I går kväll. Hälsade på hos gambälfolttji ätt Trädgårdsgatan. Syrran med make också där. Visade mina foton från Berlin. Käkade marsipan. Nami!
Vaknade redan halv sju i morse. Kollade framlåren. Inget pickande. Men benen kändes bortdomnade. Inte bra! Jag blir galen! Vad är detta? Prick två veckor till NYCM. Och jag är definitivt inte på G. Kollade matchvikten. Sjuttioen blankt. Med tanke på att jag kutat väldigt sparsamt på sistone. Helt okej. Käkade fil, vitaminpiller och magnesiumpulver. Som jag spolade ner med kaffe och havtornssaft. Packade träningsväskan. Off till Uimahalli kvart före åtta. Satte mig i simhallsbastun. Röjkte och funderade. Henry M joinade. Visade mig ett par blå fotplattor. Femtiofyraåringen blev nyfiken. Vad tusan är det där? Det är vattenlöpningsskor. Ahaa! Ska du använda dem idag? Nope! Jag glömde mina extra strumpor hemma. Såg min chans. Får jag testa dem. Vassågo! Men dina strumpor blir våta. Nemas problemas. Jag pedar hem utan strumpor. No big deal. Henry hjälpte mig på med de klumpiga vattendojorna. Instruerade mig i användningen. Funkade sisådär. Trampade och trampade. Men. Kom ingenvart. Fick en flytväst på mig. Då funkade det betydligt bättre. Vandrade ett par varv i stora bassängen. Rätt kul faktiskt! Sen lade jag mig i bubbelpoolen. Fortsatte att röjka och fundeera. Försökte få vattenstrålarna att massera mina framlår. Funkade dåligt. Avslutade simhallspasset i bastun. Duschade framlåren med magnesiumolja. Pedade hem.
Hemma. Vaimo och trean hade vaknat. Jag ställde mig vid spisen. Trollade fram potatismos och grisinnerfilé i mustapekkasås. Nami! Avrundade med kaffe och kanelskorpor. Off till Centralplanen tillsammans med vaimo. Då vi kom dit fick vi höra att Jarokiosken igen haft påhälsning av tjuvar. Andra besöket inom en vecka! Men. Till skillnad från tidigare besök hade farbror Blå lyckats knipa en av besökarna. Killen på 14 bast låg och tryckte under en gran då han greps. Hoppas han åtminstone skämdes ordentligt. Off till Vasa med Svanbäcks taxi. VPS mot Jaro, lokalderbyt. Elva Jarofunktionärer i röd-vita Jarohalsdukar. Lagom förväntansfulla. Soligt, men kallt då vi kom dit. Jag hittade en tjock plånbok på marken. Kollade att den tillhörde en närpesbo. Ropade efter honom. En äldre herre gav sig så småningom till känna. Jag gav honom lompakkon. Fick ett tack. Mutta siinä kaikki. Hade nog förväntat mig en liten löytöpalkkio. Men. Gubben tänkte väl inte på det. Matchen vill nog de tillresta Jarosupportrarna helst glömma. VPS klart bättre. Vann med tre mål mot noll. Firade sen bronspengen. Rakt framför näsan på oss. Inte alls kul! Jarogänget återvände till Jeppis tomhänta och besvikna. Jag försökte pigga upp dem med mitt bildspel från Berlin. Gänget var föga imponerat. Nu återstår bara en match i årets Veikkausliiga. RoPS hemma nästa lördag. Då måste det bli en hemmaseger!
Både vaimo och jag var vrålhungriga då vi kom hem. Borde nog ha köpt en grillkorv på av VPS-damerna. Men där tog min generositet slut. Drack kaffe och en magnesiumshot. Fyllde ut magsäcken med chiabröd och ett par kanelskorpor. Nu hoppas jag att premiäravsnittet av nya Solsidan skall få mig på lite bättre humör. Annars blir jag nog tvungen att lägga söndagen den 20 oktober till handlingarna som en suckarnas dag.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 897,1 km
Mål: - 32,9 km
Kanon: Tja, inte mycket. Men bra att kiosktjuven greps av farbror Blå.
Kalkon: Förlusten i lokalderbyt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar