I går kväll. Vaimo och jag käkade Helmigröt. Jag slevade i mig en jätteportion. Ville ha mer. Harmades över att jag bara kokat för sex personer. Tröstade mig med en skinkmacka. Bredde Jens L:s hemmagjorda senap på. Mmmmm. Kvällen fortsatte tillsammans med Barna Hedenhös, Solsidan och Så ska det låta. Synd att de två sistnämnda visades samtidigt. Var tvungen att zappa mellan kanalerna. TV-kvällen avslutades med Johan Falk. Blodigt värre.
I morse. Steg upp fem. Käkade chiagröt. Tog röda, rostiga till jobbet. Sista veckan på hösterminen väntade. Tog genast upp kampen mot Wilma. Tvingade in vitsorden i programmet. Lyckades printa ut fyrornas betyg. Pust! Bara fem klasser kvar. Sen hade vi sångövning inför julkyrkan. Eleverna skall sjunga. Och rektorn skall spela golvpuka i Triads klassiska "Tänd ett ljus". Hade vissa svårigheter att hålla takten. Kände mig ändå säkrare än senast. Mindes tillbaks till en skolavslutning. Antagligen i seklets början? Skolans elever skulle uppträda med ett par vackra vårsånger. Larsmo kyrka var fullsatt. Elever med sina lärare. Mammor och pappor. Stämningsfullt. Andäktigt. Vid pianot. Framme vid altaret. Satt päronskallen. Händerna skakade. Prinskorvarna darrade. G blev till A. Fiss blev till F. Typ. Men det värsta av allt. Mitt i sången tappade han alla sina notpapper. Hamnade på golvet. I normala fall ingen katastrof. Jag brukar spela på gehör. Men just till den här sången behövde jag nötterna. Försökte krafsa upp pappren med vänstern. Medan högern letade tangenter. Till slut lyckades han få upp sina notpapper. Och kom ikapp kören. På sista G-et. Efter den fadäsen har han aldrig uppträtt som kyrkomusiker. Men. På fredag. Nu på fredag är det igen dags. Päronskallens comeback. Det kan ju knappast bli så mycket värre!
Mitt på dan. Halv tolv. Rattade röda, rostiga mot kommungården. Min boss Carola H-P skulle bjuda på jullunch. En fin tradition. På hemlig ort. Denna gång i Nyykaabi. Minns inte vad plejset hette. Men det låg intill vägen på höger sida, strax före Himmelsbacken. Maten var jättegod. Päronskallen berömde de saftiga broilerbitarna. Det var kalkonbröst. Okej, men de är nog mer kanon än kalkon, tyckte päronskallen. Stuvade ner sitt tredje bröst.
Efter Nyykaabi-keikkan fortsatte jag till Fitness. Klev upp på mattan. Och kände genast att jag ätit alldeles för mycket. Kalkonbitarna dansade tango. Skruvade ändå upp farten. Kilometer för kilometer. Bitarna lade sig så småningom till ro. Fick ihop en dryg tolva. Töjde. Snackade lite med Philip utan h och Jonas H. Upp på bastulaven sen. Njöt av värmen. Hörde Paul McCartneys stämma i omklädningsrummet. Rusade i bara mässingen till Nokian. ÖT:s fotograf Jonas B ville komma och ta lite fler bilder av mig. Till reportaget? Okej. Jag kan nog springa lite till. Passar det? Det passade utmärkt. Jag drog på mig min dyngblöta Asicströja. Kutade lite till. Medan Jonas tog fler bilder. Sen fortsatte vi båda till Marstranden. Jag lade mig i soffan. Loggade mina kilomterar på paddan. Medan Jonas fortsatte sitt knäppande. Väntar med spänning på reportaget. Hoppas det kommer snart!
I dag har jag också fixat transporten och inkvarteringen till GöteborgsVarvet. Vaimo och jag flyger dit från Vasa. Mellanlandar på Arlanda. Vi kommer att bo billigt på ett vandrarhem, Linné Hostel. Perfekt läge. Nära Slottsskogen. Där start- och målområdet ligger.
Saldo: 12,5 km
Totalt: 3 485,5 km
Mål: - 14,5 km
Kanon: Kalkonen
Kalkon: Våravslutningen i början på seklet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar