TRÄFFADE TOVE

Dag 270

I går kväll. Käkade Burana. Hämtade trean från Drakabussen. Kom i säng kvart före ett. Ställde Nokian på väckning två timmar senare. Kort natt för hypokondrikern. 

Steg upp kvart före tre. Väckte vaimo. Kollade strupen. Kändes okej. Najs! Skänkte en varm tanke till de tappra Buranakrigarna som tydligen lyckats nedtvinga snorogubbsarmén. Käkade gröt med chia och morsans äppelmos. Kaffe och ett par mackor. Burana, magnesium, havtornssaft och vitaminbrus. Off till Vasa i vaimos svarta. Regnigt och mörkt. Läskigt att köra. Kom lyckligt fram, 45 minuter för departure. Checkade in. Incheckningstjejen frågade oss ifall vi kunde ta ett senare plan. Vår flight var kuulemma överbokad. WTF! Hur tusan kan planet vara överbokat? Tja, vi brukar räkna med att några passagerare uteblir selittäde tjejen. Vi ersätter er naturligtvis. Hundrafemtio juuro puhtaana käteen och ett presentkort på samma summa, fortsatte hon. Jag tittade på vaimo. Som nickade. Okej, sa jag. Vi kan ta den senare flighten. Skit samma om vi väntar här eller på Arlanda. Tjejen lyste upp. Tack så mycket! Men jag bokar ändå in er som planerat. Ni slipper med om det finns plats. Ok, svarade jag. Gick ut för att parkera vaimos svarta. Medan ägarinnan ställde sig i sekjuuriti-tjecken. 

Vi kom med den tidigare flighten. Jag fick plats bredvid en trevlig tjej från Kimo. Hon skulle också till Berlin. Önskade henne lycka till då vi ärrajvade ätt Arlanda. Vaimo och jag fortsatte vårt nystartade äventyr med att leta oss fram från terminal 5 till terminal 2. Plötsligt fick hypokondrikern panik. Vid incheckningen i Vasa hade tjejen ju frågat om vi flyger med SAS från Stockholm. För i så fall kunde hon checka in våra röda kappsäckar direkt till Berlin. Jag, mitt päron, hade nickat. Jo då. Det gör vi. Nu slog det mig att det gör vi ju inte alls. Från Arlanda anlitar vi ju Air Berlin! Hur går det nu med våra röda kappsäckar? Alla träningskläderna och mina Kinvaror! Letade upp en informationsdisk. Frågade vad jag borde göra. Informations-disk-tjejen lugnade ner mig. Kappsäckarna kommer nog fram ändå, var det lugnande beskedet jag fick. Pust! Tjejen visade också vägen till terminal två. Checkade in på nytt. Ringde hem till Trädgårdsgatan. Allt väl.
De resterande morgontimmar chillade jag med vaimo i terminal två. Satsade en mindre förmögenhet på svenskt kaffe och en rågbrödsmacka. Den senare torrare än snus. Kaffet lämnade vi båda odrucket. Svenskt kaffe ist da shitt! Såheså. För att ladda paddan sökte jag mig en bit bort från vår kaffeplats. Återvände då paddan fått sin mat. Ett bekant rosa hårsvall satt typ en meter från vaimo. Kunde inte tro mina ögon. Göta petter. Det var Tove ROCK'N'ROLLRUNNING Langseth och hennes make Olle. Tove satt och pillade på sin I-Phone. Såg mig inte. Skulle jag våga ge mig till känna? Velade. Både länge och väl. Men. Fegade ur. Sa inget. Vaimo och jag klev ombord på AirBerlin. Jag fick fönsterplatsen. Magnifikt väder. Såg hela Skåne svepa förbi. Käkade chips, rosmarinkryddade. Goda! Och ett glas apelsinjuice. Tog en lite tupplur. Kvart över tolv landade vi på Berlin Tegel Airport, mitt i stan. Off till väskutlämningen. Väntade länge på våra röda. Hann bli riktigt bekymrad. Plötsligt dyker Tove igen upp vid min sida. Nu kunde jag inte hålla mig längre. Gav mig till känna. Femtiofyraåringen från Finland. Hej, hej! Läser din blogg varje dag. Är SÅ imponerad av din löpning. Önskade lycka till på söndag. Tove kände faktiskt igen mig. Verkade uppriktigt glad. Hade läst min blogg. Grej of the dej. So far.
Incheckning på Hotel Bogota. Ett mycket gammalt, men samtidigt oerhört charmigt hotell. Vaimo gillade inte att rummet saknade WC. Inget större minus för mig. Men höll med henne om att det var rätt kallt i rummet. Gladde mig åt att det trådlösa funkade utmärkt.
Med U-bahn till nummerlappsutdelningen vid Tempelhof. Otroligt mycket folk i farten. I samband med nummerutdelningen en gigantisk sportmässa. Gigantiskt utbud av allehanda löpgrejor. Vaimo köpte ett par skor, Nike Free. Själv letade efter liniment åt Ola S, Pferdesalbe. Entschuldigen Ola. Hittade nicht hästsalvan! Köade för mitt startnummer, minst en halv timme. Käkade panini, brownies och en lokal spezialitet, käsebrezel. En slags ostkringla. Efter besöket på nummerlappsmässan tog vaimo och jag en taxi tillbaks till hotellet. Vågade helt enkelt inte lita på att vi skulle hitta tillbaks med U-bahn. Chaffisen körde som en galning. Tutade och svor åt övriga trafikanter. Bara några ynka millimeter från en rejäl krock. Vaimo och jag satt tysta. Likbleka. Trodde att chaffisen skulle hoppa på den tjejen som svängt in framför nosen på Mercedesen. Genast vi kom tillbaks till hotellrummet så somnade vaimo. Um sieben Uhr!
Morgens skall hela Springtimegänget ut och jogga, 6 km. Med målgång och frukost på Olympiastadion. En mäktig skapelse med plats för 100 000. Färdigställdes till Sommar OS 1936. En viss Adolf H invigde skrytbygget. Och en viss Jesse O vann fyra guld där. Efter morgonjoggen och stadionbesöket skall vi på sightseeing. Auf wiedersehen!

PS

Noterade att Jaro hade torskat rejält borta mot Lahtis. Es tut mir leid! :-(

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 743,4 km

Mål: + 43,4 km

Kanon: Att få träffa sin idol, livslevande.

Kalkon: Jaros kräftgång i Veikkausliiga.