Fredag. Vaknade halv fem. Ensam i dubbelsängen. Vaimo nattjobbade. Jag steg upp. Pressade ett par apelsiner. Konstaterade att jag nu fixat en dryg tredjedel av min utmaning. Skålade för mig själv i apelsinjuice. Skål! Innan jag somnade funderade jag mycket på vaimos Golf. Såg sen i drömmen trotjänaren nedlusad med böteslappar. I massor. Felaktig parkering. Felaktig parkering. Felaktig parkering. Felaktig parkering. Felaktig parkering. Efter morgonbestyren bilade jag därför till K-by en gång till. Nu var jag beredd. Beredd att bita i det sura äpplet. Skulle flytta bilen till en betalplats. Spänd inför återseendet. Snart ser jag den! Snart får jag veta. Snart. Golfen stod kvar. Precis där jag lämnat den igår. Och. Det bästa av allt. Ingen parkeringsbot på vindrutan. Jippie! Bytte bil och körde golfen till järnvägsstationens parkering. Klappade mig förnöjt på fickan. Hade hamstrat massor av slantar. Slantar till parkeringsavgiften. Läste instruktionerna noggrant. VR skulle ha fyra juuro för ett dygns parkering. Två juuro till för ett tilläggsdygn. Alltså sex juuro, in alles. Läste vidare. Automaten godkände inte två euros slantar. What! Voi raati, raati. Jag som ju försökt samla på mig multum två-juurona. Räknade ihop min övriga förmögenhet. Stannade på trii-å-åtti, plus en massa obrukbara två-juuros-kolikkona. Voi raatis, raati. Jag får ju inte ens ihop till ett dygn! Tittade mig omkring. Letade efter ett pleis att växla slantarna. Allt var stängt. Allt! Precis allt! Klockan var ju bara halv sju. Hur gör jag nu? Men. Surprice! Surprice! Än en gång blev jag räddad av mitt skarpa intellekt. Eller som BeeGees sjunger "Saved by the bell". Haldins bussar lastades som bäst vid linja-autoasema. Hastade dit. Fick tag på en av chaufförerna, Kaj A. Fick växlat till mig parkeringsmynt. Najs! Återvände till parkeringsautomaten. Betalade och fick så äntligen parkerat vaimos bil, lagligt dessutom. Skönt!
Fortsatte med Venton till jobbet. Kort dag där. Direkt efteråt. Gasade hem till Jeppis. Bannade alla fartproppar i trafiken. Plockade upp vaimo. Hon var trött efter nattvaket. Vi hade knappt hunnit förbi vår närbutik innan hon utbrast. Vet du va jag glömde? Nej, hur skulle jag kunna veta det? Min blodtrycksmedicin. Nu var det för sent. Vi fick lov att lämna medicinen hemma. Fortsatte mot Pännäinen. Där väntade oss en ny överraskning. Tåget var kraftigt försenat. Iofs ingen överraskning numera, men lika retfullt varje gång. Igen fick jag bruk för mina grå. Hördu vaimo, sa jag. Nu hinner jag ju hämta din blodtrycksmedicin. Vaimo var genast med på noterna. Började förklara var pillren låg, men gav snart upp och sa. Ring då du står i vårt sovrum! Jag rattade iväg hem igen. Hittade pillren genast. Och det bästa av allt. Hittade också min Garmin-klocka som jag glömt hemma i tvåans rum. Tillbaks till Pännäinen. Möttes av en helt tom perrong! Pulsen min rusade upp igen. WTF! Har tåget anlänt och avgått redan? Nej, då borde ju vaimo ha ringt mig. Kollade displayen på min gamla Nokia. Pust! Inga missade samtal. Det visade sig att tågresenärerna sökt sig till stationsbyggnaden. Där stod hela hopen och njöt i solskenet. Vaimo myös. Ett par bekanta nunor. Christian B skulle på biluppköp med sin son. Ritva och Henry K skulle hälsa på sin dotter. Sen stod där tre brudar som alla skulle springa HCR. Däribland Stefan ManU S:s vaimo och en arbetskaveri till Corinne. Najs! Två av brudarna hade sprungit loppet tidigare. Jag pumpade dem på uppgifter om banan. De tyckte att den var överraskande tung. Inte så mycket asfalt, men mycket grus. Sen blåser det ju rätt ofta längs banan också, var deras samlade omdöme.
Till slut kom tåget. Vaimo och jag hittade vår vagn. Vaimo somnade genast. I kväll skall jag hämta ut min nummerlapp från kisatoimisto. Sen kanske jag springer lite runt Tölöviken. Och så skall jag ringa Jonas H, min blivande HCR-broder. Men nu skall jag i alla fall gå till ravintolavaunu. Planerar att överraska vaimo me tågkaffi.
Totalt: 1 300,4 km
Mål: + 70,4 km
Kanon: Ingen P-bot
Kalkon: Näsan rinner som Niagara Falls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar