Gick och lade mig tidigt i går kväll. Kände mig därför rätt pigg i morse. Käkade en rejäl gröt-tallrik. Sen off till jobbet. Noterade att det snöat under natten. Shitt. Gillar naturligtvis inte att springa i snöslask. Men. Inget att göra åt. Hoppas att slasket torkar upp till i kväll. För då ska jag ut på ett lugnt distanspass med Henry M. Dallas bakom gula-buss-ratten. Berättade att kollegan Markus W sagt upp sig från chaufförsjobbet. WTF! Markus? He va todella leissamt! Jag som alltid brukar ha så trevliga konversationer med honom. Hoppades att Dallas fått det hela om bakfoten.
Ännu mera snöslask då jag kom till Bosund. Blev våt om fötterna. Brukar inte ha några speciella vinterskor. Det borde jag haft i morse. Inget monster vid ingången i morse. Tack och lov! Klev in i värmen. Satte igång min bordsdator. Kokade kaffe. Dukade lärarrumsbordet. Och tog itu med dagens agenda. Eleverna gillade nysnön. Gjorde allt för att kringgå snöbollsförbudet. Jag har nog en viss förståelse för det. Rekommenderade dem att göra snögubbar i stället. Första lektionen hade jag matematik i ettan. Började timmen med att lyssna på en massa ivrigt skvaller. Om vilka som syndat mot snöbollsförbudet. Först sen kunde vi börja räkna. Kalkonsoppa till lunch. Helt okej, faktiskt. Köksorna hade dessutom bakat ett riktigt gott bröd till soppan. Najs! Avslutade dagen med innegymnastik åt treorna. Tunnelboll, brännboll och lite löpning.
Tillbaks till Jeppis med Haldins gula. Sov. Men väcktes då Croniz-eleverna klev på. Hörde att en av dem snackade om mig. Trodde väl att jag fortfarande sov. Sidu, he de ir gambäl lärarn miin. Ja, ja. Gammal och gammal. Allt är relativt. Moses blev väl hundra-tjugo bast. För att inte tala om Abraham som hade hundrasjuttiofem ljus på sin födelsedagstårta. Då är man först gambäl. Och. Abraham blev visst pappa i samband med sitt hundraårsparty.
Då jag kom hem tog jag hissen upp till andra våningen. Vet inte riktigt varför? Brukar annars alltid ta trapporna. Men. Strax jag klev in i hissen kände jag doften av vaimo. Jag var bombsäker. Hon har skaffat en ny parfym. På Arlandas tax-free, tror jag. Trots att jag är skitdålig på att urskilja dofter så kände jag igen denna. Tänkte att. Hon måste nyligen ha använt hissen. Klev in i lägenheten. Joh-hooade. Fick genast svar. Du har just varit i hissen, hasplade jag ur mig. Tvärsäkert. Och? Den hulda såg på mig med ett förvånat uttryck. Jo, för att jag kände igen din parfym, triumferade jag. Tat-ta-daa! Ahaa, sa vaimo. Du tycker den luktar illa. Njaee, det sa jag ju inte. Jag sa att jag kände igen den. Nåå, vad tycker du om den då? Tjaa.....(tänk på vad du säger nu, för böveln).... jag vet inte. Om jag tycker om den eller inte. Men den är speciell. Den hulda verkade nöja sig med mitt svar. Faktiskt. Kanske för att vi väl alla vill vara lite speciella.
Sen tog vi tillsammans itu med treans student-tack-kort. Vaimo, vars stavar är betydligt tjusigare än mina, fick hålla i kynän. Medan jag letade fram adresser. Sen tog jag röda, rostiga till posten. Och så var den saken ur världen. En grej störde mig i samband med postbesöket. Breven fick inga riktiga frimärken. I stället klistrade postflickan skitfula pappersremsor på mina fina brev. Vem tusan har kläckt fram något så korkat?
På väg hem från posten ringde Bo L. Ville joina Henry M och mig på vår inplanerade kvällslänk. Najs! Senare på kvällen sammanstrålade vi vid trafikljusen intill lähikauppan. Hoppades att benen äntligen skulle kännas fräscha. Det gjorde de inte. Bo tipsade om en magnesiumolja som eventuellt kunde vara till hjälp. Då jag svängde in till Marstranden mötte jag bröderna Johan och Thomas M. På väg till skidspåren i Vuokatti. Enligt Johan sitter anledningen till att mina ben känns trötta - läs och begrunda - korvien välissä. Hoppas verkligen att han har rätt. Men. I morgon skall jag ändå leta rätt på magnesiumoljan. För nu är goda råd dyra!
PS
Hoppsan. Höll nästan på att glömma. Jag fick ett trevligt brev från Springtime idag. Ur brevet framgick det att Mr Ingmar Juselius, age 54, tilldelats startnummer 25132. Han startar ute på Verrazanobron söndagen den 3 november klockan 10:05 a.m. Måtte det gå vägen den här gången!
Saldo: 11,2 km
Totalt: 2 897,1 km
Mål: - 2,9 km
Kanon: Brevet från Springtime.
Kalkon: Framlåren
Ännu mera snöslask då jag kom till Bosund. Blev våt om fötterna. Brukar inte ha några speciella vinterskor. Det borde jag haft i morse. Inget monster vid ingången i morse. Tack och lov! Klev in i värmen. Satte igång min bordsdator. Kokade kaffe. Dukade lärarrumsbordet. Och tog itu med dagens agenda. Eleverna gillade nysnön. Gjorde allt för att kringgå snöbollsförbudet. Jag har nog en viss förståelse för det. Rekommenderade dem att göra snögubbar i stället. Första lektionen hade jag matematik i ettan. Började timmen med att lyssna på en massa ivrigt skvaller. Om vilka som syndat mot snöbollsförbudet. Först sen kunde vi börja räkna. Kalkonsoppa till lunch. Helt okej, faktiskt. Köksorna hade dessutom bakat ett riktigt gott bröd till soppan. Najs! Avslutade dagen med innegymnastik åt treorna. Tunnelboll, brännboll och lite löpning.
Tillbaks till Jeppis med Haldins gula. Sov. Men väcktes då Croniz-eleverna klev på. Hörde att en av dem snackade om mig. Trodde väl att jag fortfarande sov. Sidu, he de ir gambäl lärarn miin. Ja, ja. Gammal och gammal. Allt är relativt. Moses blev väl hundra-tjugo bast. För att inte tala om Abraham som hade hundrasjuttiofem ljus på sin födelsedagstårta. Då är man först gambäl. Och. Abraham blev visst pappa i samband med sitt hundraårsparty.
Då jag kom hem tog jag hissen upp till andra våningen. Vet inte riktigt varför? Brukar annars alltid ta trapporna. Men. Strax jag klev in i hissen kände jag doften av vaimo. Jag var bombsäker. Hon har skaffat en ny parfym. På Arlandas tax-free, tror jag. Trots att jag är skitdålig på att urskilja dofter så kände jag igen denna. Tänkte att. Hon måste nyligen ha använt hissen. Klev in i lägenheten. Joh-hooade. Fick genast svar. Du har just varit i hissen, hasplade jag ur mig. Tvärsäkert. Och? Den hulda såg på mig med ett förvånat uttryck. Jo, för att jag kände igen din parfym, triumferade jag. Tat-ta-daa! Ahaa, sa vaimo. Du tycker den luktar illa. Njaee, det sa jag ju inte. Jag sa att jag kände igen den. Nåå, vad tycker du om den då? Tjaa.....(tänk på vad du säger nu, för böveln).... jag vet inte. Om jag tycker om den eller inte. Men den är speciell. Den hulda verkade nöja sig med mitt svar. Faktiskt. Kanske för att vi väl alla vill vara lite speciella.
Sen tog vi tillsammans itu med treans student-tack-kort. Vaimo, vars stavar är betydligt tjusigare än mina, fick hålla i kynän. Medan jag letade fram adresser. Sen tog jag röda, rostiga till posten. Och så var den saken ur världen. En grej störde mig i samband med postbesöket. Breven fick inga riktiga frimärken. I stället klistrade postflickan skitfula pappersremsor på mina fina brev. Vem tusan har kläckt fram något så korkat?
På väg hem från posten ringde Bo L. Ville joina Henry M och mig på vår inplanerade kvällslänk. Najs! Senare på kvällen sammanstrålade vi vid trafikljusen intill lähikauppan. Hoppades att benen äntligen skulle kännas fräscha. Det gjorde de inte. Bo tipsade om en magnesiumolja som eventuellt kunde vara till hjälp. Då jag svängde in till Marstranden mötte jag bröderna Johan och Thomas M. På väg till skidspåren i Vuokatti. Enligt Johan sitter anledningen till att mina ben känns trötta - läs och begrunda - korvien välissä. Hoppas verkligen att han har rätt. Men. I morgon skall jag ändå leta rätt på magnesiumoljan. För nu är goda råd dyra!
PS
Hoppsan. Höll nästan på att glömma. Jag fick ett trevligt brev från Springtime idag. Ur brevet framgick det att Mr Ingmar Juselius, age 54, tilldelats startnummer 25132. Han startar ute på Verrazanobron söndagen den 3 november klockan 10:05 a.m. Måtte det gå vägen den här gången!
Saldo: 11,2 km
Totalt: 2 897,1 km
Mål: - 2,9 km
Kanon: Brevet från Springtime.
Kalkon: Framlåren
5 kommentarer:
Magnesium oljan finns vid din lokala sportaffär. Välkommen in. Fefa
Najs Fefa! Lägg undan en flaska åt mig. :-)
Möjligen lite vila? Speciellt när de är så nära in på varann loppen!
Jo, men jag tycker jag har vilat så mycket. Fattar nada?
Vad är mycket vila då?
Skicka en kommentar