Nur eins Tag kvar. I går kväll. Tidigt i säng. Läste ett par kapitel i boken Berlin 42 195 m. Sov sedan som das Stock i zen stunden.
Heute. Vaknade um sieben Uhr. Off till Frühstücken. Ingen gröt! Sheisse! Käkade Corn Flakes i stället. Drei Tasse Kaffee und zwei mackona. Sen iväg med buss till en stor frukostjogg. Tusentals joggare hade samlats utanför Charlottenburg Palace. Huttrade lite i morgondimman. BMW-ballonger i händerna, zambatoner och en uppsluppen stämning. Själv var jag lite bekymrad. Dels för att jag bara hade shorts på mig, dels för att jag lämnat vaimo helt ensam. Hon skulle följa med en dansk buss till målet för fukostjoggen, Olympiastadion. Visste inte hur vi skulle kunna hitta varandra där i det enorma folkvimlet. Fem minuter till start. Kända toner dånade ur högtalarna. Tö-dö-dö-döö, tö-dö-döddö-döö, tö-dö-dö-döö, tö-dö-döddö-döö. Joey Tempests stämma. We're leavin together, but still it's farewell, and maybe we'll come back to earth, who can tell....." Kände rysningar i hela kroppen. Av välbehag. Tänkte att. Om man känner så här under en simpel frukostjog. Hur skall det då inte kännas vid starten i morgon? Gemensam nedräkning. Vier-drei-zwei-eins. Tusentals BMW-ballonger släpptes mot den numera klarblå Berlinhimlen. Wow! Tusentals joggare tog sina första stapplande steg. Jag slog följe med en av Springtimes ledare, Mårten Hoffmann. Jättetrevlig Stockholmare. Planerade springa 3:10 på söndag. Men idag var det makligt tempo som gällde. Målgången blev helt fantastisk. Inne i Hitlers skrytbygge, Olympiastadion från 1936. Kunde inte slita blickarna från platsen där dårfinken invigningstalat. I samma ögonblick kände jag att någon knackade på min rygg. Svängde mig om. Fick syn på en leende vaimo. WTF! Hur i helgoland lyckades du hitta mig här i folkvimlet? Tja, det var väl meningen, log vaimo. Vi fortsatte zusammen till en ny frühstück. Picnic i gröngräset. Hur najs som helst. Tillbaks till hotellet för en stunds vila.
Citysightseeing stod närmast på programmet. Vi kurvade runt Berlin i typ tre timmar. Såg muren, Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche, Fernsehturm, Holocaust Memorial, Checkpoint Charlie, Brandenburger Tor och Potsdamer Platz. Plus en hel drös andra historiska platser. Vår guide från dalarna, men sen fyrtio år sedan bosatt i Berlin, var helt fantastisk. Kunde precis allt om sin stad. Vid Checkpointen käkade vaimo och jag currywurst. Smakade riktigt bra. Jag lyckades också överlista en tysk bankautomat. Fick hårdvaluta. Vilket jag så väl tarvade. Tyskarna verkar nämligen inte gilla mitt Visa-kort. Återvände till hotellet. Med en massa intryck i skallen.
Morgens. Kvart före nio startar BMW Berlin Marathon. Jag är redo. I kväll skall jag ut på pastajakt. Med vaimo. Och en massa tankar kring morgondagen. Auf wiedersehen!
Saldo: 5,4 km
Totalt: 2 748,8 km
Mål:+ 38,8 km
Kanon: Att vaimo fann mig i Hitlers skrytbygge.
Kalkon: Google tror att någon försökt kapa mitt konto. Från Berlin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar