Day before D-day. Steg upp sex. Solen sken. Käkade. På plats vid Centralplan strax före åtta. Träffade Niklas S, Leif N och Stig N på läktaren. Varmt. Efter mötet fortsatte jag att plocka bort de skyddsmattor som blivit över från i går. Något scenbyggande blev det inte för mig denna gång. Arbetet med mattorna tog ett par timmar. Sen jagade jag västar åt våra ordningsvakter. Fick till slut låna extra västar från IF Brahe. Sen hem en sväng. Med vaimo till Prisma. Storhandlade. Därefter klämde jag in dagens löppass. Följde igen Anders Szalkais upplägg inför NYCM. Dagens program upptog löpskolning och backintervaller i flack backe. Började med drygt fyra kilometers uppvärmning. Mina framlår kändes som stenar. Sökte förklaringar. Hittade två tänkbara. Ett. Mina Saucony Kinvara treor är slut. Jag har sprungit långt över 1000 km med dem. Två. Då jag senast var till Sune E, min hovmassör, så jobbade hans mest med baklåren. Borde kanske ha gett mer tid åt "framtassarna". Nåja. Kanske de känns bättre efter uppvärmningen, tänkte jag. Det gjorde de. Stannade vid järnvägsbron vid roskgräve. På den flacka sidan. Nu var det dags för något nytt i mitt löparliv. Szalkai kallar det löpskolning. Vilket innebär en massa mer eller mindre fjantiga hopp. Jag kollade noga att trafiken var minimal då jag startade mina hopp. Började med "låg skip". Förenklat kan man säga att jag trippade fram på tårna med kraftig armföring. Fortsatte med "hög skip". Då lyfte jag knäna högt i stället. Fortfarande med kraftig armföring. Sen kom det överlägset fjantigaste momentet, "sprettsteg". Det är lite svårförklarat. I sprettsteg skall benen var raka och sprätta framåt. Armarna skall jobba som under normal löpning. Påminner lite om "uvertyren" i ringleken "Räven raskar över isen". Bara med den skillnaden att då håller man ju händerna i midjan. Efter sprättandet fortsatte jag med "mångsteg". Då kutade jag uppför backen med långa, höga kliv. Avslutade löpskolan med "hälkick". Vilket betyder att man sparkar sig själv i ändan. Sen var det dags för intervallerna. Kutade i nästan maxfart uppför den 300 meter långa backen. Vände om joggade ner. Ingen vila. Upprepade löpningen fem gånger. Pust, stånk, stön! Joggade sen hem. Fick ihop en dryg mil. Efter suihku smörjde jag framtassarna med Icepower. Drog på mig kompressionsstrumporna. Sen tillbaks till Centralplan. Scenbygget i det närmaste klart. Jag kom lagom till middagen. Fisksoppa och glasspinne. Nami!
I morgon lär jag skippa löpningen. Programmet på D-day är för min del mer än tajt. Klockan åtta är jag med och riggar konsertens ljud och ljus. Gissar att det tar 5-6 timmar. Klockan 17-24 är jag ordningsvakt. Direkt efter konserten skall ljud- och ljusgrejorna nedmonteras och skickas vidare till H:fors. Då är vi redan långt inne på dag 187. Hoppas jag överlever!
Totalt: 1938,8 km
Mål: 88,8 km
Kanon: Slapp scenbyggandet och sparade på så vis krafter till D-day.
Kalkon: Sprettstegen kändes kalkonaktiga. Hoppas ingen såg mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar