Det blev ingen glass bakom läktaren i går. Inget villabesök heller. I stället bjöd vaimo mig på en trerätters brakmiddag och en romantikrulle, Love and Honor. Barfota-Ernst tassade in mitt i rullen. Jag förlät honom.
Vaknade halv sju. Förlovningsringen satt kvar. Käkade tillsammans med vaimo. Kollade samtidigt lite bloggstatistik. Gårdagens inlägg hade lockat över femhundra läsare (504). Klättrat upp på pallplats. Efter omöjliga "Pissigt värre" från åttonde april med hela 1 251 sidvyer! Och efter "Persade" från den 26 juli som låg på 523. Gissade att gårdagsjuttun nog kommer att avancera på pallen rätt snart. Det totala besökarantalet är på god väg till 100 000. Just nu uppe i 83 344. Det ger mig nästan fyrahundra läsare om dagen. Ett ödmjukt TACK!
Efter den löpfria dagen i går längtade jag efter asfalt. Drog på mig mina DS Trainers. Kutade Larsmo Maxi, elva-komma-fem. Började försiktigt. Vänster framlår kändes inte riktigt hundra. Vågade ändå gasa på rejält mot slutet. Efteråt. Töjde lite på balkongen. Lyssnade på mommo Sandras favorit-beta, "O Store Gud" med Artur Eriksson. Tänkte på hur jag som liten. Tillsammans med mommo brukade lyssna på låten. Fanns på en LP med samma namn. Skivomslaget var vitt med blå text och en bild på pastorn från Skutskär. Vissa saker minns man bara! Mindes också att det fanns två skivor till i skivsamlingen. Låtarna på Beatles "A Hard Day´s Night" diggade jag tillsammans med min Beatlesfrälsta kusin Gerd N. Den tredje skivan i samlingen hette "Alptoppens ros" med Margareta Kjellberg. Det var en singelskiva från femtiotre. På B-sidan låg "En sjömans begravning". Då kusin Gerd fyllde femti framförde jag "Alptoppens ros" för henne. Och hennes nära och kära vänner. I Per Gessles Halmstad. Vännerna bara gapade åt den finske (jo, jag vet nog att det heter "finländske") galningen. Som dristade sig till att framföra ett skillingtryck från femtiotre. Orden hade jag visserligen bytt ut, men jojkandet förstod de nog inte!
Klockan halv ett mötte jag mina kollegor vid Sonamo båthamn. Vår arbetsgivare skulle bjuda oss på sommarlunch. Drygt hälften av oss hade tackat ja. Roligt att ses igen. Vi satt en god stund och käkade. Berättade om sommarminnen. Jens L, min vicerektor, kom med vänsterarmen i ett rött gips. Hade trillat av en stege. Brutit armen. Shitt! Jag kommer verkligen att sakna min vice, i minst tio veckor. Men. De övriga var både brunbrända och friska. Den tolfte augusti startar skolåret för oss lärare. Dagen därpå kommer eleverna. Skall bli kul att träffa dem också. Hoppas någon plockat blåbär åt mig!
På hemvägen besökte jag min gode vän Henry M. Karln verkar vara födda med en kännykkä vid örat. Vi hann i alla fall bestämma att springa ett långpass i morgon. Båda startar klockan sju. Jag från Marstranden. Henry från sin villa i Larsmo.
I kväll kommer trean hem. Tredje permissionen på fyra veckor. Få se om han har lärt sig de militära gradbeteckningarna ännu!
Saldo: 11,5 km
Totalt: 2 198,5 km
Mål: + 58,5 km
Mål: + 58,5 km
Kanon: Förlovningsmiddagen, även om den var i går. :-)
Kalkon: Fallet från taket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar