I går kväll. Packande ner de sista grejorna. Försökte tänka på allt. Funderade om Juhlamokka-paketen skulle passera handbagagekontrollen. Kollade oljan i vita, inte så rostiga. Måtte den ta mig till Vasa i morgon! Gick och lade mig. Tusans resfebrig.
I morse. Både vaimo och jag steg upp klockan fem. Käkade. Och lastade in våra väskor i baksätet på vita, inte så rostiga. Fick nätt och jämnt plats. Off till jobbet. Möttes av en lapp på skrivbordet. Någon kissnödig hade igen tömt sig i roskisen på pojkvessan. Och dessutom klottrat fula ord på toalett-sitt-kransen och skolans väggar! Suck och stön! Då man rett upp ett ofog så väntar nästa kulman takana. Och inte nog med det. Eija N, vår duktiga städare, kom och berättade att någon gjort ett fult hål i dörren till gymnasikförrådet. Antagligen med skaftet till en innebandyklubba. Voi huh-huh! Vad är det för fel med nutidens ungdomar då ingenting får vara ifred? Höll en mattelektion. Direkt efter lektionen bilade jag iväg till Sune E, min hovmassör. Berättade om alla mina krämpor. Sune fundersam över mina framlår. Kunde inte fatta att de var så hårda efter så lite spring. Tummade också på högersidans ischiasnerv. Oaaaajj! Patienten vrålade av smärta. Slingrade sig som en berusad mask. Göta Petter! Jag dör. Sune övergick till den vänstra sidan. Inte lika illa ställt där. Efteråt kändes mina apostlahästar riktigt bra. Hoppas bara de är lika ystra i morgon. Återvände till jobbet. Höll ett par lektioner. Och käkade Pias makkara-laatikko. Jättegott!
Skyndade mig hem efter sista lektionspasset. Kollegorna önskade mig lycka till. Najs! Då jag kom hem stod den hulda färdigt krigsmålad. Kanon! Rattade vita, inte så rostiga mot Vasa. Solen lyste genom den skitiga framrutan. Men humöret var det inget fel på.
Anlände till Vasa helskinnade. Ringde ettan. Som, mot förmodan, svarade. Lovade dessutom att skjutsa oss till lentokenttä. Najs! Vaimo och jag hann kika in i hans studielya, Fabriken. Ettan ville att vi skulle ta av oss skorna. Trodde jag hört fel, men lydde naturligtvis. Off till flyget med röda, fruktansvärt rostiga. Ettan bakom ratten. Beställde lingonsnus. Det skall han naturligtvis få.
Checkade in våra röda kappsäckar. ESTAN var i kraft! Najs! Firade med varsin Tupla. Tog en stor första tugga. WTF! Tulpan var hård som granit. Hade dessutom kostat mig hela två daaler. Tänkte gå och klaga. Men lät bli. I stället kom jag att tänka på en suverän morgonsamling i skolan. Den hölls av kaplan Marko S. Som traskade in till morgonsamlingen med en Tupla-patukka i kardan. Berättade om en TV-reklam från sextiotalet. "UUSI TUPLA ON NIIN HYVÄÄ - RIITTÄÄ KAHDELLE!" Men Marko hade också sett en ny, modern och helt annorlunda Tuplareklam. Från vår tid, tjugohundratalet. "NYA TUPLA MEGA MAXI - VARFÖR NÖJA MIG MED EN BIT DÅ JAG KAN FÅ TVÅ!" Den jämförelsen gillade jag. Jättemycket. Även om den inte hedrade nutidsmänniskan.
Nu sitter vaimo och jag och väntar på flyget till Stockholm. I kväll skall vi träffa tvåan. Och i morgon lyfter vi mot NY. Spänningen stiger. Epäilemättä.
I morse. Både vaimo och jag steg upp klockan fem. Käkade. Och lastade in våra väskor i baksätet på vita, inte så rostiga. Fick nätt och jämnt plats. Off till jobbet. Möttes av en lapp på skrivbordet. Någon kissnödig hade igen tömt sig i roskisen på pojkvessan. Och dessutom klottrat fula ord på toalett-sitt-kransen och skolans väggar! Suck och stön! Då man rett upp ett ofog så väntar nästa kulman takana. Och inte nog med det. Eija N, vår duktiga städare, kom och berättade att någon gjort ett fult hål i dörren till gymnasikförrådet. Antagligen med skaftet till en innebandyklubba. Voi huh-huh! Vad är det för fel med nutidens ungdomar då ingenting får vara ifred? Höll en mattelektion. Direkt efter lektionen bilade jag iväg till Sune E, min hovmassör. Berättade om alla mina krämpor. Sune fundersam över mina framlår. Kunde inte fatta att de var så hårda efter så lite spring. Tummade också på högersidans ischiasnerv. Oaaaajj! Patienten vrålade av smärta. Slingrade sig som en berusad mask. Göta Petter! Jag dör. Sune övergick till den vänstra sidan. Inte lika illa ställt där. Efteråt kändes mina apostlahästar riktigt bra. Hoppas bara de är lika ystra i morgon. Återvände till jobbet. Höll ett par lektioner. Och käkade Pias makkara-laatikko. Jättegott!
Skyndade mig hem efter sista lektionspasset. Kollegorna önskade mig lycka till. Najs! Då jag kom hem stod den hulda färdigt krigsmålad. Kanon! Rattade vita, inte så rostiga mot Vasa. Solen lyste genom den skitiga framrutan. Men humöret var det inget fel på.
Anlände till Vasa helskinnade. Ringde ettan. Som, mot förmodan, svarade. Lovade dessutom att skjutsa oss till lentokenttä. Najs! Vaimo och jag hann kika in i hans studielya, Fabriken. Ettan ville att vi skulle ta av oss skorna. Trodde jag hört fel, men lydde naturligtvis. Off till flyget med röda, fruktansvärt rostiga. Ettan bakom ratten. Beställde lingonsnus. Det skall han naturligtvis få.
Checkade in våra röda kappsäckar. ESTAN var i kraft! Najs! Firade med varsin Tupla. Tog en stor första tugga. WTF! Tulpan var hård som granit. Hade dessutom kostat mig hela två daaler. Tänkte gå och klaga. Men lät bli. I stället kom jag att tänka på en suverän morgonsamling i skolan. Den hölls av kaplan Marko S. Som traskade in till morgonsamlingen med en Tupla-patukka i kardan. Berättade om en TV-reklam från sextiotalet. "UUSI TUPLA ON NIIN HYVÄÄ - RIITTÄÄ KAHDELLE!" Men Marko hade också sett en ny, modern och helt annorlunda Tuplareklam. Från vår tid, tjugohundratalet. "NYA TUPLA MEGA MAXI - VARFÖR NÖJA MIG MED EN BIT DÅ JAG KAN FÅ TVÅ!" Den jämförelsen gillade jag. Jättemycket. Även om den inte hedrade nutidsmänniskan.
Nu sitter vaimo och jag och väntar på flyget till Stockholm. I kväll skall vi träffa tvåan. Och i morgon lyfter vi mot NY. Spänningen stiger. Epäilemättä.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 910,2 km
Mål: - 119,8 km
Kanon: Tupla-liknelsen.
Kalkon: Ofoget i skolan.
2 kommentarer:
Lycka till :)
Tack så mycket!
Ingo
Skicka en kommentar