söndag 30 juni 2013

SLAPPADE

Dag 181
Kollade film i går kväll. Två på raken. Började med en ny Wallander, Den orolige mannen. Inte så värst bra. Fortsatte med en amerikansk triller, Deadfall med Eric Bana och Olivia Wilde. Gillade skarpt. Ettan kom hem. Är ganska duktig på film. Frågade om han sett Deadfall. Det hade han inte. I stället frågade han mig om jag sett filmen jag fick av honom i julklapp, Moneyball med Brad P. Skämdes lite då jag insåg att den fortfarande låg inslagen i sitt julklappspapper. Lovade kolla filmen nästa dag. Alltså idag. Sen i säng. John B satt på kanten. Jag somnade som en klubbad oxe. Heti.
Vaknade åtta. Vilodag på agendan. Kollade i stället jogg.se. Sex av tolv månader hanskassa. Har i snitt kutat  6,12 pass i veckan. Alltså bättre tempo än vår Herre, som ju vilade på den sjunde dagen. I mars fick jag ihop 334,6 och i maj 273,3 km. Det är min bästa respektive sämsta månad. 
Men. I dag var tempot på noll. Slappade i stort sett hela dagen. Nej förresten. Stryk "i stort sett". I dag var det Harry Hole och P4 som gällde. Harry i toppform. Grävde upp lik. Jagades av hela Oslos samlade poliskår och en massa knarkligor. Klockan 12:03 sparkade Svensktoppen i gång. Najs, men oj vad det var länge sen jag lyssnat på det programmet! Då leddes programmet av Kent Finell. Listorna toppades av artister som Anna-Lena Löfgren, Jan Malmsjö, Hootenanny Singers och Gunnar Viklund. Sköna, trallvänliga låtar. Nu var det i stället Petra Marklund, Louise Hoffsten, Amanda Jenssen och Magnus Uggla som toppade listan. Den sistnämndas låt "Jag och min far" gillade jag. De övriga låtarna gillade jag inte. På första plats Mando Diao. Tja. Konstaterade igen att låtarna nog var mycket bättre förr! 
På eftermiddagen pedade jag iväg till Trädgårdsgatan för att hälsa på m & p. Syrran var också där. Hade köpt bil, en Fiat. Vi beundrade underverket. Morsan bjöd på Ainoglass. Jami! Saldot blev tre portioner. Efteråt skulle syrran ratta sin Fiat till Munsäl. Hon har haft körkort i drygt trettio år. Men aldrig tidigare betalat fordonsskatt. Farsan och jag vinkade av henne. Syrran vinglade iväg söderut. Undrar just om hon fixade jungruresan?
I kväll spelar Jaro igen. Möter Honka i Esbo. Jag skall följa med matchen på ÖT:s Livescore. Gör mål Jaro! I morgon bitti börjar jag dagen med ett TOTO-möte i Jarokansliet. Bara fem dagar kvar till konserten. Känner hur temperaturen stiger. Men. I morgon blir det också spring igen. Det har varit en riktig pärs att hindra mina ben från att bege sig ut på banan idag. O-skojat. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 882,8 km

Mål: + 72,8 km

Kanon: Sex av tolv månader hanskassa.

Kalkon: He e töögot med springfria dagar!

lördag 29 juni 2013

SLITSAMT LÅNGPASS

Dag 180
I går kväll. Såg på Jägarna, svensk triller från nittiosex med Rolf Lassgård. Hade sett den förut. Blev ändå sittande framför dumburken. I säng först vid ett-snåret. 
Vaknade klockan sex. En halv timme före Nokian. Käkade lätt. Ut på banan kvart över sju. Träffade Tony S vid rapakanaln. Vi kom dit exakt samtidigt. Bra tajmat! Fortsatte längs Schaumansvägen ut Larsmo. Tony var pigg i benen. Brände på i bra fart. Jag fick slita för att hänga med. Stumma, trötta ben. Strax efter Fagerudds bageri mötte vi Henry M och hans vaimo. Hon cyklade vidare mot jobbet i stan. Vi gjorde en u-käännös och fortsatte med Henry söderut. Jag frågade försynt var vi skulle vika av in mot stan igen. Kände mig, som sagt, inte speciellt pigg. Hade inte heller tagit med någonting att dricka. Nåå, vi fortsätter väl nog till Staffansnäs, klämde Henry till med. Jag suckade tungt. Tänkte att jag nog får bita ihop ordentligt för att orka ända hem. Det gjorde jag uppenbarligen inte tillräckligt bra. En stor fluga styrde rakt in genom min vidöppna käft. Fortsatte direkt ner i magsäcken. Kände mig som dvärgen i Snövit. Fanstyget surrade där en god stund. Sen lade den sig till ro bland aamiaisresterna. Till all lycka så sprang vi inte längre så snabbt. Lyckades hänga med. Efter drygt två timmars slit skildes vi åt vid Kristallen. Då jag svängde in på hemmaplan visade min Garmin tjugotvå-komma-sex kilometer. Genast upp till lägenheten. Drack en liter vatten. Hämtade lompakko. Pedade till lähikauppa. Fyllde på banan- och apelsinjuicelagrer. Halsade en limsa. Töjde på gräsmattan. Trött, trött, trött. Drog på mig kompressionsstrumporna. Smörjde in framlåren med Icepower. Käkade gröt. Drack kaffe. Satte mig i pensionärskuvösen. Lade upp benen. Beslöt att ta ut en vilodag i morgon. Slöt ögonen. Somnade. 
Vaknade två timmar senare. Saarioisten kermaperunat och Ahtisill. Ingen speciellt lyckad kombo! Off till Västra Plan med vaimo, IFK mot NFF. Spännande värre. Hemmalaget lyckades ta årets andra trepoängare. Trean storspelade i målet. Höll nollan. Kanonkul! 
I morgon skall jag ladda batterierna och benen inför nästa veckas löpning och TOTO-jobb. Aaaaagh!

Saldo: 22,6 km

Totalt: 1 882,8 km

Mål: + 82,8 km

Kanon: IFK-segern och treans nollapeli.

Kalkon: Mycket trötta ben.

fredag 28 juni 2013

FIXADE KÄSCH

Dag 179
I går kväll. Tor avslutade faktiskt arbetsdagen i god tid före Jaromatchen. Regnet upphörde också. Hemmalaget tog en ny trepoängare och är nu på sjätte plats i tabellen. Oerhört najs! Efteråt kollade jag ännu in semifinalen i Confederations Cup, Spanien - Italien. Sömnig tillställning. Matadorerna avgjorde på straffar. Frälstes av Jesus N. Men då hade jag redan kilat till John B.
Nokian väckte mig klockan sju. Off till Jarokansliet. TOTO-möte med Esse S, Jimmy W, Kenneth M och Stig N. Med en dryg vecka kvar till konserten saknar vi ännu talkofolk. Förberedelserna startar på tisdag. Gissar, nej jag vet, att det kommer att bli en oerhört intensiv vecka. Få se hur det går med min utmaning då. Efter mötet ringde jag en massa telefonsamtal. Kollade om folk visste sin Totouppgift. Kontaktade alla vinnare i cykellotteriet.
Hem via Prisma. Som så många andra har vaimo och jag ett gemensamt S-förmånskonto. Dit har vi under många år samlat bonus från våra uppköp, mest matvaror. Ville kolla hur mycket cash som samlats där. Och om man kunde överföra kosingen till mitt lönekonto. Den sista juli skall NY-resan betalas och då måste jag ju ha pengar på banken. Massor av pengar. Hade tur. Marina M på plats. Förklarade mitt dilemma. Okej, då tror jag vi skall skapa nya inloggningskoder åt dig. Du har tydligen inte använt ditt S-förmånskonto särskilt aktivt. Jag höll med henne. Jag har nog bara samlat bonusarna på hög. Marina berättade att hon brukar läsa min blogg. Gillade den dessutom. Alltid kul med positiv feedback. :-) Tackade så mycket för hjälpen. Kände mig yhtäkkiä rik som ett troll. Förmånskontot visade sig nämligen innehålla plenty of money. Alltså med mina blygsamma mått mätt. Jiiihaaa!
Hemma. Plockade fram de nya inloggningskoderna. Lyckades logga in. Överförde en ansenlig summa till lönekontot. Kollade att pengarna kommit in. WTF! Lönekontot lika magert som förr. Okej, det tar väl en liten stund för sedlarna att fladdra iväg ända från Prisma till Nordeas bankvalv. Kollade på nytt. Nope. Okej. Jag fixar käk och så kollar jag igen efter maten. Rörde ihop en favvorätt, broilerpasta. Lassade in två rejäla pastalass. Raap! Kollade lönekontot på nytt. Voi raatis, raati! Vad är detta? Vart har vaimos och mina bonusslantar tagit vägen? Lugn, bara lugn Ingo, intalade jag mig. Det är ju semestertider. Beslöt att vänta till i morgon, lördag. Ifall jag inte ser slantarna på mitt konto då. Då måste jag agera, tavalla tai toisella. Men. Nervöst lagd som jag är. Fick ingen ro i skallen. Ringde upp Marina. Jo, det tar nog ett par bankdagar innan du ser pengarna på kontot. På tisdag borde de finnas där. Tackade för besväret. Kände mig åter harmonisk. 
Började i stället fundera på dagens träning. Bestämde mig för att springa ett par hårda varv kring spånbanan vid roskgräve. Så tänkte jag. Så blev det inte. Genast jag startat, märkte jag att benen kändes som purilar (stockar). Oftast känns det lite tungt i början. Men idag var det ovanligt segt. Hursomhelst så knölade jag mig fram till spånbanan. Vilade lite. Startade den första tre-kilometers rundan optimistiskt i 4:20-fart. Det orkade jag med en knapp kilometer. Sedan sjönk farten rejält. Meter för meter. Eländes, elände. Flås, flås. Tungt, tungt. Garminen pep. Batteriet behövde laddas. Bestämde mig. Det får räcka med ett varv i dag. Kom i alla fall runt på 14:28. Joggade hem igen. Fick ihop dryga  9 km. Trött och besviken.  
Hemma. Ställde mig vid spisen. Värmde kalops. Henry M ringde. Frågade om jag ville springa i morgon bitti. Humöret steg på en gång. Naturligtvis! Vilken tid? Halv åtta vid rapakanaln. Du möter Tony S där. Och så kommer ni mot Larsmo, dirigerade Henry. Uppfattat. Skönt med någon som bestämmer åt en, tänkte jag medan jag slevade i mig den pepparstarka kalopsen.

Saldo: 9,2 km

Totalt: 1860,2 km

Mål: + 70,2 km

Kanon: Bonuskäschen

Kalkon: Dagens löppass.


torsdag 27 juni 2013

BLIXTAR OCH DUNDER

Dag 178
Vaknade åtta. Matchdag. Mörkt ute. Mörkt inne. Blixtar och dunder. Hämtade in de nytvättade mattorna från torkställningen. Tilifall he sko byri räin. Alltså.  Ifall det skulle börja regna. Vilket det gjorde. Ja kunnolla. Tors vrede väckte vaimo. Noterade att jag hunnit få in mattorna. Antar att jag fick en liten guldstjärna. Själv satt jag tillsammans med Harry H i pensionärskuvösen. Lyssnade på Gina D i P3. Funderade på dagens träning. Velade fram och tillbaks. Vilodag, Fitness, Centralplan eller Larsmovägen? Bestämde mig slutligen för Fitnessalternativet. Men först till Nordea i ett bankärende. Och sen till Centralplan. Stöpslade i ölstugekylskåpet. Sen till Fitness. Klev upp på löpmattan. Träffade Juuso A. Nu får du alt kuta riktigt snabbt för plejset är sommarstängt mellan 12 och 16, upplyste han mig. WTF! Kollade klockan. Elva-tjugo. Då har jag ju bara fyrtio minuter på mig att springa. Och jag som hade tänkt styrketräna åxå! Okej. Springer så långt jag hinner och så fortsätter jag utomhus. Sprang först fyra kilometer på 20 minuter och sen tre kilometer på 12 minuter. Svetten sprutade. Tackade för mig och fortsatte på utsidan. Där sprang jag ännu tre lugna kilometrar. Avslutade med att töja lite. 
Fixade sen käk åt hushållet, grisinnerfilébiffar med gräddpotatis. Själv nöjde jag mig med snålsoppan från igår. Hottade upp den med lite gammal dill och smältost från i vintras. Smakade nästan ännu bättre än igår. Plötsligt viskade retstickan i mig att det var dags för lite jäkelskap. Tog därför en bild på anrättningen. Lade upp bilden på ansiktsboken. Skickade en hälsning åt Uffe S och Ninni W, två filurer som inte gillar snålsoppa. Förlåt! Resten av eftermiddagen tillbringade jag med Harry H. Vi laddade  inför kvällens Jaromatch. Klockan halv fyra pedade jag iväg till Centralplan. Bara tre timmar till kick off. Tor slängde fortfarande sin Mjölner mot molnen på himlen. Hoppas kastarmen tröttnar, vaikkapa heti!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 851,0 km

Mål: + 71,0 km

Kanon: De tre kilometrarna jag kutade på 12 minuter.

Kalkon: Att jag missade Fitness Clubs öppethållningstider.

onsdag 26 juni 2013

RETROKÄKADE

Dag 177
Väckning 7:00. Efter aamupala off till Sunes. Strålande väder. Sune suverän som vanligt. Koncentrerade sig på mina baklår. Jag krålade på britsen. Skrek som en stucken gris då han gick på djupet av muskelvävnaderna. Undrade om jag noterat hans nya parkettgolv. Det hade jag förstås inte gjort. Trots att jag under största delen av behandlingen ligger och kikar just på golvet. Beklagade min ouppmärksamhet. Men sån är jag. Skröt i alla fall på golvet. 
Fortsatte till kommunkansliet. Hämtade posten. Träffade min chef på parkeringen. Hon skulle få semester först nästa vecka. Avundades henne inte. Sen till Bosund. Svarade på ett par e-postförfrågningar. Ringde några samtal. Vidare till Andelsbanken. I handen en Marimekko-toalettväska med massor av cash från cykellotteriet. Lyckades efter viss möda få rätsida på pengarna. En snäll banktjej hjälpte mig att räkna. Så hem igen. Vaimo hade ju lovat mig snålsoppa idag. Kände hur magen kurrade. Ingen snålsoppa på spisen! WTF! Vaimo löste Allas korsord i stället. Okej. En bra karl reder sig själv. Off to keittiö. Började skala päärona. Frågade efter resefti. Då blev det fart på vaimo! Tog över snålsoppekoket fullständigt. Sen avnjöt vi soppan i pensionärskuvösen, vaimo och jag. Två tallrikar var. Jami!
Eftersom det var så varmt i dag så beslöt jag spara mitt springande till kvällen. Men före det. Mattvättning vid Pavis. Inte mitt favoritsommarnöje precis. Men varje mans plikt. Har man tur kan det dessutom vara riktigt trevligt bland baljorna. Ifall man inte hamnar att köa. Köa förtvivlat länge. Vänta på övernitiska högbröstade äldre ladies. Som prompt måste tvätta alla mattor de äger. Plus sånakunons.  I dag hade vi tur. Inga köer. Flera lediga baljor. Vaimo och jag tvättade två mattor på var. Efter mattvätten var det dags för lite spring. Inte så soligt längre. Perfekt! Jag hade tajmat min löpning så att jag skulle vara vid Jarokontoret klockan 17:50. Lyckades perfekt, även om på vägen dit tvingades göra en avstickare till Prismatoaletten. Kanske borde jag lämna bort vetekliet i mitt chiabröd? Låste upp Jarodörren åt Mikael G och hans ordningsvaktkursdeltagare. Fortsatte sen Larsmovägen Maxi. Blåste rätt kraftigt. Varifrån vet jag inte riktigt. Kändes iaf som om jag hade vinden i ryggen. Hade tänkt springa riktigt sakta, men gasade på ändå. Snittade strax över 5 min/km. Utanför Pedersöre kyrka stötte jag på Jonas H som var ute med sin dotter. Han berättade att träningen går riktigt bra. Att han och Philiph M hade sprungit riktigt fort i Vestersundsby. Jag gissar att killarna kommer att springa riktigt bra i Stockholm 2014. Väl hemma så töjde jag lite på gräsmattan och växlade några ord med min granne Johan M. Han skulle på långlänk.
Efter löpningen. Sen middag. Efter snålsoppa till lunch passade det utmärkt med makupala. Jag karvade till rejäla lördagskorvskivor. Stekte dem i smör. Rostade bröd. Parade ihop bröden med korvskivorna. Garnerade med ketchup, gurksallad och sinappia. Lätt som en plätt. Gapade stort. Jami! 

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 841,0 km

Mål: + 71,0 km

Kanon: Vaimos snålsoppa

Kalkon: Att jag (alltför ofta) inte springer som planerat.

tisdag 25 juni 2013

HALVVÄGS

Dag 176
I går kväll. Vaimo och jag cyklade till mina föräldrar. Hade med mig Marianneboxen och kotiparturi.  Drack kvällskaffi och käkade morotstårta. Jami! Berättade om vår Stockholmskeikka. Jag smygföljde med Jaros bortamatch mot HJK på Livescore. Jaro lyckades knipa en poäng. Storspel av hela laget med målvakten Jesse Ö som sista omutliga utpost. Starkt! Vaimo klippte farsan med kotiparturin och sen pedade vi hem igen.
Nokian väckte mig  klockan sju. Tog Venton till Jarokansliet. Noterade att min gamla trotjänare rullat över 300 000 kilometer. Displayen visade dock bara 14 km? Tydligen har WW-fabrikören inte tänkt att någon bil skall rulla så långt som min gjort! I Jarokansliet förberedde jag med Calle B:s hjälp dragningen av Jaros cykellotteri. Sen till poliskamarn. Kommissarie Hans S skötte själva dragningen. Vinnarna presenteras på torsdag i samband med Jaros hemmamatch mot MyPa. Hem igen. Bytte om till löpkläder. Eftersom det regnade ute tog jag på mig en jacka. Långpass på agendan. Skulle springa tre varv kring Larsmovägen Mini-rundan, en  drygt sju kilometer lång sträcka. Planerade hålla bra fart. På första varvet snittade jag 4:57 min/km. Inte riktigt nöjd med det. Gasade på lite under andra och tredje varvet. Men. Lyckades bara kapa bort ynka två sekunder från snittfarten. Det var jag absolut inte nöjd med. Försökte hitta förklaringar. Hittade inga. Vädret var perfekt. Jag är sommarlovsledig. Har inte sprungit speciellt mycket de senaste dagarna. Nåja! Desto mera glädjande var det att jag idag passerade halva sträckan av min utmaning. Med dagens långpass inräknat har jag samlat ihop 1 829,5 km av de 3 650 jag skall kunna bokföra på nyårsafton. Jag ligger dessutom rejält på plus. Så utmaningen borde nog vara i hanskassa.
Efter långpasset töjde jag och drog på mig kompressionsstrumporna. Inbillar mig att återhämtningen går snabbare med hjälp av dem. Tja. Kanske är det så. Fortsatte dagen i pensionärskuvösen med fötterna i högläge. Letade efter de vinnande lotterna. Lyssnade på P3. Betalade räkningar. Harmades över att saldot på mitt magra bankkonto krympte i en hisnande fart. Hur i hundan skall jag klara av att betala både Berlin- och New York? Tänkte jag medan jag knaprade in vansinniga belopp för telefoner, studenttårtor, bilförsäkringar och annat tjafs. Kanske jag borde dra in på något? Äta mindre? Njae. Äta billigare? Pörhäpps! I kväll skall jag kolla vad jag hittar för prisvärt i Prismahyllorna. Sen måste jag på allvar ta itu med burksamlandet. Eller så inte. I morgon skall jag i alla fall besöka min hovmassör Sune E. Hans tjänster är i alla fall mycket prisvärda. Såheså.

Saldo: 22,0 km

Totalt: 1 829,5 km

Mål: + 69,5 km

Kanon: Att jag kommit halvvägs i min utmaning.

Kalkon: Dålig fart på långpasset.

måndag 24 juni 2013

GULLI-GULLAN

Dag 175
Hemresan från Åbo flöt på riktigt bra. Vi stannade i Pori. Tankade Venton. Vaimo tvättade vindrutan. Inte så stor vits för den var minst lika skååno på insidan. Käkade flottiga kerroshampurilaisia. Myttji goare än na stående bord. Från Pori joinade supermånen oss. Jag beundrade honom i backspegeln. I samband med en kusitauko, minns inte var, hittade jag en gammal samlings-cd-box på hatthyllan. Gamla Svensktoppslåtar. Manolito med Lill-Babs, Gamle Svarten med Cacca Israelsson, Rosen med Arne Qvick, Flottarkärlek, Hey Ba-be-ri-ba, Kära mor med Göingeflickorna. Och sen Gulli-Gullan förstås. "Hon trivs med att stöka vid spisen, men vill ej ha make med snus. För kyssar jag offrar väl prisen när lyckan drar in i mitt hus". Det är stor lyrik för mig. Det fanns tre skivor i boxen. Jag sjöng med i varenda låt. Mumlade i verserna. Men tryckte på för kung och fosterland i refrängen, som jag ju kunde. Natten flög fram. Supermånen log. Vaimo suckade, men lät mig hållas. Ville väl inte att jag skulle somna bakom ratten. Klockan halv tre parkerade jag Venton på vår gårdsplan. Kånkade upp allt tavara. Båda två stöp i säng. Glada åt att vara lyckligt hemma. Glada åt att ettan och trean sov i sina sängar. Mindre glada åt att lägenheten såg ut som ett bombnedslag.
I morse. Vaknade åtta. Vaimo fortsatte drömma om nya parfymdofter. Städade lägenheten i två timmar. Käkade aamupuuro och läste gamla dagstidningar. Sen ut på länk. Toppenväder. Skönt att vara på banan igen. Under midsommarhelgen blev det ju faktiskt två vilodagar. Sprang Larsmovägen Maxi. Började försiktigt. Ökade farten efterhand. Sprang den 11,5 km långa rundan med en snittfart på 5:10 min/km. Avslutade passet med att töja på gräsmattan utanför vårt hus. Efteråt loggade jag som vanligt in mina kilometrar på jogg.se. Noterade att jag snart är halvvägs i min utmaning. Bara 17,5 km dit. Inte illa. Sen fixade jag käk åt familjen. Delade ut tuliaisia åt grabbarna. De verkade måttligt nöjda över hallonbåtarna. Göteborgs Rapé med lingonsmak och Baileys med hasselnötter däremot uppskattades. De märker nog knappast om pappa lånar en och annan båt. På eftermiddagen hann jag ännu med att besöka Jarokansliet. I kväll skall jag hälsa på mina föräldrar och berätta om vår   messomasreiso. Hoppas de gillar boxen med Mariannekarameller!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 807,5 km

Mål: + 57,5 km

Kanon: Gulli-Gullan

Kalkon: Hallonbåtarna

söndag 23 juni 2013

MESSOMASREISO, DAY FOUR

Dag 174
I går kväll. Pizza med tvåan på Pizza Hut. Supergott. Trevlig betjäning. Tillbaks till tvåans kämppä. Kollade Confederations Cup, BRA-ITA. Kanonmatch! Vaimo måttligt intresserad. Somnade på soffan. Jag joinade henne direkt efter matchen. Tidig väckning i morse. Nokian på 03:50. Kokade gröt och kaffe åt oss. Tvåan steg upp för att vinka av oss. Strongt! Tack för oss! Vandrade över Prippsbron. Blå linjen till T-Centralen och sen med buss till Vikingterminalen. Allt gick som smort - skrämmande! Vaimo gick genast och la sig då vi fått vår hytt. Jag fortsatte till däck 12, soldäck. Kanonväder! Solade, läste och sov i flera timmar. Brände min fjuniga bringa. Njöt. Sen på seisova pöytä med vaimo. Åt Janssons och glass. Vaimo satsade lite mer sofistikerat. Torskrygg, gåslever, ostron, caesarsallad, macarones och dylikt tjafs. Sen joinade hon mig på soldäck. Efter Ahvenanmaa klev vi in i Tax Free. Vaimo stannade genast vid parfymavdelningen. Hade sett reklamen för någon ny doft. Som hon absolut måste ha. Jag iddes inte protestera, utan fortsatte direkt mot godishyllorna. Letade lössnus, grov. Letade och letade. Till slut frågade jag en uniformerad yngling. Var hittar jag snuset? Jo, snus säljer vi inte då fartygets destination är Finland, svarade han på knagglig svenska. Voi raatis, raati! Mitt arma pöllhuvo! Det visste jag ju. Om jag bara skulle ha tänkt efter. Jag borde förstås ha handlat godsakerna före Ålandsstoppet. Vilket armadis nybörjarmisstag! Fick nöja mig med Mariannekarameller åt gambäl folttji och Baileys åt trean. Träffade Jimmy W och Marre. Berättade om mitt öde. Jimmy blev inte särskilt förvånad. Han känner ju till många av mina grodor från förr. Efter debaclet i Tax Freen fortsatte vaimo och jag att vistas på soldäck. Kaptenen kom och hälsade på oss. Gratulerade oss för att ha valt en fin resdag. Jag höll med honom. Aj, aj kapten! Sen var vi hungriga igen. Eller rättare sagt snåla på något gott, gärna svalkande. Vaimo halsade en Ice Breezer Lemon. Jag köpte ett litet glas med fyra ynttjili jordgubbar, en halv tesked gräddskum och något slags spår av choklad. Kostade fyra och en halv juuro. Lurad. Igen!
Lite för åtta anländer Grejsbåten hamnen i Åbo. Nu väntar en oerhört tråkig och jobbig bilfärd till Jeppis. Men vaimo och jag är ändå mer än nöjda med vår messomasreiso sommaren 2013.

Saldo: 0,0 km

Total: 1 796,0 km

Mål: + 56,0 km

Kanon: Att tvåan steg upp klockan fyra för att ta farväl av sina föräldrar.

Kalkon: Snusmissen

lördag 22 juni 2013

MESSOMASREISO, DAY THREE

Dag 173
Buffén i går kväll var riktigt god. Sill och nypotatis, Mamma Scans köttbullar, Pripps blå och falukorv. GB-glass och jordgubbar till dessert. Vaimo drack ett litet glas rosévin. Det tackade jag artigt men bestämt nej till. Efter maten kollade jag min mobil. Fått ett SMS från ett okänt nummer. Blev glatt överraskad. WTF! Meddelandet kom från en gammal barndomsvän från sextiotalet, Stefan S. Som barn lekte vi mycket tillsammans i Oravais, byn jag växte upp i. Minns speciellt våra bordshockeymatcher hemma hos Stefans. Lagen vi ställde upp med var: CSR, TRE KRONOR, CCCP och så SUOMEN LEIJONAT förstås. Tjeckerna med Dzurilla i mål, med bröderna Stasny, Ivan Hlinka och Nedomansky med nummer 14 på ryggen. Tre Kronor med Leif "Honken" Holmqvist, Stig "Stisse" Johansson, Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, Stefan "Lillprosten" Karlsson, Thord Lundström och Uffe Sterner. De fruktade ryssarna med Konovalenko mellan stolparna. Med jättebacken Ragulin. Och med supertrojkan Petrov-Charlamov-Michailov. Ryssarna var bäst, men allra mest älskade vi de stolta lejonen. På den tiden kom lejonen alltid på fjärde plats i VM och OS. Trots att laget mönstrade Urpo Ylönen eller Jorma Valtonen i kassen, Heikki "Hexi" Riihiranta och Juha Rantasila på blå linjen. Hexi alltid med hjälmen i nacken. Spelade bakom finurlige Matti "Mölli" Keinonen och Lasse Oksanen som jämt satt utvisad. Stefan och jag turades om att referera dem i bästa Hylandstil. "Keinonen med pucken, rundar kassen, passar till Oksanen, som tappar den, meeenn... Oksanen ger sig inte, skrinnar ifatt Lill-Strimma, tacklar honom hårt  mot sargen, får pucken på nytt, passar bakåt åt Rantasila, som drar på ett grymt slagskott mot Honken .... meeeennn Honken är fenomenal. Suger åt sig den svarta trissan med sin plockhandske. Håller den. Tekning och nedsläpp i Svärjes zon". Jag tror vi spelade bordshockey jämt.  Vilka matcher! By the vej. På sextiotalet i Årvas fanns det två barn som hette Ingmar. Det var Österbergs Ingmar och så jag då förstås, Skåol-Ingmar. Det hette jag eftersom min mamma var lärarinna och eftersom vi bodde i skolan uppe på Kyrkbacken. Då Stefan messade mig i går så kallade han mig fortfarande för Skåol-Ingmar. Efter fyrtiofyra år! Rörande! Jag svarade med att förseslå ettmeddaskaffi på messomasdan i Alvik. Stefan lovade dyka upp.
Midsommardagen. Vaknade klockan åtta. Vaimo påstod att jag snarkat hela natten. Iddes inte äntra emot. Efter aamupuuron begav jag mig ut på en morgonlänk i Bromma. Först sökte jag upp T-banestationen i Vreten. Hittade den nästan genast. Tidigt i morgon bitti skall vi ta blåa linjen därifrån. Memorerade flera gånger hur vi skall gå för att komma dit så smidigt som möjligt. Borde lyckas. Precis som i går så avslutade jag morgonlänken med ett par backintervaller. Men nu kutade jag ända upp på Prippsbron, en sträcka på 600 meter. Tungt, men jag pressade mig inte lika hårt som i går. Avslutade länken med att töja utanför porten till tvåans trappuppgång. Portkoden hade jag skrivit upp med stora siffror på min arm. Efter att vi käkat fläskkotletter begav ja mig iväg till Alvik. Kom dit 45 minuter innan jag skulle träffa Stefan. Passade på att handla snus åt ettan, Göteborgs Rapé med lingon. Sen satte jag mig för att vänta. Kollade på folk som kom från T-banan. Är det han? Nehej. Men han då? Nehepp. Till slut dök en välbekant nuna upp. En nuna som faktiskt inte förändrats nämnvärt på de 44 år som gott. Tjeenare! Vi drack ettmeddaskaffi och tuggade i oss varsin mazarin. Mindes gamla tider, gamla vänner, gamla juttun. En dryg timme satt vi och pratade. Allt var som förr. Njae, inte riktigt. Stefan hade inte riktigt samma koll på spelarna i ishockeylagen. Mindes nog matcherna, men inte så detaljerat som jag gjorde. Vi skiljdes åt. Hoppas att det inte tar lika länge tills vi ses på nytt. Hursomhelst. I kväll skall vaimo, tvåan och jag gå ut och käka pizza. I morgon blir det tidig väckning. Bussen till Viking Grejs avgår redan 6:35 från Cityterminalen. 

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 796,0 km

Mål: + 66,0 km

Kanon: Att få träffa Stefan S.

Kalkon: Att vår messomasreiso snart är på loppusuoralla.

fredag 21 juni 2013

MESSOMASREISO, DAY TWO

Dag 172
I går kväll. Vaimo och jag sammanstrålade med tvåan i Cityterminalen. Najs! Handlade lite käk hos ICA-Bengt. Hujedamej vilka priser! Sen med t-bana och buss till Bromma. Tvåan gick åt galet håll. Jag korrigerade honom. Undrens tid är inte förbi! Hemma hos tvåan. Kollade Spanien-Tahiti på TV och drack kaffe. Sen slaggade vaimo och jag i tvåans bäddsoffa. Jag sov som en stock. Vaimo, lite sämre. 
I morse. Midsommarafton. Kanonväder. Aamupuuro och kaffi. Sen off till City Gross. Handlade messomasföödo. Massor av käk och varsin Pripps Blå. Vaimo betalade kalaset. Jag drog en lättnadens suck. Efteråt. Tvåan och vaimo ville vila sig. Jag ville springa. Sprang över Prippsbron mot stan. Svängde redan vid Sundbyberg. Var rädd för att tvilla bort mig som jag ju gjorde senast. Kutade tillbaks över bron. Fortsatte åt andra hållet. Mot Alvik. Sprang runt en vacker insjö. Kollade min Garmin. Bara åtta kilometer. Vad göra? Okej. Jag springer ett par backintervaller. Kutade fyra gånger uppför en drygt tvåhundra meter lång backe. Brände på för kung och fosterland. Fick ihop min mil. Nöjd och belåten fortsatte jag tillbaks till lägenheten. Kom till ytterdörren. Den var låst. Försökte återkalla till min arma skalle portkoden jag fått av tvåan. Nehepp. Ei onnistunut. Prövade med fem olika sifferkombinationer. Njet!  Hur tusan skall jag komma in nu? Slängde småsten på lägenhetsfönstret. Ingen reaktion. Busvisslade två gånger. Ingen reaktion nu heller. Nja. En gammal dam, åttioplussare tittade ut från grannlägenheten. Kikade nyfiket på mig. Jag släppte stenarna i min hand. Sträckte på mig. Den gamla damen öppnade försiktigt sin balkongdörr. Söker du någon? Jo, jag är på besök hos min son, men har glömt portkoden, svarade jag så förtroendeingivande som möjligt. Och varifrån kommer han då? frågade damen. Ähumm, han e från Finland. Efter en viss tvekan gav åttioplussaren mig koden. Jag tackade henne så mycket och slank in. Efter löppasset åkte vaimo, tvåan och jag ut till Djurgården. Vi kollade först in Gröna Lund, tvåans sommararbetsplats. Sen fortsatte vi upp till Skansen. Proppfullt med midsommarfirare där. Unga och gamla brudar med midsommarkransar i håret. Vi drack ettmeddaskaffi med kladdkaka till. Jami! Kollade in Allsång-på-Skansen-scenen. Käkade korv med bröd. Ett måste då jag är i Svärje. Sen hem igen. Då vi kom hem var vaimo rejält sliten. Somnade tvärt i bäddsoffan. Jag tog under tiden itu med midsommarbuffén. Den skall vi tre sen lassa i oss ute på balkongen i Bromma.

Glad Johanne till alla mina läsare önskar,
Ingo

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 786,0 km

Mål: + 66,0 km

Kanon: Midsommarafton på Skansen.

Kalkon: Min arma skalle som bara minns gamla juttun.

torsdag 20 juni 2013

MESSOMASREISO, DAY ONE

Dag 171
Direkt efter Jaromatchen styrde vaimo, venton och jag kosan mot Åbo hamn. Lite trafik. Venton spann som en gammal katt. Och jag kände mig pigg som en mört. Körde fyra timmar i ett sträck. Först strax utanför Pori stannade vi. Det hade Inters spelarbuss också gjort. Vi käkade kerroshampurilaisia och drack kaffe mitt i natten. Jag tryckte ännu i mig en munk. Bara 140 km kvar. Men. Efter skrovmålet fick kuljettaja, alltså jag, väldigt små ögon. Dessutom så värkte min rumpa rejält efter dagens intervaller. Undrade om jag dragit på mig en liten sträckning. Vaimo noterade mina tunga ögonlock. Krävde att jag skulle stanna. Lydde. Två gånger. Töjde ut stora rumpmuskeln och andades frisk nattluft. Det hjälpte. Vi anlände till hamnen strax före fem på morgonen. Jag klappade Venton på motorhuven. Sicken trotjänare! Trottade in en massa juuros i parkeringsautomatem. Efteråt märkte jag att jag betalat sju euro för mycket. Voi raatis, raati! Sen försökte vi sova en stund. Viking Amorella skulle ju avgå först klockan 8:45. Snacka om att vara ute i god tid. Vaimo somnade genast. Jag blundade också, men hemsöktes däremot inte av Blund J. Kvart över sju väckte jag vaimo och så traskade vi in i terminalbyggnaden. Det regnade i Åbo. Det kunde vi gott ha klarat oss utan. Strax efter att vi stigit ombord på skutan och fått vår hytt slängde vi oss i sänghalmen. Sov sött i fyra timmar. Vaimo vaknade med huvudvärk. Krävde ettmeddaskaffi. Det drack vi medan Amorella kurvade in till Mariehamn. Najs med fönsterplatserna i fören. Passade på att käka vid våra fina platser. Vaimo smällde i sig en räkmacka. Själv satsade jag på ett halvt kilo köttbullar med potatismos. Som förr i vääde. Jami!  Nu började solen också paistaa. Jag lockade ut vaimo till aurinkokannelle. Vi hade det helt najs i lä bakom skorstenen. Handlade ännu lite godsaker i Tax Free-shoppen. Sen sov vi en stund igen. Jag vaknade av ett knappt hörbart meddelande från kaptenen. Sträckte mig för att skruva upp volymen på internhögtalaren. Såg dåligt utan mina läsbrillor. Tryckte på fel knapp. "Hätäkeskus, Nödcentralen -  Onko hytissänne kaikki hyvin?" ljöd en barsk kvinnostämma. Ähhh...kyllä...kyllä on, krystade jag fram. Selvä, kiitos, ljöd det ur internhögtalaren. Vaimo stod dubbelvikt. Skrattade åt min nya fadäs. Hennes tårar dränkte mitt örngott. En klassisk Ingo-blunder hade sett dagens ljus. Fem före sju landsteg vi i Svärje. Soligt och varmt i storabrorlandet. Åtminstone i pääkaupunki. Tog en buss till Cityterminalen. Där laddade vi våra SL-kort. Satte oss sen att vänta på att tvåan skulle connecta oss. Skall bli kul att ses.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 776,0 km

Mål: + 66,0 km

Kanon: Laivalihapullat muusilla i fören på Amorella.

Kalkon: Internhögtalarfadäsen i vår hytt på kannella 6.

onsdag 19 juni 2013

MED SIKTE PÅ HAMNEN I ÅBO

Dag 170
Äntligen fick jag sova hela natten. Najs! Steg upp klockan sju. Efter aamupuuron pedade jag till Jarokansliet. Nytt TOTO-möte. Konserten närmar sig med stormsteg. Efter mötet fortsatte jag till Centralplan. I kväll tar Jaro emot Inter. Fixade lite med biljettinsläppet och sen hem igen. Efter matchen i kväll så åker vaimo och jag till  Turun satama. Ettan och trean får därmed husera fritt i lägenheten. Bävar redan för hur den ser ut då vi återvänder. Nåja. Den dagen, den sorgen. För att de i alla fall inte skall svälta ihjäl under midsommarhelgen så handlade vi massor av godsaker åt dem. Kylskåpet proppades med hot-dogs, pizzor och tusen liter mjölk. Efteråt ringde jag Viking Line och sköt fram vår hemresa med ett halvt dygn. Morgonbåt på söndag i stället för kvällsbåt på lördag. Tjänade 44 juuro på bytet. Najs!
Off till Centralplan. Hade planerat att springa tio lugna kilometrar. Så blev det inte. Sprang den första kilometern i fem minutersfart. Kändes töögot! I stället började jag springa intervaller. Kutade en kilometer. Vilade lite. Kutade en kilometer till. Skruvade upp farten kilometer för kilometerDen tionde avverkade jag på strax under fyra minuter. Alltså min normala intervallfart. Avslutade med två lugna kilometrar och lite töjningar. Duschade snabbt och skyndade mig hem igen. 
Käkade makaronilåda och en banan. Slängde i en tvättmaskin och hann också starta torktumlaren innan det på nytt blev dags för mig att paina tillbaks till Centralplan. Där väntade mig en hel del kånkande före kvällens Jaromatch. Före matchen hann jag ännu klämma i mig två grillkorvar. 
Första halvleken. Väldigt chansfattig. Mest spel på Jaros planhalva. Hemmalaget skapade just ingenting. Chad W och Jokki B hade varsin möjlighet, men annars så sprang de röda i Inters offsidefällor gång på gång. Ställningen i halvtid, 0-0. Andra halvlek. Lika chansfattig. Matchen slutade oavgjort 0-0. Tja.
Nu bär det av till Åbo med vaimo och Venton. Hoppas jag inte somnar vid ratten!

Saldo: 12,0 km

Totalt: 1 776,0 km

Mål: + 76,0 km

Kanon: Att jag lyckades pressa mig under fyra minuter på den sista intervallen.

Kalkon: Ingen vidare futismatch.

tisdag 18 juni 2013

KOKKOLAREISO

Dag 169
Tre nätter i följd har jag nu vaknat vid tresnåret. Pigg som en mört. Hungrig som en varg. Så också senaste natt. Steg upp. Glufsade i mig en skål med potatissallad, ett par mackor och några klassiska chokladlövskex. Läste Toves, Bennys och Sandras bloggar. Imponerades av deras träningsmängder. Där ligger jag rejält efter. Antar att ungdomarna har det lättare med återhämtningen. Sen gick jag och la mig på nytt. Efter ett par snurr i sänghalmen somnade jag till slut. Snarkade till åtta. Tisdagsinvägning. Vågen stannade på 72,4. Med andra ord. På västfronten intet nytt. Käkade och fortsatte sen till Jarokontoret. Printade ut en fullmakt så att jag skulle kunna hämta ut tvåans nya bankkort. Vidare till Nordea. Fick kortet. Snackade lite med bankbruden som jag kände från Stockholm Marathon 2011. Namnet har jag glömt. Måste fråga Henry M. Hon berättade att hon sprungit i Berlin och att banan där är förhållandevis lättsprungen. Fortsatte sen hem. Vaimo ville ha mig med till Kokkola. Jag var måttligt förtjust över det. Men fann mig snabbt tillrätta. Kom nämligen på att jag ju kunde be att få springa hem. Ja, alltså inte ända från Anttila. Vaimo kunde ju droppa av mig någonstans på hemvägen. Okej då, sa vaimo. Jag skyndade mig att packa träningsväskan. Sen iväg norrut. I Kokkola skildes våra vägar. Vaimo skulle hämta ett par byxor från KappAhl. Jag skulle leta reda på Kokkolan Matkatoimisto. Tänkte att vi skulle åka buss till Åbobåten på torsdagsnatten. Resebyrån borde ligga jättenära busstationen hade jag klurat ut från Google Maps. Snurrade runt Matkahuolto minst fyra varv. Hittade absolut ingen resebyrå. Till slut stegade jag in till stationen. Frågade en expedit. Matkatoimisto...hmm...visst ligger det på andra våningen i KeLe-huset. Thanx! Jag visste faktiskt var KeLe-konditoriet låg. En stor skylt upplyste mig om att jag äntligen hittat fram. En ung tjej tog emot mig. Tyvärr visade det sig att bussen på tillbakavägen bara gick till Vasa. Jag tackade tjejen för besväret. Beslöt att i stället kolla oljenivån i Venton. Min gamla trotjänare från nittiofyra får så lov att ta mig och vaimo till Åbo.
Utanför resebyrån sammanstrålade jag och vaimo på nytt. Hon ville till nya CM. Jag fattade nada. CM? Det har vi ju i Jeppis också. Jo, men Kokkola CM är så mycket större! Jag suckade. För mig kvittar det om så butiken täckte halva Finland. Kauppa som kauppa. Å andra sidan. Tänkte jag. Nya CM liggger ju en bit utanför stan. Knappast vill vaimo tillbaks till stan sen! Skyndade mig att starta vaimos Golf och rattade ut till superbutiken. Valde att själv vänta i bilen på parkeringen, men bad vaimo köpa en banan åt mig. Det gjorde hon. Bananen var faktiskt god! Kanske är det något speciellt ändå med Kokkola CM? Bredvid butiken låg ABC. Jag föreslog att vi skulle dricka ettmeddaskaffi där. Vaimo med på noterna. Jag sörplade i mig mitt kaffe på en halv minut. Sen hämtade jag träningsväskan ur bilen och sökte mig till toaletten. Där började jag gräva i väskan efter löpkläder. Hittade två par shorts, men bara en av Kinvarorna. Voi skåånis! Hur kan jag vara så dåklo! Innan vi for hade jag dessutom dubbelkollat att allt, också skorna, var med. Tur att jag hade mina Nike Free på fötterna. Nu får jag ju testa om de går att springa med, tänkte jag belåtet. Efter ABC-besöket ville vaimo till Bryggan i Öja. Jag rattade snällt dit. Hittade dessutom rätt på första försöket! Inte så vanligt då jag skall till obekanta platser. Vi stannade där en liten stund och beundrade utsikten. Sen bar det äntligen hemåt. Vid Pia Livs steg jag av, spände på vätskebältet och vinkade iväg vaimo som satt sig vid ratten. Nu skulle Nike Free testas på allvar. Aderton kilometer asfalt låg framför oss. Började försiktigt, 5:30 min/ km. Väst- nordväslig vind. Störde inte nämnvärt. Skorna kändes riktigt sköna att springa i. Lite för stora. Men lätta och tusans smidiga. Lite barfotakänsla. Ökade farten vartefter. Mötte Gerd R som var ute och cyklade. Vek in vid kommungården och sköljde bort svetten. Uppfriskande. Fortsatte att springa allt snabbare. Kilometer för kilometer betades av. Bra feeling! Med dryga kilometern kvar låg snitthastigheten på 5:01. Mötte ettan. Han vevade ner sidofönstret. Ropade att jag såg trött ut. Int järi vääden, ropade jag tillbaks och gasade på lite extra. Då jag svängde in på hemmaplan kunde jag konstatera att jag lyckats kapa ytterligare en sekund av snittfarten. Kanon! Stretchade lite på gräsmattan och så var jag klar. Vaimo hade under tiden fixat käk. Lassade in köttbullar och pikkalaka. Skitgott!
I kväll skall vaimo och jag ännu till Falli och titta på då PeFF möter LoVe. Räknar med hemmaseger, men man vet aldrig vad kärleksgrabbarna hittar på. Heja PeFF!

Saldo: 18,4 km

Totalt: 1764,0 km

Mål: 74,0 km

Kanon: Nike Free funkade bra som reservskor.

Kalkon: Nattsömnen

måndag 17 juni 2013

FICK FIXAT

Dag 168
Jaro gjorde inget mål igår. Torskade rejält borta mot KuPS. Inte alls kul. Slötittade på Italien-Mexico i Confederations Cup. Pirlos frisparksmål väckte mig. Bra första halvlek. Sämre andra.
Steg upp halv åtta. Tomt i kylskåpet. Pedade iväg till lähikauppa efter lite mikrokäk. Sen med buss till jobbet. Ödsligt i skolan. Inte ens städpersonalen längre på plats. Men snyggt och prydligt. Välstädat. Började med att dra ur lektrissladden till lärarnas kylskåp. Avfrostning. Tog sedan itu med mitt egentliga ärende, att författa nästa läsårs PFU. En fyrtio sidors lunta om hur vi skall ordna undervisningen. Jobbade oavbrutet i fyra timmar med planen. Sen åt jag Saarionens mikroköttsoppa och tittade till istapparna i jääkaappi. Efter maten passade jag på att beställa båtbiljetter. Vaimo och jag skall nämligen fira midsommar med tvåan i Stockholm. Ringde. Hade flax och fick prata med en trevlig Viking-Line-tjej. Hon fixade rubbet. Dyrt blev det förstås, men jag har ju mina tomburkar att panta. Fortsatte jobba med PFU:n. Torkade ur kylskåpet. Stängde dörren till rektorsexpeditionen och tog bussen tillbaks till Jeppis.
Snabbvisit hemma. Bytte om till löpkläder. Pedade till hamnskogen. Kutade sex varv i 5:40-tempo. Tungt! Tungt! Vilade och släppte ner pulsen. Avslutade med ett sjunde varv i maxfart. Orkade bara hålla 4:40-tempo. Lite besviken efteråt. Hade trots allt förväntat mig ett bättre sista varv. Letade orsaker. Kanske jag borde ha vilat idag? Har sprungit tio dagar i följd. Borde jag vila i morgon? Aber. Jag hade ju tänkt spara vilodagen till torsdag då jag ändå skall ligga i Viking Amorellas bollhav. I och för sig skulle jag kunna kuta av och an på soldäck. Men riktigt så galen är jag ändå/ännu inte. Nehepp. Jag gör som planerat och sparar vilodagen, sommarlovets andra, till torsdag.
Efter de "misslyckade" hamnskogsrundorna cyklade jag vidare till ett möte i Jarokansliet. Genomgång av TOTO-konserten. Niklas S höll i trådarna. Hade alla konsertdetaljer på sina fem fingrar. Vilken kille! Efter mötet hem igen. I morgon vet jag inte riktigt hur jag skall springa. Egentligen borde jag hinna med ett långpass innan midsommarhelgen. Men just nu känner jag mig inte riktigt redo för det. Beslöt mig för att skjuta upp beslutet till i morgon.

Saldo: 10,1 km

Totalt: 1 745,6 km

Mål: + 65,6 km

Kanon: Fick rätt mycket uträttat idag.

Kalkon: Hamnskogsrundorna gick trögt.

söndag 16 juni 2013

GÖR MÅL JARO!

Dag 167
Mera fotboll i går kväll. Brasilien-Japan i Confederations Cup i går kväll. Neymars mål, en riktig pärla! Sov dåligt. Steg upp klockan tre. Åt bullar och drack hallonsaft. Tillbaks till sänghalmen vid fyrasnåret. Sov som en stock till halv tio! Minns inte när det skulle ha hänt senast. Gillar egentligen inte att sova bort morgnarna, men uppenbarligen behövde jag vila ut. Käkade gröt. Läste sen min nya Harry Holedeckare. Rekommenderar. Sen var det dags för dagens löppass. Började med att kuta till Pedersöre kyrka. Där gömde jag mig bakom träden och bilarna. Kikade på konfirmanderna som ställt upp sig vid församlingshemmet för att paradera till kyrkan. Skymtade trean bland hjälpledarna. Bland prästerskapet kände jag igen kyrkoherde Åstrand B-G och en yngling, Björk J-G. Då jag i slutet på åttiotalet utsågs till ansvarig tränare för Jaros A-juniorer så tillhörde J-G alias Gutten, min trupp. En sympatisk kille som jag matchade som ytterback. Kände mig plötsligt väldigt gammal, men thats laif. Väntade en god stund innan processionen behagade starta. Morsade på J-G, B-G och trean förstås. Konfirmanderna kände jag däremot inte igen. Fortsatte sen mitt löppass. Benen kändes pigga. Ökade farten vartefter. Snabbaste kilometern på 4:46. Då jag sladdade in på gårdsplanen hade jag avverkat elva och en halv kilometer. Snittat 4:58. Loggade min träning på jogg.se och märkte att jag denhär veckan sprungit hela 88,6 km. Ingen vilodag. Inte så värst långt ifrån sportlovsveckan. Enda gången jag lyckats få ihop över hundra kilometer.
Resten av söndagseftermiddagen ägnade jag åt att baka chiabröd. Under tiden bröden gräddades dök jag på nytt ner i HH:s jakt på högt uppsatta personer i Oslo. Stoppade sen ner ett nybakat bröd i ryggsäcken och pedade iväg till min mamma och pappa. De var inte hemma. Så jag lämnade brödet på dörren till lägenheten. Hoppas de blev glada. Hem igen för att följa med ÖT:s Livescore från Jaros bortamatch mot KuPS. Hoppas att de rödas segertåg fortsätter! Gör mål Jaro!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 1 735,5 km

Mål: + 65,5 km

Kanon: 88,6 km denna vecka är riktigt bra.

Kalkon: Sov bort söndagsmorgonen.

lördag 15 juni 2013

HITTADE NY RUNDA

Dag 166
Lördag. Skitväder. Blåsigt och regnigt. Medan jag väntade på att morgongröten skulle hitta sin plats funderade jag lite på mina kommande lopp. Överst i tävlingskalendern står Esse Run den 10 juli. Premiärsprang loppet i fjol och tyckte om stämningen. Banan är nio kilometer och ganska knixig. Minns att jag fick jag verkligen fick kämpa ifjol. Drygt två veckor senare är det dags för Jakob Marathon. Jag skall, som vanligt, bara springa halva sträckan. Siktar på att förbättra min rekordtid från ifjol, 1:36:04. Men då måste vädergudarna vara med mig. Årets första och mitt livs andra maratonlopp blir i Berlin den 29 september. Också då planerar jag att persa. Min tid från Stockholm 2011 borde också gå att förbättra, 3:51:14. Finalen springer jag sen i  New York den 3 november. Bara 140 dagar dit. Då skall jag bara se till att njuta av loppet och naturligtvis se till att komma i mål. I går fick jag ett gratis träningsprogram inför NYCM-maran. Programmet är konstruerat av Anders Szalkai som själv sprungit massor av lopp. Som bäst på 2:12:42. Jag kommer att följa valda delar av hans upplägg. 
Klockan elva var jag redo för dagens löpning. Tänkte testa spånbanan vid roskgräve. Kände nämligen att jag verkligen behövde lite variation i mina löprundor. Joggade dit och kollade banans längd. Tre komma en kilometer, upplyste en skylt. Släppte ner pulsen och kutade ett varv i 4:45-tempo. Vilade lite och sprang ett varv till i samma fart. Funkade bra. Sen joggade jag hem igen. Fick ihop knappt tolv kilometer. Helt okej. Fixade sen käk åt alla utom ettan som var i jobb. Broilerpasta, en klassisk Ingorätt. Efteråt begav sig trean till dagens match, IFK-JBK. Han skulle stå i mål för hemmalaget. En timme senare cyklade vaimo och jag till matchen. Storpublik och en riktigt bra match väntade oss där. Visserligen tvingades trean vittja nätet hela fyra gånger och IFK:arna fick stryk med 4-0. Ändå kan han och hela IFK-laget vara nöjda med sin insats. Speciellt i första halvlek spelade pojkarna riktigt bra. Efter matchen cyklade jag hem med vaimo. Fortsatte sen till Prisma. I går hade jag fått ögonen på en Harry Holebok som jag ännu inte läst, Gengångare. Köpte den och fortsatte till Trädgårdsgatan där mina vanhemmat bor. Snackade en stund med dem. De berättade att syrran köpt sin första bil. Jag sa att jag gärna skulle vilja avyttra mina fordon. Sen hem till lördagsmyset. Farsan ringde ännu och ville komma till oss för att vässa en yxa. Jag skyndade mig att städa undan i garaget och leta fram yxvässaren. Snart måste vaimo och jag besluta hur vi skall göra med vår enentuella midsommarresa till tvåan i Stockholm. Inte så långt kvar till midsommar nu. Hoppas att förmiddagens skitväder inte kommer igen då! 

Saldo: 11,8 km

Totalt: 1 724,0 km

Mål: + 64,0 km

Kanon: IFK:s första halvlek mot storfavoriten JBK.

Kalkon: Att hemmalaget ändå förlorade stort.

fredag 14 juni 2013

STILL MÄDD

Dag 165
I går halv fyra på em. Begav mig iväg till Jaromatchen. Mötte trean ute på gården. Han höll en låda i ena handen och ett papper i den andra. Flinade förnöjt. Och vad har du där, frågade jag nyfiket. En ny telefon, en Aj-föun, svarade gossebarnet. Okej, vad kostade den då? Tja, fyrahundra ege. Antog att han använt sina egna pengar och ides inte tjafsa om det. Men vad är det där då, frågade jag och pekade på pappret. En räkning från bilskolan. Bara 406 juuro, flinade trean. FYRA-HUNDRA-SEX JUURO! För vad då? Tja, vi skall väl till någon halkbana. Halkbana mitt i sommaren. Vad tusan är det för påhitt? Ni kunde ju ha halkat på isen vid Gamla hamn i vintras i stället! Fyrahundrasex juuro. Bad att få titta lite närmare på räkningen. Mycket riktigt. Räkningen innehöll en halkbaneavgift på 66 juuro, men också någonting som kallades för det "fördjupande skedet". Tingade 274:20 juuro. Med momsen på landade hela bilskolekalaset på fyrahundra-sex-facking-juuro! Plus alla tusenlappar jag hostade upp då trean tog sitt körkort! Arg som ett bi pedade jag iväg till Jaromatchen. Till all lycka tog Jaro en komfortabel storseger. Jag lyckades åtminstone för en liten stund glömma bilskolefakturan.
I morse. Fredag. Men ingen fredagsfeeling. Det är baksidan med att vara ledig på somrarna. Visserligen hade jag denna vecka varit fyra dagar i jobb, men den viktigaste dagen saknades. För att få fredagsfeeling måste man vara i jobb, åtminstone på fredag. Fråga Pippi L fast! Nåja! Vaimo och jag skulle storhandla och dessutom köpa hyllor till vårt källarförråd. Först till Erkin halli. Hittade ett par billiga, vingliga hyllor. Jöutades inte chansa. Vidare till Jysk. Körde fel. Trodde att butiken fortfarande fanns vid Tenna, alltså Liedl. Vaimo suckade. Hittade inga lämpliga hyllor vid Jysk heller. Nej, nu struntar vi  i hyllsökandet, bad jag ömkligt. Blev bönhörd. Jihaa! Vi fortsatte till Prisma. Där hittade vi såväl hyllor som massor av käk. Sen hem igen.
Vaimo fixade käk medan jag latade mig. Efter maten föreslog jag att vi skulle fråga tvåan om han ville fira midsommar med oss. Jag hade nämligen hittat en fribiljett med Amorella till Stockholm.  Två personer, tur-retur med nattbåt. Plus en hel dag med tvåan i Stockholm. Midsommarafton i bollhavet. Perfekt och billigt upplägg, tänkte jag. Tja, vi får väl först se om han vill ha oss dit, svarade hon. Efter att jag vilat på maten en stund pedade jag iväg till Fitness. Där skulle jag löpa en mil på mattan. Började lugnt och försiktigt. Kände efter. Wau! Stegen kändes ovanligt lätta idag. Skruvade upp farten kilometer för kilometer. Svetten sprutade, men både andningen och benen var med på noterna. Den sista kilometern sprang jag på prick fyra minuter. Fortsatte sen med några övningar för magfläsket. Avrundade passet med fredagsbastu. Äntligen, åtminstone piku-lite fredagsfeeling!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 712,2 km

Mål: + 62,2 km

Kanon: Dagens löppass.

Kalkon: Ingen fredagsfeeling.

torsdag 13 juni 2013

GICK I TAKET

Dag 164
Senaste natt. Ettan och trean spelade dataspel. Boyzen förde ett förfärligt oväsen. Skrek efter varje träff, eller vad det nu var. Jag blev tvungen att kliva upp och lugna ner dem. Tänk på grannarna under oss. De har ju en liten baby! Det verkade bita. Jag lyckades slumra in på nytt, men vaknade vid sjusnåret. Vaimo redan uppe. Båda var vi ganska trötta efter den störda nattsömnen. 
I dag. Intervalldag. Matchdag. Trean klev upp vid tiosnåret. Vart skall du, frågade jag. Till bilskolan, muttrade han. WTF! Du gick ju i bilskolan för ett år sedan. Körkoret har redan kostat mig en förmögenhet. Och nu är du ju nitton. Du skall väl inte gå på nytt? Jo, det är del två nu farsan. Ekonomisk körning, replikerade trean. By the way. Var glad åt att jag inte är född ett år senare för de har tre delar. Kände hur jag började ilskna till. Ekonomisk körning! Va tusan! Fortsätter det så här så kvittar det hur ekonomiskt du kör. Jag har ju knappt råd att hålla tre skrotbilar med bränsle. För att inte tala om alla försäkringspremier och dylikt tjafs. Ju mer jag tänkte på vad mina skrotbilar och dessa bilskolor kostat mig, desto argare blev jag. Blodtrycket närmade sig takhöjd.
För att få något annat att tänka på packade jag därför min ryggsäck med träningskläder. Pedade i väg till Centralplan. Tänk vad skönt det skulle vara att inte äga någon bil överhuvudtaget. Cykla eller gå i ur och skur. Åka buss. Ta en taxi då det behövdes. Det skulle jag verkligen gilla, tänkte jag under den korta cykelturen. Samtidigt som jag sprang några uppvärmningsrundor så tränade Jaros ligalag på gräsplanen. Morsade på några av grabbarna. Dags för den första intervallen, 1000 meter i maxfart. Helst under fyra minuter. Kollade klockan på idrottsgården. Själv sprang jag också mina sex intervaller som en klocka, 3:59-3:58-3:58-3:59-3:57-3:58. Joggade ytterligare ett par varv. Sen var jag klar. Duschade och trampade iväg mot Prismas info. Ville veta vad Prismabollen gett åt jarojuniorerna. I går hade jag ju samlat ihop alla pantflaskkvitton och lite annat smått och gott ur bollen. Ett prydligt kuvert väntade på mig i infon. Sjuhundrasjuttioen euro och fem cent stod det på framsidan. Toppen! SMS:ade ordförande resutatet och fortsatte till Osuuspankki med stålarna. Tack alla snälla som skänkt sin flaskpant till föreningen, FF Jaro Junior!
Fortsatte sen hem. Stekte biffar och käkade tillsammans med ettan. Drog på mig kompressionsstrumporna och drack kaffe i pensionärskuvösen. Snart skall jag bege mig på nytt till Centralplan. I kväll möter Jaro liganästjumbon JJK. Hoppas på seger för det röda hemmalaget. Gör mål, Jaro!

Saldo: 10,2 km

Totalt: 1 702,2 km

Mål: + 62,2 km

Kanon: Prismabollens saldo.

Kalkon: Att det skall kosta en förmögenhet att ta körkort.

onsdag 12 juni 2013

JAGADE STÅLAR

Dag 163
Onsdag. Steg upp rätt sent. Slappade på förmiddagen. Väntade på besked från firman som skulle leverera det trådlösa nätverket till skolan. Mitt på dagen hörde grabbarna äntligen av sig. Jag skyndade mig till jobbet. På vägen dit passade jag på att vika in till kommunkansliet för ett snack med min chef. Hon var på gott humör. Berömde faktiskt min outfit. Monstertröja ton i ton med mina neonfärgade shades. Fortsatte sen till skolan. Grabbarna var redan igång med installerandet. Bad att jag skulle fixa kaffe åt dem. Under tiden jag väntade på att de skulle bli klara skrev jag ett protokoll, ringde lite och rensade min dator. Då grabbarna var klara stängde jag rektorsexpeditionen och begav mig hemåt. Gjorde ännu en avstickare på hemvägen. Till Prisma denna gång. Jarojuniorerna har en stor plåtboll i närheten av flaskinlämningen. Meningen är att de kunder som vill understöda vår verksamhet kan lämna sina flaskpantkvitton dit. Jag tömde bollen på kvitton. Gissar att det låg bortåt tusen lappar i bollen. Tillsammans med godispapper, lottokuponger, ett buntband, utländska mynt, karameller, kvitton och en lapp med en oanständig text. Jag påbörjade det mödosamma arbetet med att sortera fram de pantkvitton som skulle generera kosing till föreningen. Allt från 10 cent till sju och nittiofem hittade jag. Sorterandet tog en dryg timme, men jag antar att det var lönsamt. Lämnade en prydligt sorterad hög med kvitton åt Camilla S i Prismainfon. I morgon får jag veta vad det blev. 
Fortsatte sen hem. Böt om till löpkläder. Tänkte springa Larsmovägen Classic, en dryg mil. Med tanke på att jag planerat springa intervaller i morgon så tog jag det lugnt. Ungefär samma fart som under långpasset i går. Då jag spungit drygt fyra kilometer mötte jag Henry M och Calle W. Vände om och slog följe med dem i stället. Henry verkade överraskad av att se mig. Jag trodde du var på villan, sa han. Jag skrattade och berättade för honom att jag inte är någon villamänniska precis. Ett par eftermiddagar per sommar brukar saldot bli för mig. Nu har jag visserligen tänkt öka på mina villabesök i år, men speciellt många villabesök lär det nog inte bli ändå. Calle svängde av vid mäcken. Jag följde Henry hem. På gågatan hörde jag någon som tjoade åt oss. Det var trean som satt och fikade med sina kompisar vid Fredrika. Grabbarna tyckte att vi sprang för långsamt. Vi käftades lite emot och fortsatte sen vidare. Jag lämnade av Henry vid HH. Han skulle hämta bananlådor åt sin dotter som skall flytta till Hesa. Sen gasade jag på hem till Botania. 
Hemma igen. Började med att ta fram kotiparturi. Ställde bladet på sex millimeter. Lyckades trolla bort en hel del grått. Vaimo gillade inte alls min nya look. Påstod att jag liknade en åttioåring. Sou vått, svarade jag. Må så vara. Men min kropp är i alla fall högst tjugofem! Dessutom så är jag ju redan gift. Vilket ju vaimo inte kunde förneka.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 692,0 km

Mål: + 62,0 km

Kanon: Hittade mycket pengar till Jaros juniorer i Prismabollen.

Kalkon: Min fläckiga frisyr.

tisdag 11 juni 2013

TREVLIGT LÅNGPASS

Dag 162
Tisdagsmorgon. Upp på vågen. Sjuttiotvå blankt. Ett kilo tyngre än förra tisdagen. De starkaste misstankarna riktades mot chokladbananen. Efter aamupuuron hastade jag iväg till jobbet. Tog bussen. Planerade springa hem. Lugnt och fridfullt på jobbet. Bara Eija N och Heidi K på plats. De putsade och fejade så att svetten lackade. Jag bar ut en massa böcker från mitt gamla klassrum. Sen lite skrivbordsjobb. Väntade på att  firman som skulle installera ett trådlöst nätverk i skolan skulle höra av sig. Det gjorde den inte! Så armadis typiskt! Ställde mig i stället för hemfärd. På med löpkläderna. Eftersom jag inte käkat något sen i morse, beslöt jag mig för att göra tre "butikstankningar" längs vägen. Nådde den första tankningsstationen efter prick en halv mils löpning, Pias Livs. Med en kraftig nordlig vind i ryggen hade jag snittat 5:35 min/km. Hos Pias drack jag en energidryck och käkade Tupla. Fyra sommarlovslediga lågstadiegrabbar tittade nyfiket på mig. Ville att jag skulle gissa deras ålder. Efter att jag skojat en stund med grabbarna så fortsatte jag färden söderut. Benen kändes hyfsade och jag kunde öka farten lite fram till nästa anhalt, S-Market i Holm. Det första jag gjorde där var att uppsöka en toalett för att kunna skölja ansiktet. På väg till toaletten hörde jag en ljus stämma inifrån butiken; "Sidu Ingo!" Jag tittade mig omkring. Var? Kollade människorna i kassakön. "Morjens!" Där var rösten igen. Men. Nu såg jag vem som hejade på mig. Robin H, en av mina forna elever stod ju i kassan! Strålade i hela ansiktet. Precis som vanligt! Jag hejade tillbaks. Efter att jag sköljt av resdammet gick jag för att snacka lite med honom. Passade samtidigt på att köpa banan och saft som jag snabbt glufsade i mig. Sen fortsatte resan. Nu låg jag på prick 5:30. Sista stoppet skulle jag göra vid Strandis. Funderade lite vad jag skulle käka där. Var trött på det söta. Ville ha något salt i mig. Men vadå? Tadamm! Jag köper en rökt firre som jag käkar på bryggan. Kände hur snålvattnet började rinna till då jag närmade mig rökeriet. Där träffade jag ännu en trevlig kille, Jonathan F. Han sålde en fiskstjärt åt mig. Tusans dyr, men ack så god. Käkade stjärten andaktsfullt, på bryggan, med tårna i vattnet och solen i nama. Kan man ha det bättre? Började gilla dagen långpassupplägg alltmer! På bryggan träffade jag också Rune S. Han frågade om jag simmat till campingen. Jag svarade att det skulle jag gärna ha gjort om jag kunnat simma. Fortsatte hemåt. Farten låg nu strax under 5:30. Kom ikapp två tjejer. Det visade sig vara min rektorskollega Gerd R och dottern Josefin som var ute och sprang. Vi sprang en dryg kilometer tillsammans. Jag beklagade mig över skoladministrationsprogrammet som jag kämpat med i sommar. Gerd tröstade mig och sa att jag torde ha kommit över den svåraste biten. Det hoppas jag verkligen. Sen fortsatte jag in mot stan och tjejerna åt ett annat håll. Då jag kurvade in till busstation, hade jag skramlat ihop tjugotre kilometer. Snittfarten landade slutligen på 5:27. Inte så illa för att vara en helt vanlig tisdagseftermiddag! Hoppade på Treken och cyklade hem i mycket maklig fart.
Då jag kom hem träffade jag tran som återvänt från konfirmationslägret. Han verkade nöjd och glad. Skulle träffa sin tjej ikväll. Själv skall jag på FF Jaro Juniorers styrelsemöte.

Saldo: 23,0 km

Totalt: 1 682,0 km

Mål: + 62,0 km

Kanon: Laxstjärten jag åt på bryggan, även om den kostade skjortan.

Kalkon: Firman som aldrig dök upp.

måndag 10 juni 2013

HAMNADE SNETT

Dag 161
Vaknade prick sju. Nervös. Skulle försöka beställa biljetter till uppvisningsmatchen i Hesa mellan mitt älskade Arsenal och Manchester City. Ettan hade lovat hjälpa mig. Försökte därför väcka honom. Ingen som helst respons. Lönlöst företag. Prick klockan nio skulle biljetterna släppas. Nåja, jag hade gott om tid att förbereda mitt köp. Hade kollat prisnivån. Tjugonio för de billigaste och hundratrettionio för de dyraste. The Gooners, Arsenals supporters, hade sina bestämda platser. Och Cityfansen sina. Redan halv nio satt jag framför datorn. Väl förberedd. Mobilen, bankkortet och bankkoderna var framplockade. Detta kan inte gå fel! Kollade en gång till var Arsenals supportrar skulle sitta, E50-E55. Dit ska jag försöka komma, tänkte jag medan nioslaget närmade sig. Prick nio slog jag det färdigt inprogrammerade numret till lippu.fi. Tutade upptaget. Försökte igen. Fortfarande upptaget. En gång till. Nehepp! Fortsatte i stället på datorn. WTF! Billigaste biljetten som fanns kvar kostade 39 juuro. Försökte beställa två. En åt vaimo och en åt mig själv. Fanns bara en! Fortsatte med 59 juuros alternativet. Slutsålda. Hur tusan är detta möjligt? Sista försöket, 73,50 juuro x 2. Har jag råd? Jag skall ju både till Berlin och NY i höst. Måste spara pengar. Voi skåånis! Tomburkar, tänkte jag. Måste börja leta och panta tomburkar. Det gör jag. Lyckades efter diverse krångel beställa två biljetter. Tillsammans med postikulut grävde de ett 157 juuros hål i min lompakko. Voi sööta öödi! Sen kom följande bakslag. Då jag kollade vaimos och mina sittplatser märkte jag att vi kommit mitt i Cityklacken. Undrar hur klantig man får bli. Men jag fick ju för böveln aldrig fick välja någon specifik plats! Försökte ju bara få biljetterna så billigt som möjligt. Nåja. Huvudsaken är väl ändå att man får se sitt PL-lag åtminstone en gång innan man lägger sig med näsan uppåt! 
Efter biljettköpet överraskade jag vaimo och mig själv med att föreslå ett villabesök i dag. Vaimo trodde att jag skojade med henne. Ahaa, det är för att du skall slippa städa i källaren. Nej, nej, bedyrade jag. Det är ju kanonväder ute. Vi kan nog unna oss lite kvalitetstid, klämde jag till med. Märkte nog att vaimo inte riktigt köpte min förklaring. Ändå var hon genast med på noterna och började packa för en hel vecka. Under tiden hämtade jag nyckeln till mina föräldrars villa i Vexala. Off dit vid tolvsnåret. Då vi kom till Nykaabi, föreslog jag att vi skulle göra en avstickare till Andra sjön. Ville visa vaimo platsen för WCR-målgången. Svängde av vid Lojlax. Körde fel. Naturligtvis. Kom ut till Nykaabivägen igen. Nytt försök. Nu hittade jag fram. Vaimo föga imponerad. Fortsatte sen till mina föräldrars villa. Normala somrar brukar jag vistas här två eftermiddagar. I år har jag tänkt fördubbla det antalet. Gubben börjar bli gammal. Väl framme. Bytte genast om till löpkläder. Sprang drygt tolv kilometer längs en grusväg. Löpningen kändes mycket bättre än igår. Snittade ca 5 min/km. Under löpturen hann jag se bakdelen av något som liknade ett rådjur. Själv hamnade jag också att blotta min egen bakdel. Vet inte riktigt vad det beror på men under alla mina senaste löprundor har jag blivit bajsnödig. Gjorde som jag brukade. Drog ner byxorna. Tryckte på för kung och fosterland. Skakade rumpa i bästa Shakirastil. Thats it. Vaimo tror att det beror på brödet jag bakar och käkar. Jag vet inte vad jag ska tro. Efteråt sköljde jag av mig i strandbastun. Iskallt vatten så det blev lite halvslarvigt. Sen käkade jag en bauta tonfisksallad. Satt med fötterna i ett tvättfat. Droppade oliver och äggskal i fatet. Njöt. Senare i kväll skall vaimo och jag testa Iivari i stället för favoriten Atrilli. Och chokladbananer, förstås. Känner redan hur det vattnas i munnen. Life is good!

Saldo: 12,1 km

Totalt: 1 659,0 km

Mål: + 49,0 km

Kanon: Mammas och pappas villa.

Kalkon: Att vi hamnade mitt i Cityklacken.

söndag 9 juni 2013

BRÖLLOPI

Dag 160
Vaimo och jag firade WCR-segern vid Pavis i går kväll. Bjarne H och Christer N var också där med sina vaimor. Bo kom ensam. Vi åt gott och hade det trevligt tillsammans. Klockan halv elva bröt vi upp mätta, belåtna och inte så lite stolta över pokalen som fått stå på vårt bord hela kvällen.
I morse. Började dagen med att studera gårdagens löptider lite noggrannare. Vår sluttid på den 87,3 km långa sträckan stannade på 6:13:57, ca sju minuter snabbare än ifjol. Snittfarten för hela laget blev 4:17 min/km. Precis den fart jag själv hållit. Gladde mig också över att jag vunnit min sträcka med en sekunds marginal. Mitt i resultatstudierna ropade vaimo åt mig att jag måste komma och titta på reprisen av Prinsessan Madeleines bröllop. Hon, vaimo alltså, har sedan i går suttit som fastnaglad framför dumburken. Redan sett hela bröllopet minst två gånger! Okej, okej! Jag kommer väl och lyssnar på Jöback då, svarade jag. Men. Tyckte egentligen att det var lite onödigt eftersom ju sessan redan hade gjort sitt val. En gammal jänkkare! Vad skall hon med en sån till? Sori Amirika! Hon kunde ju i stället spanat in broderfokets singlar. Ettan till exempel. Lös och ledig. Ett utmärkt val, enligt avlaren. Hursomhelst. Satte mig med paddan i soffan. Lyssnade på bröllopsmusiken. Sneglade lite lagom på spektaklet. Vaimo innoissaan. Började prata brudklänningar med mig. Frågade vad jag tyckte. Jo, den är ju vit som alla andra brudklänningar. Fattade inte riktigt vad hon menade. Vaimo suckade. Men titta på lilla Estelle då. Hon är ju för söt, kontrade vaimo. Ja, hon ser väl ut som vilken liten unge som helst. Och, Carl-Philip han är väl för stilig? Nåjaa, svarade jag. Spanade i stället efter den djupaste urringningen bland bröllopsgästerna. Vaimo gav upp. Greppade mobilen. Diskuterade brudklänningar och estellor med sin morsa i stället. Såg min chans. Steg upp med en djup suck. Nej, nu måste jag tyvärr ut på banan igen! 
Väl ute. Tänkte springa ett långpass. Men. Var inte riktigt säker på om framlåren återhämtat sig efter urladdningen i går. Beslöt mig för att springa lite på känn och sen besluta. Märkte med en gång att jag nog måste skippa mina långpassplaner. Framlåren protesterade våldsamt. Vi vill inte springa en endaste meter idag, vrålade de åt mig. För en gångs skull lyssnade jag på min kropp. Kortade av sträckan rejält. Drog också ner farten ordentligt. Lunkade ihop drygt tolv kilometer i 5:50-fart. Ingen höjdarrunda precis, men bättre än ingenting, tror jag kanske.
Efter löprundan värmde jag upp lite pasta åt vaimo och mig. Hon satt fortfarande med näsan klistrad vid Maddes brudklänning. Tvättade träningskläderna. Inte en dag för tidigt. Kläderna luktade dubbelapa. Sen besökte jag mina föräldrar. Morsan var på loppis. Snackade med papp i stället. Berättade om loppet. Visade foton. Tror nästan han var lite stolt över grabben. Fortsatte sen till Prisma. Handlade mjölk och nyaste numret av Runners World. På omslaget. Kristin Kaspersen med Nike Free-skor på fötterna. Najs! Resten av eftermiddagen catchade jag bruna åt tårna och läste RW i pensionärskuvösen. 

Saldo: 12,7 km

Totalt: 1 646,9 km

Mål: + 46,9 km

Kanon: Att jag för en gångs skull lyssnade på min kropp.

Kalkon: Inhiberat långpass.

lördag 8 juni 2013

WCR WINNERS 2013

Dag 159
West Coast Race i dag.Vaknade redan klockan sju. Taggad till tänderna. I dag gällde det. HOP-HAB Team skulle delta med ett lag i motionsklassen. Fredrik H, Peter F, Vesa B, Grels W, Christer N, Bjarne H, Jarmo M, Bo L, Jag och Kurt K siktade alla  på seger. Bra väder ute och en uppsluppen stämning i Bjarnes bil. Efter de tre inledande sträckorna låg vi på andra plats, tre minuter efter ledande Maxmo SK. Grels på fjärde sträckan sprang jämnt med maxmoborna. Christer tappade ytterligare några sekunder. Åtminstone jag blev lite orolig. Men sen. På den sjätte sträckan var det Bjarnes tur. Han visade verkligen var skåpet skall stå. Sprang ikapp och förbi ledarlaget. Vid växlingen till den sjunde sträckan ledde vi därför med nästan en hel minut. Jarmo behöll nästan det avståndet. Sen var det vår bästa löpares tur att springa, Bo. Han avgjorde i praktiken racet på den åttonde sträckan. Sprang ifrån den argaste konkurrenten med flera minuter. Sen var det min tur. Från Monå till Munsala, drygt nio kilometer. Startade i en rejäl nedförsbacke. Första kilometern strax under fyra minuter. Kanon. Sen bedarrade farten något, men jag lyckades ändå med min personliga målsättning att springa under 40 minuter. Jess! Kurt kunde sedan defilera på den sista sträckan i mål. Segertiden är ännu oklar, men maxmoborna var i alla fall rejält distanserade. De lovade i alla fall att klå oss nästa år. Vi bara garvade åt dem. Maxmolaget hade nog redan i år gjort allt i deras makt för att klå oss. De hade delat upp sträckorna så att de t ex på min sträcka hade två löpare. Helt enligt regelboken, men ändå!
Prisutdelningscermonin hölls vid Andra sjön. Först fick vi fick dela på en väska med godsaker. Jag stoppade i mig grillkorv, glass, blåbärsmarmelad och tomater. Jag blev intervjuad av speekern. Men skönast var det ändå att lyfta segerpokalen. We are the champions! I kväll skall vi fira WCR-triumfen tillsammans med våra vaimor vid Pavis.

Saldo: 9,3 km

Totalt: 1 634,2 km

Mål: + 44,2 km

Kanon: Segern i WCR

Kalkon: Svårt att hitta någon kalkongrej en dag som denna. Eventuellt något i kväll?

fredag 7 juni 2013

FREDAGSFEELING

Dag 158
Vaknade tidigt. Vaimo sista dagen i jobbet före den efterlängtade semestern. Glad som en lärka. Själv kände jag mig inte riktigt lika pigg. Framlåren värkte efter gårdagens omilda behandling. Vaderna däremot kändes helt okej. Tackade kompressionsstrumporna. Borde nog hitta ett par som går ända upp till grenen. Typ stej-upps för håriga löparstyltor. I dag skulle jag alltså var löpfri. Började fundera på alternativ träning. Kanske jag skulle kunna cykla till eller från jobbet idag. Kollade väderleken. Mest vindriktningen. Västliga vindar. Då kvittar det viken riktning jag trampar, tänkte jag. Men cykeldäcken borde i alla fall pumpas. Inte det lättaste för en som är född med tummen mitt i handen! Ringde en god vän, Kenneth M. Först tar du av hotten, sen skruvar du upp en grej och så tynger du ner en pinne, var rådet jag fick. Åållrajt, svarade jag tveksamt. Gick ner till garaget. Tog fram specialpumpen. Började med att titta på den. Hittade två skalor. En svart skala från 0-80 och en röd skala från 0-10. Ringde KM på nytt. Hur mycket luft skall det finnas i däcket? Tja, jag brukar lägga ungefär fem bar, svarade han. Okej, då borde jag alltså kolla den röda skalan. Thanx! Skruvade av hotten. Check. Skruvade upp grejen så långt jag vågade. Check. Tryckte ner pinnen. Pyys, lät det från däcket. WTF! Jag tappar ju luft på det här viset. Tog pumpen. Kollade ändan av slangen. Två hål. Voi skåånis. Vilket skall jag välja. Chansade på det mindre. Verkade passa, men säker var jag inte. Testade det större. Tuu big! Återgick till det mindre. Började pumpa. Ingenting hände. Absolut ingenting. Försökte på nytt. Samma resultat. Nu hade jag mindre luft i däcken än då jag påbörjade kampen. Slängde pumpen i garaget. Cyklade till VM-Sport. Bad killen bakom disken om hjälp. Han kom genast. Pumpade båda däcken. På 30 sekunder. Såg hur enkelt ut som helst. Killen sade att han brukade pumpa sina däck varje vecka. Vågade inte säga att jag har haft mina opumpade i snart två år. Tackade för mig och cyklade iväg till busstation.
Där mötte jag ett gäng unga tjejer som skulle till Pargas på någon slags folkdansstämma. De såg ut att ha det hur trevligt som helst. Frågade chaffisen Vikman om han ännu hade plats för en dansant gamling. Det hade han. Men, vid närmare eftertanke så är det nog lite si och så med mina danskunskaper. Kan bara svänga åt höger, säger vaimo.  Beträffande mina färdigheter i folkdans så  klarar jag bara "en slank han dit" i Prästens lilla kråka. Thats it! Jag fortsatte i stället, med cykeln i den Kokkolabussens lastutrymme, till jobbet. Där kämpade jag igen en god stund med skoladministrationsprogrammet. Ringde ett par samtal, men sedan gav jag upp. Jag får nog lägga programmet på is till hösten. Då får jag säkert hjälp av min vicerektor Jens L. Fortsatte i stället med lite andra uppgifter. Klockan två stängde jag dörren till rektorsexpeditionen. Fredagsfeeling! Det brukar jag annars sakna på sommaren, men nu var den påtaglig. Jihaa! Cyklade hem med fem bar i däcken. Lätt som en plätt. Vrålhungrig då jag kurvade in på gårdsplanen. Lassade i mig ett rejält pastalass. Fortsatte med kaffi å bulla. Raap! Nu skall jag ta tjuren vid hornen och lägga sommardäck på ettans Golf. Ett synnerligen lågprioriterat projekt i min värld. 
I morgon är det alltså tävlingsdax. WCR, sträcka nio. Från maoun ti munnsäl. Hoppas att jag kan göra en bra insats för laget. Efter loppet skall hela laget till Pavis. Vaimona får joina, om de vill.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 624,9 km

Mål: + 45,9 km

Kanon: Fredagsfeeling på sommaren.

Kalkon: Som 50-plussare borde man nog kunna pumpa i ett cykeldäck.

torsdag 6 juni 2013

EN INTENSIV DAG

Dag 157
Sovmorgon. En ny dag på jobbet låg framför mig. Massor att göra ännu innan jag kan unna mig lite solbadande. På väg till busstationen passade jag på att göra en avstickare till Polishuset. Kollade upp dragningen av Jarojuniorernas cykellotteri. Check. Lugnt och fridfullt i skolan. Tog itu med min Tu-duu-lista. Betade av uppgift för uppgift. Fastnade, som vanligt, i skoladministrationprogrammet. Efter en kort lunchpaus fortsatte jag att slita mitt hår. Ända tills jag var tvungen att rusa iväg till bussen. Fortsatte till Bjarne H:s ingenjörsbyrå. Nu på lördag skall HOP-HAB Team delta med ett lag i West Coast Race. Hos Bjarnes gjorde vi upp taktiken inför loppet. Jag skall få springa samma sträcka som ifjol. Från UF Svanen i Monå till sportplanen i Munsala, drygt 9 kilometer. Då sprang jag sträckan på 40:51. I år siktar jag på en tid under fyrtio. Hem sen. Hade bråttom. Skulle träffa Henry M och Calle W klockan sex vid Pursisalmi skola. Innan dess tänkte jag springa några intervaller i Hamnskogen, strax intill mötesplatsen. Bytte om i rekordfart. Skyndade iväg mot Hamnskogen. Fyra varv borde väl jag hinna med? Men då ska det gå undan. Det gjorde det. Med mina mått mätt alltså. Sex och en halv minut per varv. Släppte som vanligt ner pulsen till 80 mellan intervallerna. Efteråt märkte jag att något var galet med en av tårna på högerfoten. Slet av mig dojan och strumpan. Det blödde rejält från tån i mitten, vet inte riktigt vad den heter. Varför det blödde lyckades jag inte lista ut. Troligen något som skavt på den. Okej. Det får bli lite smyg-fotvård i tv-soffan senare i kväll, tänkte jag. Vaimo gillar nämligen inte att jag knaprar tårna där. Vid Pusisalmi skola satt Henry, Calle och Christer N snällt på en parkbänk och väntade på mig. De blev rejält förvånade då jag kom klampande ur skogen badandes i svett. Varifrån kombär to? Förklarade mitt upplägg för grabbarna. To e jo gälen, skrattade de. Vi fortsatte i alla fall ut mot Scaumans. Jag kände mig rejält sliten efter intervallerna, men lyckades hänga med någorlunda. Då jag kom hem möttes jag av ett tomt kylskåp. Det går väl an att kylskåpet i det närmaste är tomt. Men. Då ettan är hemma måste där åtminstone finnas mjölk. Gjorde därför en blixtraid till Prisma. Handlade massor av mjölk och lite annat smått och gott. Där hemma blandade jag sedan till en rejäl blåbärssmoothie. Lyfte upp mina värkande ben på soffbordet. Pillade lite på tårna. Såret på mellantån verkade inte vara av det allvarligare slaget. 
I morgon måste jag vila. Funderar därför på att låta vaimo gömma bort eller låsa in alla mina löpkläder. Jag har nu sprungit elva dagar i sträck och på lördag skall jag ju tävla.

Saldo: 15,4 km

Totalt: 1 624,9 km

Mål: + 54,9 km

Kanon: Intervallerna gick bra.

Kalkon: Rejält trötta ben.



onsdag 5 juni 2013

PEFFANMINNEN

Dag 156
I går kväll. På Nice Run. Kollade in tjejer i massor tillsammans med Henry M, Bjarne H, Bo L och Kristian L. Bos vaimo, Anette kom först i mål. Grattis! Min vaimo pinnade också på lite extra då hon fick syn på mig. Efteråt beslöt Henry, Bo och jag att fara på en gemensam kvällslänk. Även om det var rätt mulet, så passade jag på att testa mina nya löparbrillor. Bo och Henry garvade åt min utstyrsel. Brillorna funkade någorlunda. Inte så tajta som jag hade hoppats, men det beror väl mest på min överstora klyvare. Antar att man nog kan justera brillorna lite. Vi fick ihop drygt 14 km och efteråt kunde jag konstatera att jag kutat prick 1600 km i år. Senare på kvällen ringde jag trean och erbjöd mig att skjutsa honom till inträdesförhöret vid PF i Vasa nästa dag. Alltså i dag. Han verkade bli glad åt erbjudandet.
I morse. Vaknade klockan fem. Käkade en chiagrötstallrik. I brist på morsans äppelmos, så blandade jag i några sura bär som jag hittat i frysen. Ringde och väckte trean. Han befann sig på ett konfirmationsläger ute vid Pörkenäs lägergård, Hemmet vid havet. Jobbade som hjälpledare på ett skriftskolläger. Off till Vasa strax före sex. Erbjöd trean ratten, men han ville att jag skulle köra.  Okej. Stannade, som vanligt, vid ABC i Oravais. Jag åt en veitbullo ti kaffi. Trean handlade kolmioleivät  och en Battery. I Vasa körde vi några varv kring akademibyggnaden innan vi hittade ingången. Väl inne fick jag en stark känsla av déjá vu. Mindes mitt eget inträdesförhör till Peffan, 1980. Först skulle alla sökande skriva en uppsats. Ämnet har jag glömt, men platsen glömmer jag aldrig. Von Schantz auditorium, även kallad sextian, i gamla PF på Kyrkoesplanaden. Förhöret fortsatte med pianospelning hos Pelle J. Jag svettades och klinkade fram någonting heimlaga med gitarrackord.  Pelle var föga imponerad. Men värre skulle det bli. Teckning. Jag tecknar fortfarande som en femåring.  Minns inte vad jag presterade då, men någonting för Louvren blev det garanterat inte. Dagen avslutades  med en provlektion. Tror att jag höll min för några fjärdeklassister. Minns att den gick någorlunda bra. Efter provlektionen intervjuades jag av tre PF-lärare som suttit som åhörare. Resultatet kom några veckor senare. Jag hade bara lyckats knipa en reservplats. Den platsen förvandlades, tack och lov, under sommaren till en studieplats. Och i augusti 1980 rattade jag mitt flyttlass till tjugoåttan i Lärkan, Vörågatan 4. Det första studieåret delade jag ett litet rum med Stefan F från Eura. I lägenhetens andra sovrum bodde festprissarna Pelle H från Pörtom och Benkku K från Lovisa. Mikä porukka! Livet lekte. 
Tillbaka till nutid. Väntade tills trean var klar med sin första uppgift, en uppsats. Gott om tid till nästa utmaning. Vi körde därför till MySports. Hittade ett par Nike-shorts. Borde passa bra ihop med mina Free-dojor. Under tiden hade magen börjat kurra. Kollade Panoramas lunchmeny. Hönssoppa, fisk och lever. Tilltalade varken trean eller undertecknad. Okej. Det får bli Rax igen. För att slippa betala parkeringsavgift, ställde jag bilen långt från restaurangen. Egentligen inte så långt, men vi gick lite galet så det blev väldigt många steg ändå. Trean knorrade. Varför gick vi sådär? Sådär går man då man saknar lokalsinne, svarade jag uppgivet. Se det som vardagsmotion, vettja! Trean var mätt innan jag ens hunnit påbörja min buffé. Väntade ändå snällt på sin gamla far. Efter ett visst letande hittade jag tillbaks till bilen. Den stod faktiskt ganska nära vår lunchplats. Tillbaks till inträdesförhöret. På vägen dit passade jag på att köpa ett helt kilo chiafrön. Borde räcka över sommaren. Väntade på trean ett par timmar. Somnade nästan. Sedan fortsatte Vi fortsatte vi raka vägen till Pörkenäs. Där skiljdes vi åt och jag fortsatte hem. Mission completed. Där hemma. Fixade käk åt ettan. Bakade bröd. Tog en tupplur. Ettan frågade om jag skulle komma på derbyfotboll, PeFF-Esse IK 2. Naturligtvis, jag kan ju springa dit så får du skjutsa hem mig sen. Så blev det. Kutade till Falli. Gladdes åt lätta ben och en kraftig medvind. Snittade under 5 min/km. Najs! Fick ihop en knapp mil. Duschade och böt om till åskådarkläder. I halvtid låg hemmalaget under med 0-1. Ettan satt som myggmat på avbytarbänken.

Saldo: 9,5 km

Totalt: 1 609,5 km

Mål: + 49,5 km

Kanon: Studietiden

Kalkon: Att jag inte fattade det då!


tisdag 4 juni 2013

KALLT

Dag 155
Rätt kyligt i morse. Perfekt jobbväder alltså. Tisdagsinvägning som vanligt. Sjuttioen kilo blankt. Tja. Käkade en chiagrötstallrik. Kollade busstidtabellerna. Första bussen skulle avgå först klockan halv tio. Plockade lite i lägenheten. Diskade. Halvbäddade, alltså struntade i överkastet och kuddhögarna. Sen off till busstation. Dallas, en av Haldins många trevliga chaffisar, redan på plats. Han skulle själv åka med till Kokkola för att sedan överta rattandet därifrån. Jag fattade nada, men säkert någon fiffig lösning. Berättade åt chaffisen vid ratten att jag skulle till Pesäsalmi. Han, en ny bekantskap för mig, såg ut som ett levande frågetecken. Ja Bosund alltså, förtydligade jag mitt resemål. Såg hur det lyste upp i hans skalle. Ahaa! Klev av vid kyläkauppa. På skolgården var det livat värre. Sommarens idrottsskola hade som vanligt många deltagare. Ett par flickor i trean hejade på mig. Tog sen itu med läsårsplaneringen. Körde fast nästan genast. Ringde min kollega Andreas H. Fick hjälp. Fortsatte. Körde fast. Ringde Andreas en gång till. Fick hjälp. Fortsatte och körde fast igen. Ringde nu till skoladministrationsprogrammets datastöd. Fick ingen hjälp. Tog en matpaus. Hemifrån hade jag plockat med mig en gammal höna och fil. Hittade ett kvarglömt paket smältost light och en macka. Allt, precis allt utom filen, smakade pyton. Den gamla hönan var värst! Var tvungen att avsluta eländet med en glass ur frysen. Sen snarvlade jag bort en stund med städpersonalen. En före detta elev satt med. Frågade vad hon hette. Heidi, dotter till Heikki och Gunborg. Min hårdskiva snurrade febrilt. Mindes henne vagt, mycket vagt. Pinsamt! Pia A berättade att hon i kväll skulle springa Nice Run, ett motionslopp avsett för brudar. Hon förundrade sig över att inga andra ur skolans personalstyrka skulle delta. Gissade att det var de manliga stripporna som skrämt bort dem. Jag instämde. Så var det nog. Ringde Andreas en tredje gång. Stämde träff med honom i morgon bitti. Tänk att jag aldrig skall lära mig hur programmet funkar! Pinsamt att hela tiden behöva be om hjälp. Tog halv fyrans buss hem. Sen direkt till Botanias, vårt husbolags, bolagsstämma. Blev återvald. Tackade för förtroendet. Skyndade mig sen till posten. Mina nya löparsolbrillor hade kommit. Otroligt coola! Hem en sväng. Lägenheten tom. Slukade den sista biten smörgåstårta från i lördags. Sen klädde jag mig riktigt varmt och trampade iväg mot Gamla hamn, startplatsen för NR. Min vaimo skulle nämligen också delta i jippot. Tänkte heja på henne. Hade stämt träff med Henry M vid Lockanberget. Hans vaimo skulle också delta. Jag tänkte faktiskt erbjuda stripporna uppbackning i kylan av två riktiga atleter, varav en i ashäftiga brillor. Men lät bli. I stället far jag med Henry på en egen MiesRun lite senare i kväll. Ifall vi som sagt inte frusit ihjäl vid Lockanberget.

Saldo: 14,2 km

Totalt: 1 600,0 km

Mål: + 50,0 km

Kanon: Mina nya brillor.

Kalkon: Den gamla hönan.

måndag 3 juni 2013

ANDRA SOMMARLOVSDAGEN

Dag 154
Andra sommarlovsdagen. Varmt både inne och ute. Käkade morgongröten i pensionärskuvösen. Läste i ÖT om Jaros trepoängare mot RoPS i går kväll. Najs! Fortsatte dagen med rektorsmöte. Maria S bjöd på en god studentmössa till kaffet. Thanx! Direkt efter mötet hastade jag vidare till min hovmassör, Sune E. Fruktansvärt varmt därute. Luften stod stilla. Bävade därför lite för  behandlingen och den förmodade bastuvärmen i Sunes lilla  garage. Klev in i behandlingsrummet. WTF! Möttes av en kall, frisk ishavsluft. Oerhört najs! Sune förevisade stolt sin klimatanläggning som han ställt på 17 grader. Kanon! Jag slängde mig på bänken. Sune började med mina vader. Hittade en hel del att jobba med där. Frrågade om jag  förändrat något i min träning. Jag svarade att jag försökt fokusera på att springa löptekniskt riktigt, alltså på tårna. Ahaa, det förklarar att dina vader fått extra mycket stryk sen du var här senast, konstaterade Sune samtidigt som han gav dem och resten av benen en rejäl omgång. En timme senare klev jag upp som en ny människa från britsen. Betalade och bokade ett nytt besök till veckan efter midsommar. Tackade för mig och klev ut ur garaget. Möttes av en värmevägg. PLAFF! Kändes som att gå rakt in i en bastu. Så här kan det ju inte fortsätta, tänkte jag och rattade Venton mot skolan. Mot mera jobb.
Stannade ett par timmar där. Lugnt och fridfullt. Skönt! Bara städpersonalen på plats. De storstädade i högsommarvärmen. Tyckte synd om dem. Tröstade dem med att det åtminstone var lite svalare inomhus. Skrivbordsjobbade till klockan fyra. Sen hem igen. Trean skulle ha bilen. Hemma. Fixade käk åt ettan. Tvättade kläder. Kollade vädret. Åska i luften. Regn? Pörhäpps. Egentligen hade jag tänkt vila från löpningen idag. Vilket inte är det lättaste. Vaimo hade i morse yrat något om att jag skulle fara till Gamla hamn och tvätta mattor. Men. Eftersom jag inte mindes vilken mattor hon pratat om och eftersom det var stor risk för regn, så var det nog inte så klokt med någon mattvätt, kom jag efter mycket dividerande fram till. Mycket riktigt. Snart stod regnet som spön i backen. Tänk om jag ändå skulle springa lite? Speciellt svårövertalad var jag inte. Drog snabbt på mig min Stockholm Marathon-jacka, tajtsen och kinvarorna. Mötte Johan M i trapporna. Han berättade om sitt lopp i Stockholm. Att han tvingats bryta efter 28 km pga ömmande ljumskar. Sade att han siktade på ett nytt rekordförsök i Jakob marathon. Känner jag honom rätt så klarar han maran under tre timmar då. Sen kutade jag Larsmovägen Classic i ösregnet. Underbart skönt! Försökte pressa mig under fem minuter/km, men det lyckades inte riktigt. Uppe på järnvägsbron vid roskgräve tutade en bilist ampert/glatt åt mig. Undrar just vem det var? Svängde in på gårdsplanen strax före halv åtta. Genomblöt, men nöjd med min runda. Kändes nästan onödigt att duscha efteråt. Nu skall jag bara försöka hitta på en bra förklaring till att jag inte hann tvätta en endaste matta idag. Trots att jag har avverkat den andra av sammanlagt sjuttioen sommarlovsdagar! Ja, jag vet. Töm dee läärare har e alltfö braa!

Saldo: 10,6 km

Total: 1 585,8

Mål: + 45,8 km

Kanon: Sunes klimatanläggning

Kalkon: Var tvungen att skjuta upp mattvättandet. :-(

söndag 2 juni 2013

DAGEN EFTER

Dag 153
Vaknade med dagen-efter-feeling. Vaimo och jag käkade smörgåstårta i pensionärskuvösen. Efteråt kollade jag alla foton jag knäppt igår. Är definitivt ingen fotograf, men det fanns faktiskt ett par pärlor bland bilderna. Laddade upp dem till mitt g-mailkonto. Kanske någon till och med duger som tackkort.
Sen var det dags för lite löpning. Klockan ett pedade jag iväg till Centralplan. Tusans varmt så här mitt på dagen. Svettades ymnigt redan innan jag börjat springa. Den stora termometern på idrottsgården växlade mellan 26 och 27 grader. Gladde mig åt att jag hade plockat med mig en stor flaska Pommac. Nami! Träffade Marko K och hans vaimo, Camilla L-K. Marko som tränare och Camilla som hans adept. Avundades henne lite för att hon bara bara springa några futtiga (!) hundrafemtiometers intervaller. Själv hade jag 6x1000 meter framför mig. Senast jag sprang tusingarna så gick det riktigt trögt. Meningen är att jag skall kuta varje intervall under 4 minuter. Inte en enda gång lyckades jag med det då. Jag passade på att be Marko kolla min löpning och berätta ifall han såg någonting galet. Värmde upp med fem varv kring planen. Sen var det dags. Tog en rejäl slurk Pommac och kutade iväg. Första intervallen gick på 3:51. Jess! Andra en sekund snabbare. Trean, fyran och femman lyckades jag också hålla mig under gränsen. Sista då. Pinnade på som en galning, men tempot sjönk meter för meter. Slängde mig över mållinjen. Kollade klockan. En futtig sekund myöhässä. Kände mig ändå ganska nöjd. Kollade med Marko vad han tyckte om mitt löpsteg. Marko tyckte att det såg bra ut, speciellt under de första metrarna. Hoppas att han inte bara ville vara artig! Sörplade i mig resten av Pommacen och joggade ner ett par kilometer.
Hemma igen. Käkade smörgåstårta. Rätt enformigt att käka det morgon, middag och kväll. Sen var det dags att bege sig till Centralplan igen. Jaro versus RoPS. Hoppas på tre poäng, men det lär bli svårt med tanke på skadeläget i Jarotruppen. Efter matchen skall jag försöka få lite variation i kosten med hjälp av ett par Atrilli.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 575,2 km

Mål: + 45,2 km

Kanon: Intervallerna

Kalkon: Att bara leva på smörgåstårta.