Efter styrelsemötet i går kväll kollade jag på Idol och Champions League. I säng först vid halv-tolv-snåret. Somnade tvärt. Kände mig allt annat än utvilad då Nokian skrällde klockan fem i morse. Fil, havtornssaft, kaffe och ett par knäckebröd i nama. Bannades lite över att ÖT-utdelaren tydligen försovit sig. Men det är ju mänskligt. Lånade tvåans gamla telefon, Nokia Xpress Music. Och treans hörlurar. Pedade sen iväg till Haldins gula. Lyssnade på det inspelade materialet. Det mesta förstod jag mig inte på. Steve Porter, Flexitones, Original Broadway Cast, Eskapism, Bill Crushers, The Hooks, Matenrou Opera. Varför duger inte Queen, Beatles och Abba längre? Men en låt gillade jag faktiskt. Please, Mr Jailer från en film som heter Cry Baby med Johnny Depp. Jädrans skön låt! Kom till busstationen. Markus W bakom ratten. Glodde förvånat på mina blå hörlurar. Jag förklarade att jag bara testar. Om man skulle kunna springa med lurarna. Markus köpte min selitys.
Stressigt på jobbet. Elevstatistiken skulle in. Räknade och räknade för att få med alla eleverna. I rätt kolumn, på rätt rad och med rätt diagnos. Sen höll jag ett par lektioner. Matteprov, klockan på finska och lite blockflöjt. Hastade hem med tvåans buss direkt efter blockflöjten. Malinen bakom ratten. Jag hejade på honom. Men sjönk sedan ner i bänken. Somnade till tonerna av Mötley Crue. Vaknade först på Jakobsgatan. Och klev av som sista man vid busstation. WTF! Malinen satt INTE bakom ratten längre. I stället en chaffis från Vasatrakten. Jättetrevlig kille. Vet inte vad han heter. Va tusan? Har jag blivit crazy? På riktigt? Vasakillen skrattade. Jo, Malinen och jag bytte buss vid Cronhjelmskolan. Men då snarkade du väl som allra bäst! Ahaa! Okej. Tackade för skjutsen och irrade vidare till Treken. Letade efter nyckelknippan. Shitt pommfritt! Hittade den inte. Tänkte efter. Antingen har jag tappat den i bussen eller så har jag glömt den i skolan. Trodde mera på alternativ b. Men. Återvände till treans buss. Varmuuden vuoksi. Letade där jag snarkat. Nope! Då hänger den väl i dörren till blockflöjtsförrådet. Lämnade kvar Treken. Traskade till Trädgårdsgatan. Morsan och farsan hemma. Lånade en reservnyckel till vår lägenhet. Farsan berättade att han fått bilfeber. Morsan igen frågade vad jag menar då jag skriver om gröna butiken i min blogg. Förklarade att det är gamla Sokos, alltså Prisma. Sen traskade jag hemåt. Ringde Emma M-L. Frågade om jag fick låna hennes skolnyckel. Behöver nämligen skolnyckeln i morgon bitti eftersom jag i regel är först på plats. Det fick jag. Träffade henne senare i vår lähikauppa. Då jag kom hem hade ÖT kommit. Och. Ett brev från skatteverket. Slet upp brevet. Jess! Skatteåterbäring. Fyrahundra-trettio-nio juuro. Puhtaana käteen. Nästa glada överraskning blev ett mail från Bjarne H. Kom till min firma om du vill ha ett sveittband. Jag lånade vaimos svarta, inte alls rostiga, och rattade iväg till Bjarnes ingenjörsbyrå. Snackade lite löpning med Bjarne. Som visade mig ett stiligt diplom från Berlin Marathon. Han hade sprungit loppet på 3:05. Och kutat in på en fin femtioåttonde plats i sin ålderklass. Starkt! Överräckte två sveittband med firmans logo på. Passade perfekt på mitt ägghuvud. Tackade och fortsatte till Henry M:s firma, vägg i vägg. Bara för att stajla lite med pannbandet. Stövlade in hos till firman. Började genast "mannekänga" mig. Ända tills jag märkte att H satt i möte med ett par kunder. Ursäktade mig. Skämdes lite över mitt burdusa uppförande. Lovade återkomma. Och lomade ut på gatan. Tänk att jag aldrig lär mig! Vidare till gröna butiken. Handlade fil och riktigt billigt kaffe.
Returnade till Marstranden. Vaimo hade också fått skatteåterbäring. Dubbelglädje. Men så värst glad åt det billiga kaffet blev hon inte. Tyckte dessutom att jag såg töntig ut i mitt stiliga sveittband. Ja, ja. Men hon är nog bara avundsjuk! Nu skall tönten i alla fall ta sig en välbehövlig tupplur före Arsenals svåra bortamatch mot Marseille i Champions League.
I dag har jag alltså igen vilat helt från löpningen. Och liknande fysisk ansträngning. Henry lyckades inte ens få med mig på gubbjumppan i kväll! I morgon kör jag veckans andra kvalitetspass. Det innebär kort backe och styrka. På fredag vilar jag igen. Sen på lördag springer jag ett sista snabbdistanspass på fem kilometer. Och så är det bara en vecka kvar till Berlin!
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 705,7 km
Mål: + 95,7 km
Kanon: Skatteåterbäringen eller sveittbandet.
Kalkon: Borttappade nyckelknippan.
Stressigt på jobbet. Elevstatistiken skulle in. Räknade och räknade för att få med alla eleverna. I rätt kolumn, på rätt rad och med rätt diagnos. Sen höll jag ett par lektioner. Matteprov, klockan på finska och lite blockflöjt. Hastade hem med tvåans buss direkt efter blockflöjten. Malinen bakom ratten. Jag hejade på honom. Men sjönk sedan ner i bänken. Somnade till tonerna av Mötley Crue. Vaknade först på Jakobsgatan. Och klev av som sista man vid busstation. WTF! Malinen satt INTE bakom ratten längre. I stället en chaffis från Vasatrakten. Jättetrevlig kille. Vet inte vad han heter. Va tusan? Har jag blivit crazy? På riktigt? Vasakillen skrattade. Jo, Malinen och jag bytte buss vid Cronhjelmskolan. Men då snarkade du väl som allra bäst! Ahaa! Okej. Tackade för skjutsen och irrade vidare till Treken. Letade efter nyckelknippan. Shitt pommfritt! Hittade den inte. Tänkte efter. Antingen har jag tappat den i bussen eller så har jag glömt den i skolan. Trodde mera på alternativ b. Men. Återvände till treans buss. Varmuuden vuoksi. Letade där jag snarkat. Nope! Då hänger den väl i dörren till blockflöjtsförrådet. Lämnade kvar Treken. Traskade till Trädgårdsgatan. Morsan och farsan hemma. Lånade en reservnyckel till vår lägenhet. Farsan berättade att han fått bilfeber. Morsan igen frågade vad jag menar då jag skriver om gröna butiken i min blogg. Förklarade att det är gamla Sokos, alltså Prisma. Sen traskade jag hemåt. Ringde Emma M-L. Frågade om jag fick låna hennes skolnyckel. Behöver nämligen skolnyckeln i morgon bitti eftersom jag i regel är först på plats. Det fick jag. Träffade henne senare i vår lähikauppa. Då jag kom hem hade ÖT kommit. Och. Ett brev från skatteverket. Slet upp brevet. Jess! Skatteåterbäring. Fyrahundra-trettio-nio juuro. Puhtaana käteen. Nästa glada överraskning blev ett mail från Bjarne H. Kom till min firma om du vill ha ett sveittband. Jag lånade vaimos svarta, inte alls rostiga, och rattade iväg till Bjarnes ingenjörsbyrå. Snackade lite löpning med Bjarne. Som visade mig ett stiligt diplom från Berlin Marathon. Han hade sprungit loppet på 3:05. Och kutat in på en fin femtioåttonde plats i sin ålderklass. Starkt! Överräckte två sveittband med firmans logo på. Passade perfekt på mitt ägghuvud. Tackade och fortsatte till Henry M:s firma, vägg i vägg. Bara för att stajla lite med pannbandet. Stövlade in hos till firman. Började genast "mannekänga" mig. Ända tills jag märkte att H satt i möte med ett par kunder. Ursäktade mig. Skämdes lite över mitt burdusa uppförande. Lovade återkomma. Och lomade ut på gatan. Tänk att jag aldrig lär mig! Vidare till gröna butiken. Handlade fil och riktigt billigt kaffe.
Returnade till Marstranden. Vaimo hade också fått skatteåterbäring. Dubbelglädje. Men så värst glad åt det billiga kaffet blev hon inte. Tyckte dessutom att jag såg töntig ut i mitt stiliga sveittband. Ja, ja. Men hon är nog bara avundsjuk! Nu skall tönten i alla fall ta sig en välbehövlig tupplur före Arsenals svåra bortamatch mot Marseille i Champions League.
I dag har jag alltså igen vilat helt från löpningen. Och liknande fysisk ansträngning. Henry lyckades inte ens få med mig på gubbjumppan i kväll! I morgon kör jag veckans andra kvalitetspass. Det innebär kort backe och styrka. På fredag vilar jag igen. Sen på lördag springer jag ett sista snabbdistanspass på fem kilometer. Och så är det bara en vecka kvar till Berlin!
Saldo: 0,0 km
Totalt: 2 705,7 km
Mål: + 95,7 km
Kanon: Skatteåterbäringen eller sveittbandet.
Kalkon: Borttappade nyckelknippan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar