40 BMW BERLIN MARATHON

Dag 272

I går kväll. Vaimo och jag joinade ett gäng svenskar. Gick till en jättetrevlig restaurang på Kudamm. Käkade tagliattelli och carbonara. Fruktansvärt gott var det. Innan vi gick och lade oss plockade jag fram alla tävlingskläderna. Velade mellan långärmat och ärmlöst. Stannade för alternativ ett. Ställde Nokian, paddan och vaimos kännykkä på väckning, 5:15. Smällde in mina två sista Buranasoldater. Tackade för hjälpen. De hade vunnit en jordskredsseger över snorogubbarna.

Vaknade tio över fem. Förstås! Hade ändå sovit som en stock. Fortsatte velandet mellan långärmat och ärmlöst. Flyttade nummerlappen till ärmlöst. Men ångrade mig. Flyttade tillbaks till långärmat. Gick ner till Frühstücken. Käkade Corn Flakes och ett par mackor. Snackade lite med ett par svenskar. De skulle alla springa ärmlöst. Eller i linne, som de uttryckte det. Tillbaks till rummet. Flyttade nummerlappen en sista gång. Det fick bli ärmlöst. Även om jag visste att jag skulle frysa rejält före starten. Vid samlingen i receptionen hade alla, precis alla andra, extrakläder på sig. Men finnen kom i ärmlöst! Kände mig lite korkad. Ingen ovanlig känsla precis. Men, höll god min. Sa att mina förfäder ju krigade i minus fyrtio. Drog på mig en genomskinlig regnrock som Springtime delat ut. Lite värmde den. Men inte mycket. Off till startplatsen med buss. Två timmar kvar. Letade reda på min startfålla. Gjorde både ettan och tvåan. Minst hundra gånger bland buskarna i Tiergarten. Eftersom startfållan låg i skugga frös finnen som en hund. Joggade lite för att få upp värmen. Hittade till slut en huppari som någon slängt. Klockan 8:45 gick äntligen starten. För eliten, startgrupp A-E. Jag fick vänta ytterligare tio minuter. Men sen bar det iväg. Göta Petter! Känslan var enorm. Solen värmde. Breda gator. Glada medtävlare. Orkestrar överallt. Kutade på i fem-minuters tempo. Kändes hur lätt som helst. Bananer, vatten, sportdryck, te och gel med jämna mellanrum. Vilken service! Men bäst av allt var ändå publiken. Har absolut ingen aning om hur många som hejade på oss. Men de var grymma! Tjoade, tjimmade, applåderade, highfivade och skrek uppmuntande ord på vägen. Man formligen bars fram. Lyckades hålla mitt fem-minuters-tempo i 33 kilometer. Sen bedarrade finnens fart. Kilometertider kring 5:20 blev allt vanligare. Den trettionionde kilometern gick långsammast, 5:43. Nästan en minut långsammare än den femtonde, 4:45. Orkade ändå med en liten spurt då jag skymtade Brandenburger Tor. Fällde en tår då jag passerade mållinjen strax efteråt. Nej, nu ljuger jag. En finne gråter inte. Mutta lähellä oli.

Sluttiden då. Jag hade som officiellt mål att klara 3:45. Men mitt inofficiella mål var betydligt vassare, 3:30. Nu blev det lite mittemellan, 3:36:11. Med den tiden placerade jag mig på plats 8305. I min egen Altersklasse hade jag framför mig 931 snabbare femtioplussare. Tja. Klockan ljuger ju inte. Bättre än så här är jag inte. Såheså. 

Efter målgången fick jag en stilig medalj och en påse med diverse nyttigheter. Sen letade jag mig ut till Berlin Hauptbahnhof. Hade flax. Fick genast tag på en taxi. Sjönk ner i taxin och slukade en påse salta pinnar. Bäst jag mumsade på pinnarna slog det mig. Ditt arma päron! Du har ju inte lämnat tillbaks chipet för tidtagningen! Nu hamnar du ju att punga ut med trettio juuro i onödan! Donnerwetter! Taxin tog mig i alla fall tillbaks till hotellet. Fick en kram av vaimo! Trots att jag luktade kloak.

Duschade. Och så gick vi ut på stan. På konditori. Eine Tasse kaffe und NY Cheesecake, bitte! Vaimo fotade skyltfönster på Kudamm. Prada, Armani, Louis Vuitton och vad de nu hette. Då vi återvände till hotellet hörde jag i receptionen att Wilson Kipsang vunnit loppet på 2:3:23, nytt världsrekord med femton sekunder. Tänk ändå. Att jag tävlat mot honom. De ni!
I kväll skall vi med Springtimegänget på en brakmiddag. Men sen ställer finnen in allt fokus på nästa utmaning, ING New York Marathon den 3.11. Det är ju snart det!

PS!

Jag vill passa på och tacka för alla uppmuntrande ord jag fått av mina läsare både före och efter loppet. De värmer otroligt mycket. Danke sehr schön!

Saldo: 42,2 km

Totalt: 2 791,0 km

Mål: + 71,0 km

Kanon: Nya personbästat.

Kalkon: Att jag inte fixade 3:30.