I går kväll. Drack kvällskaffi med vaimo. Som hastade vidare till nattvak på backen. Kollade på Halvåttahosmej, avsnitt 500. Och Mästerkockarnas kamp. Direkt i säng sen. Dödstrött.
I morse. Steg upp klockan fem. Inte helt utvilad. Men nästan. Off till jobbet med Haldins gula. Christian E bakom ratten. Livliga diskussioner. Skrattade gott åt hans konstiga funderingar. Men. Vi skiljdes ändå åt som vänner.
Världslärardagen. Lokala lärarföreningen bjöd oss på bulla. Nami! Uffe A från Larsmo församling höll morgonsamling. Pratade om änglar. Berättade om Mikaelidagen. Ahaa! Jag nickade instämmande. Das stimmt gut! Funderade om jag efter morgonsamlingen borde berätta om min näsduks-ängel i Berlin. Njaaee. Barnen skulle kanske få för sig att deras rektor helt tappat greppet. Så jag lät bli. I stället plockade jag bara fram en reflexväst. Sade att skyddsänglarna nog vill att alla skall bära reflex då det är mörkt ute. Fin åsnebrygga, tyckte mina kollegor.
Efteråt höll jag ett par lektioner. Och förberedde måndagens elevvårdsmöte. Stängde rektorsexpeditionen och liftade hem med Charlotte R. Magen kurrade rejält då jag kom hem. Käkade två tallrikar havreflakes. Drog på mig five-fingers. Pedade iväg till hamnskogen. Gjorde en avstickare till Öströms. Beställde minnespriser till Jaros junioravslutning.
Precis som igår kändes de första kilometrarna i Hamnskogen väldigt lätta. Höll ungefär fem-fyrtio-fart. Men redan efter ett par varv började farten bedarra. Och benen blev med ens blytunga. Hade tänkt springa sju varv. Så jag gnetade på ändå. På det avslutande sjunde varvet var farten nere i sex-elva. Passerade en kille med gåstavar. Som jag kände igen. Stannade och gick med Max K en bra bit. Berättade lite om Berlin. Och om mina tankar inför NYCM. Max berättade att deras son Patrik deltagit i Kalmar Ironman. Loppet bestod av 4 km simning, 180 km i cykelsadeln och så ett helt maratonlopp som grädde på moset. Patrik hade klarat hela Järnmannen på 10:31:10. Och. Sprungit den avslutande maran på 3:34:09. Otroligt imponerande! Sade hejdå åt Max och lunkade vidare mot mål. Knapp styrfart.
Då jag kom i mål märkte jag att det fortfarande saknades ett par hundra meter till milen. Funderade lite på att stanna, men ångrade mig. För i samma ögonblick kom ett gäng tjejer springande till startplatsen. Jag hakade på. Tänkte stajla lite. Och gasa förbi hela gänget. Men fick tji! Rejält, dessutom. Ett par av tjejerna gasade nämligen plötsligt på. Rejält. Sprintertempo för mig. De andra hakade genast på. WTF! Kände hur näsan blev allt längre. Tror de att banan är bara hundra meter? Med ens blev det liv i gubben. Från sex-elva till fyra-femtiosju. I ett huj. Sprang upp tjejkopplet. Passerade majoriteten. Men tre av tjejerna sprang som gaseller. Hur femtiofyraåringen än försökte så lyckades han inte komma ifatt dem. En rejäl fartökning blev det i alla fall på sista varvet. Tackade för draghjälpen och frågade om jag mött USA:s fyrahundrameterslag. Nej, nu ljuger jag. Det frågade jag nicht. Men. Jag fick veta att gruppen bestod av unga mammor. Som brukar springa tillsammans ett par gånger i veckan. Läste på en av mammornas rygg att jag träffat på MamIS. He-va-naa-he, tänkte femtiofyraåringen då han pedade hem igen. Fullständigt utmattad.
I kväll kommer trean hem. Och i morgon har jag lovat vaimo att städa lägenheten. Från golv till tak. Det ser jag fram emot. Nicht!
Saldo: 10,9 km
Totalt: 2 823,4 km
Mål: + 53,4 km
Kanon: Axas havreflakes, älskar dem!
Kalkon: Löpningen går tungt.
Efteråt höll jag ett par lektioner. Och förberedde måndagens elevvårdsmöte. Stängde rektorsexpeditionen och liftade hem med Charlotte R. Magen kurrade rejält då jag kom hem. Käkade två tallrikar havreflakes. Drog på mig five-fingers. Pedade iväg till hamnskogen. Gjorde en avstickare till Öströms. Beställde minnespriser till Jaros junioravslutning.
Precis som igår kändes de första kilometrarna i Hamnskogen väldigt lätta. Höll ungefär fem-fyrtio-fart. Men redan efter ett par varv började farten bedarra. Och benen blev med ens blytunga. Hade tänkt springa sju varv. Så jag gnetade på ändå. På det avslutande sjunde varvet var farten nere i sex-elva. Passerade en kille med gåstavar. Som jag kände igen. Stannade och gick med Max K en bra bit. Berättade lite om Berlin. Och om mina tankar inför NYCM. Max berättade att deras son Patrik deltagit i Kalmar Ironman. Loppet bestod av 4 km simning, 180 km i cykelsadeln och så ett helt maratonlopp som grädde på moset. Patrik hade klarat hela Järnmannen på 10:31:10. Och. Sprungit den avslutande maran på 3:34:09. Otroligt imponerande! Sade hejdå åt Max och lunkade vidare mot mål. Knapp styrfart.
Då jag kom i mål märkte jag att det fortfarande saknades ett par hundra meter till milen. Funderade lite på att stanna, men ångrade mig. För i samma ögonblick kom ett gäng tjejer springande till startplatsen. Jag hakade på. Tänkte stajla lite. Och gasa förbi hela gänget. Men fick tji! Rejält, dessutom. Ett par av tjejerna gasade nämligen plötsligt på. Rejält. Sprintertempo för mig. De andra hakade genast på. WTF! Kände hur näsan blev allt längre. Tror de att banan är bara hundra meter? Med ens blev det liv i gubben. Från sex-elva till fyra-femtiosju. I ett huj. Sprang upp tjejkopplet. Passerade majoriteten. Men tre av tjejerna sprang som gaseller. Hur femtiofyraåringen än försökte så lyckades han inte komma ifatt dem. En rejäl fartökning blev det i alla fall på sista varvet. Tackade för draghjälpen och frågade om jag mött USA:s fyrahundrameterslag. Nej, nu ljuger jag. Det frågade jag nicht. Men. Jag fick veta att gruppen bestod av unga mammor. Som brukar springa tillsammans ett par gånger i veckan. Läste på en av mammornas rygg att jag träffat på MamIS. He-va-naa-he, tänkte femtiofyraåringen då han pedade hem igen. Fullständigt utmattad.
I kväll kommer trean hem. Och i morgon har jag lovat vaimo att städa lägenheten. Från golv till tak. Det ser jag fram emot. Nicht!
Saldo: 10,9 km
Totalt: 2 823,4 km
Mål: + 53,4 km
Kanon: Axas havreflakes, älskar dem!
Kalkon: Löpningen går tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar