BASTUCUPEN 20

Dag 134

I morse. Vaknade prick fem. Kände mig betydligt piggare än i går. Skönt. Tankarna fokuserade på kvällens utmaning, Bastucupens 20 km. Läste i går kväll läste en artikel i Runners World om just tävlande. Artikelförfattaren var av den åsikten att man nu och då behöver testa sina gränser. Det tror jag också. Ett uttalande av en Kjell-Erik Ståhl, en kille som sprungit 70 marathon under 2:20, fastnade i min skalle. "Du tål dubbelt så mycket som du själv tror. Och tio gånger så mycket som din kära mor tror". Så är det nog. Jag brukar vara rätt försiktig då jag uttalar mig om mina möjligheter att göra bra tider. Morsan tror inte att jag klarar av att springa ett par mil, bara för att jag var lite trött igår. Nåja, i kväll skall jag åtminstone försöka förbättra min tid från ifjol, tänkte jag då jag slevade i mig morgongröten. 

I jobbet fortsatte jag att undervisa min halva klass. Inte så inspirerande, men eleverna jobbade snällt. Efter jobbet hem via närbutiken. Köpte surmjölk, bananer och tupla. Väl hemma. Bakade Jessicas lantbröd. Därav surmjölksinköpet. Lät bröden gräddas en halv timme längre än senast. Gjorde också tacos åt den ständigt hungrige trean. Sen laddade jag förstås inför loppet. Mestadels i vågrätt läge. Klockan halv sex cyklade jag iväg till tävlingsplatsen. Lite blåsigt, men varmt. Rejält taggad. Enligt startlistan skulle jag starta i samma grupp som Kristian L. Vi har alltid startat samtidigt. Jag besegrade Kristian på 15 km, men hade inte en chans mot honom på 5 km. Bara en minut bakom oss i startlistan hittade jag Anette L, Peter F och Fredrik H. Gissade att trion rätt snart skulle flåsa i min nacke. Min plan var att öppna i 4:45-4:50-fart för att sedan öka. Ett par kilometer före målet borde jag vara nere i 4:37. Då borde jag ha chans på fjolårstiden, 1:32:10. Vid starten. Ingen Kristian på plats. Synd! Men fyra andra duktiga löpare. Utgångsfarten blev hård. Sen lugnade vi ner oss. Kilometer för kilometer avverkades i 4:30-fart. Vid halva sträckan låg jag två minuter före fjolårsnoteringen. Klungan splittrades efter hand. Jag kom i mål på 27:de plats av 99 startande. Men bäst av allt. Jag förbättrade tiden från ifjol rejält, ner till 1:28:37. Nöjd och belåten cyklade jag hem. Vevade loppet på nytt min skalle. Jag hade hela tiden fokuserat på min armföring. Och på att hålla händerna som om jag bar ägg i dem. Sen då det var som jobbigast tänkte jag på Kjell-Erik Ståhls ord "Du tål dubbelt så mycket som du själv tror." Det gav självförtroendet en rejäl kick. Och så fick jag ett resultat att vara stolt över. Två mil på SUB 90. Inte så illa av en gammal gubbe.

Saldo: 20,0 km

Totalt: 1 392,2 km

Mål: + 52,2 km

Kanon: 1:28:37

Kalkon: Att inte Kristian L dök upp på startlinjen.