PENSIONSTANKAR

Dag 121

Första maj. Väckning sex. Vaknade halv. Tassade upp. Utan att väcka vaimo. Käkade. Töjde tyst baksidan av mina lår på köksbordet. Läste samtidigt en intressant artikel i RW. "Det perfekta löpsteget" en pinfärsk bok av Thomas Reckman. Enligt författaren finns det många sekunder att tjäna om man lär sig springa energisnålt. "Ett stort antal studier visar att kenyanska löpare inte har högre syreupptagningsförmåga än konkurrenter från andra delar av världen. Däremot har de mycket bättre löpekonomi." Okej, tänkte jag. Jag är nog ekonomisk (snål) men någon vidare löpekonomi har jag nog inte! Den boken måste jag läsa. Ju förr desto bättre.

Redan kvart före sju stod jag och trampade utanför Henry M:s. Jag hade helt missbedömt tiden. Sent i går kväll hade jag fått Henry övertygad om att joina mig på en morgonlänk. Okej då, sa han till slut. Kom till oss klockan sju så hänger jag på. Hörde nog på rösten att han helst skulle ha velat sova. Nåväl. Nu stod jag alltså utanför HalpaHalli och trampade. Hittade en mur. Fortsatte att töja. Enligt författaren är det också viktigt att man som löpare har stor rörlighet i höften. Började redan känna mig som en långbent kenyan. Äntligen kom Henry ut på trappan! Flinade åt mina akrobatiska övningar. Sen lunkade vi iväg i morgonsolen. Henry berättade att han fortfarande inte bestämt om han skall springa HCR. Kände sig fortfarande krasslig. Jag tror nog ändå att han återfinns i startledet på lördag. Berättade att jag fått ett pensionsbrev från KEVA. I brevet stod det att min personliga pensionsålder är sextio. Funderade. Det fyller jag ju redan i augusti 2019. Om lite mer än sex år är jag alltså pensionär! WTF! Jag? Pensionär. I pangsjonärstofflona! Om sex år! Det går ju inte! No way! Just nu är jag ju i mitt livs form. Kondisen på topp. Väger mindre än militärpassets viktnotering. Fått puhtaat paperit från arbetsplatshälsovården, inga anmärkningar. Sjukskriven senast 1986, för benbrott. Och. Sist, men inte minst. Jag känner ju mig som tjugofem, max! Då kan jag ju för böveln inte gå i pension om sex år! Läste vidare. Ahaa! "Du kan påverka ditt pensionsbelopp genom att fortsätta arbeta så länge som möjligt. Om du går i ålderspension när du är 63 år, så blir din pension högre". NAJS! "Om du går i ålderspension när du är 65 år, så blir din pension ännu högre". ÄNNU NAJSARE! "Om du går i ålderspension när du är 68 år, så blir din pension ännu, ännu högre". KANON! Dollartecknen började snurra för mina ögon, eller rättare sagt juurona. Multum juurona! Men. Vejt-ö-minit! Hoppla, hoppla! Stopp och belägg! Om jag slutar först vid sextiåtta så kan ju Sankte Per börja visa intresse för mig. Vem vet kanske han redan spanat in mig? Får se hur jag gör. Kanske jag ändå startar ett liv som proffslöpare vid sexti? Henry lyssnade avundsjukt på mina utläggningar. Sa att hans pensionsförmåner som privatföretagare är skitdåliga. Jag tystnade. Henry berättade att han skulle till villan med vaimo. Alltså hans vaimo. Hon hade haft nattskift. Han hade planerat att möta henne någonstans utanför jobbet. Följa henne hem. Hon på ped. Han springande. Vilken ädel tanke! Vilken gentleman! Tyvärr blev det inte så. Vi hade väl kutat för hårt. Lämnade i alla fall av den tilltänkte gentlemannen vid HalpaHalli. Fortsatte hem. Fick ihop drygt 13 km.

Hemma igen. Klockan var bara halv nio. Vaimo, alltså min vaimo, sov. Kokade kaffe åt oss. Käkade chiagröt. Sen "lurade" jag ut henne på en vandring i solen. Vi pausade vid Rådmansgärdet. Skönt majväder bakom ladorna. Tänkte på alla gånger jag firat 1:a maj. Som barn i Oravais. Uppe vid minnesstoden intill slagfältet. Vi lekte krig. Finnar mot ryssar. Ryssarna många, finnarna en handfull. Ändå vann finnarna. Alltid. Senare i livet. Som pappa till ettan, tvåan och trean. Vid ladan nära vår egen gränd, Jakob Rijfsgränd i Sandsund. Inga krigslekar, men en massa trevliga minnen från den tiden också. I dag firar varken jag eller vaimo vappen speciellt aktivt. I går t ex glodde vi på TV tills vi somnade. Vi bara njuter av friden på Marstrandsvägen 9 C 6. Vi saknar våra barn, men huvudsaken är ändå att de mår bra. Var än i världen de befinner sig.

Baj dö vej. Beställde boken "Det perfekta löpsteget" från AdLibris, 21 juuro. Det skall jag väl ha råd med som blivande pensionärsmiljonär! Har också lyckats klura ut årtalet på det foto som Kitti A skickade. Fotot är från 1974. Då gick jag på åttan i Rådmans skola. Såheså.

Saldo: 13,1 km

Totalt: 1 294,4 km

Mål: + 84,4 km

Kanon: Chansen att bli pensionärsmiljonär. :-)

Kalkon: Beslutsångesten