THE NIGHTMARE

Dag 279

I går kväll. Deppade lite efter IFK-matchen. Avrundade kvällen med ett besök hos mina föräldrar på Puutarhakatu. Farsan demonstrerade sin nya silverfärgade bil, Peugeot 308. Med massor av finesser och lättmetallfälgar. Drack kaffe. Tittade på våra foton från Berlin. Vaimo klippte farsan. Hemma igen strax före halv tio. Romantisk komedi från TV4. Jag orkade bara med ett par minuter. Smet i säng. Somnade bums. Drömde en mardröm. Konstig handling. Som vanligt. "Femtiofyraåringen och trean vid någons villa. Trean var i fyra-fem-års-åldern. Och. Vi hade en stor plastbåt, två eller tre våningar hög. Påminde om en leksaksbåt. Jag satte trean vid ratten. Samtidigt fick vi besök. Jockum N kom puttrande med en utombordare. Tog i land. Jag hade ett ärende åt honom. Minns inte vad. Men vi gick in i ett hus/villa. Lämnade trean i leksaksbåten. Vind för våg. Stannade dessutom i villan en god stund. Då vi kom ut igen var trean och plastbåten försvunna! Kände hur iskalla kårar kröp upp längs ryggraden. Ett nytt gäng dök upp i drömmen. Christina och Charles L kom tuffande med sin husbåt. Jag förklarade för dem vad som hänt. Fick kliva ombord. Startade sökandet efter trean. Letade och letade. De kalla kårarna längs ryggraden fortsatte krypa. Allt snabbare. Panik. Tyckte att husbåten gick för sakta. Vi har ju för böveln bråttom! Vilket jag just skulle påpeka för Charles på kommandobryggan."  Då jag vaknade. Genomsvettig. Men lycklig. Det var ju bara en dröm. Pust!

Ett par minuter senare ringde Nokian. Dags att stiga upp. Käkade gröt. Läste ÖT. På med träningskläderna. Ut på banan strax före halv åtta. Träffade Henry M vid Kristallen. Hade en ny stlig jacka från Stadium. Härlig morgon. Soligt. Jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Off kring Larsmovägen maxi. Sex-minuters-fart. Snackade Sjusjöars och Berlin Marathon. Henry berättade att han har fyrtio maror på sin meritlista. Imponerande. Särskilt i jämförelse med mina ynka två. Trots det anspråkslösa tempot och det vackra vädret, kändes min löpning jobbig. Antar att jag ännu inte återhämtat mig från Berlin. Vilket bekymrar mig. Vet inte riktigt hur jag skall fortsätta mina förberedelser inför NYCM? Lämnade av Henry i stan. Fortsatte hem. Fick ihop nästan en-och-en-halv mil. Käkade lite till, duschade och töjde ut påkarna. 

Fortsatte sen till Centralplan. För att leta efter nyckeln till röda, rostiga. Och för att bunkra upp i ölstugan inför Jaro-TPS. Pratade lite med Toffa L, planskötaren. Berättade om den borttappade nyckeln. Toffa lovade hålla ögonen öppna. Thanx. Vidare efter pilsnern. Bäst jag fyllde kylskåpet i ölstugan hörde jag att någon kom in i stugan. Vände mig om. Toffa! Som hade hittat nyckeln, i gräset strax utanför avbytarbänken. Göta Petter vad jag blev glad. Tackade honom så mycket. Lovade bjuda på grillkorv under Jaromatchen. 

Tillbaks hem i röda, rostiga. Fixade käk. Vilade lite på soffan. Vandrade tillbaks till Centralplan. Hemsk inledning för hemmalaget och för ligadebuterande målvakten Emil Ö, 0-1. Efter bara en minut! Och inte blev det bättre senare. Åbolaget for iväg med en klar tre-noll-seger. Surt! Pedade hem. Frusen. Deppig.
Kvällen fortsatte i moll. WBA mot Arsenal i PL. Hemmalaget ledde i halvtid med uddamålet. Just nu sitter jag och håller mina röd-vita Arsenaltummar. Måtte kanonjärerna vända på steken borta på The Hawthorns. I annat fall lär nya mardrömmar komma som brev på posten. Såheså.

Saldo: 14,8 km

Totalt: 2 838,2 km

Mål: + 48,2 km

Kanon: Att drömmen bara var en dröm.

Kalkon: Jaro-TPS, 0-3