KRIISIT

Dag 212

I går kväll. Bad-rums-stång-projektet hade uppenbarligen gett vaimo blodad tand. Fått Ernst-vittring. Nu ville hon ha mer. Vi har ju ett par hyllor i min fammos stuga. Någon av dem kanske passar i kuvösen. Och så kunde vi ju på samma gång ta hem motionscykeln. Så att jag kan cykla på den i vinter. Jag dubbelsuckade. Åt hyllorna. Och åt cykeln. Tänkte krysta ur mig ett  "he vaar int ti naa". Men lät bli. Tog en bit av tungan i stället. Okej. Ska bara se om jag hittar dragkärran någonstans i stan. Det gjorde jag. Utanför Jarokontoret. Vaimo hittade också en massa hyllor i stugan. Nöjde sig, till min stora lättnad, med två. Jag kånkade motionscykeln upp på dragkärran. Sen for vi hem. Kollade på Allsången och en krigsfilm. Vaimo tröttnade genast på skuutandet. Hoppade i dubbelsängen tillsammans Allas kryssbilaga. Jag fortsatte ensam i TV-soffan. 

Väckning klockan sex i morse. Fil, kaffe och bacon. Sammanstrålade med Jonas H vid SuperMarket, vår lähikauppa. Vart ska vi spring? frågade Jonas. Vi kör väl Larsmo Maxi, drygt elva. Passar det? Jo, bara jag är hemma till halv tio, svarade småbarnspappan. Som sedan kutade iväg. I tävlingsfart! Jag hade fullt sjå att hänga med. Efter typ nio kilometers löpning var jag tvungen att medge det också. Hördu, jag är inte speciellt pigg i benen i dag. Kan vi ta det lite lugnare, stönade jag fram. Det gjorde Jonas. I typ tio meter. Sedan gasade han på igen. Jag lyckades ändå bita ihop och följa med ända till Marstranden. Tackade Jonas för tempopasset. Förmodar att jag nog blir tvungen att ta en vilodag i morgon. Tyst i lägenheten då jag kom hem. Vaimo sov fortfarande. Drömde väl om någon Allas-novellfigur. Eller om barfota-ernst. Jag töjde en god stund på parveke. Lyssnade på Muse, Eagles. Och Chisu. Låten "Kriisit" spelade jag flera gånger. Gillade rytmen. Gillade lyriken. Även om jag inte fattade allt. Tror faktiskt inte att jag, sen Kaija Koo viskade att hon hade "Kylmä ilman sua", lyssnat på en finskspråkig artist. Vi snackar alltså om tjugo år sedan! 

Till slut vaknade vaimo också. Började genast rulla köttbullar. Jag gav henne rejält med kredd för det. Och för bullarna förstås. Även om de var i plattaste laget. Sen bar det av till Prisma. Jag tog med mig en oöppnad skumppalåda från treans studentfest. Tänkte försöka sälja den tillbaks till staten. Damen i LillPrisma-kassan såg frågande på mig. Skall du returnera flaskorna? Jepp. Har du något kvitto på att du köpt dem av oss? Nope. Du förstår väl att folk kan ju komma hit med dricka man köpt billigt i Estland, förklarade kassadamen tålmodigt. Jo, men jag har ju nästan aldrig varit i Estland. Bara en. Eller två gånger. För längosaan. Försökte se väldigt trovärdig ut. Kassadamen smälte. Okej. Jag tror dej. Och jag köper dina flaskor. Minus tio procent. Och nästa gång måste du ha kvittot med! Uppfattat. Hyggligt. Tack! Fick nästan en femtiolapp för lådan. Viftade glatt med pengarna. Åt vaimo som flytt fältet. Satt och tryckte utanför kauppa på parkeringen. För så här mycket klöver kan jag gärna skämmas fler gånger, utropade jag glatt. Rattade hem röda, rostiga. Nynnade Kriisit. Väldigt tyst. "Viidenkympin kriisit tunnistaa siitä..."
I morgon byter vi blad i aal-nackon. Sista juli blir till första augusti. Vaimos och min förlovningsdag. Dagen till ära skall jag skippa löpningen. Nåjå-jaa! I ärlighetens namn beror det nog mest på att Hällund körde ner mina framlår rejält i morse. Men. För brännvinsslantarna kanske jag bjuder vaimo på en vaniljglass. Bakom Centralplanens läktare. Där vi förlovade oss. För trettio-tre år sedan.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 2 187,0 km

Mål: + 67,0 km

Kanon: Kriisit

Kalkon: Alkojuttun