D-day at Marstrandsvägen 9 C 6. Johannes, alltså trean, blev student. Stressigt värre redan från morgonen. Spänt värre mellan studentföräldrarna. Vågade inte säga ett knyst åt vaimo som slavat en hel vecka med förberedelserna. Tog bara soppåsarna och bilade iväg till jobbet. Lovade vara tillbaks i god tid till dimissionen. I skolan delade jag ut betyg och stipendier åt mina sexor. Sen bar det av till avslutningskyrka. Den blomstertid nu kommer. Mäktigt för- och efterspel av Larsmo kyrkas kantor, Hans W. Vilken kille! Efter kyrkan tog jag ett hastigt farväl av mina elever. Kommer att sakna dem, faktiskt! Sen gasade jag raka vägen hem. Plockade upp vaimo och fortsatte med henne till JG. Vi fick bra sittplatser. Visserligen rätt långt bak, men det gick bra att stiga upp på stolen om man behövde se bättre. Vilket jag naturligtvis gjorde. Efter dimissionen förväntade ja mig att de nybakade studenterna skulle fotograferas på den traditionella platsen med skolan i bakgrunden. Så blev det inte. I stället klev de upp på en scen i skolparken. Funkade också bra, men där bröts en fin tradition! Efteråt blev det kram- och fotograferingskalas. Jag hade lånat skolans systemkamera. Hoppas bilderna blir fina. Sen hem för att förbereda mottagningen. Samtidigt följde jag med TV-utsändningen från Stockholm Marathon. Eller så här var det. Vaimo förberedde mottagningen. Jag sjönk ner i soffan och glodde på Stockholm Marathon. Såheså. Imponerades av de afrikanska löparnas lätta steg. Men också av de bästa svenskarna och Finlands Janne Holmén. Tove Langseth sparang in på en imponerande fjortonde plats bland damerna. Lyckades dessutom komma under magiska tre timmar. Starkt. Benny Sjölind klarade också SUB180. Grattis Benny! Följde också med rätt många lokala förmågor. Hittade sluttider åt alla utom åt min granne Johan M. Hoppas han inte skadat sig!
Vid tresnåret började gästerna anlända. Alla på gott humör. Johannes flickväns syrra Jessica hade bakat en jättefin studentmösstårta. Mottagningen pågick i tre timmar. Gästerna verkade trivas. Vaimo och jag tyckte också att den blev riktigt lyckad. Nu gäller det bara att klura ut hur vi skall lyckas få i oss allt som blev över. Alltså, utan att spränga badrumsvågen!
Så fort de sista gästerna lämnat lägenheten så slet jag av mig festkläderna. Hoppade i tajtsen. Snörde på mig kinvarorna och drog en funktionspajto över huvudet. Då ja kom ut möttes jag av ett perfekt löpväder. Vindstilla, lagom varmt och fukt i luften efter ett regnväder som nyss dragit förbi. Jihaaa! Kutade Larsmo Classic, en sträcka på drygt en mil längs larsmovägen. Började försiktigt, men ökade efterhand. Kändes kanonbra. Snudd på Runners High, alltså en känsla av att man kan springa hur fort som helst utan att bli trött. (min tolkning av begreppet) Snittade 5 min/km, men kunde ha löpt fortare. Det är ju en dag i morgon också!
ps
I går kväll letade jag solbrillor för löpning på nätet. Hittade till slut ett riktigt häftigt par, Rudy Project Noyz Green Fluo. Bågarna är neongröna och blåa. Linserna blåa. Ska de va så ska de va!
Saldo: 10,6 km
Totalt: 1 565,2 km
Mål: + 45,2 km
Kanon: Trean blev student.
Kalkon: Valet av fotograferingsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar