FÖRLOVNINGEN

Dag 213

Vaknade halv sju. Enligt aal-nackon den första augusti. Vaimos och min förlovningsdag, enn-gejtsch-ment-dej. Rekapitulerade händelseförloppet. Svårt med vissa detaljer. Det inträffade ju för trettiotre år sedan. Men. Så här mindes jag det i alla fall:

Sommaren nittonhundraåttio. Eftersom jag aldrig haft några större framgångar hos kvinnfolttji, tog jag en rövare. Chansade. Föreslog ååt bruude miiin. Att vi efter ett drygt halvt års stadigtkilande skulle legitimera/statsfästa vårt förhållande. Tänkte att. Med en ring på fingret kunde jag ju glassa lite inför mina frassvänner. Kunde skippa det fruktlösa letandet. Så tänkte jag. Chockades av svaret. Vaimo gillade tanken. Svarade JA! Nästa steg var att bestämma förlovnings-datum och plats. Och fixa ringar förstås. Ringarna köpte vi från svärfars kauppa, Kecklunds. Alltså svärfar ägde inte butiken. Men jobbade där. Minns att vi satt och tryckte i två länstolar bakom ett "tipan". Valde ut de vackraste. Och billigaste ringarna. Check. Sedan skulle ju ett datum bestämmas. Jag kunde inte tänka mig ett bättre än den första augusti. Samma dag som mitt älskade Jaro skulle möta Terry Venables Queens Park Rangers. På Centralplan i Jeppis. Otroligt. Men sant. Vi kan ju växla ringar på matchen, hörde jag mig föreslå för min blivande vaimo. Som blev tyst. På matchen? Ja-a, har du något bättre förslag? Det hade hon inte. Gun F, som expedierade oss, lovade att hålla tand för tunga. Inte ens svärfar fick veta något. Graverade in datum och årtal i ringarna, 1.8.1980. Dock inte platsen. 
Förlovningsdagen var en fredag. Vi laddade upp inför matchen/förlovningen hos en god vän, Leif V. Hemlighetsfulla som bara den. Fortsatte till matchen. Bänkade oss högst upp på läktaren. När skall vi göra det, viskade vaimo? I halvtid förstås. På asfalten. Bakom läktarn! Den mest naturliga förlovningsplatsen i världen! Sagt och gjort. I halvtid smög vi oss nerför trapporna till den hemliga platsen. Bytte ringar. Och så var vi ett par. Själva matchen minns jag väldigt lite av. Antar att Terrys brittiska krigare drog det längre strået. Vi fortsatte förlovningsbestyren med att bila ut till mina föräldrars villa i Vexala. Ove A och hans dåvarande flamma Gun-Viol H joinade. Minns att vi stannade som hastigast hos min mommo Sandra, på Kangbackan. För att stoltsera med ringarna, antar jag. Vackert som vanligt ute vid havsbandet. Vi drack "Amiraali" och solade i sanden. Sen fick jag en av mina många, ljusa ideér. Varför lånar vi inte farsans lilla plastbåt och ror ut till Stubben, en fyrbåk jag aldrig tidigare besökt. Ove, Guijan och nästan-vaimo var inte speciellt tända på tanken. Rentav skeptiska. Jo, jo. Det finns en liten utombordsmotor på minst fyra hästar till båten. Med hjälp av den är vi vid Stubben på litet ett kick. Konstigt nog fick jag trion med på noterna. Och mitt på dagen, tror det var lördagen den 2.8, styrde vi miniplastbåten ut på öppet hav. Mot Stubben. Jag märkte rätt snart att färden nog INTE skulle gå på ett litet kick. Minns inte riktigt hur länge överfarten tog oss. Men det handlade om åtskilliga timmar. Det vackra vädret fortsatte. Men! Då vi steg iland på Lillskäret, där fyren fortfarande står, tornade mörka moln upp i horisonten. Efter att vi beundrat utsikten och vandrat lite på ön var det dags att tänka på hemfärd. Då hade det börjat blåsa rejält. Och Tor hade hämtat sin hammare. Tillbakaresan förvandlades till ett äventyr. Vaimo skulle kanske kalla den för en mardröm. Ove och jag kämpade i stormen med varsin åra för att komma framåt. Den lilla utombordaren, som förstås fått soppatorsk, hade vi ingen glädje av. Än idag, trettiotre år senare, fattar jag inte hur vi lyckades ta oss tillbaks till Vexalasidan. Men vi gjorde det. Fortsatte förlovningsfirandet. Lite tröttare, lite frusnare, men lika lyckliga. Det var däremot inte våra föräldrar då de, sent om sider, fick höra om vårt äventyr. Tror nästan att farsan svor. Vilket han sällan brukar göra.
Tillbaka till nutid.
Vaimo sussade fortfarande då jag steg upp. Klockan åtta träffade jag Kim M och några killar som skulle reparera några brunnar på gården. Jag deltog som bolagsstyrelsens enda representant. Fattade nada av vad killarna snackade om. Men låtsades se viktig ut. Och lyckades på så vis dölja min okunskap. Brunns-mötet tog över två timmar. Jag hade tänkt hinna med ett Fitness-pass innan vaimo vaknade. Men det passet fick jag skippa. Jag fick också tacka nej då Henry M ringde. Ville ha ut mig på en kvällslänk. Skyllde på mina framlår. Vilket iofs var sant. Lovade i stället en förlovningslunch åt vaimo på After Eight. Käkade gräddig laxsoppa med rotsaker, purjo och dill. Blåbärskvarg med kolasnitt till dessert. Funderar nu på att föreslå en kvällstur ut till villan i Vexala. Kanske via glasskiosken. Kanske via Centralplansläktaren. Kanske till och med ut i blåbärsskogen. Någon Stubbenresa blir det däremot INTE.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 187,0 km

Mål: + 57,0 km

Kanon: Den vackraste och billigaste ringen sitter fortfarande stadigt.

Kalkon: Stubbenresan