I går kväll. Strax efter att jag publicerat mitt tvåhundrafemtonde blogginlägg. Trean ringde. Äntligen! Hämtade honom från bruudes. Sen skulle han till stan med grabbarna. Jag drog också till stan. Med vaimo. Käkade glass på torget. Gjorde som jag alltid gör vid luckan. Frågar glassflickan. Har du någon glass? Vissa glassflickor fattar genast att gubbskrutten skojar. Andra funderar. Lyser upp då de så småningom fattar galoppen. Jodå, svarade tjejen glatt. Beställde mango-melon åt mig själv. Vaimo ville ha en limeglass. Bänkade oss mitt på torget. Studerade porukka i keskusta. Inte speciellt många. Och. Inget gaturally. Absolut inte som förr i vääde. Då vi var unga körde bilarna i karavan runt torget. Varv på varv på varv. Kände att jag faktiskt saknade rallyt. Träffade i alla fall ett par kända ansikten. Leif B med vaimo och Barbro E med gubbi siin. Barbro har jobbat som löneräknare åt Larsmo kommun. Beställde en chokladglass med två bollar. Jag tipsade henne om min blogg. Sen pedade vi hem igen. Kvällskaffe och en filmrulle fick avsluta lördagskvällen. Nja, inte riktigt. Ettan ringde och ville jag skulle hämta honom från Rovaniemiresan. Klockan halv två bilade jag därför iväg till Centralplan. End of day 215.
I morse. Sov till åtta. Väckte ettan som skulle i jobb. Käkade fil och bacon. Massor med kaffe och ett par mackor. Jag har börjat tumma lite på mitt bulla- och brödstopp. Känner att jag inte orkar träna helt utan kolhydrater. Klockan elva pedade jag iväg till Centralplan. Blåsigt, soligt och varmt. Började med två kilometers lätt löpning. Bar överkropp. Fortsatte med dynamisk rörlighetsträning och tre hundrameters koordinationslopp. Sen var det dags för den första av två stycken tre kilometers tröskelpass i 4:45-4:50-fart. Startade, som vanligt, optimistiskt. Första kilometern på 4:17. De följade två gick betydligt långammare. Men stannade ändå ändå klart under gränsen, 4:29. Vilade en minut. Nästa tröskel gick något långsammare. Men klarade gränsen med god maginal. Nästa gång måste jag nog våga dra ner på farten. Och hålla mig inom Szalkais gaffel.
Töjde på gräsmattan. Duschade och snackade lite med Sören B. Han skulle vara assisterande domare i B-juniorernas match mot JJK. Jag kollade första halvleken. Jaros B-juniorer dominerade. Ledde i halvtid med 4-1. Kevin L var matchens lirare så långt.
Ringde trean. Kollade om han var hungrig. Det var han. Paistade köttfärs åt sig själv och Joanna K, bruude hans. Pedade ändå hem för att städa upp efter hans paistande. Det behövdes. Men sen. Prick klockan tjugo före fyra bröt h-vetet lös hos Marstrands Bed & Brekfast. Vann e baretten miin? Den låg hör på golvet just. Vann e baretten miin? Trean i full panik. Saknade sin mössa. Drakabussen skulle avgå om tjugo minuter. Jag rusade upp och började leta. Vaimo likaså. Trean letade också. Men skrek ännu mer. Hur kan den bara försvinna från golvet? Paaaapppp, vart har du lagt den? Kvart före fyra. Jag mindes också att jag sett mössan på golvet. Men. Nu var den inte där. Inte heller under sängen, inte i sängen, inte mellan lakanen, inte under mattan, ingenstans! Baretten fanns helt enkelt inte! Tio före fyra. Joanna kom. Hon hade heller ingen aning om var mössan kunde finnas. Blev nog lite skrämd av treans tjutande. Åtta minuter före fyra. Vaimo grävde i korgen för smutstvätt. Hittade baretten. Låg och gömde sig bland träningskläder, kalsonger, strumpor och behååar. Hur den kommit dit var det ingen som visste. Vaimo utsågs i alla fall till dagens hjältinna. Joanna skjutsade trean till Drakabussen. Lugnet återvände till Marstrands Bed & Brekfast.
Saldo: 10,5 km
Totalt: 2 234,0 km
Mål: 74,0 km
Kanon: Fyndet i tvättkorgen.
Kalkon: Måste lära mig att ta det lugnare på mina tröskelpass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar