FREDAGEN DEN TRETTONDE

Dag 347

I går kväll. Skolans julfest blev en dundersuccé. Julevangeliet. Lucia med följe. Eleverna sjöng som änglar. Och agerade med frimodighet i teatrarna.  Päronskallen skrattade sig halvt fördärvad åt de väl inövade replikerna. Publiken gillade. Jag förlät mina kollegor för att de lämnat mig i sticket med glöggen och elevstolarna. Efter julfesten samlades skolfolket i lärarrummet. Damerna sparkade av sina högklackade. Rektorn drog på sig träningsbyxorna. Sedan samlades vi kring en gigantisk smörgåstårta. Tack Monica L-L! Tack alla för en magnifik tillställning! Tog röda, rostiga hem. Glad. Och väldigt stolt.

Väl hemma. Drack kvälls-kaffi med vaimo. Letade efter flyg och "naa stans ti sova" i Götet. Fick inget napp. Gick och lade mig vid tolvsnåret. Somnade heti.

Fredagen den trettonde. Under natten hade det stormat rejält. Jag hade vaknat. Klivit upp. Tagit en slurk ur juiceburken. Och slagit en drill. Men glömt att stänga kylskåpsdörren. Och att spola. Fick lite bannor av den hulda. Tja. Fredagen den trettonde! Ren otur!

Off till jobbet med gula. Stormen hade bedarrat. Kaj A bakom ratten fick ändå hålla ordentligt i ratten. Anlände till jobbet. Klev in i rektorsexpeditionen. Hörde ett tjutande läte bakom mig. WTF! Det är ju larmet! Varför slår det på nu? Vände om. Blixtsnabbt. Rusade tillbaks till vindfånget. Till larmdosan. Knappade in koden. Prinskorvarna darrade. Inte trycka galet nu! Larmet upphörde. Päronskallen drog en lättnadens suck. Fredagen den trettonde.

Höll ett par lektioner. Fick besök av skolans lucia med följe. Sjöng bara för mig. Vilken ära! Resten av arbetsdagen brottades jag med Wilma. (ett program vi använder för bl a betygsgivning). Om prick en vecka skall betygen vara utprintade och klara. Nu var alla siffrorna helt uppåt väggarna. Frågade hjälp av min tekniske rådgivare Jens L. Också han gick bet på uppgiften. Voi raatis, raati! Till slut bestämde jag mig för att själv mata in alla siffrorna (vitsorden) åt eleverna på nytt. Ett jättejobb. Matade in siffror tills fingrarna blödde. Nästan i alla fall. Avslutade dagen med att test-printa ut några betyg. De såg fortfarande bedrövliga ut. Shitt! Stängde dörren till rektorsexpeditionen med en smäll. Stressad som en råtta i bur. Tröstade mig med att det på måndag inte är fredagen den trettonde.

Sprang till gula. Benen kändes lätta! Najs! Unga Markus W bakom ratten. Vi snackade löpning hela vägen. Uppmanade honom att anmäla sig till något race. Markus är nämligen en jätteduktig löpare. Tja, vi får se, svarade nuorukainen anspråkslöst. 

Möttes där hemma av en stolt vaimo. Visade en tavla hon fått för lång och trogen tjänst åt staden. Motiv från Jeppis. Kanske därför jag också gillade tavlan.

Sen skyndade jag mig att byta om till träningskläder. Drog på mig icebugsen. Och begav mig ut i decembermörkret. Några minusgrader, men snöfritt. Benen kändes hundrafallt bättre än i tisdags. Halleluja. Antagligen Sune E:s, min hovmassörs, förtjänst. Kutade Larsmo Maxi.  Plussade på en extra runda. Det borde jag inte ha gjort. Vid parentesen. Strax före korsningen Storgatan-Trädgårdsgatan. Päronskallen intog "framstupa sidoläge". Helt enligt första hjälpens instruktionsvideo. Slog i armbågen och höger höftkula. Kabraak! Tackade min skapare för de tjocka påsavantarna från Erkkis butik. Å andra sidan. Vem tusan hade skakat ner den tjocka grenen från björken? Som mina icebugs sedan trasslat in sig i. Tja! Eller handlar det bara om fredagen den trettonde?

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 448,2 km

Mål: - 21,8 km

Kanon: Skolans julfest

Kalkon: Wilma