På bio med vaimo i går kväll. Fullsmockat i Red One. Hundraåringen tog biopubliken med storm. Päronskallen skrattade. Mest hela tiden. Hinken från mc-gänget Never Again gillade han också skarpt. Avslutade söndagskvällen med pizza och "Så skall det låta".
Måndag. Men päronskallen hade blivit vikovill. Och trodde att det var tisdag. Körde därför sedvanlig tisdagsinvägning. Jublade åt siffrorna, sjuttio-en-komma-två. Loggade resultatet på sin viktdagbok. Och publicerade hela året på naamakirjan. Först sen gick det upp för honom att det faktiskt bara var måndag. Raderade inlägget fortare än kvickt.
Käkade sen och skyndade mig till gröna butiken. Fyrverkeriförsäljning i tre timmar väntade. Fick hjälp av två trevliga juniorföräldrar. Kommersen si-så-där. Körde sen hem via Navitek. Köpte en ny laddnings-sladd till min Garmin. Försäljaren visste genast vad jag var ute efter. Päronskallen har nämligen lyckats med konststycket att pärkka fyra eller fem sladdar. Minst! Fortsatte till Auto Center. Köpte en lampa åt vita, inte alltför rostiga. Gustav S skruvade fast lampan åt mig. För säkerhets skull, sa han. Avslutade förmiddagspasset med att boka en besiktning åt nämnda bil. Bäst att passa på då alla lampor lyser!
Fortsatte hem. Käkade lövbiff med vitlöks-päärona. Gillade inte den starka löksmaken. Fortsatte mitt bil-pynjade. Nu skulle röda, rostiga med trasigt avlopp äntligen få sina nya vindrutetorkare. För en tid sedan hade en av mina fejanvänner förfasat sig över att jag inte klarat av att byta torkarbladen. Trots att jag står och drillar! Nu var det hög tid att putsa upp den skamfilade fasaden. Började utomhus. Slet och drog i de gamla torkarbladen. Nehepp. Läste instruktionsboken. "Fäll ut bladen så att de är vågräta. Tryck in sprinten. Tryck sedan bladen neråt mot vindrutan." Ok. Men, nehepp. Bladen satt som fastgjutna. Gjorde ett sista desperat försök. Klonk! Jihaaa! Hade lyckats få loss blad nummer ett. Men nu var mina prinskorvsfingrar stelfrusna. Omöjligt att fortsätta! Beslöt mig för att köra in rosthögen i garaget. Fortsatte inomhus. Klonk. Fick loss torkarblad nummer två. Letade fram de nya bladen från hatthyllan. Hmmm? Hmmm? Päronskallen kliade sig i den begynnande flinten. Hur tusan skall jag få fast de nya? Prövade med de gamla bladen. Testade. Hur tusan? Kollade instruktionsboken på nytt. Där fanns inget skrivet om hur man fäster fast de nya. Shitt! Kollade torkar-förpackningen. En massa bilder. Och pilar. Pekade hit och dit. Päronskallen fattade nada. Slängde förpackningarna tillbaks på hatthyllan. Testade på nytt. Försökte med olika strategier. Inget. Absolut ingenting funkade. Voi skåånis! Vad gör jag nu? En bil utan vindrutetorkare är ju sjufallt värre än en bil med trasiga torkarblad! Måste få hjälp. Farsan? Njaaee. Han är förkyld. Sven-Olof S, som hjälpt mig så mycket? Njaaee. Han har säkert fullt upp med sina egna projekt. Gustav! Jag ringer honom och ber om hjälp igen. Jag har ju faktiskt köpt de nya bladen från hans kauppa. Rattade röda, rostiga med trasigt avlopp och utan torkarblad till Auto Center. Gustav och en annan försäljare monterade bladen. Under två sekunder! Jag lovar. Päronskallen bara gapade. Gustav tröstade. Höödu Ingo. Det här gör vi varje dag. Och jag skall berätta en hemlighet för dig. Det är många "karar" som inte klarar av att byta torkarblad. Men vet du vad de gör? Jo, de skickar sina brudar för att köpa nya! Och så hjälper vi dem i stället, förstås. Ahaaa! Päronskallen kravlade sig upp ur stövelskaften. Andades vårluft mitt i vintern. Då är jag alltså inte den enda med snopp som inte klarar av att byta torkarblad? Nope, svarade Gustav. Najs, den hemligheten måste jag nog avslöja på min blogg. Ja gissa nog he, sa Gustav med ett smajl.
Rattade sen hem. Nöjd och belåten över allt jag uträttat. Men en grej återstod. Att springa drygt en kilometer. Tänkte först strunta i att byta om och bara kuta i farmarna. Men det kändes fel, naa-leiss. Bytte därför till träningskläder. Gamla R90:an och Kinvarorna. Kutade ett varv runt Fitness. Kände mig stark som en oxe.
I morgon bitti klockan nio. Ingos grande finale. Jag har ingen aning om hur många vi blir. Men jag vet att vi blir många. Över trettio deltagare har bekräftat deltagandet på Uffes evenemangs-sida. Och fler lär det bli. Jag har tjugofyra liter glögg i pensionärskuvösen. Hoppas, hoppas att det räcker åt alla! Längtar.
PS
Förlåt Gustav att jag avslöjade hemligheten! Men jag gjorde det för att trösta alla "karar" som inte kan byta torkarblad. Det är ingenting att skämmas för! Såheså.
Måndag. Men päronskallen hade blivit vikovill. Och trodde att det var tisdag. Körde därför sedvanlig tisdagsinvägning. Jublade åt siffrorna, sjuttio-en-komma-två. Loggade resultatet på sin viktdagbok. Och publicerade hela året på naamakirjan. Först sen gick det upp för honom att det faktiskt bara var måndag. Raderade inlägget fortare än kvickt.
Käkade sen och skyndade mig till gröna butiken. Fyrverkeriförsäljning i tre timmar väntade. Fick hjälp av två trevliga juniorföräldrar. Kommersen si-så-där. Körde sen hem via Navitek. Köpte en ny laddnings-sladd till min Garmin. Försäljaren visste genast vad jag var ute efter. Päronskallen har nämligen lyckats med konststycket att pärkka fyra eller fem sladdar. Minst! Fortsatte till Auto Center. Köpte en lampa åt vita, inte alltför rostiga. Gustav S skruvade fast lampan åt mig. För säkerhets skull, sa han. Avslutade förmiddagspasset med att boka en besiktning åt nämnda bil. Bäst att passa på då alla lampor lyser!
Fortsatte hem. Käkade lövbiff med vitlöks-päärona. Gillade inte den starka löksmaken. Fortsatte mitt bil-pynjade. Nu skulle röda, rostiga med trasigt avlopp äntligen få sina nya vindrutetorkare. För en tid sedan hade en av mina fejanvänner förfasat sig över att jag inte klarat av att byta torkarbladen. Trots att jag står och drillar! Nu var det hög tid att putsa upp den skamfilade fasaden. Började utomhus. Slet och drog i de gamla torkarbladen. Nehepp. Läste instruktionsboken. "Fäll ut bladen så att de är vågräta. Tryck in sprinten. Tryck sedan bladen neråt mot vindrutan." Ok. Men, nehepp. Bladen satt som fastgjutna. Gjorde ett sista desperat försök. Klonk! Jihaaa! Hade lyckats få loss blad nummer ett. Men nu var mina prinskorvsfingrar stelfrusna. Omöjligt att fortsätta! Beslöt mig för att köra in rosthögen i garaget. Fortsatte inomhus. Klonk. Fick loss torkarblad nummer två. Letade fram de nya bladen från hatthyllan. Hmmm? Hmmm? Päronskallen kliade sig i den begynnande flinten. Hur tusan skall jag få fast de nya? Prövade med de gamla bladen. Testade. Hur tusan? Kollade instruktionsboken på nytt. Där fanns inget skrivet om hur man fäster fast de nya. Shitt! Kollade torkar-förpackningen. En massa bilder. Och pilar. Pekade hit och dit. Päronskallen fattade nada. Slängde förpackningarna tillbaks på hatthyllan. Testade på nytt. Försökte med olika strategier. Inget. Absolut ingenting funkade. Voi skåånis! Vad gör jag nu? En bil utan vindrutetorkare är ju sjufallt värre än en bil med trasiga torkarblad! Måste få hjälp. Farsan? Njaaee. Han är förkyld. Sven-Olof S, som hjälpt mig så mycket? Njaaee. Han har säkert fullt upp med sina egna projekt. Gustav! Jag ringer honom och ber om hjälp igen. Jag har ju faktiskt köpt de nya bladen från hans kauppa. Rattade röda, rostiga med trasigt avlopp och utan torkarblad till Auto Center. Gustav och en annan försäljare monterade bladen. Under två sekunder! Jag lovar. Päronskallen bara gapade. Gustav tröstade. Höödu Ingo. Det här gör vi varje dag. Och jag skall berätta en hemlighet för dig. Det är många "karar" som inte klarar av att byta torkarblad. Men vet du vad de gör? Jo, de skickar sina brudar för att köpa nya! Och så hjälper vi dem i stället, förstås. Ahaaa! Päronskallen kravlade sig upp ur stövelskaften. Andades vårluft mitt i vintern. Då är jag alltså inte den enda med snopp som inte klarar av att byta torkarblad? Nope, svarade Gustav. Najs, den hemligheten måste jag nog avslöja på min blogg. Ja gissa nog he, sa Gustav med ett smajl.
Rattade sen hem. Nöjd och belåten över allt jag uträttat. Men en grej återstod. Att springa drygt en kilometer. Tänkte först strunta i att byta om och bara kuta i farmarna. Men det kändes fel, naa-leiss. Bytte därför till träningskläder. Gamla R90:an och Kinvarorna. Kutade ett varv runt Fitness. Kände mig stark som en oxe.
I morgon bitti klockan nio. Ingos grande finale. Jag har ingen aning om hur många vi blir. Men jag vet att vi blir många. Över trettio deltagare har bekräftat deltagandet på Uffes evenemangs-sida. Och fler lär det bli. Jag har tjugofyra liter glögg i pensionärskuvösen. Hoppas, hoppas att det räcker åt alla! Längtar.
PS
Förlåt Gustav att jag avslöjade hemligheten! Men jag gjorde det för att trösta alla "karar" som inte kan byta torkarblad. Det är ingenting att skämmas för! Såheså.
Totalt: 3 639,4 km
Mål: - 0,6 km
Kanon: Gustav S
Kalkon: Viktfadäsen på fejan.
2 kommentarer:
Hoppas du får en bra sista dag med löpningen! En del av oss måste jobba så inte stadens invånare svälter ihjäl, så jag är med in spirit! Du kan ju komma med på spinning på nyårsdagen kl 17.30! ;)
Grattis till en avklarad utmaning!
Tack Johanna! Gott Nytt År!
Skicka en kommentar