SIMONE & ESTA

Dag 301

Gick och lade mig tidigt i går kväll. Direkt efter Helenius hörna. Och då var klockan tio. Fast egentligen var den ju elva. Eller så var den tio. Jag blir inte klok på det här gycklandet med sommartid och vinterdito. Tog med mig En man som heter Ove i sängen. Vi trivdes bra tillsammans. Skrattade gott åt Oves funderingar. Kände faktiskt igen mig, na liiti. Läste annars i söndagens ÖT att författaren Fredrik Backmans blogg har över 50 000 läsare varje dag. Dit har jag en bra bit. Just nu ligger min på 469,35 läsare / dag. Den siffran är jag oerhört stolt över.

Vaknade tio före fem i morse. Helt otroligt att min femtiofyra-åriga body känner på sig när det är dags att stiga upp. Käkade fil och rågbröd. Kaffe, förstås. Och alla kost-tillskotten. Lade fyrahundra juuro på köksbordet. För att vaimo skulle minnas att gå till banken efter "daaalers". Undrade hur många det skulle bli. Har nämligen noll koll på dollarkursen. Till jobbet med Haldins gula. Chaffisen Mäki var nedstämd. Berättade att hans elva år gamla hund skulle vidare till hundhimlen i dag. Jag försökte nog trösta honom. Men hade svårt att hitta de rätta orden. I stället pratade vi väder och vind. Jag berättade att Simone, en storm som väntas svepa in över oss i morgon, oroade mig. Mitt förra NY-äventyr (2012) förstördes ju faktiskt av en annan storm-brud, Sandy. På onsdag startar vaimo och jag vårt nya äventyr med att flyga till Arlanda. Jag hoppas verkligen att Simone har gått och lagt sig då!

Klev in i rektorsexpeditionen. Och. Möttes av en massa ogjort pappersjobb. Så blir det då man skall vara kung i baren. Tog genast itu med högarna. Pust. Sen ansökte jag om tjänsteledighet, höll ett par lektioner och planerade schemat för min vikarie Pia D. Vid personalkaffet visade jag karaktär och skippade/sparade wienerbrödet. Jag har ju invägning i morgon. Efter den egentliga skoldagens slut fortsatte jag med ett kort lärarmöte och ett internt fortbildningstillfälle. Bjöd kollegorna på båtgodis. Tror att de gillade.

Hem med fyrabussen. Från busstationen fortsatte jag direkt till Centralplan. Hjälpte till med att ta ner VIP-tältet och reklamväxlarna. Hem sen, via lähikauppan. Mötte Isabella M och Johan M på gården. De frågade om jag var nervös inför loppet. Jepp, jag är väldigt osäker på formen just nu. I oktober, alltså efter Berlin, har jag bara sprungit drygt 100 kilometer. Alltså en tredjedel av min normala träningsdos. Dessutom har jag haft problem med framlåren och vänstra skinkan. Isabella tröstade mig och sa att jag nog kommer att ha nytta av mina vilodagar. Hoppas hon har rätt. En annan grej som bekymrar mig är huruvida mitt ESTA är i kraft. ESTA är en online-ansökan för att förundersöka alla innan de tillåts inträde till Amirika. Jag tror att mina och vaimos handlingar är i skick. Men, tänk om de inte är det? Beslöt mig för att kolla med Springtime i morgon. Varmuuden vuoksi.

Där hemma svepte jag ihop en omelett och käkade lite havre-flakes. Beslöt mig för att testa hästsalvan. Gned in framlåren. Värmde och luktade riktigt gott. Doften påminde mig om ungdomsåren. Då man lirade boll. Och ville lukta som riktiga futis-spelare. Har för mig att vi då strök Trafuril på våra fjuniga tonårsben.

Senare på kvällen fick jag ett textmeddelande från Mats S, en hygglig polis jag känner. Han berättade att de tre mopedligisterna "infångats". Och att killarna snart skulle ringa mig. Antar att det inte blir något roligt samtal för någon av dem. Men. För att lugna de skyldiga och deras föräldrar. Jag har bestämt mig för att inte vara alltför sträng och fördömande. Det tror jag man skall vara. Ibland.

PS

På köksbordet låg ten stycken fifty US-dollars.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 910,2 km

Mål: - 99,8 km

Kanon: Hjälpen jag fick av Mats.

Kalkon: Oroar mig för Simone och ESTA.