Buffén i går kväll var riktigt god. Sill och nypotatis, Mamma Scans köttbullar, Pripps blå och falukorv. GB-glass och jordgubbar till dessert. Vaimo drack ett litet glas rosévin. Det tackade jag artigt men bestämt nej till. Efter maten kollade jag min mobil. Fått ett SMS från ett okänt nummer. Blev glatt överraskad. WTF! Meddelandet kom från en gammal barndomsvän från sextiotalet, Stefan S. Som barn lekte vi mycket tillsammans i Oravais, byn jag växte upp i. Minns speciellt våra bordshockeymatcher hemma hos Stefans. Lagen vi ställde upp med var: CSR, TRE KRONOR, CCCP och så SUOMEN LEIJONAT förstås. Tjeckerna med Dzurilla i mål, med bröderna Stasny, Ivan Hlinka och Nedomansky med nummer 14 på ryggen. Tre Kronor med Leif "Honken" Holmqvist, Stig "Stisse" Johansson, Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, Stefan "Lillprosten" Karlsson, Thord Lundström och Uffe Sterner. De fruktade ryssarna med Konovalenko mellan stolparna. Med jättebacken Ragulin. Och med supertrojkan Petrov-Charlamov-Michailov. Ryssarna var bäst, men allra mest älskade vi de stolta lejonen. På den tiden kom lejonen alltid på fjärde plats i VM och OS. Trots att laget mönstrade Urpo Ylönen eller Jorma Valtonen i kassen, Heikki "Hexi" Riihiranta och Juha Rantasila på blå linjen. Hexi alltid med hjälmen i nacken. Spelade bakom finurlige Matti "Mölli" Keinonen och Lasse Oksanen som jämt satt utvisad. Stefan och jag turades om att referera dem i bästa Hylandstil. "Keinonen med pucken, rundar kassen, passar till Oksanen, som tappar den, meeenn... Oksanen ger sig inte, skrinnar ifatt Lill-Strimma, tacklar honom hårt mot sargen, får pucken på nytt, passar bakåt åt Rantasila, som drar på ett grymt slagskott mot Honken .... meeeennn Honken är fenomenal. Suger åt sig den svarta trissan med sin plockhandske. Håller den. Tekning och nedsläpp i Svärjes zon". Jag tror vi spelade bordshockey jämt. Vilka matcher! By the vej. På sextiotalet i Årvas fanns det två barn som hette Ingmar. Det var Österbergs Ingmar och så jag då förstås, Skåol-Ingmar. Det hette jag eftersom min mamma var lärarinna och eftersom vi bodde i skolan uppe på Kyrkbacken. Då Stefan messade mig i går så kallade han mig fortfarande för Skåol-Ingmar. Efter fyrtiofyra år! Rörande! Jag svarade med att förseslå ettmeddaskaffi på messomasdan i Alvik. Stefan lovade dyka upp.
Midsommardagen. Vaknade klockan åtta. Vaimo påstod att jag snarkat hela natten. Iddes inte äntra emot. Efter aamupuuron begav jag mig ut på en morgonlänk i Bromma. Först sökte jag upp T-banestationen i Vreten. Hittade den nästan genast. Tidigt i morgon bitti skall vi ta blåa linjen därifrån. Memorerade flera gånger hur vi skall gå för att komma dit så smidigt som möjligt. Borde lyckas. Precis som i går så avslutade jag morgonlänken med ett par backintervaller. Men nu kutade jag ända upp på Prippsbron, en sträcka på 600 meter. Tungt, men jag pressade mig inte lika hårt som i går. Avslutade länken med att töja utanför porten till tvåans trappuppgång. Portkoden hade jag skrivit upp med stora siffror på min arm. Efter att vi käkat fläskkotletter begav ja mig iväg till Alvik. Kom dit 45 minuter innan jag skulle träffa Stefan. Passade på att handla snus åt ettan, Göteborgs Rapé med lingon. Sen satte jag mig för att vänta. Kollade på folk som kom från T-banan. Är det han? Nehej. Men han då? Nehepp. Till slut dök en välbekant nuna upp. En nuna som faktiskt inte förändrats nämnvärt på de 44 år som gott. Tjeenare! Vi drack ettmeddaskaffi och tuggade i oss varsin mazarin. Mindes gamla tider, gamla vänner, gamla juttun. En dryg timme satt vi och pratade. Allt var som förr. Njae, inte riktigt. Stefan hade inte riktigt samma koll på spelarna i ishockeylagen. Mindes nog matcherna, men inte så detaljerat som jag gjorde. Vi skiljdes åt. Hoppas att det inte tar lika länge tills vi ses på nytt. Hursomhelst. I kväll skall vaimo, tvåan och jag gå ut och käka pizza. I morgon blir det tidig väckning. Bussen till Viking Grejs avgår redan 6:35 från Cityterminalen.
Saldo: 10,0 km
Totalt: 1 796,0 km
Mål: + 66,0 km
Kanon: Att få träffa Stefan S.
Kalkon: Att vår messomasreiso snart är på loppusuoralla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar