LOST AGAIN

Dag 136

Svårt att somna i går kväll och tidig väckning i morse. Knackade på hos min granne Jan L klockan 4:50. Off med Burkkis taxi till Krombi. En massa rektorer och skolledare på planet till Stockholm. Checkade in på Radisson Blu Waterfront Hotel halv åtta. Fyra och en halv stjärna. Lyxigt värre. Började med att testa deras havregrynsgröt. God, men saknade saltet. Testade också hotellets tomatjuice. Uääkk! Smakade fotsvett. Efter frukosten ringde jag tvåan. Vi bestämde att jag skulle komma och hälsa på senare på kvällen. Pratade också med Andreas H, min blivande rumskompis. Vi planerade in en gemensam länk på Djurgården. Sen var det konferensdags. Jag hade anmält mig till tre föreläsningar. Började med en om digitalt skolsamarbete, eTwinning. Fortsatte sen med ett par föreläsningar till. Klockan två fick Andreas och jag vårt rum. Skitsnyggt! Vi bytte snabbt om till löpkläder. Kollade kartan. Vårt hotell låg strax utanför Centralstation. Till Djurgården där vi skulle springa var det max 1,5 km. Dit måste jag ju för tusan hitta. Har ju dessutom varit i Stockholm. Typ tusen gånger. Men. Berättade ändå för Andreas om mitt taskiga lokalsinne. Ut på gatan. Öh! Jaha? Skall vi springa ditåt eller ditåt? Båda lika villrådiga. Jag tog täten. Förstås. Sprang helt galet. Förstås. Det insåg vi först efter en kilometer. Stannade. Jag frågade en brud med barnvagn om vägen. Hon visade oss samma sträcka som vi nyss sprungit. Voi huh-huh! Alla hus såg exakt likadana ut. Vatten och broar överallt. Vi tvillade runt som två yra hönor. Jag ramlade och slog mig ordentligt. Kunde fortsätta ändå. Över broar, under broar, på Riddarholmen och i Gamla stan. Hur tusan kom vi hit? Frågade oss fram. Till slut skymtade vi äntligen karusellerna på Gröna Lund. Och så småningom dök Strandvägen upp. Nu visste jag vägen. Då vi efter tusen kringelkrokar äntligen kom upp på Djurgårdsbron, visade min Garmin sju och en halv kilometer!!! Vi beslöt oss därför att korta av länken. Sprang till Valdemarsudde och tillbaks. Min vänstra stortå värkte efter fallet. På vägen tillbks tog Andreas täten. Prickade in exakt rätt väg. Jag skämdes. Nu vet du hur det är att vara ute med en som saknar lokalsinne, gnällde jag. Andreas bara skrattade. I morgon bitti gör vi om det. My way. Jag nickade tacksamt. Efteråt skyndade Andreas iväg till sina vänner från Pedersöre. De skulle ut och käka på en fin krog. Själv skulle jag äta en kvällsbuffé på hotellet. Och så skall jag ju hälsa på tvåan i Bromma.  Därför köpte jag biljetter till T-banan på förhand. Halsade en Festis. Sen. För säkerhets skull. Jag övningsgick den 150 meter långa sträckan till tunnelbanans plattform. Två gånger!

Saldo: 14,7 km

Totalt: 1 406,9 km

Mål: + 46,9 km

Kanon: Hotellet

Kalkon: Än en gång, mitt lokalsinne.