag satte mig snällt nedanför. Frågade försiktigt på finska om jag fick slänga på lite vatten. Killen tecknade att han inte fattade. Jag övergick till engelska. Det funkade. Min bastukaveri berättade att han var från Tyskland, men att hans mamma var från Norge. Sade någonting obegripligt på norska. Sen försvann han. Och Andreas dök upp. Skönt! I bastun satt jag och kliade mina ben. Jag har fått röda utslag nedanför knäna. Kliar vansinnigt. Så nu skall jag faktiskt iväg till kosmetikavdelningen på Sokos för att hitta Aloe Vera. Åt mina stackars kliande ben. Senare i kväll bjuder Larsmo kommun på en trerätters middag. Det ser jag verkligen fram emot. Är fortfarande hungrig som en varg.

Saldo: 10,7 km

Totalt: 2 637,1 km

Mål: + 97,1 km

Kanon: Att jag hann springa idag också.

Kalkon: Grönsaksdolmar gratinerade med honung och smetana.

tisdag 10 september 2013

TAKAISKU

Dag 253
I går kväll. Efter gårdstalkot. Kvällskaffe och Idol med vaimo. Sen i säng. Hittade JB mesama. Vaknade kvart före fem i morse. Fortfarande trött. Styv och stel efter grävandet. Tisdagsinvägning. Hade stora förväntningar då jag klev upp på domstolen. Sjuttioen-komma-två! Shitt! Ett nytt, svidande, takaisku. Nästan ett halvt kilo tyngre än förra veckan. Ett halvt kilo låter kanske futtigt. Men jag hade förväntat mig att ligga kring sjuttio! Då jag kom hem från min långlänk i söndags var jag faktiskt nere i sextio-åtta-komma-sex! Voj, skåånis! Dessutom. Nu återstår det ju bara knappa tre veckor till Berlin. Och just före loppet kan jag ju inte börja hårdbanta. Suck och stön!
Se siitä. På med träningskläderna. Off till jobbet med Haldins gula. Ari S vid ratten. Och vid min sida en rödhårig brud. Som skulle ända till Hamburg! Berättade att hon skulle på någon slags happening för Alfa Romeo Montreal-ägare. Jag fattade nada. Men bruden verkade väldigt exalterad. Berättade för Ari att det bara finns 3000 dylika fordon i världen, varav ett fåtal i Finland. Tänkte i mitt stilla sinne. "Could-not-care-less!" Men höll truten och lyssnade till konversationen. Ari släppte av mig vid S-Market i Holm. Lovade droppa ryggsäcken i Bosund. Jag fortsatte längs cykelvägen norrut. Kanonväder. Soluppgång. Armadis grannt! Även om jag tyckte att solen gick upp i norr? Benen kändes i alla fall någorlunda utvilade efter söndagspasset. Kunde speeda upp tempot vartefter. Snabbaste kilometern på strax under fem minuter. Plockade upp ryggsäcken och kutade den sista biten med lätt packning. Även om den vägde en hel del. Då jag kom till skolan mötte jag vår skolfotograf. Som frågade hur långt jag sprungit? Tja, drygt elva, svarade jag. Okej, då sprang du väl sträckan på cirka fyrtio minuter? Va? Skojar du? Nej, det tog mig lite över en timme, stånkade jag fram. Du förstår jag är en gammal man. Okej, svarade fotografen. Men, jag såg nog att han flinade lite åt mig.
Jag avslutade passet med att töja lite i gymnastiksalen. Höll ett par lektioner. Musiklektionen gick bäst. Samlade eleverna kring pianot och gav dem lite praktisk musikteori. Avslutade med några glada låtar. Förberedde sen två dagars frånvaro åt min vikarie, Jenny T. Ringde henne då allt var klart. Önskade henne lycka till. Printade ut programmet för min Hesaresan. Avfärd med Pendolino i tidigt i morgon bitti. Men. Till min stora glädje märkte jag att också. Att om jag har riktigt flax så hinner jag med en kvällslänk i morgon. Faktiskt!
Arbetsdagen fortsatte med budgetarbete. Inte det roligaste jag vet. Men fick stor hjälp av Monica F i kommunkansliet. Innan jag får "stänga butiken" skall jag ännu träffa några föräldrar. Hoppas i alla fall hinna hem till Idol! 

Saldo: 11,7 km

Totalt: 2 626,4 km

Mål: + 96,4 km

Kanon: Dagens musiklektion.

Kalkon: Att skriva budgetmål.

måndag 9 september 2013

TALKOKVÄLLEN

Dag 252
I går kväll. Styrelsemötet med FF Jaro Junior gick snabbt. Hemma redan halv nio. Kollade utbudet på dumburken. Inget vidare. Men måste förstås titta på Kurt Wallanders framfart i Ystad. Trots att jag visste vem den skyldige var. Kom därför i säng först vid midnatt. Korkat i kubik!
Steg upp ögonen i kors. Käkade gröt, rostat näkkileipä, kaffe och havtornssaft. Eftersom trean lämnat vita, inte så rostiga vid busstationen, gick jag dit. Töjde rumpan medan jag väntade. Funderade hur i jag skulle fixa veckans tuffa träningsprogram. Korta intervaller på tisdag. Distans och styrka på onsdag. Backintervaller på torsdag Ledigt på fredag. Distans på lördag. Och ett långpass på söndag. Det är min Hesaresa som vållar mest bekymmer. Då hinner jag nog bara med ett distanspass. I morgon har jag dessutom en jättelång arbetsdag. Med ett föräldramöte på kvällen. Nåja, det brukar nog lösa sig. Tavalla tai toisella. Tänkte jag medan jag klev på bussen. Markus W vid ratten. Snackade löpning med honom hela vägen till Bosund. Lugnt och fridfullt i skolan. Hann med en hel del kansliarbete före min första lektion. Medan kollegorna en efter en började droppa in. Höll tre lektioner. Matematik i fyran, musik i trean och historia i sexan. Köttfärsbiff till skollunch. Avslutade skoldagen med ett möte. Traskade iväg till fyrabussen. Jättevarmt ute. Ännu varmare inne i bussen. Lyckades ändå få till en speed-dejt med JB. Skönt! Tomt i lägenheten då jag kom hem. Käkade ett par filkoppar. Vilade en stund i treans obäddade. Sen hastade jag vidare till en gårdstalko som styrelsen för vårt fastighetsbolag arrangerade. Sitter själv med i styrelsen så någon kvällslänk var inte att tänka på. Bra uppslutning på gårdstalkot. Tvillingarna Johan och Thomas M svingade sina spadar så att det bokstavligen slog gnistor om dem. Göta Petter vilka killar! Mycket god stämning hela kvällen. Skämten och skratten haglade. Kaffe med dopp. Tre timmar flög iväg. Efteråt sjönk jag utpumpad ner i TV-soffan. Ryggen värkte. Armarna kändes som spagetti. Tror nästan att jag kan räkna talkot som veckans styrketräningspass. Alltid något.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 614,7 km

Mål: + 94,7 km

Kanon: Gårdstalkot.

Kalkon: Svårt att hinna med träningsprogrammet.

söndag 8 september 2013

ÅRETS LÄNGSTA

Dag 251
I dag. Just i dag. Är det prick tre veckor kvar till årets första riktiga utmaning, BMW Berlin Marathon. Då jag i morse kollade arrangörens hemsida hittade jag mitt startnummer, 32619. Inte det sexigaste numret i världen. Men he får väl dåga!
Vaknade annars rätt sent i morse. Halv nio. Käkade gröt. Fyllde på med Kultapapu och bacon. Och rostat knäckebröd! Tack för tipset Kristian B! Helt najs! Doftade dessutom popcorn i hela köket. Långlänk på dagens agenda. Minst tjugofem. Laddade upp med att kolla Tove Langseths blogg, ROCK`N`ROLLRUNNING. Tove skall också delta i Berlin. Förra veckan sprang hon nästan 20 mil! Det är nästan tre gånger mer än vad jag själv fick ihop. Så där ligger man rejält i lä. Fortsatte uppladdningen med senaste numret av Runners World. Letade sen länge efter resultaten från gårdagens Vasa Marathon. Var mest nyfiken på Folke W:s tid från halvmaran. Fick inget napp. Shitt! Misstänker slöa arrangörer.
Ut på banan klockan ett. Min förhoppning om bra löparväder hade slagit in. Tjugo grader, sol och svaga vindar. Började med ett varv kring Larsmo Mini, drygt sju kilometer. Bäljade i mig lite sportdryck. Kutade ett varv till. Mera sportdryck och Alpen. Sammanstrålade med Henry M utanför Kristallen. Off längs Larsmo Maxi, drygt elva kilometer. Tänkte jag. Nope, sa Henry. Vi skall ända till Strandcamping. Intjärivääde, försökte jag. Bara för att mötas av ett "jou-gu". Okej, men då måste vi nog stanna och tanka på ABC-WC. Sopii, sa Henry, medan vi fortsatte ut mot Larsmovägen. Efter ett par kilometer kom Henry plötsligt med en kompromiss. Vi springer Larsmo Maxi, men förlänger den med en vända ut till Schaumans. Jag tog tacksamt emot erbjudandet. Vi stannade dessutom vid H:s garage.  Sköljde ansiktet, drack vatten. Kollade att jag sprungit tjugofem kilometer. Inte illa! Sen fortsatte vi in mot stan. Henry kostade på sig en liten slutspurt. Det orkade inte jag. Lämnade av H vid hans plejs. Prick trettio kilometer på Garminen. Fortsatte mot busstationen. Hann precis i tid för att vinka av trean. Sprang sen hem. Kollade att jag skrapat ihop hela trettioen-komma-sju kilometer i dag! Det torde vara mitt längsta träningspass. Ever! Töjde lite på gräsmattan. Drack minst två liter vatten. Duschade. Hade två timmar på mig till nästa mission, styrelsemöte med FF Jaro junior. Ensam hemma. Drog på mig både k-strumporna och de nya k-tajtsen. Satte mig i soffan med fötterna i högläge. Käkade rostade knäckebrödsmackor och drack Oboj. Lyssnade på Patsy Cline igen. Nu kändes det riktigt okej att vara "lonely and blue". Kvart över sex var siestan slut. Tog Treken till styrelsemötet.

Saldo: 31,7 km

Totalt: 2 614,7 km

Mål: + 104,7 km

Kanon: Mitt längsta träningspass, ever.

Kalkon: Saknade resultaten från Vasa Marathon.

lördag 7 september 2013

LEPOPÄIVÄ

Dag 250
Yesterday evening. Fortsatte leta vikarier. Testade FB. Fick genast napp. Christoph T:s dotter lovade komma. Bad henne ringa. Fortsatte kvällen med att kolla in Finland mot den oövervinnerliga spanska armadan. De blåvita krigarna fick stryk med två mål. Rätt väntat resultat. Trean ringde kvart över elva. Hämtade honom från busstation. Kompisarna ville ha med honom på bärs till Netti. Trean tackade nej. Ville sova i stället. Good choice! Jag gjorde samma val. Somnade tvärt.
Vaknade halv nio. Utvilad ovanför magaknappi. Men benen kändes fortfarande som spagetti. Beslöt låta dem vila. Flyttade långlänken till söndag. Efter aamupalan pedade jag iväg till gröna butiken.  Passerade en massa gula löv. Fick höstfeeling. Handlade ryggväskan full med mat. Och en rosbukett åt morsan som fyller år. På hemvägen stötte jag på farsan. Också med en rosbukett i handen. Fortsatte hem. Fixade käk åt trean. Gris i mustapekka-gräddsås och potatismos. Ett säkert kort i min super-tunna, tvåsidiga kokbok. Mest bilder. Efter käket hjälpte jag trean med tremillimeters frisyren. Fortsatte med min egen kalufs. Samma längd. Tvättade kläder. Töjde lite. Och  drack kaffe i kuvösen. Lyssnade till Patsy Cline. "Crazy, I'm crazy for feeling so lonely. Crazy for feeling so blue." Då ringde Jenny T. Kanon! Lovade skicka mitt schema åt henne. Sen. Ville jag inte vara lonely och blue längre. Pedade därför iväg till Centralplan. Lokalderby. JBK versus IFK Jakobstad. Trean satt på bänken. Jag satte mig högst uppe på solläktaren. Bredvid Kristian B. Snackade en hel del löpning med honom. På planen var hemmalaget i förarsätet. Ledde med 3-1 då det bara återstod 20 minuter av matchen. Jag hastade hem. Tog lite havtornsbär ur frysen. Och rosbuketten jag inhandlat. Medan vaimo mejkuppade sig, körde jag fram svarta, rostfria. Stötte på ettan ute på gården. Han kom från en fotbollsmatch i Nedervetil. Bortalaget PeFF hade torskat. Bekymrade inte ettan nämnvärt. Jag passade på att kolla oljan i röda, fruktansvärt rostiga. Fyllde på en halv liter. Bad ettan köra försiktigt.
Off till Trödgårdsgatan. Överräckte rosbuketten och havtornsbären. Och gav morsan en kram. Förstås. Käkade tårta och Gröna kulor. Då vi kom ut från festen, ringde Henry M. Vi enades om en gemensam länk i morgon. Hoppas på riktigt vackert väder. För i morgon skall jag springa långt. Riktigt långt.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 583,0 km

Mål: + 83,0 km

Kanon: Att jag fick min vikarie.

Kalkon: IFK Jakobstad förlorade matchen med 4-2.

fredag 6 september 2013

MITT ARMA PÄRON!

Dag 249
I går kväll. Efter den baconinlindade broilern och en mumsig efterrätt fortsatte skolombudsträffen i Allegro. Först en rundvandring. Sen hamnade vi alla på skolbänken. Huh, huh! Det här blir en lång historia, tänkte jag. Till all lycka hade vi duktiga föreläsare. Så tiden gick fort ändå. Strax före nio hade de tutat i oss det mesta vi ombud behöver känna till. Kom hem lagom till Mästerkockarnas kamp i TV4. Efter kampen gick jag och lade mig tillsammans med Runners World. Noterade att jag hade ett missat samtal från Henry M. Eftersom det var sent på kvällen så vågade jag inte ringa honom. SMS:ade därför. "Sover du?" Svaret kom lite senare. "Nä" Men. Då sov mottagaren redan.
Vaknade med fredagsfeeling. Tänkte tillbaka på den gångna veckan. Som varit jobbig. Väldigt jobbig. Trots det har jag tränat bra. Körde ju t ex två kvalitetspass i går.  Steg upp och käkade två filkoppar. Fortsatte till jobbet. Första lektionen hade jag musik i fyran. Mitt i allt knackade det på dörren. Sonja R stack in huvudet och sade att jag borde vara på ett möte med lärarna i Cronhjelmskolan. Voi raatis, raati! Mitt arma päron! Det mötet hade jag helt glömt bort. Sade åt Sonja att jag nog inte kunde lämna eleverna vind för våg. Dessutom hade jag ingen bil. Lovade ringa Croniz senare. Vilket jag gjorde. Samtidigt som jag skämdes. Tycker att jag har stenkoll på min kalender. Men som jag nyss skrev. Den här veckan har varit extremt tajt. Arrangörerna Maria S och Åsa L-N förlät mig. Pust!
Skoldagen fortsatte med lektioner och pappersjobb. Skollunchen var en höjdare. Risgrynsgröt. Åt en megaportion. Pia A, vår suveräna skolköksa, hade dessutom bakat bröd. Najs! Efter lunchen fortsatte jag dagen med  att leta efter en vikarie. Till nästa vecka. Då skall jag nämligen till rikets huvudstad på "Kuntamarkkinat". Ett besök på Försvarsministeriet finns också inprickat. Ringde en massa tänkbara kandidater. Fick inget napp. Shitt! Tog tvåbussen hem. Sov. Trots att luften stod still i den proppfulla linjebilen. Ringde Henry då jag kom hem. Enades om en kvällslänk. Men först lite styrka. Pedade till Fitness. Körde Szalkais program. Töjde efteråt. Länge. Mest fokus på sjuttio-plussar-framlåren. Sammanstrålade sedan med Henry vid Södra Tullen. Kände mig allt annat än fräsch. Hela kroppen protesterade. Risgrynsgröten låg som en stor degklump i magsäcken. Beslöt att aldrig mer köra styrka före ett löppass. Nåja. Vi tog oss runt Larsmo Maxi.  På gårdsplanen till Fitness stod två småflickor, 9-10 år. Jag morsade på dem. Mest på skoj. Henry frågade den ena. Känner du den där farbrorn? Jodå, svarade tjejen. Samtidigt som min haka sökte sig neråt. Han har varit domare i en fotbollsmatch. Ahaa, sa Henry. Var han bra? Jodå, svarade tjejen. Som hette Ida och spelade i PeFF. Det var ju tur för honom, svarade Henry glatt. Och fortsatte tillbaks till jobbet. Själv satte jag mig i Fitnessbastun. Kände mig helt kaputt i värmen.
Hem via lähikauppa. Köpte ett paket specialhavregryn och en energidricka. Som jag genast svepte i mig. Aaaaagh! Där hemma stod maten på bordet. Thanx vaimo! Slevade ännu i mig en "Mustikka-vanilja-kerrosherkku". Fruktansvärt gott, om du frågar mig. Ringde trean. På väg hem från Dragsvik. Just nu funderar jag på hur jag skall kunna hålla mig vaken ända till halv tolv. Då Drakabussen anländer. 

Saldo: 11,0 km

Totalt: 2 583,0 km

Mål: + 93,0 km

Kanon: Att det är lördag i morgon = sovmorgon.

Kalkon: Att köra styrka före ett löppass.

onsdag 4 september 2013

KEENIA-BEINE

Dag 248
I går kväll. Kollade in tvåans nya lägenhet på Google Earth. Kollade Idol och Maria Wern på dumburken. I säng vid elvasnåret. Somnade bums.
Steg upp halv fem. Käkade och tog vita, inte alltför rostiga, till jobbet. Kände mig oerhört springsugen. Drog på mig de nya kompressionsbyxorna, mössa och jacka. Startade förhållandevist snabbt. Första kilometern på 5:07. Speedade upp farten kilometer för kilometer. Den snabbaste gick på 4:10. Började siktade in mig på att springa min bästa tid någonsin på den 8,2 km långa rundan. I november förra året sprang jag på 37:19. Rusade som en galning på slutet. Kom i mål på 37:32. Shitt! Bara 13 sekunder över personbästat. Pulsen på 173. Det är bautahögt för mig! Joggade ned drygt två kilometer längs skolans skidspår. Kände mig rätt nöjd ändå. Trots att jag inte persat.
Slängde träningskläderna i skolans tvättmaskin. Unnade mig en kaffemugg och tre knäckebrödsmackor. Förberedde dagens förstalektionspass. Matematik i ettan. Siffran två. Numera utan ögla där nere, påpekade kollegan Monica L-L. Höll ytterligare ett par lektioner. Skyndade mig sedan till Sune E, min hovmassör. Sune moittade på mina ben. Påstod att mina framlår påminde om en sjuttioplussares. Dessutom hade jag för grova vader. Eller som Sune uttryckte det. Du har inga "Keenia-bein". Tröstade mig sen med ett "men he gaar nou ti spring ennttå". 
Fortsatte till Centralplan för dagens andra pass, 2x5x400 meter. Värmde upp med två lätta kilometrar. Varje fyrahundring borde gå på nittio sekunder. Med fyrtiofem sekunders vila mellan intervallerna. Nittio sekunder efter femman. Var lite orolig att jag inte skulle fixa uppgiften. Hade ju trots allt kutat fort i morse. Och dessutom just klivit ner från massagebänken. Men. Jag hade inte behövt oroa mig. Klarade  alla  fyrahundringar under en-och-en-halv-minut. Jess! Joggade ned ett par kilometer. Töjde sjuttio-plussar-framlåren. Precis som Sune tipsat mig. Käkade banan. Syndade med en Red Bull.
Dagen fortsatte med ett fackligt informationsmöte åt nejdens skolombud. Ett uppdrag jag lagt beslag på. Även om jag inte är speciellt fackligt engagerad. Mötet skulle hållas i Campus Allegro. Jag gick fel. Förstås. Såg en massa unga lärare genom ett stort fönster. Men ingen dörr! Träffade en ung kille. Frågade honom hur jag skulle ta mig in. Fick hjälp. Thanx! Ralph R hälsade oss välkomna. Och. Bjöd sällskapet på en trerätters! WTF! Dagens surprice! Jag hade förväntat mig en kopp kaffe och en macka. Korkeintaan. Borde kanske börja engagera mig lite mer faclkligt framöver. Men nu skall jag hugga in i den baconinlindade broilerfilén. Jami!

Saldo: 18,5 km

Totalt: 2 572,0 km

Mål: + 92,0 km

Kanon: Tre-rätters surpricen.

Kalkon: Att mina framlår påminner om en sjuttio-plussares.