Kollade halva Körslaget i går kväll. Tidigt i säng. Ställde Nokian på två-och-femton. Somnade tvärt. Inte så kul att stiga upp mitt i natten. Men hade lovat Eremenko Cup-arrangörerna att ta ett vaktpass i antingen Rådmans eller Oxhamns. Kände mig betydligt piggare efter en rejäl gröttallrik, mackor, havtornssaft och kaffe. Ettan kom hem. Från en bastukväll med PeFF. Tittade förvånat på sin far. Kunde väl inte fatta att man kan sitta och käka gröt klockan halv tre på natten.
Tog träningsväskan och rattade vita, inte så rostiga, till Rådmans skola. Mötte Calle B och Ann-Kristin B. Du skall till Oxhamns, var beskedet jag fick. Ok, synd! Hade annars gärna vaktat i min gamla skola. Mindes högstadietiden där. Den första veckan var en mardröm. Långa ändlösa korridorer. Trodde aldrig jag skulle lära mig hitta i labyrinten. Mindes mina högstadielärare med värme. Och att jag gillade huslig ekonomi bäst. Lärarinnan hette Maj-Lis G. Det första vi gjorde var att baka scones, ett slags skorpor. Som man skulle knapra på till en najs köpp-åff-tii, lärde oss Maj-Lis. Vi fick också lära oss att tvätta våra kläder. I ett handfat. Och. Hur en slickepott används. Och. Hur man hänger upp en disktrasa. Jag gillade nog Maj-Lis. Även om hon var i strängaste och petigaste laget. Har för mig att tycket var ömsesidigt. Det antagandet bygger jag på att Maj-Lis en gång hejade ljudligt på mig under en skolidrottsdag. Jag sprang 100 meter. Min paradgren under ungdomsåren. Tolv komma fyra som bäst. Med den tiden var jag nästsnabbast i stan. Det var bara Jan-Erik "Janski" A som klådde mig. Och så Monica "Pippo" G. Men hon tävlade ju i flickklassen!
Nåja. Off till Oxhamns i stället. A-K joinade. Tiden gick snabbt. Alla spelarna sov som stockar. Dock inte alla tränare. Klockan fyra bultade nämligen en trojka från Joensuu på dörren. Släppte in herrarna. Trots att de nog inte bara druckit gul jaffa under kvällen. De hade i alla fall vett att smyga in till sitt lag. Och jag såg att de skämdes över sin våta kväll.
Klockan sex var mitt vaktpass över. Bytte om till träningskläder. Fyllde vätskebältet med Gatorade och två chokladstänger som jag köpt av turneringsarrangören. Tjugosju kilometer asfalt väntade. På 142-144 minuter. Szalkai ville dessutom att jag skulle göra en tre kilometers fartökning efter löpta 80 minuter. Löpningen kändes riktigt bra redan från början. Kunde lätt hålla tempot. Pausade efter tolv kilometer. Drack Gatorade och käkade ena chokladpatukkan. Fortsatte fyra kilometer till. Mellan sexton och aderton kilometer speedade jag upp rejält, 4:22-4:25-4:31 min/km. Sen tog jag det lite lugnare igen. Käkade den andra patukkan. Avslutade med femton varv runt Centralplanen. Då var jag rejält sliten. Men i mål låg jag ändå tre minuter under gaffeln, sluttid 139 minuter. Alltså två och nitton. Pustade ut och duschade i Centralplanens läktarutrymmen. Töjandet sparade jag tills jag kom hem.
Fortsatte dagen med Eremenko Cup. JaroP14 mot Skonto Riga i semifinal. Spännande värre! Hemmalaget vann på straffar. Slocknade på soffan då jag kom hem. Kollade en ny film med trean och hans girlfriend, We’re The Millers. Kul rulle!
Nisse B från Bosund ringde. Ville att jag skulle köra en bil till byn i morgon bitti. Jag lovade att hjälpa honom. Men. Sen slog det mig. Bara den inte är automatväxlad. Det fixar jag nämligen inte! Har en gång i livet försökt köra en automatväxlad. Den gången sket det sig totalt. Nåja. I morgon får du läsa hur det gick. Eller, inn vöörst kejs, så inte!
Dagens långpass var mitt sista före Berlin. Kollade att jag sedan januari samlat ihop trettioen pass längre än 15 km. Under de två veckor som återstår till D-day skall jag trappa ner löpningen rejält. Därför att den 29 september skall femtiofyraåringen prestera på max. Inte är jag lika snabb som då Maj-Lis hejade på mig. Men jag är uthålligare än någonsin! Såheså.
Totalt: 2 694,8 km
Mål: + 114,8 km
Kanon: Långpasset kändes bra.
Kalkon: Tränartrojkan från Joensuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar