AUF WIEDERSEHEN!

Dag 273

Efter loppet i går. Chillade med vaimo på hotellrummet. Sov lite. Senare på kvällen. Festmåltid med Springtimegänget på en gemytlig tysk ölstube, Gasthaus Krombach. Genast vi satte oss till bords fick jag en jättestor öl framför mig. Utan att jag ens behövde beställa. Johanna från Springtime hälsade oss välkomna. Lovade att hur mycket dricka som helst ingick. Hoppsan! Serveringspersonalen var väldigt trevlig. Och effektiv. Dukade fram trerättersmiddagen i ett huj. Sallad-wienerschnizel-glass. Jami! Sen var det dags för Springtimes prisutdelning. Priserna gick till alla som just klarat sin första mara, till snabbaste killen och dito tjejen. Och ett pris som Johanna kallade, "mest valuta för pengen". Gick till en 78-årig kille som just fixat sitt livs första mara. Och som, föga överraskande, varit ute på banan rätt länge. Vaimo och jag bröt upp vid tiotiden. Traskade tillbaks till hotellet längs Kurfürstendamm. Vaimo föntershoppade, förstås. Själv hade jag fått hicka. Men. Hickan försvann genast då vi kom upp med hotellhissen. I korridoren. Två långbenta brudar. En ljus, en mörk. I bara underkläderna! Och inte vilka underkläder som helst! Dessutom en kille med kamera. Tjejerna log och hälsade på den gloende femtiofyraåringen. Som grymtade någonting tillbaka. Samtidigt som han sökte vaimo med blicken. Hjälp! Tiden stannade. Göta petter! Drömmer jag? Vaimo föste in mig i hotellrummet. Låste dörren. Sedan brast vi båda ut i skratt. Jag hitta på olika anledningar att lämna rummet. Men vaimo genomskådade mina taffliga utbrytningsförsök. Själv gick hon nog ut på nytt. Orättvist tyckte jag. Men kanske bäst så. Ställde Nokian på åtta. Somnade bums. 

Monntag. Steg upp sieben Uhr. Vaimo fortsatte sova. Gick ner till receptionen efter tre tyska morgontidningar. Två av dem hade den nya världsrekordhållaren på framsidan. Dock ingen bild på finnen! Tragglade mig igenom den ena, Berliner Zeitung. Sen gick för att väcka vaimo till Frühstücken. Käkade två tallrikar Corn Flakes, kaffe och mackor. På väg upp till unsere Zimmer fick jag syn på pyjamasbrudarna igen. Påklädda. Tyckte att gårdagens outfit passade dem betydligt bättre! Klockan tio checkade vi ut och lämnad bagaget i väskförvaringen. Ögonshopping på dagens agenda, hävdade vaimo. Ville till KaDeVe, Europas näststörsta varuhus. Jag kvävde en djup suck. Höll god min i varuhuset. Livsmedelsavdelningen var faktiskt riktigt najs. Megastort utbud. Massor av försäljare. Många som glodde. Men. Jag såg ingen som storhandlade. En liten ostkant kanske. Men inga fullproppade megakärror som i gröna butiken. Antagligen för dyrt! Trots att vaimo sagt att vi bara skulle ögonshoppa köpte vi ett par konfektaskar åt gambäl folttji. Vaimo satsade dessutom några tior på ett par tygkassar och en hiusharja. Tror också att hon fick med sig en bit av muren. På hemvägen stannade vi vid Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Där käkade jag zwei currywurstar mit brot. Jami! Vaimo inte lika förtjust. Nöjde sig med eine tasse kaffee och några korvtuggor. Fortsatte sen tillbaks till hotellet. Inväntade hemfärden. Um vier Uhr åker hela Springtimegänget ut till Tegel, flygplatsen. Två timmar senare flyger vi mit Lufthansa till Svärje. Därifrån fortsätter ich und meine vaimo vidare till Vasa. Då vi sent om sider arrivar dit så har måndagen redan övergått i tisdag. Hoppas att vaimos svarta startar. För femtiofyraåringen skall vara på jobbet. Um sieben Uhr. Såheså!
Till slut några tankar om löpningen. Först i övermorgon startar jag uppladdningen inför NYCM. Men redan i morgon har jag prickat in en rehabmassage hos Sune E. Sen tänker jag följa i stort sett samma upplägg som inför Berlin. Om möjligt, skippar jag Buranakäkandet. Misstänker att det inte kan vara bra i längden att knapra i sig piller. Skall också försöka klämma in ett riktigt långpass i mitten av oktober. Både i Stockholm 2011 och nu i Berlin kroknade jag ju rejält på slutet. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 791,0 km

Mål: + 61,0 km

Kanon: Currywurstarna.

Kalkon: Att hela Kaiser-Wilhelmkyrkan var gömd bakom byggställningar.