I går kväll. Flög till Stockholm med SAS. Både vaimo och jag var vrålhungriga. Beställde därför ostmackor av flygvärdinnan. Trots att jag anade att beställningen skulle kosta mig skjortan. Etthundratio krnonor, tack! WTF! Det blir ju typ 12 juuro för två smörgare! Betalade, men begärde i samma andetag att få en full kaffekopp och inte en halv. Käkade min dyraste macka, ever. Vaimo skrattade bara. Hon känner nämligen till mitt snåla sinnelag. Träffade Jon och Mattis i Cityterminalen. Kram. Kram. Nu ville vi alla ha käk. Började vid Vapiano. Fullsatt. Fortsatte till en annan favorit, Pizza Hut. Fick samma bord som senast. Och en ursnygg servitris. Vaimo käkade en vegetarisk pizza och jag satsade på en Bea Lovers Medium. Bjöd naturligtvis också killarna. Vågade inte kika på notan. Men dyrt var det. Garanterat. Tog tuben till grabbarnas studielya vid Universitetet. Riktigt mysigt där. Kollade lite på TV. I säng klockan tio.
I morse, torsdag. Vaknade, som vanligt, klockan fem. Väntade på tvåan. Som visade gambälfolttji vägen till T-banan. Sjysst! Tack och hej! Kram. Kram. Lycka till med löpningen pappa! Irrade lite i T-Centralen. Men fann till slut gejten till Flygbussarna. Och. Halv nio äntrade vi terminal fem vid Arlanda AirPort. Drygt två timmar innan vårt plan skulle lyfta. Incheckning gick bra. Trots att jag fortfarande såg ut som en jugge-maffioso i passet. Vaimo smet iväg till Victoria's Secrets. Medan jag köpte Martina Haags "Heja, Heja!" i pocketbutiken strax intill. Den hulda återvände med två förföriska väskor. Två! Antagligen väska nummer 897 och 898! Hämtade moriskaffe och två mackor från Roberts Coffee. Vågade inte titta på notan, nu heller. Off till gejt sixty-two. Sörplade i mig kaffet. Käkade ostfrallan. Då. Plötsligt stod han där. Anders Szalkai, min husgud. Ståtlig och vältränad. Oerhört najs! Funderade på att gå fram och presentera mig. "Tjeenare mannen, Ingo från Jeppis. Ö big fann of yours!" Men vågade inte. Massor av löpare vid gejten. Med Asics- Reebook eller Nikedojor på fötterna. Kände igen Maria från Berlinloppet. Och folk från Springtime. Efter lite velande tog jag ändå mod till mig. Frågade vaimo om hon kunde ta en pikktjur av mig och min husgud. Vaimo vägrade. Du skämmer ju ut oss! Det sket jag i. Gick i stället fram till en av Springtimeledarna. Räckte fram paddan. Och bad henne fota Anders och mig. Samtidigt berättade jag för honom att jag följt hans 3:30-program inför Berlin. Men att jag landade på 3:36. Anders skrattade. Och lovade att göra vissa justeringar i programmet. Lät sig dessutom fotas tillsammans med femtiofyra-åringen från Jeppis.
I morse, torsdag. Vaknade, som vanligt, klockan fem. Väntade på tvåan. Som visade gambälfolttji vägen till T-banan. Sjysst! Tack och hej! Kram. Kram. Lycka till med löpningen pappa! Irrade lite i T-Centralen. Men fann till slut gejten till Flygbussarna. Och. Halv nio äntrade vi terminal fem vid Arlanda AirPort. Drygt två timmar innan vårt plan skulle lyfta. Incheckning gick bra. Trots att jag fortfarande såg ut som en jugge-maffioso i passet. Vaimo smet iväg till Victoria's Secrets. Medan jag köpte Martina Haags "Heja, Heja!" i pocketbutiken strax intill. Den hulda återvände med två förföriska väskor. Två! Antagligen väska nummer 897 och 898! Hämtade moriskaffe och två mackor från Roberts Coffee. Vågade inte titta på notan, nu heller. Off till gejt sixty-two. Sörplade i mig kaffet. Käkade ostfrallan. Då. Plötsligt stod han där. Anders Szalkai, min husgud. Ståtlig och vältränad. Oerhört najs! Funderade på att gå fram och presentera mig. "Tjeenare mannen, Ingo från Jeppis. Ö big fann of yours!" Men vågade inte. Massor av löpare vid gejten. Med Asics- Reebook eller Nikedojor på fötterna. Kände igen Maria från Berlinloppet. Och folk från Springtime. Efter lite velande tog jag ändå mod till mig. Frågade vaimo om hon kunde ta en pikktjur av mig och min husgud. Vaimo vägrade. Du skämmer ju ut oss! Det sket jag i. Gick i stället fram till en av Springtimeledarna. Räckte fram paddan. Och bad henne fota Anders och mig. Samtidigt berättade jag för honom att jag följt hans 3:30-program inför Berlin. Men att jag landade på 3:36. Anders skrattade. Och lovade att göra vissa justeringar i programmet. Lät sig dessutom fotas tillsammans med femtiofyra-åringen från Jeppis.
Flygresan över Atlanten tog nästan nio timmar. Jag kollade på movies, sov lite, käkade godis och skrattade åt En man som heter Ove. Halv tre landade vi på Newark Liberty International AirPort. Jag tog på mig mitt mest neutrala smajl. Slängde fram tummarna. Och gjorde mig redo för mötet med biffarna från FBI. Det funkade. Welcome Mister Juselius and wajf! Hälsade en mycket trött och oinspirerad ung kille. Pust! Då vi väntade på bussen till Manhattan stötte jag på ännu en celebritet, Kristin Kasperssen. Alltså Lill-Babs dootro. Har för mig att Kristin skall springa på söndag. Men henne vågade jag absolut inte krama. För då hade jag nog fått vaimo i nacken. Checkade in på Hotel Newton på Broadway halv sex. Träffade Lasse, en jättetrevlig ledare jag lärde känna i fjol. Han kände igen mig också. Sa han. I receptionen såg jag också en massa ungar som firade Halloween. Tiggde candy av hotellpersonalen. En stor Halloweenparad lär också hållas i staden. Vi hade tänkt gå och se på den. Men orkade inte. I stället sjönk vi båda ner i den sköna hotellsängen. Senare i kväll skall vi gå på stan. Och I morgon bitti blir det morgonjogg i Central Park. Hoppas natten går riktigt fort!
PS
Mina blogg-uppdateringar kommer att vara rätt sena de närmaste dagarna. Det beror inte på att jag är slö utan på att Manhattan-booa e liiti bakett.
PS
Mina blogg-uppdateringar kommer att vara rätt sena de närmaste dagarna. Det beror inte på att jag är slö utan på att Manhattan-booa e liiti bakett.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 910,2 km
Mål: - 129,8 km
Kanon: Att få träffa Szalkai.
Kalkon:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar