TOG SIKTE PÅ BERLIN

Dag 209

I går. Tillbringade resten av kvällen på soffan. Trean ringde från stan. Ville att jag skulle bädda soffan åt två brudar. Som eventuellt skulle övernatta hos oss. Gissa om jag gjorde det. Somnade innan huvudet nådde kudden. Sov som en stock till nio. Kravlade mig mödosamt upp ur bingen. Kikade försiktigt ut genom sovrumsdörren. Låg det några tjejer i vardagsrummet?  Nope!  Däremot en skäggig etta. Som snarkar. Efter aamupuuro satt jag på balkongen. Lyssnade till Göingeflickorna via Spotify. Kände hur själen blev harmonisk av stämsången. För att inte väcka vaimo nynnade jag tyst med som fjärde stämma. "Kära mor! Så började mitt brev, enda brev jag till mitt hemland skrev." Funderade på dagens agenda. Tvåan och trean skall iväg. Tvåan till sin nya lägenhet i Husby. Trean till Draka. Antog att jag får agera kusk. Vilket jag gärna gör. Funderade vidare. Framlåren kändes fortfarande väldigt slitna. Önskade att jag skulle slippa till Sune E. Men han är tyvärr på loma. Tänkte om. Springer lite. Töjer mycket. Masserar framlåren själv. Så får det bli. Ut på banan klockan tolv. Träffade våra grannar Jan och Monica ute på gården. De första löpstegen stapplade jag fram. Grannarna smålog. Tog sikte på Hamnskogen. Masade mig i knapp styrfart dit. Joggade tre varv. Fortsatte hem rakt genom stan. Vid O'Learys stötte jag på tvåan och Mattis K. Grabbarna skulle dinera ute. Vi snackade lite. Sen joggade jag vidare hem. Töjde rätt länge på gräsmattan. Allt fokus på framlåren. Duschade. Letade fram lite babyolja. Från nittiotalet, antar jag. Knådade framlåren en god stund. Till tonerna av Göingeflickorna. Kändes riktigt bra efteråt. Sen letade jag en god stund efter de officiella resultaten från loppet igår. Hittade till slut. Sluttiden var en sekund sämre än vad jag själv klockat. Hade kommit femma i M50. Sjuttonde i allmänna klassen. Inte alls illa. Bland damerna skulle jag faktiskt kommit tvåa. Kände att nu är det dags att ställa om sig. Om två månader och en dag, den 29 september skall jag vara redo för mitt livs andra maraton, BMW BERLIN MARATHON. Fram till dess skall jag försöka få in några längre långpass. Sen är det förstås mina extrakilon. De skall vara ett minne blott då jag står på startlinjen. En linje som finns utritad på den sex filer breda paradgatan "Strasse des 17.Juni". Passade på att kolla loppets hemsida. Fanns jag på startlistan? Jodå. Ingmar Juselius. FIN. 1959. 42 Lauf. Men ännu inget startnummer.
Lite före fyra skjutsade jag trean till Drakabussen. Tyckte rejält synd om honom. Full mundering i högsommarvärmen. Själv bar jag Nike-shorts. Inget annat. Vid busstationen väntade flera svettiga rekryter. Trean och jag klev ur Golfen. Jag tänkte vänta för att vinka av grabben. Laga de heim to no, väste trean i mitt öra. Åtlydde befallningen. Även om den som sagt kom från en rekryt. Även om jag titt som tätt brukar skryta över mina tre vinklar.
Senare ikväll skall jag skjutsa tvåan till flyget i Vasa. Eftersom jag varit väldigt upptagen de senaste dagarna har jag inte hunnit träffa boyzen speciellt mycket. Hoppas i alla fall att de uppskattat de få curlingförsök jag ändå hunnit med! Och. Ettan bor ju fortfarande kvar. Ligger ännu och snarkar. På soffan. Jag bäddat. Åt två brudar!

Saldo: 10,0 km

Totalt: 2 155,1 km

Mål: + 65,1 km

Kanon: Nöjd med placeringen i M50.

Kalkon: Bäddade i onödan.