lördag 9 mars 2013

SEXTIONIO KOMMA ÅTTA

Dag 68
Min inbygda väckarklocka sviker mig aldrig. Den väckte mig i morse 6:29, alltså en minut innan "reservklockan" skulle väcka halva huset med en klämkäck revelj. Kollade genast temperaturen. Shitt påmmfritt - 19,6! Hade det nog på känn. Fick SMS av Henry M. Han ballade ur. Till hans försvar skall dock sägas att det var första gången. Skulle uppträda i söndagens gudstjänst och ville inte riskera en sprucken röst. Ursäkten accepterad.
Ut på banan 7:15. Svinkallt. In tillbaks efter en extra tröja. Sprang Larsmovägen Maxi, drygt 11 km. Vackert i soluppgången. Svårt att få upp farten, men annars kändes allt toppen. Funkar faktiskt rätt bra för mig att springa i kyla. Värre är det med oplogade cykelvägar och motvind. Spurtade lite på slutet och så var jag i mål. Genast då jag kom innanför dörren klev jag upp på badrumsvågen, 73,8. Slet sen av mig kläderna och klev upp på nytt. Jiihaa! Sextionio komma åtta. Alltid lika roligt att komma under sjuttio. Det mesta kommer jag naturligtvis att äta upp under dagen i TV-soffan. Men kanske, kanske jag äntligen är på rätt väg. För den oinvigde bör jag kanske berätta att jag väldigt gärna vill komma ner till en matchvikt strax under 70. Noterade att mina funtionella träningskläder faktiskt väger en hel del, 4 kg!
Kryddade aamupuuron med Chiafrön och blåbär. Bären köpte jag i höstas av en företagsam pojke i min klass. Skulle aldrig falla mig in att själv plocka delikatesserna. För jobbigt! Avrundade det hela med en stor Juhlamokka och en morotssemla. Endorfinerna i taket.
Nu väntar jag på att få åka och storhandla med vaimo. Hon har hotat med att köpa en egen I-pad. Tycker att jag använder min tuu match. Så är det nog. I kväll skall vi iaf tillsammans heja fram Kevin Johio Lucas Rehn Eires i svenska mellon. Heja Yohio och Heartbreak Hotel! Men jag håller nog också lite i smyg på Sean Banan och gubbkvartetten Ravaillacz.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 736,7 km

Mål: + 56,7 km

Kanon: Vikten under 70, om än tillfälligt.

Kalkon: Trött på att Kung Bore trilskas i mars. Jag vill ju ha asfalt under fötterna!

Inga kommentarer: