Loppet i Honolulu startade redan klockan fem på morgonen. Antagligen på grund av värmen overthere. Under styrelsemötet med FF Jaro Junior höll jag ena ögat på mellantiderna och med det andra på PL-matchen Arsenal-Everton. Bjarne H och Christer N sprang ungefär som jag hade tänkt. Sprängde målsnöret på 3:44:13 och 4:04:28. Grels W sprang galet fort, 3:16:08. Det ger en snittfart på 4:40 min/km. Oerhört imponerande av en kille som trycker ner över sextio ljus i sin tårta! Alla tre fick förövrigt fina placeringar. I klassen M60-64 (1174 deltagare) kom Grels på andra plats, Bjarne på tolfte och Christer fyrtioandra plats. Heja HOP-HAB-Team!
I PL-matchen lyckades mitt Arsenal inte besegra Everton. Krysset pärttade lite. Efter styrelsemötet skyndade jag mig hem till Solsidan. Innan jag gick och lade mig kollade jag ännu lite på Johan Falk.
Måndag. Steg upp redan halv fem. Käkade och klädde mig varmt. Nästsista veckan i skolan före jullovet. Redan på onsdag och torsdag har vi julfest. Tog gula till jobbet. Först i bussen märkte jag hur trött jag var. Gäspade hela vägen till Bosund. Fattade inte varför? Efter ett extra långt veckoslutslov. Så borde det ju inte vara? Jobbade under dagen en hel del med mellanbetygen. Wilma (skol-administrations-programmet) strulade som vanligt. Försökte få hjälp av min tekniske rådgivare Jens L. Inte ens han fixade buggen. Ringde datastödet. Ingen hjälp därifrån, heller. Ne-hepp! Då får jag hoppas på bättre lycka i morgon. Tröttheten från i morse tilltog. Jag gäspade som besatt. Avslutade dagen med ett elevvårdsmöte. Pust! Gäsp.
Hem med gula. Kvicksilvret kröp stadigt neråt. Tänkte på trean. I morgon skall han gå sin barettmarsch. Det blir nog ingen angenäm vandring om kung Bore är lika sträng där nere i gummilandet. Tur att jag skickade med rånarluvan jag köpte i Erkkis butik!
Direkt till Fitness. Drog på mig Five-fingers. In i salen. Mycket folk. Och. Alla löpmattor upptagna. Gjorde några sit-ups medan jag väntade. Det behövde jag inte göra så länge. Började försiktigt och skruvade upp tempot för varje kilometer. Efter nio löpta var farten uppe i 15 km/h. Jag hade fullt sjå att hålla balansen. Plötsligt tvärstannade bandet. Tjoff! Till all lycka lyckades jag greppa handtagen vid sidan om. Annars skulle jag väl ha fortsatt ända ut till Messukenttä. Och landat i elefant-skiten. Maskinen verkade vara helt död. Voi raatis! Har jag sprungit sönder den dyra löpmattan? Kollade att lektris-sladden satt i ordentligt. Det gjorde den. Niklas K kom till undsättning. Han hittade en on/off-knapp. Tryckte på den. Voila! Löpmattan funkade igen. Kutade den återstående sträckan. I betydligt lugnare tempo. Duschade och sökte mig sen hemåt.
Tyst i lägenheten. Gissade att vaimo var på "tupper-vare-party" hos naapuri. Eller någonting liknande. På köksbordet låg två brev. Båda med päronskallens namn. Det ena var en räkning. Det andra var (gissade jag). Gulp! En exklusiv kallelse till Doktor Stefan B:s privata tortyrkammare. Öppnade kuvertet. Mycket riktigt. "Din Tandläkare Kallar Dig torsdagen den 9.1 2014 kl 14:00." Shitt, shitt! Alltså. Det är absolut inget fel på min tandläkare och inte på tandsköterskan (eller vad det nu heter). Men jag är livrädd för allt annat i deras arbetsrum. Alla mackapärer. Allt från tortyrstolen och rotfyllningsstickorna till rosenborren. Och nu. Eftersom jag vet. Måste jag ju gå och ha den-nionde-januari-klockan-fjorton i skallen. Under en hel månad. Jul. Nyårsafton. Voi arma dagar!
Försökte skingra tandläkar-tankarna med lite glögg. Testade en ny från tyysk-boode, Jouluaittas punainen glögijuoma. Gillade. Och placerade den på andra plats bland de glöggar jag testat i år. Sen gick jag för att kolla avsnitt nio av Barna Hedenhös.
I PL-matchen lyckades mitt Arsenal inte besegra Everton. Krysset pärttade lite. Efter styrelsemötet skyndade jag mig hem till Solsidan. Innan jag gick och lade mig kollade jag ännu lite på Johan Falk.
Måndag. Steg upp redan halv fem. Käkade och klädde mig varmt. Nästsista veckan i skolan före jullovet. Redan på onsdag och torsdag har vi julfest. Tog gula till jobbet. Först i bussen märkte jag hur trött jag var. Gäspade hela vägen till Bosund. Fattade inte varför? Efter ett extra långt veckoslutslov. Så borde det ju inte vara? Jobbade under dagen en hel del med mellanbetygen. Wilma (skol-administrations-programmet) strulade som vanligt. Försökte få hjälp av min tekniske rådgivare Jens L. Inte ens han fixade buggen. Ringde datastödet. Ingen hjälp därifrån, heller. Ne-hepp! Då får jag hoppas på bättre lycka i morgon. Tröttheten från i morse tilltog. Jag gäspade som besatt. Avslutade dagen med ett elevvårdsmöte. Pust! Gäsp.
Hem med gula. Kvicksilvret kröp stadigt neråt. Tänkte på trean. I morgon skall han gå sin barettmarsch. Det blir nog ingen angenäm vandring om kung Bore är lika sträng där nere i gummilandet. Tur att jag skickade med rånarluvan jag köpte i Erkkis butik!
Direkt till Fitness. Drog på mig Five-fingers. In i salen. Mycket folk. Och. Alla löpmattor upptagna. Gjorde några sit-ups medan jag väntade. Det behövde jag inte göra så länge. Började försiktigt och skruvade upp tempot för varje kilometer. Efter nio löpta var farten uppe i 15 km/h. Jag hade fullt sjå att hålla balansen. Plötsligt tvärstannade bandet. Tjoff! Till all lycka lyckades jag greppa handtagen vid sidan om. Annars skulle jag väl ha fortsatt ända ut till Messukenttä. Och landat i elefant-skiten. Maskinen verkade vara helt död. Voi raatis! Har jag sprungit sönder den dyra löpmattan? Kollade att lektris-sladden satt i ordentligt. Det gjorde den. Niklas K kom till undsättning. Han hittade en on/off-knapp. Tryckte på den. Voila! Löpmattan funkade igen. Kutade den återstående sträckan. I betydligt lugnare tempo. Duschade och sökte mig sen hemåt.
Tyst i lägenheten. Gissade att vaimo var på "tupper-vare-party" hos naapuri. Eller någonting liknande. På köksbordet låg två brev. Båda med päronskallens namn. Det ena var en räkning. Det andra var (gissade jag). Gulp! En exklusiv kallelse till Doktor Stefan B:s privata tortyrkammare. Öppnade kuvertet. Mycket riktigt. "Din Tandläkare Kallar Dig torsdagen den 9.1 2014 kl 14:00." Shitt, shitt! Alltså. Det är absolut inget fel på min tandläkare och inte på tandsköterskan (eller vad det nu heter). Men jag är livrädd för allt annat i deras arbetsrum. Alla mackapärer. Allt från tortyrstolen och rotfyllningsstickorna till rosenborren. Och nu. Eftersom jag vet. Måste jag ju gå och ha den-nionde-januari-klockan-fjorton i skallen. Under en hel månad. Jul. Nyårsafton. Voi arma dagar!
Försökte skingra tandläkar-tankarna med lite glögg. Testade en ny från tyysk-boode, Jouluaittas punainen glögijuoma. Gillade. Och placerade den på andra plats bland de glöggar jag testat i år. Sen gick jag för att kolla avsnitt nio av Barna Hedenhös.
Saldo: 13,0 km
Totalt: 3 398,7 km
Mål: - 31,3 km
Kanon: HOP-HAB Teams framgångar i Honolulu.
Kalkon: Kallelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar