MED BYXORNA NERE

Dag 338

I går kväll. Efter styrelsemötet. Kollade på tredje avsnittet av Barna Hedenhös. Vaimo kom hem från jobbet. Bjöd henne på glögg. Marlis ljusa variant med vaniljsmak. Armadis stygg, tyckte jag. I säng sen.

Onsdagsmorgon. En ny fullspäckad dag väntade. Klev upp. Käkade havreflakes. Off till jobbet. Janne S bakom gula ratten. I skolan bjöd Sonja R och femmorna på en jättefin självständighetsfest. Porilaisten marssi. Fanans intåg. Elevkören i "Vaiennut viulu". Vackert! Festtal och diktläsning. Vårt land. Högtidligt. Efter festen väntade julmiddag. Min fjärde på sex dagar! Och. Som vanligt käkade jag alltför mycket av julbordets godsaker. Mmmmm. Gott, gott! Glufs, glufs. Måste nog ha mera. Knatade iväg efter påfyllning. Beslöt mig för att vara social. Bytte pöytä. Och tog i stället sikte på runda honnörsbordet. Bordet med speciellt inbjudna gäster. Gamla rektorn Rurik H med maka och Helmer A. Placerade försiktigt den överfulla tallriken på den runda bordskanten. Runda! WTF! Det tänkte ju inte päronskallen på. Tuu lejt. Tallrik nummer två. Inklusive dö fuud. Allt. Precis allt rasade i golvet. Skinkskivorna klistrades fast i parketten. Potatisarna rullade. Gräddsåsen och sillsalladen skvätte. Och där stod skolans rektor. Alias päronskallen. Med gabardin-byxorna nere. Vilt jubel bland eleverna. Kollegorna suckade. Päronskallen antog en mörkröd 15,4-oktanig-Hb-färg. Ton-i-ton med rödbetorna på golvet. Voi raatis, raati! Önskade att jag varit Teskedsgumman. Göta Petter! Fann mig till slut. Samlade ihop rynkorna. Låtsades som om ingenting hänt. Någon måste ju lätta upp den högtidliga stämningen. Eller hur? Och nu råkade det var jag. Än sen? Knölade mig ut till köket. Efter en stekspade och grisämbaret. Kröp sen på alla fyra runt gästerna vid honnörsbordet. Passade mig rätt bra. För skolans rektor skämdes som en hund. Brydde mig sen inte om att hämta ny mat. Nöjde mig med en limpsmörgås. Någon där uppe tyckte nog att päronskallen ätit alldeles tillräckligt.
Efter skoldagens slut fortsatte jag till ett rektorsmöte i kommungården. Väl hemma igen. Kände mig ganska trött. Och. Inte så värst pigg på att bege mig ut och nöta asfalt. Men kilometerjakten måste ju fortsätta. Dö-shou-måst-ju-gåu-ånn. Åtminstone tjugosju dagar till. Lyckades samla ihop mig. Naa-leiss. Drog på mig träningskläderna. Och begav mig ut i decembermörkret. Kring nollstrecket. Hyfsat väder. Off mot Pedersöre kyrka. Benen kändes till en början helt okej. Trots att jag sprungit två tuffa pass de senaste dagarna. Sprang Larsmo Maxi. Tröttnade lite på slutet. Men passet var nog ett klart fall framåt.
Återvände till en mörk lägenhet. Vaimos tur att vara på julfest. Min mage kurrade. Ställde mig vid spisen. Kokade spagetti. Och gjorde en murusås. Köttfärsen var inte speciellt fräsch. Men WTF. Jag brukar inte fästa alltför stor vikt vid datum-märkningen. Sen snurrade jag ihop vispgrädde till vaimos plommonkräm. Vilken festmåltid! Raaaaap. Krönte anrättningen med en Göteborgs Rapé. Sitter nu och väntar på vad som gömmer sig bakom lucka fyra i SVT:s julkalender. Jag barnslig? Jepp.

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 332,0 km

Mål: - 48,0 km

Kanon: Kvällslänken

Kalkon: Incidenten vid honnörsbordet.