Tidigt uppe i morse. Servade trean och hans tyttöystävä. Bussen till Dragsvik skulle avgå kvart över sex. Massor av kortsnaggade frassar väntade på att få kliva in i Lehtimäkis Drakabussar. Oroliga mammor, pappor, flickvänner tog farväl av de blivande rekryterna. Träffade Joannas pappa. Snackade lite militärminnen med honom. Lehtimäkis bussar kurvade ut från busstationen. Det lär dröja minst ett par veckor innan vi får se trean igen.
Fortsatte morgonbestyren med att städa treans rum. Obeskrivlig röra! Typ Zits i ÖT. Det tog mig över två timmar att få de tolv kvadratmetrarna i någorlunda skick. Pust, suck, stön! Men, sen kände jag mig riktigt nöjd. Här kan jag ju i fortsättningen tupplura!
Bytte om till löpkläder. Garminen försvunnen. Letade och letade. Letade precis överallt. Till och med i jääkappi. Var nära att ge upp. Gjorde en sista koll i toaletten. Och där. På bottnen av en toalettväska låg den och tryckte. Vem tusan hade stoppat den dit! Troligtvis den jag ser i spegeln. Nåja. Skitsamma. Backintervaller och löpskolning på agendan i dag. Joggade ut mot Staffansnäs. Kändes trögt. Otroligt trögt. Matta ben. Hur tusan skall jag kunna tävla med dessa styltor i övermorgon? Nåja. Fortsatte ändå mot Larsmo. Stannade på den flacka sidan av järnvägsbron. Började med lite löpskolning. Hopp och skutt. Sprang sedan uppför backen åtta gånger. Nästan maxfart. Fortsatte sedan hemåt. Töjde lite på gräsmattan utanför vårt hus. Käkade och drog på mig kompressionsstrumporna.
Kollade dagens post. Trean hade fått ett brev från ÅA. Måste vara besked om inträdesförhöret till klasslärarutbildningen. Slet med darrande fingrar upp kuvertet. Och där stod det svart på vitt. "Du har antagits som studerande till Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Du har studierätt till klasslärare och ......". I går kväll hade trean, via skolans hemsida, fått veta att han godkänts. Vaimo och jag hade berättat den glada nyheten för våra föräldrar. Men vi hade enats om att inte gå ut med nyheten till allmänheten innan vi fått ett entydigt besked från ÅA. Nu satt jag alltså med entydigt besked i min hand. Jasså, ettan och trean skall gå i mina fotspår! Uppenbarligen har jag inte gjort alltför dålig PR för läraryrket. Kände mig lite stolt. Mission almost completed, typ.
I kväll skall jag ut på stora havet. Åtminstone nästan. Tillsammans med de övriga ur FF Jaro Juniors styrelse skall jag åka med ordförande Kenneth M:s skuta ut till Mässkär. Eftersom det blåser rejält i dag, så sitter jag nu och hoppas på att vinden skall slå sig till ro illa kvickt. Jag känner redan hur det vänder sig i min landkrabbemage.
I övermorgon skall jag tävla igen. Då är det dags för mitt andra Esse Run. Minns att det var ett tufft, men trevligt race. Sprang den nio kilometer långa sträckan på 38:37. Det blir tufft att matcha den tiden. Men försöka slå den skall jag i alla fall göra. Med tanke på hur trögt det kändes i morse så antar jag att jag måste samla krafter i morgon.
Kollade dagens post. Trean hade fått ett brev från ÅA. Måste vara besked om inträdesförhöret till klasslärarutbildningen. Slet med darrande fingrar upp kuvertet. Och där stod det svart på vitt. "Du har antagits som studerande till Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Du har studierätt till klasslärare och ......". I går kväll hade trean, via skolans hemsida, fått veta att han godkänts. Vaimo och jag hade berättat den glada nyheten för våra föräldrar. Men vi hade enats om att inte gå ut med nyheten till allmänheten innan vi fått ett entydigt besked från ÅA. Nu satt jag alltså med entydigt besked i min hand. Jasså, ettan och trean skall gå i mina fotspår! Uppenbarligen har jag inte gjort alltför dålig PR för läraryrket. Kände mig lite stolt. Mission almost completed, typ.
I kväll skall jag ut på stora havet. Åtminstone nästan. Tillsammans med de övriga ur FF Jaro Juniors styrelse skall jag åka med ordförande Kenneth M:s skuta ut till Mässkär. Eftersom det blåser rejält i dag, så sitter jag nu och hoppas på att vinden skall slå sig till ro illa kvickt. Jag känner redan hur det vänder sig i min landkrabbemage.
I övermorgon skall jag tävla igen. Då är det dags för mitt andra Esse Run. Minns att det var ett tufft, men trevligt race. Sprang den nio kilometer långa sträckan på 38:37. Det blir tufft att matcha den tiden. Men försöka slå den skall jag i alla fall göra. Med tanke på hur trögt det kändes i morse så antar jag att jag måste samla krafter i morgon.
Saldo: 11,3 km
Totalt: 1 961,6 km
Mål: + 71,6 km
Kanon: Att trean sluppit in till Peffan.
Kalkon: Trötta ben, varför vet jag inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar