TOTO-konserten i går kväll. En publiksuccé. Jag gissade att över niotusen personer fanns på Keskuskenttä. Nästan halva Jeppis befolkning! Vid biljettinsläppet träffade jag många glada människor. Glada Jessica J berättade att hon följer med min blogg och att hon själv gärna skulle springa mer. Jessica har spelat fotboll på riktigt hög nivå och har samlat över hundra landskamper. Jag kände mig därför väldigt hedrad. Efter att Geir Rönning rockat loss med "Dancing in the dark" äntrade grabbarna från Amirika scenen. I samma veva deporterades jag till Idrottsgården för att hålla bort småglin som klättrade på taket. Betydde i praktiken att jag posterades på husets terrass. Såg nada av konserten. Men då Africa spelades så svek jag min post och kunde blicka ut över det mäktiga publikhavet. "I bless the rain down in Africa". Tusentals händer luften. Allsång. Kvällens höjdpunkt för mig. Ja, ett minne för livet. Klockan kvar över tolv avslutade TOTO sin spelning med låten Brave of the home. Genast bandet lämnat scenen rusade jag till nästa uppgift, lastandet av ljud och ljus. Mötte Nathan East, basisten. Morsade på honom. Han smajlade bara. Nere på lastningsområdet var tempot otroligt högt. Vi sprang efter grejorna. Lastade dem i tre långtradare. Var sak på sin plats. Lite som Tetris. Två timmar senare var vi klara. Då var klockan kvart över två. Fortsatte nattjobbandet med att slänga in över sextio säckar med tomburkar i två kylbilar. Klockan tre pedade jag hem. Luktade apa då jag kröp ner till vaimo. Somnade som en stock ändå.
I morse. Vaknade först klockan nio. Direkt till Centralpan. Strålande sol. Scenrivandet i full gång. Jag deltog inte i det arbetet. Däremot jobbade jag med tusen andra saker. Rev staket, sorterade burkar, bar en massa saker. Fick bra träning då jag lyfte och forslade en massa cementklossar. Vid lunchtid kom Niklas S och berättade att vi hade haft niotusensexhundraen beökare i går kväll. Helt otroligt! Hela lördagen fortsatte jag att slita med undanstädningen. Hann knappat käka. Vaimo kom och hälsade på. Antar att hon saknade mig. Eller så inte. Klockan sex på lördagskvällen, knappt 18 timmar efter att spelningen slutat, hade Jaros talkogäng frilagt hela planen. Imponerande. Gräsmattan såg helt okej ut. Pedade hem halv sju. Trött i huvud, axlar, knä och tår. Men nöjd. Orkade i alla fall inte springa något i dag. Även om jag tänkt göra det. Okej, jag har ju kilometrar till godo ändå.
Undanstädandet efter konserten fortsätter ännu i morgon. Jag har ännu en hel del att fixa, men hoppas naturligtvis hinna springa ändå.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 1 938,8 km
Mål: + 68,8 km
Kanon: Publiksiffran 9 601
Kalkon: Att gräva i roskisar efter tomburkar
1 kommentar:
Tack för att ni ordnade så vi alla fick en musikalisk oförglömlig kväll! Imponerad av TOTO:s framträdande...många bra låtar, som man lyssnat på för ex. antal år sen.
Åsa B.
Skicka en kommentar