Jaro förlorade i går. Med uddamålet. Shitt! Frös rejält då jag kom hem från matchen. Proppade i mig dagens sista Buranaladdning. Ville bespara vaimo mina host- och snörvelattacker så därför sökte jag mig till tvåans rum. Stupade genast i säng. Massor av kuddar under huvudet. Sov i halvsittande ställning. Funkade faktiskt. Vaknade 4:59. Började dagen med att jag leta efter mina läsbrillor. Letade och letade. Överallt. I bokhyllan. Under soffan. I kylskåpet. I Venton. På balkongen. I kalsonglådan. I båda vessorna. I Venton, igen. Brillorna var som uppslukade. Fick skippa dagens ÖT. Tog bilen till busstation. Satte mig bakom ratten. Voi raatis! Där! Där på instrumentbrädan låg mina röda läsglasögon! Hur tusan hade de hamnat dit? Nåja. Kärt återseende ändå. Till jobbet med halva medicinskåpet i skolväskan. Buranaburken, halspastillerna, vic-salvan som jag smörjer på bryysti och en bunt pappersnäsdukar. På tal om näsdukar. Vaimo vill att jag använder engångsnäsdukar av papper. Själv föredrar jag gamla urtvättade, mjuka, sköna tygnäsdukar. Som man hade på sextitalet. Rätt ofta brukar vi tjinn om vad som är bäst. Jag förstår nog hennes hygieniska point med engångsdukarna. Ändå kan jag inte låta bli att använda en riktig tygnäsduk om jag råkar komma över en sådan. Sån är jag. Gillar kråkorna. Såheså.
I jobbet ville kollegorna nog helst slippa mitt hostande och snörvlande. Frågade om jag hade feber. Det kunde jag ju inte svara på. Dels för att jag nästan aldrig provar febern. Dels för att jag proppat i mig febernedsättande preparat sen i torsdags. Lyckades i alla fall hålla mig kvar på jobbet och fick faktiskt en hel del uträttat. Strax innan jag stämplade ut från rektorsexpeditionen damp det ner ett mail i inkorgen. Från Itella. Boken "Det perfekta löpsteget" kunde avhämtas från Posten. Jippie! Tog bussen hem. Somnade i vanlig ordning. Men vaknade lite senare än vanligt. Slog upp mina rinnande ögon. Ensam i bussen. WTF! Lätt panik. Kikade ut. Pust! Vi hade tydligen just kommit till Jeppis. Samlade ihop mina pinaler och skyndade mig ut. Hade ingen lust att fortsätta färden till Vasa. Fortsatte i stället till posten efter min nya bok. Postfunktionären Fredrik K skrapade sig förbryllat på hakan. Ja, boken borde ju finnas i våra hyllor. Men nu gör ju den inte det, upplyste han mig. Okej, var är den då? Det står att den fortfarande finns i Helsingfors. Och att den kommer till Jeppis först i morgon. Okej, då återkommer jag då, suckade jag. Tänkte. Skönt att det inte bara är jag som dabbar mig!
Då jag kom hem så satt trean fastklistrad vid dataskärmen. Hade just kommit hem från södernresan. Brun som en pepparkaka. Nyekiperad. Kollade mig själv i tamburspegeln. Mötte ett femtiotreårigt ansikte. Trötta blodsprängda ögon. Med bautapåsar under. Röd, rinnande näsa. Slappa kinder. Skrottig hals. Och en 12 mm:s kalufs som bar tydliga spår av kotiparturis framfart. Suckade. Tur att man rej ha hitta kvinno åt se!
I kväll är det räfsantalko på RMG. Jag ansvarar för räfsarnas traktering. Tror inte att jag själv vågar greppa någon räfsa. Jag är ju sjuk. Har kanske feber. Kan få blåsor på händerna. Ja, å sen är det ju Bastucupens femma i morgon.
I jobbet ville kollegorna nog helst slippa mitt hostande och snörvlande. Frågade om jag hade feber. Det kunde jag ju inte svara på. Dels för att jag nästan aldrig provar febern. Dels för att jag proppat i mig febernedsättande preparat sen i torsdags. Lyckades i alla fall hålla mig kvar på jobbet och fick faktiskt en hel del uträttat. Strax innan jag stämplade ut från rektorsexpeditionen damp det ner ett mail i inkorgen. Från Itella. Boken "Det perfekta löpsteget" kunde avhämtas från Posten. Jippie! Tog bussen hem. Somnade i vanlig ordning. Men vaknade lite senare än vanligt. Slog upp mina rinnande ögon. Ensam i bussen. WTF! Lätt panik. Kikade ut. Pust! Vi hade tydligen just kommit till Jeppis. Samlade ihop mina pinaler och skyndade mig ut. Hade ingen lust att fortsätta färden till Vasa. Fortsatte i stället till posten efter min nya bok. Postfunktionären Fredrik K skrapade sig förbryllat på hakan. Ja, boken borde ju finnas i våra hyllor. Men nu gör ju den inte det, upplyste han mig. Okej, var är den då? Det står att den fortfarande finns i Helsingfors. Och att den kommer till Jeppis först i morgon. Okej, då återkommer jag då, suckade jag. Tänkte. Skönt att det inte bara är jag som dabbar mig!
Då jag kom hem så satt trean fastklistrad vid dataskärmen. Hade just kommit hem från södernresan. Brun som en pepparkaka. Nyekiperad. Kollade mig själv i tamburspegeln. Mötte ett femtiotreårigt ansikte. Trötta blodsprängda ögon. Med bautapåsar under. Röd, rinnande näsa. Slappa kinder. Skrottig hals. Och en 12 mm:s kalufs som bar tydliga spår av kotiparturis framfart. Suckade. Tur att man rej ha hitta kvinno åt se!
I kväll är det räfsantalko på RMG. Jag ansvarar för räfsarnas traktering. Tror inte att jag själv vågar greppa någon räfsa. Jag är ju sjuk. Har kanske feber. Kan få blåsor på händerna. Ja, å sen är det ju Bastucupens femma i morgon.
Totalt: 1 321,5 km
Mål: + 61,5 km
Kanon: Att jag fixade jobbet idag också.
Kalkon: Uddamålsförlusten mot HJK svider ännu.
2 kommentarer:
Hej,
Det har blivit dagens höjdpunkt att läsa dina alltid så underhållande inlägg. Glad att jag snubblade över din blogg någon gång i början av februari.
Jag bor i Skåne men är uppvuxen i Närpes så det är roligt att läsa på dialekt och lite finska ord och uttryck.
Jag springer inte en mil om dagen, men gillar utmaningar så jag ska i alla fall ge mig på Göteborgsvarvet. Utmaning nog för mig just nu.
Krya på dig,
Nina
Tack Nina! Jag började att springa rätt sent i livet, men bättre sent än aldrig. Har kollat in Göteborgsvarvet och funderar på att springa det någon gång. Lycka till med varvet och din träning!
Ingo
Skicka en kommentar