MEDALJKAFFE

Dag 151

Läsårets sista riktiga arbetsdag. Ännu en het dag väntade. Off till jobbet. Gjorde som tidigare morgnar den senaste tiden. Klev av bussen vis S-Market och kutade återstoden. Höll hygglig fart från början till slut. Strax före jag svängde in till byn körde Jens L förbi mig. Tutade och viftade. Jag besvarade hälsningen med en liten spurt. Kollade sen med honom vad han tyckte om mitt löpsteg. Det såg bra ut, svarade han. Tror faktiskt att han menade det också.

Sexans tur att leda morgonsamlingen i skolans gymnastiksal. De hade övat in en sång och skrivit personliga hälsningar åt hela personalen. Jag visade ett YouTube-klipp om några kenyanska killar som hoppade höjd under simpla förhållanden. Anknöt till min uppmaning i höstas om att hela tiden höja ribban. Eleverna verkade fatta vad jag menade, tror jag. Morgonsamlingen avslutades med att jag önskade mina sjätteklassister lycka till i sin blivande skola. Efteråt fick hela personalen varsin blomma av eleverna. Jag tror det var pelargoner. Efter skollunchen traskade jag ner till förskolan. Barnen hade ett trevligt program åt sina föräldrar. Jag hälsade barnen välkomna till skolan i höst. Sen var det dags för nästa festlighet. Medaljkaffe åt skolans FM-medaljörer. En unik händelse. Säkert första gången i skolans historia. Min chef Carola H-P uppvaktade alla FM-deltagare med varsitt presentkort till Strandis. Hon passade också på att uppmärksamma Gitte F som fyllt femtti bast i vår. Medaljkaffet avslutades med att vi sjöng en låt åt vår köksa som går i pension till hösten. Jag fortsatte min arbetsdag med skrivbordsarbete. Stängde dörren till rektorsexpeditionen strax före halv fyra. Lomade iväg till kyläkauppa. Kollade klockan. Jag var sen. Beslöt mig för att springa resten av sträckan. Tur var det! Hann precis. Pustade ut i bussen. Najs med aaa-see! Somnade. Plötsligt. Fick panik. Drömde. Trodde att jag själv satt vid ratten. På väg rakt in i en husvägg. Hjälp! Vaknade. Yrvaken. Drog en lättnadens suck. Jag satt tryggt i Haldins gula. 

Hemma. Vaimo skickade mig genast till Prisma. Skrev upp vad jag skulle ha. Rosor, gurkor, tomater, limsa, majonäs och gladpack. De fyra första produkterna hittade jag lätt. Nemas problemas. Sen blev det multos problemas. Först var det majonäsen. Irrade omkring bland Prismahyllorna. Letade minst en kvart efter den. Till slut fick jag syn på burkuslingen. Men. Ännu svårare hade jag med gladpacken. Hade absolut ingen aning om var jag skulle leta efter den. Irrade hela vägen från mjölkhyllan till kassaköerna. Från frukterna till brödet. Sen tillbaks. Gladpacken hittade jag inte. Efter tjugo minuters resultatlöst letande fick jag nog. Började i stället leta efter någon att fråga. Stötte till slut Peter S och hans vaimo, Ulrika. Hon visste var gladpacken låg och tryckte. Visade mig vägen. Peter skrattade åt mig. Se det som träning Ingo! Skyndade mig sen hem med mina inköp. Vaimo undrade varför jag dröjt så länge. Suckade uppgivet över mina selityksiä, men förlät mig.
I morgon har vi alltså studenthippa för trean. Få se om ens en fjärdedel av vad vaimo bullat upp går åt. Jag tvivlar. I morgon springs också Stockholm Marathon. Jag skall försöka följa med så gott det går mellan studentskålarna. Det är så många jag känner som skall springa. Med risk för att glömma bort någon så vågar jag inte namnge er här. Men ni kan lita på att jag tänker på er alla i morgon. Lycka till! Samma gäller också mina löparbloggsvänner Benny S, Tove L och Sandra E. Det skall bli så spännande att följa er i morgon. Ni är alla grymma! Kör så det ryker!

Saldo: 11,6 km

Total: 1 554, 6 km

Mål: + 44,6 km

Kanon: Medaljkaffet

Kalkon: Prismairrandet