I går kväl. Klockan tjugotre-tjugo kurvade vår buss från Dragsvik in till Pietarsaaren Linja-auto-asema. Välförtjänta applåder åt Dallas och Pettersson. Trean stod och väntade. Lite nedstämd efter det negativa beskedet om tjänstgöringstidens längd. Joanna K, vaimo och jag gjorde vårt bästa för att trösta krigsmannen. Vet inte om det hjälpte. Tog vaimos svarta, rostfria hem till Marstranden. Ettan mötte oss med ett flin. Verkade gilla att lillabror visat framfötterna. Retades. Trean tog det piano. Sen stupade vi alla i säng.
Vaknade först klockan åtta. Käkade, städade och förberedde dagens träning. Läste Aftonbladet på nätet. Arsenal hade i går öppnat poängkontot i årets PL. Besegrat Fulham med 3-1. Gillade jättemycket Arsene Vengers kommentarer om massmedias hysteri angående klubbens uteblivna värvningar. "Du begår inte självmord bara för att en tjej du har försökt dejta väljer någon annan" och "Jag har ingenting emot att öppna plånboken, men fotboll handlar inte bara om det". Så talar bara en riktig lagbyggare. En som förstått innebörden av ordet laganda och teamspirit.
Bestämde mig för ett rejält intervallpass i Hamnskogen. Pedade dit klockan elva. Värmde upp ett varv. Nollställde klockan. Siktade på att fixa varvtider (1450 m) på ungefär sex-och-en-halv minut. Startade det första av fem kierrosta. Bra fart. Kände mig lätt i mina FiveFingers. Första varvet på 6:21. Stannade. Släppte ner hjärtat till 80 slag i minuten. Under andra, tredje och fjärde varvet sjönk farten med ett par sekunder, 6:23-6:24-6:28. Inför det femte och sista varvet beslöt jag mig för att ge allt. Siktade på att komma under 6:20. Tyckte att jag gick ut hårdare än förr. Flåsade och frustade som en travhäst. Fortsatte ändå att ösa på. Då knappt hundra meter återstod, låg pulsen på 170. Vilket är viittä vaille maxpuls för mig. Kände också att hjärtat inte riktigt orkade. Var tvungen att sakta in de sista metrarna. Tog mig ändå i mål på en kanontid, 6:08. Jag är inte hundra. Men misstänker att jag aldrig sprungit snabbare i Hamnskogen. Åtminstone inte på tjugohundra-talet. Joggade ner ett varv, töjde lite och pedade hem. Back-on-track-feelis.
En tallrik snålsoppa väntade på mig där hemma. Kollade reprisen av CL-kvalmatchen, Ferenbahce-Arsenal. Gillade vad jag såg av mina Fantasy PL-spelare Walcott och Cazorla. Gillade förstås också slutresultatet, 0-3. Även om det, som sagt var, bara handlade om en repris.
Sen kollade jag hur mitt Fantasylag hade pärjännyt i går. Åhå! Fyrtiotvå points. Det är ju femton bättre än premiärveckans. Ingos Dream Team hade dessutom jumboplatserna i både PeFF-ligan och Jeppisligan.
Nästa vecka är det villa-avslutningsvecka. För mej betyder det massor av talkojobb. Från onsdag till lördag skall Jaros juniorföräldrar sälja raketer i Prisma. Men. Redan på måndagskvällen skall allt ställas i ordning. Vet faktiskt inte hur jag skall hinna träna. Antar att det blir till att kuta på natten. Inte världens bästa upplägg. Men he får dåga. Såheså.
Saldo: 10,3 km
Totalt: 2 452,9 km
Mål: + 82,9 km
Kanon: Sex-noll-åtta-varvet i Hamnskogen.
Kalkon: Oroar mig för inkommande arbetsvecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar