SEGT

Dag 102

Torsdagskväll. Efter Cupfinalen. Lycklig över personbästat, men jättetrött. Vaimo iväg på nattjobb. Ensam hemma. Kollade halvåttahosmej. John B hälsade på. Han vägrade ta bort sängöverkastet och miljoner kuddar i dubbelsängen. Jag orkade inte. Somnade i stället i tvåans obäddade. Drömde om nya tävlingar. Drömde om ära och berömmelse. Förlåt, nu skojade jag!

Fredag. Till jobbet. Berättade åt busschaffisen om min pepparburksblunder. På finska. Han trodde nog att jag skojade. Ei voi olla totta! Direkt efter jobbet till Fitness. En lugn mil på löpmattan och lite styrketräning hade jag tänkt mig. Så blev det inte riktigt. Löpningen gick sämre än någonsin. Hela kroppen protesterade. Ville inte springa. Jag vred ner hastigheten till knapp styrfart. Ändå kändes det jobbigt. Helt otroligt! Jag fick pina mig ordentligt för att komma i mål. Styrketräningen skippade jag helt. Stretchade i stället. Det gick hyfsat bra. Sen satt jag en god stund i bastun. Funderade över hur löpformen kan växla så mycket från dag till dag. I förrgår kändes det skit. I går persade jag. I dag presterade jag mitt sämsta pass, ever. Tror inte att det finns någon entydig förklaring på fenomenet. Jag får väl acceptera att min kropp är och förblir en gåta. Hemma igen. Fixade käk åt vaimo, trean och mig själv. Fortsatte kvällen i soffan framför dumburken. Fredagsmys kallas det visst? I morgon bitti skall jag ut med HOP-HAB:arna. Det ser jag fram emot.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1 091,5 km

Mål: + 71,5 km

Kanon: Att alla pass inte är som dagens.

Kalkon: Dagens träningspass blev en rejäl flopp.