Kunde inte släppa tanken på ESTA i går kväll. Päronskallen målade upp hemska bilder. Som den hämtade från Newark Liberty International Airport. FBI-killar. Biffiga. Bredbenta. Pistolförsedda. Bistra, självsäkra nunor.
- Mister Juselius, You are not welcome here!
- WTF.... Sorrry....But, but....?
- Mister Juselius, calm down, read my lips! You änd Your vajf are not allowed to enter the United States of Amirika.
- But, but....why?
- Mister Juselius. You have been verry, verry greedy. You have not paid 14 daalers for Your ESTA.
Läste att en ny ESTA-ansökan måste göras 72 timmar före avfärd. Shittt, shitt! Det är ju för böveln mindre tid kvar innan vi åker. Gjorde genast en ny ansökan åt oss båda. Kostade mig tjugoåtta daalers. Men tänkte att det kan nattsömnen vara värd.
I morse. Tisdagsinvägning. Fruktade ett jättebakslag. Vågade knappt titta på de röda araberna. Som grinade mig ilsket i ögonen. Sjuttiotvå-komma-åtta. Perhana. Det här betyder att jag, utöver alla mina skadeproblem, också får släpa med mig tre kilo extrafläsk genom stadsdelarna i NY, minst! Voi huh-huh! Efter bakslaget fortsatte jag till jobbet. En av mopedkillarna ringde och bad om ursäkt för sitt tilltag bakom skolan. Jag accepterade ursäkten. Och uppmanade honom att pusha på sina två medbrottslingar. Påpekade att senast i dag vill jag höra av dem. Höll ett par lektioner. Testade ett nytt program på I-paden, Educreations. Funkade rätt bra. Förutom att bilden ställde sig på tvären i videoprojektorn.
Efter skoldagens slut tog jag bussen hem. Sov hela vägen. Tomt och tyst i lägenheten då jag klev in. Kollade in Simones framfart. Drog en lättnadens suck. Antagligen kommer hon inte alls att störa vår resa. SMHI:s utlovade skräckscenario hade uteblivit. Och Simone hade nedgraderats. Najs! Sen ringde jag Linda på Springtime. Bad henne kolla min och vaimos ESTA-status. Varmuuden vuoksi. Jo, då sa Linda. Ni har den båda i kraft ända till 18 oktober 2015. Najs igen!
Då vaimo kom hem förde jag svarta bilen till Yrkesskolans bilavdelning. Lämnade den på gårdsplanen. Ringde Henry M för att kolla vilken tid han och Calle W skulle länka i kväll. Tja, om femton minuter startar vi från Kristallen. Själv skulle jag inte springa idag, heller. Men tog Treken och pedade med grabbarna i snålblåsten. Sen fortsatte jag till Sportia Mattsson efter sportgél. Valde länge. Stannade för fyra engångsdoser Enervit med apelsinsmak. Och en tub med energitabletter. Pedade vidare till Trädgårdsgatan. Bad farsan hämta svarta bilen från Yrkes på torsdag. Morsan frågade efter mitt startnummer. Men det mindes jag inte.
Hem sen. Kollade upp startnumret, 25132. Gjorde tacos. Och smörjde in låren med hästsalva. Den huldas axlar fick också en omgång. Verkade gilla hästsmörjan. Senare på kvällen ringde de två övriga mopedligisterna. Jag uppmanade dem båda att tänka efter var de kör nästa gång. Tror faktiskt att de förstod.
I morgon startar mitt och vaimos andra NY-äventyr. Klockan två rattar jag vita, inte så rostiga mot Vasa. Ettan har lovat att skjutsa oss till flygfältet. På så vis slipper jag pysäköinti-maksun. Sen. Om allt går som planerat träffar vi tvåan i Stockholm. Och övernattar i hans kämppä. Sen på torsdag förmiddag avgår vårt flyg till Newark Liberty International Airport. Flygresan beräknas ta nästan nio timmar. För Mister Juselius änd vajf väntar spännande tider.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 910,2 km
Mål: - 109,8 km
Kanon: Simone och ESTA raderades från min bekymmerkarta.
Kalkon: Över tio mil back.
- Mister Juselius, You are not welcome here!
- WTF.... Sorrry....But, but....?
- Mister Juselius, calm down, read my lips! You änd Your vajf are not allowed to enter the United States of Amirika.
- But, but....why?
- Mister Juselius. You have been verry, verry greedy. You have not paid 14 daalers for Your ESTA.
Läste att en ny ESTA-ansökan måste göras 72 timmar före avfärd. Shittt, shitt! Det är ju för böveln mindre tid kvar innan vi åker. Gjorde genast en ny ansökan åt oss båda. Kostade mig tjugoåtta daalers. Men tänkte att det kan nattsömnen vara värd.
I morse. Tisdagsinvägning. Fruktade ett jättebakslag. Vågade knappt titta på de röda araberna. Som grinade mig ilsket i ögonen. Sjuttiotvå-komma-åtta. Perhana. Det här betyder att jag, utöver alla mina skadeproblem, också får släpa med mig tre kilo extrafläsk genom stadsdelarna i NY, minst! Voi huh-huh! Efter bakslaget fortsatte jag till jobbet. En av mopedkillarna ringde och bad om ursäkt för sitt tilltag bakom skolan. Jag accepterade ursäkten. Och uppmanade honom att pusha på sina två medbrottslingar. Påpekade att senast i dag vill jag höra av dem. Höll ett par lektioner. Testade ett nytt program på I-paden, Educreations. Funkade rätt bra. Förutom att bilden ställde sig på tvären i videoprojektorn.
Efter skoldagens slut tog jag bussen hem. Sov hela vägen. Tomt och tyst i lägenheten då jag klev in. Kollade in Simones framfart. Drog en lättnadens suck. Antagligen kommer hon inte alls att störa vår resa. SMHI:s utlovade skräckscenario hade uteblivit. Och Simone hade nedgraderats. Najs! Sen ringde jag Linda på Springtime. Bad henne kolla min och vaimos ESTA-status. Varmuuden vuoksi. Jo, då sa Linda. Ni har den båda i kraft ända till 18 oktober 2015. Najs igen!
Då vaimo kom hem förde jag svarta bilen till Yrkesskolans bilavdelning. Lämnade den på gårdsplanen. Ringde Henry M för att kolla vilken tid han och Calle W skulle länka i kväll. Tja, om femton minuter startar vi från Kristallen. Själv skulle jag inte springa idag, heller. Men tog Treken och pedade med grabbarna i snålblåsten. Sen fortsatte jag till Sportia Mattsson efter sportgél. Valde länge. Stannade för fyra engångsdoser Enervit med apelsinsmak. Och en tub med energitabletter. Pedade vidare till Trädgårdsgatan. Bad farsan hämta svarta bilen från Yrkes på torsdag. Morsan frågade efter mitt startnummer. Men det mindes jag inte.
Hem sen. Kollade upp startnumret, 25132. Gjorde tacos. Och smörjde in låren med hästsalva. Den huldas axlar fick också en omgång. Verkade gilla hästsmörjan. Senare på kvällen ringde de två övriga mopedligisterna. Jag uppmanade dem båda att tänka efter var de kör nästa gång. Tror faktiskt att de förstod.
I morgon startar mitt och vaimos andra NY-äventyr. Klockan två rattar jag vita, inte så rostiga mot Vasa. Ettan har lovat att skjutsa oss till flygfältet. På så vis slipper jag pysäköinti-maksun. Sen. Om allt går som planerat träffar vi tvåan i Stockholm. Och övernattar i hans kämppä. Sen på torsdag förmiddag avgår vårt flyg till Newark Liberty International Airport. Flygresan beräknas ta nästan nio timmar. För Mister Juselius änd vajf väntar spännande tider.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 910,2 km
Mål: - 109,8 km
Kanon: Simone och ESTA raderades från min bekymmerkarta.
Kalkon: Över tio mil back.
8 kommentarer:
Yeah, go, go Ingo !
Ha det kul på löpningen i NY, stressa inte, rulla steget hela vägen :)
Educreations är en bra app, använder den dagligen istället för att skriva på tavlan.
Lycka Till! ��
Vilan har säkert gjort gott! Benen kommer att kännas lätta. Lycka till!
Tack Nicke!
Ledsen att jag ballade ur med simningen på Åland.
Ingo
Instämmer Lena. Måste bara öva lite till.
Tack Anonym!
Ingo
Voi hohho så spännade! Hoppas ni får en toppen resa och att kroppen och knoppen håller hela loppet igenom! Å skulle det så vara, att de inte gör det så ere så tå! Isåfall får du tänka att det är resan som är målet i dubbel bemärkelse! Massor lycka till och lagom tungt lopp önskar jag dig! H.mimmi
Skicka en kommentar