I går kväll halv sju. Skulle ta en tupplur. Max tio. Blev i längsta laget, tre timmar. Yrvaken. Pladdade mig ner i TV-soffan. Kvällskaffi och en gammal klassiker på dumburken, American Pie 2. Sett den förut. Men. Skrattade ändå hejdlöst åt ungdomarnas dråpligheter. Vred mig i soffan då Jim Levenstein klistrade fast handen innanför kalsipperna. Vaimo, inte lika road. Gick och lade sig. Joinade henne efter filmen. Somnade faktiskt genast. Men vaknade klockan tre. Låg och vred mig en god stund. Steg upp halv fyra. Kokade havregrynsgröt. I kastrull för omväxlings skull. Skitgott med blåbär och hallon på! Avrundade med kaffe. Lade mig i treans säng. Läste Toves, Sandras och Bennys bloggar. Tove hade förra veckan kutat 22,4 mil. Helt otroligt! Min utmaning kändes med ens rätt futtig. Sandra hade skrivit ett långt klagoinlägg från VM i Moskva. Var missnöjd med det mesta. Käket, hotellet, trängseln, luften och träningsmöjligheterna. Tyckte att världens bästa idrottare var värda bättre förhållanden. Jag är beredd att hålla med henne. Lycka till i försöken på lördag Sandra! Benny hade lagt upp några fina YouTube-klipp som handlade om Haile Gebreselassie. Sprang världsrekord i Berlin 2008, 2:03:59. Vilken löpsteg! Vilken kille! Avslutade morgonpasset med ett par sidor ur Liza Marklunds bok "Du gamla, du fria". Sen somnade jag på nytt. Drömde faktiskt. I drömmen sprang jag till en början som Gebreselassie. I första startledet. Bland eliten. Tog täten av en långhårig kille nästan genast. Men sen tog likheterna slut. Som ledare hade jag svårt att hitta rätt väg. Bannade arrangörerna för den dåligt utmärkta banan. Som också innehöll frågestationer, typ sådana man har på naturvandringar. Kommer bara ihåg en station. Inne i en stuga. På en vägg hängde tre navkapslar med Mercedeslogo. Kände genast igen logotypen. Skrev Mercedes och mitt efternamn på en lapp. Fortsatte. Ända tills jag var tvungen att byta skor! Varför minns jag inte. Skobytet blev en katastrof. Tog ofantligt länge. Passerades av hundratals löpare. Då jag äntligen kom iväg märkte jag att fötterna var nedstuckna i två jättestora vita reklam-plastpåsar. Dessa i sin tur inne i ett par riktigt uttjänta ljusblågråa länkkare. Modell sådana man borde slänga på soptippen. Men sparar. Eftersom man fantiserar att man kan behöva dem en vacker dag. Tyvärr minns jag inte om jag tog mig i mål. Men knappast!
Vaknade på nytt vid åttasnåret. Utvilad. Fortfarande mätt. Tog vita, inte så rostiga, bilen till Centralplan. Långa intervaller på agendan. Uppvärmning, dynamisk rörlighet, löpskolning och ett par koordinationslopp. Sen var jag redo för den första av sex stycken 1000 meters intervaller. Szalkai ville att jag skulle springa intervallerna på 4:10-4:20. Den sista skulle vara den snabbaste. En minuts ståvila mellan loppen. Första på 4:02. Andra på 4:13. Tredje, fjärde och femte på 4:08. Samlade mig inför den sista. Lyckades pressa mig under fyra minuter, 3:53. Najs. Joggade ner. Töjde lite före duschen. Fortsatte direkt till Sune E i Fagernäs. Fick tillbaks mina svarta solbrillor som jag lämnat där senaste gång. Upp på britsen. Framlåren först. I vanlig ordning ålade jag mig som en mask. Ylade som en varg. Oaaaaj! Svettades. Blötte ner två papperslakan. Efteråt bokade jag in fyra nya besök, två i september och två i oktober. Alla blev perfekt inprickade med tanke på mina lopp i Berlin och New York. Fortsatte hem.
Vaimo i jobb. Men. Hade hunnit göra en smarrig Zucchini/Aubergine-gratäng. Käkade två portioner. Ettan kom förbi matbordet. Fnyste åt skapelsen. På eftermiddagen hann jag ännu med att besöka mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Fick min första födelsedagsgåva. En första-hjälp väska. Passar bra åt en drulle som jag. Hämtade sen billiga bananer och sportdryck från gröna butiken. Då jag kom hem ringde tvåan och ville ha mitt recept på broilerpasta. Berättade att han fixat en ny lägenhet. Najs! Skickade receptet på fb.
Eftersom jag reser med vaimo till Helsingfors på lördag så har jag lagt in veckans långpass redan i morgon. Långpassen tarvar ofta lite förberedelser. Nu tänkte jag förbereda mig till max. Fyllde fyra flaskor med sportdryck. Nollställde rostiga rödas tripmätare. Bilade ut mot Pörkenäs. Droppade första flaskan vid sex och andra vid vändplatsen efter tolv kilometer. Trean vid aderton och den sista vid tjugoen. Kanon! Nu behöver jag inte bära med mig någon dricka i morgon. Borde få ihop två-komma-fyra mil. Efter utfärden till Pörkenäs kände jag mig så där kvällstrött igen. Lade mig på soffan. Skall ta en tupplur. Max tio.
Saldo: 10,3 kmTotalt: 2 266,1 km
Mål: + 66,1 km
Kanon: Intervallerna
Kalkon: Att jag nog aldrig får veta hur drömloppet slutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar