I går kväll. Henry M ringde. Ville ha ut mig på länk nästa dag (alltså i dag). Nope. Jag vågar inte riskera någonting. Benen börjar kännas någorlunda okej nu. Dessutom har jag ett styrelsemöte på kvällen. Ok. Henry accepterade mitt beslut. Jag fortsatte måndagskvällen med halv-åtta-hos-mej. Mejlade tvåan. Frågade om det var okej att den hulda och jag övernattade hos honom i Tukholma Natten innan vi flyger till NY. Det gick bra, lovade tvåan. Men ta med er så mycket kaffe ni kan hemifrån! He e klart he! Sen kröp jag i säng med oktobernumret av Runners World.
I morse. Inledde dagen med invägning. Sjuttio-en-komma-två. Tvåhundra gram tyngre än senast. Tja. He får dåga. Radade upp mitt hälsokostlager på köksbordet. Sköljde ner en ansenlig mängd preparat med fil, havtornssaft och kaffe. Kallt ute. Drygt minus fem. Klädde mig varmt. Pedade iväg. Rädd att vurpa i halkan. Men det gick bra. Off till Bosund med Haldins gula.
På jobbet. Fortsatte jakten på moped-ligisterna. Informerade hemmen om mopedgängets framfart. Förberedde dagens lektioner. Kollade min kalender. Läste "Optima".WTF! Vad tusan kan det betyda? Sen gick det upp ett ljus i min arma skalle. Voi skåånis! Nu har jag missat mig igen. Denna gång handlade det om en tid jag bokat från Optimas bilavdelning. Hastighetsmätaren på vaimos svarta har inte toimat på ett halvt år. Det skulle Optimakillarna åtgärda idag. Ringde vaimo. Men eftersom hon var i jobb så var det försöket lönlöst. Shitt! Shitt! Bara att ta skeden i vacker hand. Ringde till bilavdelningen. Förklarade läget. Ursäktade mig tusen gånger. Tror att det hjälpte. För jag fick en ny tid redan nästa vecka. Sitter visserligen just då i NY-flyget. Men det skall nog lösa sig ändå. Naa-lejss. Höll ett par lektioner i trean och fyran. Sen tog jag itu med att planera för torsdagen och fredagen. Då skall jag nämligen på Rektorsdagar. Tillsammans med över tvåhundra finlandssvenska kollegor till Ahvenanmaa. På Rektorsdagarna brukar jag alltid morgonlänka tillsammans med några av mina kollegor. Men den grejen hamnar jag nog att skippa nu. Skit-surt! Kontaktade min vikarie. Postade schemat åt henne.
Hem med fyrans buss. Käkade taco-rester då jag kom hem. Sköljde ner resterna med en magnesium-shot. Lade mig på soffan. Och kollade in höstens skonyheter i Runners World. Hittade många fina löparskor. Men. Inget par som tände mig lika mycket som de röda Adidas Boston-dojorna i Sportia Mattssons hyllor. Skulle gärna satsa en slant på dem. Men. Eftersom jag knappast kommer att hinna testa skorna före NYCM. Så antar jag att mina gula Kinvaror får förnyat förtroende. Fortsatte sen till badrummet. Tog fram kotiparturin. Ställde bladet på nio millimeter. Och angrep min yviga, gråsprängda kalufs. Ropade åt vaimo att hon skulle komma och hjälpa mig med nackhåren. Den hulda dök genast upp. Men, hotade avsluta att avsluta nödhjälpen med omedelbar verkan då jag förklarade att jag ju måste vara till min fördel på de röda båtarnas dansgolv. Vaimo fortsatte ändå med nackhåren. Antagligen för att hon vet att jag dansar som en elefant. Oavsett om nackhåren spärrar eller ej. Sen pedade den nyekiperade iväg till Jarokansliet.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 897,1 km
Mål: - 52,9 km
Kanon: Tror att framlåren börjar vara återställda.
Kalkon: Optimamissen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar