Sov jättedåligt i natt. Ettan kom hem med sina kompisar någon gång vid tvåtiden. Käkade vårrullar. Kollade någon film. Försökte nog viska. Men glömde bort sig med jämna mellanrum. På morgonkvisten lyckades jag äntligen finna vägen tillbaks till JB:s famn. Väcktes av mobilen halv åtta. Steg upp och käkade. Kollade vågen. Sjuttiotre-komma-två! Voi raatis, raati! I går hade jag bara käkat höns- och ärtsoppa. Sprungit sjutton kilometer. Ändå hade jag gått upp. Fortsatte morgonbestyren med att curla. Fixade morgonmål åt ettan och hans kompisar.
Sen iväg till Sunes. Han hade läst min blogg. Och fattat att mina framlår var risigaste laget. Tvärtemot gängse kutym började han därför med dem. Jag ålade som en mask på behandlingsbritsen. Stönade. Störde friden i Fagernäs med ett och annat högljutt skrik. Efter en trekvart var det värsta äntligen över. Framlåren kändes som nya igen. Jag rullade över på magen. Sune passade på att byta det svett- och massageoljedränkta papperslakanet jag legat på. Vaderna och baklåren kändes betydligt piggare. Trots att jag sprungit och gått en hel del i mina nya FiveFingers. Jag passade på att beklaga mig över min matchvikt. Okej, sa Sune. Vad åt du igår? Jag upprepade gårdagens meny. Alltså höns- och ärtsoppa. Okej, sa Sune. Men åt du något bröd till sopporna? Javisst. Jag käkade två mackor på morgonen, två till lunchen och ett halvt fransbrö till ärtsoppan. Till kvällskaffet hade jag dessutom unnat mig två rostade fransbrös-skivor med apelsinmarmelad. Men det berättade jag inte åt Sune. Som skrattade och sa. Ett halvt fransbrö! Lämna bort brödet så visar vågen under sjuttio nästa gång du kommer hit! Garanterat! Då jag bilade hem funderade jag på rådet jag fått. Beslöt mig för att följa det. Alltså. Från och med idag. Fram till fjärde november, dagen efter NYCM, är det bröd- och bullastopp som gäller. Alltså. Jag måste ju få käka tårta då jag fyller. Och. Jag kan ju inte tacka nej till morsans och svärmors kaffedopp. Men i övrigt skall jag hålla mig i skinnet. Svårt lär det bli. Kanske till och med tuffare än min utmaning. Jag älskar mina chiabrödsmackor. Berlinermunkar är jag också väldigt svag för. Listan på goda bakverk kunde göras hur lång som helst. Men. Nu har jag fattat ett beslut. Nu återstår det att se vilken karaktär jag har. Bävar redan för kvällskaffet.
Eftersom jag beslutat att inte springa något idag så begav jag mig istället till Fitness. Körde igenom Szalkais styrketräningsprogram. Raka sit-ups, sneda sit-ups, rumplyft, tåhävningar, snabba armpendlingar, ryggresningar, armpressar och utfallssteg. Gånger två. Tog mig en timme. Töjde och bastade efteråt. Vandrade hemåt. Hungrig som en varg.
Gjorde Pasta Bolognese. Åt en megaportion, typ tre gånger större än vad normalfinnen äter. Men ingen tjiiskejk till efterrätt. Bara en slät kaffekopp. Senare på kvällen bilade jag ut till Nätihamnen med dagens tidning. Ingen hemma. Gissade att amerikanarna passat på att njuta lite av den fina kvällssolen som äntligen tittat fram.
I morgon skall jag testa mina nya Kinvaror. Men bara na liiti. Och i morgon bjuder svärmor på kaffe. Då vågar jag nog inte säga nej tack till bullafatet.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 083,2 km
Mål: + 83,2 km
Kanon: Besöket hos Sune.
Kalkon: Är långtifrån säker på att jag klarar min nya utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar