GÅVAN

Dag 299

I går kväll. Hemresa från Turun satama. Tillsammans med ett fyrtiotal trötta rektorskollegor, en del kungar från baren. Själv kände jag mig rätt pigg. Initierade ett nytt pidrospel. Fick genast gehör. Frank H och jag tog oss an Andreas H och Mika J. Första gången ever för Mika. Vi förklarade reglerna noggrant. Monica K assisterade nybörjaren. Ändå kunde ingenting hindra mig från min fjärde raka pidroseger. Vilket jag ljudligt. Och oftade påpekade. Herrasmies Mika gav sedan över åt Maria Ö. Ha, en brud i motståndarlaget! Borde nog inte vålla några större bekymmer att ro hem min femte voitto. Och Franks andra. Fick genast en kanonhand. Hertta ässä, kung, dam, knekt, en sjua och tvåan. Bjöd fjorton. Med ett överlägset leende. Fick budet. Slängde ut mina fyra högsta kort på en gång. Inväntade min medspelares jubel. WTF! Frank hade ett ynkligt hjärterkort, Andreas två. Räknade tyst i skallen. Göta Petter! Hemska tanke. Onko mahdollista? Maria har fem kort! Och än värre, hjärter-tian på topp. Jag har gjort bort mig igen. Rejält. Dessutom. Skamfullt. Förnedrande. Maria var också medveten om vad som höll på att hända. Radade ut fyra skit-hjärtrar. Och på femte varvet slängde hon då.....med ett kilometerlångt  smajl på läpparna....ut sin hjärter-tia. Tack och god-natt! Försökte försvara mitt agerande. Men fann inga ord. I bara farten lyckades Maria och Andreas sen tillfoga vårt lag en svidande statistikförlust. Voi skåånis!
Efter det samlade lag Juselius-Frank ihop sina sista krafter. Fick en liten revansch. Tog hem den sista matchen. Då hade klockan redan passerat två. I bussen snarkade de andra rektorerna ikapp.

I morse. Liftade hem från bussen med Mikael och Siv M. Tack! Klev in i lägenheten. Tyst. Och beckmörkt. Tände lampan i hallen. Ögonen föll genast på en röd burk med vitt lock. Som stod och hälsade mig välkommen. Vad tusan? Det är ju en burk Pferdesalbe (hästsalva)! Burken som jag letade efter så länge på mässan i Berlin. Var tusan har den kommit från? En vit lapp fastsatt på locket. Med texten: 

TJEENARE MANNEN!!! 

NU NÄR DU SNART SKALL FARA OCH 

SPRINGA DIN UPPSKJUTNA MARA.

DÅ LÅREN ÄR EJ SOM DE BORDE VARA

BORDE DU PROVA PÅ DENNA VARA.

SMÖRJ FÖR ATT BLI VARM OCH MJUK

BÖR EJ APPLICERAS PÅ DIN *U*!!!

VTF! Tusen tankar for genom pidro-päron-hjärnan. Vem tusan är så otroligt omtänksam? Någon out-there har tagit sig tid att skaffa fram en burk hästsalva åt mig. Överlämnat den personligen. Och till råga på allt skrivit en fenomenalt trevlig hälsning. Göta Petter, vilka fina vänner jag har! Kände mig både glad och väldigt rörd. Vände på lappen. För att leta efter en avsändare. Läste:

BUK!!!

HÅLL TILL GODO INGO!!!
HOPPAS DEN GÖR SUSEN :-)

Kröp ner hos vaimo i sänghalmen. Frågade vem jag fått burken av. Det hade den hulda heller ingen aning om. Burken hade bara funnits där utanför dörren till vår lägenhet, en dag. Okej. Det får jag lov att forska i vidare i morgon. Slöt ögonen. Klockan var tre.

Vaknade fem timmar senare. Steg upp. Smög mig till vågen. Fruktade det värsta. Sjuttiotre-komma-åtta! Precis som jag fruktat. Massor av käk kombinerat med ännu mer stillasittande syntes tydligt på vågen. Nästan tre kilo till att bära på. Shitt, shitt, shitt! Okej. Men MÅSTE jag nog tänka efter vad jag stoppar i mig under hela veckoslutet och nästa vecka. Började med att skippa aamupalan. Pedade i stället till Keskuskenttä. Bar staket och ställde i ordning inför årets sista ligamatch, Jaro-RoPS. Tog ett par timmar. Hem igen. Käkade ägg och bacon. Smörjde lite kylgél på rumpan. Tillbaks till matcharenan, Västra plan. Drog på mig gula ordningsvaktjackan. Inväntade en busslast med supportrar från Rovaniemi. Träffade Ola S, killen som bett mig leta efter hästsalva åt honom i Berlin. Vilket jag gjorde. Men utan resultat. Berättade för honom om den burkmysteriet. Ola såg ut som ett levande frågetecken. Kunde inte hjälpa mig att lösa gåtan. Rovaniemi-supportrarna anlände strax innan kick-off. Jag bryystade opp mig. Och. Ställde mig bredbent framför klacken. Struntade i alla gliringar. Bad i stället de hormonstinna lapparna att rauhoittua. Vilket de nog inte gjorde. Strax före halvtid kom Ola tillbaks. Smajlade brett. Ville bekänna en grej. "Det var nog jag som lämnat burken och dikten åt dig." WTF Ola, tack så väldigt mycket. Den gesten kommer jag aldrig att glömma. Hade du skrivit dikten själv också? Jepp. Till saken hör att Ola jobbar som polis. Antar att de på polisskolan får lära sig att hålla masken. För jag hade nog redan avskrivit Ola från min lista över potentiella burk-donatorer.

Själva matchen då. Jo, Jaro vann äntligen. Pedade hem i regnet. Nöjd över den efterlängtade segern. Men också glad över att ha fått svaret på häst-salve-mysteriet. 

I kväll skall kungen i baren och hans hulda gå på Jaros årsfest. En tre-rätters-middag har utlovats. Voi huh-huh. Hur tusan skall jag göra för att den inte skall synas på vågen i morgon bitti? 

PS
Skönt i alla fall att det onda i vänster skinka nästan helt försvunnit! 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 905,2 km

Mål: - 84,8 km

Kanon: Olas gåva.

Kalkon: Viktökningen.